Policyavdelning. utveckling. Fiskeri. Policyavdelning. Struktur- och sammanhållningspolitik. Generaldirektoratet för Intern Politik.

Generaldirektoratet för Intern Politik Policyavdelning Struktur- och sammanhållningspolitik Generaldirektoratet för Intern Politik Policyavdelning Struktur- och sammanhållningspolitik B B Jordbruk landsbygdens Jordbruk ochoch landsbygdens utveckling utveckling Kulturutbildning och utbildning Kultur och Roll Utredningsavdelningarna är forskningsenheter som ger specialiserad rådgivning till utskott, interparlamentariska delegationer och andra parlamentariska organ. Fiskeri Fiskeri Regional utveckling Regional utveckling Politikområden Transport turism Transport ochoch turism Jordbruk och landsbygdens utveckling Kultur och utbildning Fiskeri Regional utveckling Transport och turism INDUSTRIELLT FISKE I ÖSTERSJÖN Handlingar Besök Europaparlamentets webbplats: http://www.europarl.europa.eu/studies Foto: istock International Inc., Photodisk, Phovoir MEDDELANDE ISBN 978-92-823-3426-3 BA-30-11-114-SV-C SV DE EN PL 2011

GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK DIREKTORAT B: STRUKTUR- OCH SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK FISKERI INDUSTRIELLT FISKE I ÖSTERSJÖN MEDDELANDE

Detta dokument har beställts av Europaparlamentets fiskeriutskott. FÖRFATTARE Hans LASSEN Danmark ANSVARIG HANDLÄGGARE Irina POPESCU Utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik Europaparlamentet E-postadress: poldep-cohesion@europarl.europa.eu REDIGERINGSASSISTENT: Virginija KELMELYTE SPRÅKVERSIONER Original: EN Översättning: DE, PL, SV. OM UPPHOVSMANNEN Kontakta utredningsavdelningen på poldep-cohesion@europarl.europa.eu för prenumeration på det månatliga nyhetsbrevet och i andra ärenden poldep-cohesion@europarl.europa.eu Texten färdigställdes i mars 2011. Bryssel, Europaparlamentet, 2011. Detta dokument finns på Internet: http://www.europarl.europa.eu/studies ANSVARSFRISKRIVNING Författaren är ensam ansvarig för de åsikter som uttrycks i detta dokument, vilka inte nödvändigtvis sammanfaller med Europaparlamentets officiella ståndpunkt. Reproduktion och översättning i icke-kommersiella syften är tillåten, under förutsättning att källan anges och att utgivaren meddelas i förväg samt tillställs en kopia.

GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK DIREKTORAT B: STRUKTUR- OCH SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK FISKERI INDUSTRIELLT FISKE I ÖSTERSJÖN MEDDELANDE Sammandrag: Vid fiske av skarpsill och sill som djurfoder och för industriella ändamål (fiskmjöl och oljeproduktion) i Östersjön används huvudsakligen trålar. Fångster avsedda som livsmedel tas också upp med trål. Landningarna av skarpsill och sill styrs av efterfrågan. Internationella havsforskningsrådet har inte fastställt något mål för maximal hållbar avkastning (MSY) för alla bestånd, men fångsterna av sill och skarpsill i Östersjön tycks ligga i närheten av dagens MSY-nivåer eller något däröver. Förändringar av sill- och skarpsillsbeståndens storlek och tillväxt beror åtminstone delvis på förändringar av predationen från torsk och på miljöfaktorer. IP/B/PECH/NT/2010-152 31/03/2011 PE 460.040 SV

Industriellt fiske i Östersjön INNEHÅLL FÖRKORTNINGAR 5 FIGURER 6 TABELLER 7 SAMMANFATTNING 9 BAKGRUND 11 1.1. Inledning 11 1.2. Politiska beslut som påverkar fisket i Östersjön 13 1.3. Ekosystemens samverkan i Östersjöns pelagiska system 14 1.4. Dioxiner i Östersjön 15 2. DET PELAGISKA FISKET I ÖSTERSJÖN 17 2.1. Förvaltningsåtgärder 18 2.2. Landningar från Östersjöfisket 20 2.3. Östersjöländernas fiskeflottor 27 3. DE PELAGISKA BESTÅNDENS TILLSTÅND 31 3.1. Skarpsill i Östersjön (delområdena 22 32) 31 3.2. Sill i västra Östersjön (delområdena 22 24) 33 3.3. Sillen i centrala Östersjön (delområdena 25 27, 28.2, 29 och 32) 37 3.4. Sillen i Rigabukten (delområde 28.1) 39 3.5. Sillen i Bottenhavet (delområde 30) 41 3.6. Sillen i Bottenviken (delområde 31) 43 4. AVSLUTANDE KOMMENTARER 45 4.1. Uppgifternas kvalitet 46 4.2. Orsakerna till trenderna för de pelagiska fiskbestånden 46 4.3. De industriella landningarnas påverkan på trenderna för bestånden och beståndens tillstånd 48 REFERENSER 49 3

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik 4

Industriellt fiske i Östersjön FÖRKORTNINGAR CPUE Fångst per ansträngningsenhet EUF Gemensamma fiskeripolitiken Eurostat EU:s statistikkontor F 0.1 Referenspunkt för fiskedödlighet som ofta används som en indikator för MSY-nivå för pelagiska arter FAO FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor F MSY Fiskedödlighet vid MSY F pa Referenspunkt för fiskedödlighet i enlighet med försiktighetslinjen HELCOM Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö ICES Internationella havsforskningsrådet MEDPOL Föroreningsprogrammet i handlingsplanen om fiske i Medelhavet MSFD Ramdirektivet om en marin strategi MSY Maximal hållbar avkastning MSY B trigger Referenspunkt för låg biomassa som används i ICES ramar för maximal hållbar avkastning som en larmsignal som manar till åtgärder Natura 2000 Ett sammanhängande nät med skyddsområden upprättat i enlighet med livsmiljö- och fågeldirektiven NSAS Höstlekande Nordsjöfisk (sill) oal Total längd (på ett fartyg) Ospar Osparkommissionen (den marina miljön i Nordostatlanten) PCB Polyklorerade bensener PO Producentorganisation POP Långlivade organiska föroreningar SSB Lekbeståndets biomassa TAC Tillåten totalfångst WBSS Vårlekande fisk i västra Östersjön (sill) WSSD Världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg 2002) 5

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik FIGURER Figur 1: Östersjön och dess delområden 22 32. Område IIIa (Skagerrak-Kattegatt) är inte en del av Östersjön. 17 Figur 2: Totala rapporterade landningar (ton) från Östersjön 20 Figur 3: Landningar av pelagiska arter från Östersjön. Följande arter omfattas: sill, skarpsill, makrill, blåvitling, taggmakrill, ansjovis och spigg. Sill och skarpsill dominerar stort 21 Figur 4: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat och hamn (ton) 22 Figur 5: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjö- och Skagerrakhamnarna) från Östersjöfartyg 22 Figur 6: Användning av pelagiska arter från Östersjön 25 Figur 7: Produktion av fiskmjöl per land. Den danska och ryska produktionen omfattar betydande landningar från andra områden än Östersjön, och dessa siffror kan inte användas som en indikation på produktionen av fiskmjöl från Östersjön. Polen rapporterade ingen produktion av fiskmjöl 26 Figur 8: Skarpsill i Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd 33 Figur 9: Migrationsmönster för sill i västra Östersjön 34 Figur 10: Sillen i västra Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd 37 Figur 11: Sill i centrala Östersjön. Delområdena 25 27,28.2, 29 och 32 39 Figur 12: Sill i Rigabukten. Indikatorer på beståndets tillstånd 41 Figur 13: Sill i Bottenhavet (delområde 30). Indikatorer på beståndets tillstånd 43 6

Industriellt fiske i Östersjön TABELLER Tabell 1. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (F MSY är exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY B trigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet) 10 Tabell 2. Den globala fiskmjölsmarknaden uppdelad på sektorer (2010, prognos) 11 Tabell 3. Pris per ton för landad pelagisk fisk i Finland avsedd som livsmedel respektive för industriell användning (2004 2009) 12 Tabell 4. Minsta tillåtna maskstorlek (sträckt maska) i lyftet på trålar som används för fiske efter sill och skarpsill. Dessa regler gäller inte fiske efter sill/skarpsill i Rigabukten 18 Tabell 5. Medelvikt (g) för fullvuxen sill (den äldsta åldersgruppen 2009) i fångsterna 19 Tabell 6. Totala tillåtna fångstmängder för sill och skarpsill för EU 2011 samt förändringar jämfört med 2010 19 Tabell 7. Totala fångster av tobisfisk (ton) 21 Tabell 8. Artsammansättning (viktprocent) i stickprov tagna i danska hamnar på industriella landningar från Östersjön 2010 24 Tabell 9. Användning av produktionen av pelagiska arter (ton) i EU:s Östersjöländer utom Danmark (Finland, Estland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige) 26 Tabell 10. Användningen av pelagiska arter per land 27 Tabell 11. Det totala antalet fiskefartyg (>24 m). De danska, tyska och svenska flottorna fiskar också utanför Östersjön 28 Tabell 12. Skarpsill i Östersjön, delområdena 22-32. Landningar per land (ton) 32 Tabell 13. TAC (ton) för sill i västra Östersjön, delområdena 22-24, 2009. TAC anges per land 35 Tabell 14. Landningar av NSAS- och WBSS-sill från Skagerrak-Kattegatt och västra Östersjön 35 Tabell 15. Sillandningar (kt) från områden där sill från västra Östersjön utnyttjas: Skagerrak (SK), Kattegatt (KAT), Öresund och västra Östersjön 36 7

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Tabell 16. Sill i centrala Östersjön (delområdena 25 27, 28.2, 29 och 32). Landningar per land (ton) 38 Tabell 17. Landningar (ton) av sill från Rigabukten 40 Tabell 18. Sill delområde 20 (Bottenhavet). Landningar per land (ton) 42 Tabell 19. Sillen i Bottenviken Landningar per land (ton) 44 Tabell 20. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (F MSY är exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY B trigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet). 47 8

Industriellt fiske i Östersjön SAMMANFATTNING Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det industriella fisket tillhandahåller råvaror för produktion av fiskmjöl och fiskolja eller fisk som används direkt som djurfoder, det vill säga inte är avsedd som livsmedel. I Östersjön fiskas sill (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus) industriellt. Detta är en viktig verksamhet som ger ca 300 000 ton råvaror om året. Det finns inga särskilda regelverk om industriellt fiske. Trålar med identiska egenskaper för selektivitet landar fångster som används för produktion av fiskmjöl och fiskolja, som djurfoder och som livsmedel. Samma åldersgrupper exploateras av det industriella fisket som av fiske för livsmedelsändamål. Trålarna använder en maskstorlek om 16 mm och siktar in sig på skarpsill i söder och sill i norr. Fångster av skarpsill kan innehålla bifångster av sill. Vid sillfiske används en maskstorlek om 32 mm. Produktionen av fiskmjöl och fiskolja sker i Danmark. Betydande mängder pelagisk fisk används direkt som djurfoder och i vattenbruket, särskilt i Finland. Det industriella skarpsillsfisket äger huvudsakligen rum i den egentliga Östersjön. I Bottenhavet och Bottenviken riktar man in sig på sill, och en stor del av landningarna används som djurfoder. Mycket lite av dessa fångster kastas överbord och bifångsterna av torsk är mycket små. Sillen i västra delen av Östersjön växer snabbare och blir större än sillen öster om Bornholm. Sillens maximistorlek minskar längre norrut och är som lägst i Finska viken. Den landade fisken är inte enhetlig i hela Östersjöområdet, utan består av olika produkter. Fisk som fångas i Östersjön, i synnerhet fet fisk som lax, sill och skarpsill, innehåller höga halter av dioxiner och dioxinliknande PCB. Fiskmjölet och oljeprodukterna uppfyller dock kommissionens bestämmelser, som begränsar de tillåtna mängderna dioxiner och dioxinliknande PCB i sådana produkter. Vid fiske av pelagiska arter används lätta trålar och fasta redskap, vilket gör att livsmiljöerna inte påverkas så mycket. Trålarna anses inte ha några större bifångster av marina däggdjur och havsfåglar. Uppgifterna om bifångster är emellertid bristfälliga. Det pelagiska fisket påverkar framför allt målarterna, det vill säga sill och skarpsill. Artsammansättningen i blandade landningar av sill/skarpsill är inte närmare känd. Den senaste tidens tillsynsinitiativ har lett till bättre uppskattningar, men urvalet är fortfarande otillfredsställande. Bestånden av sill och skarpsill varierar mellan olika områden. I Östersjön utnyttjas sill och skarpsill ungefär vid eller strax över den nivå som motsvarar maximal hållbar avkastning och predationstrycket kommer för närvarande främst från torsken. Sillen i den västra delen av Östersjön påverkas avsevärt av fisket i den östra delen av Nordsjön och i Skagerrak/Kattegatt, eftersom denna sill migrerar utanför Östersjön. En sammanfattning av beståndens tillstånd enligt rapporten från ICES rådgivande kommitté (2010) återfinns i tabell 1. 9

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Tabell 1. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (F MSY är exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY B trigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet). ART BESTÅNDETS TILLSTÅND Fiskedödlighet förhållande F MSY i till Fiskedödlighet i förhållande till försiktighetsgräns erna Lekbeståndets biomassa i förhållande till försiktighetsgräns erna Lekbeståndets biomassa i förhållande till försiktighetsgräns erna Skarpsill i Östersjön (22 32) Sill i den västra delen av Östersjön (22 24) och i Skagerrak/Katteg att (IIIa) Sill i centrala Östersjön (25 27, 28.2, 29, 32) Sill i Rigabukten (28 1) Sill i Bottenhavet (30) Sill i Bottenviken (31) Ej fastställd Över Ej fastställd Ej fastställd Över Ej fastställd Under Ej fastställd Över Över Ej fastställd Ej fastställd Över Över Över Ej fastställd Ej fastställd Under Ej fastställd Ej fastställd Ingen bedömning Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010) 10

Industriellt fiske i Östersjön BAKGRUND VIKTIGA SLUTSATSER Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det industriella fiskets landningar bearbetas till fiskmjöl och fiskolja eller används som djurfoder och är inte avsedda som livsmedel. Detta är en viktig näring i Östersjön och fisket inriktar sig främst på sill och skarpsill. Beståndet av skarpsill och beståndet av sill i centrala Östersjön delas mellan EU och Ryssland. Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (2002) ställde sig EU bakom målet att bibehålla eller återställa bestånden till nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning, om möjligt senast 2015. Målet om maximal hållbar avkastning 2015 gäller också bestånd som utnyttjas av det industriella fisket i Östersjön. Skarpsillsbeståndets, och i viss utsträckning, sillbeståndets storlek är avhängig av torskpredationen, och därmed av torskbeståndets storlek. Återhämtningen av skarpsillsbeståndet beror på temperaturförhållandena de månader då skarpsillens gonader, ägg och larver utvecklas. Därför är maximal hållbar avkastning för sill och skarpsill beroende av torskens biomassa och av miljöförhållandena. Vid industriellt fiske används i allmänhet pelagiska eller lätta bottentrålar, vilket innebär att livsmiljöpåverkan är liten. Trålarna har heller inte några större bifångster av marina däggdjur och havsfåglar. Fisk som fångas i Östersjön, i synnerhet fet fisk som lax, sill och skarpsill, innehåller höga halter av dioxiner och dioxinliknande PCB. Fiskmjölet och fiskoljeprodukterna uppfyller dock kommissionens bestämmelser, som begränsar de tillåtna mängderna dioxiner och dioxinliknande PCB i sådana produkter. 1.1. Inledning Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det industriella fiskets landningar bearbetas till fiskmjöl och fiskolja eller används som djurfoder och är inte avsedda som livsmedel. Detta är en viktig näring i Östersjön och fisket inriktar sig främst på sill (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus). Globalt fördelar sig användningen av fiskmjöl som i tabell 2. Tabell 2. Den globala fiskmjölsmarknaden uppdelad på sektorer (2010, prognos) SEKTOR % Vattenbruk 56 Grisar 20 Fjäderfä 12 Annat 12 Källa: Miles och Chapman (2009) 11

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Europeiska unionen är en av de största konsumenterna av fiskfoderprodukter och svarar för knappt 20 % av världens fiskmjöl och fiskolja. I Europaparlamentets studie Fiskmjöls- och fiskoljeindustrin: dess roll i den gemensamma fiskeripolitiken (2004) beskrivs fiskmjölsoch fiskoljeindustrin i Europeiska unionen. FAO (1998) diskuterar användningen av fisk till fiskmjöl och fiskolja och i dess tekniska riktlinjer för ansvarsfullt fiske nr 7 står det i rekommendation 11.1.9 att länderna bör uppmuntra användningen av fisk som livsmedel och främja fiskkonsumtion när så är lämpligt. Denna rekommendation begränsas av följande: När stora mängder arter av lågt värde för vilka det inte omedelbart finns någon ekonomiskt gångbar marknad landas kan kostnaderna för att bevara fisken och transportera den till efterfrågecenter göra användning som livsmedel mindre lämplig. Produktion av djurfoder eller gödningsmedel kan vara ett alternativ som innebär att fisken ändå finns kvar i livsmedelskedjan. Dessutom är de branscher som använder fiskmjöl som råvara, såsom djuruppfödnings- och vattenbrukssektorerna, själva viktiga arbetsgivare och leverantörer av livsmedel. Vattenbruket kan till exempel vara ett viktigt sätt att få in utländsk valuta och förse inlandsområden, där andra proteinrika livsmedel kanske inte finns, med fisk. Dessa makroekonomiska faktorer måste tas med i beräkningen och ställas mot varandra för att fastställa när det är lämpligt att främja användningen av fisk som livsmedel. FAO tar i sina riktlinjer ställning till användning av fisk för att producera fiskmjöl från etisk synpunkt: om fisken kan ätas av människor bör man hellre anstränga sig för att omvandla den till livsmedel än bearbeta den till fiskmjöl och fiskolja. Fiskeindustrier som verkar i en marknadsbaserad miljö strävar hela tiden efter just detta, om än av ett annat skäl: det kan potentiellt ge mycket högre vinst per ton fångad fisk än bearbetning till fiskmjöl. I tabell 3 visas som ett exempel erhållna priser på finska landningar av pelagisk fisk (sill och skarpsill) avsedd som livsmedel respektive för industriell användning (som djurfoder). Tabell 3. Pris per ton för landad pelagisk fisk i Finland avsedd som livsmedel respektive för industriell användning (2004 2009) ANVÄNDNING 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Livsmedel 216 181 200 194 186 199 Industriell användning 82 79 109 90 100 94 Källa: Eurostat Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (2002) ställde sig EU bakom målet om ett hållbart globalt fiske och målet om att upprätthålla eller återställa fiskbestånden till nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning, med målet att uppnå detta mål för utfiskade bestånd snarast möjligt och där så är möjligt senast år 2015. Målet om maximal hållbar avkastning 2015 gäller EU:s fiske som helhet, också det industriella fisket i Östersjön. 12

Industriellt fiske i Östersjön 1.2. Politiska beslut som påverkar fisket i Östersjön Den gemensamma fiskeripolitiken (rådets förordning (EG) nr 2371/2002) Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP), som infördes genom rådets förordning (EG) nr 2371/2002, är det viktigaste ramverk som reglerar fisket i EU. Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är att ge förutsättningar för ett hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser och vattenbruk i samband med en hållbar utveckling, med beaktande av miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter på ett väl avvägt sätt. Hörnpelaren i den gemensamma fiskeripolitiken är att begränsa och kontrollera fångstvolymerna genom att fastställa totala tillåtna fångstmängder tillsammans med tekniska regler och ordningar för fiskeansträngningen. Den europeiska fiskerikontrollpolitiken är en viktig del av den gemensamma fiskeripolitiken eftersom en effektiv tillämpning av kontrollpolitiken är en förutsättning för att den gemensamma fiskeripolitiken ska vara trovärdig. Avtalet mellan Ryssland och EU om fisket i Östersjön Beståndet av skarpsill och beståndet av sill i centrala Östersjön delas mellan EU och Ryssland, och Ryssland utnyttjar dessa bestånd. Förvaltningen av bestånden bygger på ett avtal mellan Europeiska unionen och Ryska federationens regering om samarbete om fisket och om bevarande av marina levande tillgångar i Östersjön 1. I artikel 14 i detta avtal anges att parterna ska inrätta en gemensam kommitté med uppgift att till respektive myndigheter lämna rekommendationer till åtgärder enligt artikel 5 för relevant fiske och relevanta bestånd i Östersjön. Ramdirektivet om en marin strategi Syftet med Europeiska unionens ramdirektiv om en marin strategi (Europeiska kommissionen, 2008a) är att skydda den marina miljön i Europa bättre. Ramdirektivet ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020, i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål för långsiktig förvaltning av fiskbestånden. De regionala marina konventionerna (Ospar, Helcom och Medpol) får en central roll i och med genomförandet av ramdirektivet. Dessa konventioner har inga rättsliga grunder för tillämpningen och ingen stark koppling till fisket. I Helcoms handlingsplan för Östersjön (2007) konstaterar man att fisket påverkar miljön och fastställer åtgärder för att förbättra områdets miljöstatus. Ramdirektivet, och den marina delen av Natura 2000, är miljöpelaren i EU:s integrerade havspolitik. Det bör bidra till den ekosystembaserade strategin för hantering av mänsklig verksamhet i den marina miljön, däribland det kommersiella fisket. 1 Se Europeiska unionens officiella tidning L 129, 28.5.2009, s. 2. 13

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Den integrerade havspolitiken EU:s integrerade havspolitik (2007) kopplar samman den gemensamma fiskeripolitiken och ramdirektivet. Kommissionen säger i sitt meddelande om en integrerad havspolitik att vi måste hantera effekterna av intensivare och med varandra konkurrerande sätt att använda havet inom områden som sjöfart, fiske, vattenbruk, fritidsliv, havsbaserad energiproduktion och andra former av exploatering av havsbottnen. Fysisk planering av kust- och havsområden är därmed ett grundläggande verktyg för hållbar utveckling av havs- och kustområden och för att återställa av Europas hav till en frisk miljö. (Europeiska kommissionen, 2007). Natura 2000-områden (fågel- och livsmiljödirektiven) EU:s medlemsstater är ålagda att utse områden till skyddsområden för livsmiljöer och fågelarter. Detta är en ständigt pågående process som inte förväntas påverka det pelagiska fisket i Östersjön nämnvärt, förutom i kustområdena. Fångster för industriell användning hämtas huvudsakligen ute till havs. 1.3. Ekosystemens samverkan i Östersjöns pelagiska system Rapporten från ICES rådgivande kommitté (2008) innehåller en allmän översikt av ekosystemet i Östersjön. Det finns stora skillnader mellan underuppdelningarna i fråga om biologisk produktion respektive allmän biologi. I söder är salthalten 10 20 promille, men Bottenviken i norr består nästan av sötvatten. De norra områdena (Finska viken och norr om Åland) är istäckta från november till april, men istäckets utbredning varierar betydligt från år till år. I genomsnitt varar issäsongen i norra egentliga Östersjön i omkring 20 dagar. I Bottenviken varar den i omkring sex månader (Östersjöportalen, SYKE, Finland) 2. Viktiga vetenskapliga studier under de senaste åren har ökat förståelsen för ekosystemet i Östersjön och i synnerhet av hur fiskarterna samverkar (se t.ex. ICES/WGIAB 2009; 2010). Näringsvävens struktur har förändrats (systemskiften) i Östersjön under de senaste 40 åren (se ICES/WGIAB, 2009). Österblom et al. (2007) hävdar att dessa förändringar i Östersjön är en följd av mänsklig påverkan, även om klimatvariationer kan ha inverkat på tidpunkten, omfattningen och persistensen. Skarpsillsbeståndets, och i viss utsträckning, sillbeståndets storlek är avhängig av torskpredationen, och därmed av torskbeståndets storlek 3. Graumann and Yula (1989) visar att mängden skarpsillslarver till stor del beror på hydrografiska förhållanden, och MacKenzie och Köster (2004) visar att återhämtningen av skarpsillsbeståndet beror på temperaturförhållandena de månader då skarpsillens gonader, ägg och larver utvecklas. Därför är maximal hållbar avkastning för sill och skarpsill beroende av torskens biomassa och av miljöförhållandena. Vilken utnyttjandenivå som motsvarar maximal hållbar avkastning beror särskilt på torskens biomassa. Torskbeståndet har varit lågt sedan i början av 1990-talet, till följd av ett för omfattande fiske och ogynnsamma miljöförhållanden. I och med att torsken försvann uppstod ett skifte i ekosystemets struktur i centrala Östersjön, såsom nämndes ovan, och beståndet av 2 http://www.itameriportaali.fi 3 Sammanfattning baserad på ICES/WGIAB (2009) och Casini et al. (2008, 2009a,b). 14

Industriellt fiske i Östersjön skarpsill som helt livnär sig på djurplankton ökade betydligt. Resultatet blev att den totala biomassan av djurplankton minskade och att mängden fytoplankton ökade. Under de senaste åren har de hydrologiska förutsättningarna för en återhämtning av torskbeståndet förbättrats. Det finns inte bara gynnsamma villkor för att ägg och larver ska överleva, utan också möjligheter att öka utvecklingen av ett av de djurplankton som torsklarverna främst livnär sig på, hoppkräftan Pseudocalanus spp. Torskbeståndet har emellertid inte återhämtat sig som förväntat, möjligen beroende på de stora resurserna för torsklarver men också på skarpsillsbeståndets förändrade storlek och skarpsillens predation på torskägg. De återkopplingsmekanismer som kan fördröja torskbeståndets återhämtning gäller inte bara skarpsillens kontroll av födan. Därför fastställs maximal hållbar avkastning på utnyttjandenivå med hjälp av enkla referenspunkter för exploateringen, såsom F 0.1. Vid industriellt fiske används i allmänhet pelagiska eller lätta bottentrålar, vilket innebär att livsmiljöpåverkan är liten. Trålarna har heller inte några större bifångster av marina däggdjur och havsfåglar. Det finns dock inte tillräckliga uppgifter om bifångster av marina däggdjur och havsfåglar (ICES/SGBYC, 2010). Det pelagiska fisket påverkar framför allt målarterna, dvs. sill och skarpsill. 1.4. Dioxiner i Östersjön Dioxinerna i Östersjön transporteras från landbaserade källor med luften eller via vattenvägarna 4. Dioxinerna sprids över hela Östersjöområdet. Eftersom dioxiner är beständiga och anrikas i miljön ökar koncentrationerna högre upp i livsmedelskedjan. Stora mängder, som har ackumulerats under många decennier, finns lagrade i sediment på havsbotten. Utsläppen från kända källor har minskat under de senaste 10 20 åren. I den sydvästra delen av Östersjön och i danska vatten är det genomsnittliga dioxininnehållet i sill 2 2,5 ng WHO-TEQ/kg färskvara. Som jämförelse är nivåerna ungefär dubbelt så höga i den egentliga Östersjön och Finska viken, och fyra gånger så höga i Bottenhavet och den södra delen av Bottenviken. Det finns inte tillräckliga uppgifter om dioxinhalten i sill för att man ska kunna göra en tillförlitlig tidsserieanalys. Preliminära uppgifter från finska provtagningar från artbanker på många olika platser visar att koncentrationerna i sill var högre i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Dioxinerna omfattas av Stockholmskonventionen om beständiga organiska föreningar (POP). Oron för hur dioxinerna påverkar människors hälsa har lett till EU-direktiv om maximala tillåtna nivåer i livsmedel och djurfoder (Europeiska kommissionen, 2006; 2008c). Sverige och Finland har undantag från dessa nivåer under en övergångsperiod fram till 2011. Dioxinhalterna i fet fisk som sill, skarpsill och lax från Östersjön är ofta högre än de gränser som EU har fastställt för livsmedel och djurfoder. Fiskmjöl och fiskolja som produceras av Östersjöfisk innehåller tillåtna halter av dioxin (Fishmeal Information Network, 2007). 4 Sammanfattning av TEMANORD (2010). 15

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik 16

Industriellt fiske i Östersjön 2. DET PELAGISKA FISKET I ÖSTERSJÖN VIKTIGA SLUTSATSER Det industriella skarpsillsfisket äger rum i den egentliga Östersjön. I Bottenhavet och Bottenviken riktar man in sig på sill, och en stor del av landningarna används som djurfoder. De tekniska åtgärderna är desamma för det industriella fisket i Östersjön som för fiske där fångsterna är avsedda att användas som livsmedel. Produktionen av fiskmjöl och fiskolja sker i Danmark. Betydande mängder pelagisk fisk används direkt som djurfoder och i vattenbruket, särskilt i Finland. Mycket lite av dessa fångster kastas över bord och bifångsterna av torsk är små. De industriella trålarna använder en maskstorlek om 16 22 mm och siktar in sig på skarpsill i söder och sill i norr. Fångster av skarpsill kan innehålla bifångster av sill. Vid riktat sillfiske med trål används en maskstorlek om 32 40 mm. Riktat sillfiske med nät förekommer. Östersjön är indelad i delområdena 22 32 (figur 1). Dessa delområden används vid bedömningar av fiskbestånden och för administrativa och statistiska syften. Figur 1: Östersjön och dess delområden 22-32. Område IIIa (Skagerrak-Kattegatt) är inte en del av Östersjön. Källa: ICES 17

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik 2.1. Förvaltningsåtgärder För att reglera det pelagiska fisket i Östersjön har man främst infört bestämmelser om maskstorlek och totala tillåtna fångstmängder. Tekniska åtgärder som är tillämpliga på det pelagiska fisket i Östersjön (rådets förordning (EG) nr 2187/2005) Direkt fiske efter sill och skarpsill utförs främst med trålar. Bestämmelserna sammanfattas i tabell 4. Beroende av maskstorlek och det område där fisket sker får de fångstmängder som finns ombord inte innehålla mer än en viss procentuell andel torsk (3 %), vitling (40 %) och, i fångster av skarpsill och tobisfiskar, sill (45 %). I praktiken fiskas tobisfiskar med mindre maskstorlek än 16 mm (sträckt maska) och skarpsill med maskor på 16 22 mm. Tabell 4. Minsta tillåtna maskstorlek (sträckt maska) i lyftet på trålar som används för fiske efter sill och skarpsill. Dessa regler gäller inte fiske efter sill/skarpsill i Rigabukten. Maskstorlek (mm sträckt maska) <16 16 31 16 104 32 89 32 104 MÅLART DELOMRÅDEN 22 32 22 27 28 32 22 23 24 27 LÄGSTA ANDEL AV MÅLARTEN 90 90 90 90 90 Tobisfisk Torsk < 3 % Torsk < 3 % Sill < 45 % 5 Torsk < 3 % Torsk < 3 % Vitling < 40 % Torsk < 3 % Vitling < 40 % Skarpsill - Torsk < 3 % Sill < 45 % 6 Torsk < 3 % Torsk < 3 % Vitling < 40 % Torsk < 3 % Vitling < 40 % Sill - - Torsk < 3 % Källa: Rådets förordning 2187/2005 Torsk < 3 % Vitling < 40 % Torsk < 3 % Vitling < 40 % Vid fiske efter tobisfisk, där vanligen mindre maskor än 16 mm används, måste fångsten innehålla minst 90 % tobisfisk. Mycket få fångster av tobisfisk rapporteras från Östersjön (se även tabell 7). Det är tillåtet att fiska sill i den norra delen av Östersjön, delområdena 28 32, med en maskstorlek på 16 mm. Eftersom sillen är olika stor i Östersjön är de tekniska bestämmelserna olika för olika delområden. Tabell 5 visar vikten på fullvuxen sill från olika bestånd. 5 Enligt en nationell dansk bestämmelse begränsas denna andel till 20 %. 6 Se fotnot 1. 18

Industriellt fiske i Östersjön Tabell 5. Medelvikt (g) för fullvuxen sill (den äldsta åldersgruppen 2009) i fångsterna. DELOMRÅDE VIKT (g) DELOMRÅDE VIKT (g) 22 24 220 28.2 44 25 70 29 41 26 71 30 52 27 50 31 43 28.1 30 32 22 Källa: ICES/WGBFAS (2010) och ICES/HAWG (2010) Totala tillåtna fångstmängder 2011 EU-flottornas totala fiskemöjligheter efter sill och skarpsill i Östersjön 2011 sammanfattas i tabell 6. Dessa fiskemöjligheter fördelas mellan EU:s medlemsländer genom rådets förordning (EG) nr 1124/2010 från den 29 november 2010 om fastställande för 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön. Ryssland kommer att fastställa kvoter för sill i centrala Östersjön (delområdena 25 27, 28.2, 29 och 32) och skarpsill självständigt. Det ryska fisket äger rum i delområdena 26 och 28.2 samt i viss mån i Finska viken (delområde 32). Ryssland har fiskat ca 25 000 ton skarpsill och ca 10 000 ton sill under de senaste åren. Tabell 6. Totala tillåtna fångstmängder för sill och skarpsill för EU 2011 samt förändringar jämfört med 2010. ART OMRÅDE Sill Delområdena 30 31 (Bottenhavet/Bottenviken) Sill Delområdena 22 24 (västra delen av Östersjön) Sill Delområdena 25 27, 28.2, 29 och 32 (den egentliga Östersjön) Sill Delområde 28.1 (Rigabukten) Skarpsill Delområdena 22 32 (Östersjön) Summa Delområdena 22 32 (Östersjön) TOTAL TAC 2011 FÖRÄNDRIN G FRÅN 2010 1 KOMMISSION ENS FÖRSLAG 2011 104 369 1% -12% 15 884-30% -30% 107 420-15% -27% 36 400 0% -10% 288 766-24% -30% 552 839-17% -26% 1 en negativ procentsats betyder att den tillåtna totalfångsten har minskat i förhållande till 2010, en positiv procentsats betyder att den har ökat och 0 % betyder att TAC:en har förlängts Källa: Pressmeddelande i samband med rådets 3042:e möte (den 26 oktober 2010) Stängda områden Det finns tre områden i Östersjön som stängs säsongsvis (den 1 maj till den 31 oktober): Bornholmsdjupet, Gdanskdjupet och Gotlandsdjupet. Syftet är att skydda torsken. Dessa områden har ingen särskild relevans för diskussionen om det pelagiska fisket. 19

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik 2.2. Landningar från Östersjöfisket Fisket i Östersjön inriktar sig på pelagiska arter (sill och skarpsill), torsk, flundra, lax och laxöring, samt ett antal kustnära arter som siklöja, gädda, abborre, gös och horngädda. I de västra delarna av Östersjön förekommer fiske med inriktning på andra plattfiskar. Det finns också ett ålfiske, men detta har minskat under de senaste 30 åren. Landningarna har varit ganska stabila under de senaste åren, omkring 800 000 ton, men har ändå minskat jämfört med tidigare. De totala landningarna per land för perioden 2000 2009 visas i figur 2. Figur 2: Totala rapporterade landningar (ton) från Östersjön Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011) Landningarna av pelagiska arter från Östersjön utgör 80 85 % av de totala landningarna (i vikt). Således följer de pelagiska landningarna per land (som visas i figur 3) samma trender som de totala landningarna (figur 2). 20

Industriellt fiske i Östersjön Figur 3: Landningar av pelagiska arter från Östersjön. Följande arter omfattas: sill, skarpsill, makrill, blåvitling, taggmakrill, ansjovis och spigg. Sill och skarpsill dominerar stort. Landings of pelagic fish T o n s Thousands 1000 750 500 250 Sweden Russian Federation Poland Lithuania Latvia Germany Finland 0 Estonia 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Denmark Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011) Förklaring: Landning av pelagisk fisk Sverige, Ryssland, Polen, Litauen, Lettland, Tyskland, Finland, Estland, Danmark Små mängder tobisfisk (Ammodytes spp.) rapporteras ibland från Östersjön (tabell 8). Dessa fångster används för produktion av fiskmjöl och fiskolja. Tabell 7. Totala fångster av tobisfisk (ton) Danmark LAND DELOMRÅDE 1950 1997 1998 2009 22 262 2 24 0 951 25 0 1 679 Ej specificerat 146 154 Tyskland 22 0 1 Förbundsrepubliken Tyskland Ej specificerat 9 0 Polen 25 0 6 Sverige Ej specificerat 4 0. Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011) Danmarks industriella landningar sker i många olika hamnar och det finns ingen detaljerad statistik över fångsternas ursprung. Det är främst Danmark och Sverige som landar industriell fisk för bearbetning till fiskmjöl och fiskolja (figurerna 4 och 5). De största mängderna industriell fisk landas på Danmarks västkust (i Nordsjö- och Skagerrakhamnarna och i Skagen). Landningarna i Östersjöhamnar 2010 (främst Nexø på Bornholm) svarade för cirka 4 % av de totala industriella landningarna i Danmark. Dessa fångster kom huvudsakligen från Polen och Lettland (figur 5). 21

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Figur 4: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat och hamn (ton) Thousands 600 500 400 300 200 100 Landings (t) of Industrial fish 2010 to Denmark by vessel flag state 0 Denmark Finland Other Færøerne Ireland Latvia Lithuania Norway Poland Sweden UK Germany Skagen North Sea and Skagerrak Harbours Baltic Harbours Kattegat Harbours Källa: Dansk fiskestatistik (Fiskeridirektoratet) Förklaring: Landningar (ton) av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat Skagen, Nordsjö- och Skagerrakhamnarna, Östersjöhamnarna, Kattegatthamnarna Figur 5: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjöoch Skagerrakhamnarna) från Östersjöfartyg Thousands 150.00 100.00 50.00 0.00 Landings (t) of Industrial Fish 2010 to Denmark (excl. North Sea harbours) by Baltic State vessels Skagen Nexø Kattegat Källa: Dansk fiskestatistik (Fiskeridirektoratet) Förklaring: Landningar (ton) av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjöhamnarna) från Östersjöfartyg Skagen, Nexo, Kattegatt. 22

Industriellt fiske i Östersjön 2.2.1. Beräkning av artsammansättningen i landningarna Vid större delen av det pelagiska fisket i Östersjön är fångsten en blandning av sill och skarpsill. Andelarna varierar med område och säsong. Under perioden 1992 2002 fanns det en betydande diskrepans mellan överenskomna tillåtna totalfångster av sill och rapporterade landningar. Under de senaste åren, när de tillåtna totalfångsterna av sill har blivit mer restriktiva, har det funnits ett incitament att felaktigt rapportera sill som skarpsill. I vilken utsträckning sådan felaktig rapportering har ägt rum är inte närmare känt, men den har sannolikt påverkat fångstuppgifternas kvalitet och därmed resultatet av bedömningen. På det hela taget baserar sig beräkningarna av de pelagiska fångsternas sammansättning främst på loggböcker och landningsdeklarationer. Den kompletterande provtagningen på fångsterna är begränsad. Detta innebär att det inte finns några säkra uppgifter om den faktiska sammansättningen. En jämförelse mellan de pelagiska landningarnas sammansättning och uppgifter från akustiska undersökningar tyder på att det finns stora diskrepanser i fråga om andelen sill. Det kan betyda att de kommersiella flottorna fiskar på ett mer selektivt sätt än forskningsfartygen, eller att de rapporterade andelarna i landningarna inte återspeglar artsammansättningen i havet. Sedan 2005 är det förbjudet för EU-fartyg som bedriver fiske efter sill och skarpsill att landa osorterade fångster om det inte finns ett stickprovsprogram för kontroll av artsammansättningen. Detta kan ha lett till att den felaktiga rapporteringen har minskat. Danmark Trålare som använder en mindre maskstorlek än 32 mm bedriver industriellt fiske. Landningarnas artsammansättning fastställs utifrån loggböcker/kassakvitton och verifieras med stickprov. Landningar som det inte tas stickprov på artfördelas i enlighet med regeln om en dominerande art. När större maskor än 32 mm används förmodas trålarna fiska för livsmedelsändamål och artsammansättningen baserar sig på loggböcker. Landningarna fördelas på fiskeområden utifrån uppgifterna i loggböckerna. På landningar i industriella syften i Danmark tas stickprov oberoende av vilken flagg fartygen för. Tabell 8 visar artsammansättningen i omkring 150 landningar under 2010. Uppgifterna kan inte överföras till de totala mängderna utan att sammanvägas med de landningar som stickproven avser. Reglerna om bifångster av sill vid industriellt trålfiske är strängare för danska fartyg (20-procentsregeln) än vad EU:s regelverk föreskriver (45-procentsregeln). Stickproverna omfattar landningar för industriella ändamål där producentorganisationens minimipris inte kunde erhållas. Av tabell 8 framgår det också att bifångsterna av torsk är små vid detta fiske och att det endast tycks fångas små mängder torsk vid industriellt fiske. 23

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Tabell 8. Artsammansättning (viktprocent) i stickprov tagna i danska hamnar på industriella landningar från Östersjön 2010. Stickproven omfattar landningar som inte kunde erhålla producentorganisationernas minimipris. Trålfiske efter tobisfisk (maskstorlek < 15 mm), industriellt trålfiske (maskstorlek 16 31 mm) och trålfiske efter sill (maskstorlek 32 40 mm). Land Delområden Danmark 22 23 24 Utrustnin g (trål) Industriell t Industriell t Sill Skarp sill Tobisfisk Torsk Övrigt 10,8% 86,9% <0,05% <0,05% 2,2% 9,8% 90,0% 0,1% 0,1% Tobisfisk 100,0% Sverige 24 Sill 7,5% 92,5% Industriell t 19,6% 80,4% <0,05% Övrigt 24 Sill 68,7% 31,3% Industriell t 8,8% 91,1% 0,1% <0,05% Källa: Danmarks Tekniska Universitet Nationella institutet för vattenresurser Övriga länder I Estland baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker. Vissa (främst visuella) uppskattning genomförs av Miljöinspektionen. I Finland baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på deklarationer och loggböcker. Regionala centrum för sysselsättning och ekonomisk utveckling genomför vissa inspektioner i hamnarna. I Tyskland dominerades det pelagiska fisket fram till 2001 av sill från nät och instängningsredskap med försumbara mängder skarpsill. Därefter har trålfisket efter pelagisk fisk ökat betydligt. Artsammansättningen fastställs utifrån loggböcker. I Lettland och Litauen baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker. I Polen baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker och landningsdeklarationer. I Ryssland baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker och sporadiska kontroller av fiskeriinspektörer i hamnarna. I Sverige baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker. De stickprover som kustbevakningen tar i kontrollsyfte har hittills inte använts för de officiella landningsrapporterna. 2.2.2. Användning och industriellt fiske Fångsterna av pelagiska arter används som livsmedel, till fiskolja och fiskmjöl samt som djurfoder. Användningen styrs till stor del av marknadsförhållandena. 24

Industriellt fiske i Östersjön De råvaror som fiskmjöls- och fiskoljeindustrin använder härstammar från riktat industriellt fiske och biprodukter av fiske för livsmedelsändamål (fiskrens). Fiskrens från icke-industriellt fiske utgör 33 % av de totala råvarorna till fiskmjöls- och fiskoljeindustrin på EU-nivå. Det uppskattas att 80 % av fiskrenset från fiskbearbetningen kommer den danska fiskmjöls- och fiskoljeindustrin till godo (Europaparlamentets studie, 2004, avsnitt 2.3 Fiskrens). Sill och skarpsill som fångas i Östersjön används till (figur 6): Livsmedel, färska eller konserverade (saltade, marinerade etc.). Färskt foder i vattenbruk och i pälsproduktion (t.ex. mink). Produktion av fiskmjöl och fiskolja. Hur landningarna används varierar mellan länderna. 2010 fanns det tre storskaliga fabriker som tillverkade fiskmjöl och fiskolja i Danmark: Triplenine i Thyborøn, Hanstholm Fiskeindustri och Skagen Fiskeindustri (FF Skagen, som har svenska delägare). Finland använder alla landningar av skarpsill och 60 70 % av landningarna av sill till djurfoder. Andra länder producerar fiskensilage, fiskmjöl och fiskolja från rens som härrör från produktionen av fiskkonserver (figur 7). Slutligen görs fiskmjöl och fiskolja av små mängder sill för vilken producentorganisationens minimipris inte kunde erhållas. Figur 6: Användning av pelagiska arter från Östersjön. Landningar Direkt livsmedelskons umtion Fiskrens Produktion av djurfoder Färskt Marinerade konserverade fiskolja etc. Färskt Mjöl och olja Källa: Bygger på uppgifter i Europaparlamentets studie (2004) Danska och svenska landningar av skarpsill från Östersjön används nästan uteslutande till produktion av fiskmjöl och fiskolja. Finland använder sina skarpsillsfångster till djurfoder. I de övriga Östersjöländerna förekommer ett betydande fiske för livsmedelsändamål. 25

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Figur 7: Produktion av fiskmjöl per land. Den danska och ryska produktionen omfattar betydande landningar från andra områden än Östersjön, och dessa siffror kan inte användas som en indikation på produktionen av fiskmjöl från Östersjön. Polen rapporterade ingen produktion av fiskmjöl. Fish meals Production 2008 t o n s Thousands 200 100 0 Förklaring: Produktion av fiskmjöl 2008 Källa: FAO:s fiskestatistik Tabellerna 9 och 10 innehåller detaljerade uppgifter från Eurostat om hur landningar av pelagiska arter används. Tabell 9. Användning av produktionen av pelagiska arter (ton) i EU:s Östersjöländer utom Danmark (Finland, Estland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige). Danmark ingår inte eftersom den danska produktionen domineras av landningar av fångster hämtade utanför Östersjön. Uppgifter om hur de danska fångsterna används finns i tabell 10. ANVÄNDNING 2005 2006 2007 2008 2009 Livsmedel 296 077 273 107 318 179 336 398 308 654 Industriell användning (däribland djurfoder) 179 075 197 956 178 895 162 763 173 033 Okänd användning (däribland återtag) 33 294 33 047 32 846 Källa: Eurostat (2011) 26

Industriellt fiske i Östersjön Tabell 10. Användningen av pelagiska arter per land LAND ANVÄNDNING 2005 2006 2007 2008 2009 Danmark Livsmedel 221 623 210 421 187 862 157 229 129 952 Industriell användning 467 230 321 339 316 599 294 037 383 399 Estland Livsmedel 67 509 68 203 71 970 78 182 83 759 Finland Livsmedel 30 239 22 728 30 511 38 687 24 485 Industriell användning 50 428 64 999 58 867 48 775 56 824 Tyskland Livsmedel 16 963 16 773 19 666 15 218 12 426 Industriell användning 4 2 2 8 Lettland Livsmedel 85 809 76 200 76 413 79 478 66 298 Litauen Livsmedel 3 242 1 657 9 674 2 980 4 005 Polen Livsmedel 21 622 20 579 21 676 43 501 53 382 Okänd användning 33 220 32 360 32 053 Sverige Djurfoder 9 522 7 354 8 116 Livsmedel 70 693 66 967 88 269 78 352 64 299 Industriell användning 128 643 132 955 110 504 106 626 108 093 Källa: Eurostat (2011) 2.3. Östersjöländernas fiskeflottor Under perioden 1989 2007 minskade EU-flottans tonnage gradvis med ungefär 19 %. Estlands, Litauens, Lettlands och Polens flottor reducerades dramatiskt, med 85 %. Till följd av omstruktureringarna av ekonomierna i det gamla Östblocket finns det inga tillgängliga uppgifter om flottornas tonnage i dessa länder före 2004. De industriella trålarna är längre än 24 meter, men det finns ingen internationell statistik som gör att man kan särskilja industriella trålare från andra trålare, som till exempel fiskar torsk, i denna grupp. I Sverige och Danmark regleras det industriella fisket genom licenser. Tabell 11 visar det totala antalet fartyg som har en total längd som överstiger 24 meter per land under perioden 2004 2008. 27

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Tabell 11. Det totala antalet fiskefartyg (>24 m). De danska, tyska och svenska flottorna fiskar också utanför Östersjön. LAND 2004 2005 2006 2007 2008 Danmark (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 7 169 160 145 119 109 Tyskland (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 65 64 79 74 78 Estland 94 88 60 49 48 Lettland (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 145 132 118 107 104 Litauen (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 80 62 61 54 46 Polen 172 99 90 86 79 Finland 24 21 19 16 16 Sverige (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 8 82 82 84 84 80 Källa: Eurostat (2011) Fisket efter sill och skarpsill i Östersjön domineras av pelagiska trålare som fångar en blandning av sill och skarpsill. Sillfisket bedrivs också med instängningsredskap/bottengarn och drivgarn i kustområdena och med bottentrålar i en del områden. Danmark: Det danska fisket efter sill och skarpsill från Östersjöområdet kan indelas i två kategorier: sillandningar från ett riktat fiske för livsmedelsändamål som genomförs med trålare som använder en minsta maskstorlek på 32 mm och skarpsillslandningar från ett riktat fiske i industriella syften där man använder en maskstorlek på 16 mm. De industriella trålarna är över 24 meter långa. Estland: Det estniska fisket i Östersjön bedrivs i allmänhet med trål och är främst inriktat på sill och skarpsill. De pelagiska trålarna tar mellan 40 och 99 % av de totala landningarna, beroende på område. Andra fångster hämtas med instängningsredskap på sillens lekplatser. Större delen av de estniska skarpsillsfångsterna hämtas i delområdena 28 och 29 under kvartal 1 och 4. Allt skarpsillsfiske är pelagiskt trålfiske. Landningarna används som livsmedel. Finland: Pelagisk trålning används för att utnyttja bestånden av sill i den egentliga Östersjön, Skärgårdshavet, Bottenviken och Finska viken. Endast ett fåtal fartyg inriktar sig direkt på skarpsill, men skarpsillen är den främsta bifångsten i sillfisket i Östersjön. Sillfisket bedrivs vanligen med enkeltrål. Finland använder alla landningar av skarpsill och 60 70 % landningarna av sill till djurfoder. Tyskland: Den tyska sillfiskeflottan i Östersjön består av två segment: en kustflotta med fartyg <12 m och en kutterflotta med fartyg 12 m. Den tyska skarpsillfiskeflottan i Östersjön består huvudsakligen av en kutterflotta med fartyg 12 m. Landningarna används som livsmedel. Lettland: Omkring 85 % av de totala lettiska sillfångsterna tas med trål och 15 % med instängningsredskap. Den lettiska sillflottan fiskar i Rigabukten (den östra delen av delområde 28) och i delområdena 26 och 28.2 i den egentliga Östersjön. I Rigabukten finns en trålflotta och en flotta som använder instängningsredskap. Trålfisket är inriktat på sill och landningarna innehåller små bifångster av skarpsill. 7 8 I februari 2011 var 58 trålare och totalt 84 fartyg med en total längd som översteg 24 meter registrerade för Danmark i GD Mares register över fartygsflottan. Sammanlagt 46 fartyg hade år 2010 licenser för att bedriva industriellt fiske inom ramen för systemet med individuella överförbara kvotandelar. I februari 2011 hade 33 trålare svenska licenser för fiske av sill och skarpsill. 28

Industriellt fiske i Östersjön Fisket med instängningsredskap är inriktat på lekande sill. Antalet instängningsredskap har begränsats och antalet nät har varit ganska stabilt sedan mitten av 1990-talet. Vid sillfisket i den egentliga Östersjön används trålar och antalet instängningsredskap är minimalt. Fiske med inriktning på sill är förbjudet sedan 2002 och bifångsterna av sill i skarpsillsfisket har begränsats till 5 %. Skarpsillsflottan verkar i delområdena 26 och 28.2. Skarpsillen fångas med pelagiska trålar året om, med lägre intensitet på sommaren. Landningarna används som livsmedel. Litauen: Trålfiske, främst inriktat på torsk och skarpsill. Alla litauiska fångster av sill och skarpsill tas i delområde 26 och landas i litauiska hamnar. Landningarna används som livsmedel. Polen: Flottan består till största delen (36 %) av pelagiska trålare med en längd som överstiger 24 meter, sett till tonnage och motorstyrka. Dessa fartyg fångar huvudsakligen skarpsill och sill. Över 90 % av skarpsillen fiskas av pelagiska trålare som är över 24 meter långa. Samma flotta fiskar också sill. Under perioden 2004 2007 svarade pelagiska trålare med en längd på 24 40 meter för 80 % av de polska sillandningarna. Återstoden av fångsterna togs huvudsakligen av små fiskebåtar med hjälp av fasta nät. Skarpsillsfisket är säsongsbetonat och koncentrerat till det första halvåret. I juni till november bedriver dessa fartyg ett riktat sillfiske. Polen har inte rapporterat någon industriell användning av fångsterna. Ryssland: Den pelagiska trålflottan inriktar sig på skarpsill för livsmedelsändamål. Landningarna innehåller bifångster av sill (4 25 %). Under sommar och höst inriktar sig denna flotta på skarpsill som djurfoder och bifångsterna av småsill ökar. Småfartygsflottan (upp till 29 fartyg) fiskar främst inom gränsen på tolv sjömil och inriktar sig på sill under perioden oktober mars. Fiske med bottengarn förekommer i Vistulalagunen och i den östra delen av Finska viken, med inriktning på sill. Sverige: Det svenska fisket efter sill och skarpsill i Östersjön bedrivs med flottor som kan indelas i fyra kategorier: 1) Trålare som fångar sill med en minsta maskstorlek på 32 mm. Dessa fångster används som livsmedel och till fiskmjöl/fiskolja. 2) Trålare som fångar skarpsill med en minsta maskstorlek på 16 mm. Landningarna används delvis som livsmedel, men främst för industriella ändamål. Sill är en bifångst vid detta fiske. 3) Kustfiske efter sill med nät. Dessa fångster används som livsmedel. 4) Fiske med snörpvad nära kusterna efter lekande sill under årets andra kvartal. Dessa fångster används också som livsmedel. Största delen av de svenska landningarna av sill och skarpsill från Östersjön tas av pelagiska trålar. Bottentrålar används också för sill. Nätfiske efter sill har lokal betydelse för kustfisket, särskilt i norra Östersjön. 29