Uppdaterad version 20/1-2014 Underlag till Krigsmaterielexportutredningen (Kex)

Uppdaterad version 20/1-2014 Underlag till Krigsmaterielexportutredningen (Kex) Den 15 oktober 2013 höll Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen en presentation inför ledamöterna i Krigsmaterielexportutredningen Kex. Detta underlag knyter an till presentationen och förtydligar några av de frågor som togs upp i presentationen och i frågestunden. Fokus för presentationen var praxisutveckling och Politiken för global utveckling även om många av utredningens andra fokusfrågor också berördes. Vi är väldigt tacksamma över att ha fått denna möjlighet att ge inspel till-, och diskutera med er om ert viktiga arbete. Tveka inte att höra av er om ni har frågor om någonting av det som tas upp i underlaget! Med vänliga hälsningar, Anna Ek Ordförande anna.ek@svenskafreds.se Tel: 070-954 05 13 Linda Åkerström Ansvarig för nedrustningsfrågor linda.akerstrom@svenskafreds.se Tel: 070-763 48 51

Bilaga 1: Förteckning över länder med direkt väpnad konflikt som fått köpa svenska vapen 2000-2012 Bilaga 2: Freedom House ranking av delvis fria och ofria stater 2000-2012 1. Inledning När Svenska Freds deltog i den hearing som Kex anordnade i februari 2013 fokuserade vi på de tre viktigaste delar som vi anser behöver förbättras om en skärpning av exportkontrollen till icke-demokratier ska kunna få genomslag i praktiken. Vi pratade om vad som behöver göras för att förbättra regelverket, tolkningen av regelverket och insynen och ansvarsutkrävande i processen och i politiken. Vid den längre presentation Svenska Freds höll den 15 oktober 2013 fick vi möjlighet att gå djupare in på några av dessa frågor. Vi kommer här att fokusera på hur vi ser på praxisutvecklingen inom den svenska vapenexporten, även utifrån PGU. Det är två av de punkter i ert direktiv som vi ännu inte berört. Med praxisutveckling menar vi vad som hänt med svensk krigsmaterielexport i praktiken sedan den lag vi har nu trädde i kraft. Vi kommer visa hur synen på vapenexporten har förändrats på några viktiga punkter samt hur krigsmaterielexporten till stater i väpnad konflikt, till utvecklingsländer och till icke-demokratier har utvecklats rent statistiskt. Krigsmaterielexportutredningen ska enligt direktivet lägga förslag på ny lagstiftning på krigsmaterielområdet senast i december 2014. Vi anser att det finns mycket att lära av att se närmare på hur den lag och de regler vi har idag har tillämpats och vilket spelrum de har gett för vapenexport till icke-demokratier, utvecklingsländer, länder i väpnad konflikt och där grova brott mot mänskliga rättigheter sker. En del av Kex kommittédirektiv handlar också om att beskriva den praxisutveckling som skett. 2. Dagens regelverk Det svenska regelverket för krigsmaterielexport består av Lagen om krigsmateriel och regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan. Idag har ISP även att ta hänsyn till EU:s bindande Common Position och till Politik för global Utveckling (PGU). Innan Kex lämnar sitt betänkande förväntas Sverige även ha ratificerat FN:s vapenhandelsavtal Arms Trade Treaty (ATT). Lag vs riktlinjer Det regelverk vi har idag är en vid ramlag samt riktlinjer som lämnar stort utrymme för bedömningar och tolkningar. Dagens lag innehåller som bekant två centrala förutsättningar: Tillstånd enligt denna lag får lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik (Lag om krigsmateriel 1992:1300) För oss är det tydligt att lagens mening är att båda dessa förutsättningar behöver vara uppfyllda om tillstånd ska kunna ges. Argumentationen kring svensk krigsmaterielexport har traditionellt sett denna aspekt av svensk politik som ett nödvändigt ont som behövdes först och främst för att bevara svensk neutralitet. Lagen säger alltså inte så mycket. Utöver att mänskliga rättigheter ska vara ett centralt villkor sägs inget om vad utrikes-, försvars- eller säkerhetspolitik är eller vilka aspekter av dessa som ska spela in när bedömningar görs.

Regeringens riktlinjer för vapenexport Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen skall inte beviljas om det skulle strida mot internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder). Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd skall beviljas. Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter. Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats som övrig krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller har inre väpnade oroligheter, eller det i landet förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och om inte ovillkorligt hinder möter. (Se t.ex. Krututredningen bilaga 2, s. 297: http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/89/19/53868a47.pdf) När steget tas från lag till riktlinjer händer någonting avgörande. När utrikespolitik definieras i riktlinjerna sätts ribban lågt för vad som är utrikespoliska mål och ambitioner. Det är bara vid embargon som det anses råda ett otvivelaktigt förbud mot export (ovillkorliga hinder). Allt annat kan köpslås med (villkorliga hinder). Det är i övergången från lag till riktlinjer som den svensk som är van att höra om och tänka på Sverige som ett land som står upp för fred, utveckling och mänskliga rättigheter tappas bort. Den definition av utrikespolitik som gäller för krigsmaterielexportkontroll har betydligt lägre ambitioner än den som uttrycks i andra sammanhang och som gäller inom andra områden. I 2013-års utrikesdeklaration beskrivs t.ex. Sverige som en humanitär stormakt med ett moraliskt ansvar att stödja människor i förtryck, utsatthet och fattigdom. (Regeringens deklaration vid 2013 års utrikespolitiska debatt i Riksdagen onsdagen den 13 februari 2013) Vi kan konstatera att synen på vad som är svensk utrikespolitik verkar ha ändrats på det här området sedan propositionen för nuvarande lag skrevs. Vi ser att mänskliga rättigheter och fred åsidosätts i praxis vad gäller vapenexport idag på ett sätt som inte var tanken i propositionen. Några saker i propositionen pekar på det. Propositionen presenterades av Ulf Dinkelspiel som då var Europa- och handelsminister för Moderaterna. Det står bland annat att: Det får i min mening beaktas som klart, att det inte står i samklang med svensk utrikespolitik att samarbeta på krigsmaterielområdet med stater som grovt och på ett systematiskt sätt förtrycker de mänskliga rättigheterna (SOU 1991/92:174) Detta ställningstagande kan till exempel jämföras med Sveriges militära samarbetsavtal med Saudiarabien som skrevs under 2005 och förnyades 2010, ett land som tydligt både grovt och systematiskt sätt kränker de mänskliga rättigheterna. Vi tolkar detta som att man när propositionen skrevs inte såg framför sig att det skulle behövas en lagstiftning som tydligare tog ställning för mänskliga rättigheter på ett mer bindande sätt utan att detta skulle infattas i begreppet utrikespolitik. Men idag görs en annan tolkning. De riktlinjer som gäller idag är otillräckliga för att skydda demokratiska värden i vapenexportpolitiken. Detta är en viktig slutsats inför arbetet med ett nytt regelverk. Propositionen skriver så här om vapenexport till länder i väpnad konflikt eller i konfliktfyllda regioner: Det står på samma sätt klart att det inte är ett svenskt utrikespolitiskt intresse att bedriva ett aktivt samarbete på krigsmaterielområdet med länder som befinner sig i yttre väpnad konflikt, eller som är invecklade i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt. Det finns också i många fall skäl att vara särskilt återhållsam då det gäller samarbete med eller leveranser av krigsmateriel för strid till länder som befinner sig i

konfliktfyllda regioner, om det finns skäl att ett sådant land kan komma att dras in i konflikterna. (SOU 1991/92:174) Det står också så här: Det är enligt min mening en självklarhet att KS inte bör säljas till länder som begår folkrättsvidriga angrepp mot andra stater (SOU 1991/92:174 s. 55) Dessa två citat kan jämföras till exempel med decennier av svensk krigsmaterielexport till båda sidor i konflikten mellan Indien och Pakistan eller ses i ljuset av den svenska vapenexporten till USA under och efter invasionen av Irak 2003. Utfallet av hur lagen tolkats har varierat över tid trots att lagen sett likadan ut sedan 1993. Den som är angelägen om att det ska vara en stabil tillämpning av lagen, som inte påverkas av politiska maktskiften, bör vara medveten om att detta tolkningsutrymme i högsta grad ändå finns i dagens lagstiftning. Som vi ser det är det uppenbart att regelverket har tolkats på ett sätt som det inte var tänkt och att kriterierna om mänskliga rättigheter och fred givits för liten vikt. Det är tydligt att framtida regelverk inte kan ge samma utrymme för tolkningar och att de tolkningar som görs måste gå att pröva, få insyn i och utkrävas ansvar för i varje enskilt fall. Skillnaden på vad utrikespolitik betyder i den här kontexten och på andra politikområden blir till exempel tydligt när vapenexporten inte ses som ett fristående område utan bedöms i relation till Sveriges utrikespolitik i stort. Ett exempel är när vapenexporten ses i relation till svensk biståndspolitik, något som tas upp senare i detta underlag. Detta resonemang leder fram till två huvudsakliga problem med dagens regelverk: 1. Hur ser relationen mellan de två kriterierna i Lagen om krigsmateriel ut, säkerhets- eller försvarspolitiska skäl och utrikespolitik? Ska båda vara uppfyllda eller ska de bara beaktas? 2. Vilka är de ledande värdena i utrikespolitiken? Hänger resonemanget i riktlinjerna ihop med vad svensk utrikespolitik är på andra ställen? En ytterligare fråga handlar om vad säkerhetspolitiska skäl är. Vi ser inga motsatser mellan respekt för mänskliga rättigheter och säkerhetspolitik utan tror att respekt för mänskliga rättigheter överallt i världen leder till säkerhet även för oss. Det samma gäller för demokrati, utveckling och hållbar fred. EU:s gemensamma ståndpunkt En grundläggande princip när det finns både nationell lagstiftning och EU-lagstiftning är att den som är mest strikt ska gälla. EU:s gemensamma ståndpunkt är en bra utgångspunkt men bara om den ses som just en minsta gemensamma nämnare. Problemen med den gemensamma ståndpunkten är på många sätt de samma som för det svenska regelverket. Kriterierna implementeras på ett allt för generöst sätt, kriterierna är inte tillräckligt strikta och den gemensamma ståndpunkten innehåller flera målkonflikter utan att presentera någon lösning på hur dessa ska hanteras. Men det finns också aspekter av EU:s gemensamma ståndpunkt som innebär klara förbättringar jämfört med det svenska regelverket. Det finns en användarguide som gör det tydligare hur varje kriterium är tänkt att användas. Kriterierna är också tydligare formulerade än de svenska riktlinjerna och kan var för sig ge underlag för avslag. KRUT-utredningen beskrev de svenska riktlinjerna mer som ett resonemang i jämförelse med EU:s gemensamma ståndpunkt. Riktlinjerna skapades som en beslutsvägledning till regeringen, som då fattade besluten. Det handlar om ytterst politiska beslut och avvägningar. Efter att uppgiften delegerats till ISP har det blivit tydligt att riktlinjerna lämnar alltför stort utrymme till tolkningar. Det utrymmet ger ISP en politisk makt som inte bör ligga hos tjänstemän, särskilt inte då dessa verkar med liten insyn från riksdagen och ännu mindre från medborgarna.

Materielspecifik och icke-materielspecifik syn En viktig skillnad mellan det svenska regelverket och EU:s gemensamma ståndpunkt är också synen på hur kriterier om mänskliga rättigheter ska tillämpas. EU: gemensamma ståndpunkt är materielspecifik, det vill säga varje system bedöms utifrån hur just det systemet kan användas för att kränka mänskliga rättigheter. Detta har till exempel bidragit till att många EU-länder exporterat krigsmateriel till länder som Sri Lanka under pågående väpnad konflikt och då grova brott mot mänskliga rättigheter pågick i landet. Vapenexport är problematiskt av två anledningar: för det första för vad vapen utvecklas för och används till. Vapen och annan krigsmateriel utvecklas i syfte att döda, skada, förtrycka och skrämma andra människor, grupper eller stater. Det motverkar en fredlig lösning av konflikter på alla nivåer av samhället. Även t.ex. ett radarsystem har en viktig militär roll även om det inte är själva radarn som i slutändan exploderar. För det andra, och minst lika viktigt, innebär alla vapenaffärer att stater köper sig legitimitet. Vapenexport är den högsta formen av godkännande för en annan stats agerande. Det här är en viktig aspekt som helt förbises vid ett materielspecifikt synsätt. Det är av största vikt att Sverige behåller ett icke-materiellt synsätt i framtida regelverk. KRUT-utredningen konstaterade 2005 att det i Sverige skett en praxisutveckling mot ett mer materielspecifikt synsätt än vad som finns i riktlinjerna. Praxis har utvecklats genom att regeringen och ISP anpassat tillämpningen av riktlinjerna till samtida utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik och till för ärendet specifika omständigheter. Utredningen noterar bland annat en praxisutveckling som innebär att vikt inte bara läggs vid vilken den tilltänkta mottagarstaten är utan också vid materielens användningsområden. (Slutbetänkande av KRigsmaterielUTredningen (UD 2003:03) sammanfattning s. 20-21) Denna förändring märks bland annat i hur kontroversiella affärer motiveras av vissa politiker och av företrädare från ISP. Ofta hänvisas till att systemen i sig inte kunnat bidra till exempel till att bekämpa demonstranter. Enligt gällande lagstiftning ska det inte ha någon betydelse om det sker allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter eller pågår konflikt i landet. Så här står det om regelverket i regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll: ATT Situationen i mottagarlandet vad gäller mänskliga rättigheter ska alltid vägas in, även i de fall då det är fråga om materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga rättigheter. (Regeringens skrivelse: Strategisk exportkontroll 2013 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. 2012/13:114 Bilaga 3 s. 70) Inom kort tillkommer också ATT. Vi har inte utrymme att gå in närmare på ATT här utöver att uppmana er att ta med denna viktiga utveckling i ert arbete. Det finns aspekter i ATT som inte finns i dagens riktlinjer och som berör ert uppdrag, till exempel vad gäller kriterier som rör brott mot mänskligheten och folkmord. Förhoppningsvis kommer Sverige, då ni lägger fram ert förslag, ha ratificerat ATT. En process pågår också för att införa referenser till ATT i EU:s gemensamma ståndpunkts användarguide. Innan ni lägger fram era slutsatser förväntas denna process vara klar. Att vi idag har flera lager av regelverk skapar förvirring och otydlighet. Det är viktigt att ni tar med ATT i era överväganden för att undvika denna situation i framtiden. ATT nämner också korruptionsbekämpning. Idag tas inte hänsyn till risken för korruption när ISP beviljar tillstånd, något som behöver ändras. Kritik mot Sveriges antikorruptionsregler vad gäller ISP:s och FXM:s arbete har också kommit från Institutet mot mutor (DN 131027 Korruptionen finns inte där ni letar efter den, http://www.dn.se/debatt/korruptionen-finns-inte-dar-ni-letar-efter-den/). Att ta hänsyn till korruptionsrisker borde vara en självklar del av demokratibegreppet och strävan efter det som brukar benämnas Good Governance. Att tala om korruptionsrisker är därför en del av strävan efter en skärpning av exportkontrollen till icke-demokratier.

Frågor: Tycker ni samma regler för exporten ska gälla även pooling/sharing och leasing? Svar: Ja, det är rimligt att samma regler gäller. Vi ser ingen anledning varför det skulle vara ok att leasa ut ett vapensystem om vi inte tycker det är ok att sälja samma system till en viss stat. Vi ser inte heller varför vi skulle vilja poola eller dela resurser med en stat som inte uppnår de kriterier som är satta för vår krigsmaterielexport. Har ni några konkreta ändringsförslag till lagen/regelverket? Svar: Vi planerar att återkomma med mer konkreta ändringsförslag i vår. Avvägningen försvarsutveckling och säkerhetspolitik är en relevant faktor. Vapenexporten är även en säkerhetspolitisk ingång. Vad anser ni om det? Vad tycker ni att man vinner med säkerhetspolitiska samarbeten? Svar: När vapenexport debatteras idag utgår debatten ofta från en väldigt nationell syn på säkerhet, dvs att säkra det som anses behövas för att militärt skydda territoriet Sverige. Utifrån den synen argumenteras att Sverige behöver upprätthålla en vapenindustri för att få tillgång till svensktillverkat materiel till Försvarsmakten. Förr var den militära säkerheten mellan stater den viktigaste frågan i internationell politik. Inom många områden i regeringens verksamhet är denna definition av säkerhetspolitik nu förlegad. Nya hot och ett utbrett ömsesidigt beroende har gjort att frågor om mänskliga rättigheter fattigdom, ekonomi, klimatförändringar och miljö har blivit allt viktigare för den internationella säkerheten. Inom Sveriges utrikes- och biståndspolitik är detta bredare perspektiv självklart. Till och med Försvarsmakten talar om skydd av mänskliga rättigheter som motiv bakom sin verksamhet. Internationell fred och säkerhet används ofta som argument för att göra insatser där den nationella säkerheten inte sätts i centrum. Det är dock tydligt att mänsklig säkerhet inte är styrande då bedömningar görs i vapenexportfrågor. Ett bredare och modernare perspektiv på säkerhet behöver få genomslag i bedömningarna. Att skydda mänskliga rättigheter, förebygga konflikter, öka förutsättningarna för demokrati och bidra till utveckling är säkerhetspolitik och samarbeten det finns vinster inom som gagnar alla. Ibland hör vi kommentarer i den politiska debatten som menar att vi genom vapensamarbeten påverkar landet vi säljer till. Detta är ett grundlöst argument. Det var inte vapenexporten till Egypten som fick människor att gå ut på gator och torg och protestera mot regimen under arabiska våren, för att ta ett exempel. Tvärtom är ett vapensamarbete snarare ett hinder för att kunna påverka ett krigförande land eller en ickedemokrati/stat som kränker mänskliga rättigheter. Vilket regelverk tycker ni är striktast av Sveriges och EU:s och är det per automatik så att ju striktare regelverk man har, desto striktare blir effekten av besluten/bedömningarna? Svar: Det svenska regelverket och EU:s gemensamma ståndpunkt är strikta på olika punkter. EU:s regelverk innehåller till exempel ett kriterium som handlar om utveckling, något som inte finns med i det svenska regelverket. Det svenska regelverket har dock inte ett materielspecifikt synsätt och är på det sättet striktare än EU:s gemensamma ståndpunkt. Ett tydligt framtida regelverk som ska få effekt måste kombinera dessa. Att skapa ett striktare och tydligare regelverk är ett steg framåt men resultatet beror också på hur regelverket tillämpas. För att skärpa exportkontrollen krävs också en strikt tillämpning av regelverket på de områden där det finns utrymme för tolkning, något som kommer fram då utvecklingen av vapenexporten studeras över tid. Det måste också finnas en öppenhet och möjlighet att få insyn i tillämpningen och pröva de tolkningar som gjorts av ISP. 3. Praxisförändring När man talar om praxis kan man syfta både på rättspraxis, det viss säga att man genom att pröva tillämpningen av olika lagar kan nå fram till en förutsägbarhet och konsensus i vad lagen innebär i praktiken. Det är dessvärre inte möjligt att göra när det handlar om krigsmaterielexporten eftersom det inte finns

några möjligheter att pröva enskilda beslut eller transparens i hur besluten tagits, med undantag från de sekretessbundna ledamöterna i EKR. Den praxisutveckling vi talar om här handlar snarare om oskrivna regler och vanor. Eftersom regelverket lämnar stort utrymme för tolkning bygger idag mycket av tillämpningen av krigsmaterielexportkontrollen på oskrivna regler. I KRUT-utredningen beskrevs praxisförändringen som någonting enbart bra, ett sätt att modernisera tillämpningen av ett otillräckligt regelverk: Sedan 1993 har regeringen, men också ISP, successivt utvecklat ny praxis. Detta har skett genom att pröva ärenden där gällande riktlinjer antingen inte ger tillräcklig vägledning eller där riktlinjerna har behövt omtolkas, till exempel för att överensstämma med aktuell utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik och med internationella avtal. (KRUT-utredningen) Denna praxisförändring har fått stora konsekvenser för Sveriges arbete för mänskliga rättigheter, fred, utveckling och demokrati. Den bidrar också till att få idag förstår sig på det svenska regelverket eller känner igen svenska utrikespolitiska ambitioner i vapenexportpolitiken. Det är ett demokratiskt problem. I KRUT-utredningen från 2005 beskrivs hur Exportkontrollrådet, EKR, och möjligheten att hänskjuta ärenden till regeringen inrättades för att regeringen skulle kunna styra och ansvara för praxisutvecklingen. Vi anser att de två möjligheterna är otillräckliga. Sedan 2005 har tre ärenden (två som gäller krigsmateriel och ett som gäller PDA) hänskjutits till regeringen. Mellan fem och tolv fall per år har under samma period tagits upp med EKR vad gäller krigsmateriel enligt statistik från ISP. Vi kommer alltså tala om praxisutveckling både i teori (hur man idag talar om vapenexport) och i praktik (hur dagens krigsmaterielexport utvecklats). Två omfattande förändringar i synen på vapenexporten får här tjäna som fallstudier för praxisförändringen i teorin. Den första är förbudsfrågan, den andra glidningen från krigsmateriel till försvarsmateriel. Förbudsfrågan En viktig förändring är synen på lagen som ett principiellt förbud mot krigsmaterielexport, och då undantagen som ett nödvändigt ont. Regeringens proposition 1991/92:174 Lag om krigsmateriel innehåller ordet förbud 166 gånger. Ibland är det med hänvisning till en av de tidigare lagarna från 1988 som just hette förordning om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m. Men andra hänvisar till den lag vi har nu. Till exempel står det så här när propositionens huvudsakliga innehåll sammanfattas: Propositionen innehåller en översyn och precisering av riktlinjerna för prövning av ärenden rörande undantag från lagens förbud, liksom av principerna för klassificering av krigsmateriel. (SOU 1991/92:174: s.1) I de sammanfattande slutsatserna står: Mitt förslag till bestämmelse om förbud mot utförsel av krigsmateriel motsvarar den som finns i den nu gällande utförsellagen och redovisas i avsnitt 11, som också tar upp frågan om slutanvändning från de länder som mottar svensk krigsmateriel och bestämmelser som hänför sig till överföring av programvara i vissa fall. (SOU 1991/92:174: s. 14) I ISPs uppdrag talas det klart och tydligt om en förbudslagstiftning.

Hämtat från http://www.isp.se/sa/node.asp?node=377. Om ISP:s uppdrag 12/10 2013. Detta kan jämföras med hur samma lag presenteras av ISPs företrädare. Tidigare generaldirektören för ISP Andreas Ekman Duse jämförde ofta i offentliga debatter och seminariet lagstiftningen med de regler som gäller för körkort: Vapenexport är inte förbjuden, men man måste ha tillstånd. Det är ungefär som att köra bil: du måste ha körkort, annars är det olagligt. Denna liknelse användes till exempel på seminariet Debattboxning i tre ronder om vapenexport i Almedalen 2010: Då skulle jag vilja passa på nu när jag står i en boxningsring att avliva några myter om den svenska exporten av försvarsmateriel. En sådan första myt är detta att det skulle råda något generellt förbud och de som var med i förmiddags fick höra Anders Svärd som redan då bekräftade att ja, visst det är ett förbud att exportera om man inte har ett tillstånd, vi kan jämföra med ett körkort. Du får inte köra bil utan ett körkort, skillnaden dock här är att du får inte övningsköra utan det är verkligen på en gång. Dessutom krävs det tillstånd varje gång du ska ut och åka med bilen.(seminariet kan ses här: http://bambuser.com/v/873290. Citatet är 11:30 in i sändningen) Nuvarande generaldirektören för ISP, Christer Ahlström, sa under ett seminarium arrangerat av Teknik och säkerhetsforum våren 2013 att ett av de största missförstånden kring svensk vapenexport är att det skulle handla om en förbudslagstiftning (Seminariet Svensk försvarsmaterielexport efter 2014 till vem och utifrån vilja kriterier? Kulturhuset i Stockholm den 29 maj 2013, referat från seminariet finns här: http://teknikochsakerhet.se/seminarium-29-maj-om-svensk-forsvarsmaterielexport-efter-2014/). Glidningen till att betrakta vapenexport mer som vilken varuexport som helst är tydlig. Det handlar om en avgörande förändring av hur man ser på lagen. Det är orimligt att en så stor förändring ska kunna göras utan debatt. Det är inte heller rimligt att det ska finnas ett så här stort utrymme till tolkning med så liten möjlighet till prövning i enskilda fall. Lagen har inte ändrats, bara sättet att se på den. Detta får dock konsekvenser för vapenexporten i praktiken. Försvarsmateriel och krigsmateriel Ett annat exempel på denna förskjutning är vilket begrepp som används för att beteckna det som regleras. ISP har som uppgift att vara en förvaltningsmyndighet för ärenden och tillsyn enligt lagen om krigsmateriel. Detta står i deras direktiv och på deras hemsida. Trots det använder ISP genomgående uttrycket försvarsmateriel, när de presenterar sin verksamhet och i debattartiklar där den försvaras (se t.ex. http://www.dn.se/debatt/viktigt-att-utreda-sveriges-export-av-forsvarsmateriel/). Med ord påverkas värderingar och vi instämmer med utredaren (se nedan) om att ett skifte från krigsmateriel till försvarsmateriel kan tolkas som ett sätt att försöka avdramatisera den typ av produkter som det handlar om. (Hämtat från http://www.isp.se/sa/node.asp?node=377 12/10 2013.)

Vi trodde att ISP skulle ändra sitt förhållningssätt till begreppen efter att Regeringens proposition 2010/11:112 Genomförande av direktiv om överföring av krigsmateriel kom och där just denna fråga togs upp. I propositionen står att: Begreppet krigsmateriel är väletablerat och omfattar såväl defensiv som offensiv materiel. En övergång till ett annat begrepp skulle också kunna tolkas som ett försök att avdramatisera den typ av produkter det rör sig om. Utredaren bedömer vidare att det går att kombinera ett genomförande av direktivet med att begreppet krigsmateriel behålls. Mot denna bakgrund föreslår utredaren och så sker ( ) Regeringen gör i denna fråga samma bedömning som utredaren och föreslår således att begreppet krigsmateriel behålls. ISP väljer trots regeringens beslut att fortsätta använda begreppet försvarsmateriel. De skriver på sin hemsida att det är ett modernare och mer rättvisande begrepp.

(Dessa bilder är hämtade från http://www.isp.se/sa/node.asp?node=377 12/10 2013.) ISP går längre än att bara välja begreppet försvarsmateriel med referens till kontrollerade produkter. När ISP beskriver riktlinjerna för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan på sin hemsida döps de om till riktlinjerna för försvarsmaterielexport och annan utlandssamverkan. På alla ställen i riktlinjetexten där det står krigsmateriel har ISP ersatt med försvarsmateriel.

(Bilden är hämtad från http://www.isp.se/sa/node.asp?node=418 6/11 2013. Jämför med riktlinjetexten som den ser ut och som den godkänts av riksdagen t.ex. här: http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/89/19/53868a47.pdf, bilaga 2, 297.) Men att säga att den krigsmateriel Sverige till exempel exporterade till USA under invasionen av Irak 2003 var försvarsmateriel är att också säga att det USA gjorde var legitimt försvar. Eftersom regeringens hållning var att det var en folkrättsvidrig invasion så blir det motsägelsefullt. Lika motsägelsefullt som att säga att det är försvar när Saudiarabien går in i Bahrain för att slå ned den arabiska våren. Det ska tilläggas att det inte enbart är ISP som själva använder detta begrepp, även regeringsföreträdare gör ibland det trots att det uttryckligen handlar om export av varor som kontrolleras av lagen om krigsmateriel (se t.ex. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tolgfors-nagra-klargoranden-ar-pa-sinplats_6907265.svd). Fråga: Vad tycker ni om krigsmaterielbegreppet, är det inte lite missvisande när även inkluderar nya kategorier som t ex mejerikomponenter? Hur gör vi när allt mer blir krigsmateriel? Skulle önska större tydlighet i diagram. Svar: Materiel som t.ex. mejerikomponenter och andra produkter utvecklade för civil tillämpning ingår inte i begreppet krigsmateriel utan klassas som produkter med dubbla användningsområden (PDA). Vi har stämt av med ISP som bekräftat det. Svenska Freds tar inte upp PDA-produkter när vi pratar om krigsmaterielexport eller i den statistik vi presenterar utan fokuserar på det som klassas som krigsmateriel, alltså materiel särskilt anpassad för militärt bruk, och som regleras enligt lagen om krigsmateriel. PDA finns varken med i statistiken över krigsmaterielexport som presenteras av regeringen eller i våra diagram som vi presenterar för er (vi baserar våra siffror på regeringens). Sverige har anpassat sin lista över vad som är krigsmateriel till EU:s militära lista. Då tillkom till exempel pansarplåt och tekniskt bistånd som numera regleras. Det är bra att klassificeringen ses över och att alla produkter som kan ge konsekvenser som Sverige inte vill bidra till regleras. 4. Praxisutveckling Vi har visat några exempel på praxisutveckling i teorin, hur sättet att tala om exporten och lagen ändrats. Men vilket genomslag har detta fått i den faktiska krigsmaterielexporten? Hur har vapenexporten utvecklats? Först en titt på statistiken kring antal beviljade tillstånd. Det går inte att dra några tydliga slutsatser om att antal ärenden ökat markant, baserat på den information som finns offentligt tillgänglig. (Information om beviljade tillstånd och avslag finns inte tillgängligt tidigare än 2003). De förändringar som vi ser i hur

vapenexporten ökat till vissa mottagare måste alltså ha sin förklaring någon annanstans. Vi hävdar att förklaringen finns i en mer generös tillämpning av regelverket på bekostnad av respekten för mänskliga rättigheter, fred, utveckling och demokrati i mottagarstaterna. Svensk vapenexport har ökat kraftigt, den har också ökat till stater i väpnad konflikt, till icke-demokratier och till utvecklingsländer. Diagrammet nedan är statistik över svensk krigsmaterielexport över tid, faktisk export från 1984 till 2012, i löpande priser. Källa: Regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll avseende åren 1984-2012. Sedan 1993 när dagens lag kom till har vapenexporten ökat med 265 %. Antalet mottagarländer har successivt ökat, från 33 stycken år 1990 till 44 stycken år 1993 till 61 stycken 2012. 2011 exporterade vi till 63 länder, fler än någonsin tidigare.

Fråga: I er statistiktabell om antal avslag, finns förhandsbeskeden och de avslag som gjorts via förhandsbesked med? Svar: Nej, denna statistik visar bara beviljade tillstånd och avslag på sökta utförseltillstånd. Information angående antal inkomna förhandsbesked finns i Regeringens skrivelser för åren 2010-2012. Under dessa år har 22, 15 respektive 19 förhandsbesked inkommit om krigsmateriel (Skr. 2012/13:114, bilaga 1) Export till länder i väpnad konflikt I riktlinjerna står att: Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter. Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats som övrig krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller har inre väpnade oroligheter (Prop. 1991/1992:174 s. 42) Trots detta har den andel av krigsmaterielexporten som går till stater direkt inblandade i väpnad konflikt ökat kraftigt. Vi har jämfört svensk faktisk krigsmaterielexport med Uppsala Conflict Database, ett program på Uppsala universitet som bevakar och registrerar interna och mellanstatliga konflikter. Åtta länder som är direkt inblandade i väpnad konflikt får köpa svensk krigsmateriel idag jämfört med fem stycken år 2000. De länder i väpnad konflikt som idag får köpa svenska vapen är: USA, Pakistan, Indien, Thailand, Ryssland, Algeriet, Turkiet och Israel.

Om vi tittar på den procent av värdet av krigsmaterielexporten som går till stater i direkt väpnad konflikt har den också ökat från 2,8 procent år 2000 till 32,7 procent år 2012. Det här stapeldiagrammet visar bara stater i direkt väpnad konflikt: t.ex. USA i Afghanistan, Indien i Pakistan och vice versa, Thailands militärregim mot väpnade grupper i landets södra delar, m.m. För fullständig lista på länder där Uppsala Conflict Database registrerat direkt väpnad konflikt dessa år, se bilaga 1. Vi bör inte, enligt våra riktlinjer, exportera till länder i väpnad konflikt. Trots detta gör vi det allt mer. Export till icke-demokratier och diktaturer På 1980-talet smugglade Bofors svenska vapen till Bahrain, idag exporterar svenska vapenföretag dit med stöd i den gällande tolkningen av lagen. 2000-2010 godkände Sverige vapenexport till varannan av de tjugo regimerna i Nordafrika och Mellanöstern. Åtta av tio regimer beviljades krigsmateriel för strid. Dessa länder är: Algeriet, Bahrain, Egypten, Förenade arabemiraten, Jordanien, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Tunisien. Sammanställningen har gjorts genom att vi jämfört den faktiska exporten i regeringens skrivelser med organisationen Freedom House demokratiranking. Freedom House rankar stater som antingen fria (demokratier), delvis fria eller ofria (diktaturer). Varje verktyg för att mäta demokrati kommer att ha sina brister men att ett värde inte är helt enkelt att mäta är inte ett argument för att inte sträva efter det. Mänskliga rättigheter, jämställdhet och utveckling är andra mål för svensk politik som inte heller är lätta att definiera eller kvantifiera. Freedom House demokratiranking är ett erkänt verktyg som också används inom UD och Sida. Regeringen är ju också en av delfinansiärerna till det omfattande projektet Varieties of Democracy (https://v-dem.net/democomp/en), som just har som mål att skapa ett verktyg för att mäta demokrati. Detta verktyg blir, när det är fullständigt, säkert värdefullt i bedömningar inom krigsmaterielområdet.

Granskningen visar att den svenska krigsmaterielexporten till icke-demokratier och diktaturer (delvis fria samt ofria) har ökat med 65 % sedan 2000. Andelen export till diktaturer har också ökat kraftigt. Demokrati nämns inte i lagen från 1993. Kanske trodde man inte att det skulle behövas och att det var så självklart att export till diktaturer inte kunde vara en del av svensk utrikespolitik. Utrikesutskottet verkade så sent som 2007 inte heller tro det. Så här skrev Utrikesutskottet i ett betänkande då: Vi kan se nu att utskottets bedömning var fel, sannolikheten att tillstånd beviljas till diktaturer var och är inte liten. Den är stor. 2011 gick mer än en fjärdedel, 26 procent, av den faktiska exporten av krigsmateriel från Sverige till diktaturer. Exporten både till diktaturer och icke-demokratier samma år uppgick till 56 %. Förra året gick 34 % av vår vapenexport till icke-demokratier varav 16 % till diktaturer. 2007, det år som utskottets betänkande kom, var den samlade exporten till icke-demokratier och diktaturer 15 %, varav exporten till diktaturer var ca 7,3 %.

Procent av den faktiska exporten till icke-demokratier och diktaturer 2007-2012 Statistik framtagen av Svenska Freds baserat på Regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll och Freedom House demokratiranking År Icke-demokratier (delvis fria och ofria) Varav diktaturer (ofria) 2007 15 % 7,3 % 2008 12 % 0,7 % 2009 16 % 1 % 2010 27 % 9,5 % 2011 56 % 26 % 2012 34 % 16 % För en lista på vilka länder som Freedom House klassar som delvis fria och ofria dessa år, se bilaga 2. Demokrati och respekten för mänskliga rättigheter hänger nära samman. Som regeringen själv skriver på sin webbplats om mänskliga rättigheter: att de mänskliga rättigheterna respekteras är avgörande för utvecklingen av en demokratisk kultur. De omvända sambanden är lika uppenbara. Demokratiska beslutsprocesser tenderar att förstärka skyddet för de mänskliga rättigheterna. (http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/demokrati-och-manskliga-rattigheter, hämtat 131028). Så här skrev Utrikesutskottet när dagens lag och riktlinjer antogs: Utrikesutskottet vill betona vikten av att regeringen gör en mycket noggrann bedömning av situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i de länder som kan bli aktuella för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet utgår vidare från att tillämpningen av det mänskliga rättighetskriteriet sker med iakttagande av särskilt stor restriktivitet. (Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU01) Vi sa när vi besökte utredningens hearing i februari att vi inte skulle behöva ha en utredning om hur krigsmaterielexporten till icke-demokratier ska skärpas om mänskliga rättigheter verkligen hade varit ett centralt villkor för vår vapenexport, som det står i lagen. Det håller vi fast vid. ISP hänvisar dock till att de fattar sina beslut enligt lagen och eftersom det givits utförseltillstånd till länder som inte är demokratier anser vi att lagen behöver skärpas med ett demokratikriterium. Att mer än hälften av krigsmaterielexporten 2011 gick till icke-demokratier är ett underkännande av riktlinjerna vad gäller mänskliga rättigheter och dess tillämpning. Denna export hade inte vara möjlig om regelverket hade tolkats restriktivt. Att förstå denna aspekt är avgörande om Krigsmaterielexportutredningen ska kunna skapa ett regelverk som gör skillnad i praktiken. Exempel på länder där grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter sker och dit Sverige exporterat krigsmateriel 2008-2012 är enligt en granskning från Amnesty: Saudiarabien, Bahrain, Pakistan, Thailand, Brasilien, Indien, Malaysia, Mexiko, Förenade Arabemiraten, Tunisien, Turkiet och Algeriet. Frågor: Vad tänker ni om begreppet grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, vad betyder det? Svar: Det finns ingen allmänt vedertagen definition, utan det måste göras en bedömning. Det handlar om situationer då det finns ett brett och systematiskt mönster av kränkningar, under en långvarig eller kortvarig period. Oavsett vilken eller vilka rättigheter det gäller. Ibland avses statligt sanktionerade kränkningar, men i grunden är det irrelevant vem som utför dem eller sanktionerat dem eller orsaken till att de sker. Det är förekomsten som är det centrala. Som exempel kan nämnas diskriminering av grupper på grund av kön, politisk hemvist eller etnicitet där även ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska ingå i bedömningen, tortyr, folkmord, utomrättsliga arresteringar, etc.

USA är ingen icke-demokrati även om de deltar i väpnad konflikt. Hur ser ni på exporten till denna sorts länder? Svar: Enligt det regelverk vi har idag bör vi inte exportera till länder i väpnad konflikt eller där risk finns för väpnad konflikt, det gäller även för demokratier som USA. Ett demokratikriterium ersätter inte och står inte över de andra kriterierna i regelverket, utan ska ses som ett komplement för att förbättra och förstärka exportkontrollen och bedömningarna. Hur stor del av er statistik till krigförande, icke-demokratier och utvecklingsländer består av sådana nya produkter som infördes i och med att ICT-avtalet trädde i kraft i juni 2012? Svar: Vi har tyvärr inga möjligheter att veta hur stor andel av exporten som dessa nya produkter utgör eftersom det inte är en del av Regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll. Vi hänvisar till ISP för denna information. Resonerar ni om en brytpunkt där varje land har en skyldighet att skydda sin befolkning och sitt territorium? Svar: En stat har alltid en skydlighet att skydda sin befolkning. Dock har det internationellt slagit fast att i de fall en stat misslyckas med det ska omvärlden agera (civilt eller militärt). Det är också viktigt att komma ihåg att en stat också har en skyldighet att se till att medborgarna i det egna landet inte kränks. De mellanstatliga krigen är i princip borta och de flesta människorättskränkningar och väpnade konflikter sker inom länder. Därför är det inte hållbart att enbart hänvisa till skydd av eget territorium eller egna medborgare från externa militära hot när motiveringar kring vapenexport görs när verkligheten för de flesta människor som lever i krig eller förtryck gör det i sin egen stat. Kan ni hålla med om att länder i transition är svåra att bedöma när de är klara och stabila nog? Har inte alla länder ändå rätt att få köpa för att försvara sin befolkning? Svar: Att länder som är i transition kan vara instabila över lång tid finns det många bevis för. Därför måste försiktighetsprincipen råda om det finns tveksamheter i bedömningen. Detsamma bör gälla för de övriga kriterierna i regelverket. I och med att väldigt få väpnade konflikter sker mellan länder har synen på försvar förändrats. Att skydda sin befolkning handlar idag oftast om helt andra åtgärder än militära. Sverige har inga skyldigheter att sälja krigsmateriel till någon stat och ingen stat har heller någon automatisk rätt att få köpa krigsmateriel av oss. Om man tittar på den totala kurvan över exporten och låt oss säga att Schweiz väljer att köpa JAS, då kommer den ju sannolikt att öka igen högt uppåt. Vad tycker ni om det? Tycker ni att det är ett problem om Sverige skulle sälja JAS till Schweiz? Svar: Utifrån den övergripande principen om att krigsmaterielexporten ska vara så restriktiv som möjligt går det inte att bortse från det faktum att en totalt sett stor vapenexport inte kan anses vara restriktiv. Det gäller oavsett mottagarland. En JAS-affär med Schweiz skulle dessutom låsa satsningar på utvecklingen av Jas Gripen för decennier framöver, ett beslut som skulle vara mycket svårt att ompröva för kommande regeringar och riksdagar. 4. PGU 2003 fick Sverige en Politik för global utveckling(pgu) som slog fast att svensk politik ska vara samstämmig och präglas av de fattigas perspektiv på utveckling. Utrikesutskottet slog fast att krigsmaterielexporten inte kunde vara undantagen PGU utan att även den måste vara samstämmig. Mot bakgrund av det nu liggande förslaget till en sammanhållen politik för global utveckling, främst inriktad på utvecklingsländer, vill utskottet framhålla att också svensk politik vad avser svensk exportkontroll och export av krigsmateriel måste ske samstämt med målet för politiken för global utveckling att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Detta inkluderar rättvise- och fattigdomsperspektivet samt de huvuddrag som är kopplade till politiken, bl.a. om demokrati, mänskliga rättigheter och omsorg om miljön. Det är enligt utskottets mening angeläget att svensk vapenexport inte motverkar arbetet för att nå målet om en rättvis och hållbar

global utveckling, ej heller målet för utvecklingssamarbetet att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. (Utrikesutskottets betänkande 2003/04:UU3 s. 59) I EU:s gemensamma ståndpunkt kriterium 8 står också att EU-länderna överväga whether the proposed export would seriously hamper the sustainable development of the recipient country. (EU Code of Conduct on Arms Exports http://ec.europa.eu/external_relations/cfsp/sanctions/codeofconduct.pdf) Fråga: Tog KRUT PGU i beaktande i sin utredning? Svar: Ja. Utredningen kom med följande förslag: I syfte att integrera kod och riktlinjer föreslår utredningen att gällande riktlinjer kompletteras med ett kriterium som anger att tillstånd inte bör medges om det finns uppenbar risk att exporten eller samarbetet allvarligt skulle hindra en hållbar utveckling i mottagarlandet. (KRigsmaterielUTredningen SOU 2005:9 s. 195) Export till utvecklingsländer Det går inte att se att PGU fått något genomslag i praktiken. Snarare kan vi se en kraftig ökning av krigsmaterielexporten till utvecklingsländer sedan politiken antogs 2003. Antalet utvecklingsländer (länder med HDI under 0,8) som Sverige sålt krigsmateriel till har nästintill fördubblats sedan 1997. År 1997 sålde Sverige krigsmateriel till ca 10 utvecklingsländer, år 2012 sålde Sverige krigsmateriel till 21 utvecklingsländer. Under de senaste fem åren har Sverige sålt krigsmateriel till två länder, Tanzania och Zambia, som klassas som Low Human Development enligt Human Development Index och de ligger på ett HDI under 0,5. För att få fram vilka länder som klassas som utvecklingsländer har vi gått efter Human Development Index. Vi har gjort två avgränsningar för att bedöma vad som kan klassas som utvecklingsland, dessa avgränsningar är 0,8 och 0,5. Vi har använt oss av HDI på grund av att indexet ser till flera aspekter när det gäller utveckling än vad BNP gör. Vi anser att ett lands BNP inte är tillräckligt för att bedöma dess utveckling eller potential i rätt mån, då det finns flera faktorer som är relevanta när det kommer till länders utveckling. De faktorer

som HDI grundar sin statistik på är bland annat hälsa (förväntad livslängd), utbildning, inkomst, ojämlikhet, fattigdom, hållbarhet, demografi med mera. Frågor: Har inte andra länder rätt att använda sin ekonomiska utveckling som de vill? Svar: Nja. Sett till exempelvis de internationella mänskliga rättigheter som ska garantera människor hälsa, skola, utveckling, mm, och att flera av mottagarländerna av svensk krigsmateriel gör grova felsatsningar (skyhöga militära utgifter jämfört med vad som spenderas på befolkningens hälsa som ett exempel) blir frågan lätt missledande. Sverige har också rätt att välja vad vi vill bidra till och vad vi tycker det är ok att tjäna pengar på. Det är inte heller så att vapenföretagen sitter stilla och väntar på köpare. Det pågår tvärt om ett aktivt marknadsföringsarbete, också av stödfunktioner inom regeringen och i Försvarsexportmyndighetens verksamhet för att få stater, även utvecklingsländer, att köpa krigsmateriel från svenska företag. Jämför också med EU:s uppförandekod och kriterium 8. Sverige är redan bundet av ett antal lagar och regler som säger att länders ekonomiska utveckling ska tas i beaktande. Det skulle vara ytterst olyckligt om kommittén kom fram till att vi ska frångå dessa. Hur mycket står JAS för i diagrammet över totalen och över PGU-siffrorna? Det skulle vara intressant att veta hur mycket de stora systemen står för i den totala exporten. Svar: Det här är information som inte finns offentligt tillgänglig och vi har därför små möjligheter att ta fram den. Kommittén skulle dock kunna be ISP ta fram mer detaljerad statistik till er. Commitment to Development Index Den oberoende amerikanska tankesmedjan Center for Global Development rankar varje år världens länder i ett Commitment to Development Index, CDI. CDI refereras till inom regeringen och myndigheter i Sverige och utomlands. Det har förts fram både av nuvarande och föregående regeringar. Här är några exempel på uttalanden och rapporter som tar upp Sveriges generellt sett höga position i rankingen: Sverige världsbäst på stöd till fattiga länder. Pressmeddelande från Utrikesdepartementet 10 november 2011. http://www.regeringen.se/sb/d/15330/a/180021 Gemensamt ansvar för global utveckling, regeringskansliets rapport om svenskt bistånd och samstämmighet (2010) http://www.icld.se/pdf/pgu_2010.pdf Utländska medier uppmärksammar svenskt bistånd (2009) Sidas hemsida http://www.sida.se/svenska/nyhetsarkiv/2009/november/-utlandska-medier-uppmarksammar-svenskt-bistand/ Sverige trea på internationellt index om åtgärder för att minska fattigdomen. Pressmeddelande från regeringen 28 april 2004. http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/39826 CDI rankar världens 27 rikaste länder utifrån hur deras politik gynnar och påverkar de fem miljarder människor som lever i världens fattigaste länder. Indexet ser i grova drag till hur väl ord stämmer överens handling i ett lands politik. Vad som bedöms är biståndets kvantitet och kvalitet, exportpolitiken, politik och riktlinjer som uppmuntrar till investeringar, migrationspolitik, miljöpolitik, säkerhetspolitik samt stöd till tekniska lösningar och spridning av teknologi. Varje komponent bedöms efter en skala och ett lands slutsumma baseras på genomsnittet för varje komponent. En viktig faktor som tas med i bedömningen är landets storlek och vilka satsningar som görs utifrån dess ekonomiska förutsättningar, eftersom det påverkar landets relativa åtagande och återspeglar en vilja/motivation. USA ger till exempel mycket mer bistånd än Danmark i totala termer, men eftersom Danmark ger mer bistånd i förhållande till sin ekonomi så får Danmark högre poäng i indexet. Sverige har under flera år legat i toppen av rankingen förutom på området säkerhet. I förklaringen varför Sveriges ranking sjunkit inom området säkerhet nämns: Stor vapenexport till fattiga och odemokratiska stater först.

"The CDI penalizes some exports of arms, especially to undemocratic nations that spend heavily on the military. Selling weapons to despots can tempt them to increase repression at home and to launch military adventures abroad. In developing nations, buying weapons diverts money that might be better spent on teachers or transit systems. (Commitment to Development Index 2012 http://www.cgdev.org/sites/default/files/archive/doc/full_text/cdi2012/cdi2012.html) I CDI:s landrapport för Sverige 2012 står det: Sverige hamnar i den övre hälften av CDI-länderna på alla områden utom säkerhet och teknik. Det svenska biståndsprogrammet är ett av de bästa i världen med avseende på kvantitet (i förhållande till landets storlek) såväl som kvalitet. Sverige bär också en tung börda med flyktingar i humanitära nödsituationer, ger obetydligt skydd åt inhemska producenter av jordbruksprodukter och har CDI-ländernas lägsta per capita-utsläpp av växthusgaser. Sveriges poängtal belastas på grund av stor vapenexport till fattiga och odemokratiska stater samt svagt stöd för utveckling och spridning av tekniska framsteg. Sverige är av detta skäl det land som minskat sitt betyg mest under de senaste nio åren.