2,25 miljoner km2 (4,5 gånger Sverige)

Promemoria Landfakta Saudiarabien Officiellt namn: Kingdom of Saudi Arabia Yta: 2,25 miljoner km2 (4,5 gånger Sverige) Huvudstad: Folkmängd: 29,9 miljoner, varav cirka 9 miljoner utländska medborgare (2013) 0-30 år ca. 60 % (2012) Befolkningstillväxt: Uppskattas till 3 % (2013) Religion: Islam (ca 90 % sunni och 10 % shia) Språk: Arabiska Valuta: Saudi Riyal (SAR) 1 SR= 100 Halalah Växelkurs: 1 SAR 1,75 SEK Statsskick: Absolut monarki med rådgivande församling Statschef, Regeringschef: Kung Abdullah bin Abdul Aziz Al Saud Utrikesminister: Prins Saud Al Faisal Al Saud (sedan 1975) BNP: 745,3 miljarder USD (est 2013) BNP tillväxt (real): 3,8 % (est 2013) BNP/capita: 31 300 USD (est 2013) Inflation: 3,7 % (est 2013) Arbetslöshet: officiell arbetslöshet ca 12 % (2013) Nationell budget: 228 miljarder USD (2014) Oljereserver: 267,9 miljarder fat (est 2013) Naturgasreserver: 8,15 triljoner kbm (est 2013) Oljeproduktion: ca 10,4 miljoner fat/dag (est 2012) Export: Total 367 miljarder USD (est 2013) Sverige 844 miljoner SEK (2013) Import: Total 153,1 miljarder USD (est 2013) Sverige 12,7 miljarder SEK (2013) Exportvaror: Olja och oljerelaterade produkter (90 %) Importvaror: Främst maskinvaror, matvaror, kemikalier, motordrivna fordon och textiler Största exportpartners: USA 14,3 %, Kina 13,7%, Japan 13,7 % (2012) Största importpartners: Kina 13,5 %, USA 13,2%, Sydkorea 6,7 %, (2012)

Sveriges Ambassad Promemoria 2(11) Kort historik Det moderna Saudiarabien grundades 1932 efter det att kung Abdul Aziz under tre årtionden gradvis erövrat stora delar av den arabiska halvön och landet därigenom fått sitt nuvarande geografiska omfång. Landets historia började ta form redan i mitten av 1700-talet genom en allians mellan en religiös rörelse och klanen Al Saud, förfäder till dagens ledarskap. Den religiösa rörelsen strävade efter en återgång till ursprunglig islam och leddes av Muhammed ibn Abd Al-Wahhab. Hans puritanska tolkning av islam har fått benämningen wahhabism. Denna allians består och utgör grundvalen för dagens politiska/religiösa styre. Till dess att oljeutvinningen tog fart fanns föga internationellt intresse för Arabiens inre. Ottomanerna nöjde sig med att kontrollera viktigare handelsvägar och tillfarterna till de heliga städerna Mecka och Medina, men lämnade Najd, den centrala provinsen, orörd. Det bristande internationella intresset har bevarat områdets särart och lämnat sekelgamla traditioner, inklusive den politisk-religiösa balansen, i stort intakta. Inrikespolitik Saudiarabien är stabilt, även om vissa tecken på mindre sprickor i fasaden visats genom demonstrationer främst i delar av den Östra provinsen (runt staden Qatif), där en del av befolkningen är shiamuslimer sedan våren 2011. Kung Abdullah kom till makten i augusti 2005 och är såväl stats- som regeringschef, flertalet av de tyngre ministerposterna innehas av medlemmar av kungafamiljen (försvars-, utrikes- och inrikesministerposterna medan t ex oljeministern, finansministern och hälsoministern tillhör icke kungliga klaner). Kronprins är sedan 2012 prins Salman bin Abdul Aziz Al Saud. Andre vice premiärministern, som är inofficiell nummer 3 i hierarkin, är sedan 2013 prins Muqrin bin Abdul Aziz Al Saud. Ledarskiktet är ålderstiget kungen strax över 90 år och kronprinsen omkring 80 år, medan prins Muqrin är 67 år och ett generationsskifte i toppskiktet kan därmed antas vara relativt nära förestående då brödraskaran av Abdul Aziz söner, vilka traditionsenligt har ärvt makten, börjar sina. Det senaste året har flera prinsar i nästa generation Al Saud utnämnts till höga befattningar, exempelvis prins

Sveriges Ambassad Promemoria 3(11) Mohammed bin Nayef till inrikesministerposten, prins Bandar bin Sultan till chef för underrättelsetjänsten och prins Salman bin Sultan till vice försvarsminister. Kungen lägger största vikt både vid sin roll som den världslige ledaren och som beskyddaren av islams heliga platser. Han bär därför den officiella titeln och tilltalas som The Custodian of the Two Holy Mosques. Innan viktiga beslut fattas konsulteras via informella remissförfaranden ledarna för de viktigare stammarna i landet, seniora klerikala personer i Supreme Ulema Council och den rådgivande församlingen Majlis Ash-Shoura. Några politiska partier eller central folkvald församling finns inte. Den rådgivande församlingen, Majlis Ash-Shoura, utses av kungen. Församlingen har dock de senaste åren givits en ökad roll i lagstiftningsarbetet. 30 kvinnor valdes i januari 2013 in som fullvärdiga medlemmar av Shoura, vilket motsvarar en andel av 20 procent. Detta anses som en symbolhandling och ett stort inrikespolitiskt steg för att öka kvinnors inflytande i det saudiska samhället. Kvinnor har även valts in i styrelserna för handelskamrarna i, Jeddah och Al Khobar. Kvinnor har utlovats rösträtt och rätt att kandidera i nästa kommunalval, som ska äga rum hösten 2015. Alla politiska beslut är väl avvägda kompromisser mellan ett i breda penseldrag mer liberalt kungligt ledarskikt och ett i grunden konservativt religiöst etablissemang och en likaledes huvudsakligen konservativ befolkning. Begreppet liberalism bör dock tolkas i en saudisk optik. Liberalism i en västerländsk bemärkelse saknas i landet. Stam- och klanbanden samt religionens dominerande roll är viktiga för det sociala nätverket. Dessa band i förening med att en tredjedel av befolkningen, om totalt cirka 29 miljoner, utgörs av utländsk arbetskraft från Mellanöstern, Sydasien, Europa och USA, har effektivt hindrat framväxten av en modern inhemsk medelklass och bevarat landets traditionella struktur. Al Qaeda-inspirerade terroristdåd drabbade landet mellan 2003-2005, med attacker främst riktade mot västerländska och saudiska officiella mål. Under åren därefter har bekämpning av terrorism tillmätts högsta prioritet och säkerhetsmyndigheterna har satt in stora resurser för att

Sveriges Ambassad Promemoria 4(11) eliminera grogrunden för extrema islamistiska grupper i landet. I början av 2014 antogs en mycket strikt antiterroristlag och flera islamistiska grupper, till exempel Muslimska Brödraskapet, har därefter terroriststämplats av staten. För att förhindra saudier från att delta i strider utomlands utfärdades även ett kungligt dekret som förbjöd deltagande i radikala grupper utomlands. Utöver polisiära insatser har stora resurser lagts på rehabilitering och utbildning i särskilda omskolningsanstalter. Vidare har skolplanen och utbildningsväsendet reformerats. Kungen ses som en person som önskar reformera och modernisera Saudiarabien. Kung Abdullah har sedan till tillträde drivit en försiktig reformpolitik. Saudiarabien är dock fortfarande i mångt och mycket ett konservativt land som präglas av ålderdomliga stamtraditioner och en strikt uttolkning av islam, som är förnimbart inte minst på det sociala och religiösa området. Bilkörningsförbud för kvinnor, strikta moralregler och restriktioner är uttryck för den konservativa grundtonen och ses av många som nödvändiga eftergifter åt det religiösa etablissemanget. Till en del är restriktionerna lagstadgade, men de styrs också i stor utsträckning av djupt rotade sedvänjor, långt bortom lagboken. Kvinnor fick rätt till utbildning först under 1960-talet, då under motstånd från ansenliga mängder av befolkningen. Kvinnor är i många sammanhang fortfarande rättsligt omyndiga, men förbättringar av kvinnors rättsliga ställning sker gradvis Beslut kungjordes hösten 2011 om att kvinnor skulle ingå i den rådgivande nationella församlingen Majlis ash-shoura och få rösträtt och rätt att kandidera i kommunvalen 2015. Efter en lång kampanj införde Saudiarabien en ny lag med förbud mot kvinnomisshandel i augusti 2013. Kvinnor har också fått rätt att agera som advokater inför domstol. De första kvinnliga saudiska diplomaterna har under de senaste åren trätt i tjänst. Under våren 2011 flammade debatten kring bilkörningsförbudet åter upp och ett antal kvinnor har givit sig ut i trafiken. Försöken har stoppats, men polisen tycks ha fått instruktioner att agera återhållsamt och incidenterna har inte lett till åtal. En kampanj för kvinnors rätt att köra bil - känd som 26 oktober-rörelsen genomfördes under 2013 och får betecknas som en framgång. Myndigheternas sätt att bemöta kampanjen har varit mycket mjukare än tidigare och kampanjen får

Sveriges Ambassad Promemoria 5(11) anses ha uppnått sitt syfte att lyfta upp frågan på dagordningen både nationellt och internationellt. Val till kommunala församlingar genomfördes 2005 och 2011. Endast män har hittills haft rösträtt, men från och med nästa kommunalval 2015 kommer kvinnor att få kandidera och rösta. Kommunalvalen har varit viktiga, då de utgör de första gångerna som saudier fått möjlighet att gå till valurnorna. Betydelsen av det folkliga inflytandet över den politiska processen, ens på lokal nivå, bör dock inte överskattas. Endast halva antalet platser i de lokala församlingarna tillsätts genom val och det lokala styrelseskickets påverkansmöjligheter begränsas av traditionella stam-/klanband. Kvinnor, om än få, återfinns också på ledande poster i det privata näringslivet, mellanskikten i förvaltningen och inom utbildning och sjukvård. Utbildningsnivån bland kvinnor är hög och de utgör 58 procent av studenterna vid universitet och högskolor och står för drygt två tredjedelar av alla doktorsavhandlingar. Tiotusentals kvinnor har därtill deltagit i King Abdullah Scholarship Program (KASP) och därigenom fått utbildning utomlands. Sett i perspektiv har kvinnors utbildningsnivå stärkts radikalt och detta i synnerhet då grundskoleutbildning för flickor infördes så sent som 1960. I dag är andelen högt utbildade kvinnor högre än andelen män. Kvinnor uppmuntras även att förvärvsarbeta från officiellt håll, bland annat genom att nya yrkeskategorier öppnas. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden är emellertid fortfarande låg, delvis på grund av sociala och kulturella restriktioner. Utrikes- och säkerhetspolitik Utrikespolitiken utmärks av försiktighet, pragmatism, strävan efter stabilitet i omkringliggande region, stark medvetenhet om ansvaret för islams heliga platser (Mecka/Medina) och om de stora värden, ekonomiska och politiska, som står på spel. Regimen strävar efter arabisk enighet och islamisk solidaritet. Radikala och omstörtande tendenser bekämpas. Ekonomiska redskap (bistånd och direktinvesteringar), men också rollen som islams hemort och främste beskyddare är tunga faktorer även i utrikespolitiken.

Sveriges Ambassad Promemoria 6(11) På senare år har den säkerhetspolitiska situationen i närområdet, i synnerhet vad gäller Egypten, Syrien, Irak, Israel, Palestina, Libanon, Pakistan, Jemen, Bahrain och Afghanistan och spänningarna i de internationella relationerna till Iran skapat oro i. Saudiarabien blir alltmer aktivt både utrikes- och säkerhetspolitiskt. Sedan tidigare är Saudiarabien ett mycket generöst givarland, med ett bistånd som varierar mellan 2-4 procent av BNP. I oktober 2013 valdes Saudiarabien för första gången till en av de ickepermanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd. Dagen efter valet meddelade Saudiarabien att man avstod sin plats i säkerhetsrådet med hänvisning till att säkerhetsrådet inte fungerade och att arbetsmetoderna behövde ses över för att rådet skulle kunna fylla sin roll. Specifikt hänvisades till rådets oförmåga att agera i Syrien, Israel- Palestinakonflikten samt misslyckandet att göra Mellanöstern till en kärnvapenfrizon. I uppfattas Iran som det största säkerhetspolitiska hotet mot stabiliteten i regionen. Man fruktar att Iran försöker underminera stabiliteten i regionen för att kunna sprida sin egen version av revolutionär islam. På senare tid har misstron mot Iran vidgats till att få en tydligare sunni-shia vinkling. Förhållandet till grannlandet Irak är även kyligt. Saudiarabien fruktar en utveckling där ett av shi amuslimska politiska partier styrt Irak utvecklas till att bli en iransk satellitstat, med ambitioner att hävda regionalt radikalt inflytande. Utvecklingen i Jemen tillmäts hög prioritet av Saudiarabien, som aktivt stöttar den politiska försoningsprocessen i Jemen. Saudiarabien är även en av de största givarna till Jemen.. Från saudisk sida är ett stabilt Jemen av största vikt och man befarar sönderfall, inbördeskrig, flyktingströmmar och ökad terroristverksamhet om freds- och försoningsprocessen i Jemen inte skulle leda till ett reformerat och hållbart styre. Det var GCC som under saudisk ledning förhandlade fram den uppgörelse som förmådde den tidigare presidenten Ali Abdullah Saleh att träda tillbaka till förmån för ett interimärt styre under ledning av Abd-Rabbu Mansour Hadi. Inbördeskriget i Syrien inger stor oro i Saudiarabien, som är starkt involverade med stöd till oppositionen mot president Bashar al-assad. Historiskt har förbindelserna mellan Saudiarabien och Syrien varit

Sveriges Ambassad Promemoria 7(11) frostiga, inte minst för att Al Assad-klanen valt att alliera sig med Iran sedan drygt trettio år. Från saudiskt håll misstror man sedan länge Assads ledarskap. Från saudisk sida hoppas man nu på ett regimskifte, med ett mer representativt styre som inkluderar alla befolkningsgrupper i Syrien. Saudiarabien har varit pådrivande bakom FNs och Arabförbundets ansträngningar att få till stånd en lösning på de interna striderna i Syrien och stödjer aktivt oppositionen. Saudiarabien och Egypten binds samman av starka politiska och ekonomiska band som går tillbaka till Mubaraks tid. Saudiarabien har sålunda ett starkt intresse av att situationen i Egypten stabiliseras och den egyptiska ekonomin återhämtas. Kung Abdullah var den förste ledaren att uttala starkt stöd till den nya regimen i Egypten efter att president Morsy avsattes och Saudiarabien utlovade direkt ett omfattande ekonomiskt stöd till Egypten som en del i ett större stöd från flera Gulfländer. Saudiarabien driver aktivt på för att mobilisera stöd för transitionsprocessen till ett nytt styre i Egypten. Palestinafrågan är en prioriterad fråga i Saudiarabien och konflikten får stor uppmärksamhet i media. Saudiarabien är pådrivande för en tvåstatslösning och det var Kung Abdullah, dåvarande kronprins, som 2002 initierade den fredsplan som kallas Arab Peace Initiative och som genomgående stöds av arabländerna. Ekonomi och handel Saudiarabien är Mellanösterns största ekonomi och dess ekonomiska styrka ökar, inte minst genom landets roll i energisektorn, men numera även som medlem i den prestigefulla G20-gemenskapen. Budgeten för 2014 är liksom de senaste statsbudgetarna expansiv, med fortsatt stora satsningar på utbyggnaden av infrastrukturen i landet, utbildningsväsendet, hälsa och breda insatser för att diversifiera och modernisera ekonomin och samhället. Utvecklandet av en livs- och konkurrenskraftig privat sektor tillmäts hög prioritet, inte minst för att generera arbetstillfällen för en snabbt växande befolkning. Den inslagna vägen att diversifiera ekonomin från oljeberoendet, genom uppmuntrande av privata investeringar, ökad sysselsättning i den privata sektorn och skapandet av en inhemsk industri, gör sig fortsatt gällande. Saudiarabien har sunda finanser tack vare ett högt och relativt stabilt oljepris, och har lyckats rida ut den globala finanskrisen med stöd av en expansiv finanspolitik. Budgeten för 2014 innebär en fortsatt ökning av de offentliga utgifterna, och därmed en ny rekordbudget.

Sveriges Ambassad Promemoria 8(11) Statsbudgeten för 2014 uppgår till 855 miljarder SAR (cirka 228 miljarder USD), en ökning med 4 procent från föregående år. Försvar, utbildning, infrastruktur och hälsa är stora utgiftsområden. Inom utbildningsområdet satsas stort på utbyggnad av universitetsväsendet i landet, liksom på generösa stipendier för att skicka 185 000 studenter utomlands inom ramen för King Abdullah Scholarship Program (KASP). Under 2013 sågs det första tecknet på en nedgång av oljeinkomsterna, med en sänkning på 11 procent från föregående år. En hälsosam ökning med 14 procent av de icke-oljebaserad inkomsterna välkomnades däremot. Oljeinkomsternas betydelse förblir emellertid stor. 80 procent av budgetintäkterna, 45 procent av BNP och 90 procent av de totala exportintäkterna kommer från oljeindustrin. Med ett fortsatt stabilt oljepris är utsikterna för finanserna med andra ord goda. Den expansiva finanspolitiken reflekterar fortsatta strategiska satsningar för att diversifiera ekonomin från oljeberoende och öka sysselsättningen. Med en hög befolkningsökning och en välutbildad kvinnlig befolkning som börjar stampa på tröskeln till arbetsmarknaden, står landet inför stora utmaningar. Saudiarabien har därför lagt stor vikt i att anpassa budgeten till kapitalintensiva investeringar som i längden genererar arbetstillfällen och ökar sysselsättningen i näringslivet. Att integrera den egna befolkningen på arbetsmarknaden och därmed minska beroendet av utländsk arbetskraft utgör en av största utmaningarna politiskt, ekonomiskt och socialt som landet står inför de kommande åren. En saudiseringsplan, Nitaqat, tillsammans med ett arbetslöshetsprogram, Hafiz, är grundbultarna i myndigheternas ansträngningar att med morot och piska öka saudiernas andel i den privata sektorn. Programmen har även till syfte att öka andelen arbetande kvinnor. Utmaningarna är stora. Under 2013 presenterade Saudiarabien ett nytt arbetsrättsligt regelverk för utländska arbetare. Ramverket inkluderar regler som syftar till att avskaffa det kritiserade systemet med sponsorskap, öka arbetsrättsliga säkerheten för utländska arbetstagare samt säkerställa vissa grundläggande rättigheter som exempelvis minimilön och betald semester.

Sveriges Ambassad Promemoria 9(11) Satsningen på gigantiska infrastrukturella projekt har hittills gjort att främst stora inhemska och utländska konglomerat skördat frukterna av budgetsatsningarna, medan de saudiska oljeintäkterna i mindre grad sipprat ned till små och medelstora företag och än mindre i plånboken hos saudiern i gemen. Även om kungen inte förväntas besluta om några mer dramatiska nedskärningar av den offentliga sektorn, finns en medvetenhet om att denna måste bli mer effektiv och produktiv. För närvarande arbetar 90 procent av den arbetsföra saudiska manliga befolkningen inom offentlig sektor, med en stor andel undersysselsatta. En mer konkurrenskraftig privat sektor, med en större andel saudiska anställda, är en överlevnadsfråga för konungariket på sikt. Förbindelser Sverige Saudiarabien Saudiarabien var 2013 Sveriges största exportmarknad i Mellanöstern och den nionde största exportmarknaden utanför EU totalt sett. Importen från Saudiarabien är relativt låg, då Sverige importerar huvuddelen av sitt olje/gasbehov från annat håll, främst Norge och Ryssland. Ett allmänt bilateralt samarbetsavtal finns mellan Sverige och Saudiarabien sedan 2005, ett samarbetsavtal på försvarsområdet (MoU) sedan 2005, ett investeringsskyddsavtal sedan 2008, samt ett samarbetsavtal på hälsoområdet sedan 2011. Under 2012 avslutades förhandlingarna om ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning, vilket kommer att träda i kraft efter att avtalet signerats av både länderna och därefter ratificerats i respektive land. Drygt fyrtio svenska företag är etablerade på plats och hundratals arbetar via lokala partners. Uppskattningsvis är runt 750 svenskar bofasta i landet, varav huvuddelen i. En ny tendens är att företag väljer att förlägga tillverkningen till Saudiarabien. Trioplast, Tetra Pak, ABB, Volvo Lastvagnar, Outokumpu, med flera har anläggningar i Saudiarabien, bland annat för att få närhet till råvaror och billig energi. Ytterligare en tendens är att konsumentföretag söker sig till den saudiska marknaden. IKEA finns på plats sedan 1983, men på senare år har även H&M, Lindex och Wayne s Coffee sällat sig till de konsumentinriktade företagen. IKEA har idag tre varuhus i landet och planerar att öppna ytterligare varuhus inom de närmaste åren. Svenska företag är även aktiva inom hälsosektorn och Diaverum skrev i början

Sveriges Ambassad Promemoria 10(11) av 2014 under en miljardaffär med saudiska hälsoministeriet som täcker runt 50 procent av all dialysverksamhet i landet. Det största bilaterala projektet genom tiderna, det strategiska oljelagringsprojektet i ABV Rock Groups regi med Sheikh Mohammed Hussein Al Amoudi som huvudägare, som inleddes i mitten av 1980- talet, slutfördes i mars 2009. Projektet omfattar fem oljelagringsanläggningar. Anläggningarna (, Jeddah, Abha, Buraidah och Medina) har överlämnats till det statliga oljebolaget Saudi Aramco. Tillsammans med ABV Rock Group är det svenska byggnadsföretaget Midroc stort i Saudiarabien. Även på utbildnings- och forskningsområdet utvecklas relationerna. Flera svenska universitet och högskolor har ingått samarbetsöverenskommelser med saudiska motsvarigheter. Drygt 20 svenska lärosäten är sedan 2011 ackrediterade hos saudiska ministeriet för högre utbildning, vilket medför att saudiska studenter kan studera på dessa universitet och få sin utbildning godkänd av saudiska myndigheter, samt gör dem därmed föremål för stipendiefinansierade studier, exempelvis genom KASP. Möjligheten till studier utomlands är en av de viktigaste möjligheterna för att modernisera och öppna upp det traditionsbundna saudiska samhället. Intresset från svenska företag inom utbildningsområdet är stort. EF Education är redan etablerade och Kunskapsskolan har skrivit på kontrakt för att bygga upp en rad skolor över hela landet. Drygt 2 000 svenska muslimer besöker årligen de heliga staderna Mecka och Medina för vallfärd (så kallad hajj och umrah). Dåvarande -guvernören och nuvarande försvarsministern, prins Salman bin Abdul-Aziz Al Saud avlade officiellt besök i Stockholm i juni 2008 och ett framgångsrikt svarsbesök av landshövding Per Unckel ägde rum i övergången oktober/november 2008. Kung Carl XVI Gustaf avlade ett privat besök för internationella scoutrörelsen, februari 2008 och i september 2011. Det senaste svenska statsbesöket genomfördes 1981. Den saudisk-svenska vänskapsföreningen i Shoura Council (rådgivande parlamentarisk församling) besökte riksdagen i april 2011, och en

Sveriges Ambassad Promemoria 11(11) delegation ledd av andre vice talman Ulf Holm avlade svarsbesök i i november 2011. Den biträdande nationelle säkerhetsrådgivaren Dr Rihab Massoud besökte Sverige i övergången maj/juni 2011. Ett besök av den saudiske hälsoministern ägde rum i maj 2011. Ett samarbetsavtal (MoU) mellan Sverige och Saudiarabien på hälso- och sjukvårdsområdet ingicks i samband med besöket. Generaldirektören för Svenska institutet Annika Rembe besöket Saudiarabien i mars 2012 i anslutning till att Sverige var hedersgästland vid den stora årliga internationella bokmässan i. I mars 2013 besökte den svenska chefsförhandlaren för klimatfrågor, ambassadör Anna Lindstedt, för möten med vice oljeministern Abdul Aziz bin Salman och andra saudiska motparter. I april 2013 besökte utrikesrådet för handel Eva Walder Saudiarabien. Möten med vice handelsministern, vice utbildningsministern samt vice utrikesministern genomfördes under besöket. Dessutom träffade Walder ledamöter i Majlis ash-shoura. Chefen för Utrikespolitiska institutet Anna Jardfelt besökte Saudiarabien i maj 2013. Lena Furmark, statssekreterare på Socialdepartementet, ledde en företagsdelegation till i november 2013 och träffade bland annat hälsoministern samt representanter på saudiska läkemedelsverket och nationalgardets sjukvårdsinstitution. Kabinettssekreterare Frank Belfrage genomför besök i i slutet av mars 2014. JUHLIN-DANNFELT