Språkliga rättigheter

Språkliga rättigheter

Språkförhållanden och språklagstiftning I Finlands talas 148 språk som modersmål. Av landets befolkning har 4,5 procent ett annat modersmål än finska eller svenska. År 2013 var ryska, estniska, somaliska, engelska och arabiska de största språkgrupperna efter finska och svenska. Vissa andra språk, så som samiska, romani, teckenspråk, tatariska och jiddisch samt ryska och karelska, har länge talats i vårt land. Språkliga rättigheter hör till våra grundläggande rättigheter Enligt grundlagen är finska och svenska landets nationalspråk. I språklagen finns noggranna bestämmelser om rätten att använda finska och svenska vid statliga myndigheter, kommunala myndigheter och domstolar samt vid andra instanser som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Sistnämnda instans är exempelvis ett besiktningskontor, som har rätt att sköta offentliga tjänster på uppdrag av en myndighet eller en privat dagvårdsproducent som kommunen ingått avtal med. Språkbestämmelser finns också exempelvis i hälsovårds- och i utbildningslagstiftningen. Var och en har ett registrerat modersmål ett eget språk Var och en väljer själv sitt modermål, det som i språklagen kallas eget språk. Myndigheten ska på eget initiativ utreda vilket personens registrerade språk är. Tvåspråkiga myndigheters språkliga skyldigheter är mer omfattande än de enspråkiga myndigheternas språkliga skyldigheter.

En- och tvåspråkiga myndigheter Finland har totalt 320 kommuner. Av dessa kommuner är 30 tvåspråkiga och tre enspråkigt svenskspråkiga. Övriga kommuner på fastlandet är enspråkigt finskspråkiga och på Åland är alla 16 kommuner enspråkigt svenskspråkiga. (2014) Med enspråkiga myndigheter avses statliga myndigheter, vilkas ämbetsdistrikt omfattar enbart kommuner med samma språk enspråkiga kommunala myndigheter enspråkiga samkommuner, till vilken hör enbart kommuner med samma språk Med tvåspråkiga myndigheter avses statliga centralförvaltningsmyndigheter och andra myndigheter, vilkas ämbetsdistrikt omfattar kommuner som har olika språk eller minst en tvåspråkig kommun tvåspråkiga kommuners myndigheter en samkommun, dit kommuner med olika språk eller minst en tvåspråkig kommun hör Språkliga rättigheter vid myndigheterna Var och en har rätt att använda finska och svenska i kontakter med statliga myndigheter. Vid statliga myndigheter har var och en rätt att använda finska eller svenska såväl muntligt som skriftligt, exempelvis: i kontakter med skatteverket eller nödcentralen vid trafikkontroll eller polisförhör polisen är en statlig myndighet Var och en har rätt att använda finska och svenska i kontakter med tvåspråkiga kommunala myndigheter och samkommuner. Vid tvåspråkiga kommunala myndigheter och samkommuner har var och en rätt att använda finska och svenska såväl muntligt som skriftligt, exempelvis: i ansökningen om dagvårdspalts eller bygglov vid besök på kommunens hälsocentral eller vid besök av hemservicen vid besök på samkommunens vårdenhet; laboratoriet eller avdelningen Var och en rätt har rätt att använda svenska eller finska också vid domstol, exempelvis då han eller hon hörs som vittne vid rättegång.

Tvåspråkiga myndigheters språkliga skyldigheter En tvåspråkig kommun ska betjäna lika bra på båda språken, oberoende av majoritetens språk i kommunen. En tvåspråkig myndighet ska på eget initiativ se till att de språkliga rättigheterna förverkligas i praktiken och i sin service utåt visa att den fungerar på båda språken. Information som statliga och kommunala myndigheter riktar till allmänheten skall ges på kommunens språk i enspråkiga kommuner och på finska och svenska i tvåspråkiga kommuner. En tvåspråkig myndighets meddelanden, kungörelser och anslag samt annan information till allmänheten skall finnas på finska och svenska. Information som är väsentlig för individens liv, hälsa och säkerhet samt för egendom och miljön ges på både finska och svenska i hela landet. Texten på skyltar, trafikmärken och andra motsvarande anslag som riktar sig till allmänheten och som myndigheterna sätter upp i tvåspråkiga kommuner ska finnas på finska och svenska. Om textens storlek eller språkens ordningsföljd på gatuskyltar finns inga bestämmelser. Om det bestämmer myndigheten själv. Lagen kräver att skyltar som myndigheterna sätter upp i tvåspråkiga kommuner ska finnas på finska och svenska och i enspråkiga kommuner på kommunens språk, men myndigheten kan besluta att också skylta på andra språk. Produktnamn, varudeklaration, bruksanvisning eller någon varningstext på en produkt, skall i enspråkiga kommuner finnas åtminstone på den kommunens språk och i tvåspråkiga kommuner åtminstone på finska och svenska. Myndighetsverksamhet på två språk innebär att myndigheten är skyldig att se till att den anställda har sådana språkkunskaper som behövs i arbetsuppgiften. En tvåspråkig myndighet ska i kontakter använda mottagarens språk. En statlig eller tvåspråkig kommunal myndighet ska använda mottagarens eget språk, det språk som personen har registrerat som sitt modersmål, i brev eller meddelanden. En tvåspråkig myndighet ska fungera enligt personens eget språkval och den får inte be personen byta språk. En statlig eller tvåspråkig kommunal myndighet ska i regel skriva exempelvis beslut i ett ansökningsärende på samma språk som ansökan är skriven. Var och en bestämmer själv om han eller hon i kontakter med en tvåsprå-

kig myndighet hellre vill använda det andra språket än det registrerade språket. En tvåspråkig kommun är skyldig att se till att service ges på båda språken, även då den kommer överens med en privat tjänsteproducent om exempelvis ordnandet av social- och hälsovårdstjänster. Enspråkiga myndigheters språkliga skyldigheter En enspråkig myndighet ger i regel service och informerar på ämbetsdistriktets språk. En enspråkig kommunal myndighet använder kommunens språk som handläggningsspråk i förvaltningsärenden, men kan med beaktande av partens rätt och fördel också använda andra språk. I vissa ärenden, som en enspråkig myndighet har tagit initiativ till och som bland annat gäller grundläggande rättigheter, såsom försörjnings- och omsorgsärenden, har var och en dock rätt att bli hörd och rätt att använda sitt eget språk. Myndigheter har rätt att också ge bättre språklig service än vad lagen förutsätter.

Andra språk Samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. I samiska språklagen regleras om användningen av samiska vid myndigheterna (1086/2003). Regeringens förslag till teckenspråkslag lämnades till riksdagen i december 2014. Bestämmelser om rätten att använda och få tolkning till andra språk än de som nämns i grundlagen finns exempelvis i förvaltningslagen och i lagstiftning om rättegång, socialservice och hälso- och sjukvård. Ett annat lands medborgare har samma rätt som finska medborgare att använda finska eller svenska vid myndigheterna.

Klagomåls- och besvärsinstanser Varje myndighet ska inom sitt verksamhetsområde övervaka att språklagen följs. När det gäller brister i den språkiga service är det skäl att i första hand vända sig till myndigheten som felat. De högsta laglighetsövervakarna är statsrådets justitiekansler och riksdagens justitieombudsman. Om brister i den språkliga servicen kan man, beroende på ärendets art, även kontakta den kommunala socialombudsmannen patientombudsmannen inom hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter nämnderna för den språkliga minoriteten i de tvåspråkiga sjukvårdsdistrikten regionförvaltningsverket, som styr och övervakar bl.a. den kommunala social- och hälsovården och undervisningsväsendet en högre myndighet inom samma sektor, dvs. till exempel det behöriga ministeriet Justitieministeriet tar inte ställning i enskilda språkärenden. Ministeriet följer med verkställigheten och tillämpningen av språklagen och kan ge rekommendationer och ta initiativ för att rätta till brister i den språkliga servicen. Statsrådet lämnar vart fjärde år till riksdagen en berättelse om tilllämpningen av språklagstiftningen. På justitieministeriets webbplats finns mera information om de språkliga rättigheterna: http:// www.oikeusministerio.fi/sv/index/grundlaggandebestammelser/ perusoikeudetjademokratia/kielilaki.html

Kontakt: Justitieministeriet, PB 25, 00023 STATSRÅDET Telefon: växel 02951 6001 E-post: fornamn.efternamn@om.fi Internet: www.justitieministeriet.fi