6. Djurlivet Djurlivet I samband med större infrastrukturprojekt ska man utreda konfliktpunkter mellan projektet och viltet i området. Konfliktpunkterna identifieras genom att titta på landskapets karaktär, identifierade habitat och var det kan finnas en hög koncentration av viltolyckor. Likaså ska kommande barriärer längs faunans ledlinjer i landskapet identifieras. Ledlinjer är naturliga linjer i lanskapet som till exempel vattendrag, trädridåer och stenmurar. I områden som är mycket känsliga av natursynpunkt eller är av internationellt intresse är det viktigt med djurpassager. Vilka åtgärder som ska sättas in beror helt på vilka djur som är målgruppen och hur den ekologiska strukturen ser ut i området. Behov av passager och andra åtgärder för att upprätthålla spridningsvägar mellan de olika kärnområdena ska utredas i senare skede. I området rör det sig mycket vilt. Storviltet, hjortdjur och vildsvin, är nattaktiva och rör sig över större områden. Ofta följer viltet naturliga linjer i naturlandskapet såsom vattendrag och bryn, vilket gör dem känsliga för barriäreffekter som bryter dessa naturliga stråk. De mindre rovdjuren som grävling och räv rör sig också över större områden och hävdar revir. Småviltet såsom harar lever hela sitt liv i samma område. Hardjuren kräver öppna passager och fri sikt för att ta sig över barriärer, vilket medför att de är överrepresenterade näst efter grävling vad det gäller trafikdödade djur. Hjortdjuren representerar det största viltet i området där rådjur och kronhjort är överrepresenterade. Hjortdjuren rör sig över större områden i olika naturtyper och hävdar revir. Viltet är mer känsligt för de barriäreffekter som en väg eller järnväg representerar än placeringen av densamma. Och hjortdjuren är överrepresenterade i viltolyckorna. I området finns en stor Kronhjortstam vars kärnområden är Häckeberga och Vombs Fure. Kronhjorten är väldigt störningskänslig och det råder begränsad tillgänglighet under våren (15/4-30/6) i Vombs Fure för att det utgör kärnområde för kronhjortens som brunstplats och kalvningsområde. Kronhjorten är enligt rödlistan sårbar och stammen vid Vombs Fure anses tillhöra den naturligt ursprungliga, som funnits i vilt tillstånd i området. I samband väg 11 ombyggnad till 2+1-väg byggdes en viltpassage under vägen i höjd med väg 11. Enligt Trafikverkets studier används passagen sparsamt av kronhjortstammen idag. Sannolikt beror det på att människor använder passagen flitigt för rekreation och rastning av hund med mera (enligt Kajsa Gustavsson, Trafikverket). Figur: 26 Kronhjort (Cervus elaphus), foto: Erik Jørgensen Figur: 27 Barriäreffekt 34 Djurlivet
Figur: 28 Fragmentering För att förhindra viltolyckor och att djur blir dödade i trafiken kan säkra passager och stängsling vara en lösning. För de mindre rovdjuren fungerar mindre tunnlar bra liksom för igelkotten. De mindre däggdjuren som till exempel fladdermöss använder olika områden i landskapet för till exempel födoplats och boplats. Fladdermössen rör sig längs stråk i landskapet till exempel längs vattendrag och träd- och buskridåer och de flyger ogärna och öppna upplysta områden som vägar. De är känsliga både för lokalisering och barriäreffekten av vägar och järnvägar men kan använda sig av viltpassager och vegetation vid väg och järnväg som språngbrädor för att passera. Fåglar är generellt känsliga för höga bullernivåer. Det kan röra sig om buller runt 50 dba och till om med ner till 40 dba och deras förmåga att häcka försämras. Rovfåglar är ofta offer för trafikdöd. Järnvägens lokalisering är därför av stor betydelse för fåglar. Som, fysisk barriär i jämförelse med andra djur är järnvägen generellt sett av mindre betydelse för fåglar. Amfibierna(groddjuren) är beroende av vatten för sin livscykel. Groddjur är beroende av både vattensamlingar och fuktiga marker. De vandrar mellan lekvatten och födoplatser och är därför kan en hel population vara känslig mot lokalisering och barriäreffekt. De kan röra sig från sin lekdamm i en radie på några hundra meter till en kilometer. Kräldjuren är också känsliga för exploatering då djurens vandring mellan födoplatser och övervintring med mera kan skäras av. De kan också gynnas av till exempel etablering av järnväg så de gärna använder sig av banvallen som övervintring och solning. Men järnvägens kanalisation kan också bli en dödsfälla. Ryggradslösa djur är till exempel sniglar, snäckor, kräftdjur och insekter. Fjärilarna kan representera alla ryggradslösa djur som kan flyga. Fjärilar kan delas in i två grupper beroende på hur de söker föda. En grupp är specialiserad på kvävegynnade växter och rör sig över stora avstånd. Den andra gruppen är specialiserad på specifika växter som finns i ett begränsat område och då ofta i livsmiljöer som blir mer och mer sällsynta som hagmarker. Lövskog och hagmark är viktiga biotoper för fjärilar och andra insekter och därför bör dessa naturtyper inte utsättas för fragmentering. 6.1 ANALYS DJURLIVET Djuren är känsliga för både lokalisering av järnväg och järnvägens barriäreffekter, vilket kan ha avgörande konsekvenser för faunan i området. Det är viktigt att i samband med lokalisering studera var det finns för skyddsvärda områden där lokalisering bör undvikas och var det kan finnas behov för åtgärder (kompensation) för att minimera fragmentering av livsmiljöer och att studera var passager kan behövas för att inte skapa barriäreffekter. Analys djurlivet Djurlivet 35
Skyddade naturvärden och rödlistade arter S Sandby Revinge Harlösa Bjärsjölagård Kristinehov krankesjön Kävlingeån Väg 13 Vollsjö måryd hellestad dalby norreskog dalby söderskog Dalby knivsås revingefältet klingavälsån Vombsjön Hultan Väg 104 Vombs fure Lövestad Djurlivet Genarp Jävan häckeberga Häckeberga Veberöd Romeleåsen Idala humlamaden enelyckan vombs fure klingavälsån Blentarp Väg 11 Sövde Sövdesjön Eggelstad Sjöbo norra fyledalen tannhuset jordabohällorna Väg 13 Fyledalen Äsperöd nyvångsskogen Förstudieområde Ramsarområden Skåne RI natura2000 Naturreservat Sturups flygplats Rödlistade arter RI naturvård Ellestadssjön skogshejdan fyledalen Tomelilla Örup 0 1 2 3 4 5 10 km Lantmäteriet, dnr 109-2010/2667 Figur: 29 Naturmiljöintressen och rödlistade arter 36 Djurlivet
7. 7.1 RAMSAROMRÅDEN Ramsarkonventionen är en global naturvårdskonvention om att bevara våtmarker och vattenmiljöer och använda dem på ett hållbart sätt. Ramsarkonventionen undertecknades 1971, trädde i kraft 1975 och var den första moderna konventionen som rör biologisk mångfald. Målet är att bevara de speciella biologiska värden som finns i grunda vegetationsrika områden. I området finns ett 4000 hektar stort ramsarområde från Krankesjön och Vombsjön i norr till Sövdesjön i söder; Klingavälsån som omfattas av Natura 2000. Ramsarområden kan pekas ut baserat på till exempel förekomst av representativa, ovanliga eller hotade naturtyper och arter, eller betydelse för arter under kritiska delar av deras livscykel. Ramsarområden kan ha värde till exempel som rast- eller häckningsområde för flyttande fåglar, som viktigt uppväxtområde för fisk eller som en viktig resurs för vattenförsörjning. Alla ramsarområden är av riksintresse och har därmed ett starkt skydd. Inom alla ramsarområden råder förbud mot markavvattning. Figur: 30 Fyledalen 37
Ramsarområden Figur: 31 Klingavälsån 38
7.2 NATURA 2000-OMRÅDEN Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla naturområden inom EU. Syftet är att värna om de arter och livsmiljöer som är av gemensamt intresse för EU-länderna. I och i närheten av förstudieområdet finns flera Natura- 2000-områden. Områdena har ett starkt skydd. Intrång i dessa områden och dess omgivningar ska undvikas så långt det är möjligt. Fågeldirektivet Det övergripande bevarandesyftet är att upprätthålla nämnda fågelarter och en gynnsam bevarandestatusför dem inom det biogeografiska området: Klingavälsån är livsmiljö för ett stort antal fåglar, både övervintrare, rastare, möjliga häckare och säkra häckare. Här ibland arter av både rovfåglar och vadare med mera. De rika liv av växter, insekter, fisk och bottendjur i området som är viktiga för fågellivet som föda skall bevaras eller ökas. Området utgör också djurskyddsområde för Kronhjort. Norra Fyledalen består av ett variationsrikt landskap med skogar och öppna marker, torra till blöta partier och välutvecklade skogsbryn, som skapar förutsättningar för de populationer av häckande Natura 2000-fågelarter som finns i området, så att föryngring kan ske i långsiktigt, livskraftiga populationer. Död ved och blommande växter skapar ett rikt insektsliv och på så sätt ett rikt fågelliv. Habitatdirektivet Det övergripande bevarandesyftet är att upprätthålla naturtyper och Natura 2000-arter i gynnsam bevarandestatus inom det biogeografiska området. Revingefältet utgörs av ett öppet, hedartat landskap, med omväxlande gräsmarker och fuktängar, som hävdas med framförallt bete. Krankesjön omfattas av fågeldirektivet och är en av Sveriges viktigaste fågelsjöar. Dalby Söderskog (Nationalpark sedan 1918) består av örtrik bok- och ekskogen och blandlövskogen längs bäcken i Dalby Söderskog ska lämnas för fri utveckling mot ett naturskogsliknande tillstånd. De för respektive naturtyp typiska arterna ska förekomma i livskraftiga populationer i området. Dalby Norreskog består av örtrika ek-, bok- och blandlövskogar, som ska vara öppna, betespräglade lövskogar, som domineras av ek, bok respektive ek och ask. De betade markerna, fuktängarna, de torra hedarna och trädbärande betesmarkerna ska hävdas med bete. Artrikedomen ska bevaras i dessa naturtyper. Knivsås består av unik, en rullstensås (så kallad getrygg), som består av sand, grus, sten och block. Åsen är bevuxen med bokskog i väster och består av fäladsmark i öster. Vegetationen på fäladsmarken utgörs av en gräsrik hed med enbuskar. Humlamaden-Enelyckan består av mestadels buskrika fäladsmarker med inslag av lövskog i svackor, som tidvis är översvämmade. Fäladsmarken är rester från ett äldre kulturlandskap och domineras av den för mellanbygden karaktäristiska enefäladen. Här finns ett område med körsbärsträd som i folkmun kallas Körsbärsdalen. Fyledalens samlade egenskaper och karaktär gör det unikt i ett nationellt perspektiv med högsta värde ur biologisk, ekologisk, geovetenskaplig, markhistorisk och landskapsbildsmässig synpunkt. Det har varit föremål för omfattande vetenskaplig forskning och har betydelse för undervisning och som exkursionsområde för naturintresserade. Fyledalen karakteriseras av branta sluttningar med ädellövskog och en plan botten dominerad av kulturbetesmark där Fyleån rinner fram. Artrikedomen är hög och flera ovanliga växtarter förekommer. Småfågelfaunan är rik och dalgången utnyttjas ofta av övervintrande rovfåglar: örnar, vråkar och glador. I de fuktiga lövskogsmiljöerna finns många ryggradslösa djur som är mindre vanliga. Här finns flera ängstyper representerade. Ädellövskogarna domineras av bokskog. Den rika floran representerar flera rödlistade arter och faunan representeras bland annat av lövgroda och smalgrynsnäcka. Söder om Fyledalen ligger två mindre Natura 2000-områden 39
Natura-2000-områden enligt habitatdirektivet; Skogshejdan och Nyvångsskogen. Natura 2000-områden Jordbodahällorna ingår i naturreservatet Vitabäckshällorna. De aktuella Natura 2000-arterna ingår i EU:s fågeldirektiv och behandlas under Norra Fyledalen. Den varierade ålderstrukturen hos bokskogen kombinerat med skogskontinuiteten har gynnat den biologiska mångfalden i skogen, med förekomst av flera sällsynta och hotade arter. Tannhuset ingår i Natura 2000-området för Norra Fyledalen. Området består av fuktängar och rikkärr. Här finns rödlistade arter som lövgroda, röd glada. Här finns också en reproducerande stam av kronhjort och en stor vildsvinsstam. Klingavälsån Karup består av en artrika torr hed, kalkfuktäng och högstarräng samt lövskogarna varav en del på gammal flodbotten. Naturtyperna gynnar ett rikt djurliv och lockar framförallt ett stort antal fågelarter. I anslutning till de södra delarna av området ligger Sövdesjön som utgör ett Natura 2000-område enligt fågeldirektivet. Delar av området ingår i ett Natura 2000-område enligt habitatdirektivet; Sövdeborg. Vitabäckshällan är ett källområde som utvecklats till ett extremrikkärr med utvecklad tuffbildning. Området är upptaget i Naturvårdsverkets Myrskyddsplan, som är ett led att uppfylla miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker i hela Sverige. 40 Figur: 32 Bokskogen på Knivsås
7.3 RIKSINTRESSEN Områden av riksintresse för naturvård är urval av områden med de bästa exemplen på landskapstyper, naturtyper och andra naturvärden karakteristiska för landets olika naturgeografiska regioner. I området finns riksintressen för naturvården och intrång i dessa områden eller i dess omgivningar ska så långt det är möjligt undvikas. Samtliga områden berörs också av Natura 2000 och flera naturreservat ingår i områdena för riksintresse. Sjöbo Ora - Fyledalen - Nybroån med biflöden (N75) Det representativa odlingslandskapet Baldringe har kvar miljöer från ett äldre odlinglandskap som utmarker och stubbskottskog representerade av naturbetesmarkerna Skogshejdan, Skogshuset och Oxhagen. Området har botaniska värden och är en viktig groddjurslokal för bland annat klockgroda (NV). Kalkrikkärretenestads backar är ett av de värdefulla biotoperna i odlingslandskapet kring Örup, Bollerup, Östra Ingelstad och Ullstorp söder om Tomelilla. Området Sjöbo, Fyledalen och Nybroån har flera värdefulla rikkärrslokaler bland annat i Högestads mosse. Området ingår i ett landskapsbildsskydd. Naturreservaten Benestads backar, Skogshejdan, Vitabäckshällorna, Svartskylle, Högetsads Mosse och Örups almskog ingår i riksintresset. Våtmarken vid Vitabäckshällorna ingår i Myrskyddsplanen Klingavälsån (N 81) De representativa odlingslandskapen Frihult och Klingavälsåns dalgång är exempel på insjölandskap och flack ådal med silängssystem. Här återfinns delvis art- och individrika växtsamhällen med hävdgynnade arter. Klingavälsån är känd för sitt rika fågelliv, främst för de många häckande vadarna. Ån meandrar sig delvis fram mellan Sövdesjön, dess källsjö, och Vombsjön i norr. Riksintresset omfattas av Ramsarkonventionen och ingår i ett område som är landskapsbildsskyddat. Området består av representativa ängsoch naturbetesmarker som delar av året svämmas över. Delar av området utgör en viktig övervintringslokal för fåglar och kronhjorten håller till här. Vombs Fure (N82) Genom området löper en dyn, som varierar i höjd mellan 1-10 m. Dynen har förmodligen bildats i samband med sandflykt under historisk tid, då området användes som åker. Huvuddelen av området utgörs av tallskog. Vombs Fure är djurskyddsområde för kronhjort och området utgör djurens brunstplats och kalvningsområde. Riksdagen har i 4 kapitlet Miljöbalken angivit ett antal områden i landet som är av riksintresse i sin helhet med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns där. Naturvårdens riksintresseområden representerar huvuddragen i den svenska naturen och är de mest värdefulla områdena i nationellt perspektiv. Enligt 3 kapitlet 6 Miljöbalken ska områden av riksintresse för naturmiljön respektive friluftslivet skyddas mot sådana åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Med påtaglig skada på naturmiljön avses påtaglig skada på värden i naturmiljö som har betydelse från allmän synpunkt och som inte kan återskapas eller ersättas om de en gång förstörs. Riksintressen Figur: 33 Fyledalen 41
Riksintressen Figur: 34 Trädridå i odlingslandskapet 42
Sandurområdet (istida floddelta) mellan Veberöd och Blentarp (N85) ligger i anslutning till Romeleåsens norra förkastningsbrant. Det utmärks av utbildade av isälvsvattnets framfart erosionsrännor som sönderdelar fältet. Utmed rännorna, vid sipprar grundvatten fram och kärrtorv och fuktängar med rik växlighet har bildats. Här finns tallskog med fossila sanddyner. Det representativa odlingslandskapet, Humlamaden, visar exempel på genuin bebyggelse, raviner på åssluttning, sandavlagringar och naturbetesmarker. Vid Stampen har tidigare bedrivits en omfattande forskning med inriktning på det rinnande vattnets ekologi. Dalby Hardeberga Södra Sandby - Dalby Krankesjöområdet (N86) Knivsås och Hällestadsåsarna är rullstensåsar. Här finns flera typer av naturbetesmarker och ängar som ger delvis art- och individrika växtsamhällen med hävdgynnade arter. Kungsmarken och områdena kring Önneslöv, Dalby och Måryd utgör representativa odlingslandskap i slättbygd. Krankesjön är en grund fågelsjö, rikt på vadarefåglar och med en variationsrik flora. Här finns rikkärr med kalkkärrsflora. Flera naturreservat finns i området, bland annat Dalby Norreskog, Knivsås-Borelund, Måryd, Skrylle och Billebjer. I området finns också nationalparken Dalby Söderskog. Våtmarken i området ingår i Myskyddsplanen och området är också en del av den skogliga värdetrakt som har utsetts i samband med arbetet med Levande skogar. Dalby Söderskog har varit nationalpark sedan 1918. Den består av ädellövskog som vuxit fram från en betesmark med enstaka ekar. 7.4 NATURRESERVAT Naturreservat är den vanligaste formen för att skydda naturområden, och de kan bildas för att bevara biologisk mångfald, för att vårda och bevara värdefulla naturmiljöer med stort skyddsbehov eller för att tillgodose behovet av områden för friluftslivet. Området har ett stort antal naturreservat och grundinställningen är att intrång i naturreservat inte får ske. Skrylle naturreservat syftar till att bevara och utveckla rekreation och friluftsliv i en lättframkomlig och variationsrik natur. Syftet är också att i begränsade områden återskapa olika naturtyper som speglar förhållandena under det gamla bysamhällets tid, som fäladsmarker och mindre våtmarker. Knivsås Borelund består av unika rullstensåsar (så kalllad getryggar), som består av sand, grus, sten och block. Åsen i Knivsås är bevuxen med bokskog i väster och består av fäladsmark i öster. Vegetationen på fäladsmarken utgörs av en gräsrik hed med enbuskar. Klingavälsåns dalgång och karups ängar är ett av Skånes största naturreservat och har stora naturvärden, inte minst för flyttande, rastande eller häckande våtmarksfåglar. Dalgången sträcker sig från Kävlingeån och Vombsjöns västra sida till Ilstorp och Sövdemölla nära utloppet från Sövdesjön. Syftet med reservatet är främst att skydda områdets rika och intressanta fågelliv. Vitabäckhällorna är ett källområde som utvecklats till ett extremrikkärr med utvecklad tuffbildning. Området är upptaget i Naturvårdsverkets Myrskyddsplan, som är ett led att uppfylla miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker i hela Sverige. Skogshejdan Getryggarna utgör ett unikt område med stora kulturhistoriska värden. De visar hur utmarksbeten sett ut från medeltid fram till skiftena. Här växer ett 50-tal mycket gamla och grova utmarksbokar som alla har ett typiskt växtsätt med korta grova stammar och stora vida flerstammiga kronor. Nedanför sluttningen med de gamla bokarna finns öppna betesmarker med kärr och småvatten. I vattensamlingarna kan man träffa på de sällsynta grodorna klockgroda och lövgroda. Tryde har en av landets största populationer av den sällsynta lökgrodan. Även lövgroda leker i dessa vatten. Här finns också vanlig groda, åkergroda, vanlig padda samt liten och stor vattensalamander. Syftet med reservatet är att utveckla och långsiktigt bevara ett område med Naturreservat 43
Ängs- och betesmarksinventeringen och biotoper enligt Skogsstyrelsen Revinge Harlösa Kä vl i ng eå Kristinehov Bjärsjölagård Vollsjö Väg 13 S Sandby n Vombsjön Dalby Hultan Vä g 10 4 Naturreservat Lövestad Vombs fure Eggelstad Väg 11 Sjöbo Veberöd Jävan Idala Äsperöd Ro leå me n se Genarp Sövde 13 Sövdesjön Häckeberga Väg Blentarp Fy led a len Förstudieområde Biotopskydd Tomelilla Bete Ellestadssjön Sturups flygplats Lövskog Barr- och blandskog Örup Åker 0 44 1 2 3 4 5 10 km Lantmäteriet, dnr 109-2010/2667 Figur: 35 Ängs- och betesmarksinventering och biotoper
öppen mark och småvatten som är en god livsmiljö för utrotningshotade groddjur, framför allt lökgroda och lövgroda. Åkerholmar Rik- och kalkkärr och ängar och naturbetesmarker värdefull natur. I området och i dess omgivningar finns ett stort antal områden som omfattas av det regionala naturvårdsprogrammet. 7.4.1 Allmänna skydd och inventeringar Strandskydd: Strandskydd råder vid sjöar och vattendrag. Inom strandskyddsområde, som är minst 100 meter, är det förbjudet att bland annat uppföra nya byggnader. Strandskydd råder vid samtliga vattenförekomster i och omkring området och då i synnerhet: Biotopskydd är ett generellt skydd som finns för de biotoper som finns i jordbrukslandskapet. I landskapet finns flera växt- och djursamhällen i de jordbrukselement som finns i landskapet som till exempel småvatten, alléer och åkerholmar. Dessa skyddas med ett generellt skydd, biotopskydd, och Länsstyrelsen kan lämna dispens till skyddet om det finns särskilda skäl. Biotoper i jordbrukslandskapet som omfattas av ett skydd är: Källor med omgivande våtmark Odlingsrösen Alléer Biotopskyddsområde är områden utsedda av Skogsstyrelsen som utgör livsmiljöer för hotade djur- och växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda får förklaras som biotopskyddsområde. I området för förstudien finns ett antal skogar som är biotopskyddade såsom bokskog och äldre naturskogsartade skogar. Nyckelbiotoper och sumpskogar: Skogsstyrelsen har inventerat ett antal nyckelbiotoper och sumpskogar i området för förstudien. Dessa biotoper har många gånger en nyckelroll för skogens missgynnade och hotade djur och växter. Dessa biotoper utgörs bland annat av betesmark, ädellövskogar och alsumpskogar och finns i området för förstudien. Ängs- och betesinventeringen gjord av Jordbruksverket mellan 2002-2004 visar på omfattande arealer betesmark i synnerhet i Klingavälsåns dalgång och på Romeleåsens höjdpartier. 7.5 ANALYS SKYDDADE NATURMILJÖER Flertalet av de skyddade områdena berörs av en framtida järnvägsutbyggnad. Skydden är i flera fall mycket starka och kan ha avgörande roll i den fortsatta planeringsprocessen. De områden vars bevarandeplaner främst avser bevarandet av naturtyper är särskilt känsliga för hydrologiska förändringar och större ingrepp. De områden vars bevarande främst avser en specifik fauna är känsliga för både störning, fragmentering och barriäreffekt. De områden som omfattas av Natura 2000 fågeldirektivet är särskilt känsliga för störning i form av buller. Analys skyddade naturmiljöer Pilevallar Småvatten och våtmarker Stenmurar 7.4.2 Regionalt naturvårdsprogram Det regionala naturvårdsprogrammet kan ses som länsstyrelsens långsiktiga policydokument för naturvården i länet. Programmet redovisar områden med särskilt 45