Förslag till miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren

Förslag till miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren Konsekvensanalys för införande i svensk lagstiftning av direktivet 2004/107/EG NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620- ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket 200 Tryck: Omslag:, bild/illustration: Form:, bild/illustration:

1 Förord Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel, kadmium och bens(a)pyren. Bakgrunden är att gränsvärden för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren har nyligen antagits genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG vilket skall vara genomfört i svensk lagstiftning senast den 15 februari 2007. Natrurvårdsverket har tidigare erhållit ett liknande uppdrag men då enbart för bens(a)pyren. Det tidigare uppdraget finns redovisat i Rapporten Nya miljökvalitetsnormer delmål för miljökvalitetsmålet Frisk luft Rapport 5357, mars 2004. Som underlag i det föreliggande uppdraget har en underlagsrapport tagits fram av Gun Löfblad och Ebba Löfblad, Profu AB. Avsnittet om effekter på människan hälsa har utarbetats av Lars Barregård, Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum. Titus Kyrklund, Naturvårdsverket har varit projektledare. 3

Innehåll 1 FÖRORD 3 2 SAMMANFATTNING 6 3 SUMMARY 11 4 BAKGRUND 13 4.1 Direktivet 13 4.1.1 Arsenik, kadmium och nickel samt bens(a)pyren 14 4.1.2 Kvicksilver 16 4.2 Miljö- och hälsoeffekter av arsenik, kadmium, nickel samt polycykliska aromatiska kolväten 16 4.2.1 Arsenik 17 4.2.2 Kadmium 18 4.2.3 Nickel 19 4.2.4 Bens(a)pyren 20 5 UTSLÄPP OCH HALTER I LUFT 21 5.1 Behov av underlag 21 5.2 Källor till utsläppen av metaller och PAH 22 5.2.1 Utsläppskällor och deras förändring sedan 1980-talet 22 5.2.2 Utsläpp av PAH 22 5.2.3 Utsläpp av metaller 23 5.2.4 Uppskattning av haltbidrag från utsläppsdata 25 5.3 Halter i luft uppmätta och beräknade 25 5.3.1 Halter av bens(a)pyren i luft 26 5.3.2 Halter av metaller i luft 36 5.3.3 Slutsatser om underlag för att bedöma överskridanden 38 6 KONSEKVENSER FÖR OLIKA VERKSAMHETER AV OLIKA MÅLNIVÅER 39 6.1 Slutsatser om förväntade överskridanden 39 6.1.1 Överskridanden för bens(a)pyren 39 6.1.2 Överskridanden för arsenik 39 6.1.3 Överskridanden för kadmium 40 6.1.4 Överskridanden för nickel 41 6.2 Åtgärdsbehov/kostnader i olika typer av verksamheter 41 6.2.1 Åtgärder mot utsläpp från småskalig förbränning av niobränsle 41 6.2.2 Åtgärder mot utsläpp från punktkällor 43 6.3 Övervakningsbehov/kostnader 43 6.3.1 Övervakningsbehov 43 6.3.2 Bedömning av mätbehov 44 7 REFERENSER 47 4

BILAGA 1 51 Mätdata för metaller, PAH och bens(a)pyren 51 Mv = medelvärde Pmv = periodmedelvärde Vhmv = vinterhalvårsmedelvärde Åmv = årsmedelvärde 51 A Mätdata för arsenik 51 C Mätdata för kvicksilver 53 D Mätdata för nickel 54 forts. D Mätdata för nickel 55 E Mätdata för bens(a)pyren 56 forts. E Mätdata för bens(a)pyren 57 forts. E Mätdata för bens(a)pyren 58 forts. E Mätdata för bens(a)pyren 59 5

2 Sammanfattning Ett nytt dotterdirektiv till ramdirektivet för luftkvalitet har antagits, nämligen direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften. Direktivet ska vara genomfört i svensk lagstiftning senast den 15 februari 2007. Syftet med direktivet är att fastställa målvärden för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren (markör för PAH) i luften och fastställa gemensamma metoder och kriterier för utvärdering av koncentrationen i luften av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och PAH samt av nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver och PAH. Dessutom är syftet att se till att relevant information om koncentrationerna i luft och om nedfallet finns tillgänglig i tillräcklig omfattning och att allmänheten informeras om den. Skälen till att reglera halterna i omgivningsluften av metallerna och bens(a)pyren är de effekter som utsläppen till luft av dessa ämnen kan förorsaka på människors hälsa och i miljön. De aktuella ämnena är alla cancerframkallande och det går inte att fastställa någon tröskel för skadlig verkan på människors hälsa. Skyddsnivån för de olika ämnen som direktivet behandlar är tillräcklig för metallerna, i stort motsvarar målnivån den så kallade lågrisknivån med 1 extra cancerfall per 100 000 innevånare vid livslång exponering. Emellertid är skyddsnivån för bens(a)pyren i direktivet lägre eller 10 fall av lungcancer per 100 000 innevånare som livstidsrisk vilket överstiger den lågrisknivå som Institutet för Miljömedicin rekommenderar och som Naturvårdsverket som regel tillämpar. Det är således angeläget att för bens(a)pyren välja en bättre skyddsnivå än den som anges som målvärde i direktivet. EU-direktiven om luftkvalitet har i första hand införts i svensk lagstiftning i förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Eftersom direktivet är ett minimidirektiv är det möjligt att gå längre än det som direktivet kräver. De förslag till miljökvalitetsnormer som diskuteras är: Alternativ 1, miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 som inte bör överskridas efter 31 december 2009. Miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel och kadmium på samma nivå som direktivet. Alternativ 2, miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel, kadmium och bens(a)pyren på samma nivå som direktivet som inte bör överskridas efter 31 december 2012. En genomgång gjorts av lokala, regionala och nationella miljöövervakningsdata hos datavärden för luftkvalitet. Kontakter tagits med alla länsstyrelser i landet, samt branschorganisationer och enskilda företag med förfrågan om mätdata Eftersom miljökvalitetsnormerna ska fastställas som årsmedelvärden, ska de data som används för kontroll kunna mätas som eller omräknas till årsmedelvärden. Förutom mätdata i omgivningsluft har uppgifter om utsläpp från olika sektorer och olika punktkällor studerats för att kunna ge en uppfattning av storleksordningar på halter i punktkällornas omgivningar. 6

Tidigare skedde stora utsläpp av arsenik från smältverk som Rönnskärsverket. Idag domineras emellertid de kända industriutsläppen av arsenik av massaindustrin. Utsläppen av kadmium från svenska källor är av mindre betydelse. Mindre utsläpp sker från förbränning i massaindustrin samt från metallindustri och smältverk. Nickelemissioner sker från järn- och stålindustrin främst vid framställningen av rostfritt stål. De största anläggningarna som använder och emitterar nickel har ett årligt utsläpp kring 200 300 kg nickel per år. Genom åtaganden enligt IPPCdirektivet kan utsläpp av främst arsenik och nickel via diffus damning komma att minska. Överlag är metall halterna i omgivningsluften mycket låga även i storstäderna. Emellertid har förhöjda halter av arsenik kunnat konstateras i Landskrona i anslutning till ett industriområde. Den exakta källan har inte kunnat fastställas. Förhöjda halter av nickel har kunnat uppmätas på några få platser i anslutning till metallindustri, Avesta och Sandviken. Mätningarna är få och genomförda endast under kortare tidsperioder på utsatta platser i omedelbar närhet till industriområdena. Det är därför inte klarlagt om de föreslagna miljökvalitetsnormernas årsmedelvärden överskrids. Sammanfattningsvis riskeras överskridanden endast på några enstaka platser men ytterligare kartläggning krävs för att säkerställa eventuella överskridanden av de föreslagna normvärdena och för att identifiera källor till utsläppen. Ett syfte med direktivet är kartläggning av halter i omgivningsluften av de aktuella luftföroreningarna. Genom kraven på mätningar då utvärderingströsklarna överskrids ställs krav på kartläggning av halterna och bedömning av om miljökvalitetsnormerna överskrids på de platser där stickprov nu visat förhöjda halter. De idag mest betydelsefulla utsläppen av bens(a)pyren är från vedeldning och i mindre grad från trafiken. Tidigare skedde betydande utsläpp från råframställning av aluminium. Dessa utsläpp är på väg att försvinna genom ändrad processteknik. Vissa utsläpp sker från koksverk men dessa bedöms idag vara av mindre betydelse. Kartläggning av bens(a)pyren har skett på ett antal orter med olika mycket vedeldning. Dessutom har modellberäkningar genomförts. Dessa mätningar och beräkningar har genomförts under vinterhalvåret eller under en kortare tid då halterna varit höga. Under sommarhalvåret kan halterna antas vara mycket låga på grund av låga utsläpp och förmånligare omblandning av luften. Därför klaras den föreslagna miljökvalitetsnormen i de flesta tätorter även där vedeldning sker i mera begränsad omfattning. Emellertid på platser med ogynnsam meteorologi och utbredd vedeldning riskerar normnivån 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde att överskridas. Det är därför angeläget med lämpliga styrmedel för minska utsläppen från vedeldning. Tidigare förslag på åtgärder för att minska utsläppen från vedeldning har inneburit krav på ackumulatortank eller krav på att uppfylla Boverkets byggregler. Emellertid saknar dessa åtgärder tillräckliga effekter på omgivningsluften enligt nyligen genomförda emissionsstudier i fält på befintliga pannor. Ska en önskad förbättring av luftkvaliteten uppnås så måste eldningsutrustning för helved uppnå de krav som motsvarar Svanen -märkning eller ge motsvarande emissioner alternativt ger en övergång till pellets ännu lägre utsläpp. 7

Om man antar att det i dom områden där normnivån 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde för bens(a)pyren riskerar att överskridas, de inre delarna av Sverige från Värmland och norrut, finns ca 30 000 pannor av äldre slag som bör bytas ut av uppskattningsvis totalt 100 000 i hela landet som bör bytas. Om andelen oklassade pannor minskar till knappt 20 %, bedöms den viktade emissionen (ca 0,02 mg/mj) ge haltbidrag som klarar en förslaget till miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde. Investringskostnaden per panna bedöms bli någonstans mellan 60 000 och 120 000 beroende på vilken modell och automatiseringsgrad som väljs. Med 6 % ränta och 35 års livslängd kan den årliga kostnaden uppskattas till mellan 120 och 240 miljoner kr. Drygt hälften av alla pannor i landet är gamla och bör bytas ut ändå. Den faktiska merkostnaden blir alltså betydligt lägre. En miljökvalitetsnorm enligt alternativ 2 skulle inte medföra några merkostnader i utbyte av pannor. Det blir dock svårt att nå delmålet för bens(a)pyren på 0,3 ng/m 3 till 2015 under sådana förhållanden. Normen är en så kallad bör norm som ska uppfyllas i möjligaste mån. Därför kan lämpliga styrmedel utformas så att eldningsutrustningen gradvis byts ut. På så sätt undviks ryckighet i marknaden. Om beslut om effektiva styrmedel kommer till stånd så kan en miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 i huvudsak klaras till 31 december 2009. Direktivet ställer vissa minimikrav på kontroll av luftkvaliteten med avseende på de aktuella luftföroreningarna i bakgrund. Antal mätplatser i bakgrundsmiljö Antal mätplatser med halter över övre utvärderingströskeln som krävs Antal pågående mätningar med tillräckliga mätkrav Bens(a)pyren As, Cd, Ni 4 4 2 3 För bens(a)pyren bör ytterligare 2 stationer bekostas av staten och för metallmätningarna bör ytterligare en bekostas av staten. I tabellen nedan anges behovet av luftkvalitetskontroll i tätortsmiljö där halterna överstiger övre utvärderingströskeln 0,4 ng/m 3, antal mätningar på årsbas, om miljökvalitetsnomen införs med kontrollkrav på kommunnivå. Totalt antal mätplatser fördelat på ortens storlek Storlek på kommun Antal mätplatser för bens(a)pyren Antal mätplatser för As, Cd, Ni 2) >250 000 3 1) 3 1) >30 000 5 (3-5) 2 <30 000 10 2) (10-90) 2 1) Stockholm, Göteborg och Malmö överskrider troligen inte den övre utvärderingströskeln. Dock ställs krav på kontinuerlig mätning i 10 förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 8

2) Osäkerheten i antalet kommuner som överskrider övre utvärderingströskeln är stor. Många av kommunerna är mycket små och saknar nödvändiga resurser för kontroll. Osäkerheten är stor, men ett underlag på 10-15 stationer i kombination med modellberäkning bör ge underlag om verkligt behov. Energimyndigheten och Naturvårdsverket utvecklar modelleringsverktyget VEDAIR till stöd för de mindre kommunernas kartläggning av luftkvaliteten med avseende på luftföroreningar från vedeldning. Kostnaden för uppbyggnad av VEDAIR är ca 1,9 milj med en årlig driftbudget på 200 000. Uppbyggnad av en landsomfattande emissionsdatabas är en förutsättning för VEDAIR som idag saknas. Om det visar sig att antalet små kommuner som överskrider den övre utvärderingströskeln är stort så faller en orimlig kostnad för kontroll på dessa kommuner. En lösning kan vara samordning av kontrollen enligt MIKSA förslaget som Naturvårdsverket tidigare redovisat regeringen. Kostnaderna för tillkommande mätningar av halter i bakgrundsmiljö kan uppskattas till 220 000 kr för staten enligt tabellen nedan. Kostnader för mätningar i bakgrundsmiljö Bens(a)pyren As, Cd, Ni Summa 2x78 000 1x66000 Dessutom behöver kvicksilver i gasfas mätas på en station. Kostnaden för detta bedöms vila på staten och uppskattas till ca 130 000 kr. Några ytterligare mätningar av metallnedfall bedöms inte behöva utföras utöver det som mäts inom nederbördskemiska nätet och EMEP. Tillkommande kostnader för luftkvalitetskontroll i tätorter om miljökvalitetsnomen införs med kontrollkrav på kommunnivå anges i tabellen nedan. I vissa fall kan behov finnas att kontrollera flera av de aktuella metallerna. Detta medför ingen ytterligare kostnad. Kostnader för mätningar i tätorter fördelat på ortens storlek Storlek på Bens(a)pyren As, Cd, Ni kommun >250 000 3 x78 000 = ca 240 000 3x66 000 =ca 200 000 >30 000 5x78000 = ca 400 000 2x66 000 = ca 130 000 <30 000 10x78000 = ca 800 000 2x66 000 = ca 130 000 Summa Ca 1,4 miljoner kr Ca 450 000 kr Totalkostnaderna för de ökade kraven på miljöövervakning uppskattas till totalt 2,2 miljoner kr varav statens andel har beräknats till knappt 350 000 kr och kommunernas andel till 1,9 miljoner kr. Årlig driftbudget för VEDAIR beräknas vara 200 000 kr. Denna kostnad faller initialt på staten men belastar kommunerna vid fullt utnyttjande av systemet. En mindre merkostnad tillkommer även för datavärden. För en miljökvalitetsnorm enligt alternativ 2 miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel, kadmium och bens(a)pyren på samma nivå som direktivet, övre 9

utvärderingströskel 0,6 ng/m 3, minskar kostnaderna för kommunernas kontroll av bens(a)pyren till ca hälften. 10

3 Summary A new daughter directive to the framework directive for air quality has been adopted, namely directive 2004/107/EG of 15 December 2004 relating to arsenic, cadmium, mercury, nickel and polycyclic aromatic hydrocarbons (PAH) in ambient air. The directive is to be incorporated into Swedish legislation by 15 February 2007. The aim of the directive is to set target values for arsenic, cadmium, nickel and benso(a)pyrene (marker for PAH) in the air and establish common methods and criteria for assessing airborne concentrations of arsenic, cadmium, mercury, nickel and PAH and the deposition of arsenic, cadmium, mercury and PAH. An additional aim is to ensure that adequate relevant information regarding concentrations and deposition is obtained and that it is available to the public. The reason for regulating ambient air concentrations of these metals and benso(a)pyrene is the effect emissions into the air of these substances may have on human health and on the environment. The substances in question are all carcinogenic and it is not possible to establish a threshold level for harmful effects on human health. The protection level for the various substances covered by the directive is adequate for the metals and more or less equates to the target for the socalled low risk level of one extra cancer case per 100 000 people subject to lifelong exposure. However, the protection level for benso(a)pyrene in the directive is lower, being 10 cases of lung cancer per 100 000 people at life-long risk. This is more than the low risk level recommended by IMM (Institute of Environmental Medicine) and that generally applied by Naturvårdsverket (Swedish Environmental Protection Agency). It is thus important to set a better protection level for benso(a)pyrene than the target value given in the directive. EU air quality directives were mainly introduced into Swedish legislation in the Ordinance (2001:527) on Environmental Quality Standards in Ambient Air. Since the directive is a minimum directive, it is possible to be stricter than the directive requires. The proposed environmental quality standards discussed are: Alternative 1, environmental quality standard for benso(a)pyrene of 0.5 ng/m³ which should not be exceeded after 31 December 2009. Environmental quality standards for arsenic, nickel and cadmium at the same level as the directive. Alternative 2, environmental quality standards for arsenic, nickel, cadmium and benso(a)pyrene at the same level as the directive which should not be exceeded after 31 December 2012. A review has been made of local, regional and national environmental monitoring data for air quality. Contact has been made with every County Council throughout the country as well as industry organisations and private companies requesting data. As environmental quality standards are to be established as annual mean values, the data used has to be measured as or converted to annual mean values. In addition to measurements in ambient air, emissions data from different sectors and different point sources have been studied in order to gain some idea of the concentrations in the air surrounding the point sources. 11

Major emissions of arsenic previously came from smelting works such as Rönnskärsverket. These days, however, known industrial emissions of arsenic are predominantly from the pulp industry. Emissions of cadmium from Swedish sources are of less significance. Small scale emissions come from combustion processes in the pulp industry and from the metal industries and smelting works. Nickel emissions come from the iron and steel industries, especially from the production of stainless steel. The largest plants which use and emit nickel have an annual emission of approximately 200 300 kg nickel per year. By carrying out commitments made in accordance with the IPPC Directive, diffuse emissions of primarily arsenic and nickel by can be reduced. In general, metal concentrations in ambient air are very low, even in large towns. However, increased concentrations of arsenic have been measured in an industrial area in Landskrona. Increased concentrations of nickel have been measured in a few places with metal industries, including Avesta and Sandviken. Only small scale sampling was carried out and only for short periods in exposed sites close to industrial areas. It is therefore not clear whether the annual mean values of the proposed environmental quality standards are being exceeded. To summarise, there is a risk of exceedance only in a few places but further sampling is required in order to determine whether the proposed standard values are being exceeded and to identify the sources of emissions. One aim of the directive is to determine the concentrations in ambient air of the pollutants in question. The requirement for measurements when assessment thresholds are exceeded means that concentrations are determined and assessments made of whether environmental quality standards are being exceeded in the places where random sampling has shown raised concentrations. Currently, the greatest emissions of benso(a)pyrene are from wood burning and, to a lesser extent, from transport. Earlier, major emissions came from the production of raw aluminium. These emissions are disappearing due to processing changes. Some emissions come from coking plants, but these days they are not considered to be of any great significance. Measurements of benso(a)pyrene have taken place in a number of places with varying prevalence of wood burning. In addition, model calculations have been carried out. These measurements and calculations have been done during the winter months, or for shorter periods when concentrations have been high. During the summer months, concentrations can be assumed to be very low due to low emissions and better air mixing. The proposed environmental quality standard is therefore met in most built-up areas even where wood burning is practised to a more limited extent. However, in places with unfavourable meteorology and extensive wood burning there is a risk that the standard level of 0.5 ng/m³ as an annual mean value will be exceeded. It is therefore important to put in place a suitable control system to reduce emissions from wood burning. 12

4 Bakgrund Ett nytt dotterdirektiv (2004/107/EG) till ramdirektivet för luftkvalitet antogs den 15 december 2004 och rör förekomsten av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften. Direktivet ska vara genomfört i svensk lagstiftning senast den 15 februari 2007. Syftet med denna studie är att utreda vilka följder, i form av åtgärdsbehov och behov av ytterligare luftkvalitetsstudier, samt de kostnader som införandet av direktivet därigenom bedöms komma att medföra för Sverige. 4.1 Direktivet Syftet med direktiv 2004/107/EG är att utvärdera och säkerställa luftkvaliteten med avseende på arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Som markör för PAH används bens(a)pyren. Målvärden ska fastställas för de angivna ämnena i omgivande luft. Flera aspekter är viktiga i detta sammanhang. Kvantifieringen av halterna i luft måste ske med gemensamma metoder och kriterier för utvärdering ska fastställas och relevant information om förekomsten av nämnda ämnena i luft och nedfall ska finnas tillgänglig i tillräcklig omfattning och allmänheten ska få tillgång till denna information. Målvärdena ska enligt direktivet i möjligaste mån uppnås. Direktivets målvärden bör därför tolkas som motsvarande en bör -norm i svensk rätt (jfr 1 förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Faktaruta miljökvalitetsnormer, Handbok 2006:2, sid 24-25 Skall-normer Med skall-normer menas de normer som skall uppfyllas till en viss angiven tidpunkt. Utifrån en enskild mätning på en plats är det svårt att avgöra om en miljökvalitetsnorm är överträdd eller uppfylld. En orsak till detta kan vara att mätningen inte uppfyller de kvalitetskrav som anges i kapitel 4, t.ex. med avseende på tidstäckning. Men även om mätningen pågått under ett helt kalenderår kan det vara svårt att dra slutsatser om aktuell norm är uppfylld (ej överträdd) i kommunen. Viktiga frågor är om mätplatsen är representativ för de platser i kommunen där halterna kan förväntas vara höga och där människor vistas samt om mätperioden är representativ för de yttre förhållanden som normalt råder på platsen. En skall-norm är överträdd först när föroreningshalten, för ett eller flera tidsmedelvärden (årsmedelvärde, dygnsmedelvärde eller timmedelvärde), överskrids under ett normalt år. Bör-normer För bör-normer för luft anges att de är överträdda endast om överskridandet beror på: verksamheter eller åtgärder som varaktigt och i betydande omfattning motverkar möjligheterna att inte överskrida föroreningsnivån och att rimliga åtgärder inte vidtagits för att undvika att föroreningsnivån överskrids. 13

Vid bedömning av om en bör-norm är överträdd bör därutöver bedömning göras av om bör-normens värden överskrids under ett normalt år. Detta innebär att en bör-norm för utomhusluft är överträdd då det bedömts att normens värden är överskridna under ett normalt år, överskridandet beror på verksamheter som varaktigt ger ett dominerande bidrag till överskridandet och rimliga åtgärder inte redan har vidtagits för att begränsa dess störningar. Det är den som skall tillämpa lagstiftningen som är skyldig att göra bedömningen av om normen är överträdd. 4.1.1 Arsenik, kadmium och nickel samt bens(a)pyren Bakgrunden till direktivet är främst att skydda människors hälsa, men även den yttre miljön från påverkan av de nämnda ämnena. Målvärden för halter i omgivningsluft har fastställts utifrån befintlig kunskap. De aktuella ämnena är alla cancerframkallande och det går inte att fastställa någon tröskel för skadlig verkan på människors hälsa. Men genom att fastställa målvärden kan exponeringen via inandning och spridningen till miljön begränsas. Genom nedfall till mark och sjöar kan metallerna komma ut i naturens kretslopp, tas upp i grödor och i näringskedjan och på så sätt innebära en risk för hälsan genom exponering via födan. För vissa av de angivna ämnena är exponeringen via inandning viktigast, till exempel för bens(a)pyren. För andra är intaget via födan viktigare. Ett exempel är kadmium som kan förekomma i höga halter i jordbruksgrödor. Denna studie har gjorts för att studera vad olika målvärden innebär för överskridanden och även att beräkna kostnader och uppskatta nytta med att uppfylla dessa mål. Målvärden som föreslås i EU-direktivet framgår av nedanstående ruta. Dessa ska inte överskridas efter den 31 december 2012. Målnivåerna utgör som årsmedelvärden. EU-direktiven om luftkvalitet har i första hand införts i svensk lagstiftning i förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 14

I DIREKTIVET FÖRESLAGNA MÅLNIVÅER (ÅRSMEDELVÄRDEN) SOM INTE BÖR ÖVERSKRIDAS EFTER 31 DECEMBER 2012. För arsenik: 6 ng/m 3 För kadmium: 5 ng/m 3 För nickel: 20 ng/m 3 För bens(a)pyren 1 ng/m 3 FÖRSLAG TILL MILJÖKVALITETSNORMER (ÅRSMEDELVÄRDEN) Eftersom direktivet är ett minimidirektiv är det möjligt att gå längre än det som direktivet kräver. De förslag till miljökvalitetsnormer som diskuteras är: Alternativ 1, miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 som inte bör överskridas efter 31 december 2009. Miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel och kadmium på samma nivå som direktivet. Alternativ 2, miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel, kadmium och bens(a)pyren på samma nivå som direktivet som inte ska överskridas efter 31 december 2012. NATIONELLT FÖRESLAGNA MÅLNIVÅER (ÅRSMEDELVÄRDEN) Dessutom har riksdagen beslutat om en målnivå för bens(a)pyren på 0,3 ng/m 3, som ska uppnås till 2015. Vidare har Institutet för Miljömedicin vid Karolinska Institutetföreslagit en lågrisknivå på 0,1 ng/m 3. Detta värde har regeringen tolkat som ett generationsmål för 2020 i proposition 2001/01:130 Målvärdena ska enligt direktivet i möjligaste mån uppnås. Direktivets målvärden bör därför tolkas som motsvarande en bör -norm i svensk rätt, se 1 i förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Förutom målnivåer har i direktivet angetts utvärderingströsklar för att ge vägledning för övervakningen av målvärdena (Tabell 1). Om uppmätt årsmedelvärde underskrider den nedre utvärderingströskeln, behövs ingen ytterligare övervakning utan det räcker att hålla kontroll på nivåerna då och då med hjälp av enkla modelluppskattningar och överslagsberäkningar. Med årsmedelvärde mellan nedre och övre utvärderingströsklarna kan övervakningen ske med en kombination av mätningar och modellberäkningar. Då årsmedelhalten överskrider den övre utvärderingströskeln måste kontroller av att miljökvalitetsnormerna uppfylls ske genom kontinuerliga mätningar. Tabell 1 Utvärderingströsklar för årsmedelhalterna av arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren Arsenik Kadmium Nickel Bens(a) Pyren, alt 1 Bens(a) Pyren, alt 2 Övre utvärderingströskel 3,6 3,0 14 0,4 0,6 ng/m 3 Nedre utvärderingströskel 2,4 2,0 10 0,3 0,4 15

ng/m 3 Direktivet innehåller liksom övriga luftkvalitetsdirektiv - en passus om att luftkvaliteten ska bibehållas när den är god och i övrigt förbättras. 4.1.2 Kvicksilver För kvicksilver har inget målvärde angetts. I stället ska EUs strategi för kvicksilver utgöra basen för arbetet med att minska förekomsten av kvicksilver i miljön. Ett skäl till särbehandlingen av kvicksilver är att kvicksilverförekomsten är ett globalt problem och att det därför krävs globala insatser för att skydda miljö och hälsa. Ett annat skäl är att exponeringen i mindre omfattning sker via inandningen. EUS STRATEGI FÖR KVICKSILVER http://ec.europa.int/environment/chemicals/mercury/pdf/com_2005_0020_en.pdf Kommissionen presenterade sitt förslag till EU-strategi för kvicksilver den 28 januari 2005. EUs miljöministrar har ställts sig bakom strategin och kommissionen arbetar nu på att genomföra den genom att ta fram underlag och lagstiftning för olika områden. Målen för strategin är: - att minska utsläppen av kvicksilver och de mängder kvicksilver som kommer i omlopp genom att minska tillförsel och efterfrågan - att lösa det långsiktiga problemet med överskott av kvicksilver och lager i samhället (i produkter som fortfarande används eller i lagrade produkter) - att skydda mot exponering av kvicksilver - att förbättra förståelsen för kvicksilverproblemet och lösningarna på det - att stödja och främja internationella åtgärder på området. Förslaget till strategi innehåller 20 olika åtgärder för att minska utsläpp och användning av kvicksilver inom EU och globalt. Sverige har mer långtgående regleringar än vad som föreslås i kommissionens förslag till EU-strategi för kvicksilver. Exportförbud för kvicksilver är i kraft i Sverige sedan den 1 juli 1997 och riksdag och regering har beslutat att kvicksilverhaltigt avfall skall slutförvaras i djupt bergförvar senast 2015. Inga ekonomiska konsekvenser förutses. 4.2 Miljö- och hälsoeffekter av arsenik, kadmium, nickel samt polycykliska aromatiska kolväten Skälen till att reglera haltnivåerna för metallerna och bens(a)pyren är de effekter som utsläppen till luft av dessa ämnen kan förorsaka på människors hälsa och i miljön. Metaller och polycykliska aromatiska kolväten kan bidra till effekter, såväl 16

på människors hälsa, som på ekosystemens struktur och funktion. Effekter på människors hälsa uppstår dels genom exponering via inandning dels exponering via födointag. I direktivet anges att bens(a)pyren, arsenik och nickel huvudsakligen ger effekter på människans hälsa genom förekomsten i luft. Kadmiumexponeringen bedöms främst ske genom födan, men inandningen innebär också en risk. Även kvicksilverexponeringen sker till stor del genom intag via kosten. Inte minst kan den metylerade formen metylkvicksilver, som bildats genom omsättning av emitterat kvicksilver i omgivande miljö ge upphov till effekter. 4.2.1 Arsenik Huvudkällan till arsenikexponering för svensk allmänbefolkning är kost, dricksvatten och tobaksrökning. Ett typiskt intag av arsenik via kost i Europa har beräknats till 1 µg/dag per kg kroppsvikt, men merparten är organiskt arsenik i fisk och skaldjur, vilket anses vara relativt atoxiskt. Absorptionen i tarmen anses vara hög och ett typiskt upptag av oorganiskt arsenik från kosten skulle kunna vara 5-10 µg/dag för vuxna. Arsenikhalten i dricksvatten varierar kraftigt. Normalt är halten kring 1 µg/l eller lägre, men kan i egen brunn i vissa delar av landet vara mycket högre. Absorptionen beräknas vara hög varför ett typiskt intag via vatten kan vara ett eller några µg/dag (EU 2001a). Vid inhalation antas cirka 50 % absorberas, men halterna i allmän utomhusluft är låga (0,1-1 ng/m 3, utom nära arsenikemitterande industri). Med ett antagande om inhalation av 15-20 m 3 per dygn, 0,5 ng/m 3 As i luft och 50 % absorption blir upptaget från bakgrundshalt av As i luft cirka 5 ng/dag. En rökare som röker 10-20 cigaretter per dag kan absorbera 0,5-1 µg (500-1000 ng) per dag, högre om cigaretterna har ovanligt hög arsenikhalt (EU 2001a). Arsenik fördelas till de flesta organ, men halterna är högst i hud, hår och naglar. Merparten utsöndras snabbt i urin, men efter inhalation av svårlösliga arsenikföreningar återfinns dessa i lungan under lång tid. Utsöndringen av arsenik i urin är korrelerad till exponeringen, men ger begränsad information om risken om inte typen av arsenikföreningar är känd (EU 2001a). Arsenik har av IARC klassats som cancerframkallande för människa baserat på ökning av risken för lungcancer, urinblåsecancer och hudcancer. Detta har visats både hos yrkesmässigt exponerade och vid högt arsenikintag från brunnsvatten. WHO har uppskattat att livstidsrisken för lungcancer är 1 per miljon vid en lufthalt av arsenik 0.7 ng/m 3 utifrån en traditionell linjär extrapolering från yrkesstudier till lågdosexponering. En expertgrupp inom EU anser att den beräkningen sannolikt överskattar risken och diskuterar att en halt i bakgrundsluft kring 5 ng/m 3 innebär en försumbar cancerrisk (EU 2001a). Argumenten är något oklara, men bl.a. anser man att det är osäkert om oorganiskt arsenik är genotoxiskt och om så inte är fallet kan det finnas en tröskeldos för cancerrisk. En lågrisknivå (1 cancerfall per 100 000) blir med WHOs riskbedömning 7 ng/m 3. Efter publiceringen av EUs position paper har ytterligare studier påvisat lungcancer vid arsenikexponering via dricksvatten utan någon uppenbar tröskelnivå. Kronisk arsenikexponering kan också orsaka perifera nervskador, hudsjukdom (pigmentförändringar samt eksem- och psoriasisliknade skador), blodbrist och 17

skador på blodkärl. Arsenik misstänks också öka risken för högt blodtryck (EU 2001a). När det gäller människors hälsa torde arsenik i allmän utomhusluft i Sverige endast ha betydelse vid i närheten av vissa punktkällor där arsenikhaltig malm hanteras eller smälts. 4.2.2 Kadmium Huvudkällan till kadmiumexponering för svensk allmänbefolkning är kost och tobaksrökning. Ett typiskt intag av kadmium är 10-15 µg/dag men endast några procent (motsvarande 100-1000 ng/dag) absorberas i tarmen, dock en högre andel vid järnbrist eller låga järndepåer. Kadmiumintaget kommer i huvudsak från spannmål, potatis och andra rotfrukter (Järup 1998). Vid inhalation absorberas 10-50 %, men halterna i allmän utomhusluft är låga (0,1-1 ng/m 3 ). Med ett antagande om inhalation av 15-20 m 3 per dygn, 0,5 ng/m 3 Cd i luft och 33 % absorption blir upptaget från bakgrundshalt av Cd i luft cirka 3 ng/dag. En rökare som röker 10-20 cigaretter per dag antas absorbera cirka 1 µg (1000 ng) per dag (EU 2001a). Kadmium fördelas i kroppen med särskilt hög koncentration i njuren. Utsöndringen sker i huvudsak i urin, men utsöndringen är långsam (halveringstiden i njure mer än 10 år), vilket gör att kadmiumhalten i njure stiger fram till 50-60- årsåldern. Kadmiumhalten i urin anses avspegla halten i njure och kadmium i blod påverkas av denna men även av exponering under de senaste månaderna (Järup 1998). Kadmium kan orsaka njur- och skelettskador. Vid låggradig exponering (mätt genom urinkadmium) ses tecken till tubulär njurskada, vilket innebär att en del proteiner och andra ämnen inte återresorberas i njuren efter filtration av blodet, utan utsöndras i urin i ökad omfattning. En sådan skada finns hos en betydande andel av allmänbefolkningen (kanske hos en fjärdedel av kvinnor i övre medelåldern) även i Sverige, trots jämförelsevis låga kadmiumhalter. Den orsakar i allmänhet inte i sig symptomgivande sjukdom, men är ett tecken på en oönskad njurpåverkan som på lång sikt och vid andra sjukdomar som påverkar njurarna (till exempel diabetes) kan bidra till allvarligare skador på njurens filtrationsförmåga (så kallad glomerulär skada) med försämring av njurfunktionen (Järup 1998). Kadmium kan även påverka skelettet med ökad benskörhet som följd. Det finns flera tänkbara mekanismer: njurpåverkan (högre kalkutsöndring, ändrad D-vitaminmetabolism), direkt påverkan på skelettet samt minskat kalkupptag i tarmen. Även i Sverige bidrar kadmiumbelastningen sannolikt till förekomsten av osteoporos (minskad benmineralisering), vilket hos äldre människor ökar risken för frakturer (Järup 1998). Det finns indikationer på att kadmium kan orsaka skador på fosterhjärna. En expertgrupp inom EU har beräknat att med hänsyn tagen till ett antal osäkerhetsfaktorer, en halt i bakgrundsluft kring 5 ng/m 3, utgör ett fullgott skydd mot risker för njure och skelett (EU 2001a). Studier under 2000-talet, bl.a. i Sverige, har snarast visat högre risker vid lågdosexponering än vad som var känt vid riskbedömningen av EUs arbetsgrupp (Satarug 2004, Suwazono 2006). Kadmium har av IARC klassats som cancerframkallande för människa baserat på ökning av risken för lungcancer hos yrkesmässigt exponerade. Underlaget för 18

den bedömningen var begränsat. Naturvårdsverket i USA (US EPA) har bedömt att livstidsrisken för lungcancer är 1 per miljon vid en lufthalt av kadmium på 0,25 ng/m 3. En expertgrupp inom EU anser att den beräkningen sannolikt överskattar risken och diskuterar att halten 5 ng/m 3 i utomhusluft också innebär en försumbar risk för lungcancer (EU 2001a). Sverige brukar ange att en acceptabel så kallad lågrisknivå innebär ett extra fall per 100 000 under en livstid får cancer. Med US EPAs bedömning skulle det innebära en halt i allmän utomhusluft på 2,5 ng/m 3. När det gäller människors hälsa är ett huvudargument för att begränsa halterna av kadmium i allmän utomhusluft i Sverige att långsiktigt minska deposition av kadmium på våra marker och därmed minska halterna av kadmium i lokalt odlade grödor som spannmål och potatis. Detta minskar på lång sikt kadmiumintaget i kosten och därmed risken för skador på njure och skelett hos befolkningen. Inhalationsdosen av kadmium har mindre betydelse. För att minska hälsoriskerna måste depositionen minska. 4.2.3 Nickel Halterna i utomhusluft är i storleksordningen 1-2 ng/m3, högre vid punktkällor för förbränning eller viss industri. Med antagande om 50 % absorption ger det ett dagligt upptag för de flesta vuxna på 10-20 ng nickel. En cigarettrökare får en daglig dos i storleksordningen 0,5 µg (500 ng). Kost och dricksvatten beräknas ge cirka 100 µg/dag varav cirka 10 % (10 µg = 10 000 ng) absorberas (EU 2001a). Nickel och nickelföreningar kan orsaka bl.a. slemhinneirritation, lungskador och allergiskt kontakteksem (nickelallergi). Nickelallergi är mycket vanligt, men det finns inga hållpunkter för att nickelförekomst i allmän utomhusluft har någon betydelse för denna sjukdom. Baserat på framför allt lungskador i djurexperiment, har en expertgrupp inom EU beräknat att med hänsyn tagen till ett antal osäkerhetsfaktorer, halten i bakgrundsluft inte bör överskrida 10-50 ng/m 3 för att ge ett fullgott skydd mot hälsorisker (utom cancer) av nickel (EU 2001a). När det gäller nickelhalter i allmän utomhusluft är det dock cancerrisken som är av intresse. Nickelföreningar (utom metalliskt nickel) har av IARC klassats som cancerframkallande (grupp 1). Naturvårdsverket i USA (US EPA) har bedömt att livstidsrisken för lungcancer är 1 per miljon vid en lufthalt av nickel på 4 ng/m3. Riskbedömningen baseras på studier i nickelindustrin och har gjorts med traditionell linjär extrapolering till lågdosområdet. En expertgrupp inom EU har gjort bedömningen att risken sannolikt är lägre för den sammansättning av nickelföreningar som finns i svensk utomhusluft. Man har därför kommit till slutsatsen att nivån 10-50 ng/m 3 också ger ett tillräckligt skydd mot risken för cancer (EU 2001a). Efter EUs position paper har ytterligare ett par studier publicerats vilka visar förhöjd lungcancerrisk hos yrkesmässigt nickelexponerade, men dessa ändrar knappast riskbedömningen. När det gäller människors hälsa torde nickel i allmän utomhusluft i Sverige endast ha betydelse vid i närheten av vissa punktkällor där arsenikhaltig malm hanteras eller smälts. Med de riskbedömningsprinciper som tillämpas för andra ämnen kan en halt i utomhusluft om 4-10 ng/m 3 beräknas orsaka en livstidsrisk för lungcancer om 1 per miljonen. 19

4.2.4 Bens(a)pyren Bens(a)pyren är den mest studerade av de polycykliska aromatiska kolvätena (PAH). Då typiska halter av PAH i allmän utomhusluft i Sverige är 0,1-0,2 µg/m3, men högre i trafikmiljöer eller i närheten av förbränning (tobaksrök, grillning, vedeldning, vissa industrier) kan man beräkna att 2-3 µg (2-3000 ng) inhaleras, det mesta i partikulär form. Tobaksrök ger ett betydande tillskott till upptaget av bens(a)pyren. Även kosten innehåller bens(a)pyren och intaget via kost är normalt betydligt högre än via inhalation (EU 2001b). Förekomst av cancer i mag-tarmkanal vid exponering för PAH via kost har studerats, men resultaten har varit inkonklusiva (IARC 2006). Bens(a)pyren är cancerframkallande för människa (IARC grupp 1) och kan orsaka bl.a. lungcancer, urinblåsecancer och hudcancer. WHO har uppskattat att livstidsrisken för lungcancer är 1 per miljon vid en genomsnittlig lufthalt av cirka 0,01 ng/m 3 bens(a)pyren utifrån en traditionell linjär extrapolering från yrkesstudier till lågdosexponering. Flera riskbedömningar har gett liknande resultat. Som vanligt finns en viss osäkerhet då det är okänt hur dos-respons ser ut i lågdosområdet. Vidare finns ett antal PAH som är cancerframkallande och det finns ofta inga data på vilka blandningar de studerade yrkesgrupperna exponerats för (EU 2001b). En metaanalys av yrkeskohorter publicerad 2004 (Armstrong 2004) visade ett något lägre riskestimat än det som använts av WHO vid extrapoleringen till lågdosexponering. I Sverige har bens(a)pyren uppskattats stå för cirka hälften av den cancerframkallande effekten av PAH i tätortsluft (Boström 2002). Lågrisknivån är 0,1 ng/m 3, vilken överskrids för en del av befolkningen. En expertgrupp inom EU föreslog att en bens(a)pyren-nivå på 0,5-1,0 ng/m3 är rimlig att eftersträva (EU 2001b). Även andra PAH är cancerframkallande, men vid hälsoriskbedömning av cancerrisker vid inhalation av allmän utomhusluft räcker det i de flesta fall att beakta bens(a)pyren. 20

5 Utsläpp och halter i luft 5.1 Behov av underlag För att kunna avgöra i vilken omfattning överskridanden av olika gränsvärdesnivåer sker, krävs mätdata i tillräcklig omfattning och av tillräckligt god kvalitet. I direktivet anges hur mätningar bör göras för kontroll av överskridanden. Som komplement till mätdata är modellberäkningar ett gott hjälpmedel, men de kräver dels att modellerna i sig är bra på att simulera spridningen, dels att de utsläppsuppskattningar som beräkningarna baseras på är någorlunda säkra. För att få fram det underlag som behövs, har en genomgång gjorts av lokala, regionala och nationella miljöövervakningsdata hos datavärden för luftkvalitet. En sökning har vidare gjorts på nätet för att finna rapporter som redovisar mätningar. Dessutom har kontakter tagits med alla länsstyrelser i landet, varav flera har tipsat på genomförda mätningar. Vi har också kontaktat branschorganisationer och enskilda företag. Eftersom målvärdena fastställts som årsmedelvärden, ska de data som används för kontroll kunna mätas som eller omräknas till årsmedelvärden. Förutom mätdata i omgivningsluft har uppgifter om utsläpp från olika sektorer och olika punktkällor studerats för att kunna ge en uppfattning av storleksordningar på halter i punkkällornas omgivningar. En osäkerhet i bedömningen av haltdata från utsläppsuppgifter, utgörs av storleken på eventuella diffusa utsläpp som inte kunnat kvantifieras. För bens(a)pyren finns en hel del mätdata som beskriver halterna i olika miljöer. Osäkerheterna när det gäller att värdera överskridanden är relativt sett mindre än för metaller. För metaller är kunskapen om halter i luft begränsade eftersom ett fåtal mätningar har gjorts. Ett visst underlag finns rörande haltnivåerna i bakgrundsluft. Dessutom finns enstaka haltdata i tätortsmiljö, huvudsakligen Stockholm. Men haltdata saknas i stor utsträckning i anslutning till industriella miljöer. I bilaga 1 har sammanställts de mätdata för lufthalter som återfunnits. Kvaliteten på mätdata för PAH och metaller bedöms i huvudsak vara tillfredsställande. Flertalet provtagningar har gjorts av IVL, ITM och olika institutioner i Lund och analyser har gjorts av erfarna laboratorier. Huvudsakligen har partiklar i storleksfraktionen PM 10 analyserats. Olika analysmetoder har använts; PIXE-metoden och ICP-MS. Framtagna mätdata bedöms dock i huvudsak vara relativt jämförbara och av god kvalitet. Till EUs direktivförslag finns angivet hur övervakningen av gränsvärden bör ske, vilka mätmetoder som bör användas, vilka krav på osäkerhet, lägsta godtagbara datafångst samt tidstäckning som mätningarna bör klara. De mätningar som är gjorda bedöms fylla kraven på kvalitet, men få mätdataserier fyller kraven på tidstäckning. Inte bara uppgifter om haltnivåer i luft behövs dock. Även kunskapen om varifrån föroreningarna kommer; utsläppskällor punktkällor och diffusa utsläpp - 21

och betydelsen av långdistanstransport är viktig för att kunna vidta åtgärder. Långdistanstransportens betydelse kan utläsas ur mätdata i bakgrundsluft. Skillnaden mellan halter i tätorter och halter i bakgrundsluft uppskattas vara det lokala bidraget, som kan minskas med lokala åtgärder. 5.2 Källor till utsläppen av metaller och PAH 5.2.1 Utsläppskällor och deras förändring sedan 1980-talet Det finns många olika utsläppskällor för metaller och PAH till luft. Metaller emitteras genom förbränning av bränslen som innehåller metaller i spårmängder och släpps också ut genom en rad industriella processer. Metallerna är partikelbundna, med undantag för kvicksilver som i huvudsak emitteras i gasfas. Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) emitteras från förbränning och från vissa industriprocesser. De olika PAH-föreningarna är till stor del stoftbundna och emitteras med partiklarna. Men PAH-kolvätena är semivolatila och vissa mängder emitteras också i gasfas. Det förekommer en jämvikt i utsläppet och i atmosfären mellan gasfas och partikelfas som styrs av faktorer som temperatur m.m. Denna jämvikt kan också påverka provtagningen. Utsläpp sker från höga skorstenar (energiproduktion och industriella processer) och från lägre höjd (småskalig eldning, trafik och diffusa industriella emissioner). Ju större utsläppen och ju lägre utsläppspunkten är, desto högre blir halterna i omgivningarna. Utsläppen till luft har under de senaste decennierna minskat betydligt, inte minst genom förbättrad stoftavskiljning. Utsläppen från förbränning har också minskat i betydande grad genom att fossila bränslen knappast används för uppvärmning idag. Även för många industriella punktkällor har åtgärder vidtagits och 80- till 90-procentiga minskningar rapporteras sedan 1980-talet. För PAH utsläppens utveckling finns, som nämnts, färre data än för metallutsläppen. Men många faktorer, bl.a. mätdata från tätortsluft, pekar på att trenderna i utsläpp av metaller och PAH varit desamma och att dagens utsläppsnivåer är kanske enbart en tiondel av vad de var på 1980-talet. 5.2.2 Utsläpp av PAH Polycykliska aromatiska kolväten, PAH, är en grupp kolväten som består av sammanfogade bensenringar, från två till sju ringar. Sammansättningen av olika PAH-föreningar i ett utsläpp, varierar beroende på vilken källa det kommer från. På så sätt ger förhållandet mellan olika individuella ämnen ett karaktäristiskt mönster, som i viss utsträckning kan användas för att avgöra varifrån uppmätta halter huvudsakligen kommer. PAH-kolvätenas egenskaper varierar, fysikaliskt-kemiskt och ur miljösynpunkt. PAH-kolvätena är semivolatila, vilket innebär att de är delvis flyktiga. De lättare PAH-föreningar är mer flyktiga och de tyngre är svårflyktiga. PAH-kolvätena är som nämnts kända för att kunna förorsaka cancer s.k. carcinogena ämnen. Olika PAH-föreningar har dock varierande carcinogen potential. Carcinogeniciteten hos bens(a)pyren, har studerats ingående och i många 22

fall används bens(a)pyren som en indikator för hälsoeffekten av olika blandningar av PAH. PAH bildas vid ofullständig förbränning, d.v.s förbränningsprocesser som sker med låg temperatur, luftunderskott och andra mer specifika förhållanden. Den nationella utsläppsrapporteringen uppskattar utsläppen av bens(a)pyren till knappt 2 ton/år. Huvudsakligen sker utsläppen från väl utspridda källor, vedeldning, trafik, etc. Processer som ger PAH-utsläpp är förbränningen i vissa motorer, främst dieselmotorer av äldre typ, som även ger betydande partikelutsläpp. Vedeldning är en annan typ av förbränning som bidrar till PAH-utsläpp, samtidigt som betydande mängder partiklar släpps ut. Det finns även punktkällor för PAH som är betydande. Industriella processer som medför PAH-utsläpp är främst koksverk inom järn- och stålindustrin samt smältverk för tillverkning av primäraluminium genom den s.k. Söderbergsprocessen. Utsläppen uppskattas enligt KUR till ca 10 000 kg PAH från aluminiumframställning och mellan 1000-2000 kg från koksframställning. Av dessa mängder PAH kan i storleksordningen någon enstaka procent förväntas utgöras av bens(a)pyren. Den framtida utvecklingen för de källor som ger PAH-utsläpp går mot påtagligt minskande utsläpp. Trafikutsläppen bedöms minska alltmer i takt med att renare bränsle och bättre motorer används. För småskalig uppvärmning kommer mängden biobränsle som används att öka. Däremot bedöms förändringar som innebär nya pannor, tillräckligt stora ackumulatortankar, pelletseldning, och allmän kunskap om installation av anläggningar, eldningssätt m.m. att kunna motverka en ökning av utsläppen. De industriella källornas utsläpp förväntas minska. Generellt kommer ikraftträdandet av IPPC-direktivet - i oktober 2007 - att innebära förbättringar. Genom att tillämpa bästa teknik, kommer många industriutsläpp att minska till nivåer där de föreslagna gränsvärdesnivåerna ska kunna klaras. För några av utsläppskällorna för PAH bedöms inga ytterligare åtgärder behöva vidtas utöver redan beslutade. 5.2.3 Utsläpp av metaller Vid olika processer för att bearbeta mineraler och tillverka metaller emitteras partiklar som innehåller metaller. Utsläppen sker både via höga skorstenar och via utsläppspunkter på lägre höjd. Metaller emitteras också genom förbränning av bränslen, olja, ved, etc. som innehåller spårhalter av dessa ämnen och genom skogsindustrins användning av ved. De enskilda utsläppskällorna är i huvudsak många och små, varför utsläppet från en enstaka anläggning är relativt litet. Metallemissioner sker också från skogindustrin, genom att den ved som kokas för att tillverka pappersmassa innehåller spårhalter av metaller. Utsläppen sker från relativt höga skorstenar vilket innebär att haltnivåer i omgivande luft blir relativt måttliga. 5.2.3.1 ARSENIK För arsenik bedöms förbränning av olika bränslen för el- och värmeproduktion samt industriella källor vara viktigast. De uppskattningar som gjorts hittills inom 23