Lysande av Linköping och Norrköping! Vid vissa tillfällen ges det tillfälle att skriva en kritik som i stort enbart kan kläs i positiva omdömen. Det här är ett sådant tillfälle. Samrådsförslaget för den gemensamma översiktsplanen för Linköping och Norrköping innehåller väldigt mycket som är helt samstämmigt med vår tid så pass mycket att det inte går att redogöra för på det här begränsade utrymmet. Det kan bara konstateras att det blev rätt. Inte bara med de olika analyserna, utan även med utgångspunkter, argument och slutsatser. Det är ett välformulerat dokument präglat av kärnfullt uttryck och innehåll, utan övertoner och med ett stort medföljande informativt kart- och illustrationsmaterial. De gemensamma inriktningar som föreslås och som åtföljer den beskrivande texten är genomgående väl prioriterade. Man har lyckats med balansnumret att integrera hela plandokumentet till en helhet, på olika nivåer och inom olika områden. Utgångspunkterna och de bärande tankarna, samt de inriktningar som förordas, återkommer och knyter an till tidigare resonemang och bildar ett tydligt och sammanhängande nätverk av förslag. På så sätt bildar dispositionen en direkt spegelbild av själva innehållet. De tre grundläggande perspektiven boende, upplevelse och näringsliv, liksom återkommande tongivande aspekter som stadskärna, kollektivtrafik och upplevelse/kultur, löper som trådar genom hela dokumentet och tvinnar samman regionen. Linköping och Norrköping behandlas som jämlikar, som syskon, med lika stora och likvärdiga utvecklingsmöjligheter och de knyts ihop konceptuellt på samma gång som deras olika karaktärer identifieras och utvecklas. Här finns bland annat en redogörelse av städernas parallella historiska utveckling och en omfattande redogörelse för alla de olika upplevelsevärden som städerna förfogar över. Det är domkyrka och slott, säreget industrilandskap, medeltida gatunät med torgbildningar, rutnätstad innanför promenader, utvecklingsbara vattennära miljöer och en varierad natur- och landskapstyp: odlat slättland, eklandskap, skärgård, vild natur och sjölandskap med kanaler. Storstadsregionens mål och utgångspunkter I den gemensamma översiktsplanen anges övergripande principer för framtida markanvändning och bebyggelseutveckling i båda kommunerna. Dessa ska underlätta ett ökat samspel mellan kommunerna, stimulera befolkningstillväxten och stärka förutsättningarna för näringslivet i en stor och geografiskt växande region. Marknadspotentialen kommer att stärkas. Tillgängligheten till och inom regionen ska bli betydligt bättre än idag och utbudet av attraktiva boendemiljöer ska öka. Stadskärnorna ska bli mer upplevelserika och attraktiva. Näringslivet ska stärkas genom att sysselsättning, branschstruktur och konkurrenskraft främjas inom en tätare, folkrikare och geografiskt utvidgad arbetsmarknad.(ur Öp Linköping/Norrköping) Det finns två huvudsyften med den gemensamma översiktsplanen. Det första syftet är att i en sammanhållen region med två samverkande stadskärnor redovisa överskådliga strategier för markanvändning, bebyggelse och transportsystem. Tanken är att bebyggelse och transport ska driva på utvecklingen mot en storstadsregion där både Linköpings och Norrköpings långsiktiga utveckling gynnas. Utbyggnaden ska genomföras på ett sätt som stimulerar till hållbar tillväxt i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende, samt vidareutvecklar kulturell särprägel och unika kvaliteter i de båda städerna med omland. Det andra syftet är att starta och lägga grundvalen till en process där den samlade kapaciteten tillvaratas. Processen ska medverka till att bygga upp gemensam syn, kunskap och strategier med fokus på planeringsfrågor av vikt för hela storstadsregionens framtida utveckling. En stor styrka med planen är att den formulerar ett konkret mål: år 2030 ska regionen ha 500 000 invånare och 220 000 arbetsplatser. Det innebär att regionen ska växa med 80 000 till 84 000 nya invånare på tjugo år. Fördelen med ett tydligt mål är att alla kan arbeta åt samma håll med en gemensam tidshorisont. Det går alltså inte att backa ur och vara defensiv, utan nu krävs det, för att låna ett par uttryck ur plandokumentet, en stark mobilisering av gemensamma resurser och en kraftsamling som ska vara till nytta och konkurrenskraft för båda städerna och därmed för hela regionen. För att nå målet inom avsatt tid så ska en samlad och målmedveten utveckling av städerna genomföras. Tillkommande stadsdelar inom gångavstånd från respektive resecentrum hålls fram som särskilt betydelsefulla. Eftersom tillväxt idag nästan uteslutande sker i större städer är det en nödvändighet att Linköping och Norrköping på det här sättet samfällt genomför satsningar för att konkurrera om investeringar och kompetent arbetskraft. Med ett stort befolkningsunderlag och en större närmarknad växer branschrikedomen med fler specialiserade tjänstebranscher. Det skapar en robust arbetsmarknad
som är mindre känslig för ekonomiska förändringar i omvärlden. Storstadsregioner har dessutom en viktig roll att spela för att möta de utmaningar vi står inför när det gäller klimatanpasningar. I stora och täta regioner kan olika miljövänliga tekniska system med höga kostnader bäras. I större städer är det också lättare för personer med olika livsstilar och ursprung att finna social gemenskap. Städerna kan präglas av ett tolerant och öppet klimat. Ett nätverk av städer och orter Samrådsförslaget ger högsta prioritet till bebyggelseutveckling i Linköpings och Norrköpings stadskärnor och till täta och snabba förbindelser mellan städerna. När det gäller kollektivtrafik har också bra förbindelser till städer i omlandet, inklusive grannlänen, hög prioritet. Folkrika städer och tätorter ska bindas samman till ett stadsnätverk, en stadsregion. Hög attraktivitet är viktigt för att stärka stadskärnorna som sociala och ekonomiska centrum i den gemensamma stadsregionen. I översiktsplanen föreslås att både Linköpings och Norrköpings stadskärnor utvidgas, förtätas och kompletteras med bostäder, lokaler och upplevelserika miljöer. I båda städerna planeras nya resecentrum med ny tät stadsbebyggelse inom gångavstånd Kallerstad i Linköping och Butängen i Norrköping. (ur Öp Linköping/Norrköping) Förslaget till översiktsplan behandlar tre olika nivåer i planeringen: regionen, städerna och stadskärnorna. En av de grundläggande principer man utgått ifrån, stationsnärhetsprincipen, innebär att förtäta bebyggelsen i lägen med god kollektivtrafikförsörjning. Tanken är att regionen med de olika städerna och orterna ska knytas samman till ett nätverk med effektiv kollektivtrafik för att skapa en större gemensam arbetsmarknad. Nya resecentrum i Linköping och Norrköping ska fungera som huvudnoderna och länka samman stads- och regiontrafiken i ett sådant trafiknätverk. Hög tillgänglighet och närhet ska därmed möjliggöras, både mellan städerna och till städerna från övriga delar av regionen. Med attraktiva lägen för bostäder och med gynnsamma lokaliseringar för handel, besöknäring och kunskapsintensiva företag ska denna struktur stimulera till tillväxt. Linköping och Norrköping ska stärkas jämfört med andra städer och hela regionens attraktivitet ska stärkas jämfört med andra storstadsregioner. Täta och snabba förbindelser mellan stadskärnorna i Linköping och Norrköping är högprioriterade. Man räknar med två snabbtåg per timme när höghastighetsbanan Ostlänken är färdigställd. För att kunna bygga Linköping/Norrköping till en ordentlig storstadsregion så ska den absolut största delen av tillkommande befolkning lokaliseras till innerstäderna och stadskärnorna. Av en tillkommande befolkning på 30 000 invånare i respektive stad så planerar man för drygt 20 000 invånare centralt i de båda innerstäderna. Flera orter, främst med pendeltågsstationer längs södra stambanan i Linköpings och Norrköpings närhet, ska förtätas och utvecklas till små städer om cirka 6 000 invånare. De prioriteras för att möjliggöra en egen identitet, arbetsplatser och lokal service. Utrymme ges även till vissa mindre orter i natursköna och sjönära områden, förutsatt att de kan tillhandahållas bra trafikförbindelser med kollektivtrafik. Till stadskärnorna! Stadskärnorna utvecklas med attraktiva offentliga miljöer, levande bottenvåningar, mötesplatser, handel och publika verksamheter som stärker dess upplevelsevärden. Stadskärnornas unika karaktärer och miljökvalitéer, inklusive kulturhistoriska miljöer, parker och vattennära områden, vidareutvecklas på ett sätt som är väl anpassat till de lokala förhållandena. Trafikmiljön anpassas till de gåendes villkor. Hög framkomlighet för regional och lokal kollektivtrafik skapas i stadskärnorna.(ur Öp Linköping/Norrköping) Ett nära utbyte som skapar dynamik mellan städerna i en tvåkärnig stadsregion kan åstadkommas när så kallade kontaktkrävande verksamheter får de bästa placeringarna i respektive stadskärna. För att uppnå en sådan utväxling, som håller ihop städerna, krävs det att två villkor uppfylls. Dels att man bygger täta och stadsmässiga innerstadsdelar i närheten av städernas nya resecentrum. Dels att man lyckas tillskapa mer upplevelserika stadsmiljöer med handel, kultur och besöksverksamheter. Samrådsförslaget lägger grunden till att uppfylla dessa villkor. Stadskärnorna ska utvidgas och utvecklas i samband med att nya innerstadsdelar byggs i både Linköping och Norrköping, främst Kallerstad och Butängen, men inom tidsramen även stadsdelar som Övre Vasastaden och Saltängen. Specifika stadsmiljöprogran och kulturmiljöprogram ska tas fram i båda kommunerna. Programmen
ska innehålla rekommendationer för gestaltning av byggda miljöer och fungera som en kommunikation av olika befintliga kulturhistoriska värden och därmed stärka städernas respektive identiteter. En upprustning med höjda krav på gestaltning av gaturum, parker och byggnader ska genomföras, målet är att stadskärnorna ska stärkas med fler mötesplatser och ett ökat folkliv. Samarbetet med fastighetsägare och näringsidkare ska i detta syfte utvecklas ytterligare. Tillgängligheten för alla grupper ska ökas när stråk tillskapas för gående, cykel och kollektivtrafik. För att nå målet om 35 000 fler arbetsplatser till 2030 ska dessutom kommunernas planering inriktas på att erbjuda lägen och lokaler till de delar av näringslivet som driver på tillväxten i ekonomin och ger ökad sysselsättning. Att attrahera storstadsbranscher, som är beroende av stora närmarknader t.ex. media, design, marknadsföring, evenemang, turism, konferens, hotell och restaurang är ytterst betydelsefullt. Det är också viktigt att kreativa miljöer för samtidskultur och småföretagande kan etableras centralt i de båda städerna. Att locka kulturutövare och småföretagare är en stor konkurrensfaktor då det gör stadsmiljön attraktiv, det ger liv åt innerstadsdelarna och medverkar till att skapa en innovativ atmosfär. Mer stad, närmare till naturen Om Linköping och Norrköping ska nå sina befolknings- och sysselsättningsmål till år 2030 behöver bostäder och lokaler byggas i områden med stor efterfrågan och tillräckligt hög betalningsvilja. Idag växer flera mindre villasamhällen i attraktiva lägen nära städerna. Detaljhandeln expanderar i städernas ytterområden. Många arbetsplatser och skolor ligger långt från stationerna. Det betyder att många hushåll är beroende av bil. Framtida klimat- och energikrav ställer krav på tätare och mer energieffektiva bebyggelsemiljöer med låg restidskostnad och energiförbrukning per person räknat. (ur Öp Linköping/Norrköping) Mer stad är en konsekvens av att man vill komplettera, förtäta och utvidga de centrala delarna av de båda städerna. Det är en nödvändighet att kunna erbjuda ett attraktivt och prisvärt innerstadsboende för att kunna konkurrera om befolkning och sysselsättning. Stad och stadsliv är en eftersökt kvalitet och levande innerstäder med ett varierat innehåll är den största konkurrensfaktorn att ta med i beräkningen. Mer stad innebär samtidigt att man inte behöver sprida ut bebyggelsen i kultur- eller naturområden i städernas periferi och omland, värdefulla rekreationsmiljöer och stora naturvärden kan värnas. Sammantaget blir den gynnsamma konsekvensen att stadsbefolkningen får närmare till naturen och de som bor på landet får närmare till ett samlat utbud i två attraktiva större städer. Närheten gör att transportarbetet och bilberoendet minskar, tiden och resurserna räcker till mer; vilket innebär att man sparar på olika former av naturresurser. Mer stad, närmare till naturen är i enlighet med att regionen satsar på en offensiv energi- och klimatstrategi med fokus på att minska utsläppen av växthusgaser. Båda städerna vill med en sådan strategi gemensamt profilera sig som föregångare. Konsumtionsmönstren ska bli mer energieffektiva, hushållning med olika resurser ska underlättas och en affärsdriven miljöteknikutveckling ska understödjas. En huvudprincip i planen är, som sagt, att bebyggelse ska tillkomma i bra kollektivtrafiklägen. Bebyggelsen ska också lokaliseras där den kan anslutas till robusta tekniska system. Viktiga förutsättningar skapas därmed för att energiförbrukningen och regionens klimatpåverkan kan minska på sikt. Tät bebyggelse i ett nätverk av städer och orter ger förutsättningarna för att samordna den tekniska försörjningen av vatten, avlopp, biologiskt avfall, energi, el och kyla. Till det kommer möjligheten att utveckla spårvagnstrafiken i båda städerna och i hela regionen. Överhuvudtaget så visar samrådsförslaget på ett förnämligt sätt att kombinera stadsutveckling och tillväxt med ökad miljöhänsyn, samt att miljövinsterna, inom olika områden och på olika nivåer, kan bli mycket stora. Kommunikation och genomförande Under samrådsperioden väntas det politiska intresset för den gemensamma översiktsplanen öka i båda kommunerna. Kommunernas egna nämnder och förvaltningar behöver involveras i dialogen. Enskilda Linköpingsbor och Norrköpingsbor måste få veta och förstå varför kommunerna gör en gemensam översiktsplan och vad de har att vinna på detta. Grannkommuner, grannlän, intressenter längs Ostlänken/Götalandsbanan och andra aktörer i omlandet måste kunna se positiva effekter av att finnas i närheten av en storstadsregion, eller av att vara en del av den. Östsam har en viktig roll i att
länka samman de mindre kommunerna med Linköpings och Norrköpings gemensamma översiktsplanearbete. (ur Öp Linköping/Norrköping) Idén om samverkande städer i en gemensam tvåkärnig region bygger på invånarnas uppfattningar, attityder och känslor. Tanken är att båda städerna ska vara invånarnas egna; möjligheterna till bostad, arbete och kultur/nöje ska kunna identifieras med båda städernas utbud. Det ska även vara tydligt för andra att Linköping och Norrköping har som målsättning att bli landets fjärde storstadsregion. Kunskap om Linköpings, Norrköpings och Östergötlands rika historia behöver därför spridas för att skapa intresse och stärka den lokala identiteten. På samma sätt behöver man medvetandegöra alla de kultur- och naturvärden som kan identifieras som nationellt och internationellt betydelsefulla, både i städerna och i omlandet. Till detta kommer kunskapen om olika projekt i regionen, inklusive byggprojekt, som syftar till att utveckla regionen och som visar upp vad som finns att förverkliga, vilka värden som kan tillskapas i framtiden. Samtidskultur och besöksnäring ska i detta syfte identifieras som nycklar till att både påverka och marknadsföra regionens attraktivitet. Det gäller helt enkelt att visa upp vad man är och vad man ämnar bli. Det ska även konstateras att översiktplanen i sig är ett instrument för kommunikation och marknadsföring, speciellt då innehållet naturligt är framåtsyftande. Olika intressenter vet vad de har att vänta sig och intresse kan väckas för investeringar. Det är då viktigt att program, planer och policys från respektive kommun är överensstämmande med vad den gemensamma översiktsplanen föreslår. Det finns även ett krav på att kontakter tas så att genomförande av olika projekt förbereds i enlighet med översiktsplanens förslag. I det sammanhanget blir ju givetvis också det gradvisa förverkligandet mycket betydelsefullt. Man måste visa framsteg. Kommunikationen ska då också ske med bebyggelse och arkitektur där förtätning i innerstäderna ska ha högsta prioritet. Man måste konkret visa både invånarna och omvärlden att man menar allvar, att storstadsregionen nu är på väg. Ett intressant förslag i planen är att verksamheter ska kunna lokaliseras i de lägen som är mest konkurrenskraftiga oberoende av kommungräns, etableringsresurser ska identifieras som gemensamma i regionen. Det innebär att det fortsatt kommer att finnas en viss hälsosam konkurrens om de bästa etableringsförutsättningarna i regionen. Det sätter en press på de båda kommunerna att bygga innerstadsdelar för att storstadsbranscher ska attraheras. Det kan driva på genomförandet av planen. Den stad som bygger mest innerstad med kvalitet kommer att lyckas bäst med tiden. Om båda städerna lyckas i hög grad så innebär det en framgångsrik storstadsregion. Något att problematisera I arbetet med planförslaget har man utgått från tre olika modeller för lokalisering av tillkommande befolkning: boende i attraktiva miljöer, boende i stationsorter och koncentration till Linköpings och Norrköpings stadskärnor. Efter analys och utvärdering där man tagit hänsyn till styrkor och svagheter har man beslutat sig för att översiktplanen ska bygga på en kombination av dessa modeller. Såhär skriver man: I alternativet Koncentration i Linköping och Norrköpings stadskärnor undviker man att bygga på jungfrulig mark utanför städerna. Fördelen är att redan gjorda investeringar i stadskärnorna kan utnyttjas och att de allra mest centrala/tillgängliga lägena bebyggs samtidigt som man sparar byggbar mark till kommande generationer. Principen stödjer ambitionen att skapa storstäder. Svagheten är att det är en ensidig satsning på stadskärnorna som kan riskera att dra utvecklingskraft från de många mindre orterna som redan finns i båda kommunerna. Man kan inte heller vara säker på att det finns efterfrågan på så många centralt belägna bostäder i städerna. Det man nämner som en svaghet i modellen måste ifrågasättas. Det är nämligen tvivelaktigt om en satsning på stadskärnorna drar utvecklingskraft från småorterna. På sikt är det nog snarare tvärtom, då småorterna gynnas av att det i framtiden finns två storstäder med livskraftiga innerstäder och stadskärnor i närheten. För att få till en storstadsregion gäller det för Linköping och Norrköping att först bygga ordentliga städer som kan öka inflyttningen. Inflyttningen spiller då över på de mindre orterna i städernas närhet. På samma sätt kommer de mindre städerna i Östergötland med omnejd att erhålla positivt befolkningsnetto. Vad gäller efterfrågan på stadsboende så är det redan stort. Dessutom är det också avhängigt av hur attraktiva och upplevelserika de nya innerstadsdelarna kan byggas. Och det är då snarare en uppmaning till att satsa kraftfullt och bygga ordentliga innerstadsdelar som präglas av tät och intim miljö med inslag av väl definierade stadsrum och arkitektonisk kvalitet. Samtidigt ska man se till att inte hamna i fällan att enbart bygga exklusiva lägenheter i innerstaden den efterfrågan är begränsad. Vanliga lägenheter med blandade upplåtelseformer och ett stort inslag av smålägenheter i innerstadsmiljö kommer alltid att vara attraktiva och locka inflyttare.
I planen presenteras ett räkneexempel på hur den tillkommande befolkningen ska fördelas mellan städer, stadskärnor, pendlingsorter, övriga orter och landsbygden. Man räknar med att tre fjärdedelar av tillkommande befolkning lokaliseras i själva städerna. Det innebär en ökning av invånareantalet med 31% i Linköping och 36% i Norrköping. Pendlingsorterna i städernas närhet, övriga orter inom och utom kommunerna samt landsbygden får en tillökning på sammanlagt 24 000 invånare. Fördelningen av befolkningsökningen i städerna Linköping och Norrköping, samt de mindre orterna är inte helt orimlig. Det är inte heller dumt att man ser vissa av dessa orter som framtida förtätade småstäder med väl definierade gränser. Det gäller att påminna sig om att det här är en utveckling som ska äga rum de närmaste tjugo åren, vilket inte är ett långt perspektiv i stadbyggnadssammanhang. Förslaget är därmed relativt offensivt när det gäller innerstadsbebyggelse med en genomsnittlig inflyttning till respektive innerstad på 1 000 personer årligen. Samtidigt ska det konstateras att planen ger ett något för stort svängrum då kommunerna skulle kunna avhålla sig från en kraftfull satsning på stadskärnorna och först istället bygga ut pendlingsorter, landsbygden och perifera bostadsorter i städernas utkanter. Vilket man för tillfället i allt för hög utsträckning faktiskt gör, bara för att det är enklare. Men på det sättet kan man inte bygga en storstadsregion. I miljökonsekvensbeskrivningen finns också en skrivning som ifrågasätter en så pass stor andel tillkommande befolkning i mindre orter och på landsbygden ur ett hållbarhetsperspektiv. Transportarbetet tenderar att öka och det är inte helt säkert att pendlare övergår från bil till kollektivtrafik även om pendeltågsmöjligheten stärks. Sammantaget föreslår detta att översiktsplanen borde innehålla en konkret prioritetsordning som sträcker sig över tid och en tydligare strategi för att bygga storstäder. Eftersom storstadsregionens förverkligande hänger på stadskärnornas och innerstädernas utveckling så bör strategin vara inriktad på att först öka befolkningen i Linköpings och Norrköpings centrala delar. Sedan kan man satsa på pendlingsorter och möjligtvis till sist på perifera områden i städerna. I annat fall lär befolkningstillväxten utebli och underlaget kan komma att fattas för det man vill uppnå. Alla värden som man eftersträvar kan gå om intet. Vår storstadsregion I och med att planförslaget är så omfattande, innehåller så mycket olika prioriteringar och spänner över så många och vida perspektiv, så finns det givetvis detaljer och siffror som kan ifrågasättas. Men bortsett från att man strikt borde ha utgått från modellen om koncentration till städernas stadskärnor och samtidigt föreslagit en prioritetsordning, så är det ganska lite att ifrågasätta det är förvånande med tanke på hela den stora mängd av inriktningar som dokumentet består av. Som helhetsbild kvarstår en integrerad plan med en stark betoning på själva städerna och stadskärnorna. Det är en stor styrka att man lyckats med det då det ju rör sig om två olika städer i en ny typ av regionbildning. Det är dessutom två städer som tidigare, åtminstone periodvis, inte pratat med varandra. Det är främst därför förslaget till översiktsplan framträder så klart. Man lyckas med att på ett påtagligt sätt framhålla de båda städerna var för sig, med olika identitet och olika områden för utbyggnad, samtidigt som man skickligt tar fram det gemensamma och stärker känslan av att Linköping och Norrköping hör ihop, att ett fördjupat samarbete stärker de båda städerna och att de tillsammans kan utgöra en distinkt storstadsregion med egen karaktär och utvecklingskraft. Det är inte svårt att se vår storstadsregion 2030 för sin egen inre blick. Det som saknas i dokumentet är resonemang om den gemensamma identiteten för Fjärde storstadsregionen. Saken är emellertid den att samrådsförslaget inte har som målsättning att formulera en sådan identitet. Situationen räddas istället med Målbild 2030, ett gemensamt dokument som just nu är under upparbetande och som ska komplettera översiktsplanen. Där kommer svaren att ges på den gemensamma identiteten och vad det innebär att vara en storstadsregion. Där kommer olika perspektiv att vidareutvecklas och fördjupas. För det är ju så att det här samrådsförslaget bara är ett första konkret arbete som lägger grunden för samarbetet, ett första steg i en process där fler frågor efterhand kommer att komma på dagordningen, diskuteras och beslutas om. Allt kan inte göras på en gång. Samarbetet mellan Linköping och Norrköping har just bara påbörjats. Och det har börjat mycket bra.