Jag och My har bestämt träff på

K V I N N L I G K R I G A R E För ett år sedan svävade My mellan liv och död. Nu är hon åter på benen och starkare än någonsin och ska snart tävla på grapplingtävlingen ADCC i Norge. Text & foto: Jenny Svensson Jag och My har bestämt träff på Nacka Dojo där vi båda tränar kampsport. Det är skärtorsdag och första vårsolen värmer kinderna. I dag ska vi träna NoGi. Det infinner sig alltid en känsla av att vara hemma när jag kliver in i dojon som ligger vid Skuru Skola i Nacka. På golvet innanför ytterdörren ligger en lång grå matta med dojons slogan Tjena kompis som beskriver den gemenskap som finns bland oss medlemmar. Dojons färger går i svart, grått, vitt genom hela dojon som är en av Sveriges största kampsportsklubbar. Den har två stora dojos på 200 kvm vardera. Det finns ett café där vi brukar hänga före och efter träningarna. Det finns även bastu och styrketräningslokaler När jag registrerat mig i receptionen går jag upp för den mattbeklädda trappan där man kan börja ana kampsportsanläggning på grund av doften av svettigt skinn från handskar och material. På de vita väggarna som leder in mot omklädningsrummen hänger det svartvita foton med motiv av medlemmar i olika kampsportspositioner. Jag går in i omklädningsrummet, det är tomt och en doft av hud- och hårvårdsprodukter ligger som en fräschör i luften. Jag får ett sms av My, hon är tio minuter sen. Jag byter om till rashguard och tights, plockar fram tandskyddet och fyller på vattenflaskan. Om en timme börjar dagens No-Gi pass. Jag har inte kört lika mycket No- Gi som My utan min huvudgren är BJJ (Brasiliansk Jiu jitsu). Skillnaden mellan No-Gi och BJJ är träningskläderna. I BJJ har man även på sig en gi (tvådelad dräkt i slitstarkt tyg) över rashguarden och tightsen. 2 3

FAKTA - EVA-MY PERSSON Bor: Birkastan Ålder: 29 år Sysselsättning: studerar till kiropraktor på Kiropraktorhögskolan i Stockholm, dealer på Casino Cosmopol, tränare i olika sporter, bland annat thaiboxning. Aktuellt: är med i sw-landslaget och ska gå en superfight på ADCC (grapplingturnering) i Oslo nu i april. Kuriosa: My har volontärarbetat i Asien, Kambodja, där hon tillsammans med andra volontärer samlade in skolmateriel till skolor som låg mitt i ingenstans. En skola hon besökte bestod av 11 lärare på 300 elever. Meriter: WTKA Europeiska öppna K1 (kickboxning) Guld WTKA Ungern öppna K1 (kickboxning) Silver Shootfighting SM Guld (2015) Shootfighting SM Guld (2016) Sumission Wrestling SM Guld (2017) MMA EM i Sofia, Bulgarien Brons (2017) No-Gi EM i Rom Silver (2018 ) Instagram: @evamypersson 4 5

ALLA ÄLSKAR SAMMA SAKER OCH TAR HAND OM VARANDRA My har tränat kamsport i tio år totalt. Började med traditionell kung fu men har både kickboxning, thaiboxning och MMA i bagaget. Nu utövar hon endast No-Gi och brasiliansk jiu jitsu. I nnan My började träna på Nacka Dojo hade hon spanat in dojon på internet och sökte sedan jobb i dojons reception. Hon berättar att i och med att hon inte hade hunnit etablera sig i Stockholm ännu såg hon detta som att det var det jag sökte. och tävlingar. Det är därför det inte blir så ofta, säger My och tittar upp mot taket samtidigt som hon biter ihop tänderna. My älskar sin familj och beskriver den som stor, lojal och färgstark. De är fem syskon. Tre systrar och två bröder. En bror bor i Nuförtiden ser man My runtrullandes i dojon Stockholm, en syster bor i Monaco och där hon får sina motståndare att klappa resten av syskonen på olika platser i norra (ge upp) genom att strypa eller låsa ut dem. Sverige. Receptionsjobbet har hon slutat med. y kommer inrusande i My har, som många av oss andra, hittat fina omklädningsrummet med ett förlåt vänner här. Hon berättar att hon älskar den att jag är sen och ett stort leende stora kärleken som är på dojon. på läpparna. Vi kramar om varandra och - Alla älskar samma saker och tar hand om hon byter om och tejpar sina fingrar. Hon fyller en shake med aminosyror blandat varandra. med vatten som hon dricker under passet. Hur länge har du tränat här på Nacka dojo? Jag ser ett turkost avflagnat nagellack på - Jag tror det är tre och ett halvt år nu, svarar fingrarna som speglar hennes gömda (Mys egna ord) feminina sida. My lite osäkert. M Åh nej, var är mitt tandskydd? Jag måste ha glömt det hemma. Aja, får köra utan, säger My med sin norrländska dialekt och ler med hela ansiktet. My är född i Ljusdal, en inlandskommun i nordvästra Gävleborgs län med cirka 19tusen invånare. Hennes mor och far bor fortfarande kvar och hon försöker åka upp så ofta hon kan mellan plugg, jobb, träning 6 7

N ästa gång vi träffas ses vi hemma hos My i Birkastan. Klockan är runt 17 och det är gråmulet. I sin tvåa på S:t Eriksplan bor hon tillsammans med sin chihuahua Chiquita. Jag trycker in dörrklockan och hör hur My försöker få tyst på Chiquita som skäller på andra sidan dörren. Hon gillade inte alls ljudet av ringklockan. Efter ett litet tag blir det tyst och My öppnar dörren. My och jag kramas, sedan hoppar en glad liten hund upp i knäet på mig och hälsar mig välkommen. Lägenheten speglar Mys personlighet men just nu pågår ett stambyte i huset så både badrum och hall är oanvändbart. Det är tur jag har dojon att duscha i. I värsta fall har jag fått tvätta av mig i vasken i köket, säger My och skrattar. Vi sätter oss i sängen och tittar på lite foton jag tagit på henne under skärtorsdagen då vi tränade No-Gi tillsammans. Rummet som egentligen är ett sovrum använder My som en stor garderob. Ena väggen är inredd med klädlådor som är fyllda från golv till tak. Jag kan ana att My inte lägger så mycket tid på att ta hand om alla kläder då det ligger en hög med nytvättade kläder mitt på golvet. Hur kommer det sig att du valde att flytta ner till Stockholm, och så långt ifrån din familj? My svarar kort och koncist med en klang av självklarhet i sin röst: Varför!? Prio 1 för att satsa mer på kampsporten som är mycket mer lättillgänglig här än i Sundsvall där jag tränade innan. Prio 2 för att studera till kiropraktor på Kiropraktorhögskolan. Och när!? Det var för fyra år sedan. När My inte tränar kampsport löptränar hon gärna runt Kungsholmen och Kallhällsklipporna. Då brukar hon ha med sig Chiquita som älskar att springa långt. Förlåt men jag har inte hunnit ta hand om tvätten, den är ren, men jag använder den ju hela tiden ändå, så onödigt att lägga tid på lådorna. Det är bara träningskläderna jag gör så här med, poängterar my. 8 9

MAN VISSTE INTE HUR KRITISKT DET VAR NÄR JAG LÅG DÄR PÅ SJUKHUSET U nder det sista året på sig upp ur sängen om dagarna. Successivt kiropraktorutbildningen hände klarade hon av mer och mer av sin vardag något som fick My att släppa allt. och började dyka upp i dojon då och då. Hon svävade mellan liv och död. När jag tar upp frågan om skadan och Under rond två i semifinalen på året med rehab och ovissheten om hon MMA EM fick jag en spark i bakhuvudet någonsin kan idrotta igen säger hon att hon och matchen fick avbrytas. gärna pratar om det. Det ger mig mycket att prata om det här, det är en del av min bearbetning av My blev allvarligt skadad och var tvungen att läggas in på sjukhus i Sofia, Bulgarien, det som hänt. Och det var även en del av terapin jag gick i under min väg tillbaka. där matchen hade ägt rum. Första april i år var det exakt ett år sedan det hände och i dag tränar My på elitnivå igen, precis som innan skadan. Dock inte MMA, utan nu tränar och tävlar hon Hon blev kvar på sjukhuset i cirka en och endast i grappling (No-Gi/BJJ) och i slutet en halv vecka innan hon fick flyga hem till av april ska hon gå en superfight i ADCC Sverige. (submission fighting) i Oslo. När hon kom hem väntade en lång tids avbrott i idrottandet och under ett år led My av hjärntrötthet. Hon orkade knappt ta Man visste inte hur kritiskt det var när jag låg på sjukhuset. Med deras maskiner kunde man inte se det.. My tar fram handskarna hon hade på sig under MMA-matchen i Bulgarien.. 10 11

There is no way to happiness, happiness is the way - Eva-My Persson V i packar ihop och gör oss redo för att gå hemifrån, jag hem till mig och My till dojon. På vägen till t-banan frågar jag henne om nagellacket hon hade på sig under fotograferingen. Hon berättar att har hon en slags ritual för sig inför varje tävling. Då hon ordnar hon hemma-spa med bland annat peeling och lackning av naglarna. Det ger ett slags lugn och botar rastlösheten av att inte få träna lika hårt just innan match. I den proppfulla t-banevagnen pratar vi vidare om tävlingar. My peppar mig inför min kommande tävling och ger mig tips på bra "mindset" för att behålla ett lugn både innan och under match. Det känns tryggt att få tips från ett proffs. En kram i Slussen skiljer oss åt för denna gång. 12 13