Landskapet kring Skälby är starkt påverkat av den

Isen formade landskapet ola korpås Landskapet kring Skälby är starkt påverkat av den senaste istiden. Norra Europa har genom årtusendenas gång genomgått flera olika istider. Den senaste startade för ungefär 100 000 år sedan och kallas Weichselistiden. När istäcket var som störst sträckte det sig över hela Sverige, Finland och stora delar av Norge. I söder sträckte sig iskanten till norra Tyskland. Isen var som kraftigast vid Bottniska viken där man beräknar att den varit upp till 3 000 meter tjock! Precis som dagens glaciärer flyttar på sig gled även inlandsisen fram och påverkade landskapet. Isen tyngde ner marken och slipade om berg. I fjällkedjan kan vi än idag se U-formade dalar som skapats när isen drog fram. Man kan också se isräfflor på berghällar. Räfflorna bildades av stenar som suttit fastfrusna i isen och skrapats mot hällen när isen gled fram. Stora stenblock, så kallade flyttblock, är andra synliga spår efter isens rörelser. De släpades med av isen och lämnades sedan kvar. När istäcket började smälta för ungefär 18 000 år sedan och sakta drog sig norrut frigjordes stora mäng- der infruset vatten. Det innebar att den landbrygga som tidigare hade funnits mellan Skåne och Danmark översvämmades och blev till havsbotten. Även delar av Nordsjön hade tidigare utgjort land. Avsmältningsvattnet bildade isälvar genom isen, och i dessa transporterades mängder av material, som stenar och lerpartiklar. När vattnets hastighet avtog sjönk det tyngre materialet snabbare mot botten medan det finare lade sig ovanpå. I vattnet hade stenarna slipats mot varandra och blivit rundade, och på så sätt bildades de rullstensåsar som vi idag återfinner i nord-sydlig riktning genom landskapet. Den närmaste är Badelundaåsen, en dryg mil öster om Skälby. Även de stora, flacka slätterna vid Skälby och i andra områden i Mälardalen utgör spår från istiden. De åtskilliga meter tjocka lagren av lera är egentligen den gamla bottnen på de sjöar och hav som isälvarna utmynnade i. Tittar man närmare på leran kan man se att den består av många tunna lager. Denna så kallade varviga lera är uppbyggd av ljusare och mörkare skikt. Den har bildats genom att det på våren avsattes ett

Isen formade landskapet 31 ljusare material medan det på hösten avsattes ett mörkare. Det ljusare skiktet är vanligtvis tjockare än det mörka. Lerslätterna omges av moränområden av varierande storlek, till exempel skogsområdet kring Berghagsberget i västra utkanten av Skälby. Moränen består av stenmaterial som krossats av isen då den rörde sig. Efter att ha flyttats ett kortare stycke avsattes moränen i framkanten på isen där den sjönk till botten och bildade de höjder som vi kan se än idag. Eftersom detta stenmaterial inte förflyttats lika länge som stenarna i rullstensåsarna är det heller inte rundslipat, utan kantigt.

Landet steg upp ur havet ola korpås Dagens landskap är alltså starkt präglat av den stora inlandsisen. En kvardröjande effekt av istiden är den så kallade landhöjningen, eller strandlinjeförskjutningen. Tyngden från det enorma istäcket pressade ned jordskorpan. Där isen var 3 000 meter tjock pressade den ner jordskorpan 1 000 meter! När isen sedan smälte bort började landet åter höja sig. Direkt efter avsmältningen gick det relativt snabbt de första hundra åren höjde sig landet cirka tio meter. Eftersom isen var som tjockast i området kring Bottenviken är landhöjningen större där än i de södra delarna av landet. I Mälardalsområdet höjer sig landet ungefär fyra millimeter per år. Detta innebär att det som var strandlinje för 3 000 år sedan idag återfinns omkring 15 meter över havet. Höjderna för de undersökta delarna av Skälby ligger mellan 14 och 20 meter över havet. De äldsta boplatsspåren här är från slutet av bronsåldern, 1 000 500 f. Kr. Vid denna tid låg bebyggelsen alltså nära den dåtida stranden. SGU, Sveriges geologiska undersökningar, tillhanda håller kartor som visar strandlinjen för olika tids perioder. På kartbilden över Skälby för 2 000 år sedan ser vi att området är beläget på en höjdrygg mellan två lägre partier som tidigare har utgjort mindre sjöar. Den ena vattenspegeln låg väster om Gilltuna medan den andra låg i det som idag utgör bostadsområdena Skälby och Bäckby. De forntida Skälbyborna hade alltså tillgång till närliggande mindre sjöar, och avståndet till Mälarens strand var inte långt. Men eftersom slätten kring Skälby är flack hamnade kustlinjen ett bra stycke söder om järnåldersbyn efter några århundraden. Även om byn inte låg lika nära vattnet under den romerska järnåldern finns det ändå en tydlig koppling till den marina miljön genom det fiskben som hittats vid undersökningarna. Det framgår av kartan att stora delar av dagens åkermark hade torrlagts under slutet av bronsåldern och början av järn åldern. Dateringarna från Skälby och det när belägna Hacksta visar att man relativt snabbt tog ny mark i bruk i samband med att landet höjde sig ur vattnet.

Landet steg upp ur havet 33 0 500 1 000 1 500 2 000 m Undersökningsområden 1:40 000 Strandlinje omkring 1000 f.kr. Omkring år 1 000 f Kr utgjordes Västeråstrakten av en skärgård med små öar. Skälby låg vid den dåtida stranden. Delar av det undersökta området låg delvis under vattenytan. Strandlinjekurvor tillhandahållna av SGU. Underlagskartan utgörs av Terrängkartan som visar dagens bebyggelse. Skala 1:40 000. Karta: Jonas Svensson-Hennius, SAU.

34 Del II. Från sanka strandängar till villaområde 0 500 1 000 1 500 2 000 m 1:40 000 Undersökningsområden Strandlinje omkring Kristi födelse Vid tiden för Kristi födelse hade landhöjningen torrlagt det undersökta området och stranden låg nu omkring 1 kilometer västerut. Strandlinjekurvor tillhandahållna av SGU. Underlagskartan utgörs av Terrängkartan som visar dagens bebyggelse. Skala 1:40 000. Karta: Jonas Svensson-Hennius, SAU.

Ett kulturlandskap växer fram ola korpås Vad är ett kulturlandskap? Enkelt uttryckt är kulturlandskapet ett naturlandskap som omvandlats genom mänsklig påverkan såsom jordbruk, skogsbruk, städer och industrier. Detta landskap har kontinuerligt förändrats av människorna som vistats och verkat i det. Idag kan man utan större överdrift säga att största delen av jordens yta på något sätt varit utsatt för vår kultur. Hur påverkar vi landskapet? Ofta används det gamla bondesamhället som exempel på hur mänsklig påverkan format landskapet. Äldre beteshagar, små odlingsytor och röda hus med vita knutar är klassiska ingredienser som ofta lyfts fram. I detta landskap har bondebefolkningen med slit och knog brukat marken. Odlingsytorna har rensats från sten som lagts upp i prydliga murar och rösen. Män- niskan har tagit upp nya ytor i skogen genom svedjebruk, och man har dikat ur våtmarker och sänkt sjöar för att utöka åkermarken. Under framförallt senare delen av 1800-talet dikade man ut stora våtmarksområden för att försörja den växande befolkningen. Idag räknar man med att cirka 90 procent av de äldre våtmarkerna i Mälardalen har försvunnit, och de som finns kvar är ofta påverkade av människan på något sätt. Under olika delar av historien har våtmarkerna setts som resursområden som exempelvis betesmark eller fodertäkter. I skogsbygder har myrslåtter varit ett sätt att skaffa foder till de stallade djuren under vintern. En stor del av det som idag utgör skog i utkanten av den gamla jordbruksbebyggelsen har tidigare delvis nyttjats för bete åt djuren. Det jordbrukslandskap vi ser idag är just det sena 1800-talets landskap med utspridda gårdar omgivna av odlingsmark. Hur är det då med spåren efter äldre tiders kulturlandskap? Går de att hitta någonstans och med vilka metoder är möjligt att se dem?

36 Del II. Från sanka strandängar till villaområde Kulturlandskapet kring Skälby. Här växer staden ut över den gamla jordbruksmarken. Fotografi från 1992 taget från vägen ut mot Almelunds gamla gårdsläge. Till vänster i bilden syns Skälby gård och till höger skymtar ICA:s lager. Åkerytan i förgrunden är idag bebyggd med villor, kanske just din? Foto: Riksantikvarieämbetet, ATA. Järnålderns kulturlandskap Bevarade växtdelar gör det möjligt att studera den forntida växtligheten. I sjöarnas bottensediment avsätts hela tiden fröer och pollen från det omgivande landskapet, och ju längre ned i gyttjan de hittas, desto äldre är de. Genom att borra sig ned i en gammal sjöbotten och ta upp en borrkärna får man ett representativt urval av frö och pollen sorterade efter ålder. Genom att 14 C-datera materialet från olika nivåer får vi reda på när de olika lagren avsattes. Analyserna visar på olika typer av markanvändning och kan också indirekt påvisa klimatmässiga förändringar. Genom att studera dessa bottenprover kan vi se hur landskaps-

Ett kulturlandskap växer fram 37 Järnåldersbyn vid Skälby låg invid vidsträckta strandängar som kunde utnyttjas för bete och slåtter. Bilden visar nutida strandängar som ger en god uppfattning om hur landskapet kan ha sett ut i Skälby under den äldre järnåldern. Foto: Tore Hagman. användandet förändrats över tid. På 1970-talet gjordes sådana undersökningar på flera platser i Västeråstrakten. Resultaten visade på en expansionsfas under den äldre järnåldern (500 f Kr 400 e Kr) med omfattande odling och ett intensivt bete. Vid undersökningarna i Skälby har liknande pollenprover tagits från bottensedimenten i brunnarna där pollen och frön har ramlat ned. Man har också samlat in förkolnade fröer från härdar, stolphål och gropar. Tack vare analysresultaten har vi fått en god bild av det lokala kulturlandskapet under den äldre järnåldern. Man kan se en tydlig förändring jämfört med den föregående bronsåldern, då landskapet var mer skogsbetonat med arter som tall, lind, al och ek.

38 Del II. Från sanka strandängar till villaområde De träd som fanns kring boplatsen under äldre järnålder var främst tall, björk och hassel. Ett helt nytt in slag under den äldre järnåldern är granen som verkar ha etablerat sig i området vid denna tid. Under den äldre järnåldern kan vi se att ett mer jordbruksbetonat landskap har vuxit fram. Andelen odlad jord och betesmark ökade kraftigt. I proverna finns gott om gräspollen som visar på ett öppet beteslandskap. Flera sorters ogräs som trivs på gödslade åkrar visar att man haft odlingar i anslutning till bebyggelsen. Korn verkar ha varit det dominerande spannmålet på platsen. Resultaten överensstämmer väl med 1970-talets landskapsstudier i Västeråstrakten. Under den yngre järnåldern ökade andelen odlad mark ytterligare i området. Detta visar att trakten var bebodd, även om vi inte hittat så mycket spår efter själva bebyggelsen från denna period. I pollenprover från gamla sjöbottnar fångas inte bara pollen upp utan även träkol från exempelvis röjning av skog eller intensivt eldande på boplatsen. En ökad andel träkol talar för att nya ytor röjts i anslutning till boplatserna eller att en nyetablering på tidigare skogsbevuxna marker har skett. Under brons- och järnåldern var det främst genom svedjebruk och bete som man påverkade kulturlandskapet. Ett öppet betat landskap präglade området kring byn där man röjde sina inhägnade åkrar och ängsmarker. Utanför denna så kallade inägomark gick djuren på bete i resten av landskapet. Ort- och platsnamn är också delar av kulturlandskapet När människor tar ett landskap i besittning namnger de olika platser. Även dessa namn kan ses som delar av kulturlandskapet och kan hjälpa oss att tolka och förstå spår från äldre tider. En del namnformer kan också knytas till olika tidsperioder. Exempelvis brukar ortnamn som slutar med -sta, t.ex. Hacksta, kunna dateras till äldre järnålder medan namnen med ändelsen -by antas ha uppkommit under vikingatid. Ortnamn med ändelsen -sta har ofta en förled med ett personnamn av äldre karaktär, alltså namn som fanns redan på järnåldern. Ett närliggande exempel är Hacksta, som kan kopplas till mansnamnet Hake. Hacksta betyder således Hakes ställe d v s Hakes gård. Platsnamn med ändelsen -by har ofta en förled med en koppling till terrängen i området, exempelvis Bärby (byn på höjden), Bäckby (byn vid bäcken) o s v. Förleden Skäl- i Skälby kan tolkas som gräns, vägskäl och skulle då kunna beskrivas som byn vid gränsen eller byn vid vägskälet. Ängen strax söder om Skälby benämns som Saltängen i äldre kartmaterial. Vid undersökningarna 1992 påträffades i vissa brunnar en typ av alger som trivs i saltvatten. Saltvattnet hade gjort brunnarna obrukbara vilket inneburit att man övergivit dem och grävt nya. Detta kan vara en av förklaringarna till det stora antalet brunnar som hittats på platsen. Namnet på ängen har inte sitt ursprung i järnåldern, men problemen med saltvatten i området har som kartan visar

Ett kulturlandskap växer fram 39 kvarstått långt fram i tiden. Det skogsparti som ligger direkt väster om undersökningsområdet kallas idag för Berghagen vilket talar om att det tidigare har utnyttjats som hage. I kartmaterialet benämns denna del även som Skogshagen. Trots möjligheten att datera platsnamnen är det inte säkert att den plats som namnet idag benämner är den som det äldre namnet avser. Namnen lever kvar och en betydelse kan förändras. När byarna skiftades och gårdarna flyttade ut från den gamla bytomten fick den gård som låg kvar på den gamla byplatsen ta över det gamla bynamnet medan de övriga fick nya namn. I området kring Skälby har de gamla byarnas namn kommit att fortleva, men nu som namn på de stadsdelar som vuxit fram när staden brett ut sig på de tidigare byarnas marker. Bäckby, Skälby och Hacksta är några exempel på detta.

Skälby en järnåldersby i Västmanland redaktör: jonas wikborg med bidrag av susanna eklund och ola korpås illustrationer: göte göransson sau skrifter 21

Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) SAU Skrifter nr 21 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Ola Korpås, Jonas Wikborg Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Åtta.45, Stockholm Bilder: respektive upphovsman. Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080. ISSN 1404-8493 ISBN 978-91-979889-1-9