När går bussen? eller. Ju äldre jag blir desto bättre var jag! En liten reseberättelse från SOK-Knallens resa till Åland 24/10-26/10 2009. Väntan att få gå på färjan Åland En reseberättelse ska lämpligen skrivas under resan och inte drygt två månader i efterhand. Minnet förändras något, bl.a. blir minnet av tävlingen enbart positiv, även om jag vet att vaderna var något stumma mot slutet och träningsmotivationen upphörde månaden efter loppet. Här kommer i alla fall en kortfattad redogörelse i text. För flera av oss i gruppen var det första besöket på Åland. Här kommer lite fakta om öarna; Åland (finska: Ahvenanmaa) är en ögrupp i gränsen mellan egentliga Östersjön och Bottenhavet mellan det finländska fastlandet och
Sverige. Åland är ett självstyrt landskap i Finland som är enspråkigt svenskt och kännetecknat av svensk kultur. Befolkningen uppgår till 27 096 invånare, varav 10 865 bor i huvudorten Mariehamn (alltså cirka 40%). Den totala landarealen är 1 527 kvadratkilometer uppdelat på 6 757 öar, där Fasta Åland är huvudö med en area av 1 010 kvadratkilometer. Ålands unika politiska status gör att landskapet har rätt att stifta egna lagar och fatta politiska beslut inom vissa områden. Inom dessa områden utövas den lagstiftande och exekutiva makten av Ålands lagting och Ålands landskapsregering. Området är dessutom en neutraliserad, demilitariserad zon och Ålands status skyddas av internationella garantier. Finland har dock suveränitet över området. Freden i Fredrikshamn i september 1809 innebar att Sverige överlät Finland till Ryssland samt därtill en del av landskapet Västerbotten och hela Åland som därmed kom att tillhöra storfurstendömet Finland. Efter Finlands självständighet strävade ålänningarna efter återförening med Sverige. Den så kallade Ålandsfrågan, det vill säga konflikten om Ålands tillhörighet till Sverige eller Finland, var en av de få frågor som behandlades och löstes av Nationernas Förbund under mellankrigstiden. Att Åland är en av de relativt få demilitariserade zoner i världen är orsak till att det sedan 1992 är hemort för Ålands fredsinstitut. (Källa Wikipedia 2010-01-10) Arrangemanget Jag inleder med banskiss och lite information från arrangemangets hemsida; www.marathon.aland.fi
En snabb, lättlöpt och internationellt kontrollmätt bana, som gjord för personliga rekord. Start/Mål i hypermoderna Wiklöf Holding Arena, banan är en vändbana som tar dig ut på den åländska landsbygden. Wiklöf Holding Arena ligger i centrum av Mariehamn, ca 1 km från färjhamnen och på promenadavstånd från hotell och restauranger.banan med få stigningar går ut på den åländska landsbygden där det finns två vändpunkter beroende på vilken sträcka man valt. Marathonbanan är märkt med röda kilometerskyltar och 1/2 marathonbanan är märkt med blåa kilometerskyltar. För den som vill springa lite kortare finns ett 10-km alternativ. Peugeot Fun Run är ett perfekt tillfälle för alla som gillar att hålla igång. Du tävlar mot dig själv för det viktigaste är att ha kul och du kommer garanterat inte att känna dig ensam för Fun Run är ett av många löparevenemang den 25 oktober.
SOK Knallen var en av de största klubbarna och var välrepresentead i alla 3 loppen. Totalt antal som fullföljde var: > 189 st fullföljde Marathon > 213 st fullföljde halvmarathon > 52 st sprang milloppet funrun. För mer information och resultat se loppets hemsida
Några av de tävlande knallarna Tävlingsdags Efter en lång natt var det äntligen dags att få tävla. Det krävdes dock lite tanke för att förstå hur mycket klockan var. Åland ligger en tidszon före oss och denna helg var det dessutom omställning till vintertid. När första startskottet går redan 08.30 så måste man lägga sig tidigt så att alla förberedelser klaras av på korrekt sätt. Tävlingsdagen var det svalt och molnigt med lätt duggregn, någon sällsynt gång kunde man skymta solen mellan molnen. Temperaturen hölls sig stadigt under 10C. Så var det dags för start. Här har jag av bekvämlighet valt att enbart delge min egen bild av Marathonloppet. Det är alltid skönt när förberedelserna är över, överdragskläderna är avtagna och man står där och fryser på startlinjen, för frysa måste man göra innan start för annars har man klätt sig för varmt. Så går startskottet och jag slår följe med Ing-Britt. Vi öppnar snabbt med en första kilometer strax under 4.30 för att komma ifrån startträngseln. Efter de första fem flåsiga
kilometrarna hittar vi en bra lunk ut från Mariehamn i nordostlig riktning. Det är ett vackert jordbrukslandskap som passerar. Efterhand börjar vi också passera löpare efter löpare som startat lite för snabbt. Enda nackdelen med att springa landsväg är att vägbanan alltid lutar i sidled åt något håll, här är det dessutom spårigt i asfalten vilket känns i hälsenor och vader. Jag missar tyvärr fågelholkarna utmed banan vilka Marika senare ser och informerar sina medlöpare om. Servicen utmed loppet är bra. Jag kompletterar med medhavda GTtabletter och resorb (vätskeersättning) vilket tydligen fungerar för att motverka kramper. Efter vändning möts vi av en lätt motvind, vi hade således medvind första halvan av loppet, vilket vi inte har märkt, men det är bara att springa på och hålla koncentration på en vacker omgivning och på klockan. Ing-Britt väjer att sänka tempot något och jag fortsätter springa tillsammans med en ny medlöpare. Jag fokuserar på att hålla koll på kilometertiderna och det hjälper till att hålla tempot uppe, för någonstans efter 30 km börjar ett Marathon. Denna dag är det vid ca 34 km och min medlöpare har nu släppt så det är ensamlöpning som gäller. Jag tappar ca 2 minuter på sista milen, jämfört med det beslutade tempot, vilket jag trots allt är mycket nöjd med. De sista två km in i Mariehamn är känslan att det går kraftigt uppför, men vid kontroll mot banprofilen är stigningen enbart ca 10m, vilket inte är särskilt mycket i normala fall, men 40 km bakom sig räcker det. Väl inne på Arenan igen möts jag av glada knallar som dels sprungit halvmarathon och de som inte sprungit. Ännu ett Marathon tillryggalagt och äntligen är det nytt pers. Några minuter senare kommer Ing-Britt in som klasssegrare. Sedan kommer knallarna in glada och nöjda som på ett pärlband. Alla som sprungit är vinnare, framför allt ni som debuterade på distansen denna dag Efter lite vätskepåfyllnad och dusch, fortsatte denna fantastiska dag på hotell och restaurang. Hade vi inte påmint varandra är det möjligen så att vi totalt hade glömt bort att äta. Men den historien får berättas vid ett annat tillfälle. För att summera kvällen så repeterar jag rubriken, Ju äldre jag blir desto snabbare var jag när jag var ung.
Frågeställningar Det är intressant att notera alla frågor som ställs under en resa. Många frågor repeterades flitigt och vissa frågar fick många svar. Många är och förblir obesvarade. Här är ett litet urval: > Behöver man ha pass för att åka till Åland? > När går bussen? > Vad gör alla onyktra människor på färjan en Lördagseftermiddag? > När går bussen? > På färjan kan man betala med Svenska kronor och Euro, Varför kan man inte betala med Finska mark? > Hur lång tid tar färjan? > Kan man äta ägg till frukost innan tävling? > Vad är klockan? > Ska man ha jacka på sig när man tävlar? > Ipren är väl inte dooping? > Är fiskevattnet utefter Marathonbanan bra? > Är inte fågelholkarna vackra? > Ska man prata samtidigt som man springer? > Fungerar GT-tabletter? > Är Mintu en seriefigur? > Vem fick smeknamnet plåstret? > Vem är folkpartist? > När går tåget? > Hinner bussen fram tills stationen innan tåget går? > Vad gör vi om inte bussen hinner fram? > Vart ska vi åka nästa gång? För er som inte var med kan det vara svårt att förstå alla frågor, men de ger en liten bild av de bryderier som kan förekomma när en tävlingshungrig grupp Knallar åker på resa tillsammans. Resultat Många persade i de olika loppen och många gjorde en fantastisk debut på Marathon. Mersmaken var klart kännbar efter loppet, både vid målgång men framför allt när vi återförenades på Hotellrummen. Intresset för långa lopp, långt hemifrån har sannolikt ökat Ett stort tack till er som inte kunde springa, men ändock följde med på resan. Ett extra stort tack till Kalle som tog initiativ till och höll i arrangemanget.