Äldres rätt att fortsätta bo tillsammans i äldreboende. Uppföljning av en lagändring, 2014

Äldres rätt att fortsätta bo tillsammans i äldreboende Uppföljning av en lagändring, 2014

Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnummer 2014-10-43 Publicerad www.socialstyrelsen.se, oktober 2014

Förord Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att följa upp ändringen i socialtjänstlagen som innebär att äldre makar eller sambor har rätt att bo tillsammans i ett särskilt boende, även om bara den ena personen har bedömts behöva bistånd. Uppföljningen ska göras under tre år och detta är den andra delrapporten. Rapporten har skrivits av utredarna Dick Lindberg och Åsa Borén. Lars-Erik Holm Generaldirektör

Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 7 Bakgrund... 8 Uppdraget till Socialstyrelsen... 8 Genomförande och metod... 8 Resultat... 9 Få ansökte om att få bo tillsammans under 2013... 9 Få kommuner har tagit emot ansökningar... 10 Liten ökning av antalet kommuner som tagit emot ansökningar... 11 De flesta ansökningarna beviljades... 12 Olika lösningar för boendet... 13 Kontrakten för särskilt boende... 14 Provboende... 16 Kommunernas planering... 17 Fördelar med reformen... 18 Trygghet, valfrihet och självbestämmande... 18 Rättighet att fortsätta bo tillsammans... 18 Nackdelar med reformen... 18 Medboende behöver självständighet... 18 Friska bor kvar... 19 Boendeplatserna för få och för små... 19 Särskilda utmaningar vid demenssjukdom... 19 Intervjuer med medboende och enhetschefer... 19 Medboende... 20 Enhetschefer... 21 Diskussion... 23 Få ansökningar och liten ökning... 23 Medboende och enhetschefer är positiva till reformen... 23 Utmaningar i medboendet... 24 Ersättningssystemet... 24 Slutrapporten 2015... 24

Sammanfattning Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att följa upp bestämmelsen om äldre människors rätt att bo tillsammans i ett särskilt boende (beslut S2012/6730/FST). Detta är den andra av tre rapporter i uppföljningen. Under 2013 kom det in 308 ansökningar om medboende till de 224 kommuner som besvarade enkäten. Det motsvarar cirka 2,5 procent av alla som beviljades särskilt boende under 2013, och som var gifta eller sammanboende. Antalet ökade med cirka 11 procent i förhållande till 2012. Det var fler kvinnor som ansökte om att få ta med sin make eller sambo (60 procent). Könsfördelningen hos de sökande motsvarade den för alla personer som är 80 år och äldre. I hela riket ansökte cirka 6 personer per 10 000 som är 80 år eller äldre om insatsen. Norrbottens län hade störst andel sökande (14 personer per 10 000) och i Kalmar län redovisades inga sökande alls under 2013. Totalt tog 53 procent av kommunerna emot en ansökan om medboende. Detta är en ökning i förhållande till föregående år då andelen var cirka 47 procent. De flesta kommunerna tog emot 1 4 ansökningar, och antalet är relativt stabilt för de enskilda kommunerna. En stor del av dem som inte fick in några ansökningar 2012 fick inte in några 2013 heller. Samma förhållande gäller för kommunerna med 1 4 och 5 9 ansökningar. Kommunerna har olika lösningar för par som önskar bo tillsammans i särskilt boende. Det vanligaste är att paret får bo i en enrumslägenhet (73 procent). Näst vanligast är att de får bo i en lägenhet om minst två rum (68 procent) och därefter i var sin lägenhet på samma särskilda boende (67 procent). När den biståndsbedömda personen avlider har kommunerna olika lösningar: i 25 procent av kommunerna får den efterlevande bo kvar utan särskild prövning, i 25 procent får den efterlevande hjälp att hitta ett trygghetsboende och i 43 procent av kommunerna får den efterlevande flytta till en bostad på öppna marknaden. En mindre andel av kommunerna planerar att utöka antalet bostäder som är anpassade för medboende: 11 procent planerar för nybyggnation under 2014 och 2015, och 7 procent planerar att bygga om och anpassa befintliga bostäder. Ett av de stora problemen är enligt kommunerna att bostäderna är för små och inte anpassade för två personer. Detta medför att den medboende kan bli störd när personalen ger vård och omsorg till den biståndsbedömda personen. Det kan upplevas som ovärdigt. Överlag tycker man dock att den nya bestämmelsen leder till större trygghet, valfrihet och självbestämmande för de äldre. Flera kommuner är också positiva till att medboende nu är en rättighet som uttryckts i lagen, och det hänger inte längre på den egna kommunens välvilja. ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 7

Bakgrund Den som beviljas (eller redan har beviljats) bistånd i form av särskilt boende ska kunna bo tillsammans med sin make, maka eller sambo, eftersom detta ska ingå i en skälig levnadsnivå. Denna nya bestämmelse infördes i socialtjänstlagen (2001:453) 4 kap. 1c den 1 november 2012, efter ett förslag från regeringen i propositionen Rätten att få åldras tillsammans en fråga om skälighet, värdighet och välbefinnande i äldreomsorgen (prop. 2011/12:147). Rätten att bo tillsammans ska gälla även om maken, makan eller sambon inte bedöms ha behov av en biståndsinsats i form av särskilt boende. Förutsättningen är att paret tidigare varaktigt har bott tillsammans. Den nya rätten att bo tillsammans i särskilt boende, trots att bara den ena parten har rätt till insatsen, är en utvidgning av bestämmelsen i 2 kap. 2 socialtjänstförordningen (2001:937) om parboende i äldreboende, en bestämmelse som gäller sedan den 1 juli 2006. 1 Där anges att makar, sambor eller registrerade partner som beviljas äldreboende ska beredas plats i samma boende om de begär det. I socialtjänstförordningen avses bara fall där båda parter har behov av äldreboende. Uppdraget till Socialstyrelsen Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att följa upp den nya bestämmelsen om äldre människors rätt att bo tillsammans i ett särskilt boende (beslut S2012/6730/FST). I samma beslut fick Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en vägledning för den nya bestämmelsen. Vägledningen publicerades i september 2013 och denna rapport avser uppföljningen. Detta är den andra av två delrapporter. Den första lämnades 1 november 2013 och slutrapporten ska lämnas 15 december 2015. Genomförande och metod Socialstyrelsen har följt upp bestämmelsen genom en enkätundersökning bland landets samtliga kommuner. Dessutom har tio medföljande personer intervjuats om sina erfarenheter av den nya bestämmelsen. I några av intervjuerna deltog också den part som beviljats särskilt boende. I samband med detta intervjuades även enhetschefer på de aktuella boendena. Intervjuerna genomfördes på respektive boende under perioden februari maj 2014. Frågorna var halvstrukturerade, med öppna svarsmöjligheter. Enkäten var en webbenkät som skickades till landets samtliga kommuner 16 april, och sedan gick en påminnelse ut 16 maj. Enkäten stängdes 28 maj. 1 Förordning (2006:287). 8 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

Resultat Svarsfrekvensen på enkäten var 77 procent. Högst andel svar kom från Värmland där samtliga kommuner besvarade enkäten, och den lägsta andelen gäller Västerbotten där 53 procent av kommunerna svarade. Bortfallet fördelar sig relativt jämnt, både geografiskt och mellan olika kommunstorlekar. Socialstyrelsen har inte gjort någon bortfallsanalys. Få ansökte om att få bo tillsammans under 2013 Under 2013 ansökte 308 par om att få bo tillsammans i särskilt boende trots att bara den ena parten hade behov av insatsen, i de 224 kommuner som besvarade enkäten. Motsvarande siffra för 2012 var 282 ansökningar om medboende i 229 kommuner och stadsdelar. Kommunerna fick in 1,4 ansökningar per kommun mot 1,2 ansökningar under 2012. År 2013 var 60 procent av de sökande kvinnor. Det är alltså fler kvinnor som ansöker om att få bo med sin make eller sambo. Av befolkningen över 80 år är 62 procent kvinnor och 38 procent män, och skillnaden i könsfördelning är alltså ungefär densamma. Den 31 december 2013 bodde totalt 266 par i särskilt boende trots att bara den ena parten hade biståndsbeslut, i 100 kommuner. Totalt bodde cirka 89 000 personer i särskilda boendeformer den 1 oktober 2013. Medboende utgör alltså mindre än en procent av alla i särskilt boende. I tabell 1 framgår att kommunerna under 2013 fick in 308 ansökningar om medboende och att de beviljade medboende för 328 par (278 enligt bestämmelserna i 4 kap 1 SoL och 50 par enligt 4 kap. 2 samma lag) 2. I samma tabell framgår också hur dessa ansökningar och beslut fördelar sig mellan länen. Flest ansökningar inkom i de största länen, storstadslänen. I kolumnen Antal ansökningar per 10 000 invånare framgår att det råder stor skillnad mellan länen. I Kalmar län fick kommunerna inte in någon ansökan om medboende och i Norrbotten var det 14 ansökningar per 10 000 invånare över 80 år. Genomsnittet för riket är 6 ansökningar per 10 000 invånare. Företrädare för några kommuner i Kalmar län har kommenterat det faktum att de inte redovisade några ansökningar för 2013. De menar att kommunerna har haft parbogaranti sedan flera år och att de har par som bor tillsammans. I någon kommun har de låtit den medboende flytta in på det särskilda boendet utan att betrakta önskemålet som en ansökan, och därmed har man inte heller fattat beslut om medboende. Kommunerna uppger att de har bostäder som är avsedda för parboende och att det byggs nya bostäder som är anpassade för detta. 2 Att det var fler beslut än inkomna ansökningar under 2013 beror troligen på en balans från föregående år. ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 9

Tabell 1. Antal och andel ansökningar om medboende per 10 000 invånare, och antal beviljade ansökningar, fördelat på län, 2013 Län Antal ansökningar Antal beviljade ansökningar enligt 4 kap. 1 SoL Antal beviljade ansökningar enligt 4 kap. 2 SoL Antal ansökningar/ 10 000 invånare 80 år och äldre Stockholms län 57 49 16 7 Uppsala län 18 18 2 12 Södermanlands län 6 5 1 4 Östergötlands län 5 4 2 2 Jönköpings län 14 11 4 7 Kronobergs län 2 2 0 2 Kalmar län 3 0 0 0 0 Gotlands län 3 0 3 9 Blekinge län 3 3 0 3 Skåne län 37 35 4 6 Hallands län 19 19 0 11 Västra Götaland 52 42 4 6 Värmlands län 8 6 0 5 Örebro län 10 10 2 6 Västmanlands län 11 6 0 8 Dalarnas län 9 15 4 5 Gävleborgs län 11 8 4 7 Västernorrlands län 12 13 1 8 Jämtlands län 5 5 0 6 Västerbottens län 6 7 2 4 Norrbottens län 20 20 1 14 Alla 308 278 50 6 Få kommuner har tagit emot ansökningar Av de kommuner som besvarade enkäten var det 53 procent som under 2013 tog emot en eller fler ansökningar från par som önskar bo tillsammans i särskilt boende trots att bara den ena har beviljats insatsen. De flesta av dessa (46 procent) tog emot 1 4 ansökningar, 6 procent fick in 5 9 ansökningar och endast 1 procent (3 kommuner 4 ) fick in 10 eller fler ansökningar (tabell 2). Av de kommuner som tog emot ansökningar under året var det 70 procent som fick ansökningar som gäller kvinnor som har biståndsbeslut och vill bo 3 Se kommentar från Kalmar län på sidan 8, sista stycket. 4 Halmstad, Helsingborg och Stockholm. 10 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

tillsammans med sin make eller sambo, och 53 procent som tog emot ansökningar som gäller män. Tabell 2. Antal och andel kommuner som tog emot ansökningar om medboende i särskilt boende, fördelat på antal ansökningar, 2013 Antal ansökningar Antal kommuner Andel kommuner i % 0 105 47 1 4 102 46 5 9 14 6 10 3 1 Summa 224 100 Liten ökning av antalet kommuner som tagit emot ansökningar I tabell 3 nedan görs en jämförelse mellan åren 2011, 2012 och 2013. Bestämmelsen om äldres rätt att bo tillsammans i särskilt boende infördes 1 november 2012, och 2013 är därför det första hela kalenderår som bestämmelsen var i kraft. Uppgifterna från 2011 är hämtade från Folkpartiets rapport Länge leve kärleken. Det är därför en viss skillnad i frågorna mellan 2011 och de följande två åren och jämförelsen måste göras med försiktighet. Det fanns alltså en möjlighet att ha en medboende även före lagändringen men då fick kommunen själv bestämma hur man skulle hantera sådana önskemål eller ansökningar. Tabellen visar en nedgång i antalet ansökningar mellan 2011 och 2012, men sedan kom en uppgång. År 2012 fick 47 procent av kommunerna in ansökningar om medboende och 2013 var andelen 53 procent. Av tabellen framgår vidare att fler kommuner tog emot ansökningar under 2011 än de övriga åren. Detta skulle kunna förklaras med att den undersökningen gjordes på ett annat sätt och frågan var något annorlunda formulerad. Riksdagens utredningstjänst ställde frågan på uppdrag av Folkpartiet och man frågade I vilken utsträckning har par under det senaste året framfört önskemål om gemensamt boende trots att bara den ena har behov av särskilt boende?. För de två följande åren ställde Socialstyrelsen frågan Hur många par ansökte om medboende i er kommun/stadsdel, under 2012 (2013), trots att bara den ena maken/makan/sambon hade behov av särskilt boende?. Skillnaden mellan åren kvarstår även om man kompenserar för att svarsfrekvensen var olika stor. ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 11

Tabell 3. Antal och andel kommuner som tog emot ansökningar om medboende i särskilt boende, fördelat på antal ansökningar, 2011, 2012 och 2013 Antal ansökningar Antal kommuner 2011 Andel kommuner 2011 i % Antal kommuner 2012 Andel kommuner 2012 i % Antal kommuner 2013 Andel kommuner 2013 i % 0 71 29 121 53 105 47 1 4 137 56 91 40 102 46 5 9 18 7 13 5 14 6 10 5 2 4 2 3 1 Vet ej 15 6.... Summa 246 100 229 100 224 100 En fråga som kan ställas är om det är samma kommuner som fått in ansökningar 2012 och 2013, eller om ansökningarna fördelar sig slumpmässigt. En jämförelse av resultaten mellan de två åren visar att de kommuner som inte hade några ansökningar 2012 inte heller hade det året efter. Av de 91 kommuner som 2012 hade 1 4 ansökningar var det en relativt stor grupp, 36 stycken, som hade lika många 2013. Samma trend gäller för kommunerna med 5 9 ansökningar, även om de är betydligt färre. De flesta ansökningarna beviljades Det var 53 procent av kommunerna som under 2013 mottog ansökningar om medboende trots att bara den ena hade behov av insatsen särskilt boende, och 48 procent som beviljade medboende enligt 4 kap. 1 och 1c SoL (tabell 4). De flesta av ansökningar som inte beviljades avslutades pga. att den sökande drog tillbaka sin ansökan eller att någon av parterna avled. Flera kommuner angav i fritextsvaren att de fått in ansökningar om medboende men funnit att båda makarna behövde särskilt boende och då beslutade om biståndsinsatsen för båda två. Endast fyra kommuner gav beslut om avslag till den sökande. 5 Socialstyrelsen har inte uppgifter om skälen för dessa avslag. Av samtliga kommuner beviljade 46 procent medboende till kvinnor och 38 procent till män som vill ta med sin make eller sambo som medboende. 5 Stockholm 6, Järfälla 2, Luleå 1 och Söderköping 1 avslag. 12 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

Tabell 4. Antal och andel kommuner som beslutade om medboende enligt 4 kap. 1 SoL. 2013 Antal ansökningar Antal kommuner Andel kommuner i % 0 118 53 1 4 89 40 5 9 13 6 10 4 2 Summa 224 100 En mindre andel kommuner, 14 procent, beviljade medboende enligt 4 kap. 2 SoL. En person som blivit beviljad särskilt boende har rätt att ta med sin make, maka eller sambo, även om den personen inte har behov av insatsen. Detta betraktas som skälig levnadsnivå enligt 4 kap. 1 c SoL och då ska biståndsparagrafen 4 kap. 1 SoL användas. Det framgick inte i undersökningen varför dessa kommuner använde 4:2 SoL. En tänkbar förklaring är okunskap, att man inte känner till den nya bestämmelsen, men det kan finnas andra förklaringar också. I slutrapporten 2015 kommer detta att analyseras vidare. Tabell 5. Antal och andel kommuner som beviljade ansökningar om medboende enligt 4 kap. 2 SoL. 2013 Antal ansökningar Antal kommuner Andel kommuner i % 0 194 86 1 4 28 13 5 9 2 1 10 0 0 Summa 224 100 Olika lösningar för boendet Kommunerna har olika lösningar för par som önskar bo tillsammans i särskilt boende. Av de svarande erbjuder 73 procent parboende i enrumslägenheter och 68 procent i lägenhet om minst två rum. En annan vanlig lösning (67 procent av kommunerna) är att man erbjuder parboende i varsin lägenhet på samma avdelning eller på olika avdelningar. En mindre andel av kommunerna (24 procent) erbjuder parboende i två rum som är kopplade med en dörr emellan. Detta är en mer flexibel lösning då rummen kan användas som singelrum och kopplas ihop till en tvårumslägenhet när det finns efterfrågan. Ibland erbjuds den medboende en lägenhet på ett service- eller trygghetsboende i samma byggnad eller i närheten av det särskilda boendet. De flesta kommuner har en eller flera olika lösningar förutom parboende i samma rum eller enrumslägenhet. Endast 10 procent erbjuder inga andra lösningar än att den medboende får bo i samma rum eller enrumslägenhet som den bistånds- ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 13

bedömda. Av de 150 kommuner som erbjuder parboende i lägenhet om minst två rum är det 50 som inte erbjuder enrumslägenheter till parboende. Tabell 6. Möjliga lösningar för par som vill bo tillsammans, antal och andel kommuner, 2013 Antal kommuner Andel kommuner i % 6 Parboende i samma rum eller enrumslägenhet 162 73 Parboende i lägenhet om minst två rum 150 68 Parboende i varsitt rum/varsin lägenhet med dörr emellan Parboende i varsitt rum/varsin lägenhet men inte med dörr emellan 53 24 148 67 Kontrakten för särskilt boende Ett biståndsbeslut om särskilt boende berörs av både socialtjänstlagens och hyreslagens bestämmelser, och kontraktet skrivs i regel med den person som har biståndsbehovet. När det gäller parboende har kommunerna olika lösningar för hur de utformar kontrakten, och utformningen blir särskilt viktig om den biståndsbedömda personen avlider och den medboende blir ensam kvar. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gav 2012 ut ett cirkulär med råd om hur kommunerna kan hantera kontrakten vid parboende 7. I cirkuläret angav SKL två möjliga lösningar. Den ena innebär att kommunen skriver in i kontraktet eller i en särskild bilaga att boendet är ett kategoriboende och att kontraktet kan sägas upp om hyresgästen inte längre hör till kategorin. Den andra lösningen innebär att den medboende skriver under att han eller hon avstår från besittningsskyddet. Ett sådant avstående ska godkännas av hyresnämnden. Socialstyrelsen har tillsammans med Boverket gett ut en vägledning som stöd för tillämpningen av bestämmelserna om parboende för särskilda boendeformer för äldre 8. I den framgår bland annat följande: Om bostaden upplåts enligt 12 kap. jordabalken (hyreslagen) uppstår ett hyresförhållande och då gäller bland annat lagens regler om bruksvärdeshyra, besittningsskydd och uppsägning. Sammanboende make, maka eller sambo har i normalfallet rätt att överta en gemensam lägenhet efter dödsfall, även om de inte tillhör den kategori som har rätt till boendet. Hyreslagstiftningen visar olika sätt för att lösa de problem som kan uppstå i sådana fall. Omständigheterna i det enskilda fallet är dock alltid avgörande. Det har ännu inte utvecklats någon rättspraxis om parboende hos hyresnämnderna eller Svea hovrätt. 6 Summan i kolumnen för andel kommuner blir mer än 100 procent då kommunerna kunde ange mer än ett alternativ. 7 https://insynsverige.se/documenthandler.ashx?did=1123250 8 Rätten att fortsätta bo tillsammans, vägledning för tillämpning av socialtjänstlagen och hyreslagstiftningen, http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-9-16 14 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

Totalt 40 procent av kommunerna skriver in i kontraktet att det gäller ett kategoriboende och att kontraktet kan sägas upp om den medboende inte tillhör kategorin (tabell 7). Detta innebär att den medboende förväntas flytta från det särskilda boendet om den biståndsbedömda personen avlider. Vidare uppgav 22 procent av kommunerna att de skriver en särskild bilaga till kontraktet där den medboende avstår från besittningsskyddet, och att de sänder detta till hyresnämnden för godkännande. 21 procent av kommunerna har rutiner som medger att den medboende får bo kvar utan att det görs någon särskild prövning av biståndsbehovet. Några kommuner uppgav i fritextsvaren att de gör en särskild prövning av den medboendes biståndsbehov när den biståndsbedömda avlider. Totalt 36 procent av kommunerna beskriver andra lösningar i sina fritextsvar. Dessa svar överlappar till stor del övriga tre svarsalternativ men några exempel på andra lösningar är att kommunen saknar rutiner och att de löser varje fall individuellt. En annan lösning som nämns är att kommunen skriver in i kontraktet att den medboende förväntas flytta om den biståndsbedömda avlider, men kommunen tar ett ansvar för att hjälpa personen till ett alternativt boende. Det kan vara ett trygghetsboende, serviceboende eller en bostad på öppna marknaden, ibland då med hjälp av det kommunala fastighetsbolaget. Tabell 7. Kommunens rutiner för hyreskontrakten vid medboende Det framgår i hyreskontraktet eller i en bilaga att boendet är ett kategoriboende och att kontraktet kan sägas upp om den medboende inte längre tillhör kategorin Det skrivs en särskild bilaga till hyreskontraktet där den medboende avstår besittningsskyddet (kräver godkännande av hyresnämnden) Antal kommuner Andel kommuner i % 9 87 40 48 22 Den medboende får bo kvar i det särskilda boendet även utan beslut 46 21 Annan lösning 78 36 I tabell 8 framgår hur kommunerna i praktiken gör när den biståndsbedömda personen avlider, och det framgår att 25 procent av kommunerna låter den medboende stanna kvar i det särskilda boendet utan särskild prövning. Någon kommun svarade att det vore oetiskt att flytta på folk som fått ett boende eftersom det oftast gäller äldre människor som upplever en trygghet i att få bo kvar. En lika stor andel uppgav att de medboende inte får stanna kvar i det särskilda boendet men får hjälp att byta till ett trygghetsboende eller serviceboende. Den största andelen kommuner, 43 procent, uppgav att den medbo- 9 Summan i kolumnen för andel kommuner blir mer än 100 procent då kommunerna kunde ange mer än ett alternativ. ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 15

ende får flytta till ett boende på öppna marknaden, ibland med hjälp från kommunen och det kommunala bostadsbolaget. Tabell 8. Kommunens rutiner för att hantera boendesituationen för den medboende då den som haft biståndsbeslutet om särskilt boende avlider Den medboende får bo kvar i särskilt boende utan beslut om särskilt boende Den medboende får ett annat boende i servicehus, trygghetsboende eller liknande Antal kommuner Andel kommuner i procent 10 55 25 54 25 Den medboende får flytta till bostad på öppna marknaden 93 43 Annan lösning 91 42 Provboende Att flytta med till ett särskilt boende kan vara ett stort steg, även för en person som inte har ett biståndsbeslut. En del kommuner erbjuder därför provboende, dvs. ett tidsbegränsat medboende för att den biståndsberättigade och den medboende ska kunna känna sig för. Kommunerna har olika rutiner för att hantera ansökningar om provboende; 8 procent erbjuder provboende till samtliga par medan 13 procent beviljar provboende om det finns uttryckliga önskemål om detta. I 26 procent av kommunerna uppmanar man paren att provbo men utan att fatta ett särskilt beslut om detta, och 44 procent tillämpar inte alls provboende. I dessa fall gäller alla beslut om medboende tills vidare. I 9 procent av kommunerna har man angett andra lösningar för provboende men dessa lösningar faller i huvudsak in under de andra svarsalternativen. 10 Summa för kolumnen andel kommuner i procent överstiger 100 procent. Detta beror på att flera svarsalternativ kunde ges. 16 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

Tabell 9. Rutiner för att tillämpa provboende Antal Andel i procent Ja, i samtliga fall 17 8 Ja, men bara när paret önskar det 29 13 Nej, inte genom tidsbegränsade beslut men vi uppmanar paret att provbo en period 56 26 Nej, vi tillämpar inte provboende på något sätt 97 44 Annan lösning 20 9 Totalt 219 100 Kommunernas planering Parboende kräver som regel större bostäder som är anpassade för två personer. Av de svarande kommunerna var det 73 procent som menade att de har tillräckligt med boendeplatser för par som vill bo tillsammans. Ett mindre antal kommuner har konkreta planer på att bygga nya bostäder eller bygga om befintliga för parboende. Av de svarande tänker 11 procent av kommunerna bygga totalt 408 nya anpassade bostäder (tabell 10), medan 7 procent av dem har beslutat att bygga om totalt 127 befintliga bostäder (tabell 11). Flera kommuner poängterar att de nyligen har byggt nytt eller byggt om särskilda boenden för att passa för parboenden eller planerar för nybyggnad och ombyggnad senare än 2015. Några kommuner menar också att de har en mycket begränsad efterfrågan på parboenden och att det befintliga beståndet räcker. Tabell 10, Antal och andel kommuner som beslutat att under 2014 och 2015 bygga nya bostäder som är lämpliga för parboende Antal kommuner Andel kommuner i % Ja 24 11 Nej 180 81 Vet ej/ej svar 20 8 Totalt 224 100 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 17

Tabell 11. Antal och andel kommuner som beslutat att under 2014 och 2015 bygga om befintliga bostäder så att de blir lämpliga för parboende Antal kommuner Andel kommuner i % Ja 16 7 Nej 191 85 Vet ej/ej svar 17 8 Totalt 224 100 Fördelar med reformen I enkäten fick kommunerna lämna öppna svar på frågan om vilka fördelar de ser med reformen. Det är främst två områden som nämns. Trygghet, valfrihet och självbestämmande Enligt kommunerna innebär rätten att få bo tillsammans i särskilt boende en trygghet för par som varit sammanboende eller gifta länge. Det är också en trygghet att de kan vara ett stöd för varandra när den ena parten behöver särskilt boende. Kommunerna säger även att det är en fråga om valfrihet, självbestämmande och delaktighet det är individerna som bestämmer om de vill fortsätta att sammanbo, inte någon annan. Flera kommuner nämner att denna möjlighet ligger i linje med deras värdegrund. Rättighet att fortsätta bo tillsammans Kommunerna ser reformen som en formaliserad rättighet som gör att alla får samma rätt att bo tillsammans livet ut. Flera kommuner nämner dock att de erbjöd parboende redan innan bestämmelsen infördes. Nackdelar med reformen I enkäten fick kommunerna även lämna öppna svar på frågan om vilka nackdelar de kunde se med reformen. Deras svar kan delas in i fyra kategorier. Medboende behöver självständighet Totalt 30 procent av kommunerna lyfte fram att medboende har andra behov än personer med biståndsbeslut, och får kanske inte dem tillgodosedda på ett särskilt boende. Medboende kan också tappa något av sin förmåga att leva ett självständigt liv. Det förekommer även att de medboende känner press från omgivningen och anhöriga att flytta med, så att det inte sker frivilligt. Dessutom uppger många medboende att de haft en tung roll som anhörigvårdare före flytten, något som ofta fortsätter på det särskilda boendet. De menar att det är också svårt att föreställa sig livet på ett särskilt boende när man är frisk eftersom miljön är väldigt annorlunda, och det kan vara en stor omställning för den medboende. 18 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

Friska bor kvar Enligt 22 procent av kommunerna kan det vara problematiskt att relativt friska äldre bor kvar på boendet efter att personen med biståndsbeslut har avlidit. En farhåga är att kommunen får brist på platser och att väntetiden ökar för andra som har fått beslut om särskilt boende och som kan ha större behov. Det kan i slutändan innebära att fler platser behöver byggas, vilket också leder till ökade kostnader. Det kan också vara problematiskt om den medboende bor kvar i en stor lägenhet och hindrar nya parboenden. Boendeplatserna för få och för små Av de svarande kommunerna angav 16 procent av kommunerna att många särskilda boenden saknar stora lägenheter och inte är anpassade för parboende. Om den medboende är frisk kan det vara begränsande att t.ex. inte kunna laga mat eller bjuda hem släkt och vänner. Vidare är det en utmaning att hitta en boendeform som ska passa bägges behov, och det kan också vara svårt att hitta ett lämpligt nytt boende när behoven förändras hos någon av parterna. Dessutom kan det bli svårt med integritet och sekretess om exempelvis vårdbehoven ökar mycket och lägenheten är för liten. Särskilda utmaningar vid demenssjukdom Enligt sju procent av kommunerna finns särskilda utmaningar med demensenheter. Många består av små grupper och med de medboende blir det fler personer på enheten, vilket inte alltid är positivt. Det kan även vara psykiskt påfrestande för den medboende att bo på en demensenhet. Intervjuer med medboende och enhetschefer Enligt värdegrunden som finns beskriven i socialtjänstlagen ska socialtjänstens omsorg om äldre inriktas på att äldre människor får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Till en persons välbefinnande kan höra sådant som en känsla av trygghet och meningsfullhet. Regeringen säger i propositionen Rätten att få åldras tillsammans en fråga om skälighet, värdighet och välbefinnande i äldreomsorgen 11 att insatsen parboende handlar om att garantera livskvalitet och trygghet under parets återstående tid tillsammans. Socialstyrelsen vill belysa de äldres syn på insatsen och hur de medboende upplever sin livskvalitet, meningsfullhet och trygghet, och därför har vi intervjuat tio medboende personer. Vi har också intervjuat enhetschefer på särskilda boenden för att följa upp för- och nackdelar med bestämmelsen och se hur den fungerar ur ett verksamhetsperspektiv. En del frågor gällde också de medboendes känsla av trygghet och livskvalitet. Åtta enhetschefer har intervjuats. Flera av cheferna har bara erfarenhet av enstaka par med insatsen medboende och några har erfarenhet av par där bägge haft beslut om särskilt boende. 11 http://www.regeringen.se/sb/d/14013/a/192712 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 19

Medboende Positiva erfarenheter som medboende Alla medboende beskriver det som positivt att bo tillsammans och känner en stor glädje, tacksamhet och lättnad över att ha fått denna möjlighet. De känner även en stor trygghet för sin make eller maka men också för sin egen del. Många har vårdat sin partner och upplevt akuta händelser som inneburit behov av särskilt boende eller korttidsvistelser. Några fick bo kvar hemma men besökte sin partner varje dag tills de senare kunde flytta in tillsammans. De som intervjuades hade alla varit gifta eller samboende mellan 60 och 70 år. Flera av dem menade att de inte kunde tänka sig att inte få fortsätta bo tillsammans. En av de medboende uttryckte det som att det skulle ju vara som att skilja sig!. Under intervjuerna framkom att några medboende oroade sig för vad som skulle ske när de blev ensamma. De var oroliga för att hamna på gatan och visste inte att kommunen har för avsikt att hjälpa dem till en bostad när de inte längre kan bo kvar på det särskilda boendet. Begränsade relationer till andra på boendet De allra flesta har ingen eller väldigt begränsad relation till de andra på boendet. Orsakerna till det skiftar; någon bor på en demensenhet där det är svårt att ha kontakt med de andra, medan andra fokuserar på relationen till sin make eller maka och uttrycker inget behov av andra relationer. Tre av de intervjuade säger dock att de har goda relationer till de andra på boendet. Alla tre beskriver sig själva som sociala och utåtriktade och en har även mycket kontakter utanför boendet. Tillvaron kan bli passiv som medboende Intervjuerna visar att tillvaron kan vara passiv och långtråkig, bland annat för att man har få eller inga vänner kvar i livet. Någon beskriver också att all tid går åt till den sjuka hustrun och att det därmed inte finns utrymme för annat. En annan negativ praktisk synpunkt är att bostaden är liten, ett rum, och paret skulle behöva en sovalkov åtminstone. De flesta äter i den gemensamma matsalen tillsammans med de andra på boendet. Hälften kände till rättigheten om att få bo tillsammans Hälften av de medboende kände till att det är en rättighet enligt socialtjänstlagen att få bo tillsammans. De hade fått den informationen från media, vänner eller kommunen. Några kommuner beviljade också parboende redan innan den nya bestämmelsen trädde i kraft. Enligt en del var det dock oklart om kommunen hade gjort någon utredning. Några personer beskriver också att beslutsprocessen gick väldigt fort. En person upplevde inte att de ansökt om medboende utan att det bara blev så, och beskriver att de plötsligt bara hade flyttat. Det är flera som uttrycker att beslutsprocessen var något oklar. Enligt många av de medboende var det aldrig aktuellt att de inte skulle fortsätta att bo tillsammans. Något alternativ fanns inte i deras föreställningar. 20 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

Ingen press från anhöriga eller omgivningen De intervjuade nämnde varken förväntningar eller press från anhöriga eller omgivningen. De medboende beskriver oftast att de fått stöd från barn och anhöriga; ibland har de varit delaktiga men då på ett bra och stöttande sätt. Det är tydligt att alla de intervjuade ville fortsätta att bo tillsammans med sin partner. Enhetschefer Positivt med medboende Enhetscheferna är överlag positiva till medboende. De allra flesta har bara positiva erfarenheter, även om det gäller ganska få par. De som vistas på särskilt boende är ofta multisjuka med stora behov, och enhetscheferna ser att medboende är en insats som har en uppiggande effekt och stor betydelse för paret. Den medboende kan också vara ett stöd för både sin partner och personalen. Att paret får bo tillsammans på det särskilda boendet innebär också att två personer slipper bli ensamma. Detta kan vara gynnsamt för välbefinnandet och troligen också hälsan, vilket innebär att båda får ett mindre behov av vård. Integritet en utmaning vid parboende Lägenheterna eller rummen är ofta för små både för paret och för personalen. Cheferna lyfter integritetsaspekten av boendet, och problemen med att dela sovrum när den ena parten behöver hjälp nattetid eller med toalettbestyr. En av cheferna är positiv till möjligheten för äldre att bo tillsammans men säger samtidigt att det är inte värdigt att bo så här trångt utan möjlighet till något privatliv för den enskilde. Hon menar att lägenheterna måste vara större eller att de äldre måste få ha var sin lägenhet. Det kan också vara svårt att möta de medboendes behov. En utmaning för personalen är att hjälpa dem att släppa taget om vårdansvaret, och erbjuda stöd och locka till aktiviteter och egen tid. Någon chef lyfter en del praktiska problem som måste lösas när det gäller exempelvis tillgång till tvättstuga och medboende som har mycket medicin för eget bruk där de varit tvungna att hitta en särskild lösning för förvaring av den medboendes mediciner. Medboende har olika roller för den biståndsbedömda och för enheten Flera enhetschefer beskriver att den medboende kan avlasta personalen genom att ge trygghet och hjälpa till med småsaker. Några beskriver också att den medboende kan bli som en advokat för den sjuka, på gott och ont. Det finns medboende som stöttar och tar till vara sin respektives önskemål och behov, men också de som styr och ställer med personal och sin make eller maka. Cheferna har uppmärksammat att den medboende kan begränsa den andras möjlighet till delaktighet och inflytande. Det varierar mycket vilken roll den medboende får och några enhetschefer gör reflektionen att de för- ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 21

modligen har samma roll och personlighet som innan de flyttade till det särskilda boendet. Paren har varit gifta eller sammanboende länge Paren med insatsen medboende har generellt levt länge tillsammans, ofta i 60 70 år. Andra gemensamma faktorer är inte lika tydliga men det framkommer ofta att paret har en påtagligt nära relation och har gjort det mesta tillsammans under lång tid. Några ger också intryck av att ha haft ett begränsat socialt nätverk utanför familjen. Ersättningssystemet I intervjuerna fick enhetscheferna frågor om ersättningssystemet för de medboende, dvs. på vilket sätt det särskilda boendet kompenseras för den medboende. Detta ser olika ut i de olika kommunerna och beror även på om det är ett boende som drivs i egen regi eller på entreprenad. Detta är exempel på system på tre olika boenden i olika kommuner: Ersättning ges för kost, gemensamma aktiviteter, trygghetslarm och hälsooch sjukvård, vilket innebär att kommunen täcker de extra kostnader det medför att ha medboende. Boendet får ingen ersättning för medboende i samma rum eller lägenhet. Medboende betalar mat. Ingen hälso-och sjukvård ingår. Boendet får 75 procents ersättning för medboende i samma rum, och 100 procents ersättning om personen har eget rum på ett annat boende. Hälsooch sjukvård ingår alltid för den medboende. 22 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING

Diskussion Få ansökningar och liten ökning Socialstyrelsen konstaterar att det är en begränsad efterfrågan på medboende och under 2013 fick de kommuner som besvarade enkäten bara in 308 ansökningar om medboende. Detta är mindre än 1 procent av det totala beräknade antalet (35 000) personer som beviljades särskilt boende under det året. Enligt SCB:s statistik är cirka 34 procent av alla personer över 80 år sammanboende. Man kan utifrån detta anta att populationen av sammanboende personer som beviljas särskilt boende maximalt är cirka 12 000 personer (34 procent av 35 000). Det innebär att cirka 2,5 procent av denna population (12 000 personer) ansökte om medboende under 2013. Vad kan det bero på att inte fler söker medboende? Detta kan vara några av möjliga förklaringar: Det finns inte önskemål från alla att fortsätta att bo tillsammans när en part behöver särskilt boende. Det råder brist på information. Reformen är fortfarande relativt ny och allmänheten känner inte till att de har rätt att ta med sin make, maka eller sambo i det särskilda boendet. Det finns brist på lämpliga platser, exempelvis för att bostäder är för små och olämpliga för två personer. Många äldre får också plats på demensboende, och det är få friska makar och sambor som vill bo i en sådan miljö. Det kan vara oklart vad som händer när den biståndsbedömda avlider. De flesta medboende torde ha gjort sig av med ursprungsbostaden och måste hitta ett annat boende när de blir ensamma. Medboende och enhetschefer är positiva till reformen De medboende som har intervjuats är mycket positiva och tacksamma för möjligheten och har inga stora önskemål om förbättringar. De negativa aspekterna vid medboende är av underordnad betydelse eftersom de är glada över att få bo tillsammans. Även enhetscheferna är överlag positiva till att äldre människor kan fortsätta bo tillsammans även om de ser en del utmaningar. Socialstyrelsen konstaterar att de intervjuade medboende uppskattar möjligheten att fortsätta bo tillsammans med sin make, maka eller sambo. I denna undersökning har myndigheten dock inte intervjuat eller på annat sätt studerat dem som inte valt att bo tillsammans i det särskilda boendet, eller varför de inte valt att ansöka om medboende. Det går därför inte att bedöma om reformen varit särskilt gynnsam för vissa grupper och om det finns grupper som inte har kunnat tillgodogöra sig den nya rättigheten. Socialstyrelsen har för avsikt att göra en analys av hur reformen slagit igenom för olika grupper av äldre, inför rapporten 2015. ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING 23

Utmaningar i medboendet Såväl kommunrepresentanter som medboende berör också i enkätsvaren och intervjuerna olika utmaningar som uppstår i parboendet i det särskilda boendet. Hittills är det få par som väljer denna möjlighet och utmaningarna bör ses i relation till detta. Enligt enhetscheferna är en utmaning att bostäderna inte alltid är anpassade för ett parboende. Trångboddheten gör att den medboende kan störas vid toalettbestyr och vårdinsatser, och det skapar problem med integriteten för den biståndsbedömda personen. Socialstyrelsen konstaterar därför att kommunerna behöver ha tillräckligt många bostäder som är anpassade och som klarar kraven på integritet och självständighet. Anpassningen handlar om att bostäderna ska vara tillräckligt stora, ha en lämplig planlösning och ha relevant utrustning som möjliggör ett självständigt liv. Det krävs en helhetssyn på de boende och deras behov samt att den medboendes behov inte glöms bort. En annan utmaning för kommunerna och för de medboende är vad som händer när den biståndsbedömda personen avlider. I de flesta fall har paret lämnat sin ursprungsbostad och den medboende behöver hitta ett nytt boende när maken eller sambon avlider. Vissa kommuner löser detta genom att låta den medboende bo kvar i det särskilda boendet eller erbjuder ett serviceboende. När kommunerna inte hjälper till med detta kan det bli en svår utmaning för den medboende att hitta en ny bostad på öppna marknaden vilket kan vara svårt i kommuner som har bostadsbrist. Ersättningssystemet Avslutningsvis konstaterar Socialstyrelsen att ersättningsystemet till de särskilda boendena ser olika ut i kommunerna. Kommunerna tar också ut olika avgifter för det särskilda boendet och för sina insatser till de biståndsbedömda och för service till de medboende. Dessutom har kommunerna olika lösningar för medboendet. I kommuner där den medboende erbjuds en egen lägenhet kan paren tvingas att betala dubbla hyror, men i andra kommuner kan paren dela på en bostad och får därigenom mindre hyreskostnader. Slutrapporten 2015 Socialstyrelsen har för avsikt att i slutrapporten 2015 närmare analysera hur boendesituationen löses för de efterlevande, i praktiken varför vissa kommuner använder 4 kap. 2 SoL som beslutsgrund för medboende vilka effekter skillnaderna i ersättningssystemen får för paren som bor tillsammans i särskilt boende den grupp som inte söker medboende och orsaker till detta tillgången till information om bestämmelsen. 24 ÄLDRES RÄTT ATT FORTSÄTTA BO TILLSAMMANS I ÄLDREBOENDE UPPFÖLJNING AV EN LAGÄNDRING