Det dolda biståndet? frågor och svar om migranters remitteringar REDIGERAD AV ANDREA MONTI OCH VERONICA NORDLUND
Det dolda biståndet? frågor och svar om migranters remitteringar REDIGERAD AV ANDREA MONTI OCH VERONICA NORDLUND
Förord DET VAR PÅ VÅRVINTERN 2003. Jag och mina medarbetare på UD höll på att fullborda arbetet på propositionen om global utveckling. Eftersom jag både var bistånds- och migrationsminister var det inte så konstigt att en av medarbetarna ställde frågan om propositionen borde innehålla något om migrationens utvecklingseffekter. Du menar remittances? frågade någon annan. Remittances? Det var jag själv som undrade. Du vet, de pengar som migrantarbetarna skickar hem till sina familjer i hemlandet, svarade genast någon. Det borde vara ganska mycket pengar. Finns det inte ett svenskt ord för det? frågade jag. Det blev tyst. Till sist svarade någon: Sidas chefsekonom brukar använda ordet remitteringar. Med tiden kom jag att tillsammans med sydafrikanskan Mamphela Ramphele leda en global kommission om internationell migration och där lärde vi oss åtskilligt om remitteringar. Till exempel att de är betydligt större än summan av allt statligt internationellt bistånd, flera hundra miljarder dollar om året. Och gång på gång kom jag tillbaka till det egendomliga i att vi i biståndslandet Sverige talat så litet om detta att vi inte ens hade ett ord för det. Vi fick med ett avsnitt om migrationen i propositionen. En av nyckelmeningarna var att om det var något utvecklingspolitiken kunde göra för de fattiga i världen så vore det att minska kostnaden för att remittera och stärka utvecklingseffekterna av dessa resurser. Globalt har arbetet för att sänka remitteringskostnaderna börjat ge resultat.
Transaktionskostnaderna ligger i snitt på under nio procent idag. De kan bli lägre. Det Globala forumet för migration och utveckling (GFMD) som äger rum i Stockholm denna månad är den svenska regeringens tillfälle att driva på för att migrationen och remitteringarna ska lyftas inte bara inom den svenska politiken för global utveckling utan även på den internationella utvecklingsagendan efter 2015. På Global Utmaning har vi sedan 2009 verkat för att synliggöra remitteringarna och människorna som skickar dem Sveriges kanske bästa biståndsarbetare. Med den här skriften knyter vi ihop fem år av forskning, kunskapsspridning och policyverksamhet på remitteringsområdet. Det är ett arbete som har burit frukt och under det senaste året har den svenska regeringen presenterat ett antal välkomna åtgärder för att uppmärksamma remitteringarna och sänka avgifterna för att skicka pengar utomlands. Men fortfarande behövs konkreta insatser för att stärka remitteringarnas utvecklingsbidrag. Det är min förhoppning att det svenska ordförandeskapet i det Globala forumet för migration och utveckling inte blir slutet utan början på en fortsatt dialog mellan regeringsföreträdare, betaltjänstföretag och diasporarepresentanter, nationellt och internationellt, om detta för svenskarna fortfarande så obekanta fenomen: remitteringar. Stockholm, maj 2014 Jan O Karlsson, styrelseledamot Global Utmaning, f.d. migrations- och biståndsminister.
Innehåll Inledning Varför en bok om remitteringar?................................................................................................................................................... 7 Del 1: Vad, vem, hur och varför? Vad är remitteringar?... 12 Är remitteringar ett nytt fenomen?... 13 Hur stora är de globala remitteringsflödena?.................................................................................................................................................... 14 Vilka är de stora mottagarna och sändarna av remitteringar?................................................................................................................. 15 Hur definieras remitteringar i statistiken?........................................................................................................................................................ 18 Remitterar män mer än kvinnor?... 19 Hur remitterar man och vad kostar det?............................................................................................................................................................ 20 Kan vi vara säkra på att remitteringar bidrar positivt till ekonomisk utveckling?... 22 Går remitteringar till långsiktigt hållbar utveckling eller onödig konsumtion?... 23 Påverkar remitteringar tillgång till utbildning och sjukvård?.................................................................................................................. 24 Kan regeringar styra hur remitteringar används för att en större del ska gå till långsiktiga investeringar?... 26 Vilka är de makroekonomiska effekterna av remitteringar?... 27 Kan remitteringar ersätta det offentliga biståndet?....................................................................................................................................... 28 Del 2: Berättelser Lisa Pelling: Remitteringars pris... 32 Remitteringar som hushållsstrategi i Etiopien samtal med Lisa Andersson... 35 Charlotta Hedberg: Remitteringar som bär?.................................................................................................................................................... 39 Lisa Åkesson: Remitteringar, invandringsrestriktioner och ojämlikhet... 43 Per Fröberg: Skicka pengar hem mer än till mat och öl........................................................................................................................... 48 Charles Woolfson: Remitteringar till Baltikum hållbara även på längre sikt?... 51 Remitteringar på EU-nivå samtal med Iñigo Moré................................................................................................................................... 54 Adela Poprzenovic: När den som får blir den som ger................................................................................................................................. 61 Del 3: Remitteringar från Sverige Vad vet vi om remitteringar från Sverige?......................................................................................................................................................... 66 Röster om att remittera från Sverige................................................................................................................................................................... 74 Remitteringar i svensk politik... 81 Konsumentverket: Hur en svensk myndighet jobbar med att sänka kostnaderna för remitteringar... 87 Avslutande ord... 89 6 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
Inledning Varför en bok om remitteringar? DET ÄR krångligt att prata om remitteringar på svenska. Många tvekar inför att använda ordet, vet att det i samma andetag som det används också måste definieras. Begreppet remitteringar eller några av dess lika okända svenska synonymer (remissor, remittenser) får fem sökresultat på DN.se och tretton på SvD.se, medan sidor som The Guardian och New York Times har tusentals sökresultat på den engelska motsvarigheten remittances. Detta trots att Sverige är ett land där både bistånds- och migrationsfrågor konstant förekommer i samhällsdebatten. Att något är okänt är kanske inte i sig skäl nog att skriva en bok om det. Remitteringar är trots allt privata angelägenheter. Varför ska vi bry oss om hur människor väljer att spendera sina egna intjänade pengar? Ett standardsvar på den frågan brukar lyda: därför att remitteringar till utvecklingsländer uppgår till omkring tre gånger det samlade statliga biståndet. Det är ett konstaterande som tål att upprepas, och ett effektivt sätt att illustrera omfattningen av det ekonomiska bidrag till utvecklingsländerna som de internationella migranterna står för. Men det kan också vara missvisande att ständigt jämföra remitteringar med bistånd. Flödena är komplement till varandra, inte substitut. Lika viktigt som att prata siffror och statistik är att se till de som skickar och tar emot remitteringar. I båda ändar av en remitteringskanal påverkas levnadsförhållanden. Vilka är dessa biståndsdebattens doldisar, människorna som genom att korsa en landsgräns plötsligt blir utvecklingspolitiska aktörer bara genom att då och då skicka hem en slant till familjen som stannat kvar? Remitteringar är ett av de tydligaste exemplen på hur migration är intimt förknippat med samhällsutveckling. Att okritiskt hylla remitteringar som det nya utvecklingsmantrat riskerar däremot att dölja de många gånger svåra förhållanden migranter lever under och behovet av mer strukturella förändringar. Den här skriften ska inte läsas som ett uppslagsverk. Den internationella forskningen om remitteringar har ökat lavinartat sedan början av 2000-talet. Ofta når den motstridiga resultat. Kunskapsläget om remitteringar låter sig inte enkelt sammanfattas. Den här skriften syftar istället till att väcka nyfikenhet, belysa aktuella politiska och sociala aspekter av remitteringar och uppmuntra till diskussion. Skriften är indelad i tre delar. I del I besvaras några av de vanligaste frågorna om remitteringar. Vi tittar översiktligt på remitteringarnas omfattning, utvecklingseffekter och kopplingar till bistånd och makroekonomiska tendenser, liksom vilka det är som remitterar och hur. DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 7
I del II ger åtta svenska och internationella forskare och experter utifrån sina studier och erfarenheter sin bild av remitteringars betydelse för samhällens utveckling i spridda delar av Europa, Afrika, Latinamerika och Asien. LISA PELLING, Utredningschef på Arena Idé, skriver om remitteringars emotionella pris och om risken för kunskapsflykt då högutbildade migranter lämnar ett land, och menar att lösningen är att skapa förutsättningar för friare migration. LISA ANDERSSON, OECD Development Centre, berättar utifrån fältstudier i Etiopien om hur möjligheten att låta en familjemedlem migrera och skicka hem pengar är begränsad för fattigare familjer men att spridningseffekter uppstår genom att remitteringar förs vidare inom landet och utanför den egna familjen. CHARLOTTA HEDBERG, docent i kulturgeografi vid Stockholms universitet, skriver om hur bärplockning i Sverige bland thailändska bönder på samma gång kan ses som exploatering och människohandel och som en relativt hållbar, global hushållsstrategi. LISA ÅKESSON, docent i antropologi vid Göteborgs Universitet samt senior forskare på Nordiska Afrikainstitutet, diskuterar sambandet mellan remitteringar och ojämlikhet utifrån sin forskning i Kap Verde, där förändrade migrations- och familjemönster har kommit att påverka spridningen av remitteringar. PER FRÖBERG, som arbetar med finansiering av mikrofinanslån, berättar om hur remitteringar i Centralamerika har kommit att användas för mer än bara daglig konsumtion och föreslår sätt som svenskt bistånd skulle kunna stärka remitteringarnas utvecklingsvinster. CHARLES WOOLFSON, professor vid REMESO, Linköpings universitet, diskuterar vikten av remitteringar i de baltiska länderna i kölvattnet av den globala finanskrisen, men understryker samtidigt deras kortsiktighet och risken för ett beroende av flöden som till slut ebbar ut. IÑIGO MORÉ, grundare av organisationen Remesas.org, belyser omfattningen av de inomeuropeiska remitteringarna, där en stor andel av pengarna går till unionens fattigare medlemsstater, och skriver om behovet av att samordna den europeiska politiken därefter. ADELA POPRZENOVIC har gjort fältstudier om remitteringars betydelse i Kroatien. Hon berättar om hur Kroatiens inträde i EU medförde ett ökat intresse för remitteringarna till landet och om sina personliga erfarenheter av att gå från mottagare till sändare av remitteringar. I den avslutande delen, del III, diskuteras remitteringar från Sverige. I det här avsnittet sammanställs kunskap om människorna som remitterar från Sverige, och om den politik som förs på remitteringsområdet. Sex personer med varsin egen unik migrationshistoria berättar om hur remitterandet blev en del av deras vardag och om vilka problem som de tror att remitteringar kan och inte kan lösa. Olika aspekter på den svenska politiken 8 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
kring remitteringar diskuteras och en intervju med Konsumentverket ger ett konkret exempel på hur en svensk myndighet arbetar med frågan om remitteringar. Få svenskar är bekanta med ordet remitteringar. Kanske är vi i Sverige ovanligt dåliga på att ta till oss betydelsen av migranters band till andra länder. Kanske har den relativa frånvaron av behovet att försörja våra föräldrar på ålderns höst eller spara för våra barns skolgång gjort oss blinda för den typen av sociala skyldigheter hos andra. Kanske har vi vant oss vid att se invandraren som ett offer i behov av vårt stöd, snarare än någon som själv förmedlar stöd till andra. Eller så har vi bara lite svårt att ta till oss idén om att småskaliga penningförsändelser kan utgöra en kraft förmögen att lyfta miljoner ur fattigdom. Remitteringar är ingen quick-fix, inte någon universallösning för utveckling. Pressen att remittera väger ofta tungt på migranters axlar, med konsekvenser för både integration och levnadsstandard. Men för att maximera remitteringarnas potential att förändra krävs det att vi diskuterar, problematiserar, mäter och analyserar. Att sätta ord på saker är att synliggöra dem, att kunna börja prata om dem. Vi vill med den här skriften sprida kännedom om remitteringar och bredda diskussionen. Vi vill uppmärksamma hur remitteringar är en viktig del i de transnationella relationer människor upprätthåller i samband med internationell migration och hur de används av människor som ett sätt att hantera globala ojämlikheter. Låt oss prata om remitteringar. Stockholm, maj 2014 Veronica Nordlund och Andrea Monti DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 9
del 1. 10 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
Vad, vem, hur och varför? En hushållsstrategi för att klara vardagen? Ett universalmedel för fattigdomsbekämpning? Ett sätt att utjämna globala ojämlikheter? Remitteringar är ett relativt nytt begrepp för ett gammalt fenomen. Det behöver inte handla om något märkvärdigare än en banköverföring eller några sedlar i ett kuvert. Ändå lyfts remitteringarna gång på gång fram som den mest handgripliga kopplingen mellan migration och utveckling. Pengar som migranter skickar till anhöriga mellan och inom länder är en företeelse som har kommit att revolutionera synen på den globala migrationens utvecklingsbidrag. Men vad är då remitteringar? Vilka är det som skickar och tar emot remitteringar? Hur går det till? Och kan man verkligen säga att remitteringar leder till utveckling? I det här avsnittet besvaras tretton vanliga frågor om remitteringar. DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 11
» om man anser att världen är ojämlik och att de rika borde göra mer för att hjälpa de fattiga, då skulle fri internationell migration vara nästa frontlinje i kampen för global ekonomisk rättvisa. «Philippe Legrain* 1. Vad är remitteringar? DEN ENKLASTE betydelsen av remitteringar är helt enkelt penningförsändelser. Begreppet är starkt kopplat till internationell migration och oftast används det för att beskriva de pengar som migrantarbetare skickar hem till släkt, anhöriga och olika gemenskaper i deras ursprungsländer. Men även andra migrantgrupper remitterar, och pengarna behöver inte nödvändigtvis gå till avsändarnas ursprungsländer. Pengar remitteras även inom länder av människor som migrerat utan att korsa någon nationsgräns. Begreppet remitteringar kan användas för att beskriva överföringar av pengar från både individer och grupper. Kollektiva remitteringar brukar det kallas när föreningar eller andra gemenskaper av människor går samman för att tillsammans skicka pengar till lokala projekt, som till exempel upprustning av skolor eller byggande av vägar, i ett gemensamt ursprungsland. Remitteringar kan förutom pengar och varor även vara de kunskaper, värderingar och normer som migranter för med sig från ett land till ett annat. Dessa aspekter kallas ofta för sociala remitteringar. I migrationsprocessen omförhandlas identiteter, beteenden och idéer. Människors sociala kapital summan av de resurser som de får tillgång till genom sina sociala nätverk förändras. De sociala remitteringarnas bidrag är inte alla gånger konstruktivt, men de bidrar bland annat till att viktig kunskap får spridning, att nya handelsrelationer etableras och att människors sociala nätverk växer, både i de länder migranterna kommer ifrån och i de länder de kommer till. Texterna i den här boken handlar framförallt om remitteringar i ekonomisk bemärkelse. De handlar om hur remitteringar används som en hushållsstrategi för att förbättra familjers ekonomiska situation och utjämna globala ojämlikheter. Liksom andra ekonomiska flöden både påverkar och påverkas remitteringar av sociala strukturer och maktrelationer. I berättelserna i denna bok får vi läsa om remitteringarnas kopplingar till integration, förändrade migrationsmönster och familjestrukturer, och om de tankar och känslor som är förknippade med att sända och ta emot pengar. 12 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
2. Är remitteringar ett nytt fenomen? NEJ. I bred bemärkelse lär remitteringar ha förekommit lika länge som människor har migrerat och upprätthållit relationer med personer på andra platser. Band mellan migranter och deras ursprungsländer har alltid funnits. Amerikabreven från de över en miljon svenskar som utvandrade till Amerika i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet innehöll inte sällan en summa pengar, även om pengarna som skickades på den tiden betecknades med andra namn (typiskt sett remissor ). De amerikafarare som så småningom återvände till Sverige hjälpte till att föra över värderingar, idéer och kunskap från USA till Sverige. Överföringar från emigranter i USA till Sverige på den tiden kan jämföras med överföringar från Sverige idag. Det finns dock en avgörande gradskillnad: med dagens kommunikationsmedel och billiga resor kan migranter hålla mycket tätare kontakt med sina ursprungsländer. Att vi idag pratar om remitteringar på ett sätt som vi inte gjorde för tjugo, femtio eller hundra år sedan beror till stor del på att remitteringarnas omfattning ökat dramatiskt sedan 1990-talet. Ökad internationell migration, snabbare och billigare kommunikationsmedel, en växande världsekonomi och ett större utbud av mobiltelefoni- och finansiella tjänster över hela världen har tillsammans bidragit till att remitteringsflödena till världens utvecklingsländer fyrdubblats sedan år 2000 (enligt Världsbankens uppskattningar). Remitteringarna har vuxit så stora att deras bidrag till ekonomisk utveckling inte längre går att ignorera. FRÅGA 1-2: LÄS MER Castles, S. & Miller, M. J., 2009. The age of migration: international population movements in the modern world. 4. uppl. Basingstoke: Palgrave Macmillan Goldring, L. 2003, Re-thinking remittances: social and political dimensions of individual and collective remittances. Centre for Research on Latin America and the American Countries (CERLAC), York University Levitt P & Lamba-Nieves D., 2011. Social remittances revisited. Journal of Ethnic Migration Studies 37:1 22 *Citatet ovan kommer från:legrain, P. 2013, Invandrare: vi behöver dem. Stockholm: Fores/Ivrig, s 51 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 13
3. Hur stora är de globala remitteringsflödena? VÄR LDSBANK EN UPPSKATTAR att sammanlagt 519 miljarder dollar remitterades under 2012. Av dessa förväntas 389 miljarder ha gått till länder som Världsbanken klassar som utvecklingsländer. Remitteringarna till utvecklingsländer uppgår idag till en summa omkring tre gånger större än världens samlade officiella bistånd (enligt OECD DAC:s definition). Den senaste prognosen för 2013 uppskattar att remitteringarna ökade med ungefär sex procent jämfört med 2012, vilket skulle betyda att remitteringarnas samlade värde under 2013 för första gången översteg Sveriges BNP (ca 527 miljarder dollar under 2012). Den verkliga storleken på remitteringsflödena är troligtvis mycket större. Människor som skickar pengar mellan länder gör det både genom formella och informella kanaler. Informella kanaler används framförallt i länder där tillgången till ett formellt bankväsende är begränsad. En stor del av remitteringarna syns därför inte i statistiken. Det är i praktiken omöjligt att vet hur stora de informella flödena är och uppskattningarna varierar rejält. 2005 konstaterade den Globala kommissionen om internationell migration (GCIM) i sin rapport till FN:s generalsekreterare att de informella flödena kunde vara omkring dubbelt så stora som de siffror som rapporteras av Världsbanken. Världsbankens statistik som bygger på länders betalningsbalansstatistik missar också helt de interna remitteringarna, det vill säga de pengar som remitteras inom länder. Remitteringar blir en allt viktigare källa till inkomst från utlandet, speciellt för fattigare länder. Redan i mitten av 90-talet gick remitteringarna till utvecklingsländer om det globala utvecklingsbiståndet. Remitteringarna fyrdubblades i volym mellan åren 2000-2013 och förväntas fortsätta öka även de kommande åren, i nästan alla regioner världen över. År 2016 beräknas de rapporterade globala remitteringarna överstiga 700 miljarder dollar. Av dessa förväntas 540 miljarder dollar gå till utvecklingsländer. Se figur 1 för en jämförelse av remitteringarnas volym i förhållande till bistånd och utländska investeringar. 14 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
Figur 1. REMITTERINGAR TILL UTVECKLINGSLÄNDER I FÖRHÅLLANDE TILL BISTÅND OCH UTLÄNDSKA INVESTERINGAR MILJARDER USD 700 600 500 400 UTLÄNDSKA DIREKTINVESTERINGAR REMITTERINGAR FINANSIELLA INVESTERINGAR OFFICIELLT BISTÅND (ODA) 300 200 100 0 1990 1995 2000 2005 2010 2015 ÅR Källa: Ratha, D., Eigen-Zucchi, c., Plaza,s., Wyss, H. & Yi, S., 2013. Migration and Remittance Flows: Recent Trends and Outlook, 2013-2016. Migration and Development Brief 21. Migration and Remittances Team, Development Prospects Group. DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 15
4. Vilka är de stora mottagarna och sändarna av remitteringar? DE STÖRSTA mottagarna av remitteringar är folkrika medelinkomstländer som Indien, Kina, Filippinerna och Mexiko. Länderna i östra och södra Asien mottog lejonparten av remitteringarna som skickades i världen 2012: 214 miljarder dollar, jämfört med de 30 miljarder dollar som gick till Afrika söder om Sahara. Men i många mindre och fattigare länder utgör remitteringar en större del av landets inkomster. I Tadjikistan motsvarade remitteringarna 48 procent av landets BNP år 2012, pengar som framförallt skickades från migrantarbetare i Ryssland. Figur 2 visar de största mottagarna av remitteringar, i absoluta tal och i förhållande till BNP. (En tabell över de största sändarländerna finns i del II av denna skrift se figur 3) Hur mycket som remitteras från ett land till ett annat är starkt kopplat till upparbetade migrationsmönster: hur många migranter som befinner sig i ett visst land, deras ekonomiska situation i det landet och deras fortsatta kopplingar till ursprungslandet är alla avgörande för remitteringarnas storlek. Därför kan till exempel den långa traditionen av migration från Latinamerika och Karibien till USA ses som en av orsakerna till att tre fjärdedelar av remitteringarna till länderna i denna del av världen kommer från människor i USA, och i förlängningen varför dessa remitteringar är extra känsliga för USA:s ekonomiska svängningar. Men remitteringarna går inte endast från rikare till fattigare länder. En stor del av den globala migrationen sker mellan fattigare länder i syd, genom att människor helt enkelt korsar närmaste gräns. Omkring hälften av migranterna från utvecklingsländer arbetar i andra närliggande utvecklingsländer och mellan 10-30 procent av de globala remitteringsflödena uppskattas komma från utvecklingsländer. Dessa så kallade syd-syd remitteringar bedöms vara särskilt viktiga för länderna i Afrika söder om Sahara. FRÅGA 3-4: LÄS MER Ratha, D., Eigen-Zucchi, c., Plaza,s., Wyss, H. & Yi, S., 2013. Migration and Remittance Flows: Recent Trends and Outlook, 2013-2016. Migration and Development Brief 21. Migration and Remittances Team, Development Prospects Group. Global Commission on International Migration, 2005. Migration in an interconnected world: New directions for action. Report Of The Global Commission On International Migration Malik, K., 2013. Human Development Report, 2013. The Rise of the South: Human Progress in a Diverse World, United Nations Development Programme (UNDP) För Världsbanken senaste data över remitteringar, se Migration & Remittances Data på http://go.worldbank.org/092x1chhd0 16 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
Figur 2. DE TIO STÖRSTA MOTTAGARNA AV REMITTERINGAR INDIEN KINA FILIPPINERNA MEXICO NIGERIA EGYPTEN 20 21 21 26 60 MILJARDER USD, 2013E 71 BANGLADESH PAKISTAN 15 15 VIETNAM 11 UKRAINA 9 TAJIKISTAN 48 KIRGIZISTAN 31 NEPAL LESOTHO MOLDAVIEN 25 25 24 % AV BNP, 2012 ARMENIEN HAITI SAMOA LIBERIA 21 21 21 20 LIBANON 17 Källa: Ratha, D., Eigen-Zucchi, c., Plaza,s., Wyss, H. & Yi, S., 2013. Migration and Remittance Flows: Recent Trends and Outlook, 2013-2016. Migration and Development Brief 21. Migration and Remittances Team, Development Prospects Group. DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 17
5. Hur definieras remitteringar i statistiken? DET ÄR komplext att mäta remitteringar, inte minst eftersom de kan definieras på så många olika sätt. Världsbankens statistik bygger till största delen på Internationella valutafonden IMF:s årliga betalningsbalansstatistik för världens länder. Under 2013 började Världsbanken rapportera remitteringar enligt IMF:s senaste manual för betalningsbalansstatistik (BPM6) som anger att länder bör utgå ifrån två huvudkategorier när de samlar in och rapporterar remitteringsdata: Compensation of employees och Personal transfers. Compensation of employees är de löner som arbetsgivare i ett land betalar ut till anställda som är stadigvarande bosatta i ett annat land, till exempel temporära arbetskraftsmigranter eller svenska medborgare bosatta utomlands med svenska arbetsgivare. Personal transfers är privata överföringar mellan hushåll i olika länder, oavsett om de pengar som skickas kommer från arbetsinkomster eller andra typer av inkomster, och oavsett vilken relation hushållen har till varandra eller varför överföringen görs. Personal transfers är en bred kategori som bland annat innehåller det som tidigare kallats för workers remittances och migrants transfers, överföringar där man utgick ifrån att sändaren var migrant, något som i praktiken ofta var svårt att bevisa och därför försvårade datainsamlingen. Världsbanken förlitar sig dock inte helt och hållet på IMF:s data utan gör också uppskattningar utifrån egna källor och rapporter från enskilda länders centralbanker och statistikbyråer. FRÅGA 5: LÄS MER: International Monetary Fund, 2009. Balance of Payments and International Investment, Position Manual, 6:e upplagan, s. 210-211, 272-277 18 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
6. Remitterar män mer än kvinnor? INTE NÖDVÄNDIGTVIS. Kvinnors migration utgör närmare hälften av den globala migrationen. Efterfrågan på kvinnlig arbetskraft har ökat sedan 1960-talet, framförallt inom lågbetalda arbeten i den hushållsnära sektorn, i till exempel Mellanöstern och östra Asien. Från att framförallt ha migrerat i samband med familjeåterförening så har det blivit allt vanligare för kvinnor att migrera för att arbeta. Internationella studier kommer med delvis motstridiga uppgifter vad gäller mäns och kvinnors remitteringar. Generellt sett skickar kvinnor mindre summor än män, men oftare och mer regelbundet, vilket gör att de i högre grad påverkas av höga avgifter för att sända pengar. Kvinnor remitterar i regel en större andel av sin inkomst och gör det också under längre perioder, visar studier av bland andra International Organization for Migration, IOM. Medan män oftare skickar pengar till sin partner skickar kvinnor oftare till den person som tar hand om deras barn. I flera länder är en majoritet av mottagarna kvinnor, inte sällan änkor och äldre mödrar som har svårt att försörja sig själva. Kvinnor som mottar remitteringar spenderar dem i högre grad än män på hushållets dagliga behov, som barnens utbildning och hälsa, medan män spenderar mer pengar på konsumtionsvaror. Då återvändandegraden är högre bland män än kvinnor som migrerat så tyder en del på att mer långsiktiga investeringar i företag och projekt är vanligare bland män. Vilka som tar emot och bestämmer över hur remitteringarna används avgörs i hög grad av samma samhällsstrukturer som ligger till grund för de bakomliggande migrationsmönstren. Det går därför inte att enkelt säga huruvida remitteringar, vare sig för sändarna eller mottagarna, stärker kvinnors ekonomiska beroende eller, tvärtom, ger dem ökat ekonomiskt inflytande. FRÅGA 6: LÄS MER International Organization for Migration, IOM, har skrivit ett informationsblad om kvinnors remitteringar: Gender, Migration and Remittances, som går att hitta på IOM:s hemsida, www.iom.int Lopez-Ekra, S., Aghazarm, C., Kötter, H. & Mollard, B., 2011. The impact of remittances on gender roles and opportunities for children in recipient families: Research from the International Organization for Migration, Gender & Development, 19(1): 69-80 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 19
7. Hur remitterar man och vad kostar det? MÄNNISKOR REMITTERAR pengar på en mängd olika sätt. Kontantlösa betaltjänster för överföringar av pengar mellan länder tillhandahålls av de flesta banker och många postkontor. Genom olika typer av betaltjänstleverantörer, så kallade MTO:s (Money Transfer Operators), kan även personer utan tillgång till bankkonton både skicka och ta emot pengar. Ny teknik har möjliggjort överföringar online och via kreditkort, men även mobila betalningar, som inte kräver tillgång till vare sig bankkonton eller internetuppkoppling. Men trots det växande utbudet av betaltjänster går en stor del av remitteringarna världen över via personliga kontakter. Människor skickar pengar till anhöriga med folk de känner, eller tar med sig när de själva är på besök. Höga kostnader för att remittera genom formella kanaler och lågt förtroende för det formella bankväsendet i många länder är viktiga förklaringar till detta. I delar av världen har stora, kontantbaserade informella nätverk vuxit fram för att förmedla pengar mellan länder och regioner. Ett exempel på ett sådant system är hawala, som används för remitteringar till och inom många länder i mellanöstern, norra Afrika och Afrikas horn. Systemet är i hög grad tillitsbaserat (även om det blivit gradvis mer och mer formaliserat) och bygger på att ett stort antal hawala-agenter, så kallade hawaladars, genomför kontanta utbetalningar utan att någon egentlig transaktion mellan länder skett på förhand. Istället löses skulderna i efterhand genom betalningar i motsatt riktning, överföringar av varor, banköverföringar eller andra typer av affärsuppgörelser. System som hawala möjliggör för människor utan tillgång till formella banktjänster att skicka och ta emot pengar och är mycket viktiga i regioner där människor saknar tillgång till en utbyggd finanssektor. Den genomsnittliga kostnaden för att remittera ligger idag på omkring 8,5 procent världen över, enligt Världsbankens uppskattningar. I vissa viktiga remitteringskorridorer är kostnaden dock betydligt högre. Sydafrika är det dyraste G20-landet att skicka hem pengar från, med ett snitt på närmare 20 procent av det remitterade beloppet. Detta är olyckligt, inte minst för att stora delar av remitteringarna från Sydafrika går till länder söder om Sahara som hör till jordens fattigaste. Kostnaderna för att remittera pengar har sjunkit globalt under senare år. Denna utveckling tros dock ha hämmats något av skärpt internationell lagstiftning mot penningtvätt och terrorfinansiering, som försvårat konkurrensen på remitteringsmarknaden genom höjda krav på kontroller när pengar skickas mellan länder. Lagstiftningen har bland annat slagit hårt mot aktörer inom hawala-system, och medför vissa svårigheter för utvecklandet av nya 20 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
teknologier och sänkta remitteringskostnader. Sedan några år tillbaka driver Världsbanken det så kallade 5x5-objektivet som syftar till att åstadkomma en femprocentig minskning (från tio till fem procent) i globala remitteringskostnader på fem år. Målsättningen har antagits av G8- och G20-länderna och Världsbanken uppskattar att man genom att sänka remitteringskostnaderna med fem procent skulle kunna frigöra 16 miljarder dollar årligen i utvecklingsfinansiering. FRÅGA 7: LÄS MER Buencamino, L. & Gorbunov, S., 2002. Informal Money Transfer Systems : Opportunities and Challenges for Development Finance, Discussion Paper of the United Nations Department of Economic and Social Affairs, November 2002. Paice, E., 2014. Somali money matters an update on the remittances saga. Inlägg publicerat på Africa Research Institutes blogg, den 17 januari 2014 på www.africaresearchinstitute.org Plaza, S. 2014. Anti-Money Laundering Regulations: Can Somalia survive without remittances? Inlägg på Världsbankens blogg People Move A blog about migration, remittances and development, www.blogs.worldbank.org den 11 februari 2014 Världsbanken Payment Systems Development Group, 2014. Remittance prices worldwide: An analysis of trends in the average total cost of migrant remittance services. The World Bank: Washington DC. issue no. 9, march 2014. För aktuella priser i viktiga remitteringskorridorer och ytterligare resurser, se Världsbankens websida Remittances prices worldwide på http://remittanceprices.worldbank.org/ DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 21
8. Kan vi vara säkra på att remitteringar bidrar positivt till ekonomisk utveckling? LÄNGE ANSÅGS migration vara negativt för ett lands utveckling. Inom forskningen dominerade åsikten att utvandring riskerade att dränera utvecklingsländerna på deras viktigaste resurser: sina mest företagsamma, initiativrika och ofta bäst utbildade invånare. Benämningen brain drain användes för att beskriva den förlust av mänskliga resurser som man menade att internationell migration kunde leda till. Dessutom ansåg man att migration kunde skapa ett osunt beroende av de pengar som emigranterna skickade hem. Dessa remitteringar investerades inte i utveckling, argumenterade man, utan slösades bort på kortsiktig, inflationsdrivande konsumtion: på importerade TV-apparater och andra statusprylar. Den negativa syn som länge präglade forskningen om remitteringar gav vika på allvar på 1990-talet. Dels berodde det på att man började uppmärksamma remitteringsflödenas storlek, dels på att ett antal empiriska undersökningar publicerades som kunde visa att remitteringar bidrar till utveckling och fattigdomsminskning. Från att avfärdas som i bästa fall irrelevanta och värsta fall till och med skadliga för utveckling blev remitteringar något att ett nytt utvecklingsmantra under 1990-talet. Remitteringar har i olika studier kopplats till mängder av olika utvecklingsvinster. Till att börja med är de direkt fattigdomsreducerande i de familjer som mottar dem. År 2005 visade forskarna Adams och Page efter en genomgång av data kring migration, remitteringar, ojämlikhet och fattigdom från 71 utvecklingsländer, att om inkomsterna från remitteringar i ett givet land ökade med tio procent per capita skulle andelen människor som lever i fattigdom minska med 3,5 procent. I länder där det är svårt för människor att få lån kan remitteringar göra det möjligt att finansiera nya företag. Remitteringar har kopplats till förbättrad tillgång till de formella finansiella systemen, bland annat har forskning av Manuel Orozco i Latinamerika visat att hushåll som tar emot remitteringar har bankkonton i högre utsträckning än andra hushåll. Ökad användning av formella banktjänster är i sin tur kopplad till betydande utvecklingsvinster, särskilt om mottagaren av remitteringar samtidigt får möjlighet att skaffa sig bättre finansiella kunskaper. Det är framförallt i länder med relativt underutvecklade finanssystem som remitteringar har gått att koppla till ökad tillväxt, eftersom remitteringarna där utgör en viktig alternativ källa till finansiering i brist på exempelvis banklån. Samtidigt verkar 22 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
välfungerande institutioner vara avgörande för att remitteringarna ska kunna bidra till utveckling även på längre sikt. En rimlig slutsats av de senaste årens forskning är att remitteringar har en stor potential att bidra till utveckling. Remitteringar löser inte alla problem utan kan också skapa problem. Remitteringar har i vissa länder gått att koppla till inflation och korruption. Andra studier har visat på minskad sysselsättning i en del av de hushåll som tar emot pengarna. Ytterligare en kritik är att de högt ställda förväntningarna på utvecklingspotentialen i remitteringarna placerar ett orimligt tungt ansvar för ett lands utveckling på migranters axlar ett ansvar som många menar egentligen borde vara statens. 9. Går remitteringar till långsiktigt hållbar utveckling eller onödig konsumtion? EN VANLIGT förekommande kritik mot remitteringarna är att de sägs gå till onödig konsumtion snarare än till långsiktigt produktiva investeringar. Detta är en sanning med modifikation då det finns studier som visar att remitteringar i högre utsträckning än andra typer av inkomster investeras i såväl hälsa och utbildning som nya företag. När människor i rika länder avfärdar fattigare människors konsumtion som onödig framstår det lätt som hyckleri. Även där remitteringar används till att bekosta konsumtionsvaror innebär det en direkt höjd levnadsstandard för mottagarna, som på detta sätt får råd att till exempel bo och äta bättre, vilket också påverkar den allmänna hälsan. Remitteringarna bidrar till ökad efterfrågan på varor genom att öka mottagarnas köpkraft. Genom köp av lokala varor och tjänster eller genom att pengar skickas vidare inom landet kan remitteringar få spridningseffekter, och bidra till ökat investerande i senare led. Köp av kapitalvaror kan dessutom ses som en typ av sparande i länder med underutvecklade banksystem. På platser där trygga sparformer eller goda investeringsmöjligheter saknas kan det rent av vara negativt att försöka uppmuntra till ökat sparande eller investerande. DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 23
10. Påverkar remitteringar tillgång till utbildning och sjukvård? I MÅNGA LÄNDER i världen ersätter pengaöverföringar inom familjen olika typer av socialförsäkringar. De som jobbar försörjer de som går i skolan eller på universitetet, och de kan i sin tur förvänta sig att bli försörjda av de yngre generationerna när de inte längre kan arbeta. Dessa överföringar mellan generationer, mellan friska och sjuka, mellan arbetsföra och barn och äldre, omvandlas till remitteringar när en familjemedlem migrerar. I avsaknaden av ett utbyggt välfärdssystem kan remitteringar vara avgörande för om en familj kan skicka sitt barn till skolan eller om en släkting får livsavgörande vård eller medicin. Hushåll som tar emot remitteringar har i olika studier visats ha lägre mödra- och spädbarnsdödlighet och investera mer i hälsa och utbildning än andra jämförbara hushåll. Med remitteringar kan människor få råd till hälsa och utbildning, men det betyder inte automatiskt att sjukvården eller utbildningssystemet i ett land påverkas. Även om det finns fall där kollektiva remitteringar har riktats till exempel mot uppbyggnaden av en skola eller inköp av sjukhusmateriel, kan remitteringar aldrig ersätta ett fungerande utbildnings- och hälsosystem. Strukturella utvecklingshinder som finns i ett land: korruption, brist på infrastruktur, eller fungerande skolor påverkar även migranternas förmåga att med remitteringar bidra till utveckling. Samtidigt som människor får råd till sjukvård, utbildning och en bättre levnadsstandard, är migrationsprocessen bakom remitteringsflödena kopplad till andra hälsoeffekter. Ett exempel är den psykiska stress det medför när barn och föräldrar tvingas att leva åtskilda för att föräldrarna ska kunna skicka hem pengar för att finansiera exempelvis barnens skolgång. Unga tjejer får ofta ett mycket stort ansvar för de yngre barnen i familjen och studier har funnit en förhöjd risk för avhopp från skolan, tidiga graviditeter och kriminalitet bland barn till migrerade föräldrar. Så även när det materiella välbefinnandet ökar kan det uppstå sociala kostnader kopplade till migrationen. 24 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
FRÅGA 8-10: LÄS MER Adams, R. H. Jr., och Page, J. 2005. Do international migration and remittances reduce poverty in developing countries? World Development 33 (10):1645 1669 Amuedo-Dorantes, C. och Pozo, S. 2006. Remittance Receipt and Business Ownership in the Dominican Republic. World Economy 29 (7): 939 956 De Haas, H. 2005. International Migration, remittances and development: Myths and facts, Third World Quarterly, 26(8): 1269-1284 De Haas, H. 2010. Migration and Development: A Theoretical Perspective, International Migration Review 44(1): 227-264 Castillo, N., Romei, L., och Orozco, M. 2010. Toward financial Independence: Financial literacy for remittance senders and recipients. Washington, D. C.: Inter-American Dialogue Giuliano, P., Ruiz-Arranz, M., 2009. Remittances, financial development, and growth, Journal of Development Economics, 90(1): 144-152 Fagen, P. W., och Bump, M. N. 2006. Remittances in Conflict and Crises: How Remittances Sustain Livelihoods in War, Crises, and Transitions To Peace. New York: International Peace Academy, International Peace Institute Kapur, D. 2004. Remittances: The new development mantra? G-24 Discussion, Paper No.29. Geneva: UN Conference on Trade and Development Orozco, M. 2004. Remittances to Latin America and the Caribbean: Issues and Perspectives on Development.Washington, D.C.: Organization of American States Ratha, D., 2013. Impact of Remittances on Economic Growth and Poverty Reduction Migration and Policy Institute, Policy Brief Nr. 8 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 25
11. Kan regeringar styra hur remitteringar används för att en större del ska gå till långsiktiga investeringar? REMITTERINGAR ÄR människors privata och egna förtjänade pengar. Att anta att någon annan än sändarna och mottagarna av remitteringarna själva vet hur remitteringarna bäst ska användas är vanskligt. Regeringar har ingen större rätt att styra över hur människors remitterade medel förbrukas än de har över hur människor väljer att spendera sina löner eller lotterivinster. Det går att argumentera för att det bästa sättet för regeringar att påverka remitteringarnas utvecklingseffekter istället är att påverka transaktionskostnaderna, tillhandahålla en god finansiell infrastruktur som både underlättar överföringar och ger möjligheter att spara och investera remitteringarna, samt att genom friare rörlighet uppmuntra cirkulär migration så att människor vågar investera i och behålla relationen till sina ursprungsländer. I takt med att remitteringarnas omfattning fått mer uppmärksamhet så har migranter också blivit en intressantare målgrupp för beslutsfattare i många länder. Det finns ett rent ekonomiskt värde i att migranter håller kontakten med hemlandet. I Latinamerika finns flera dokumenterade fall där regeringar har liberaliserat reglerna för dubbelt medborgarskap och rätten att rösta från utlandet för att göra det enklare och mer attraktivt för den utvandrade befolkningen att hålla kontakten med hemlandet. Regeringarna i till exempel El Salvador och Indien har särskilda departement som ska ansvara för att upprätthålla goda relationer till utlandsbefolkningen. Fler och fler länder tar fram särskilda finansiella instrument som låter migranter investera i utvecklingsprojekt i hemlandet (så kallade diasporaobligationer) eller låter framtida remitteringsflöden lämnas som garanti för lån. Det görs också insatser för att stimulera kollektiva remitteringar. Det kanske mest berömda är Mexikos 3x1-program där varje dollar som skickas kollektivt av migrantföreningar i USA (så kallade Hometown associations, HTAs) för olika infrastrukturprojekt i Mexiko matchas med en dollar vardera från den federala, statliga och lokala regeringen. 26 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
FRÅGA 11: LÄS MER Jones-Correa, M. 2001. Under Two Flags: Dual Nationality in Latin America and Its Consequences for Naturalization in the United States, International Migration Review, 35(4): 997-1029. DOI: 10.1111/j.1747-7379.2001.tb00050.x Orozco, M., & Lapointe, M. 2004. Mexican hometown associations and development opportunities. Journal of International Affairs 57:31 52. Ratha, D., Mohapatra, S. & Plaza, S. 2009 Beyond Aid: New Sources and Innovative Mechanisms for Financing Development in Sub-Saharan Africa, in Innovative Financing for Development, red. S. Ketkar & D. Ratha, World Bank Publications, Washington D.C., 143-183 12. Vilka är de makroekonomiska effekterna av remitteringar? MÅNGA AV de effekter remitteringar har på individ- och familjenivå går också att observera på makronivå. Liksom en familj lättare kan få tillgång till banklån om de har en stadig inkomst i form av utländska remitteringar, så kan ett lands kreditvärdighet öka om remitteringarna utgör en stor och förhållandevis stabil källa till utländsk valuta. På samma sätt som remitteringarna kan bli ett skyddsnät för en familj vid dålig skörd eller plötslig sjukdom så kan remitteringar fungera som en sorts stötdämpare för ett land som genomgår en ekonomisk kris. Studier genomförda av bland annat IMF har kunnat påvisa att remitteringar är kontracykliska i förhållande till mottagarlandets ekonomi: inflödet av remitteringar ökar när ekonomin går sämre. På så sätt får remitteringarna en stabiliserande inverkan på ekonomin. Effekten är särskilt tydlig när det gäller större ekonomiska chocker som konflikter eller naturkatastrofer, till exempel rapporterade nyhetsmedier och banker rekordflöden av remitteringar till Filippinerna efter att tyfonen Haiyan drabbade landet i november 2013. Remitteringarna är å andra sidan procykliska i förhållande till sändarlandets ekonomi: mer pengar remitteras i högkonjunkturer. Resultatet är inte särskilt oväntat då sysselsättning och löner stiger under högkonjunkturer och människor får mer pengar att röra sig med. När både sändar- och mottagarländer samtidigt drabbas av negativa chocker, som under globala ekonomiska kriser, är utfallet mer ovisst. Remitteringarna har visat sig vara motståndskraftigare mot ekonomisk nedgång än såväl utländska direktinvesteringar som portföljinvesteringar (det DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 27
vill säga handeln i aktier, fondandelar och räntebärande värdepapper). Det gäller såväl över längre tid som under senare år. Jämförelsen av remitteringarnas volym i förhållande till bistånd och utländska investeringar i figur 1 visar tydligt detta. I samband med den globala finanskrisen 2008-2009 sjönk remitteringarna globalt med strax över fem procent enligt Världsbankens data, medan de utländska direktinvesteringarna till utvecklingsländer störtdök med omkring 40 procent. Trots att migranter ofta tillhör de första som drabbas av arbetslöshet och lägre inkomster vid ekonomiska kriser fortsatte världens migranter att skicka hem pengar till sina familjer och släktingar; många hade fortfarande högre inkomster än sina släktingar i hemlandet. Även på makronivå finns vissa problem med remitteringar. Stora inflöden av utländsk valuta är inte odelat positivt för ett land, vare sig det handlar om bistånd, exportintäkter eller remitteringar. Det kan leda till inflation eller till valutaappreciering, något som i sin tur drabbar den inhemska exportindustrin vars varor får svårare att konkurrera på den globala marknaden. Det finns studier som visar på samband mellan stora inflöden av remitteringar och reala växelkursförändringar, bland annat i länder i Latinamerika. Ibland talas det om den Holländska sjukan ett ekonomiskt fenomen som inträffar när den reala växelkursen till följd av ökad export eller kapitalinflöden blir så hög i ett land att det går ut över den ekonomiska tillväxten. FRÅGA 12: LÄS MER Bettin, G., Presbitero, A., Spatafora N., 2014. Remittances and Vulnerability in Developing Countries, IMF Working Paper, IMF Research Department Francisco, R. 2013. Remittances throw lifeline to Philippines typhoon survivors, Artikel publicerad av Reuters, www. reuters.com den 25 december 2013 Lopez, H., Molina, L. Bussolo, M., 2007. Remittances and the Real Exchange Rate World Bank, Washington, DC 13. Kan remitteringar ersätta det offentliga biståndet? ÄVEN OM det har blivit vanligt att remitteringarnas utvecklingsbidrag jämförs med det offentliga utvecklingsbiståndets så är det viktigt att understryka att det rör sig om helt olika typer av flöden. Den kanske viktigaste skillnaden är att remitteringar är privata pengar som statliga myndigheter eller 28 DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR?
internationella organisationer inte kan styra över. På många sätt gör detta remitteringarna mer effektiva. Till skillnad från biståndet når remitteringarna direkt den eller de individer som pengarna är till för att hjälpa. Mottagarna kan sedan själva avgöra hur pengarna ska användas för största möjliga nytta. På så sätt kringgår remitteringarna en del av de problem som biståndet får tampas med, som kostsam administration och byråkrati, och i värsta fall korruption. Remitteringar når också platser som inte får något offentligt bistånd. Remitteringarna är till exempel den viktigaste formen av extern finansiering i Somaliland, en självutropad och i praktiken helt autonom stat, vars självständighet från Somalia dock inte är internationellt erkänd, vilket har gjort det svårt för internationella biståndsorgan att verka i regionen. Biståndet har i sin tur fördelen att pengarna går att kanalisera till utvecklingsprogram eller öronmärka för storskaliga projekt, för att uppnå fastställda utvecklingsmål. Medan den absolut största delen av remitteringarna går till medelinkomstländer som Indien, Kina och Mexiko så är biståndet i högre grad riktat till de allra fattigaste delarna av världen. Bland de tio största mottagarländerna för remitteringar är endast Bangladesh ett låginkomstland enligt Världsbankens klassificering. Bland de tio största mottagarländerna för offentligt bistånd (det så kallade DAC-biståndet) finner vi sex låginkomstländer: Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Kenya, Tanzania, och Mocambique. Internationell migration är kostsam och kräver oftast en del besparingar; även i låginkomstländer är det sällan de allra fattigaste som migrerar och därför inte heller de fattigaste som i första hand tar emot remitteringar. Det finns med andra ord gott om anledningar till att remitteringar aldrig kan bli något substitut för utvecklingsbistånd. Däremot kan remitteringar och internationellt bistånd komplettera varandra. Det är inte regeringars eller internationella biståndsorgan roll att bestämma vad privatpersoner ska göra med deras egna pengar. Men det finns sätt som biståndspengar skulle kunna användas för att stärka remitteringarnas utvecklingseffekter genom att uppmuntra investerande i produktiva ändamål. Det kan handla om att använda biståndsmedel till att bygga ut den finansiella infrastrukturen och skapa trygga sparformer, att tillhandahålla mikrokrediter med remitteringar som säkerhet eller hjälpa till att bygga upp institutioner för att säkra människors äganderätter till land och annan egendom. FRÅGA 13: LÄS MER Carling, J. 2004. Policy options for increasing the benefits of remittances, Working Paper No. 8, Compas: University of Oxford Carling, J. 2008, Interrogating Remittances: Core Question for Deeper Insight and Better Policies i Castles, S. och Delgado Wise, R. (red.) Migration and development: perspectives from the South. Geneva: IOM International Organization for Migration, s. 43-64 OECD, 2014. Aid statistics, hämtat i april 2014. OECD:s senaste data går att hitta på OECD:s hemsida www.oecd.org/dac/stats/ DET DOLDA BISTÅNDET DEL 1: VAD, VEM, HUR OCH VARFÖR? 29