Vilka krav är rimliga att ställa på små gödselproducerande verksamheter som inte omfattas av de generella bestämmelserna i miljöbalken?

Vilka krav är rimliga att ställa på små gödselproducerande verksamheter som inte omfattas av de generella bestämmelserna i miljöbalken? Sofia Schultz 2011 Institutionen för miljövetenskap Lunds Universitet Handledare: Lars Nerpin Malmö Miljöförvaltning (på uppdrag av Lunds Universitet) Susanne Backlund Södra Roslagens Miljö- och Hälsoskyddskontor

II

Abstract The purpose of this paper is to find out what requirements are appropriate to ask the small stables, less than ten horses, with regard to manure management. To find it out, literature was read, municipalities were interviewed and inventories were done in the area that SRMH- South Roslagens Environmental and health office care of. The requirements are different in different municipalities because the law is hard to interpret. The law applies only to farming business and if you re not a company, there are no precise rules. This makes problems for the environmental department to know what requirements they can set. The result shows that you can require close storage for manure if there are three or more horses in the farm. Farms with two or less horses should have an arranged place for the manure and if there are some valuable habitats, for example water bodies, there can be requirements for close storage for these small stables too. The rules that apply to companies should also be applied to noncompanies as well. Nyckelord Allmänna hänsynsregler, Fosfor, Gödselhanteringssystem, Hästgödsel, Inventering, Jordbruksverket, Kommunernas tillsyn, Kväve, Miljöfarlig verksamhet, Stockholms län, Täby kommun, Övergödning. III

IV

Innehållsförteckning Abstract... III Nyckelord... III Inledning och syfte... 1 Metod och material... 3 Definitioner... 3 Bakgrund... 4 Övergödning... 4 Miljömål... 9 Stockholms län och Täby kommun... 11 Lagstiftning... 13 Lagring och spridning av stallgödsel... 15 Enskilda avlopp... 20 Resultat... 21 Problematiken... 21 Olika kommuners bedömning av mindre gödselverksamheter... 21 Inventering av mindre gödselproducenter inom SRHM:s område... 22 Tillämpade gödsellagringssystem... 27 Juridiska ärenden... 30 Diskussion... 32 Problematiken... 32 Inventering av mindre gödselproducenter inom SRMH:s område... 36 Gödsellagringssystem... 37 Juridiska ärenden... 38 Åtgärdsförslag... 39 Slutsats... 41 Felkällor... 42 Tack... 43 Referenser... 44 Bilagor... 48 Bilaga A Förordningar och föreskrifter... 48 Bilaga B Kommuner som svarat på enkät... 50 Bilaga C Förfrågan till kommuner... 51 Bilaga D Blankett för intervju hos verksamhetsutövare... 52 Bilaga E Kostnad för uppförande av gödselplatta... 53 V

VI

Inledning och syfte Hästnäringen ökar i Sverige och är idag den femte största inkomstkällan i lantbrukssektorn och omsätter cirka 20 miljarder kronor per år (Stenungsund 2011). Södra Roslagens miljöoch hälsoskyddskontor har under 2010 genomfört en omfattande tillsyn av lantbruk. I samband med detta växte frågan fram vad som egentligen är skäligt att ställa för krav på mindre hästverksamheter vad gäller gödselhantering. Kan en gödselplatta för 30 000 kr krävas när det bara finns två hästar på gården? Kan platta krävas när det är åtta hästar på gården? Eller kanske först när det börjar närma sig femton hästar? Problematiken ligger i att den lagstiftning som finns endast riktar sig till lantbruksföretag och deras gödselhantering (Jordbruksverket 2010b). Det finns inga klara riktlinjer för hur gödselhanteringen på övriga verksamheter skall vara utformad och detta leder till att tillsynen blir problematisk och kommunerna har olika krav (Jordbruksverket 2010b). Bakgrunden är att gödsel från djur kan innebära en fara för människors hälsa och miljö genom att framförallt bidra till växtnäringsförluster och därmed till övergödning (Larsson & Granstedt 2010). Då kraven sedan 2006 är mycket stränga på rening av enskilda avlopp (SRMH 2010) är det underligt att definierade krav på små lantbruk inte finns. I 9 kap 1 Miljöbalken beskrivs gödselhantering som miljöfarlig verksamhet genom användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön ( )eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten. I Jordbruksverkets publikation Gödsel och Miljö 2011 nämns att det inte finns tillräckliga motiv för att mindre lantbruk utanför de känsligaste områdena skall omfattas av de generella bestämmelserna för förvaring av stallgödsel, vilket leder till frågan om gödsel från en eller två hästar bidrar mindre till övergödningen än vad ett eller två enskilda avlopp gör. Finns verkligen inte tillräckliga motiv? Syftet med arbetet är att belysa gödselhanteringsfrågan på små verksamheter, framförallt med tanke på läckage av näringsämnen, och undersöka vilka krav som är skäliga att ställa. Arbetet har sin utgångspunkt i lagstiftning, miljömål, miljöpåverkan och även kostnadsfrågan. Frågeställning Vilka krav är rimliga att ställa på små objekt som producerar hästgödsel i Täby, Vaxholm och Danderyds kommun med tanke på läckage av näringsämnen och övrig miljöpåverkan? Avgränsningar Eftersom hanteringssystemen för gödsel generellt skiljer sig avsevärt mellan hästverksamheter och verksamheter med till exempel nöt eller svin avgränsas detta arbete till att beröra endast besättningar med hästar och framförallt lagring av gödseln. De mindre verksamheterna som besöktes i samarbete med SRMH är samtliga hästverksamheter. Med små lantbruk menas verksamheter med färre än tio djurenheter. Det görs även en skillnad på verksamheter med noll till två djurenheter och tre till tio djurenheter. Arbetet har även begränsats till att beröra Täby kommun i de delar som inte omfattas av SRMH:s arbete. I SRMH ingår även Danderyds och Vaxholms kommun. Alla dessa kommuner ligger inom känsligt område. De näringsämnen som berörs är kväve och fosfor. 1

Rapportens utformning Rapporten inleds med ett relativt omfattande avsnitt om bakgrund till gödselområdet och problematiken kring detta som grundar sig i framförallt övergödning. Även miljömål och lagstiftning om gödsellagring beskrivs. Stockholms län och Täby kommun presenteras och bakgrundsdelen avslutas med en kort jämförelse mellan gödselhantering och enskilda avlopp. Därefter följer resultatdelen där resultatet av mailintervjun med kommunerna introduceras och vad de olika kommunerna ställer för krav. Även inventeringsobjekten presenteras med bilder och en kort redogörelse för förhållandena på platsen. Resultatdelen avslutas med en förteckning över lämpliga gödsellagringssystem för mindre gödselproducenter och även juridiska rättsfall som berör området. Diskussionsdelen avslutar rapporten med att diskutera resultaten i samma ordning som de nämns i resultatdelen och avslutas med åtgärdsförslag och felkällor. 2

Metod och material Arbetet inleddes med en litteraturstudie för att beskriva bakgrund och problematiken med dagens gödsellagstiftning. Information har hämtats i vetenskapliga artiklar, från olika myndigheter, utgivna publikationer samt miljömålsportalen. Därefter följde fyra veckor på miljökontoret med planering, inbokning av besök, inventeringsbesök hos mindre verksamheter som producerar gödsel och som kommunen ännu inte haft tillsyn på samt registrering av resultatet av inventeringen i datorprogrammet ECOS. Inventeringen gjordes på mindre verksamheter som varit bortprioriterade i den ordinarie tillsynen på lantbruk. Totalt besöktes elva olika objekt, utvalda av handledare Susanne Backlund på SRMH. Inventeringen utfördes genom att besöka de små verksamheterna och intervjua verksamhetsutövaren, ta bilder på gödselhanteringen samt fylla i en snabb frågeenkät, se Bilaga D. Under tiden på SRMH skickades även en förfrågan ut till kommuner inom nitratkänsligt område där de fick beskriva hur de bedömer mindre gödselverksamheter i sin kommun. Svaren från dessa kommuner sammanställdes sedan i en tabell och svaren analyserades. En del kommuner delade med sig av rättsfall på området vilka studerades och användes i arbetet. Därefter skrevs arbetet ihop till en rapport och slutsatser drogs utifrån resultatet. Definitioner Djurenhet: fullständig definition finns i bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I detta arbete avses en häst, oavsett storlek, som en djurenhet ECOS: Dataprogram som används på miljöförvaltningen för hantering av ärenden EU:s vattendirektiv: EU-direktiv 2000/60/EG (grunden: 91/67/EEG) JTI: Institutet för jordbruks- och miljöteknik LRF: Lantbrukarnas riksförbund Lösdrift: Djupströbädd MB: Miljöbalken Mycket små lantbruk: lantbruk med noll till två djurenheter SLU: Sveriges lantbruksuniversitet Små lantbruk: Lantbruk med färre än tio djurenheter SRMH: Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor Verksamhetsutövare: den som bedriver verksamheten på ett objekt (gård) 3

Bakgrund År 2010 fanns det 362 700 hästar i Sverige och generellt kan sägas att de länen med högst befolkningsmängd också har flest hästar (Jordbruksverket 2011a). Som kan utläsas ur Figur 1 nedan finns det många mindre hästanläggningar i Sverige och därmed även många mindre gödselproducenter (Jordbruksverket 2010b). Enligt rapport 2010:10 från Jordbruksverket var det 76 % av totala antalet anläggningar i Sverige som hade fyra eller färre hästar år 2004. Hästarna på dessa gårdar är totalt cirka 90 000 stycken och det är 35 % av totalantalet hästar i Sverige (Jordbruksverket 2010b). Totalt producerar Sveriges hästar ett par miljoner ton gödsel varje år (Hammar 2001) och hästarna på de mindre gårdarna släpper tillsammans ut en betydande del av detta, omkring 150 000 ton (HNS 2008). I Figur 1 finns åskådliggjort dels hur många hästar som finns på anläggningar av en viss storlek (staplar) men även hur många anläggningar av olika storlekar det finns i Sverige i procent (linjer). Figur 1: Antal hästar fördelat på olika storlek på anläggning samt hur stor procent av hästanläggningarna som är av en särskild storlek. Hämtad från Jordbruksverkets rapport 2010:10, bilaga 2, s. 16. Övergödning En naturlig tillförsel av näringsämnen till hav och sjöar är livsnödvändig men när halten näringsämnen blir för hög skapas problem (Larsson & Granstedt 2010). Övergödning innebär att sjöar och hav får tillgång till mer näringsämnen än de kan ta tillvara på (Naturvårdsverket 2011). Grunden till övergödningen var bland annat den ökade användningen av gödsel i lantbruk och då framförallt i form av handelsgödsel (Naturvårdsverket 2011). I genomsnitt passerar uppåt en tredjedel av gödselmedlen åkermarken utan att tas upp av grödorna och en stor del av detta läcker ut till vattendrag (Larsson & Granstedt 2010). Det är idag ett linjärt flöde av näringsämnen från mark till hav och sjöar och ett kretslopp behövs för att sluta cirkeln och minska tillförseln till vattnet, för att uppnå detta måste näringsämnena i högre grad stanna på land (Larsson & Granstedt 2010). Hur stort läckaget av näringsämnen blir beror på faktorer som jordart, nederbördsmängd, växttyp (Naturvårdsverket 2011), årstid samt kontakt mellan gödselämnen och jordpartiklar (Jordbruksverket 2011). Tidigare stoppades en del av detta läckage av de många meandrande åarna och våtmarker men idag finns väldigt få kvar av dessa (Naturvårdsverket 2011). Övergödning leder till ökad algtillväxt i hav och sjöar på grund av god tillgång på näringsämnen, i samband med detta blir vattnet grumligt, sikten dålig (Larsson & Granstedt 4

2010) och det finns en risk för obehaglig lukt, fiskdöd och allmän försämring av miljön på platsen (Ebeling et al 2002). Övergödningen kan leda till syrefria zoner i vattnet på grund av att allt syre förbrukas då stora mängder biologiskt material skall brytas ned (Larsson & Granstedt 2010). Övergödningen kan i värsta fall påverka grundvattnet genom att halten nitrat ökar. Nitrat kan göra att blodets syreupptagningsförmåga minskar och även omvandlas till nitrosaminer i kroppen som i värsta fall kan vara cancerframkallande (Naturvårdsverket 2011a). I nuläget finns ett åtgärdsprogram från Jordbruksverket som har genomförts sedan år 1988 för att minska växtnäringsförlusterna (Jordbruksverket 2010b). Dessa åtgärder genomförs framförallt av lagstiftning med till exempel regler för lagring och spridning av gödsel. Andra åtgärder som finns med i programmet är begränsad djurtäthet, avgift på fosfor och kväve i mineralgödsel, krav på höst- och vinterbevuxen mark i vissa områden samt behovsanpassad gödsling (Jordbruksverket 2010b). Övergödning av sjöar och hav I en rapport utfärdad 2010 av Vattenmyndigheterna i samarbete med Länsstyrelserna finns statusklassificering av ytvattenförekomster presenterade (Vattenmyndigheten 2010). Dessa har klassats i ett system där den ekologiska statusen redovisas i fem olika steg: Hög ekologisk status, God ekologisk status, Måttlig ekologisk status, Otillfredsställande ekologisk status samt Dålig ekologisk status (Vattenmyndigheten 2010). Norra Östersjöns vattendistrikt, bland annat Stockholms län, har totalt 1130 stycken ytvattenförekomster (Vattenmyndigheten 2010). Av dessa uppnår de allra flesta måttlig ekologisk status eller bättre, 3 % har Dålig ekologisk status och kring 15 % har Otillfredsställande ekologisk status. Målet, enligt EU:s vattendirektiv 2000/60/EG är att alla ytvattenförekomster ska uppnå minst God ekologisk status, se Figur 2, till år 2015 (Vattenmyndigheten 2010). I rapporten finns också uppskattat att en fjärdedel av ytvattenförekomsterna bedöms klara kraven att uppnå God ekologisk status till 2015 (Vattenmyndigheten 2010). Däremot beräknas alla ytvatten uppnå God ekologisk status innan 2021 (Vattenmyndigheten 2010). Siffrorna på nuvarande tillstånd är från år 2009. Vattenmyndigheten har satt upp miljökvalitetsnormer för vattnet i Sverige och även där är kravet att alla vatten skall ha God status enligt EU:s vattendirektiv, senast år 2015 (Pernmyr 2010). Miljökvalitetsnormerna kan också användas som grund för olika åtgärdsprogram (Pernmyr 2010). De mest övergödda sjöarna finns i södra Skåne, Mälardalen, Östergötland samt söder om Vänern (Naturvårdsverket 2011a). Ökad djurproduktion i vissa delar av Sverige är en bidragande faktor till den ökade mängden läckande näringsämnen (Larsson & Granstedt 2010). Ett vuxet djur tar upp lika mycket växtnäringsämnen i fodret som det avger genom träck och urin (Steineck et al 2000). EU:s definition på God vattenstatus Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer uppvisar små av mänsklig verksamhet framkallade störningar, men avviker endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. (2000/60/EG) Figur 2: EU:s definition på God vattenstatus. 5

Förut ansågs fosfor vara den största orsaken till övergödning men det har visat sig att både fosfor och kväve påverkar och därför måste tillförseln av båda dessa näringsämnen minska (Larsson & Granstedt 2010). Kväve Kväve är viktigt för växterna i tillväxtprocessen och används därför i gödselmedel (Jordbruksverket 2011, s. 56). I djurens träck och urin finns från början mycket kväve men kvävet i urinen försvinner snabbt genom att avgå som ammoniak till luften medan kvävet i träcken är hårdare bundet och bryts ned långsammare (Steineck et al 2000, s. 3). Kväve i form av nitrat binds inte till markens partiklar utan följer med vatten och kan därmed lätt urlakas från marken till sjöar och hav samt grundvatten (Jordbruksverket 2011, s.89). I jordbruksmark finns mellan fem och tio ton kväve per hektar naturligt och framförallt bundet som organiska föreningar (Jordbruksverket 2010b). Kväve bidrar till övergödning i hav genom att öka produktionen av många organismer som gynnas av höga kvävehalter, detta leder i sin tur till algblomningar och artsammansättningsförändringar (Naturvårdsverket 2011b). Fosfor Fosfor har visat sig vara det begränsande näringsämnet för övergödning i många sjöar och vattendrag (Sigua et al 2009). Höga fosforhalter i jordbruksmark bidrar inte till någon produktionshöjande effekt och det finns därför ingen anledning att mätta marken med fosfor (Jordbruksverket 2011, s. 62). Fosfor kan, till skillnad från kväve, inte avgå som gas utan fosforförlusterna sker vanligtvis episodiskt i samband med höga vattenflöden (Jordbruksverket 2010b). Fosfor kan transporteras på många olika sätt som till exempel stora aggregat, organiska föreningar, i löst form eller som små kolloider (Jordbruksverket 2010b). Enligt bilaga 2 till Jordbruksverkets rapport 2010:10 brukar det sägas att 90 procent av förlusterna i ett avrinningsområde sker från tio procent av arealen under en procent av tiden. Fosfor urlakas inte lika lätt ur markerna som kväve men har en större gödande effekt, vilket innebär att mindre mängd behövs (Jordbruksverket 2011, s.62). Ebeling et al (2002) skriver i sin artikel om förhållandet mellan fosfor i foder och fosfor från gödsel. Undersökningen visar att foder med högt fosforinnehåll leder till mer fosfor i gödseln, som sedan riskerar att läcka mer och därmed bidra till ökad övergödning (Ebeling et al 2002). Fortfarande finns lite information om hur mycket fosfor som utlakas från betesmarker då de flesta studier om urlakning har gjorts på jordbruksmarker (Sigua et al 2009). Fosfor är ett ämne som endast finns i begränsad mängd på jorden och därför måste användningen minska samt att fosfor måste återföras till odlad mark från hav och sjöar (SRMH 2011a). Känsliga områden Varje land skall, enligt EU:s nitratdirektiv (91/676/EEG), identifiera känsliga områden. I bilagorna till Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2010:55) finns alla känsliga områden i Sverige presenterade. Bestämmelserna om gödsel i dessa områden är strängare och mer långtgående än bestämmelser i andra delar av landet (Jordbruksverket 2011, s. 15). Avrinning från känsliga områden sker till vatten som är eller riskerar att bli övergödda (Jordbruksverket 2011 s.14). De känsliga områdena i Sverige är framförallt kust- och jordbruksbygderna i södra Sverige, se Figur 3. Det finns även en risk att dricksvattnet i dessa områden kan komma att kontamineras med för höga halter av nitrater (Jordbruksverket 2011). 6

Figur 3: Gröna områden på kartan markerar känsliga områden med hänsyn till näringsläckage. Källa: Gödsel och Miljö 2011, s. 15. I känsliga områden är det förbjudet att sprida gödsel då marken är snötäckt, frusen, översvämmad eller vattenmättad (SJVFS 2004:62). I dessa områden skall inte heller tillförseln av kväve i form av gödselmedel överstiga den mängd som avsedd gröda kan utnyttja vilket innebär att det ej får tillföras mer än 170 kg kväve per hektar och år (SJVFS 2004:62). Det är förbud mot att sprida gödsel 1 november till 28 februari samt att höstgödsling endast är tillåten om det finns växande gröda eller för att förbereda marken för höstsådd (SJVFS 2004:62). Ytterligare bestämmelser finns om åkern gränsar till en sjö eller vattendrag, då skall en remsa på minst två meter lämnas ogödslad intill vattendraget eller sjön samt att lutningen på marken inte tillåts vara mer än tio procent mot vatten (SJVFS 2004:62). Ett åtgärdsprogram skall också upprättas av medlemsländerna för att minska läckaget av kväve från jordbruket (91/676/EEG). I Sverige ingår detta program i det nationella åtgärdsprogrammet för minskade växtnäringsförluster från jordbruket som i sin tur finns i lagstiftningen (Jordbruksverket 2011, s. 14). Samtliga kommuner inom SRMH, Täby, Danderyd och Vaxholm ligger inom känsligt område. Vattentillstånd i Östersjön Östersjön är idag mycket övergödd och Sverige har en stor angränsande kuststräcka som bidrar med näringsämnen (Larsson & Granstedt 2010). Enligt Larsson och Granstedt (2010) är avrinningsområdet från Sverige till Östersjön 440 040 km 2 stort och släpper totalt ut 176 kiloton kväve samt 6,8 kiloton fosfor per år. Var det läcker mest skiljer sig från olika delar av landet men i södra Sverige är problemen störst i och med att det finns mycket åkermark och djurproduktion (Larsson & Granstedt 2010). Både fosfor- och kvävehalten har minskat i Östersjön de senaste 50 åren, på grund av bland annat minskad användning av mineralgödsel efter 1980, samt färre antal djur (SCB 2007). Det finns också skarpare bestämmelser och lagstiftning idag för hur mycket gödsel som får spridas per hektar (LRF 2009, s.17). Denna minskning är dock inte tillräcklig eftersom Östersjön fortfarande är övergödd och har stor utbredning av syrefria bottnar som följd, se figur 4 (SMHI 2009). 7

Figur 4: Utbredningen av syrefria bottnar, svartmarkerade områden. Gråmarkerat är områden som lider av akut syrebrist. Karteringen är från år 2009 (SMHI 2009). Figuren hämtad från SMHI:s hemsida och men har modifierats något. Figur 5 och 6 visar utsläpp av gödande ämnen till vatten via antropogen påverkan under år 2006 i Sverige. Figurerna visar tydligt att jordbruket har den största påverkan. De totala utsläppen av antropogent kväve till vatten var 86 000 ton och 37 800 ton härstammade från jordbruket (Naturvårdsverket 2011e). De totala antropogena fosforutsläppen till vatten var 2100 ton varav 950 ton härstammade från jordbruket (Naturvårdsverket 2011e). Figur 5: Kväveutsläpp till vatten från antropogena verksamheter i Sverige under 2006 (Naturvårdsverket 2011e). 8

Figur 6: Fosforutsläpp till vatten från antropogena verksamheter i Sverige under 2006 (Naturvårdsverket 2011e). Kg/ha 80 60 40 20 Överskott av kväve i jordbruksmark 0 1995 1997 1999 2001 2003 2005 År Kg/ha 6 4 2 0 Överskott av fosfor i jordbruksmark 1995 1997 1999 2001 2003 2005 År Figur 7: Överskottet av kväve och fosfor i jordbruksmark (kg/ha) under åren 1995-2005 i Sverige. Överskottet är skillnaden mellan till- och bortförsel av respektive näringsämne som riskerar att läcka ut från jordbruksmarken. Data hämtad från Naturvårdsverkets hemsida och har omarbetats (Naturvårdsverket 2011d). Vid övergödsling kan inte växterna ta upp all näring vilket resulterar i ett ökat läckage av näringsämnen (Naturvårdsverket 2011d). Läckaget har minskat de senaste åren med tanke på både fosfor och kväve, se Figur 7. Miljömål Riksdagen utfärdade år 1999 femton nationella miljömål som ska vara vägledande för Sveriges arbete mot en hållbar miljö (Miljömålsportalen 2010). År 2005 lades ett sextonde miljömål till och idag finns dessa övergripande mål samt 73 stycken delmål (Miljömålsportalen 2010). Miljömålens grundtanke är att nå generationsmålet, att inom en generation lösa de stora miljöproblemen och lämna över ett samhälle utan stora problem varken inom eller utanför Sveriges gränser (Miljömålsportalen 2010a). Generationsmålet är vägledande för miljöpolitiken på alla nivåer i samhället, (Miljömålsportalen 2010a). Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. (Miljömålsportalen 2011) Figur 8: Det övergripande miljömålet Ingen övergödning. 9

Hanteringen av gödsel i små lantbruk berörs framförallt av målet Ingen övergödning, se Figur 8. Det övergripande målet skall vara uppnått till år 2020 (Miljömålsportalen 2010b) och till år 2010 fanns fyra delmål som berör utsläpp av fosfor- och kväveföreningar samt utsläpp av ammoniak och kväveoxider (Miljömålsportalen 2009). Utsläppen av fosfor skulle till år 2010 minskat med 20 % från 1995 års nivå och utsläppen av kväve skulle ha minskat med 30 % till år 2010 (Miljömålsportalen 2009). Naturvårdsverkets publikation Miljömålen svensk konsumtion och global miljöpåverkan, de Facto 2010 beskriver att det övergripande målet är svårt att uppnå samt att två av de fyra delmålen inte var avklarade då tiden gick ut år 2010. Även målen Levande sjöar och vattendrag, Ett rikt odlingslandskap, Grundvatten av god kvalitet och Hav i balans samt levande kust och skärgård berör hanteringen av gödsel. Regionala miljömål De regionala miljömålen för Stockholms län har tagits fram av Länsstyrelsen och grundar sig på de nationella miljömålen men har anpassats till regionala förhållanden (Stockholm 2006). Miljömålet Ingen övergödning har i Stockholms län följande regionala mål i urval: Minskade fosforutsläpp. Utsläppen av fosfor till länets kustvatten från mänskliga aktiviteter skall minska till max 90 ton år 2010. Minskade fosforutsläpp från enskilda VA-anläggningar. Utsläppen från enskilda avloppsanläggningar skall minska och vara max 16 ton år 2010. Fosforhalt i avloppsvatten. Utgående vatten ur länets avloppsreningsverk skall normalt inte överstiga en fosforhalt på 0,3 mg/l. Minskade kväveutsläpp Utsläppen av kväve till länets kustvatten från mänskliga aktiviteter skall minska till max 2900 ton år 2010 (Stockholm 2006). Enligt bedömningar som görs på miljömålsportalen kommer inget av ovanstående miljömål att kunna nås i tid (Miljömålsportalen 2010c). Stockholms län är det län i hela landet som har störst problem med övergödning trots omfattande åtgärder (Miljömålsportalen 2010c). Att problemen inte löses inom tidsramen antas bland annat bero på många diffusa utsläpp från bottensediment och mark (Miljömålsportalen 2010c). Ovanstående bedömning gjordes 2009, det vill säga innan måltiden gått ut. År 2011 börjar en ny bedömningsgrund gälla med en önskan om att målen skall vara uppfyllda till år 2020 (Miljömålsportalen 2010c). Resultatet för år 2010 var inte sammanställt i samband med denna rapports avslutande. Lokala miljömål Täby kommun har en miljöplan som antogs 2010 med syftet att kommunens verksamheter skall ha ett gemensamt mål för att säkra en fortsatt god miljö för invånarna i kommunen (Miljöplan 2010). I samband med miljöplanen sattes övergripande miljömål upp varav ett berör en fortsatt god vattenmiljö och övergödning: God vattenmiljö. Målet innebär bland annat att belastningen av näringsämnen till sjöar och vattendrag skall minska, sjöar och vattendrag skall uppnå god vattenstatus enligt EU:s vattendirektiv och att grundvattnets kvalitet inte skall försämras på grund av mänskliga aktiviteter (Miljöplan 2010). 10

I miljöplanen finns åtgärdsförslag (2010) samt beskrivet vem som är ansvarig för att de olika målen uppnås. Stockholms län och Täby kommun Stockholms län består av 26 kommuner och är knappt två procent av Sveriges totala landyta med sina 6 500 km 2 (Rapport 2010:01). Länet delas mellan Uppland och Södermanland och mellan de två landskapen finns Mälardalen (Rapport 2010:01). Mälaren, tillsammans med länets andra sjöar bidrar till en bördig mark och 15 % av länet består av jordbruksmark (Rapport 2010:01). I Uppland finns stor förekomst av postglaciala leror och är därmed bra jordbruksmark medan södra mälarkusten och Roslagen är skog eller moränmarker vilka inte lämpar sig för odling (Rapport 2010:01). I Stockholms län finns omkring 45 200 hästar fördelat på omkring 3 800 hästgårdar (Jordbruksverket 2011a). Länsstyrelsen i Stockholm har under åren 2004-2009 granskat näringstillståndet i sjöarna i Stockholms län och sammanställt informationen i en rapport år 2010 (Hagström & Pansar 2010). I rapporten finns information om sjöarna i respektive kommun samt data på många mätparametrar, se Tabell 1. Totalt visade sammanställningen att 55 % av sjöarna i Stockholms län var näringsrika, vilket innebär att sjön har en totalfosforhalt över 23 µg/l (Hagström & Pansar 2010). Kustvattnen i Stockholms län bevakas av Svealands kustvattenvårdsförbund som arbetar för en förbättrad vattenkvalitet (SRMH 2011c). Täby kommun ligger i Stockholms län, 2 mil norr om Stockholm (Täby 2011). Det finns 63 000 invånare, ytan är 66 km 2 och kommunen gränsar till fem andra kommuner. Täby är en kommun som växer snabbt men ändå finns den ursprungliga grundtanken kvar att Täby ska vara grönt (Täby 2011). I kommunen finns flera sjöar och även en kuststräcka (Täby 2011), se Figur 9 för karta. De flesta hushåll i Täby är anslutna till kommunalt VA men det finns enstaka egna brunnar (Täby 2010a). Problem med nitrater i dricksvatten är ovanligt men finns i enskilda brunnar (Täby 2010a). Det är mycket varierat med olika jordarter inom kommunen, framförallt berg i dagen, olika leror och morän, se Figur 10. Enligt ett utdrag ur ECOS på SRMH:s miljökontor finns ett 20-tal lantbruk med häst i Täby kommun vilket innefattar cirka 560 hästar. 11

Figur 9: Karta över Täby kommun med kommungräns och namn på sjöar utsatta. Erhållen av Lantmäterienheten i Täby. Sveriges geologiska undersökning. Figur 10: Geologisk jordartskarta över en del av Täby kommun. 12

I Täby finns nio sjöar och även en del av Mälaren som går in i kommunen i form av Stora Värtan (Täby 2010). Vattenkvaliteten i sjöarna varierar men generellt sett är de näringsrika (Täby 2010). I Täby hade tre av de undersökta sjöarna, Mörtsjön, Rönningesjön och Vallentunasjön en totalfosforhalt på över 23 µg/l, vilka då anses vara näringsrika (Hagström & Pansar 2010). Tabell 1. Förteckning över data i de olika sjöarna i Täby kommun. Vid ett P tot -värde över 23µg/l anses sjön näringsrik. Data hämtad från Länsstyrelsen Stockholm, publikationen Näringstillståndet i Stockholms läns sjöar. Sjönamn P tot (µg/l) N tot (µg/l) Siktdjup (m) ph Gullsjön 16 790 1,8 7,1 Käringsjön 15 542 2,8 7,8 Mörtsjön 33 690 1,8 7,7 Rönningesjön 46 1000 0,9 8,3 Vallentunasjön 75 1400 0,8 8,6 Täby kommun tillsammans med Vallentuna, Upplands-Väsby, Sigtuna och Sollentuna har bildat Oxunda vattensamverkan (Täby 2011a). Alla kommunerna ligger inom Oxundaåns avrinningsområde och syftet med samverkan är att förbättra vattenkvaliteten och minska föroreningarna (Täby 2011a). Bland annat för att Oxundaåns utlopp ligger nära Görvälnverket som producerar dricksvatten till bland annat Täby (Täby 2011a). Sjöarna i Täby som ligger i avrinningsområdet är Gullsjön, Mörtsjön, Vallentunasjön, Fjäturen och Käringsjön (Täby 2011a). Vattensamverkan har även tagit fram en åtgärdsplan där en av åtgärderna är att jordbruksområdena i området skall kartläggas och undersökas vilka som ger mest påverkan eftersom jordbruken står för ungefär hälften av alla utsläpp av näringsämnen till de berörda sjöarna (Oxundaån 2001). Hästhållningen är i vissa områden koncentrerad och stor vilket påverkar ytvattenförekomsterna (Oxundaån 2001). Betydande lokal påverkan på ytvattnet kan hänföras till läckage från gödselhantering (Oxundaån 2001). SRMH har ingen del i detta projekt utan endast Täby kommun. Lagstiftning Stallgödsel har länge varit ett omtalat miljöproblem och det finns många regler kring detta (LRF 2009, s.9). Det som reglerar de övergripande bestämmelserna om gödselhantering är Miljöbalken (LRF 2010, s. 44) vars mål är att se till att nuvarande och kommande generationer skall ha en god miljö samt att främja hållbar utveckling (LRF 2009, s.9). Miljöbalken fungerar förebyggande genom att den som bedriver verksamhet själv skall skaffa sig kunskaper om eventuella miljörisker med verksamheten, det vill säga egenkontroll (2 kap MB). I miljöbalken regleras även hur tillsynen av verksamheterna skall ske samt vad som gäller vid eventuella åtal och straff (LRF 2010, s.44). I förordningar och föreskrifter till miljöbalken finns mer detaljerade bestämmelser, se Bilaga A (Jordbruksverket 2011, s. 113). I miljöbalken 9 kap definieras miljöfarlig verksamhet som 1 1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten, 2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten (MB 9 kap 1 ). Enligt denna definition räknas lantbruk som miljöfarlig verksamhet och omfattas därmed av 9 kap miljöbalken. Om lantbruket berörs av tillstånds- eller anmälningsplikt framgår i 9 kap 6 13

MB och definieras ytterligare i bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. De kapitel i miljöbalken som berör gödselhantering är: Kapitel 2 Allmänna hänsynsregler Kapitel 9 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Kapitel 12 Jordbruk och annan verksamhet Kapitel 26 Tillsyn Kapitel 29 Straffbestämmelser och förverkande Kapitel 30 Miljösanktionsavgifter (Jordbruksverket 2011, s. 113). De förordningar och allmänna råd som berör gödselhantering finns presenterade i Bilaga A. Miljöbalken 2 kap handlar om allmänna hänsynsregler. Alla som avser bedriva verksamhet som kan ha effekt på människors hälsa eller miljön skall följa dessa (Miljöbalken 2 kap). De allmänna hänsynsreglerna gäller för alla, företag som privatperson (Jordbruksverket 2010b). I de allmänna hänsynsreglerna, 2 kap MB, finns krav på till exempel tillräcklig kunskap, bästa möjliga teknik samt substitutionsprincipen. Kraven ska vara rimliga att genomföra och rimligheten regleras i 2 kap 7. Det skall till exempel inte innebära alltför stora kostnader för den enskilde att vidta en åtgärd för miljöhänsyn (Miljöbalken 2 kap). Jordbruksverkets hjälpmedel från 2011 Jordbruksverket är en av regeringens expertmyndigheter och har samlat sektoransvar för framförallt jordbruk och trädgård (LRF 2009, s.9). Det är framförallt Jordbruksverket som arbetar med frågor och regler kring gödselhantering (LRF 2009, s.9). Jordbruksverket publicerade 2011 en riskvärderingsmall som skall vara till hjälp vid tillsyn av gödselanläggningar på lantbruk. Mallen togs fram eftersom tillsynsmyndigheter upplevt tillsynen på hästverksamheter som problematisk (Jordbruksverket 2011a). Problematiken grundar sig i att de lagar och förordningar som finns endast gäller lantbruksföretag och många hästverksamheter inte är företag (Jordbruksverket 2011a). I praktiken är det endast de allmänna hänsynsreglerna som då kan användas för att ställa krav och det saknades ett bra underlag för att hästnäringens miljöpåverkan skulle kunna bedömas med tanke på näringsläckage (Jordbruksverket 2011a). Mallen är tänkt att användas som en hjälp i diskussionen mellan tillsynspersonal och verksamhetsutövare samt för att kartlägga var problemen kan finnas (Jordbruksverket 2011a). I mallen poängteras följande: Denna mall är inte heltäckande vid en riskbedömning utifrån miljöbalken och bör därför inte vara första steget vid en kommunal riskbedömning. Först om kommunen anser att hästverksamheter är en prioriterad grupp när det gäller miljötillsyn av näringsläckage, kan denna mall bli ett användbart hjälpmedel (Jordbruksverket 2011a). De poängteras också att mallen inte är lagstiftning och inte på något sätt juridiskt bindande (Jordbruksverket 2011a). Mallen är uppdelad i olika frågor där rött svar medför en risk för näringsläckage och ett grönt svar är neutralt. När alla frågor är besvarade ger andelen av respektive färg en vägledning om det finns risk för läckage på platsen (Jordbruksverket 2011a). Frågorna är indelade i fyra rubriker som i sin tur har en del underrubriker. De övergripande rubrikerna är: Allmänna risker, risker vid lagring av gödsel, risker vid spridning av gödsel och risker för näringsläckage från vistelseytor (Jordbruksverket 2011a). Vid denna rapports avslutande var mallen inte tillgänglig för allmänheten. Den kommer att läggas ut på Jordbruksverkets hemsida, www.sjv.se, där den kommer återfinnas under sidan Tillsyn. 14

Lagring och spridning av stallgödsel Jordbruksverkets definition på stallgödsel är: Husdjurens träck eller urin med eventuell inblandning av foderrester, strömedel eller annan vätska såsom spillvatten, disk- och tvättvatten, press-saft från ensilage eller eventuell nederbörd uppsamlad på gödselplatta, rastgård och i behållare. Begreppet omfattar även de ingående delarna i behandlad form (Jordbruksverket 2011, s.87). Med tanke på olika torrsubstanshalter delas stallgödsel också in i flyt-, klet-, fast- och djupströgödsel där hästgödsel är djupströgödsel vilket innebär att det går att stapla i en till två meters höjd (Jordbruksverket 2010a). Hästnäringen tillämpar inte tanken på kretslopp för foder och gödsel i den omfattning som övriga jordbrukssektorer gör (Steineck et al 2001). Ett exempel på detta är att mycket hästgödsel förr lades på deponi, något som nu inte längre är tillåtet vilket resulterar i andra lösningar, till exempel att stallgödsel eldas upp. Detta innebär ödslande av växtnäring framförallt eftersom fosfor är en ändlig resurs som behöver återföras till jordbruksmarken (Steineck et al 2001). Hästgödsel innehåller, förutom rikligt med näringsämnen, även mullämnen som krävs för att upprätthålla en god bördighet i åkermark och det krävs en ständig tillförsel av mullråämnen för att jordens struktur och bördighet skall finnas kvar (Steineck et al 2001). År 2007 gjorde kommunerna en uppskattning av till vilka ändamål gödseln från hästnäringen går och följande blev resultatet (HNS 2008): 52 % till åkermark 4 % till deponi 4 % till avfallsstation för övrig användning (till exempel förbränning) 10 % till jordförbättring 5 % till annan användning 25 % avyttrades på okänt sätt (HNS 2008). Studien är gjord i samarbete med Luleå Tekniska Universitet men tyvärr framgår inte vilka kommuner som medverkat (HNS 2008). Lagring av stallgödsel En häst lämnar ifrån sig runt 25 kg träck och urin per dygn och på ett år blir det upp emot nio ton per häst (Stenungsund 2011). Hästgödseln är cirka tio procent av den totala gödseln som produceras i landet (HNS 2008). Lakvatten från gödsellagring har omkring 100 gånger högre koncentration av fosfor än dräneringsvatten från åkermark och fem till tio gånger högre än orenat avloppsvatten och det är därför av yttersta vikt att avrinning från gödsellagringen inte sker (Stenungsund 2011). Bestämmelser om lagring av stallgödsel för lantbruksföretag återfinns i förordning (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. Vad som är ett lantbruksföretag är dock inte definierat vilket gör att det blir svårt att veta vilka som berörs och vilka som är undantagna av reglerna (Jordbruksverket 2010b). Om även hästägare och hästanläggningar skall omfattas av de generella bestämmelserna som i dagsläget endast gäller företag, krävs en ändring i lagen, 12 kap 10 MB (Jordbruksverket 2010b). Jordbruksverket föreslår att lagtexten ändras till miljöhänsyn i jordbruk och hästhållning (Jordbruksverket 2010b). Krav på lagringskapacitet Djurhållande lantbruksföretag omfattas av krav på minsta lagringskapacitet för stallgödsel och dessa bestämmelser finns till för att undvika att lagringen har en påverkan på människors hälsa eller miljön genom till exempel att avrinning sker till omgivningen (Jordbruksverket 2011). Jordbruksföretag skall även ha kapacitet att lagra gödseln vid oförutsägbara händelser 15

samt för att ha möjlighet att optimera spridningstillfällena (SJVFS 2010:55). Hur stort lagringsutrymmet skall vara beror på antal djurenheter och kravet är att det skall vara möjligt att lagra gödseln minst de antal månader som är uppsatta i förordning (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket (Jordbruksverket 2011, s. 32), se Tabell 2 för exempel inom känsligt område. I Tabell 3 ges krav på minsta lagringsvolymskapacitet för verksamheter vid olika lagringstider (Förordning 1998:915). Lokala förändringar kan dock förekomma och andra lagringskapaciteter gälla (Ventorp & Michanek 2001). Även djupströbäddar, även kallad lösdrift, får inräknas i lagringskapaciteten (Jordbruksverket 2011, s. 32). Utformningen av lagringsutrymmet är valfri i den mån det uppfyller kravet inget läckage eller avrinning till omgivningen (Jordbruksverket 2011, s.38). Bestämmelserna ovan gäller endast för verksamheter som är företag (SJVFS 2010:55). Finns inte tillräcklig lagringskapacitet skall gödseln lämnas till en annan verksamhetsutövare och ett stallgödselavtal bör skrivas med vilka mängder som lämnas samt från vilket djurslag gödseln härstammar (SJVFS 2010:55). Schablonmässigt kan volymen på gödsel beräknas till 1,2 m 3 per månad och häst om halm används som strö (Ventorp & Michanek 2001). Denna beräkning gäller på gödselplatta då även packning och komposteringsprocesser är medräknade (Ventorp & Michanek 2001). Denna schablon måste anpassas till om hästarna går ute mycket, det är mycket små eller väldigt stora hästar eller om strömedlet ändras (Ventorp & Michanek 2001). Tabell 2: Antal månader som stallgödsel åtminstone skall kunna lagras om verksamheten ligger i Skåne, Halland och Blekinge län samt utpekade känsliga kustområden från Västra Götaland till Stockholms län inklusive Öland och Gotland. Hämtad från Förordning (1998:915). Antal djurenheter (st) Nötkreatur, hästar, får och getter (mån) 0 till 2 Inga generella krav Fler än 2 upp till 10 6 mån Fler än 10 upp till 100 8 mån Fler än 100 8 mån Tabell 3: Krav för lagringskapacitet för lagring av hästgödsel vid olika lagringstidskrav (Malgeryd 2006). Lagringstid Lagringskapacitet, m 3 per häst Lagringskapacitet, m 2 per häst vid 1,5m lagringshöjd 6 mån 7,2 4,8 8 mån 9,6 6,4 10 mån 12,0 8,0 Verksamheter med två eller färre djurenheter är alltid undantagna från generella regler som finns om lagringskapacitet av stallgödsel (Jordbruksverket 2011). Det finns dock allmänna råd, se exempel i Figur 11, för dem som inte omfattas av reglerna och råden kan användas som hjälp för att uppfylla kraven i de allmänna hänsynsreglerna som gäller alla, inte bara företag (Jordbruksverket 2011). Idag finns enligt Jordbruksverket inte tillräckliga motiv för att mindre lantbruksföretag skall omfattas av de generella bestämmelserna om att det måste finnas lagringskapacitet för ett visst antal månader (Jordbruksverket 2011, s.39). 16

Allmänna råd om lagring på jordbruksföretag eller i andra verksamheter som inte omfattas av bestämmelserna om lagringskapacitet. Lagringsutrymmen för stallgödsel i ett jordbruk eller i andra verksamheter bör åtminstone vara så stor att gödseln kan lagras under perioder och väderleksförhållanden då spridning är förbjuden eller olämplig eller till dess gödseln kan tas om hand på annat sätt. Lagringsutrymmena för stallgödsel bör vara utformade på ett godtagbart sätt med hänsyn till läckage och avrinning från lagringsplatsen. Finns det risk att lakvatten från gödseln medför olägenhet för människors hälsa eller miljön för utrymmet vara utformat så att läckage och avrinning till omgivningen inte sker. Det finns särskilt risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön om ytvatten eller grundvatten förorenas genom avrinning eller läckage från lagringsplatsen. (SJVFS 2010:55) Figur 11: Exempel på allmänna råd från Jordbruksverket Enligt boken Att bygga häststall (2001) finns det en del grundläggande att tänka på då en lagringsplats för gödsel anläggs. Lagringen skall vara rationell, till exempel anpassad till den utrustning som används för utgödsling ur stallet samt vara miljövänlig (Ventorp & Michanek 2001). Placeringen av gödsellagringen är också viktig, den skall vara nära stalldörren men inte där många människor eller djur rör sig (Ventorp & Michanek 2001). Den skall även placeras så luktolägenheter undviks, dräneringssystem från tak inte rinner direkt ned i gödseln samt att det skall vara lätt att komma till i den dagliga utgödslingen och även med ett större fordon vid tömning (Ventorp & Michanek 2001). Värt att beakta då gödselanläggning väljs är att tänka för framtiden. Kraven kommer hela tiden att skärpas tills övergödningen inte längre är ett problem och det kan vara bra att veta att systemet som byggs även klarar även kommande krav (Ventorp & Michanek 2001). Stukalagring Stukalagring innebär en mellanlagring av gödsel direkt på marken utomhus för att exempelvis effektivisera spridningen av gödsel eller transporten till andra lantbrukare (Jordbruksverket 2011, s.45). Det är endast fasta gödselslag som får förvaras i stuka och med fast avses att kunna staplas en meter utan stöd (SJVFS 2010:55). Lagringstiden bör hållas så kort som möjligt och stukalagring får inte ske på mark där det finns risk för läckage till sjöar och vattendrag (SJVFS 2010:55). Lagring av gödsel i stuka är inte tillåtet att räkna in som ordinarie lagringsutrymme (Jordbruksverket 2011, s.45). För tillfällig lagring finns ett antal regler som till exempel att gödseln skall placeras på åkermark som är i bruk, jordarten skall vara mindre genomsläpplig, att det inte skall finnas risk för översvämning eller att marken blir vattenmättad, förhindra olägenheter till närboenden och att det bör odlas en gröda på platsen efter avslutad lagring (SJVFS 2010:55). På senare år har även problemet med läckage av näring från hagar blivit uppmärksammat men kring detta finns fortfarande inget detaljstyrande regelverk (LRF 2009, s.9) utan endast rekommendationer från hästnäringen om att dessa hagar bör hållas mockade (LRF 2009, s.17). Hästar kräver mycket mark, både genom sitt stora rörelsebehov och att de sliter och förorenar stora arealer mark (Ventorp & Michanek 2001). Länsstyrelsen i Västmanlands län (2008) har tagit fram ett förslag till länspolicy för lagring av stallgödsel. I den bedömer de att verksamheter har lika stor miljöpåverkan oavsett om de är företag eller inte och samma krav skall gälla för alla (Västmanland 2008). De anser också att 17

för verksamheter med färre än tio djurenheter skall en individuell bedömning göras av behovet av tät lagring. Dock bör som regel alltid en tät lagringsform finnas och vid små mängder gödsel kan lagring på mark med högt lerinnehåll godkännas om gödseln avlägsnas från gården minst en gång per år (Västmanland 2008). Lagring av gödsel inom detaljplanlagt område skall anmälas till kommunen enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Utformningen av en gödselplats skiljer sig dock inte om den anläggs utanför eller innanför detaljplanlagt område (Stockholm 2001). Spridning av gödsel Hur mycket gödsel som får spridas på markerna regleras av fosforinnehållet och inom en femårsperiod får totalt max 22 kg fosfor per år spridas på ett hektar (SJVFS 2010:55). Detta motsvarar vad en växande gröda kan ta upp under en växtsäsong (SJVFS 2010:55). I känsliga områden finns även begränsningar på kvävehalt i gödselmedel och det får tillföras max 170 kg totalkväve per hektar och år från stallgödsel (SJVFS 2010:55). Ett ton hästgödsel innehåller ungefär ett kilo fosfor och tillsammans producerar Sveriges hästar två till tre miljoner ton gödsel per år (Hammar 2001). Hammar (2001) har i sin rapport räknat ut att med en gödselgiva på 30 ton gödsel per hektar mark skulle en total spridningsareal på 83 000 hektar krävas varje år för alla Sveriges hästar. Denna spridningsareal motsvarar ungefär tre procent av Sveriges totala åkerareal vilket tyder på att det borde finnas gott om areal för spridning av hästgödsel (Hammar 2001). Vilket strömaterial som används skall beaktas vid beräkning av växtnäringsinnehåll, vilket har betydelse för hur mycket gödsel som får spridas på en viss plats (Hammar 2001). Som exempel på strömedel kan nämnas torv som är rik på kväve samt halm och spån som har ett högt innehåll av fosfor (Hammar 2001). Olika strömedels påverkan: Torv: Ger små kväveförluster i form av ammoniak. Går att sprida utan kompostering (Steineck et al 2000). Halm: Svårt att sprida utan kompostering på grund av ojämn struktur. Mer ammoniakavgång än andra strömedel (Steineck et al 2000). Spån: ger måttliga kväveförluster i form av ammoniak. Ger en kompakt gödsel som kan spridas utan kompostering (Steineck et al 2000). Papper: Stora kväveförluster och har liksom halm en ojämn struktur som gör att den måste komposteras innan spridning (Steineck et al 2000). För hjälp med spridning och lagring av gödsel har ett hjälpmedel arbetats fram och finns tillgängligt på Internet, www.greppa.nu (Greppa 2011). Det har tagits fram i ett samarbete mellan olika aktörer som till exempel Jordbruksverket, LRF och Länsstyrelserna (Greppa 2011). Med hjälp av Greppa kan lantbrukaren bland annat få hjälp i uträkningen av växtnäringsinnehållet i stallgödseln (Greppa 2011). Kompostering av stallgödsel Kompostering av stallgödsel gör bland annat att kväve avgår i form av ammoniak och gödselns vikt minskar till ungefär hälften (Steineck et al 2000). Den totala halten fosfor blir dock i princip oförändrad (Steineck et al 2000). Bakterier i gödseln och ströet frigör näringsämnena och gör dem tillgängliga (Hushållningssällskapet 2011). Komposteringen tar mellan ett och två år och kan göras på gödselplatta, i stuka eller vid en avfallsanläggning (Steineck et al 2000). Steineck skriver (2000) att det går att skynda på komposteringen genom att göra miljön optimal och ha lagom vatten- och syrehalt, rätt temperatur och att komposten vänds med jämna mellanrum. I försöket testades komposter med olika strömedel och komposteringsförloppet var snabbast för torvkomposten medan halmkomposten var 18

långsammast. Värt att notera är att även mängden strö påverkar komposteringstiden (Steineck et al 2000). Steineck et al (2000) tittade även på urlakningen till marken under komposten och det var framförallt ammoniumkväve från blandgödselkomposten och nitratkväve från torvkomposten som läckte. Torvkomposten gav mest urlakning men de uppmätta värdena var dock mycket små och högre värden har tidigare uppmäts i stukor och djupströbäddar för nötkreatur (Steineck et al 2000). Lundgren och Pettersson (2009) har studerat huruvida hästgödsel kan fungera som bränsle till biogasanläggningar eftersom det skulle vara optimalt att förbränna gödsel för att få värme till anläggningen. Eldas gödseln upp på plats undviks många transporter med gödseln (Lundgren & Pettersson 2009). Lundgren och Pettersson kom fram till att hästgödsel fungerar bra att förbränna till biogas med låga utsläpp av koloxider om gödseln har en torrsubstanshalt över 50 %. Dock måste detta utredas ytterligare innan det kan bli en utbredd uppvärmningsmetod, framförallt med tanke på hantering av askan som bildas (Lundgren & Pettersson 2009). Stallgödsel och ekologisk odling Ekologisk odling innebär bland annat att det gödselmedel som används endast kommer från naturliga källor som stallgödsel eller kvävefixerande växter (Nilsson 2007). De ekologiska gårdarna strävar efter att skapa ett kretslopp av näringsämnen och detta betyder att stallgödseln är mer eftertraktad och med fler ekologiska gårdar behövs större mängder stallgödsel (Nilsson 2007). De flesta ekologiska gårdar med djurproduktion använder fastgödsel som gödselsystem, bland annat för att djuren skall få tillgång till strömaterial som till exempel halm (Nilsson 2007). Det har gjorts många studier på ekologiska respektive konventionella gårdar med tanke på näringsläckage och SLU presenterade år 2000 en studie som visade att den ekologiska gården hade mindre läckage (Nilsson 2007). Andra undersökningar som gjorts har visat på det motsatta och resultatet kan ändras mycket då en eller ett par av undersökningsparametrarna ändras (Nilsson 2007). JTI:s kostnadsjämförelser JTI, institutet för jordbruk och miljöteknik, har genom ett examensarbete tittat på olika lösningar för gödselhantering och kostnader för dessa. I arbetet studerades tre olika system, gödselplatta, container och snabbkompostering. Ett stort problem hos hästnäringen är att ha tillräckligt mycket mark för att sprida gödseln på vilket betyder att gödseln måste tas omhand på annat sätt (Hammar 2001). Tyvärr är näringsinnehållet i hästgödseln mindre värt än vad det kostar att sprida gödseln på åkern och därför tas en avgift oftast ut av den som hämtar gödseln (Hushållningssällskapet 2011). Den mest utbredda lagringsformen av hästgödsel är gödselplatta men även containersystem är mycket vanligt (Hammar 2001). I ett containersystem körs gödseln antingen till en lantbrukare som sprider den på sin mark eller till en avfallsanläggning där gödseln antingen komposteras eller används som jordförbättringsmedel, till exempel vid rening av oljeförorenade jordmassor (Hammar 2001). Till Magnus Hammars (2001) tre studerade system, lagring på gödselplatta, containerhantering samt snabbkompostering användes tre olika scenarion om vad som sker med gödseln efteråt, deponering, övrig användning på avfallsstation och spridning på åkermark (Hammar 2001). Utifrån dessa olika scenarion har han i en modell räknat ut kostnader för de olika systemen. Att sprida gödseln på jordbruksmark är det billigaste alternativet oavsett hanteringssystem innan och det är ungefär dubbelt så dyrt att transportera bort gödseln för annan användning (Hammar 2001). Om slutanvändningen är spridning på åkermark är kostnaden för lagring på gödselplatta relativt konstant på 100 kr per ton hästgödsel. Om anläggningen har färre än tio hästar är containerhantering ett dyrt alternativ 19

men vid fler än tio hästar är container det billigaste alternativet, en kostnad på 70 kr per ton (Hammar 2001). I rapporten kom Hammar (2001) fram till att för anläggningar med fem till tio hästar rekommenderas att en lantbrukare hämtar gödseln på en gödselplatta, då detta är det billigaste alternativet. Enskilda avlopp De små gödselproducerande verksamheterna jämförs här med enskilda avlopp eftersom det i båda fallen visar sig att de enstaka verksamheterna har en försumbar påverkan på miljön medan problemen ökar när många liknande verksamheter finns i samma område (SRMH 2010). De enskilda avloppen har sedan lång tid tillbaka ett detaljerat regelverk och väl etablerade arbetsrutiner medan det knappt finns någon tydlig lagstiftning på små gödselproducerande verksamheter och många kommuner inte har någon tillsyn på dessa utöver klagomålsärenden (SRMH 2010). År 2001 fanns cirka 850 000 hushåll i Sverige som inte var kopplade till ett kommunalt reningsverk, många av dessa har enskilda avlopp (Naturvårdsverket 2011c). Kraven på enskilda avlopp är lika för alla, såväl permanentboende som fritidsboende, och regleras i Miljöbalken med tillhörande förordningar (SRMH 2011b). Uppskattningsvis kommer mellan tio och tjugo procent av Sveriges totala utsläpp av fosfor från enskilda avlopp (SRMH 2011b). Detta kan jämföras med utsläppen från Sveriges alla hästverksamheter som står för cirka två procent av fosforutsläppen (Hammar 2001). Av hästverksamheternas totala utsläpp härstammar runt åtta procent från små eller mycket små gödselproducenter. I augusti 2006 kom Naturvårdsverket ut med nya riktlinjer för enskilda avlopp. Den största förändringen var att kraven blivit hårdare samt ställs på funktion istället för en speciell teknik (SRMH 2010). I samband med detta kom också krav på mer långtgående rening och de tidigare teknikerna med trekammarbrunn följt av markbädd eller infiltrationsanläggning är inte längre godkända (SRMH 2010). Dessa hårdare krav tillkom för att förhindra att näringsämnen som fosfor och kväve läcker ut och ytterligare bidrar till övergödningen (SRMH 2010). I avloppsvatten kommer 80 % av kvävet och 55 % av fosforn från humanurinen, som utgör cirka en procent av det totala flödet, källsortering av urin är därför mycket intressant (Grästorp 2003). Olika områden i Sverige är olika känsliga för utsläpp av näringsämnen och i samband med enskilda avlopp brukar det talas om hög skyddsnivå och normal skyddsnivå (SRMH 2011a). Om fastigheten ligger inom område som är tillrinningsområde för känsliga sjöar och vattendrag, ett strandskyddsområde, ett naturreservat, ett Natura 2000-område eller ett område där fritidshus tidigare dominerat men där fler fastigheter nu görs om till permanent boende krävs hög skyddsnivå (SRMH 2011). Reningskraven för dessa är att 90 % av fosforn, 50 % av kvävet och 90 % av BOD (syreförbrukande organiskt material) skall renas bort i den egna avloppsanläggningen (SRMH 2011). I områden med normal skyddsnivå krävs att 70 % av fosforn och 90 % av BOD renas bort och inga krav på kväverening (SRMH 2011). 20

Resultat Här presenteras de resultat som erhållits ur studierna på vilka gödselhanteringssystem som finns samt vad de olika kommunerna ställer för krav på gödselhantering hos mindre verksamheter. Även juridiska fall redovisas. Problematiken Eftersom det inte finns några precisa bestämmelser för små lantbruksverksamheter tolkar alla kommunerna reglerna på sitt eget sätt vilket leder till att det är olika krav i olika kommuner. Antal hästanläggningar Som kunde utläsas ur Figur 1 är det mycket vanligt med anläggningar som har två till fyra hästar. Denna insikt är viktig eftersom även de små bör omfattas av kraven på gödsellagring om de ligger inom känsligt område. Ur figuren går dock inte att utläsa hur många av hästarna som finns i nitratkänsligt område respektive utanför. I dagsläget saknas kunskap om hur gödselhanteringen ser ut på landets hästverksamheter, speciellt de mindre. Många kommuner har ingen tillsyn på dessa små lantbruk på grund av bland annat resursbrist och detta kan leda till att det finns många små verksamheter med bristande gödselhantering som påverkar miljön. I och med att verksamheterna inte är kartlagda är det svårt att bedöma vad en eventuell förändring av lagen skulle betyda och även veta hur många anläggningar som skulle beröras av till exempel ett utökat krav på lagringsutrymme. Olika kommuners bedömning av mindre gödselverksamheter 57 av cirka 130 kommuner/kommunsamarbeten svarade på mailet som skickades ut, se Bilaga B, vilket innebär ungefär 44 %. Se Bilaga C för att se vilka kommuner som svarade på mailet och svaren som framkom finns presenterade i Figur 12. Antal kommuner 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Olika kommuners krav Figur 12: Vad de olika kommunerna ställer för krav på gödselhantering hos mindre gödselproducenter i känsligt område. De flesta kommuner svarade att de ställer krav på en tät lagring men inte mer preciserat vilka exakta krav som ställs. Många bedömer också i enskilda fallet om till exempel gödsellagringen sker på en olämplig plats. Definitionen på olämplig plats är ofta samma som 21

för stukalagring, se sidan 17. Många av kommunerna använder samma regler för enskilda verksamhetsutövare som för lantbruksföretag trots att detta inte står preciserat i lagen. Kraven ställs ofta efter det lilla lantbrukets förutsättningar och det går alltid att hänvisa till de allmänna hänsynsreglerna. 18 av kommunerna ställer krav på tät lagringsplats och det är upp till verksamhetsutövaren att bestämma hur den skall utformas för att sedan bli godkänd vid tillsyn. Sex av kommunerna har inte tagit upp frågan om gödselhantering på små verksamheter på grund av resursbrist eller att de inte anser att behov finns att göra det. Sex av kommunerna ställer inga specifika krav på verksamheter med färre än två djurenheter men de flesta rekommenderar tät lagring även till dessa. En av kommunerna tyckte inte att det fanns skäl att ställa krav på verksamheter med färre än två djurenheter varken i känsligt område eller utanför. De ansåg även att det ibland inte fanns skäl att ställa krav på de verksamheter med upp till tio djurenheter som inte är jordbruksföretag eftersom detta inte finns reglerat i miljöbalken. De större verksamheterna fick dock oftare krav på lagringsutrymmets utformning och kapacitet men detta bedöms i det enskilda fallet. 16 av kommunerna ser alltid till det enskilda fallet och bedömer utifrån det vilka krav som behöver ställas med hjälp av de allmänna hänsynsreglerna. Tre av kommunerna kräver tät gödselplatta eller container oavsett antal djur. I en kommun har ett krav på att anlägga gödselplatta överklagats, både länsstyrelsen och miljödomstolen gick på samma linje som miljöförvaltningen trots att det endast gällde två hästar. Ur detta kan utläsas att det anses skäligt att kräva gödselplatta i speciella fall. Sex av kommunerna ställer samma krav på lagring för enskilda verksamheter som på jordbruksföretag och andra anmälningspliktiga verksamheter. De anser inte att mindre verksamheter är undantagna på grund av sin storlek. En av kommunerna använder sig mycket av de nationella och lokala miljömålen då de är ute på tillsynsbesök och utnyttjar dessa för att motivera kraven på lagring, Ett kommunsamarbete med delat miljökontor mellan tre kommuner, ställer krav på gödselplatta för alla verksamheter med fler än två djurenheter. Många av kommunerna påpekade att den enda tillsynen de gör på mindre verksamheter är efter klagomål då deras resurser inte är tillräckliga för att göra löpande tillsyn på dessa. En del kommuner blev intresserade över förfrågan som mailades ut, se Bilaga B, och påpekade att de inte tänkt på denna problematik. Samtliga av dessa ville gärna ta del av denna rapport då den är klar. Inventering av mindre gödselproducenter inom SRHM:s område SRMH hade under 2010 som projekt att inventera alla lantbruksverksamheter i registret. Detta för att tillsynen på dessa varit bristfällig under lång tid på grund av resursbrist men också för att få en kartläggning av verksamheterna efter att djurskyddet flyttats till länsstyrelsen. I och med den omstruktureringen blir det totalt sett färre besök på gårdarna och därmed blir 22

kontrollen sämre. Eftersom regelverket på små gödselproducenter är svårtolkat skulle en inventering vara till hjälp för att säkerställa att samma krav ställdes på liknande verksamheter. Handledaren på SRMH, Susanne Backlund, hade tio objekt som ännu inte blivit inventerade avseende gödselhantering och sedan tillkom även ytterligare ett objekt som inte fanns med i registret. Totalt inventerades elva objekt. Inventeringarna var planerade och inbokade efter telefonsamtal med verksamhetsutövar. De flesta av verksamhetsutövarna var positiva och svarade ärligt och ingående på frågorna. De flesta verksamheter hade en god gödselhantering och den vanligaste hanteringsformen var container. 1) På denna gård finns en stor container, se Figur 13, som töms ungefär var fjortonde dag av Wiklunds åkeri, beroende på hur många hästar de har hemma, upp till 12 stycken. Containern töms på Löt återvinningsanläggning. Varje tömning kostar cirka 1200-1500 kr, 600-700 kr för enbart tömningen och sedan tillkommer transportkostnad. Hyran av containern är obefintlig eftersom de kände förre VD:n på Wiklunds och avtalet har sedan fortsatt löpa trots ny VD. Hästarna står på halm. Figur 13: Gödsellösningen på objekt nummer 1). 2) På Resarö finns en liten fastighet med två hästar som står på spån/torv-mix. Gödseln samlas upp i en container, se Figur 14, som töms ungefär varannan månad av Sita. En månadshyra på 600-700 kr för containern och varje tömning kostar 1200 kr. Verksamhetsutövaren trodde den tömdes på Hagby återvinningscentral men var inte säker. Figur 14: Gödsellösningen på objekt nummer 2). 3) På en liten gård i Täby finns tre hästar som står på spån och mockningen sker i säckar, se Figur 15, som sedan körs till Hagby återvinningscentral. Stallet låg i anslutning till ett stort 23

bostadsområde och vid en annan gödsellösning hade förmodligen klagomål inkommit. Det blir en säck gödsel per dygn och säckarna lämnas bort ungefär var fjortonde dag. Figur 15: Gödsellösningen på objekt nummer 3). 4) Ett islandshäststall i Täby har en container, se Figur 16, som töms ungefär varannan vecka av en lantbrukare med en större gård i närheten och verksamhetsutövaren visste inte vad gödseln sedan användes till. Hästarna är fem stycken och står på halm. Figur 16: Gödsellösningen på objekt nummer 4). 5) På ena gården på Rindö mockade de för tillfället i säckar som sedan skänktes till grannar och bekanta som gödselmedel i trädgårdar. Säckarna förvaras i en del av stallet som inte används, se Figur 17, och är därmed skyddade för nederbörd och läckage. I samband med att ett nytt stall var planerat hade verksamhetsutövaren själv många idéer på gödselhanteringssystem, bland annat en Roslagskompost och en gödselplatta. Hästarna var mellan tre och fyra stycken står på spån i lösdriften. Hagarna mockades ofta för att minska läckage av näringsämnen. 24

Figur 17: Gödsellösningen på objekt nummer 5). Samt skylt vid vägen för att göra reklam för att gratis gödsel finns att hämta. 6) På andra gården på Rindö mockar de i säckar som ges bort till grannar alternativt lämnas vid kolonilotter i närheten. Förutom fem hästar fanns även får vars lösdrift ibland behövde tömmas. Gödseln från den läggs då i en hög framför stallet, se Figur 18, som sedan töms sporadiskt av en lantbrukare som sprider gödseln på sina marker. Gödsel hade förvarats länge på samma plats på gårdsplanen. Eftersom de överväger att ha fler hästar i stallet året runt fanns planer på att gjuta en gödselplatta. Hästarna står på halm och det är även halm i fårens lösdrifter. Figur 18: Gödsellösningen på objekt nummer 6). 7) På denna lilla gård stod tre hästar och de hade en gödselplatta med en kant på en av sidorna, se Figur 19. Dock var halva plattan täckt med grus från en vän till gårdsägaren. De tre hästarna går ute mycket vilket minskar gödselmängden. Den gödsel som bildades gick till trädgårdsodling eller gårdsägarens åkermark. Hästarna står mestadels på torv. 25

Figur 19: Gödsellösningen på objekt nummer 7). 8) Gödseln som bildas på denna fastighet med tre hästar transporteras över till grannstallets container, se Figur 20. Det sker ingen mellanlagring utan gödseln transporteras direkt från skottkärran till containern. Hästarna står på torv/spån-mix. Containern töms sedan på Hagby återvinningscentral enligt verksamhetsutövaren. Figur 20: Gödsellösningen på objekt nummer 8). 9) Detta lilla inackorderingsstall med åtta hästar har en tät container, se Figur 21, ståendes på asfalt att förvara gödseln i. Containern hämtas gratis av ett trädgårdsföretag där gödseln användes som jordförbättringsmedel. Hästarna står på torv. Figur 21: Gödsellösningen på objekt nummer 9). 26