Författare: Filip Sahlberg 2014
Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde Alexander ett ljud! Alexander frågade Kalle om han hörde ljudet? -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha" Alexander och Kalle satt och experimenterade, då kom Åke och frågade vad de gjorde. - Inget, svarade Alexander och Kalle i munnen på varandra. TÖNTAR! skrek Åke. - Ja, men vi är iallafall inte lika tröga som du, svarade Alexander och Kalle. - Nä, nu..., skrek Åke. - Spring! skrek Alexander.
Några meter längre fram stod vaktmästaren Karlsson och stoppade dem. Nu är vi dödens tänkte Kalle och Alexander. Då såg Åke sin chans. Åke började störtlipa och sa till Vaktmästare Karlsson att Alexander och Kalle hade kallat honom trög. - Vad håller ni på med? frågade Karlsson - Om det är några som är tröga så är det ni!
Men... svarade de. Det hjälpte inte. När Karlsson var tyst så var diskussionen slut. Vi är körda tänkte Alexander och Kalle. Vaktmästare Karlsson och Åke gick upp mot klassrummen medan Alexander och Kalle var tvungna att vänta kvar för att lugna ner sig. Plötsligt blev allt mörkt och ljudet hördes igen. - Hörde du nu då? undrade Alexander? - Ja, svarade Kalle med darrande röst.
Kapitel 2 rädslan Alexander och Kalle gick igenom korridoren tillbaka till klassrummet. Plötsligt kom Åkes gäng, de är lika farliga som lejon. Kalle backade in i Alexander. Åke kom närmare och närmare. Han höjde knytnäven för att slå Kalle. Alexander skrek stopp! - Jaså, Alexander du tigger om stryk, frågade Åke. Åke slog Alexander på armen. Alexander slog tillbaka. Åke blev förbannad på Alexander. Nu var slagsmålet igång. Åke slog Alexander på huvudet så han blev yr. Då kom skolsyster, Emma och undrar vad som hade hänt. - Åke slog mig, svarade Alexander. Då sprang Åke iväg. Då hörde Alexander ljudet igen "wha wha" Alexander såg en skugga flög förbi.
- Såg ni det där? - Vad? undrade Kalle och Emma. - Det där, som var där, sa Alexander och pekade mot väggen. - Du måste nog ha slagit i huvudet ordentligt, sa skolsyster. - Där är det igen, sa Alexander. - Vad snackar du om, undrade Kalle. - Skuggan, sa Alexander.
Emma tog med Alexander in på mitt kontoret. Där bjöd hon på kall mjölk och varma bullar. Inne på kontoret pratade Alexander och Emma. Emma berättade för Alexander vad hon jobbade med förut. Hon berättade att hon hade jobbat som rektor. Alexander trodde inte det var sant först. Emma berättade också att det inte var så kul med en massa pappersarbete hela tiden. Efter ett tag mådde Alexander bättre och tackade för hjälpen.
Kapitel 3 Affischen På väg till rasten träffade Alexander Kalle. - Hej, mår du bättre nu? frågade Kalle. - Ja, sa Alexander. - Vart ska vi? undrade Kalle. - Vi ska till kiosken och hjälpa till. - Okej, svarade Kalle. När Kalle och Alexander var framme vid kiosken skulle de byta löpsedeln. När Alexander vände på en av löpsedlarna stod det: MONSTER LÖS PÅ SKOLA! Alexander ropade på Kalle.
- Kolla, vi hade rätt! - Yes, sa Alexander. - Men det är ju löst På SKOLAN, svarade Kalle. - Äh, ta det lugnt, sa Alexander
Kapitel 4 upptäckten Alexander och Kalle var på väg till klassrummet men då hörde de ett skramlande ljud. Kalle och Alexander sprang så fort de kunde. När de var framme såg de en enorm skugga som var på väg mot dem. - Det var trevligt att vara din bästa vän, sa Kalle till Alexander. - Tack det samma, sa Alexander. Skuggan kom närmare och närmare. När skuggan kom ut till ljuset såg dem att det bara var en liten varelse. Kalle och Alexander skrattade. Men då började monstret att skrika. Kalle och Alexander började att springa upp för trappan och in i klassrummet. De berättade för alla vad de hade sett.
- Det är ett monster i källaren, skrek Alexander. Alla började skratta åt dem - Men det är sant, sa Kalle. - Ja visst, svarade Johan. - Jag har sett den, sa Johan. - Är det du som är eleven som såg monstret. - Ja, det gjorde jag, sa Johan. - Var det läskigt? - Ja, det var det verkligen. - Hur såg den ut, frågade Johan? - Den såg ut som en liten falk. Med röda ögon. Den var svart och den blöder svart blod, sa Kalle. - Åke, vad du än gör, gå inte ner i källaren! sa Kalle. - Okej, då gör jag det, sa Åke. - Åke var på väg ner till källaren, då såg han två röda ögon. - Mamma, skrek Åke.
Kapitel 5 dikten
När Alexander gick igenom korridoren på väg till idrotten såg han en dikt. Alexander läste dikten. - Har du läst dikten Allé? frågade en röst. - Eh ja, undrade Alexander. - Vem är du? frågade Alexander? - Vem tror du? svarade rösten. - Jag vet inte? sa Alexander. - Men allvarligt det är jag, Johan! - Va, Johan är det du? - Ja, vem annars? - Jo, Kalle, Åke, just det och du. - Ja, det räcker. - Ska vi dra till biblioteket? frågade Johan. - Ja, visst, sa Alexander.
- Förresten var är Kalle, frågade Johan? - Jag tror han är sjuk,sa Alexander. - Synd,sa Johan. Hej då Allé mannen. - Hej då! Johan. Kapitel 6 boken Nästa dag gick Alexander och Kalle till biblioteket. Alexander hittade en bok om falkar
- Coolt, sa Alexander. - Tror du att det är en monsterfalk? frågade Kalle. - Ja, det är nog det, sa Alexander. När Alexander och Kalle gick i korridoren på väg till matten såg de dikten igen fast svävande. - Va? den där dumma dikten igen, sa Alexander. - Men svävade den förut? frågade Kalle. - Nej, sa Alexander? - Men varför gör den det nu? - Falken, skrek Kalle. - Å nej, skrek Alexander.
Kapitel 7 Blandningen Alexander och Kalle var på väg till deras hemliga kemilabb, men då kom Åke! - HALLÅ TÖNTAR, skrek Åke. - Vill ni ha stryk eller slag? frågade Åke - Inget av dem, svarade Kalle. Men då startade Åke slagsmål. Men Kalle och Alexander lyckades ta sig ut. Nu var de i kemirummet och de hade med sig faktatexten om PilgrimsFalken.
- Okej, jag har fixat mössen, nu är det bara att vänta, sa Alexander. Kapitel 8 Hämden Nästa dag i skolan så var första ämnet matte. - Hallå allihopa! nu så ska vi jobba med matte,sa fröken. - Nej, inte matte, sa Alexander. - Vad är det för fel på matte? frågade Kalle. - ALLT! sa Alexander. - Vad blir 80 delat på 2, frågade fröken. - Vem bryr sig, svarade Åke. - Jag bryr mig, svarade fröken
- Kom vi går,viskar Alexander. - Okej,sa Kalle. Alexander och Kalle lämnade klassrummet och gick för att hämta de döda mössen. - Var ska vi placera mössen? frågade Kalle. - I Åkes skåp,sa Alexander. Kalle gick och lade mössen i Åkes skåp. Nu skulle de gå på rast men Kalle och Alexander stannade i källaren. När alla gick in från rasten så gick Åke till sitt skåp och såg massa blodiga möss och en Monster falk. Åke började springa ner mot källaren och in i ett rum. Inne i rummet fanns det ett litet rum med en mikrofon. - Åke, sa en förvrängd röst. - Vem är du? frågade Åke. - Det behöver inte du veta, sa rösten. - Sluta att Vara dum mot Kalle och Alexander och alla de andra. - Jag slutar aldrig, sa Åke. - Då öppnar vi dörren, sa rösten. - s - - - -
- Nej, öppna inte dörren! Snälla, jag gör vad som helst så snälla öppna inte dörren, sa Åke - Vad som helst? undrade Kalle. - Okej, sluta vara dum då, sa rösten - Okej, jag lovar, sa Åke. - Snyggt, sa Kalle (men inte i mikrofonen). Kapitel 9 sanningen Kalle hade en död mus kvar i fickan. - Ska vi? frågade Kalle. - Nej, sa Alexander. - Jag menade att vi skulle ge den till falken, sa Kalle. - Okej, sa Alexander.
Kalle och Alexander gick ut från rummet och där stod Falken. - Okej, det här var en dålig ide, sa Kalle. - Snälla döda oss inte, sa Alexander. - Men herre Gud ge mig bara musen! sa Falken. - Ka kan du prata, sa Kalle. - Eee jag det kan jag, sa falken. - Efter alla femtio år tror ni att jag inte kan prata? sa falken. - Hur? frågade Alexander. - Det är en lång historia, sa Falken. - Vi vill höra, sa Kalle. - Okej, sa Falken. - Det började för fyrtio år sedan när jag var ung så var jag maskot åt Färjestads BK. Jag var speciell när jag flög ut i publiken. Men en gång blev jag till slagen av en kille i din ålder. Jag kunde inte flyga längre dom begravde mig levande. Tack vare er har jag lärt mig ert språk och att flyga igen.
- Nu är jag levande igen, sa falken. - Kolla där kommer Åke, sa Kalle. - Åke? Åke Karlsson? sa Falken. - Vad heter din pappa? sa Falken. - Jan-Erik Karlsson, sa Åke. - Wah wah, pep Falken. - Vad händer? sa Alexander. - Jag vet inte? sa Falken. - Åke blev skit rädd och hoppade bakom ett bord. Falken blev helt livlös och ramlade ihop på golvet. - Är han död? frågade Alexander. - Jag tror det, sa Kalle med ledsen röst.
- Ja, sa Åke. - Åke Jan-Erik Karlsson vad gör du här nere, sa Vaktmästare Karlsson. - Ja jag, sa Åke men han han inte längre. Vaktmästare Karlsson gick ner för trapporna och sa Åke Jan-Erik Karlsson en fegis! Min egen son! Pappa? flämtade Åke. - Är det verkligen du, sa Åke. Kalle och Alexander låg gömda under ett lakan och såg på. - Å, pappa, sa Åke och gav honom en kram. Då vaknade falken och sa FBK FBK FBK. - Han vill nog tillbaka, sa Kalle.
Två år senare Kalle, Alexander, Åke och Jan satt och kollade på en hockey match. FBK VS LULEÅ! Stod det på affischen. I pausen flög Falken över publiken och lät "wha wha". - Jag älskar dig pappa, sa Åke.Efter två timmar kom resultatet att Färjestads BK VANN ÖVER LULEÅ med 4-0. - Ja, Färjestad vann, skrek JAN- Erik.