Undersökning av 1 lokaler 21-1-8 på uppdrag av Vegeåns Vattendragsförbund
Tom sida
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Rapporten är upprättad av: Birgitta Bengtsson. Granskning: Cecilia Holmström. Uppdragsgivare: Vegeåns Vattendragsförbund. Omslagsbild: Hallabäcken vid Båv, lokal 11, oktober 212. Landskrona 21-1-8 EKOLOGGRUPPEN
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Innehållsförteckning sidan Inledning... 4 Resultat... 5 Jämförelse med tidigare undersökningar... 1 Bilaga 1. Metodik... 14 Bilaga 2. Provpunktsvis redovisning... 21 Inledning Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från en bottenfaunaundersökning av 1 lokaler i Vegeåns vattensystem 212. Undersökningen har utförts av Ekologgruppen på uppdrag av Vegeåns Vattendragsförbund. Ekologgruppen är av Swedac ackrediterat organ. Bottenfaunaundersökningar används ofta som komplement till kemiska undersökningar i vattendrag och sjöar. Genom att många organismer utvecklas under en längre tid i vattnet visar deras förekomst också på hur miljön har varit under samma tid. Numera är miljökraven hos många arter och grupper välkänd, varför resultat från standardiserade bottenfaunaundersökningar kan visa hur vattnet är påverkat av t ex försurning och föroreningar. Vegeå har sina källområden på Söderåsen i Gillastigs mosse och mynnar i Skälderviken strax söder om Ängelholm. Avrinningsområdet domineras till 58 % av åkermark, med de största jordbruksområdena omkring Hasslarpsån och i nedre delen av huvudfåran. Betesmark utgör 4 %, skogsmark 19 %, tätorter 6 % och övrig mark 1 % av avrinningsområdet. De största skogsområdena finns vid Hallabäcken. Vegeåns Vattendragsförbund som bildades 1968 övervakar utnyttjandet av åns resurser, samt initierar undersökningar som recipientkontroll, elfiske och bottenfauna. Undersökningar av bottenfaunan i Vattendragsförbundets regi har tidigare utförts 198, 1988, 1994, 2, 26 och 29. De tidigare resultaten har sammanfattats och används som jämförelsematerial i föreliggande rapport. Tabell 1. Undersökta bottenfaunalokaler i Vegeåns vattensystem 212. Nr Vattendrag Lokal RN x RN y Datum 1 Vegeå Åkarpsmölla 62966 1582 212-1-4 2 Vegeå Nyåkra 62149 12871 212-1-4 22c Vegeå Åbromölla 62198 1279 212-1- 7 Vegeå Ekebro 62241 11892 212-1-4 9a Vegeå Vegeholm 62452 119 212-1-4 11 Hallabäcken Båv 621884 12649 212-1- 15 Humlebäcken Helenedal 622695 11654 212-1-4 2c Ödåkrabäcken Ödåkra 622 1884 212-1-4 6b Mörarpsbäcken Benarp 62199 11685 212-1-4 19 Hasslarpsån Bro vid Välinge 62161 1142 212-1-4 4
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Resultat Allmänt Resultaten av bottenfaunaundersökningarna 212 redovisas nedan, i tabell 2-4, figur 1- och i bilaga 2. Speciellt för undersökningen 212 var att det i mitten av augusti skedde ett utsläpp av organiskt material i Bjuv. Utsläppet kom från Findus och fick syrebrist och omfattande fiskdöd som följd. När bottenfauaundersökningen gjordes ca en och en halv månad senare, kunde fortfarande följder av utsläppet ses. Bottenfaunan vid provpunkten nedströms Bjuv (vid Ekebro, pkt 7) var starkt påverkad. Det var tåliga djur som dominerade i individantal medan syrekrävande arter/- grupper saknades, och antalet arter var lägre än vid de senaste undersökningarna. Även vid lokalen längst ned i Vegeå (vid Vegeholm, pkt 9A) kunde liknande effekter på bottenfaunasamhället ses. När det gäller tätheten av djur kan en ökad tillgång på näring och organiskt material innebära massutveckling av vissa tåliga organismer. Exempel på djur som ofta ses i stor mängd i näringspåverkade vatten är glattmaskar (Oligocheta), sötvattensgråsugga, Asellus aquaticus och fjädermygglarver (Chironomidae). I Vegeå vid Ekebro (pkt 7) utgjorde dessa nästan 7 % av det totala individantalet, medan andelen var 9 % i Vegeå vid Vegeholm (pkt 9A). Diversitetsindex (Shannon) ger ett mått på hur många individer det finns av en art och hur detta förhåller sig till det totala artantalet. Ett index anger en stor diversitet och ett mer varierat bottenfaunasamhälle. Massutvecklingen av de näringsgynnade grupperna medförde att diversiteten blev lägre på dessa båda lokaler än den var högre upp i vattensystemet (se figur 2). I de övre delarna av huvudfåran, vid lokalerna Åkarpsmölla, Nyåkra och Åbromölla (pkt 1, 2 och 22C) var bottenfaunan artrik och de renvattenkrävande arterna/grupperna var många. Det högsta artantalet i undersökningen, 49 stycken, registrerades i Vegeån vid Nyåkra (pkt 2). Tabell 2. Sammanfattning av resultatet från bottenfaunaundersökning i Vegeåns vattensystem 212. För förklaring av index, se bilaga 1. Nr Vattendrag Taxa Indantal/m 2 Bedömning förorening Shannonindex ASPTindex EPTindex DFIindex NVindex Bedömning naturvärde 1 Vegeå 2 1 1,9 6,2 16 2 Vegeå 49 1621,8 6,1 22 9 22c Vegeå 45 29,5 6,7 27 7 7 Vegeå 28 2889,,9 5 stark 9a Vegeå 26 645 2,7 4,6 5 22 mycket 11 Hallabäcken 41 995,8 6, 21 1 15 Humlebäcken 25 4 2, 4,7 6 2c Ödåkrabäcken 18 2279 1,9 4, 5 6b Mörarpsbäcken 27 4152 1,9 4,5 stark 19 Hasslarpsån 42 1681 2,7 4,7 5 1 5
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Av biflödena utmärker sig Hallabäcken (pkt 11) som ett vattendrag med artantal, stor diversitet och bra indexvärden. Även i Hasslarpsån (pkt 19) registrerades ett artantal, men de renvattenkrävande arterna/grupperna var färre och lokalen bedömdes vara betydligt påverkad av föroreningar. Övriga biflöden, Humlebäcken (pkt 15), Ödåkrabäcken (pkt 2c) och Mörarpsbäcken (pkt 6B) visar alla på sämre förhållanden med fattigare bottenfauna, lägre artantal och index som indikerar låg diversitet och näringsrika förhållanden. 5 antal taxa 45 4 5 25 2 15 1 5 Figur 1. 212. 4,5 1 2 22c 7 9a 11 15 2c 6b 19 lokalnummer Antal bottenfaunataxa(arter) vid de undersökta lokalerna i Vegeåns vattensystem Shannonindex 4,,5, 2,5 2, 1,5 1,,5, 1 2 22c 7 9a 11 15 2c 6b 19 lokalnummer Figur 2. Bottenfaunans diversitet, Shannonindex, vid de undersökta lokalerna i Vegeåns vattensystem 212. 6
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Föroreningspåverkan Påverkan av organisk/eutrofierande föroreningar anges med hjälp av Danskt faunaindex, DFI (se bilaga 1). I tabell 2 och figur redovisas index och bedömningar av provpunkterna i Vegeåns vattensystem 212. De tre provpunkterna som är belägna längst uppströms i huvudfåran (pkt 1-Åkarpsmölla, 2-Nyåkra och 22c-Åbromölla) bedömdes vara obetydligt påverkade av näringsindikerande föroreningar. Längre ned i vattensystemet ökar näringseffekterna. I Vegeån vid Ekebro (pkt 7) bedömdes påverkan vara stark, vilket är den sämsta bedömningen under alla år som bottenfaunan undersökts på lokalen (se under jämförelse med tidigare undersökningar sidan 11). Vid den längst nedströms belägna lokalen Vegeå vid Vegeholm (pkt 9A) var föroreningspåverkan betydlig. I biflödena bedömdes påverkan av näringsämnen vara obetydlig i Hallabäcken (pkt 11), betydlig i Humlebäcken (pkt 15), Ödåkrabäcken (pkt 2C) och Hasslarpsån (pkt 19), samt stark i Mörarpsbäcken (pkt 6B) Figur. Föroreningspåverkan enligt Danskt faunaindex (DFI) vid undersökta lokaler i Vegeåns vattensystem 212. 7
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Rödlistade och ovanliga arter samt naturvärden De påträffade rödlistade och ovanliga arterna i undersökningen redovisas i tabell och naturvärdesindex, samt bedömningen av naturvärden redovisas i tabell 2. Naturvärdeindex speglar lokalens artantal, diversitet, samt eventuell förekomst av ovanliga och rödlistade arter. Det finns inget givet samband mellan renvattenförhållanden och rödlistade eller ovanlig arter, utan vissa av dessa kan vara tåliga mot föroreningar. I Vegeå vid Vegeholm hittades för första gången tre individer av ett rödlistat kräftdjur, Proasellus coxalis, hotkategori: EN, starkt hotad. Detta mycket sällsynta kräftdjur upptäcktes i Höje å nedströms Lund i mitten av 197-talet, men har sedan dess inte återfunnits där. Ekologgruppen återupptäckte arten i Råån vid Helsingborg 1999, och där har den noterats varje år sedan dess. År 24 upptäcktes arten vid två lokaler i Stensån, där den sedan påträffats flera gånger. Både lokalen i Råån och Stensån ligger långt ner i vattensystemet, nära mynningen, där ån omgärdas av en lövskogsbård, och detta stämmer även för den nya lokalen i Vegeån. Bottenförhållandena skiljer sig dock åt, Råån och Stensån har stenig/grusig botten och mer forsande vatten, jämfört med Vegeån som har dyigare botten och lugnflytande vatten. Troligen har arten varit vanligare förr, men trängts undan av sin mer bastanta släkting, den vanliga sötvattensgråsuggan (Asellus aquaticus). Båda dessa arter är föroreningståliga. Av rödlistade djur, noterades även nattsländan Odontocerum albicorne, hotkategori: NT, nära hotad. Arten hittades i ett exemplar i Vegeå vid Åbromölla (pkt 22C). Den har inte tidigare noterats i Vegeå, men är känd från ett flertal bäckar längs sluttningarna av de skånska åsarna, samt spridda fynd i Halland, Småland och Västergötland. Larverna lever i steniga bäckar (ej helt små) med källflödeskaraktär och med relativt ph. De tycks vara exklusiva i sina krav (kräver bl.a. rent vatten). Sju ovanliga arter noterades i undersökningen 212, tre snäckarter, två igelarter, samt en skalbaggs- och en nätvingeart. Alla dessa utom nätvingen har påträffats i vid tidigare bottenfaunaundersökningar i Vegeå. Tabell. Lokaler med fynd av rödlistade eller ovanliga arter i Vegeåns vattensystem 212. I tabellen redovisas antalet påträffade individer av respektive art. Hotklassning enligt artdatabankens rödlista från 21. Klassning ovanlig enligt Ekologgruppens databas. Hotkategori Grupp Art Vege Vege Vege Vege Mörapsb Hasslarp 2 22C 7 9A 6B 19 Starkt hotad (EN) kräftdjur Proasellus coxalis Nära hotad (NT) nattsländor Odontocerum albicorne 1 Ovanlig snäckor Bithynia leachii 19 Ovanlig snäckor Valvata cristata 2 Ovanlig snäckor Gyraulus crista 281 Ovanlig iglar Piscicola geometra 2 Ovanlig iglar Hemiclepsis marginata 1 Ovanlig skalbaggar Brychius elevatus Ovanlig nätvingar Sisyra fuscata? 1 På grund av förekomsten av det starkt hotade krätdjuret Proasellus coxalis och ytterligare två ovanliga snäckarter bedömdes lokalen i Vegeå vid Vegehom (pkt 9A) ha mycket höga naturvärden. Tre lokaler, Vegeå vid Nyåkra och Åbromölla (pkt 2 och 22C), samt Hasslarpsån (pkt 19) bedömdes ha höga naturvärden. Vid de övriga undersökta lokalerna i Vegeåns vattensystem 212, bedömdes naturvärdena vara allmänna. 8
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Ekologisk status En klassificering av bottenfaunans ekologiska status i Vegåns vattensystem 212 redovisas i tabell 4. Statusen bedöms efter tre parametrar, allmän ekologisk kvalitet (ASPT-index), näringspåverkan (DJ-index) och försurningspåverkan (MISA-index). Det index som har fått sämst statusklass är utslagsgivande för bedömningen av vilken sammanvägd ekologisk status som lokalen får. Den ekologiska statusen bedömdes vara hög vid de tre översta lokalerna i Vegeå (pkt 1, 2, 22C) och i Hallabäcken (pkt 11). Två lokaler bedömdes ha otillfredsställande ekologisk status, Vegeån vid Ekebro (pkt 7), samt Mörarpsbäcken (pkt 6B). Den ekologiska statusen bedömdes vara dålig på fyra lokaler, Vegeån vid Vegeholm (pkt 9A), samt Humlebäcken, Ödåkrabäcken och Hasslarpsån (pkt 15, 2C, och 19). Det var DJ-index som visar påverkan av näringsämnen som i sammanvägningen drog ned bedömningen. Tabell 4. Bedömning av sammanvägd ekologisk status i Vegeåns vattensystem 212. Statusklassningen har fem nivåer: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. (Naturvårdsverkets handbok 27:4). Nr Vattendrag Sammanvägd Ekologisk status 1 Vege å hög 2 Vege å hög 22c Vege å hög 7 Vege å otillfredställande 9a Vege å dålig 11 Hallabäcken hög 15 Humlebäcken dålig 2c Ödåkrabäcken dålig 6b Mörarpsbäcken otillfredställande 19 Hasslarpsån dålig Figur 4. Bithynia leachii, en ovanlig snäckart som hittades i Vegeå vid Vegeholm (pkt 9A) och i Hasslarpsån (pkt 19) 212. Illustration, Linn Bengtsson. 9
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Jämförelse med tidigare undersökningar Undersökningar av bottenfaunan i Vegeåns vattensystem har tidigare utförts 198, 1988, 1994, 2, 26 och 29. Undersökningsmetodiken skiljer sig något mellan de olika undersökningarna. För att få ett så jämförbart material som möjligt har indexvärden för samtliga års undersökningar räknats ut och bedömts i Ekologgruppens bottenfaunadatabas. I text och diagram nedan följer en jämförelse med tidigare undersökningar när det gäller antal taxa och föroreningsindex (DFI) av de undersökta bottenfaunalokalerna i Vegeåns vattensystem 212. De vänstra diagrammen anger antalet taxa för de undersökta åren och de högra föroreningsindex (DFI). I föroreningsindex bedöms bottenfaunans känslighet för eutrofiering och organiska föroreningar. Färgerna på staplarna i nedanstående diagram till höger följer bedömningen av föroreningspåverkan: mycket stark stark betydlig måttlig svag obetydlig Vegeån vid Åkarpsmölla (pkt 1) I Vegeån vid Åkarpsmölla kan en liten förbättring av bottenfaunasamhället över tiden märkas, då artantalet är högre och bedömningen av föroreningspåverkan obetydlig från 2 och framåt. 5 4 1. Antal taxa 7 6 5 1. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 198 1994 2 26 29 212 198 1994 2 26 29 212 Vegeån vid Nyåkra (pkt 2) En liten förbättring av bottenfaunasamhället över tiden kan märkas i Vegeån vid Nyåkra. Artantalet är högre de senare undersökningsåren än under början av tidsperioden. Bedömningen av föroreningspåverkan är obetydlig från 1988 och framåt. 5 4 2. Antal taxa 7 6 5 2. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 198 1988 1994 2 26 29 212 198 1988 1994 2 26 29 212 1
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Vegeån vid Åbromölla (pkt 22c) Vegeån vid Åbromölla uppvisar en positiv trend när det gäller bottenfaunan. Artantalet är högre de senare undersökningsåren än under början av tidsperioden. Bedömningen av föroreningspåverkan är obetydlig från 1988 och framåt. 5 4 22c. Antal taxa 7 6 5 22c. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 198 1988 1994 2 26 29 212 198 1988 1994 2 26 29 212 Vegeån vid Ekebro (pkt 7) En tydlig försämring 212 gentemot tidigare kan ses i Vegeån vid Ekebro. Artantalet är lägre än de senare undersökningsåren. Bedömningen av föroreningspåverkan är den sämsta under alla undersökningsåren och påverkan var för första gången stark. Försämringen 212 kan förklaras av utsläppet av organiskt material från Findus i Bjuv som inträffade i mitten av augusti 212. 5 4 7. Antal taxa 7 6 5 7. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 198 1988 1994 2 26 29 212 198 1988 1994 2 26 29 212 Vegeån vid Vegeholm (pkt 9a) Vid den längst ned belägna provpunkten i huvudfåran, Vegeån vid Vegeholm, kan också en försämring 212 märkas gentemot de tidigare undersökningsåren, då artantalet är det lägsta sedan 198. Föroreningsindex visar att lokalen är betydligt påverkad av näringsindikerande föroreningar. Utsläppet av organiskt material i Bjuv har till synes påverkat bottenfaunasamhället negativt långt ned i vattensystemet. 5 4 9a. Antal taxa 7 6 5 7. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 198 1988 1994 2 26 29 212 198 1988 1994 2 26 29 212 11
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Hallabäcken vid Båv (pkt 11) I Hallabäcken vid Båv har det inte skett några nämnvärda förändringar över tiden. Lokalen har under alla undersökningsåren hyst ett artrikt bottenfaunasamhälle, till synes nästan obetydligt påverkat av föroreningar. 5 4 11. Antal taxa 7 6 5 11. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 1988 1994 2 26 29 212 1988 1994 2 26 29 212 Humlebäcken vid Helenedal (pkt 15) I Humlebäcken vid Helenedal kan inte några speciella förändringar märkas. Bottenfaunasamhället visar inga tendenser till att öka i antal arter, och föroreningsindex indikerar en betydlig näringspåverkan från 1988 och framåt. 5 4 15. Antal taxa 7 6 5 15. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 198 1988 1994 2 26 29 212 198 1988 1994 2 26 29 212 Ödåkrabäcken vid Ödåkra (pkt 2c) Ödåkrabäcken vid Ödåkra har bara undersökts tre gånger tidigare. Ingen förändring kan ses under åren. Bäcken har ett artfattigt bottenfaunasamhälle som är betydligt påverkat av föroreningar. 5 4 2c. Antal taxa 7 6 5 2c. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 2 26 29 212 2 26 29 212 12
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Mörarpsbäcken vid Benarp (pkt 6b) Tre undersökningar har tidigare gjorts i Mörarpsbäcken vid Benarp. Ingen förbättring kan ses under åren. Bäcken har ett artfattigt bottenfaunasamhälle som är betydligt till starkt påverkat av föroreningar. 5 4 6b. Antal taxa 7 6 5 6b. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 2 26 29 212 2 26 29 212 Hasslarpsån vid Välinge (pkt 19) I Hasslarpsån vid Välinge syns ingen förbättring över tiden. Positivt är dock att det högsta artantalet under alla åren registrerades 212. Bottenfaunan har under alla undersökningsåren visat en betydlig till stark näringspåverkan. 5 4 19. Antal taxa 7 6 5 19. Föroreningsindex 4 2 1 2 1 198 1988 1994 2 26 29 212 198 1988 1994 2 26 29 212 Hasslarpsån vid Välinge (pkt 19), 4 oktober 212. 1
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Bilaga 1. Metodik Undersökningen har utförts av Ekologgruppen i Landskrona, som är av Swedac ackrediterat organ. Metodiken följer följande metoder, vilka Ekologgruppen är ackrediterade för (ackred nr 1279): SS EN 27 828:1 och Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Sötvatten, Bottenfauna i sjöars litoral och vattendrag - tidsserier, Ver 1:1, 21--1. Vid varje provpunkt i vattendragen togs 5 delprov över en sträcka av vardera 1 m under 6 sekunder. Proven togs över likartade substrat, företrädelsevis över hårda bottnar med inslag av block, sten, grus och sand. Delproven har hållits isär. Utöver sparkproven togs ett kvalitativt sökprov under 1 minuter i de miljöer som fanns på lokalen, men som inte blivit representerade i sparkproverna. Proven konserverades i fält med etanol (8 %) till en koncentration av ca 7 %. En skiss över lokalen och platserna för de enskilda delproven ritades in på en fältblankett. Varje lokal fotograferades och fotopunkt markerades på skissen. Lokalbeskrivningen följer Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Sötvatten, Lokalbeskrivningen, Ver 26-4-26. Provpunkternas lämplighet för bottenfaunaprovtagning kommenteras också. Med bra lokal eller bra prov menas i detta sammanhang en lokal med hård botten där olika substrat finns representerade (sand, grus, sten och block) och att djup och vattenflöde inte är större än att man kan gå ut i ån med sjöstövlar. Med en dålig lokal avses en lokal där bottnen är av annan karaktär t ex mjuk och dyig eller bara består av större block och/eller där det p g a djup eller flöde ej går att komma ut i åfåran. Sorteringsarbetet har skett på laboratorium under starkt ljus och förstoring. En sortering och noggrann utplockning av allt insamlat material har skett. För räkning av vissa mikroskopiska djur, som ibland förekommer i så stora mängder att det är orimligt att plocka ut dem (t ex Chironomidae, Simuliidae och Oligochaeta) har 2 % av provet tagits ut och räknats i mikroskop. Artbestämningsarbetet har utförts under preparer- och ljusmikroskop. Provtagningskvalitet Undersökningens provtagningskvalitet har beräknas som den förändring av antalet taxa som blir då det sista delprovet räknats med (räknas i delprovsordning 1+5+4+ +2). Värdet redovisas i artlistetabellen där det klassas enligt följande. Om förändringen är < 8 % bedöms provtagningskvaliteten vara mycket god (anges med blåfärgad cell och värde >92), 8 % god (gul cell, värde 7 92) och > % svag (orange cell, värde under 7). Resultatbehandling Art- och individantal Antalet påträffade taxa (arter) för varje lokal har räknats fram både exklusive och inklusive sökprovets arter. Vid utvärderingen har antalet taxa angivits inklusive sökprovets arter. En beräkning har också gjorts av antalet individer per lokal och per kvadratmeter. Dessa uppgifter skall dock endast ses som mycket grova skattningar, eftersom metoden inte är helt kvantitativ. Vid utvärderingen kommenteras antal påträffade taxa (inklusive sökprov) och antal individer/m 2 med följande begrepp: mycket lågt lågt/litet måttligt mycket antal taxa <15 15 24 25-4 5-45 >45 antal individer/m 2 <1 1 5 51-2 2-4 >4 14
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Funktionella grupper Beroende på hur djuren samlar in sin föda kan de delas in i så kallade funktionella grupper: 1. Filtrerare: Lever av plankton och detritus från den fria vattenmassan, som de fångar genom att filtrera vattnet med nät eller tentakler. 2. Detritusätare: Äter detritus (halvnedbrutet organiskt material med mikrober) på bottnen.. Predatorer: Rovdjur som lever av andra djur. 4. Skrapare: Äter påväxtorganismer som skrapas loss från bottnar och vattenväxter. 5. Sönderdelare: Lever av grovt organiskt material t ex växtdelar. Proportionerna mellan de olika funktionella grupperna kan användas som ett index för bottenfaunasamhällets struktur. I ett vattensystems övre delar (bäckar och mindre vattendrag) är sönderdelare (t ex bäcksländor) och skrapare (t ex många nattsländor och dagsländor) vanligare, medan de nedre delarna i vattendraget med mer nedbrutet organiskt material har fler filtrerande och detritusätande djur. Många av de försurningskänsliga djuren är skrapare. I artlistan anges varje taxas funktionella grupp. Försurningsindex Försurningspåverkan har angivits för varje lokal enligt försurningsindex (Henriksson & Medin 199). En bedömning av lokalens hela art- och individsammansättning samt naturliga förutsättningar görs dock alltid för att se så att indexet ger en rättvis bild av lokalens försurningspåverkan. I de fall bedömningen inte följer försurningsindex motiveras det i texten. Indexet har 8 kriterier som vardera ger 1 - poäng. Den sammanlagda poängen för lokalen bedöms i en -gradig skala där -4 poäng ger bedömningen stark eller mycket stark påverkan, 4-6 poäng ger betydlig påverkan och 6 poäng eller mer ger bedömningen ingen eller obetydlig påverkan. Tanken bakom de flytande gränserna är att poäng, som utdelats för t ex förekomst av någon försurningskänslig dagsländeart, inte skall tillmätas alltför stor betydelse om arten endast påträffas i enstaka exemplar. Ett annat exempel är att om flera kriterier tyder på avsaknad av försurningspåverkan, men t ex antal taxa är för lågt för att ge tillräckligt hög poäng vid fasta poänggränser kan ändå lokalen bedömas som icke påverkad. Kriterierna i försurningsindexet är: 1. Försurningskänsligaste (se artlista, kolumn "A") arten bland dag-, bäck- och nattsländor. Känslighet anges efter Degerman et al 1994 (med något undantag). Kan ge max poäng. Kritiskt ph-intervall: >5,4 ger p; 5,4 5, ger 2 p; 4,9-4,5 ger 1 p 2. Förekomst av iglar ger 1 poäng. Förekomst av skalbaggefamiljen Elmididae ger 1 poäng 4. Förekomst av snäckor ger 1 poäng 5. Förekomst av musslor ger 1 poäng 6. Kvoten mellan antalet individer av dagsländesläktet Baetis* och antalet bäcksländeindivider, Baetis/Plecoptera index > 1, ger 2 p; 1,-,75 ger 1 p och <,75 ger ingen poäng. 7. Antal taxa. Över 25 taxa (inkl sökprov)** ger 1 poäng och mer än 4 taxa*** ger 2 poäng. 8. Förekomst av märlkräftan Gammarus sp ger poäng. Modifiering En modifiering har gjorts för att anpassa indexet till sjölitoraler (se pkt 6 och 7 ovan) * i sjölitoralen familjen Baetidae, ** i sjölitoral > 2 taxa, *** i sjölitoral > taxa. Beteckningen ingen eller obetydlig påverkan har ändrats till obetydlig påverkan. Dessutom är klassindelningen något modifierad. Provpunkter med 6-7 indexpoäng benämns måttligt påverkade och gränsen för obetydlig påverkan har ändrats från >6 till >7, vilket ger följande klassindelning: -4 p = stark-mkt stark försurningspåverkan 4-6 p = betydlig påverkan 6-7 p = måttlig påverkan >7 p = obetydlig påverkan 15
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Föroreningsindex Danskt faunaindex (DFI) Påverkan av organisk/eutrofierande förorening har angivits för varje lokal. Som underlag har Danskt Faunaindex använts (Naturvårdsverkets Rapport 491. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag). En bedömning av lokalens hela art- och individsammansättning samt naturliga förutsättningar görs alltid för att se så att indexet ger en rättvis bild av föroreningspåverkan. Vid de lokaler som är försurningspåverkade, blir bedömningen av organisk/eutrofierande påverkan svår, eftersom försurningen slår ut arter som även är viktiga indikatorarter för organisk påverkan. Försvårande för utvärderingen är också om lokalen ligger nära sjöutlopp, där det naturligt utvecklas samhällen med många filtrerande organismer. Detta kan i hög grad påminna om de samhällen som utvecklas nedströms en del punktutsläpp innehållande organiskt material. En annan yttre faktor som kan vara av betydelse i små vattendrag är risken för uttorkning under torrperioder och bottenfrysning under sträng kyla. Risken för detta är störst på lokaler med mycket små tillrinningsområden. I sjöarna har ingen bedömning av organisk påverkan gjorts eftersom den interna produktionen av organiskt material ofta är stor och förutsättningarna för ansamling av organiskt material också är betydligt större än i rinnande vatten. Därvid blir det svårt att bedöma eventuell yttre påverkan av organisk förorening. Danskt faunaindex består av två delar. Först räknar man ut differensen mellan antalet positiva (renvatten) och negativa (smutsvatten) indikatorarter/grupper. Positiva arter/grupper är: virvelmaskar, släktet Gammarus, varje bäcksländesläkte, varje dagsländefamilj, skalbaggesläktet Helodes, och arterna Elmis aenea och Limnius volckmari, nattsländesläktet Rhyacophila, varje familj husbyggande nattsländor, snäckan Ancylus fluviatilis. Negativa indikatorarter/grupper är Oligochaeta om 1 eller fler individer hittats, iglarna Helobdella stagnalis och Erpobdella, sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus), sävsländesläktet Sialis, och av Diptera: familjen Psychodidae och släktena Chironomus och Eristalis, musselsläktet Sphaerium och snäcksläktet Lymnaea. Eftersom flertalet snäckor i släktet Lymnaea numera benämns Radix, har vi valt att ersätta Lymnaea med Radix i indexet. Det räcker med en individ för att indikatorarten/gruppen skall få poäng. När differensen mellan positiva och negativa indikatorarter/grupper beräknats går man in i en tabell för att få faunaindexet. Differensen avgör i vilken kolumn man går in i. Avgörande för indexvärdet är också vilken rad man går in på. På raderna rangordnas djur i nyckelgrupper där de djur som indikerar den renaste miljön står på översta raden (nyckelgrupp 1). För att få gå in på den översta raden måste mer än en av arterna/grupperna i nyckelgrupp 1 finnas på lokalen. Dessutom måste minst 2 individer av arten/gruppen finnas för att få räknas. Om ingen av nyckelgrupp 1 arterna/- grupperna finns på lokalen så går man vidare ner i tabellen till nyckelgrupp 2. För att få gå in på denna raden får inte antalet individer av Asellus aquaticus och/eller Chironomidae överstiga 4. Andra villkor gäller för några andra rader. Indexet kan anta ett värde mellan 1 7, där klass 7 betecknar den mest opåverkade miljön. Vi har även namnsatt klasserna för organisk/eutrofierande föroreningspåverkan enligt nedan. I vissa fall, t ex vid starkt försurningspåverkade lokaler, följs dock inte indexvärdets beteckning. 7 = obetydlig påverkan = stark påverkan 6 = svag påverkan 2 = stark - mycket stark påverkan 5 = måttlig påverkan 1 = mycket stark påverkan 4 = betydlig påverkan 16
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Naturvärdesindex Indexet (efter Nilsson, C. et al 21) har konstruerats för att belysa ett vattendrags naturvärde, främst med hjälp av kriterierna biologisk mångformighet och raritet. En total bedömning av lokalens status ligger dock alltid till grund för den slutgiltiga naturvärdesbedömningen. Kriteriepoäng ges på följande sätt: Rödlistade arter (se nedan) i kategori RE, CR, EN och VU ger 16 poäng/art, kategori NT och DD ger 6 p/art. Antal taxa vattendrag: 41-45 ger 1 p, 46-5 ger p, >5 ger 1 p Antal taxa sjölitoral: 1- ger 1 p, 4-5 ger p, >5 ger 1 p Diversitet (Shannon) vattendrag: >,85-4,15 ger 1 p, >4,15 ger p Diversitet (Shannon) sjölitoral: >,8-4, ger 1 p, >4, ger p Raritet: Varje ovanlig art (se nedan under rödlistade arter) ger p Poängskala för bedömning av naturvärde: - >16 Mycket naturvärde - 6-16 Högt naturvärde - -6 Allmänt naturvärde Rödlistade arter Rödlistade arter har klassificerats enligt Gärdenfors U. (ed) 21. Rödlistade arter i Sverige 21 ArtDatabanken, SLU. Även tidigare naturvärden har räknats om efter de nya klassningarna i rödlistan. Rödlistekategorierna anges nedan: Den svenska rödlistans kategorier: RE Regionally Extinct (Försvunnen) CR Critically Endangered (Akut Hotad) EN Endangered (Starkt Hotad) VU Vulnerable (Sårbar) NT Near Threatened (Nära hotad) DD Kunskapsbrist Alla arter som förts till någon av ovanstående kategorier är för närvarande rödlistade i Sverige. De arter som tillhör någon av kategorierna CR, EN eller VU definieras som hotade. För bottenfaunan har även redovisats ovanliga arter. Som underlag vid bedömningen av ovanliga arter har använts Degerman, E. (1994), där resultatet från 5445 skilda lokaler redovisas (Limnodatas databas). För att en art skall klassas som ovanlig måste den förekomma vid mindre än 5 % av dessa lokaler. Även fynddata från Ekologgruppens databas har vägts in vid bedömningen. Shannons diversitetsindex Diversitetsindex tar i beaktande både antal arter (taxa) och deras relativa förekomst, dvs hur många individer det finns av en viss art och hur detta antal förhåller sig till det totala individantalet i provet. Ett högre indexvärde anger en högre diversitet och ett mer varierat bottenfaunasamhälle. Däremot tas ingen hänsyn till de förekommande arternas miljökrav. Diversitetsindexet kan ibland, t ex på individfattiga lokaler, bli relativt trots att miljön är påverkad. Det tillämpade indexet, Shannons diversitetsindex (H ) har beräknats enligt följande formel: H = - n i /N x log2 n i /N, där n i = antalet individer av den i:te arten och N = totala antalet individer. Klassningsgränserna beskrivs nedan. 17
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler ASPT-index ASPT-index (average score per taxon) (Armitage m fl 198) beräknas genom att i provet påträffade organismer identifieras till familjenivå (klass för Oligochaeta), varje familj ges ett poängtal som motsvarar dess föroreningstolerans, poängtalen summeras och poängsumman divideras med det totala antalet ingående familjer. Klassningsgränserna beskrivs nedan. EPT-index Detta index redovisar det samlade antalet taxa bland dagsländor (Ephemeroptera), bäcksländor (Plecoptera) samt nattsländor (Trichoptera). Klassningsgränserna beskrivs nedan. BpHI (BottenpHauna-index) Det finns flera möjligheter att använda och redovisa BpHI-indexet. Det sätt som använts i denna rapport betecknas som max-bphi och står för det högsta BpHI-värdet som noterats bland förekommande taxa. Varje taxa har klassats utifrån försurningskänslighet och fått ett indexvärde mellan 1 och 1, där 1 anger det mest försurningskänsliga taxat. I max-bphi används endast de taxa som har poäng mellan 6 och 1. Om ett sådant taxa har påträffats indikerar det att phvärdet inte understigit 5,5 under säsongen. För noggrannare beskrivning av indexet, se Kalkning av sjöar och vattendrag. SNV Handbok 22:1. Bedömning av tillstånd - vattendrag Tabellen grundar sig på Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. SNV Rapport 491. Undantaget är EPT-index som grundar sig på Nilsson et al 21. Klass Benämning 1 Mycket index Shannons diversitets -index Bedömning av ekologisk status ASPT, MISA/MILA, DJindex ASPTindex Surhetsindex Danskt Faunaindex (DFI) EPTindex >,71 >6,9 >1 7 >29 2 Högt index 2,97-,71 6,1-6,9 6-1 6 22-29 Måttligt index 2,22-2,97 5,-6,1 4-6 5 12-22 4 Lågt index 1,48-2,22 4,5-5, 2-4 4 7-12 5 Mycket lågt index 1,48 4,5 2 7 En bedömning av ekologisk status har gjorts enligt Naturvårdsverkets handbok 27:4, där indexen beskrivs. Bedömningen anger den ekologiska statusen i en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Statusen bedöms efter tre parametrar, ASPT-index som visar allmän ekologisk kvalitet, DJ-index som avspeglar näringspåverkan och MISA-index som avspeglar försurningspåverkan. Både DJ och MISA består i sin tur av ett antal delindex. Det index som har fått sämst statusklass är utslagsgivande för bedömningen av vilken sammanvägd ekologisk status som lokalen får. 18
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Referenser Degerman, E., Fernholm, B. & Lingdell, P-E. 1994. Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag, Utbredning i Sverige. Naturvårdsverket. SNV Rapport 445. Gärdenfors, U. (ed) 21. Rödlistade arter i Sverige 21. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Henricsson, L. & Medin, M. 199. Bottenfaunan i 2 vattendrag i Jönköpings län en biologisk försurningsbedömning. Länsstyrelsen i Jönköpings län, 199:15. Miljöstyrelsen. Vejledning nr 5 1998. Biologisk bedömmelse av vandlöbskvalitet. Köpenhamn. Naturvårdsverket. 1999. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Rapport 491. Naturvårdsverket. 22. Kalkning av sjöar och vattendrag. 22:1. Naturvårdsverket. 27. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Handbok 27:4 Naturvårdsverket. 21. Handledning för miljöövervakning Sötvatten - Bottenfauna i sjöars litoral och i vattendrag tidsserier, utg. 21--1 Nilsson, C. et al. 21. Bottenfauna i Jönköpings län 2. Länsstyrelsen i Jönköpings län, 21:42. Bestämningslitteratur Brink, P. 1952. Svensk Insektsfauna. Bäcksländor. Dall, P.C., Iversen, T.M., Kirkegaard, J., Lindegaard, C. & Thorup, J. 1988. En oversigt over danske ferskvandsinvertebrater til brug ved bedömmelse af forureningen i söer og vandlöb. Ferskvandsbiologisk Laboratorium, Köbenhavns Universitet og Miljökontoret, Storströms amtskommune. Köpenhamn. Edington, J.M. & Hildrew, A.G. 1995. A revised key to the caseless caddis larvae of the British Isles. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 5. Elliot, J.M. 1977. A key to the British freshwater Megaloptera and Neuroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 5. Elliot, J.M & Mann, K.H. 1979. A key to the British freshwater leeches. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 4. Elliot, J.M., Humpesch, U.H. & Macan, T.T. 1988. Larvae of the British Ephemeroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 49. Enckell, P.H. 198. Fältfauna. Kräftdjur. Lund. Engblom, E., Lingdell, P-E & Nilsson, A. 199. Sveriges bäckbaggar - artbestämning, utbredning, habitatval och värde som miljöindikatorer. Ent. Tidskrift 111:15-121. Engblom, E. & Lingdell, P-E. 199. Kräftdjur som miljöövervakare. SNV Rapport 811. Forchhammer, K. 1986. De danske Rhyacophila-arter. Flora og fauna 92:85-88. Glöer, P. & Meier-Brook, C. 1994. Süsswassermollusken. Ein Bestimmungsschlüssel für die Bundesrepublik Deutschland. Deutscher Jugendbund für Naturbeobachtung. Glöer, P. 22. Die Süsswassergastropoden Nord- und Mitteleuropas. Die Tierlwelt Deutschlands, 7 Teil. ConchBooks. Hansen, M. 1987. The Hydrophiloidea (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 18. Hansen, V. 197. Danmarks Fauna. Biller, band 4, 6 och 44. Dansk Naturhistorisk Forening. Köpenhamn. Holmen, M. 1987. The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. I. Gyrinidae, Haliplidae, Hygrobiidae and Noteridae. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 2. Hubendick, B. 1949. Våra snäckor. Snäckor i sött och bräckt vatten. Stockholm. Hynes, H.B.N. 1977. A key to the Adults and Nymphs of British Stoneflies. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 17. 19
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Kaiser, E. W. 1977. Aeg og larver af Sialis-arter fra Skandinavien og Finland. Flora og fauna 8:65-79. Killeen, I., Aldridge, D. & Oliver, G. 24. Freshwater Bivalves of Britain and Ireland. Field Studies Council. Cambridge. Lepneva, S.G.1971. Fauna of the USSR. Trichoptera. Vol 2. Jerusalem. Lillehammer, A. 1988. Stoneflies (Plecoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 21. Macan, T.T. 197. A key to the nymphs of the British species of Ephemeroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 2. Macan, T.T. 1977. A key to the british fresh- and brackish-water Gastropods. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 1. Nilsson, A. & Cuppen, J.G.M. 1988. The larvae of North European Colymbetes. Ent. Tidskrift 19:87-96. Nilsson, A. (ed). 1996. Aquatic insects of North Europe. A taxonomic Handbook. Volume 1. Apollo Books, Stenstrup. Nilsson, A. (ed). 1997. Aquatic insects of North Europe. A taxonomic Handbook. Volume 2. Apollo Books, Stenstrup. Nilsson, A. & Holmen, M. 1995. The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. II. Dytiscidae. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 2. Reynoldson, T. B. 1978. A key to the British species of Freshwater Triclads. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 2. Sahlén, G. 1996. Sveriges trollsländor (Odonata). Fältbiologerna. Savage, A.A. 1989. Adults of the British aquatic Hemiptera Heteroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 5. Svensson, B.S. 1986. Sveriges dagsländor (Ephemeroptera), bestämning av larver. Ent. Tidskrift 17:91-16. Wallace, I.D. 1977. A key to larvae and pupae of Sericostoma personatum and Notidobia ciliaris in Britain. Freshwater Biology 7:9-98. Wallace, B., Wallace, I.D & Philipson, G.N. 199. A key to the case-bearing caddis larvae of Britain and Ireland. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 51. Wallace, B., Wallace, I.D & Philipson, G.N. 2. Keys to the case-bearing caddis larvae of Britain and Ireland. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 61. 2
Bottenfauna i Vegeån 212 Undersökning av 1 lokaler Bilaga 2. Provpunktsvis redovisning I detta kapitel redovisas varje provpunkt på ett uppslag. På vänstersidan finns lokalbeskrivning med foto och skiss, bedömning av undersökningsresultatet med kommentarer samt jämförelser med tidigare resultat. Underlag till bedömningar av indexvärden och påverkansgrad ges i metodikkapitlet. Lokalbeskrivningen följer Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Sötvatten, Lokalbeskrivningen, Ver 26-4-26. På högersidan finns de kompletta artlistorna. Enligt provtagningsmetodiken (se bilaga 1) ska provtagningen ske över likartade substrat, företrädelsevis över hårda bottnar med inslag av block, sten, grus och sand. Vid vissa lokaler finns inte dessa fysiska förutsättningar och där har provtagningen helt eller delvis skett på mjukbottnar. Vid högvattensituationer kan det dessutom vara extra svårt att genomföra provtagningen, då dessa lokaler också är djupa. De lokaler där provtagningen helt eller delvis skett på mjukbotten och eventuellt i vegetation är följande: Humlebäcken (pkt 15) och Hasslarpsån, pkt 19. I Vegeå vid Vegeholm (pkt 9A), är de fysika förhållandena bra, men lokalen är svår att provta vid högvatten då det blir mycket stömt. Detta kan ha påverkat resultaten. Förklaring till artlistorna I artlistan redovisas totala antalet individer av förekommande taxa samt den procentuella andelen av provets totala individantal. Provtagningens kvalitet har kontrollerats efter förändring av antal taxa med fler delprov, om förändringen då sista delprovet räknas in är < 8 % bedöms kvaliteten vara mycket god (anges i tabellen som värde >92), 8 % god (värde 7 92) och under % svag (värde under 7). Varje taxas känslighetsgrad/funktion anges i kolumnerna A-D, vilket förklaras i tabellen nedan. Försurningskänslighet Taxats funktion Känslighet för organisk-eutrofierande belastning Taxats hotkategori Kolumn A Kolumn B Kolumn C Kolumn D 1=taxat tål ph <4,5 1=filtrerare 1=påträffats i höggradig förorenat vatten Akut hotad (CR) 2=taxat tål ph 4,5-4,9 2=detritusätare 2=påträffats i vattendrag som bedömts kraftigt påverkade av jordbruk =taxat tål ph 5,-5,4 =predator =påträffats i vattendrag som bedömts måttligt påverkade av jordbruk 4=taxat tål ph 5,5-5,9 4=skrapare 4=typiskt för vattendrag som på sin höjd är belastade av skogsbruk 5=taxat tål inte ph <6, 5=sönderdelare 5=påträffats mest i vattendrag med mycket låg ledningsförmåga Starkt hotad (EN) Sårbar (VU) Nära hotad (NT) Kunskapsbrist (DD) 5=ovanlig art i ett regionalt perspektiv Klassningen enligt kolumnerna A och C har huvudsakligen hämtats ur SNV Rapport 445 av Degerman m fl. 1994 Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag. Klassningen enligt kolumn B har hämtats ur fack- och bestämningslitteratur för respektive art/grupp. Klassningen enligt D grundar sig på Rödlistade arter i Sverige 21. Som underlag vid bedömningen av ovanliga arter har använts Degerman, E. (1994), där resultatet från 5445 skilda lokaler redovisas (Limnodatas databas). För att en art skall klassas som ovanlig måste den förekomma vid mindre än 5 % av dessa lokaler. Även fynddata från Ekologgruppens databas med för närvarande 16 lokaler från södra Sverige har vägts in vid bedömningen. 21
Bedömning av prov från 212-1-4 Bottenfauna i Vegeån 212 - undersökning av 1 lokaler Vattensystem: Vattendrag/namn: Provpunktsbeteckning: VEGE Å Vege å, Åkarpsmölla SKA-Vege1 Provdatum: Lokaltyp: Bäck 212-1-4 Allmänt Dominerande taxa: Gammarus pulex, 6% Baetis rhodani, 24% Nemoura flexuosa, 5% Koordinater x: Läge Lokal lämplig för provtagning: mycket bra Provet representativt för den provtagna åsträckan: ja Övriga iakttagelser i fält: Artantal: Individtäthet: Shannonindex: ASPT-index: EPT-index: Surhetsindex: DFI-index: Naturligt/grävt: naturligt måttligt måttlig lågt måttligt mycket mycket Försurningspåverkan: obetydlig 62966 y: 1582 Kommun: Svalöv 1m nedströms bro Provtagning: Sortering: Artbestämning: Lokalens längd (normalt 1 m): Lokalens bredd (provyta, uppsk): Vattendragsbredd (våtyta): Lokalens medeldjup (provyta): Lokalens maxdjup (provyta:) Kriteriepoäng (max 14): Antal taxa: 1 Indikatorgrupper, renvatten: bäcksländesläkten dagsländefamiljer Försurn.känslig sländart: p 2 familjer husbyggare Gammarus, Elodes, Rhyacophila, Elmis Gammarus: p aenea, Limnius volckmari Bäckbaggar: Iglar: - Indikatorgrupper, smutsvatten: Musslor: Snäckor: B/P index: Lokalbeskrivning efter Handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2) Birgitta Bengtsson Antal prov: 5 Tid/prov (s): 6 Maja Holmström Separerade prover: Ja Provsträcka (m): 1 Cecilia Holmström Metod: Handledning för miljöövervakning 21 1 m 2,5 m 4 m,2 m,5 m Bottensubstrat och vegetation på provytan Föroreningspåverkan: obetydlig Vattenhastighet (-): Vattennivå: medel Grumlighet: klart Färg: starkt färg Vattentemperatur 11 ºC Findetritus: D2 1 Finsediment: 1 Överv.veg: Grovdetritus: D1 2 Sand: D 1 Flytbladsveg: Fin död ved: D 1 Grus: D1 Långskottsveg: Grov död ved: Fin sten: D2 2 Rosettväxter: Utfällningar: Grov sten: 1 Mossor: Fina block: Makroalger: Grova block: Veg utanför Bottentyp: mellan Häll: delprov: Kvalprov substr.: kantveg Övrigt utanför delprov: Närmiljö -m bredd, 5m sträcka Lövskog: Gräs/äng: D1 Barrskog: Hed: Blandskog: Hällmark: Kalhygge: Blockmark: Våtmark: Artif mark: D2 1 Åker: Beskuggning (-): 1-2p Dom. markanvändning: Naturvärde: Kriteriepoäng - totalt: p Dom.art Strandzon -5m, 5m sträcka Dom Dom.art Subdom.art Träd: D2 björk Buskar: Gräs/halvgräs: D1 Annan veg: D Övrigt: mellanbygd Tätortsmiljö: Nej Påverkan A: styrka: Påverkan B: styrka: Påverkan C: styrka: Underlag för bedömningar redovisas under respektive kolumn (se förklaringar under Metodik) Kommentarer: Både artantal och individtäthet var måttligt höga. Av de vanligasta djurgrupperna saknades snäckor och iglar. Det var sötvattensmärla, Gammarus pulex och dagsländan Baetis rhodani som dominerade i individantal, vilket är typiskt i en bäck i det skånska jordbrukslandskapet. Flera renvattenkrävande arter noterades, och lokalen bedömdes vara obetydligt påverkad av organisk-eutrofierande föroreningar. Inga ovanliga eller rödlistade arter noterades, och naturvärdet bedömdes vara. Jämfört med tidigare undersökningar har lokalen stadigt jämförbara resultat under 2-talet, med obetydlig föroreningspåverkan, medan de tidigare undersökningarna visar på ett något sämre resultat, med färre antal arter och svag föroreningsgrad. Jämförelse med tidigare resultat Datum Artantal inkl kval Individantal per m2 EPTindex BpHImax Surhetsindex Shannonindex ASPTindex Försurnings- DFIpåverkan index påverkan index Förorenings- Naturvärde värde 198-5-2 2 179 2,5 5,2 8 1 11 obetydlig 6 svag 1994-5-16 28 1491 2,8 5, 1 1 1 obetydlig 6 svag 2-11-8 1 59, 6,4 14 1 1 obetydlig 6 26-1-19 1 1549 2,9 6,4 17 1 12 obetydlig 6 29-1-15 1 71,7 5,9 16 1 11 obetydlig 6 212-1-4 2 1 1,9 6,2 16 1 11 obetydlig 22
ARTLISTA Bottenfauna i Vegeå 212 - undersökning av 1 lokaler Provpunkt: SKA-Vege 1 Vege å, Åkarpsmölla Provt.datum 212-1-4 Provtagningskvalitet 9 Delprov (ant ind) Summa Känslighetsgrad/funktion A B C D 1 2 4 5 ant ind % GLATTMASKAR Oligochaeta övriga 2 4 1 5,5 Eiseniella tetraedra 2 2 1 1,1 MUSSLOR Bivalvia Pisidium sp. 1 1 2 6 6 1 8 24 2, KRÄFTDJUR Crustacea Gammarus pulex 4 5 2 17 9 1 17 89 619 6,1 VATTENKVALSTER Hydracarina 1 2 1 1,1 HOPPSTJÄRTAR Collembola 1 1 1 1,1 DAGSLÄNDOR Ephemeroptera Ephemera danica 5 2 2 2,2 Ephemera sp. 4 2 1 1 2,2 Heptagenia sulphurea 2 4 4 1 2 4 4 14 1,4 Baetis niger 2 4 1 1,1 Baetis rhodani 2 4 2 62 44 7 81 25 249 24,2 Baetis vernus 4 4 1 1,1 BÄCKSLÄNDOR Plecoptera Nemoura avicularis 1 5 4 1 1,1 Nemoura flexuosa 1 5 2 2 1 47 4,6 Leuctra hippopus 1 5 4 1 1,1 Isoperla difformis 1 4 1 1,1 SKALBAGGAR Coleoptera Hydraena gracilis 5 1 1,1 Hydraena riparia 5 1 1,1 Elodes sp. 2 4 2 X Elmis aenea 2 4 4 1 1 2,2 Limnius volckmari 2 4 4 1 1 4 2 8,8 NATTSLÄNDOR Trichoptera Rhyacophila fasciata 1 1 2,2 Rhyacophila sp. 1 1 1,1 Lype phaeopa 2 2 4 1 1,1 Hydropsyche angustipennis 2 1 2 2,2 Hydropsyche pellucidula 1 1 1 1 2,2 Hydropsyche siltalai 1 1 2 1 1 1 6,6 Limnephilidae 1 5 2 1 1,1 Silo pallipes 2 5 2 2 2 1 7,7 TVÅVINGAR Diptera Eloeophila sp. 1 1 2,2 Dicranota sp. 1 2 2 5 5 4 16 1,6 Dixella sp. 1 X Simuliidae 1 1 2 1 1 2 4,4 Chironomidae 1 2 1 1 1 1 1 4,4 ANTAL TAXA (exkl sökprov) ANTAL TAXA (inkl sökprov) 2 INDIVIDANTAL 251 157 159 14 149 1 1 Individantal/m 2 1 2
Bedömning av prov från 212-1-4 Bottenfauna i Vegeån 212 - undersökning av 1 lokaler Vattensystem: Vattendrag/namn: Provpunktsbeteckning: VEGE Å Vege å, Nyåkra SKA-Vege2 Provdatum: Lokaltyp: Bäck 212-1-4 Allmänt Dominerande taxa: Gammarus pulex, % Limnius volckmari, 19% Elmis aenea, 11% Koordinater x: Läge Lokal lämplig för provtagning: mycket bra Provet representativt för den provtagna åsträckan: ja Övriga iakttagelser i fält: Artantal: Individtäthet: Shannonindex: ASPT-index: EPT-index: Surhetsindex: DFI-index: Naturligt/grävt: naturligt mycket måttlig mycket måttligt måttligt mycket mycket 62149 y: 12871 Kommun: Svalöv nedströms bron Försurningspåverkan: obetydlig Provtagning: Sortering: Artbestämning: Lokalens längd (normalt 1 m): Lokalens bredd (provyta, uppsk): Vattendragsbredd (våtyta): Lokalens medeldjup (provyta): Lokalens maxdjup (provyta:) Kriteriepoäng (max 14): Antal taxa: 14p 2p Indikatorgrupper, renvatten: Virvelmaskar 4 bäcksländesläkten Försurn.känslig sländart: p dagsländefamiljer 5 familjer husbyggare Gammarus: p Gammarus, Rhyacophila, Elmis aenea, Bäckbaggar: Limnius volckmari, Ancylus fluviatilis Iglar: Indikatorgrupper, smutsvatten: Musslor: Helobdella stagnalis, Asellus aquaticus, Snäckor: Erpobdella, Sphaerium B/P index: 2p Lokalbeskrivning efter Handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2) Birgitta Bengtsson Antal prov: 5 Tid/prov (s): 6 Maja Holmström Separerade prover: Ja Provsträcka (m): 1 Cecilia Holmström Metod: Handledning för miljöövervakning 21 1 m 4 m 6 m, m,4 m Bottensubstrat och vegetation på provytan Föroreningspåverkan: obetydlig Vattenhastighet (-): Vattennivå: medel Grumlighet: mkt grumli Färg: färgat Vattentemperatur 11,6 ºC Findetritus: D2 1 Finsediment: Överv.veg: Grovdetritus: D1 2 Sand: D1 Flytbladsveg: Fin död ved: Grus: D2 Långskottsveg: Grov död ved: Fin sten: Rosettväxter: Utfällningar: Grov sten: Mossor: D1 1 Fina block: Makroalger: D2 1 Grova block: Veg utanför Bottentyp: hård Häll: delprov: Kvalprov substr.: kantveg Övrigt utanför delprov: Närmiljö -m bredd, 5m sträcka Lövskog: Gräs/äng: Barrskog: Hed: Blandskog: Hällmark: Kalhygge: Blockmark: Våtmark: Artif mark: Åker: D1 Beskuggning (-): Dom. markanvändning: Ovanliga arter: Brychius elevatus, p Sisyra fuscata?, p Övriga kriterier: Antal taxa: poäng Naturvärde: Kriteriepoäng - totalt: 9p Dom.art grönslick Strandzon -5m, 5m sträcka Dom Dom.art Subdom.art Träd: Buskar: Gräs/halvgräs: D1 Annan veg: D2 Övrigt: jordbruksbygd Tätortsmiljö: Nej Påverkan A: styrka: Påverkan B: styrka: Påverkan C: styrka: Underlag för bedömningar redovisas under respektive kolumn (se förklaringar under Metodik) Kommentarer: Artantalet var mycket och individtätheten var måttlig. Många olika djurgrupper noterades. De mest talrika arterna var sötvattensmärlan Gammarus pulex och de renvattenkrävande bäckvattenbaggarna Limnius volckmari och Elmis aenea. Några smutsvattentåliga arter noterades, men de renvattenkrävande arterna var flera och lokalen bedömdes vara obetydligt påverkad av organisk-eutrofierande föroreningar. Två ovanliga arter hittades, en skalbagge samt en nätvinge och lokalen bedömdes ha ett naturvärde. Jämfört med tidigare undersökningar, noterades det högsta artantalet 212. I övrigt visar resultatet från alla undersökningsåren på stadigt bra förhållanden och ett mångformigt bottenfaunasamhälle. Jämförelse med tidigare resultat Datum Artantal inkl kval Individantal per m2 EPTindex BpHImax Surhetsindex Shannonindex ASPTindex Försurnings- DFIpåverkan index påverkan index Förorenings- Naturvärde värde 198-5-2 29 1291,4 5, 14 1 1 obetydlig 6 obetydlig 1988-5-2 6 259,6 5,7 2 1 12 obetydlig 19 1994-5-16 46 168, 5,8 22 1 14 obetydlig 6 2-11-8 7 168,4 6,1 15 1 11 obetydlig 26-1-19 41 1987,7 6, 18 1 14 obetydlig 1 29-1-15 48 1694,8 6,1 25 1 14 obetydlig 212-1-4 49 1621,8 6,1 22 1 14 obetydlig 9 mycket 24