Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om fastställande för 2017 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2016) 545 final 2016/0260 (NLE) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om fastställande för 2017 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön SV SV

2 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Motiv och syfte med förslaget MOTIVERING Enligt förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken ska nyttjandet av levande marina biologiska resurser ske på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som kan ge en maximal hållbar avkastning. Ett viktigt verktyg i detta sammanhang är det årliga fastställandet av fiskemöjligheter i form av totala tillåtna fångstmängder (nedan kallade TAC:er) och kvoter. Syftet med detta förslag är att fastställa medlemsstaternas fiskemöjligheter beträffande de kommersiellt viktigaste fiskbestånden i Östersjön för För att förenkla och förtydliga de årliga besluten om TAC:er och kvoter fastställs sedan 2006 fiskemöjligheterna i Östersjön i en särskild förordning. Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området Förslaget fastställer kvoter på nivåer som överensstämmer med målen för förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Den beaktar de nya förändringar som gjorts genom förordning (EU) 2015/812 som upphävde fiskeansträngningssystemet i Östersjön. Förenlighet med unionens politik inom andra områden De föreslagna åtgärderna överensstämmer med målen och bestämmelserna för den gemensamma fiskeripolitiken och är förenliga med unionens politik för hållbar utveckling. 2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN Rättslig grund Artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet) Förslaget omfattas av unionens exklusiva befogenhet i enlighet med artikel 3.1 d i EUFfördraget. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig. Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: Den gemensamma fiskeripolitiken är en gemensam politik. Enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget ska rådet besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter. Medlemsstaterna tilldelas fiskemöjligheter genom den aktuella rådsförordningen. Enligt artiklarna 16.6, 16.7 och 17 i förordning (EU) nr 1380/2013 får medlemsstaterna själva besluta hur de vill fördela fiskemöjligheterna mellan regioner och mellan aktörer i enlighet med de kriterier som anges i nämnda artiklar. Medlemsstaterna har därmed stora möjligheter att själva besluta vilken social/ekonomisk modell de vill använda för att utnyttja de tilldelade fiskemöjligheterna. Förslaget får inga nya ekonomiska följder för medlemsstaterna. Rådet antar denna särskilda förordning varje år och de offentliga och privata medel som behövs för att genomföra den finns redan. SV 2 SV

3 Val av instrument Föreslaget instrument: Förordning. Detta förslag avser fiskeriförvaltning på grundval av artikel 43.3 i EUF-fördraget. 3. RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Samråd med berörda parter Den rådgivande nämnden för Östersjön (BSAC) rådfrågades med kommissionens meddelande Samråd om fiskemöjligheterna för 2017 inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2016) 396 final) som underlag. Internationella havsforskningsrådet (Ices) har svarat för den vetenskapliga grunden för förslaget. Utan att gå emot befintlig politik eller försämra tillståndet för känsliga resurser, har man i förslaget beaktat och i möjligaste mån tagit hänsyn till de preliminära åsikter som framförts avseende samtliga berörda fiskbestånd. De vetenskapliga utlåtandena om fångstbegränsningar diskuterades också med medlemsstaterna i det regionala forumet Baltfish i juni Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden Ices var den vetenskapliga organisation som rådfrågades. Unionen ber varje år Ices att lämna vetenskapliga utlåtanden om tillståndet för viktiga fiskbestånd. Utlåtandena omfattar alla bestånd i Östersjön för vilka TAC:er föreslås. Konsekvensbedömning De sammanlagda föreslagna fiskemöjligheterna i Östersjön för 2017, uttryckta i ton, innebär en ökning på 14 % i förhållande till 2016 och kommer att uppgå till cirka ton 1. Beräknat på beståndsbasis ökar kvoterna för bestånden av sill/strömming och skarpsill i centrala och västra Östersjön och i Bottniska viken (i genomsnitt med 18 %), liksom för lax i egentliga Östersjön och Bottniska viken (med 10 %) och rödspätta (med 95 %). Däremot minskar kvoterna för beståndet av sill/strömming i Rigabukten (med 21 %), beståndet av lax i Finska viken (med 28 %) och det östra torskbeståndet (med 38 %). Förslaget är inte bara en reaktion på kortsiktiga problem utan ingår också i en långsiktigare strategi för att gradvis minska fiskeuttaget så att det kommer ner till och kan ligga kvar på långsiktigt hållbara nivåer. Förslaget kommer därför på medellång till lång sikt att leda till en stabil fiskeansträngning och ökade kvoter. Förslaget väntas också att långsiktigt leda till ett mer hållbart fiske och större landningar. Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling Förslaget innebär en fortsatt förenkling av administrativa förfaranden för offentliga myndigheter (på EU-nivå och nationellt), eftersom det innehåller liknande bestämmelser som 2016 års förordning om fiskemöjligheterna i Östersjön. Den här förordningen förenklar förvaltningen av fisket, eftersom den till skillnad från tidigare år inte längre begränsar fisket genom att fastställa ett visst antal dagar till sjöss då fiskefartyg kan fiska. Detta kommer att innebära att den administrativa bördan för medlemsstaterna minskar. Såsom forskare konstaterat kommer slopade begränsningar av fiskeansträngningen inte att äventyra beståndens tillstånd, eftersom en fungerande övervakning av kvotutnyttjandet räcker för att kontrollera fisketrycket på bestånden. 1 Med undantag av de östra torsk- och laxbestånden. SV 3 SV

4 Förslaget avser en ettårig förordning för 2017 och innehåller därför ingen bestämmelse om översyn. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar inte unionens budget. 5. ÖVRIGA INSLAG Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering Övervakningen av utnyttjandet av fiskemöjligheter i form av TAC:er och kvoter har fastställts genom rådets förordning (EG) nr 1224/2009. Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget I förslaget fastställs 2017 års fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd för medlemsstater som bedriver fiske i Östersjön. Landningsskyldigheten avseende bestånd som fångas inom vissa fisken började gälla den 1 januari I Östersjön är det fråga om fisken inom bestånd som omfattas av TAC:er och kvoter enligt denna förordning, närmare bestämt fiske efter små pelagiska arter (bestånd av sill/strömming och skarpsill), laxfiske (laxbestånd) samt torskfiske (torskbestånd), där arterna definierar fisket. Från och med den 1 januari 2017 omfattar landningsskyldigheten fångster av alla arter inom fisken i unionens vatten i Östersjön som omfattas av fångstbegränsning, dvs. även av arter som inte definierar fisket, men som omfattas av TAC:er, t.ex. rödspätta. I och med att landningsskyldigheten införs måste, i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013, de föreslagna fiskemöjligheterna avspegla övergången från landad mängd till fångad mängd. En sådan förändring gjordes inom ramen för förordningen om fiskemöjligheter för 2015 och är inte längre tillämplig på de bestånd som nämns ovan, med undantag för beståndet av rödspätta. Fiskemöjligheterna för beståndet av rödspätta kommer att återspegla övergången från landad mängd till fångad mängd, med början Den nya fleråriga planen för fisket i Östersjön trädde i kraft den 20 juli Enligt denna plan ska fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med de mål som anges i planen och överensstämma med de målintervall för fiskeridödlighet som fastställs där. I de fall då beståndets biomassa ligger under de referensvärden som fastställs i planen, ska fiskemöjligheterna fastställas till en nivå som motsvarar fiskeridödligheten minskad proportionellt med hänsyn till minskningen av beståndets biomassa. Fiskemöjligheterna bör också fastställas i enlighet med artikel 16.1 (principen om relativ stabilitet) och 16.4 (som hänvisar till målen för den gemensamma fiskeripolitiken och de regler som anges i de fleråriga planerna). De föreslagna siffrorna grundas på aktuella vetenskapliga utlåtanden och samråd med rådgivande nämnden för Östersjön. För att fastställa EU-kvoterna för de bestånd som delas med Ryska federationen har i förekommande fall respektive kvantitet för dessa bestånd dragits av från de TAC:er som föreslås av Ices. De TAC:er och kvoter som tilldelas medlemsstaterna anges i bilaga I till denna förordning. 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 av den 6 juli 2016 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 (EUT L 191, , s. 1). SV 4 SV

5 Alla fem pelagiska bestånd i Östersjön (fyra bestånd av sill/strömming och ett skarpsillsbestånd), rödspätta och lax i egentliga Östersjön och Bottniska viken ska fiskas på nivåer som motsvarar maximalt hållbar avkastning under De TAC:er som föreslås överensstämmer därför antingen med båda intervallen för fiskeridödlighet vid maximal hållbar avkastning enligt artiklarna 4.2, 4.3 och 4.4 i förordning (EU) nr 2016/1139 eller Ices metod för maximal hållbar avkastning. TAC:erna för lax i Finska viken och det östra torskbeståndet överensstämmer med Ices metod för bestånd för vilka det endast finns begränsade uppgifter. Utlåtandena och TAC:en för det västra torskbeståndet behöver fortfarande klargöras av de vetenskapliga institutionerna. Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 infördes ytterligare villkor för förvaltning av TAC:er, med fördelning mellan åren, och bestämmelser enligt artiklarna 3 och 4 om flexibilitet för bestånd som omfattas av en försiktighets-tac respektive analytisk TAC. Enligt artikel 2 ska rådet när det fastställer TAC:er bestämma för vilka bestånd artiklarna 3 och 4 inte ska gälla, särskilt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. Mera nyligen har en mekanism för flexibilitet införts genom artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet, som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av de levande marina biologiska resurserna och förhindra att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås, bör det därför förtydligas att artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 endast är tillämpliga i de fall då medlemsstaterna inte utnyttjar den flexibilitet mellan åren som fastställs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013. SV 5 SV

6 2016/0260 (NLE) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om fastställande för 2017 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.3, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och av följande skäl: (1) Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter. (2) Enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/ ska åtgärder för bevarande och hållbart utnyttjande av marina biologiska resurser antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, inbegripet i förekommande fall de rapporter som utarbetas av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och andra rådgivande organ, samt råd från rådgivande nämnder som inrättats för relevanta geografiska områden eller behörighetsområden och inbegripet eventuella gemensamma rekommendationer från medlemsstaterna. (3) Det åligger rådet att besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, om lämpligt inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa. Fiskemöjligheterna bör tilldelas medlemsstaterna på ett sätt som tillförsäkrar relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena samt med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken enligt förordning (EU) nr 1380/2013. (4) Den totala tillåtna fångstmängden (TAC) bör därför fastställas, i linje med förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter samtidigt som de olika fiskerinäringarna garanteras en rättvis inbördes behandling, och mot bakgrund av de synpunkter som framfördes under samråden med berörda parter. (5) Fiskemöjligheterna när det gäller bestånd för vilka det upprättats särskilda fleråriga planer bör fastställas i enlighet med reglerna i dessa planer. Följaktligen bör fångstbegränsningar för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön fastställas i enlighet med reglerna i förordning (EG) nr 2016/ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, , s. 22). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 av den 6 juli 2016 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar SV 6 SV

7 (6) Eftersom de biologiska förhållandena för det östra torskbeståndet har förändrats har Internationella havsforskningsrådet (Ices) inte kunnat fastställa några biologiska referensvärden för torskbeståndet i Ices-delområdena 25 32, utan i stället rekommenderat att TAC:en för det torskbeståndet baseras på den metod som används då det endast finns begränsade uppgifter. I och med att det saknas biologiska referensvärden var det inte möjligt att följa de regler för fastställande och fördelning av fiskemöjligheter för torskbestånden i dessa delområden som fastställs i förordning (EU) nr 2016/1139. Eftersom torskbeståndets hållbarhet allvarligt kan hotas om fiskemöjligheter inte fastställs och fördelas är det, för att bidra till uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken, lämpligt att TAC:en fastställs på basis av den metod som används då det endast finns begränsade uppgifter, till en nivå som motsvarar den metod som utarbetats och rekommenderas av Ices. (7) I förordning (EU) nr 1380/2013 fastställs målet för den gemensamma fiskeripolitiken att nyttjandegraden för maximal hållbar avkastning där så är möjligt ska uppnås senast 2015 och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för alla bestånd. (8) Det utnyttjande av fiskemöjligheter som fastställs i denna förordning omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 5, särskilt artiklarna 33 och 34, i fråga om registrering av fångstuppgifter och fiskeansträngning och överföring av uppgifter om uttömda fiskemöjligheter till kommissionen. Den här förordningen bör därför fastställa de koder för landningar av bestånd inom ramen för den här förordningen som medlemsstaterna bör använda när de översänder uppgifter till kommissionen. (9) Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 6 infördes ytterligare villkor för förvaltning av TAC:er, med fördelning mellan åren, bland annat bestämmelser om flexibilitet enligt artiklarna 3 och 4 för bestånd som omfattas av försiktighets-tac:er och analytiska TAC:er. Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, när TAC:er fastställs, bestämma för vilka bestånd artiklarna 3 och 4 inte ska gälla, särskilt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. Mer nyligen infördes genom artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 en mekanism för flexibilitet mellan åren för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet, som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av de levande marina biologiska resurserna, förhindra att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås och försämra beståndens biologiska tillstånd, bör det därför fastställas att artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 är tillämpliga på analytiska TAC:er endast i de fall då den flexibilitet mellan åren som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte utnyttjas. (10) För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och trygga försörjningen för unionens fiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. 5 6 dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 (EUT L 191, , s. 1). Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, , s. 1). Rådets förordning (EG) nr 847/96 av den 6 maj 1996 om att införa ytterligare villkor för förvaltning av totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter med fördelning mellan åren (EGT L 115, , s. 3). SV 7 SV

8 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 Syfte I denna förordning fastställs fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön för Artikel 2 Tillämpningsområde Denna förordning ska tillämpas på unionsfiskefartyg som är verksamma i Östersjön. I denna förordning avses med Artikel 3 Definitioner (1) Ices: Internationella havsforskningsrådet, (2) Östersjön: Ices-områdena IIIb, IIIc och IIId, (3) delområde: ett Ices-delområde i Östersjön enligt bilaga I till rådets förordning (EG) nr 2187/2005 7, (4) fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser, (5) unionsfiskefartyg: ett fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i unionen, (6) bestånd: en marin biologisk resurs i ett visst förvaltningsområde, (7) total tillåten fångstmängd (TAC): den kvantitet av varje bestånd som får fångas under en ettårsperiod, inom fiske som omfattas av en landningsskyldighet enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, (8) kvot: en andel av den totala tillåtna fångstmängden som tilldelas unionen, en medlemsstat eller ett tredjeland. 7 Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund (EUT L 349, , s. 1). SV 8 SV

9 KAPITEL II FISKEMÖJLIGHETER Artikel 4 TAC:er och fördelning TAC:er, kvoter och eventuella villkor som är funktionellt knutna till dessa anges i bilagan. Artikel 5 Särskilda bestämmelser om fördelning av fiskemöjligheter Fördelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna enligt denna förordning ska göras utan att det påverkar (a) byten enligt artikel 16.8 i förordning (EU) nr 1380/2013, (b) reduceringar och omfördelningar enligt artikel 37 i förordning (EG) nr 1224/2009, (c) (d) ytterligare landningar som tillåts enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 eller artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013, kvantiteter som hålls inne i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 eller överförs i enlighet med artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013, (e) avdrag enligt artiklarna 105 och 107 i förordning (EG) nr 1224/2009. Artikel 6 Villkor för landning av fångster och bifångster 1. Fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar och som har fångats vid fiske enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15 i den förordningen. 2. Bestånden av icke-målarter inom de säkra biologiska gränser som avses i artikel 15.8 i förordning (EU) nr 1380/2013 anges i bilagan för tillämpningen av det undantag från skyldigheten att avräkna fångster från den berörda kvoten som fastställs i den artikeln. SV 9 SV

10 KAPITEL III SLUTBESTÄMMELSER Artikel 7 Dataöverföring När medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 33 och 34 i förordning (EG) nr 1224/2009 överför uppgifter till kommissionen om kvantiteter ur bestånd som fångats eller landats ska de använda beståndskoderna i bilagan till den här förordningen. Artikel 8 Flexibilitet 1. Om inget annat anges i bilagan till den här förordningen ska artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 tillämpas på bestånd som omfattas av en försiktighets-tac, och artiklarna 3.2, 3.3 och 4 i samma förordning tillämpas på bestånd som omfattas av en analytisk TAC. 2. Artiklarna 3.2, 3.3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas när en medlemsstat utnyttjar den flexibilitet mellan åren som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013. Artikel 9 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande SV 10 SV