Olika hjul Hällristning i Varlös. Detta motiv kallas likfärden. Motivet består av tre delar: frontfigur, lik och vagn. Huggningen av frontfiguren är delvis osäker. Många frågor kan ställas om klädsel, fötter och fotbeklädnade och om sättet att dra vagnen. Men hur ser själva vagnen ut? Har den en dragstång eller drar frontfiguren i likets arm? Är nedre delen av liket en del av flaket? Det är normalt enklare att bedöma hjulen. Olika hjul höggs in på olika sätt det fanns en systematik! 42
Stockhjulet i trädet Skivhjulet i trädet De första hjulen Det är en vanlig uppfattning att de första hjulen var stockhjul och att hjulets idé emanerat ur stockrullning av båtar. Ett stockhjul är ett kort stycke trädstam som man borrat ett hål igenom. Det skulle kunna vara så men det finns inga belägg för att de första hjulen verkligen varit stockhjul. Det finns heller inga belägg för att stockrullning av båtar skulle utgjort den utlösande faktorn för uppfinningen av hjulet. Stockrullning av slädar förefaller troligare. Alla arkeologiska fynd av tidiga hjul vittnar om att de första hjulen var skivhjul. Ett skivhjul tillverkades så att man högg ut en bred planka ur en trädstock. Ur plankan högg man sedan ut en rund skiva i vilken man borrade eller mejslade fram ett hål i mitten inte nödvändigtvis runt. Flera av de äldsta hjulfynden har ett fyrkantigt hål genom vilket det löpt en hjulaxel. Hjulaxeln var fyrkantig i navet men rund i övrigt. Då vagnen försattes i rörelse roterade båda hjulen och hjulaxeln som om de bestod av ett enda stycke trä. Skivhjulen kunde göras tunnare och därmed lättare än stockhjulen och de sprack inte lika lätt. Men skivhjulen hade en nackdel som sällan uppmärksammats. Träfibrer slits olika mycket i olika riktningar. Det gjorde att skivhjulen med tiden blev allt fyrkantigare. Att så skett syns tydligt på det äldsta kända skivhjulet från Schweiz. Med sådana hjul måste vagnen ha gungat upp och ned under färden. Motsvarande effekter av slitage finns inte på stockhjulsvagnar. På dessa har hjulfibrerna samma riktning runt hela ytterkonturen och runt hela navhålet. Tekniskt skulle man kunna betrakta ekerhjulets nav som ett stockhjul som man satt ekrar och hjulring på. Navet är liksom stockhjulet framtaget ur en kort stock. Även ekerhjulet har således fördelen med jämnt slitage i navet. Navet förblir runt om än med tiden något större. Ekerhjulen behöll också, liksom stockhjulen, sin yttre rundhet. Eftersom hjulringen på ekerhjulen bestod av en enda böjd slana fick också hjulperiferin ett jämnt slitage runt om. Ekerhjulen kunde göras större och lättare än skivhjulen, samtidigt som de hade en av stockhjulens bästa egenskaper jämnt slitage. Det är inte märkligt att ekerhjulen så småningom kom att dominera. Men de andra hjulen var lättare att tillverka så de levde kvar i flera tusen år. De äldsta beläggen för att hjulet uppfunnits är från Sumer (nuvarande Irak). Där har man i djuprelief på små 3x4 cm stora plattor funnit dels slädar utan hjul (som brukligt är), dels slädar av exakt samma slag med Mer än 5000 år gammalt skivhjul från Schweiz. Slitaget gjorde att ytterkonturen blev allt fyrkantigare. Navet var rektangulärt! Detta är världens äldsta kända riktiga hjul. 43
hjul. Alla har de en husliknande påbyggnad. Hjulslädarna fann man i ett ytligare markskikt. De var således yngre än slädarna utan hjul. De sumeriska hjulslädarna är från ca 3 500 f. Kr. De äldsta fynden av riktiga skivhjul är från Schweiz och Holland. De är daterade till omkring år 3 000 f. Kr. De äldsta kända stockhjulen är betydligt yngre. De är från det sista årtusendet f. Kr. Fynden är från norra Egypten och från Pazyruk i Ryssland, nära den mongoliska gränsen. Även ekerhjulet är äldre än stockhjulet. Det äldsta kända ekerhjulet är från början av det andra årtusendet f. Kr. Det förekommer bland annat på en reliefbild från Anatolien. Tubhjul och månhjul är andra hjultyper som användes i den europeiska vagnparken. Som uppfinningar är de ungefär samtida med ekerhjulen, kanske något tidigare. Ett tubhjul har en tub som nav precis som ekerhjulen. Men tuben är inte omgiven av ekrar utan av en hjulskiva. Liksom navet i ekerhjulet har tuben till uppgift att förhindra ojämnt slitage i navhålet. Hjulförsedd släde från Sumer. Detta är det äldsta beviset för att hjulet uppfunnits. Världens äldsta kända stockhjul från Pazyruk i södra Sibirien. 44
Månhjulet är en vidareutveckling av tubhjulet. På vardera sidan om tuben har man mejslat ut två månformade hål. Den smala bryggan mellan månarna och tuben (se pilen i figuren) hade två funktioner som båda hade med fjädring att göra. Dels förhindrade den hjulet från att spricka då man slog in den svagt koniska tuben i hjulhålet, dels klämde den fast tuben då den väl blivit inslagen. Det finns minst sju andra teorier om varför månhjulen utvecklades. En av de tidigaste var att månhjulen var vackrare än tubhjulen och att de fick vagnarna att förefalla att gå snabbare än de gjorde. Månarna skulle med denna teori ha varit den tidens inbyggda fartränder eller kanske sportbilsnavkapslar är en bättre jämförelse. Stort danskt månhjul från 430 f. Kr. Navet består av en kort avsmalnande stock som man borrat ett hål igenom, en tub. Utan de månformade urskärningarna skulle hjulet ha benämnts tubhjul. 45
De stora hjulen Många ekerhjul på hällristningarna förefaller vara oproportionerligt stora. Det gäller även hjulet som tillverkas på hällristningen i Kalleby. Det är nästan lika stort som de tre aktörerna. Är detta ett utslag av hällristarens konstnärliga talang eller hade man verkligen så stora hjul? Svaret finns i motivet självt. Anledningen till att ekerhjulet är så stort är tillverkningssättet. Att böja en slana till en liten cirkel är inte lätt. Det går helt enkelt inte. Hjulen måste därför av rent tillverkningstekniska skäl ha varit stora. Ju kraftigare slana desto större radie. Förklaringen till att vagnarna på hällristningarna har stora ekerhjul är således enkel. De verkliga vagnarna hade så stora hjul. Det kommer att sägas många gånger på olika sätt. Hällristningarna ljuger inte. Man kan tycka att skivhjulen, också på grund av tillverkningsättet, borde vara ganska små. Att hugga ned kraftiga träd för att tillverka stora skivhjul måste ha varit arbetsamt och tidsödande. Men det verkar man ha gjort. De stora ekerhjulen gjorde att man kunde behöva ett trappsteg baktill på vagnen. 46
Det måste således ha funnits starka skäl till att man hade stora hjul. En fördel med stora hjul var att hjulaxeln kom högt. Med en hög hjulaxel kunde man köra på spårig väg och stenig mark utan att hjulaxeln slog emot underlaget. Dessutom rullar stora hjul lättare över håligheter och mindre upphöjningar i farbanan. Färden blir mindre skakig och både hjul och vagn håller bättre. Hur många ekrar hade ekerhjulen? Ibland har man menat att ekerhjulen på hällristningarna inte behöver ha haft exakt det antal ekrar som visas (alltid fyra på vagnarna). Man menar att de fyrekriga hjulen på hällarna betyder ekerhjul av något slag. Skälet skulle vara att det var för svårt för hällristaren att få plats med sex eller åtta ekrar. Huggstenen var ju ett trubbigt redskap. Men återigen finns svaret på hällen i Kalleby. Med den metod som användes där kunde man inte ha fler ekrar. Det skulle krävas alltför stora krafter att kränga på den sista ekern. Men frågar sig den observante hur kunde då egyptierna ha sex ekrar med samma tillverkningsmetod? Svaret framgår av reliefen. Ekrarna var kluvna. Det har reliefskaparen visat på en av ekrarna. Se pilen i figuren nedan. Kluvna ekrar kräver bara en fjärdedel så stor kraft för att böjas. Denna ekertyp var en specialitet i Egypten som inte spreds utanför Mellersta Östern. Egyptiskt hjul med kluvna ekrar. 47
Olika sätt att visa hjul Hjultyper En cirkel, respektive en cirkel med en skålgrop i mitten, anses vara två olika sätt att avbilda skivhjul. Skålgropen visar navet. Att hjulkorsen visar ekerhjul är uppenbart. Ett hjul i form av en skålgrop skulle genom sitt djup kunna vara den bästa avbildningen av det tjocka stockhjulet. Men skålen är inte alltid djup. Därför har begreppet tallriksgrop införts här. Tallriksgropen är grund och påminner om en uthuggen rund skiva. Den ger snarare associationer till skivhjul än till stockhjul. Tallriksgropar förekommer på minst tre vagnar, alla tvåhjuliga. Om tallriksgroparna klassas som skivhjul verkar alla tvåhjuliga vagnar ha avbildats med eker- eller skivhjul. Så bör det också har varit i verkligheten. Ekerhjul Skivhjul Skivhjul Stockhjul Skivhjul Cirkel Cirkel med inre skålgrop Hjulkors Skålgrop Tallriksgrop Tubhjul Månhjul Olika sätt att visa hjul på hällristningarna. Tubhjulen och månhjulen är olika slags skivhjul. 48
Men visar skålgroparna verkligen stockhjul? Eller kan skålgroparna vara ett förenklat sätt att visa hjul, oviktigt av vilket slag? Något som talar för att skålgroparna verkligen visar stockhjul är att det endast är fyrhjuliga vagnar som har skålgropar. De fyrhjuliga vagnarna var de långsamma och tunga transporternas vagnar. Där passar stockhjul bäst. Om det förekommit stockhjul, talar såväl grafik som teori för att de har avbildas med skålgropar. Därmed inte sagt alla skålgropar visar stockhjul. Vid huggning av vagnar i liten skala kan det ha varit enklast att bara göra en hjulmarkering i form av en skålgrop. Men det finns ett annat skäl att tveka beträffande förekomsten av stockhjul på hällristningarna. Världens äldsta kända stockhjul är nämligen från en tid då den nordiska hällristningsperioden redan är över. Det rör sig om kanske hundra års skillnad. Men stockhjulet som uppfinning kan vara betydligt äldre än de äldsta kända stockhjulen. Stockhjulsvagnarna var de extremt tunga och korta transporternas hjälpmedel. De användes i den oglamorösa vardagen. Då hjulen gick sönder slängdes de eller eldades upp. De försvann helt enkelt och har inte kunnat återfinnas. Statusvagnarna i Mellaneuropa hade däremot ekerhjul och har i några fall nästan bibringats evigt liv. De har följt med ned i gravkamrarna, stannat där och återfunnits vid utgrävningar. Till detta kan läggas att stockhjulet är en så enkel uppfinning att det mycket väl kan ha uppfunnits flera gånger. Problemen vid uppdragning av båtar i Bohuslän kan ha varit skäl nog att göra uppfinningen även här. Hjul, inte som skålgropar utan som skivformade urhuggningar (tallriksgropar). 49
Vagn med månhjul i Begby i Östfold i Norge. Ifyllning av nav saknas på det vänstra hjulet. Ifyllning av månar saknas på det högra hjulet. Ekerhjulen bör ha varit en allvarlig konkurrent till andra hjulformer, särskilt skivhjulen. Ekerhjulen var så mycket bättre. Den enda nisch som blev kvar för stockhjulsvagnarna var de mycket tunga transporterna. Hjulkorsen visar ekerhjul. Om det råder det inget tvivel. Det är inte lika säkert men troligt att hjul som avbildats med en cirkel med en inre skålgrop, visar skivhjul. Skulle dessa hjul ha haft ekrar skulle man rimligtvis ha huggit in dem. Något osäkrare är om hjul som avbildats med en enda liten cirkel verkligen visar skivhjul eller bara hjul i allmänhet en parallell till osäkerheten med skålgropar och stockhjul. Trots alla osäkerhetsfaktorer är det ändå imponerande hur systematisk man varit i att avbilda varje hjulslag på sitt särskilda vis. 50
Märkliga ekerhjul Det finns en hjulristning som är märklig på två sätt. Både hjulkonstruktionen och huggningsättet är ovanliga. Hjulet har inte radiella ekrar så som vanliga ekerhjul, utan i stället fyra parvis parallella linjer som löper nära navet. Hjultypen anses vara äldre eller lika gammal som ekerhjulet. Eftersom detta slags hjul fortsatte att användas ända in på 1700-talet kan hällristningen inte dateras utifrån hjultypen. Det är möjligt att man så småningom kan få en tidsbestämning utifrån den originella huggningstekniken. Man har inte huggit linjer utan rader av små skålgropar. Det finns andra hällristningar som är huggna på samma sätt, men de är inte vanliga. Hjulet finns alldeles för sig självt högt uppe på ett berg i Tegneby, söder om Tanumshede. Varför högg man ett hjul där högt uppe på berget? Kanske är detta inte ett hjul utan något annat. Till sist ytterligare några ord om de solitära mångekriga hjulen på hällristningarna, de som har mer än fyra ekrar och som därför skulle kunna vara från järnåldern. Ett typiskt hjul från järnåldern hade ekrar som var parvis monterade på lötar. De hölls samman av ett järnband som var spikat på hjulringen. Den förhärskande uppfattningen är att dessa hjul inte är några vagnshjul utan solhjul med anknytning till kultisk verksamhet. Svagt prickhugget H-hjul. Ungefärlig prickbild. löte järnband Järnåldershjul med lötar och järnbeslag. Varje löt i hjulringen förband två ekrar. Bronsåldern övergick i järnåldern omkring 500 f. Kr.. Mångekriga hjul på vagnar var typiska för järnåldern. Jämför figuren till vänster. 51