Sjöpolisverksamheten

RIKSPOLISSTYRELSEN BESLUT Polisenheten Datum Diarienr (åberopas vid korresp) 2003-04-14 POL-360-3048/02 1 (10) Enligt sändlista Sjöpolisverksamheten 1 Beslut Mot bakgrund av vad som nedan sägs beslutas följande: - I första hand skall nuvarande sex Skerfebåtar användas för sjöpolisverksamhet. De båtar som nu är stationerade vid Polismyndigheterna i Norrbotten och Blekinge län skall föras över till Polismyndigheten i Stockholms län och båten som nu är stationerad vid Polismyndigheten Värmland skall föras över till Polismyndigheten i Västra Götaland. Denna överföring skall ske senast den 1 maj innevarande år. Om Polismyndigheterna i Stockholms län och Västra Götaland behöver ytterligare båtar för sjöpolisverksamhet, kan, efter särskild överenskommelse med Rikspolisstyrelsen (RPS), eventuellt en eller flera av de från försvaret inlånade båtarna användas. Det bör dock observeras att dessa båtar inte är särskilt lämpade för sjöpolisverksamhet. Om annan polismyndighet önskar ta över avtal med Försvarsmakten om fortsatt lån av båt, kan de ta upp samtal med RPS om eventuella sådana arrangemang. De från försvaret inlånade båtar som inte tas i anspråk enligt ovan skall återlämnas. - Polisens båtar, som skall användas i sjöpolisverksamhet, skall ägas och finansieras lokalt. RPS skall föra över medel för att bestrida återstående kapitalkostnader för Skerfebåtarna till de polismyndigheter där dessa enligt detta beslut skall stationeras. - RPS skall bestrida kostnaderna för att återkonvertera de båtar som lånats av Försvarsmakten i samband med återlämnandet. Detta gäller för båtar som återlämnas till RPS senast den 1 maj innevarande år. Skulle någon polismyndighet komma att disponera någon sådan båt efter den 1 maj skall den polismyndigheten bestrida kostnaden för återkonvertering. - Ett ökat samarbete med Kustbevakningen (KBV) skall eftersträvas. RPS skall arbeta för ökat samarbete på central nivå och polismyndigheterna skall arbeta för ökat regionalt/lokalt samarbete. De polismyndigheter som behöver särskilda samverkansavtal med KBV och ännu inte har avtal skall träffa sådana. RPS kommer att vid behov dels medverka i sådant arbete, dels träffa en interimistisk överenskommelse med KBV centralt för tiden till dess nödvändiga lokala avtal träffats. Polismyndigheterna skall också undersöka möjligheterna till ökat samarbete med andra organ, exempelvis den kommunala räddningstjänsten. - RPS skall, i samarbete med de polismyndigheter som har polisbåtar, ta ansvar för hur polisbåtar skall utformas i framtiden och, i den mån behov

2 finns, ta fram föreskrifter beträffande bemanning, kompetenskrav, utbildning, tillsyn m.m. - Om några polismyndigheter vill anskaffa enklare båtar, skall RPS i samarbete med dessa myndigheter specificera och handla upp sådana båtar. 2 Bakgrund 2.1 Allmänt Sjöpolisverksamheten har i betydande utsträckning kommit att styras av tillgången på materiel, främst båtar. Rikspolisstyrelsen har valt att försöka bryta denna bakvända styrmetod och i stället ta sig an frågan om den framtida sjöpolisverksamheten med utgångspunkt från behov och uppgifter. Sverige har en mycket lång kust mot Bottenviken, Bottenhavet, Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerack. Vid vissa delar av den kuststräckan finns det skärgård av varierande djup (härmed avses avståndet från fastlandet till öppet hav). I skärgårdarna finns dels bofast befolkning, dels under vissa tider på året fritidsbåttrafik. Stora delar av skärgårdarna består av öar utan broförbindelser med fastlandet. Så vitt nu är i fråga är även de stora insjöarna, Vänern och Mälaren, av intresse. Befolkningen i skärgårdarna har samma rätt till polisiär service som befolkningen i övrigt. Det finns dessutom ett särskilt behov av polisiära aktiviteter i anslutning till fritidsbåtstrafiken. Polisen är inte den enda myndighet som har uppgifter vid kusten. Särskilt KBV är en viktig aktör med många och relativt stora fartyg, väl lämpade för gång utomskärs. KBV har viktiga uppgifter vad gäller gränsbevakning och gränskontroll m.m. men också vad gäller brottsbekämpning, särskilt på miljöområdet. KBV har vissa viktiga polisiära befogenheter som rör främst fritidsbåtstrafiken. Samverkan mellan Polisen och KBV har under senare år utvecklats väl. Sjöpolisarbetet skiljer sig principiellt sett inte från annan polisverksamhet. Det övergripande målet är att bekämpa brott och öka tryggheten. I likhet med vad gäller annan verksamhet som Polisen bedriver finns det för sjöpolisens del viss speciallagstiftning av särskilt intresse. Den fråga RPS nu har till bedömning är hur Polisen på bästa sätt skall sköta den verksamhet som helt eller delvis kräver tillgång till båtar, vilka hjälpmedel (särskilt båtar) som behövs och vilka särskilda behov av kompetens som gör sig gällande. Detta skall ske i ljuset av bl.a. att det är de lokala polismyndigheterna som har att inom vissa ramar bedöma vilken verksamhet som skall bedrivas och hur olika behov skall prioriteras mot varandra samt att planera den verksamheten och att stå för nödvändig utrustning, t.ex. båtar. Ett särdrag hos den sjöpolisverksamhet som nu bedrivs är dock att det är RPS som tillhandahåller, stationerar och bekostar vissa båtar (sex s.k. Skerfebåtar och sju från Försvarsmakten inlånade och konverterade stridsbåtar). Polismyndigheterna svarar däremot för driftskostnader och bemanning.

3 Det är RPS principiella uppfattning att båtar inom Polisen bör hanteras som annan materiel. Det innebär att det är polismyndigheterna som bör införskaffa och äga även de båtar som kan behövas för verksamheten. Liksom vad gäller annan materiel skall emellertid RPS bistå med kravspecifikationer, utveckling av produkter och ramavtal för upphandling. Detta betyder, så vitt nu är i fråga, att äganderätten till Skerfebåtarna bör föras över till de polismyndigheter som har det största behovet av dem och att behovet av fortsatt lån av båtarna från försvaret bör prövas om. Det betyder vidare att RPS, i samråd med berörda polismyndigheter, bör undersöka vilka behov av andra båtar för Polisens behov som kan finnas och sträva efter att tillgodose dessa behov. 2.2 Genomförda utredningar, inspektioner m.m. I ett betänkande från Sjöverksamhetskommittén Statens maritima verksamhet (SOU 1996:41) framför man bedömningen att det för polisverksamheten i Göteborgs och Bohusläns samt Stockholms skärgårdar erfordras att Polisen har tillgång till egna båtar. I övriga skärgårdsområden torde det vara möjligt att, genom KBV:s och andra sjögående myndigheters försorg, skapa ett system för transport av polispersonal vid behov. Man konstaterar dock att det i så fall är ofrånkomligt med vissa nackdelar. Man framför emellertid att besparingarna som skulle uppnås är ytterst marginella, fem miljoner kronor årligen plus kostnaden för inköp av båtar. Sammanfattningsvis föreslår man att sjöpolisen skall vara kvar i oförändrad omfattning. RPS genomförde år 2001 en inspektion av sjöpolisverksamheten så som den bedrevs år 2000. I inspektionsrapporten framfördes en del kritiska synpunkter. Polismyndigheterna har beretts tillfälle att yttra sig över inspektionsrapporten. RPS har i juni 2002 begärt in ytterligare dokumentation från de myndigheter som bedriver sjöpolisverksamhet rörande denna verksamhet samt i oktober 2002 statistik från verksamheten för detta år. I september 2002 arrangerade RPS en konferens rörande sjöpolisverksamhetens framtid. Konferensen samlade 54 deltagare vilka representerade sjöpolis, närpolis och ledning i de åtta polismyndigheter som bedriver sjöpolisverksamhet. Polismyndigheten i Östergötlands län, som samarbetar med Polismyndigheten i Södermanlands län när det gäller sjöpolisverksamhet, samt polismyndigheterna i Skåne och Gävleborgs län, vilka har långa kuster men inte bedriver sjöpolisverksamhet, deltog också i konferensen. RPS remitterade ett förslag som byggde på slutsatserna från inspektionen, kompletterade med slutsatserna från konferensen och den nya statistiken, till KBV, samtliga polismyndigheter och RPS arbetsenheter samt sände det för information till de fackliga organisationerna. I remissvaren är 18 polismyndigheter i princip positiva till förslaget, två har inga synpunkter och en, Polismyndigheten i Blekinge län, är negativ. KBV ställer sig positiv till att utveckla och fördjupa samarbetet. Polisförbundet vill ha ytterligare utredning. Ett antal spontana remissvar har kommit från i första hand olika organisationer som har intressen som rör kuster, skärgårdar och båtliv. Dessa är

4 övervägande negativa till någon som helst inskränkning av sjöpolisverksamheten. Föreliggande beslut bygger på slutsatserna från inspektionen, den nya statistiken, konferensen och remissomgången. 3 Nuläge Sjöpolisverksamhet har i inspektionsrapporten definierats som verksamhet som bedrivs av poliser som tillhör en egen enhet/grupp, under hela eller del av året, med tillgång till särskilt utrustad båt. Sådan verksamhet bedrivs i dag inom följande åtta polismyndigheter: Polismyndigheten i Stockholms län Polismyndigheten i Södermanlands län Polismyndigheten i Kalmar län Polismyndigheten i Blekinge län Polismyndigheten i Västra Götaland Polismyndigheten Värmland Polismyndigheten i Västmanlands län Polismyndigheten i Norrbotten Dessutom bedriver Polismyndigheten i Södermanlands län sjöpolisverksamhet även i Östergötlands län i samarbete med den polismyndigheten. Sammanlagt finns det tretton större polisbåtar i Sverige. Sex av dessa ägs av RPS medan sju lånas in från Försvarsmakten. Dessutom finns det ett antal mindre båtar som myndigheterna själva finansierar. 4 Behov av sjöpolisverksamhet Sjöpolisens uppgift är att säkerställa allmän ordning och säkerhet till sjöss, framför allt i skärgårdarna, och på öar utan fast landförbindelse, dock ej Gotland. Den största delen av sjöpolisens arbetsuppgifter är så kallade allmänna arbetsuppgifter: bevakning, anmälningsupptagning, patrullering m.m. Sjöpolisen genomför också sjötrafikövervakning och ingripande vid brott mot viss speciallagstiftning m.m. Sjöpolisverksamhet är f.n. verksamhet inom dessa områden som bedrivs av för verksamheten särskilt utbildade poliser vilka är organiserade i en enhet för ändamålet och som förutsätter tillgång till båt som hjälpmedel vid verksamheternas fullgörande. En sjöpolis är en polis som genomgått och godkänts vid av RPS fastställd sjöpolisutbildning och som tjänstgör vid en sjöpolisenhet. Av bl.a. inspektionsrapporten framgår att sjöpolisverksamheten resulterar i relativt få åtgärder och händelserapporter. Motsvarande statistik från år 2002 visar med ett par undantag inte några markanta ändringar. Generellt kan konstateras att antalet rapporter och andra åtgärder är signifikant högre hos sjöpolisen vid storstadsmyndigheterna. Detta gäller även om man tar hänsyn till att dessa har fler båtar än övriga myndigheter.

5 I inspektionsrapporten sägs bl.a: Det redovisade repressiva verksamhetsinnehållet är generellt sett ringa och torde inte i sig motivera sjöpolisverksamhet på alla de platser där den för närvarande bedrivs. Myndigheterna med sjöpolisverksamhet har emellertid angivit andra motiv för verksamheten såsom att den polisiära närvaron troligen ökar tryggheten i skärgårdsområdena samt att vissa områden endast kan nås med båt. I inspektionsrapporten framförs vidare: Polisbåtarna, tretton till antalet, ägs av Rikspolisstyrelsen eller lånas av styrelsen från Försvarsmakten. Det har under inspektionen framkommit att Rikspolisstyrelsens utplacering av dessa båtar troligen påverkar myndigheternas behovsprövning av sjöpolisverksamhet så till vida att åtminstone några av myndigheterna inte prövat sjöpolisverksamheten mot annan verksamhet i tillräcklig omfattning. Inspektionsrapporten har sänts på remiss till de berörda myndigheterna. De till RPS inkomna yttrandena beträffande inspektionsrapporten ger inte anledning till andra slutsatser än de som framgår av inspektionsrapportens citerade text. Bl.a. framförs att sjöpolisverksamheten bör behovsprövas i förhållande till annan polisverksamhet och att det kan ifrågasättas om kostnaderna för sjöpolisverksamheten står i proportion till resultaten. Det framförs dock från flera håll att sjöpolisverksamheten har ett starkt stöd från skärgårdsbefolkning och olika berörda organisationer. Den i juni 2002 begärda dokumentationen rörde följande frågor: uppföljning och analys av verksamheten 2001, verksamhetsplan 2002, samverkansavtal med KBV och andra handlingar som kunde vara relevanta i sammanhanget. Till RPS inkommen dokumentation ger inte anledning till annan uppfattning om behovet än vad som ovan citerats ur inspektionsrapporten. Inför konferensen i september 2002 hade samtliga deltagare tillsänts all dokumentation om sjöpolisverksamheten som samlats in av RPS. Vid konferensen upprättades minnesanteckningar. Där framgår bl.a. betydelsen av att behovet av sjöpolisverksamheten prövas mot behovet av annan verksamhet och vikten av samverkan med andra myndigheter, främst KBV. Några behov av sjöpolisverksamhet som inte tidigare angetts vid inspektionen framkom inte under konferensen. KBV:s centrala ledning var representerad vid konferensen och lämnade en redogörelse för KBV:s uppgifter och organisation. KBV:s skyldigheter och möjligheter att samverka med och biträda Polisen belystes. Ett förslag som har tagit hänsyn till resultaten från alla ovanstående aktiviteter har remitterats till KBV och alla polismyndigheter samt sänts för information till de fackliga organisationerna. Remissvaren har inte föranlett några ändringar av de tidigare dragna slutsatserna.

6 Vid en i oktober 2002 genomförd verksamhetsdialog mellan RPS och KBV:s centrala ledning diskuterades frågan om KBV:s samverkan med Polisen. Därvid konstaterades att KBV under lång tid med gott resultat samverkat med många polismyndigheter och biträtt Polisen vid akuta behov. KBV ser en fortsatt framtida samverkan som självklar men uppgav att man inte har resurser nog för att på ett tillfredsställande sätt biträda Polisen vid de behov som finns i Stockholms län och i Västra Götalands län. 4.1 Slutsatser beträffande behovet Sjöpolisen skall bl.a. bedriva allmänpolisiär verksamhet och utgöra skärgårdens närpolis, bedriva övervakning i syfte att höja säkerheten till sjöss i skärgården samt utgöra en resurs i sjöräddningen. Den har också en roll i gränsövervakningen, låt vara att detta främst är en uppgift för KBV. Markering av polisiär närvaro i skärgårdsområden har dessutom ett värde i sig. Behovet av sjöpolisverksamhet hänger samman med befolkningskoncentration, trafikintensitet både när det gäller yrkes- och fritidstrafik och inte minst skärgårdarnas omfattning. Befolkningskoncentrationen gäller antalet bofasta på öar utan landförbindelser men också i hög grad närheten till stora befolkningscentra såsom Stockholms- och Göteborgsområdena som alstrar en stor fritidsbåtstrafik och annan omfattande fritidsverksamhet. Det är också i dessa områden som skärgårdarna är djupa i den meningen att avståndet mellan fastlandet och öppet hav är större än på andra håll. För övriga kuststräckor ser behoven annorlunda ut. De antingen saknar skärgårdar eller är skärgårdarna mindre omfattande och mera glest befolkade. Vad gäller sådana områden har också KBV framfört att de kan täcka behovet i samarbete med landbaserad polis. Mot ovanstående bakgrund, det faktum att ingripandefrekvensen per polisbåt är större inom Stockholms och angränsande skärgårdar samt Bohusläns skärgård får det anses att ett tydligt behov av sjöpolisverksamhet kunnat visas där och att man där har ett behov av för ändamålet särskilt utformade båtar som kan tillgodoses med de som nu är tillgängliga. Lämpligen bör denna verksamhet bedrivas av Polismyndigheterna i Stockholms län och Västra Götaland. De båda myndigheterna bör dock med jämna mellanrum genomföra en behovsprövning för att, om så bedöms erforderligt, anpassa sjöpolisverksamheten till behovet jämfört med behovet av annan polisverksamhet. De Skerfebåtar som nu finns hos andra myndigheter bör därför föras över till de nyss nämnda båda myndigheterna. Också vid andra kuststräckor samt på de större insjöarna, främst Vänern och Mälaren, kan det finnas ett behov för Polisen att ha tillgång till egna båtar. I viss utsträckning kan sådana behov täckas genom bistånd från polismyndigheterna i Stockholms län och Västra Götaland. Särskilt gäller det kanske Sörmlandsskärgården som är en fortsättning på Stockholms skärgård med i princip samma geografi. I andra fall kan behoven tillgodoses genom respek-

7 tive myndighets landbaserade personal i samverkan med KBV eller annan båtägare, t.ex. den kommunala räddningstjänsten. Men polismyndigheterna kan också göra den bedömningen och prioriteringen att de bör inneha egna båtar och egen särskilt för ändamålet utbildad personal. Det kan handla om t.ex. trailerburna enklare båtar, som snabbt kan transporteras dit de behövs. Det står dem i så fall naturligtvis fritt att fatta sådana beslut. För det fall någon polismyndighet skulle önska att för dessa ändamål ta över avtal med Försvarsmakten om fortsatt lån av båtar, kan de ta upp samtal med RPS om eventuella sådana arrangemang. Detsamma gäller om någon polismyndighet önskar någon annan typ av båt för sin verksamhet, vilket det i så fall står myndigheten fritt att skaffa. Ett nationellt perspektiv bör således läggas på sjöpolisverksamheten. De polismyndigheter som har sjöpolisverksamhet bör kunna biträda med förstärkningsrörelser till andra polismyndigheter, i första hand vid i förväg kända händelser som kräver sjöpolismedverkan. I kärnenergiberedskapen är behovet av polisiära resurser på land väl så stort som till sjöss. Beredskapen till sjöss torde kunna lösas med andra maritima resurser, av vilka det finns betydligt fler än det mycket begränsade antalet polisbåtar. Det senare gäller även polisinsatser i samband med sjöräddning. 5 Ansvar och ledning RPS bör ansvara för: specifikation av båtar och annan utrustning, att, i den mån det behövs, ta fram föreskrifter beträffande bemanning, kompetenskrav, tillsyn, m.m. och att medverka till att samarbetet med andra instanser, främst KBV, utvecklas. Principen är att operativ polisverksamhet organiseras och leds lokalt. Det finns inte något skäl till annat än att detta skall gälla också sjöpolisverksamhet. För att beakta ett nationellt perspektiv bör RPS och de polismyndigheter som bedriver verksamhet till sjöss regelbundet diskutera hur verksamheten bör utformas. 6 Samverkan Samarbetet med andra instanser, främst KBV och kommunal räddningstjänst m.fl. bör utvecklas. Detta gäller alla polismyndigheter. RPS bör söka närmare samarbetsformer med KBV:s centrala ledning. RPS skall dessutom medverka till att de polismyndigheter som behöver, träffar avtal med KBV samt, för tiden fram till dess sådana avtal träffats, göra en interimistisk överenskommelse med KBV om lokalt samarbete.

8 7 Kompetens och utbildning Kompetenskrav, kursplaner för utbildning m.m. beträffande sjöpoliser bör fastställas av RPS. Även kompetenskrav för framförande av enklare båt bör fastställas av RPS. Utbildning av sjöpoliser bör ske i Polishögskolans regi, och samverkan bör sökas med KBV även när det gäller utbildningen. 8 Båtar Med polisbåt menas en båt som Polisen disponerar och som är avsedd för gång i skärgård, utrustad med fullvärdig kommunikationsutrustning och navigationsutrustning och inredd med pentry och eventuellt övernattningsmöjligheter för besättningen. Med enklare båt menas en mindre båt, lämplig för tillfälliga uppdrag i inre skärgård, hamn eller liknande vatten, vilken Polisen disponerar. Båten bör vara trailerburen och kunna användas som komplement till polisbåtar eller användas separat. En enklare båt bör kunna användas också för tillfälliga behov vid en polismyndighet utan sjöpolisverksamhet. För närvarande har Polisen ett mindre antal egna polisbåtar, s.k. Skerfebåtar. Övriga polisbåtar lånas från Försvarsmakten. Den återstående drifttiden för båtarna är svårbedömd men den kan i varje fall uppskattas till minst fem år. De egna båtarna bör föras över till de polismyndigheter som i framtiden skall bedriva sjöpolisverksamhet, d.v.s. Polismyndigheterna i Stockholms län och Västra Götaland. Försvarets båtar, som inte kan anses särskilt ändamålsenliga för polisverksamhet, skall i princip lämnas tillbaka. Om de nyss nämnda myndigheterna behöver fler båtar, kan eventuellt, efter särskild överenskommelse med RPS, en eller flera av de från Försvarsmakten inlånade båtarna utnyttjas. Låneöverenskommelserna skall i så fall föras över på respektive polismyndighet. Skulle andra polismyndigheter önska ta över avtal med Försvarsmakten om fortsatt lån av båtar, kan de ta upp samtal med RPS om eventuella sådana arrangemang. De från Försvarsmakten inlånade båtarna är dock inte särskilt lämpade för sjöpolisverksamhet. De är obekväma och har en dålig arbetsmiljö. Man har från förarplatsen inte överblick över hela båten. Båtarna river också upp mycket sjö, vilket bl.a. gör dem mindre lämpliga att trafikera inre skärgårdar och hamnar. 9 Ekonomi 9.1 Ägande och ekonomiskt ansvar Sjöpolisverksamheten bör helt bekostas inom myndigheternas ordinarie ramar. För närvarande äger RPS vissa båtar och står för de kostnader som beta-

9 las till Försvarsmakten i samband med lån av andra båtar. Ägande och ansvar för kostnader i samband med ägande bör föras över till polismyndigheterna. De medel som RPS i dag har för att bestrida återstående kapitalkostnader för de egna polisbåtarna bör föras över till polismyndigheterna i Stockholms län och Västra Götaland. RPS bör bestrida kostnaderna för att, enligt avtalet med Försvarsmakten, återkonvertera de båtar som inlånats från denna och som nu återlämnas. Om någon polismyndighet skulle träffa överenskommelse om fortsatt lån av båt från Försvarsmakten efter den 1 maj innevarande år, förs däremot ansvaret över till aktuell polismyndighet. 9.2 Ekonomiska konsekvenser 1 Förslaget medför inte några ändringar av polismyndigheternas tilldelade ramanslag förutom de i föregående stycke beskrivna medlen för att täcka vissa kapitalkostnader. De ekonomiska konsekvenserna för Polisen av förslaget att bedriva sjöpolisverksamhet enbart vid två polismyndigheter blir besparingar när det gäller kapital- och driftkostnader samt möjlighet att disponera om personal för andra uppgifter. Besparingar när det gäller kapitalkostnader kommer först på längre sikt. För de båtar som lånats av Försvarsmakten är kostnaden densamma om båtarna återlämnas omedelbart eller behålls kontraktstiden ut eftersom den återkonverteringskostnad som skall erläggas är oberoende av återlämningstidpunkten och någon hyra inte utgår. Enda skillnaden kan bli att enskilda polismyndigheter erlägger återkonverteringskostnaden i stället för RPS, men detta påverkar ju inte de sammanlagda kostnaderna för Polisen. För de egna båtarna återstår vissa avskrivningar och räntekostnader när det gäller ombyggnader. Eftersom dessa båtar behålls (och omplaceras till myndigheterna som skall bedriva sjöpolisverksamhet) påverkas inte dessa kapitalkostnader. En mycket schablonartad uppskattning kan göras när det gäller besparingar på längre sikt (efter år 2005). Om sex nya båtar då måste anskaffas till en kostnad av fem miljoner kronor var (vilket är en uppskattad kostnad för en rimligt stor båt), avskrivningstiden är tio år och räntan är fem procent, blir den årliga kapitalkostnaden i början av perioden cirka 4,5 miljoner kronor. Den genomsnittliga driftkostnaden, exklusive alla personalkostnader, för båtarna hos de sex myndigheterna under år 2000 var drygt 300 000 kronor per båt. Sammanlagt blir driftskostnaden för sex båtar då cirka två miljoner kronor per år. En viktig konsekvens av förslaget är att ett antal poliser frigörs för att tjänstgöra inom verksamheter som ger en större polisiär nytta än sjöpolisverksamhet. Under år 2000 tjänstgjorde totalt 35 poliser under seglationssäsongen och tre poliser under övrig tid vid sjöpolisen i de mindre polismyndigheterna. Personalkostnaderna för dessa var cirka 6,8 miljoner kronor. 1 De flesta ekonomiska uppgifterna är tagna ur inspektionsrapporten och gällde år 2000.

10 Sammanfattningsvis kan alltså bedömas att den årliga besparingen exklusive personalkostnader på kort sikt är cirka två miljoner kronor och på lång sikt cirka sju miljoner kronor. Härtill kommer cirka 6,8 miljoner kronor i personalbesparingar men dessa bör snarast ses som en möjlighet att förstärka övrig polisverksamhet. En del av besparingarna kommer dock att ätas upp av att man behöver viss ersättningsverksamhet, men kostnaderna för denna bedöms vara mycket lägre än besparingarna. 10 Tidsplan Polisorganisationen är väl medveten om att ett beslut nu skall fattas om den framtida sjöpolisverksamheten. Innehållet i detta beslut kommer knappast som en överraskning. Det torde vara möjligt att göra nödvändiga förändringar omgående och redan innan säsongen 2003. Detta är också lämpligt eftersom en verksamhet, där beslut fattats om nedläggning, troligen inte kommer att hålla önskvärd kvalitet. Några svårigheter att omdisponera personalen till annan verksamhet kan knappast föreligga. Här angivna förändringar bör således genomföras senast den 1 maj 2003. Rikspolischefen Sten Heckscher har beslutat i detta ärende. I den slutliga handläggningen har deltagit överdirektören Ann-Marie Begler, chefsjuristen Ulf Berg, byråchefen Mats Öhrström, t.f. enhetschefen Marita Mellin, polisöverintendenten Harald Boström, ekonomichefen Ann-Sofie Löth, ITdirektören Paul Bärlund, personalchefen Ivar Eriksson, rektorn Birgit Hansson, rikskriminalchefen Lars Nylén, tekniske direktören Torgil Thornqvist, poliskommissarien Christer Stange samt poliskommissarien Lennart Petersson, föredragande. RIKSPOLISSTYRELSEN Sten Heckscher Lennart Petersson Sändlista: Ledningsgruppen Övriga arbetsenheter Rikskriminalpolisen Samtliga polismyndigheter Försvarets materielverk Kustbevakningen Sjöfartsverket Övriga organisationer och personer som lämnat synpunkter i samband med remissomgången Arbetstagarorganisationerna