Frågor om levnadsvanor

Avdelningen för vård och omsorg Frågor om levnadsvanor i vården Resultat från Nationell patientenkät 2009 och 2010

Frågor om levnadsvanor i vården Resultat från Nationell patientenkät 2009 och 2010

Upplysningar om innehållet: Ingvor Bjugård, ingvor.bjugard@skl.se Sofia Tullberg, sofia.tullberg@skl.se Sveriges Kommuner och Landsting, 2011 ISBN/Bestnr: 978-91-7164-708-5 Text: Johanna Alfredsson, Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg Foto: Jenny Gaulitz/Johnér (omslag), Istock (sid 6 och 16), Thomas Henriksson (sid 8, 20 och 22) Produktion: ETC Kommunikation Tryck: Modintryckoffset, augusti 2011

Förord Patienternas erfarenheter av och synpunkter på vården är viktiga underlag i sjukvårdens utvecklings- och förbättringsarbete. Den Nationella patientenkäten genomförs varje år och mäter patientupplevd kvalitet i samband med besöket. Hälso- och sjukvården har i uppdrag att ställa frågor om levnadsvanor när patienter besöker vården, kopplat till det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och fysisk inaktivitet är fyra levnadsvanor som alla berör många människors hälsa och därmed tar stora samhällsekonomiska resurser i anspråk. Ett bra sjukdomsförebyggande arbete kan förbättra folkhälsan mycket. Det finns variationer mellan landstingen och olika vårdgivare när det gäller att erbjuda hjälp och stöd till patienter att ändra ohälsosamma levnadsvanor. En viktig del av den nationella cancerstrategin handlar om att förebygga att människor insjuknar i cancer. Insatser för minskad tobaksrökning är en del av arbetet med en ännu bättre cancervård. Det arbetet har också ett jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv. För att få en tydligare nulägesbild av hur besökare inom hälso- och sjukvården får frågor om levnadsvanor har denna rapport tagits fram. Utgångspunkten har i första hand varit tobaksbruk vilket redovisas i skriften. I tabellbilagan finns data för alla fyra levnadsvanorna. Rapporten redovisar hur män och kvinnor och olika utbildningsgrupper tillfrågas om levnadsvanor. Den visar också skillnader mellan landstingen, mellan primärvård och specialiserad vård samt mellan specialiteter inom den somatiska vården. Resultaten ska användas för att utveckla och förbättra vården utifrån ett patientperspektiv. Det är även ett underlag för jämförelser och ledning och styrning. Stockholm i juli 2011 Göran Stiernstedt Sveriges Kommuner och Landsting Avdelningen för vård och omsorg

Innehåll 7 Sammanfattning 9 Inledning 9 Levnadsvanorna i befolkningen 11 En jämlik vård 13 Ett ökat fokus på levnadsvanor i vården 17 Den nationella patientenkäten 18 Aktuella frågor och mätningar 21 Syfte 23 Resultat 23 Levnadsvanor diskuteras vid besöken 25 Kvinnor och män och diskussion om levnadsvanor 26 Skillnader mellan specialiteter 29 Skillnader mellan landstingen 32 Jämlik vård 35 Diskussion 35 Tolkning och följdfrågor 36 Behov av uppföljningssystem 37 Referenser 39 Tabellbilaga

1 KAPITEL Sammanfattning I vilken utsträckning ställer hälso- och sjukvården frågor om levnadsvanor? Detta är en fråga som har aktualiserats bland annat i samband med de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder som kommer att implementeras under hösten 2011. Frågan kan till del besvaras med hjälp av den nationella patientenkäten. Nationell patientenkät har under 2009 och 2010 genomförts inom primärvård och specialiserad öppen och sluten somatisk och psykiatrisk vård. Enkäten mäter patientupplevd kvalitet i samband med besöket. I enkäten ingår också fyra frågor som handlar om huruvida matvanor, motionsvanor, tobaksvanor och alkoholvanor diskuterades i samband med besöket eller vistelsen. Utifrån svaren kan vi konstatera att minst en levnadsvana diskuteras vid ungefär vart tredje besök alla vårdformer sammantaget. En närmare analys visar att andelen ligger mellan 9 och 46 procent, beroende på levnadsvana och vårdform. Av levnadsvanorna diskuteras motionsvanor mest och alkoholvanor minst. Resultaten tyder på att benägenheten att ställa frågor om levnadsvanor varierar inom vården. Det finns skillnader som beror på vilken vårdform man besöker. Det finns tydliga skillnader mellan olika specialiteter och det finns variationer både mellan och inom landsting och regioner. Det finns även en del skillnader mellan olika sociodemografiska grupper men hur mycket av dessa skillnader som har att göra med exempelvis hur riskbelastad besökaren är kan vi inte svara på utifrån materialet. Ett utvecklingsarbete för att ytterligare systematisera, dokumentera och därmed kunna följa det sjukdomsförebyggande arbetet pågår. Arbetet är till stora delar kopplat till en utökad journaldokumentation. Rapporten vill lyfta fram att det, som komplement, även är viktigt att fråga patienterna om deras upplevelser när det gäller arbetet med levnadsvanor i vården. Frågor om levnadsvanor i vården 7

Kapitel X. Kapitelnamn 8 Frågor om levnadsvanor i vården

2 KAPITEL Inledning I den här rapporten ställer vi oss frågan om levnadsvanor tas upp i samband med besök i hälso- och sjukvården. Svar på frågan söker vi i den nationella patientenkäten som under 2009 och 2010 genomförts i primärvården och den specialiserade somatiska och psykiatriska vården. Våra utgångspunkter är flera: En utgångspunkt är levnadsvanorna och deras betydelse för folkhälsan. En annan utgångspunkt handlar om jämlik vård. En tredje utgångspunkt är den ökade fokuseringen på hälso- och sjukvårdens sjukdomsförebyggande arbete. Utgångspunkterna beskrivs i korthet nedan. Levnadsvanorna i befolkningen Levnadsvanorna har stor betydelse för folkhälsan. Många av våra vanligaste sjukdomar, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, är starkt relaterade till faktorer som fysisk aktivitet, kost, tobak och alkohol. Folkhälsopolitisk rapport 2010 pekar på hur levnadsvanor är områden där politiska beslut kan ge goda resultat på både individ- och samhällsnivå och därigenom bidra till att minska riskerna för sjukdom (Statens folkhälsoinstitut, 2010a). Ett annat argument är ekonomiskt: enligt samma källa kostar riskabla levnadsvanor minst 120 miljarder kronor per år. Kostnaderna är direkta (sluten och öppen vård, rehabilitering och läkemedel) men även indirekta (förlorade inkomster eller resurser, produktionsbortfall på grund av sjukfrånvaro eller för tidig död). Det finns alltså flera skäl till att det är viktigt att speciellt fokusera levnadsvanor i ett förebyggande arbete. Frågor om levnadsvanor i vården 9

Kapitel 2. Inledning tabell 1. Förekomst och fördelning av levnadsvanor. Procent av befolkningen 16 85 år. Män Kvinnor Kort kommentar kring förekomsten i några grupper i befolkningen. Riskabla alkoholvanor 16 10 Fler män än kvinnor har en alkoholkonsumtion som kan påverka hälsan negativt. Vanligare bland yngre än äldre. Inga sociala skillnader med avseende på utbildningsnivå. Något vanligare bland svensk- än utlandsfödda. Röker dagligen 12 13 Knappt några könsskillnader. Vanligast bland 45 64 åringar. Sociala skillnader: vanligare bland personer med kort utbildningsnivå jämfört med lång utbildningsnivå samt hos personer med utländsk bakgrund jämfört med svensk bakgrund. Snusar dagligen 20 4 Betydligt vanligare bland män. Ungefär lika vanligt bland olika åldersgrupper. Sociala skillnader bland män: en högre andel bland lågutbildade jämfört med högutbildade. Använder tobak dagligen 30 17 Fler män än kvinnor röker och/eller snusar dagligen. Vanligast i åldersgruppen 45 64 år, minst bland de äldsta 65 84 år. Sociala skillnader: fler lågutbildade än högutbildade. Ej fysiskt aktiv (30 min/dag) 34 35 Inga stora könsskillnader. Ökar i stort med ålder. Sociala skillnader: mer fysisk inaktivitet bland lågutbildade än högutbildade samt hos utlandsfödda jämfört med svenskfödda. Stillasittande fritid 15 13 Ungefär lika vanligt bland män och kvinnor. Lägre andel bland de yngsta. Sociala skillnader: vanligare med stillasittande hos lågutbildade än högutbildade samt hos utlandsfödda jämfört med svenskfödda. Fetma (BMI 30 och mer) 14 14 Inga skillnader mellan män och kvinnor. Andelen ökar något med ålder. Sociala skillnader: högre andel med fetma hos lågutbildade jämfört med högutbildade samt hos utlandsfödda jämfört med svenskfödda. Äter lite frukt och grönsaker (0-1,33 ggr/dag) 34 17 Vanligare bland män än kvinnor. Vanligast bland de yngsta. Sociala skillnader: vanligare hos lågutbildade jämfört med högutbildade. Vanligare hos svenskfödda jämfört med utlandsfödda. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2010. Statens folkhälsoinstitut (2010b) 10 Frågor om levnadsvanor i vården

Tabell 1 ger en bild av förekomsten av några ohälsosamma levnadsvanor i Sveriges befolkning 16 85 år. Ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen, 35 procent, är inte tillräckligt fysiskt aktiva, det vill säga de rör sig inte 30 minuter eller mer per dag. 14 procent av befolkningen 16 85 år har fetma (BMI 30 och mer) och 12 procent av männen och 13 procent av kvinnorna röker dagligen. När det gäller fetma, fysisk aktivitet och tobaksrökning finns inga stora skillnader mellan män och kvinnor. I några andra levnadsvanor är könsskillnaden större. Det är till exempel vanligare med riskabla alkoholvanor bland män, 16 procent, jämfört med kvinnor, 10 procent. Vidare är det en högre andel bland männen, 34 procent, som äter lite frukt och grönsaker jämfört med kvinnorna, 17 procent. Snusar dagligen gör 20 procent av männen och 4 procent av kvinnorna. Om man ser till andelen som använder tobak dagligen (röker och/eller snusar) så är den 30 procent bland män och 17 procent bland kvinnor. När det gäller levnadsvanor och deras förekomst finns skillnader som har att göra med kön, ålder och andra sociodemografiska grupper som exempelvis utbildningsnivå och födelseland. Dessa kommenteras i korthet ovan i tabellen. Överlag gäller att det finns ett starkt samband mellan sociala faktorer och levnadsvanor. Statens folkhälsoinstitut pekar till exempel i Levnadsvanor lägesrapport 2009 att personer med kort utbildning och ekonomiska problem också har sämre matvanor och mindre fysisk aktivitet än de som har lång utbildning och god ekonomisk situation (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Ovanstående uppgifter är hämtade från den nationella folkhälsoenkäten. Det senaste året, 2010, ingick också frågor som ger en indikation om hur förändringsbenägenheten ser ut i befolkningen. Man kan konstatera att förändringsviljan är hög när det gäller flera av levnadsvanorna. Exempelvis anger 71 procent av män som röker dagligen och 76 procent av kvinnor som röker dagligen att de vill sluta röka. Bland de kvinnor och män som inte uppnår målet om 30 minuters fysisk aktivitet per dag är det 84 procent som vill öka sin fysiska aktivitet. När det gäller snus och riskabla alkoholvanor är förändringsviljan något lägre, cirka 40 50 procent av de som tillhör dessa riskgrupper vill ändra sina vanor (Statens folkhälsoinstitut, 2010b). En jämlik vård Jämlikhet handlar om lika villkor, möjligheter och rättigheter oberoende av social klass, etnicitet och kön. Att vården ska vara jämlik anges i hälso- och sjukvårdslagen. Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen (SFS 1982:763). Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den som har det största behovet av hälso- sjukvård skall ges företräde till vården (lag 1997: 142). Frågor om levnadsvanor i vården 11

Kapitel 2. Inledning Utifrån ovanstående kan två jämlikhetsbegrepp användas för att bedöma om vården ges på lika villkor (SKL, 2009). Horisontell jämlikhet anger att alla människor ska behandlas lika om de lider av samma åkommor eller sjukdomar. Vertikal jämlikhet anger att resurser i första hand ska fördelas till dem med de största behoven. I en kunskapsöversikt om sociala skillnader i svensk hälso- och sjukvård pekar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på att det finns en ojämlikhet till de socialt utsattas nackdel utifrån båda dessa jämlikhetsbegrepp. Hälso- och sjukvården är till exempel inte lika tillgänglig för alla och det finns brister i vårdens jämlikhet (SKL, 2009). Några ytterligare exempel på att vården inte är jämlik presenteras i Socialstyrelsens årliga lägesrapporter: > > högutbildade behandlas oftare än lågutbildade av specialister och det finns betydande skillnader i åtgärdbar dödlighet 1 och undvikbara vårdtillfällen 2 på sjukhus mellan medborgare med olika utbildningsnivå (Socialstyrelsen, 2010b). > > personer med grund- och gymnasieutbildning avstår i högre utsträckning än högskoleutbildade från sjukvård och tandvård trots att de upplever ett behov (Socialstyrelsen, 2011). Att inte hälsan eller levnadsvanorna är jämlikt fördelade har tidigare nämnts och detta konstateras exempelvis i Folkhälsorapport 2009. Man pekar till exempel på att det finns skillnader i förväntad medellivslängd mellan personer med olika lång utbildning, att svår värk och dåligt allmänt hälsotillstånd är betydligt vanligare hos arbetare än hos tjänstemän och att rökning för närvarande minskar bland alla grupper utom bland kvinnor med enbart grundskoleutbildning (Socialstyrelsen, 2009a). Socialstyrelsen har satt upp sex kvalitetskriterier för God vård som anger vilka mål och kriterier som ska vara vägledande när man följer upp hälso- och sjukvårdens processer, resultat och kostnader. Jämlik vård är ett av dessa sex kvalitetskriterier (Socialstyrelsen, 2009b). Av flera skäl är det viktigt att kontinuerligt följa upp frågor om jämlikhet i vården och det är också en utgångspunkt i denna rapport. Not 1. Åtgärdbar dödlighet är död i sjukdomar som kan behandlas och/eller förebyggas. Not 2. Undvikbara vårdtillfällen är vårdtillfällen i diagnoser som kan behandlas i öppna vårdformer. 12 Frågor om levnadsvanor i vården

Ett ökat fokus på levnadsvanor i vården Utöver det generella ansvaret för en god hälsa i befolkningen samt arbetet för att förebygga ohälsa har hälso- och sjukvården även ett ansvar att upplysa om metoder för att förebygga sjukdom och skada. Det sjukdomsförebyggande arbetet har inte en självklar ställning i hälsooch sjukvården. Det finns ingen enhetlig praxis och det råder stora variationer mellan landsting och vårdenheter (Socialstyrelsen, 2010a). Några mer konkreta exempel som utgör bakgrund och utgångspunkt för denna rapport presenteras nedan. I den nationella cancerstrategin (SOU 2009:11) pekar man på hur antalet cancerfall kommer att fördubblas fram till år 2030 och att det behövs en långsiktig och målmedveten strategi för att möta denna utveckling. Fem övergripande mål anges. Ett av målen handlar om behovet av att förebygga insjuknande i cancer där speciellt tobaksrökningen lyfts fram som angelägen och undvikbar riskfaktor. Ett antal insatser föreslås för att minska tobaksrökningen. Bland annat bör samtliga primärvårdsenheter senast 2014 erbjuda lättillgänglig och effektiv rökavvänjning. Samtliga patienter bör också tillfrågas om sina tobaksvanor och patientjournalerna bör kompletteras med uppgifter om tobaksrökning. I de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder (Socialstyrelsen, 2010a), som finns i en preliminär version men presenteras i en slutgiltig version hösten 2011, lyfter man fram evidensbaserade metoder för att förebygga sjukdom genom att stödja förändring av levnadsvanorna tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Grunden i riktlinjerna är rådgivning, att besöket i hälso- och sjukvården inkluderar rådgivning om levnadsvanor. Regeringens samlade strategi för alkohol- narkotika- dopnings- och tobakspolitiken 2011 2015 anger hur samhällets insatser inom ANDT-området ska genomföras, samordnas och följas upp 2011 2015. Strategin innehåller bland annat prioriterade mål om att hälso- och sjukvårdens arbete med att förebygga alkohol- narkotika- dopnings- och tobaksrelaterad ohälsa ska utvecklas. Dessa mål omfattar tillgångs- och tillgänglighetsbegränsande arbete, skydd av barn och ungdomar, förebyggande arbete, tidiga insatser, vård och Frågor om levnadsvanor i vården 13

Kapitel 2. Inledning behandling samt riktlinjer för samarbetet med andra länder. Man pekar när det gäller det förebyggande arbetet på att en av de mest effektiva metoderna för att förhindra risk- och missbruk är tidig upptäckt och rådgivning inom primärvården. Särskilt effektiv är en sådan insats om personen är på väg att utveckla ett riskbruk. Sveriges riksdag antog den nationella folkhälsopolitiken 2003 i propositionen Mål för folkhälsan (2002/03:35). Det övergripande målet handlar om att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. En viktig förutsättning för att nå målet handlar om en hälsofrämjande hälso- och sjukvård. I propositionen En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:11) framhålls att det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektivet bör stärkas i hela hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården har, i sina vardagliga möten med patienter och anhöriga, en stor möjlighet att arbeta hälsofrämjande. Av flera skäl är det intressant att belysa befolkningens inställning till ett sjukdomsförebyggande arbete inom hälso- och sjukvården. 14 Frågor om levnadsvanor i vården

figur 1. Befolkningens inställning till att läkare/annan vårdpersonal diskuterar levnadsvanor vid besök % Män Kvinnor 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Instämmer helt Instämmer delvis Varken eller Tar delvis avstånd Tar helt avstånd Vet ej, vill ej svara Källa: Vårdbarometern 2010 Av figur 1 framgår att befolkningen i stort har en mycket positiv inställning till ett sjukdomsförebyggande arbete. 71 procent av männen och 77 procent av kvinnorna instämmer helt eller delvis i påståendet om att det är positivt att läkare eller annan vårdpersonal diskuterar levnadsvanor (till exempel kost, alkohol, rökning och motion) i samband med besöket. Endast 11 procent av männen och 7 procent av kvinnorna tar helt eller delvis avstånd från påståendet. Vårdbarometern är en intervjuundersökning som mäter medborgarnas attityder till, kunskaper om och förväntningar på den svenska hälso- och sjukvården. Resterande uppgifter i denna rapport kommer att basera sig på den Nationella patientenkäten som riktar sig till besökare i vården. Frågor om levnadsvanor i vården 15

Kapitel X. Kapitelnamn 16 Frågor om levnadsvanor i vården

3 KAPITEL Den nationella patientenkäten Nationell patientenkät är ett samlingsnamn för nationella återkommande undersökningar av den patientupplevda kvaliteten inom hälso- och sjukvården. Undersökningarna genomförs av Institutet för kvalitetsindikatorer (Indikator) på uppdrag av Sveriges landsting och regioner. Arbetet samordnas av Sveriges Kommuner och Landsting. Enligt grundutförandet mäts primärvård och specialiserad vård vartannat år. Hösten 2009 genomfördes den första undersökningen inom primärvården. Under 2010 genomfördes mätningar inom specialiserad vård: öppen och sluten somatisk och psykiatrisk vård. Nästan alla Sveriges landsting och regioner deltar och finns också med i de resultat som redovisas i denna rapport. Norrbotten och Stockholm ingår inte i den primärvårdsmätning som genomfördes 2009. Det kan dock nämnas att Stockholm sedan länge arbetat med en liknande patientenkät och i landstingsjämförelsen för primärvården kommer därför uppgifter från Stockholms undersökning 2010 att användas. Kronoberg deltar inte i somatisk öppenvård. I övrigt omfattar den Nationella patientenkäten från och med 2011 samtliga landsting och regioner i Sverige. Nationell patientenkät mäter den patientupplevda kvaliteten i samband med besöket/vistelsen i hälso- och sjukvården. Frågorna handlar om bland annat bemötande, delaktighet, förtroende, information och helhetsintryck. Resultaten används för att utveckla och förbättra vården utifrån ett patientperspektiv. De är även ett underlag för jämförelser, ledning och styrning samt för befolkningens vårdval. Materialet i denna rapport baserar sig på undersökningar som har genomförts inom ramen för Nationell patientenkät under 2009 och 2010. Frågor om levnadsvanor i vården 17

Kapitel 3. Den nationella patientenkäten tabell 2. Underlag från Nationell patientenkät 2009 2010 Svarsfrekvens % Antal observationer* antal Primärvård 2009 59,6 85 504 Specialiserad öppen vård 61 84 540 Specialiserad sluten vård 66,5 34 265 Psykiatrisk öppen vård 42,9 16 719 Psykiatrisk sluten vård 35,2 2 120 * Eftersom den vuxna befolkningen är i fokus i denna rapport har de enkäter där målsmän fyllt i enkäten med anledning av sina barns besök exkluderats. Sammanlagt rör det sig för specialiserad somatisk öppen och sluten vård samt för primärvården om 13 156 enkäter som exkluderats från redovisningen. Enkätuppgift om kön saknas för 10 988 observationer (ca 5 %). Det kan noteras att psykiatrin har en lägre svarsfrekvens än övriga vårdformer. När det gäller svarsmönstret i övrigt är det en något högre andel kvinnor som svarar och en något högre andel äldre än yngre som svarar på enkäterna (Indikator, 2011b). Antalet svar per undersökning, kön och redovisningsgrupp framgår av tabellbilaga 1 till denna rapport. Aktuella frågor och mätningar De aktuella frågorna är formulerade om läkaren/behandlaren/personalen diskuterade någon av följande levnadsvanor: matvanor, motionsvanor, tobaksvanor, alkoholvanor. Svarsalternativen är ja, nej, men jag hade önskat det och nej, det behövdes inte. Några funderingar kan väckas kring hur frågorna är formulerade. Vad betyder det till exempel att frågorna i enkäten avser det senaste besöket? För patientenkäten som helhet är det en poäng att specificera vilket besök det handlar om. För frågorna om levnadsvanor skulle det möjligen vara en fördel med en mer allmänt hållen formulering. Här kan nämnas att i Jämtlands län har patientenkäter genomförts i primärvården i november varje år sedan 2002. I dessa enkäter ställer man frågor om man under det senaste året pratat med läkare/sköterska om sina matvanor, motionsvanor, alkoholvanor och tobaksvanor 3. När resultat från dessa mätningar jämförs med andelar som svarat att de vid det senaste besöket fått frågor om levnadsvanor i Nationella Not 3. Uppgift från Hans Fröling, Jämtlands läns landsting, 2011-01-25 18 Frågor om levnadsvanor i vården

patientenkäten 2009 ser man att det generar något högre andelar om man frågar om senaste året men att det inte är några stora skillnader överlag. Det kan tolkas som att man ändå fångar in det mesta med frågorna i patientenkäten. När det gäller vårdformer och de mätningar som redovisas här bör noteras att de inte är helt jämförbara. En mer uppenbar skillnad har att göra med att man inom primärvård och öppen vård ställer frågor om det senaste besöket och inom sluten vård ställer frågor som gäller vistelsetiden på vårdenheten. Enkätformulären anpassas till del för att passa respektive vårdform och ser därmed något annorlunda ut 4. Det finns också skillnader som har att göra med vilka besökare som väljs ut. I den undersökning som riktar sig till besökare inom primärvården 2009 ingår enbart läkarbesök. Inom specialiserad vård riktar sig enkäterna till samtliga besök och man ställer frågor om behandlaren eller dylikt. För öppen somatisk vård finns en yrkeskategoriindelning i enkäten med specifikationer för läkare, sjuksköterskebesök, sjukgymnast, arbetsterapeut och annan yrkeskategori. En analys av svaren visar att 74 procent av de som svarar på enkäten besökt läkare, 18 procent sjuksköterska, 2 procent sjukgymnast, 0,8 procent arbetsterapeut och 5 procent annan yrkeskategori. Inom psykiatrisk vård, öppen och sluten, gäller frågorna vistelsen på vårdenheten i stort och frågorna om levnadsvanor är ställda om din behandlare som kan vara psykolog, sköterska, läkare eller annat. I denna rapport kommenteras resultaten i stort och på en mer övergripande nivå. Resultaten presenteras mer detaljerat i olika redovisningsgrupper i en separat rapportbilaga som finns på www.skl.se. Redovisningen är främst koncentrerad till svarsalternativet ja på de aktuella frågorna. I rapportbilagan presenteras inledningsvis tabeller som anger de aktuella svarsalternativen på levnadsvanefrågorna med uppdelning efter enkätuppgift om kön, ålder, modersmål, självskattad hälsa, vårdkontakt, utbildningsnivå och geografi (landsting/region). Varje grupp testas med hjälp av ett 95 % konfidensintervall mot den översta gruppen per kategori. Rapportbilagan innehåller också svar med en uppdelning i bas- och grenspecialitet för den somatiska öppna och slutna vården samt i figurer som redovisar variationen mellan landsting i primärvården och mellan specialiteter i somatisk öppenvård. Not 4. Finns exempelvis via resultatredovisningen på Indikator (2011b) Frågor om levnadsvanor i vården 19

Kapitel X. Kapitelnamn 20 Frågor om levnadsvanor i vården

4 KAPITEL Syfte Syftet med denna rapport är att ge en nulägesbild över huruvida besökare inom hälso- och sjukvården får frågor om levnadsvanor i samband med sitt besök eller vistelse i vården. Frågor om levnadsvanor i vården 21

5 KAPITEL Resultat Levnadsvanor diskuteras vid besöken I rapporten ställer vi oss frågan om levnadsvanor diskuteras i samband med besök inom hälso- och sjukvården. När vi studerar svaren från de undersökningar som har genomförts inom ramen för Nationell patientenkät 2009 och 2010 kan vi konstatera att totalt sett diskuteras levnadsvanor vid 11 24 procent av besöken. figur 2. Frågor om levnadsvanor i Nationell patientenkät. Procent per svarsalternativ % Ja Nej, men jag hade önskat det Nej, det behövdes inte 100 80 60 40 20 0 Tobaksvanor Alkoholvanor Motionsvanor Matvanor Källa: Nationell patientenkät 2009 2010 Frågor om levnadsvanor i vården 23

Kapitel 5. Resultat Figur 2 redovisar svaren för alla vårdformer sammantaget. Det framkommer då att 16 procent av besökarna anger att tobaksvanor diskuterades, 11 procent alkoholvanor, 24 procent motionsvanor och 18 procent matvanor. Det är således vanligast att motionsvanor diskuteras och minst vanligt att alkoholvanor diskuteras. Mellan 68 86 procent av besökarna anger att levnadsvanor inte behövde diskuteras. Det är oklart vad denna höga andel står för men resultaten diskuteras längre fram i denna rapport. Den fortsatta redovisningen kommer främst att fokusera svarsalternativet ja men till viss del även svarsalternativet nej, men jag hade önskat det. Figur 3 anger den andel som anger att levnadsvanorna diskuterades, svarsalternativet ja, fördelat också per vårdform. figur 3. Levnadsvanor diskuterades i samband med besöket. Andel per levnadsvana och vårdform. Procent. % Matvanor Motion Alkohol Tobak 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Primärvård Somatisk öppen Somatisk sluten Psykiatrisk öppen Psykiatrisk sluten Källa: Nationell patientenkät 2009 2010 Huruvida levnadsvanor diskuteras beror till del på vilken levnadsvana och vårdform det gäller. Av figur 3 framgår att de högsta andelarna finns inom psykiatrins öppenvård. Här diskuteras levnadsvanor vid 22 46 procent av besöken beroende på vilken levnadsvana det gäller. Av figuren framgår vidare 24 Frågor om levnadsvanor i vården

att andelarna inom primärvård och somatisk vård ligger tämligen lika, här anger mellan 9 och 24 procent av besökarna att levnadsvanor diskuterades i samband med besöket/vistelsen. I tabellbilaga 2 längst bak i denna rapport redovisas andelarna i tabell för män och kvinnor. Kvinnor och män och diskussion om levnadsvanor En summering av levnadsvanorna i Nationella patientenkäten har genomförts. I figur 4 redovisas den andel av besökarna som anger att en eller flera levnadsvanor diskuterades i samband med besöket. figur 4. En eller flera levnadsvanor diskuterades i samband med besöket. Procent % Kvinnor Män Totalt 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Primärvård Somatisk öppen Somatisk sluten Psykiatrisk öppen Psykiatrisk sluten Samtliga vårdformer Källa: Nationell patientenkät 2009 2010 Totalt sett, samtliga vårdformer, är det 32 procent av kvinnorna och 40 procent av männen (35 procent) av patienterna som anger att en eller flera levnadsvanor diskuterades i samband med besöket/vistelsen. Det innebär att ungefär vart tredje besök i vården, alla vårdformer sammantaget, innehåller en diskussion om minst en levnadsvana. Frågor om levnadsvanor i vården 25

Kapitel 5. Resultat Fördelat per vårdform är andelen 34 procent inom primärvården, 30 procent inom somatisk öppenvård, 36 procent inom somatisk slutenvård, 65 inom psykiatrisk öppenvård samt 49 inom psykiatrisk slutenvård. Andelen är genomgående något högre för män än för kvinnor. Skillnader mellan specialiteter Resultat från bearbetningarna av Nationella patientenkäten visar på att det finns skillnader i hur vanligt det är att levnadsvanor diskuteras inom olika specialiteter i den somatiska vården. Detta illustreras i nedanstående figur som grafiskt illustrerar ett flertal statistiska mått inklusive medelvärde, medianvärde, min- och maxvärden för vårdenheter inom olika specialiteter. Figur 5 och 6 redovisar ett så kallat boxplotdiagram över tobaks- och motionsvanorna i den öppna somatiska vården. 26 Frågor om levnadsvanor i vården

figur 5. Variation mellan vårdenheter inom olika specialiteter i somatisk öppenvård i andelen som diskuterat tobak i samband med besöket. Specialitet Allergologi Anestesi Endokrinologi och diabetologi Gastroenterologi Geriatrik Hematologi Hud- och könssjukdomar Infektionsmedicin Internmedicin Kardiologi Kirurgi Medicinska njursjukdomar Neurologi Obstetrik och gynekologi Onkologi Ortepedi Rehabiliteringsmedicin Reumatologi Urologi Ögonsjukvård Öron-, näs- och halssjukvård 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Tobak Källa: Nationell patientenkät Specialiserad somatisk öppenvård 2010 Frågor om levnadsvanor i vården 27

Kapitel 5. Resultat figur 6. Variation mellan vårdenheter inom olika specialiteter i somatisk öppenvård i andelen som diskuterat motionsvanor i samband med besöket Specialitet Allergologi Anestesi Endokrinologi och diabetologi Gastroenterologi Geriatrik Hematologi Hud- och könssjukdomar Infektionsmedicin Internmedicin Kardiologi Kirurgi Medicinska njursjukdomar Neurologi Obstetrik och gynekologi Onkologi Ortepedi Rehabiliteringsmedicin Reumatologi Urologi Ögonsjukvård Öron-, näs- och halssjukvård 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Motion Källa: Nationell patientenkät Specialiserad somatisk öppenvård 2010 28 Frågor om levnadsvanor i vården

Figur 5 och 6 redovisar vårdenheter för hela riket grupperat till bas- och grenspecialitet. Den skuggade boxen innehåller 50 procent av alla vårdenheter, det vertikala strecket anger medianvärdet och den diamantformade rutan anger medelvärdet. Strecken går från min- till maxvärden. Cirklarna utanför strecken anger vårdenheter med extremvärden 5. Av exemplen ovan framgår att det finns skillnader i centralmått (medianoch medelvärden) mellan specialiteterna men även en stor variation inom respektive specialitet. När det gäller de exempel som finns med här kan nämnas att variationen är större när det gäller motionsvanor än när det gäller tobaksvanor. I bilaga 2 i den separata rapportbilagan redovisas procent och konfidensintervall för alla frågor och med uppdelningen i bas- och grenspecialiteter för riket som helhet. Generellt kan man utifrån dessa tabeller peka på hur en högre andel patienter anger att frågor om levnadsvanor ställs inom endokrinologi/diabetologi, kardiologi, rehabiliteringsmedicin, geriatrik och internmedicin och till del framkommer även det i figur 5 och 6 ovan. En något lägre andel patienter anger att frågor om levnadsvanor ställs inom exempelvis öron- näs- och halssjukvård, ögon, hud- och könssjukdomar. I riktlinjerna pekar man på hur relevansen på många sätt kan te sig mer uppenbar om patienten har levnadsvanerelaterade sjukdomar och resultaten i denna rapport tyder också på att så är fallet. Här kan nämnas att riktlinjerna innehåller åtgärder även för förebyggande arbete hos patienter utan symptom eller sjukdom. Man pekar på hur patienter utan symptom eller sjukdom har rätt att få kunskap om och möjlighet att påverka levnadsvanor på samma sätt som när man inom vården identifierar och informerar om blodtryck, blodfetter eller tidiga tecken på diabetes (Socialstyrelsen, 2010a). Skillnader mellan landstingen I den separata rapportbilagan redovisas svar från levnadsvanefrågorna per vårdform med också en geografisk indelning i landsting och regioner. Överlag kan noteras att de genomsnittliga värdena ligger någorlunda samlat för många landsting. Bland de landsting som har något högre genomsnittsvärden är det framför allt Uppsala men även Stockholm, Sörmland och Skåne som avviker positivt mot riksgenomsnittet. Som ett komplement till genomsnittsvärden är det även här av intresse att studera något om variationen inom landsting och regioner. På nästa sida, i figur 7 och 8, redovisas tobak och motionsfrågan för primärvården. Not 5. En vanlig statistisk definition på extremvärde som också används i boxplotdiagrammet ovan är att observationen ligger mer än 1,5 kvartilavstånd högre än tredje kvartilen eller lägre än första kvartilen (dvs det som utgör kanterna på boxen). (Bring & Taube, 2006). Frågor om levnadsvanor i vården 29

Kapitel 5. Resultat figur 7. Variation mellan primärvårdsenheter inom respektive landsting i andelen som diskuterat tobaksvanor vid besöket. Landsting Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Skåne Stockholm Sörmland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland 0 10 20 30 40 50 Tobak Källa: Nationell patientenkät Specialiserad somatisk öppenvård 2010 30 Frågor om levnadsvanor i vården

figur 8. Variation mellan primärvårdsenheter inom respektive landsting i andelen som diskuterat motionsvanor vid besöket Landsting Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Skåne Stockholm Sörmland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland 100 10 20 20 30 30 40 40 50 Motion Figur 7 och 8 exemplifierar att det finns en viss variation mellan landsting men framför allt en stor variation mellan vårdenheter inom respektive landsting/region. I ett förbättringsarbete är det generellt sett intressant med både ett högt medelvärde och en uppfattning om variationen. En samlad box med höga värden kan tyda på ett systematiskt arbete inom landstingen. Frågor om levnadsvanor i vården 31

Kapitel 5. Resultat Jämlik vård En utgångspunkt i denna rapport handlar om jämlik vård. Frågan om vården är jämlik är viktig att ställa men inte så enkel att entydigt svara på utifrån de resultat vi till exempel presenterar i denna rapport. Ett sätt att definiera vård på lika villkor är att det är behovet av vård som ska ligga till grund för val av strategi för omhändertagande och behandlingsalternativ. En komplicerande faktor är dock att inte bara vårdbehovet är styrande för vårdutnyttjandet. Det finns skillnader i till exempel när och om man söker vård. En annan komplicerande faktor kan vara att upplevda behov och faktiska behov inte automatiskt är samma sak. I den redovisning vi har med i den separata rapportbilagan finns en kategoriindelning för ålder, utbildningsnivå, modersmål, självskattad hälsa, vårdkontakter samt en geografisk kategorisering efter landsting och regioner. Vi studerar om det finns några systematiska skillnader mellan dessa kategorier när det gäller andelen som har diskuterat levnadsvanor men även när det gäller andelen som inte diskuterade levnadsvanor men hade önskat det. Inledningsvis kan vi peka på hur levnadsvanor, till viss del, i högre grad diskuteras i grupper där riskbelastningen också är större (se inledningen av denna rapport med resultat från den nationella folkhälsoenkäten). Några exempel på detta: Överlag är det en högre andel män än kvinnor som anger att levnadsvanor diskuterats vilket i stora drag, men inte för alla levnadsvanor, stämmer med bilden av förekomsten av riskabla levnadsvanor. I den separata rapportbilagan framgår också att alkohol diskuteras i högre grad bland män än kvinnor och i högre grad bland yngre än äldre. En högre andel med annat modersmål än svenska anger också att levnadsvanor diskuterades. Det finns också vissa skillnader mellan utbildningsnivå där exemplet, figur 9, gäller andelen som anger att tobak diskuterades fördelat per kön och utbildningsnivå och för primärvård och öppen somatisk vård. 32 Frågor om levnadsvanor i vården

figur 9. Tobaksvanor diskuterades vid besök i primärvård och somatisk öppenvård. Andel efter kön och utbildningsnivå. Procent Grundskola Gymnasium Universitet/högskola Kvinnor Män Primärvård Kvinnor Män Somatisk öppenvård % 0 10 20 30 40 50 Av figur 9 framgår att en högre andel av personer med gymnasie- eller grundskoleutbildning än universitet/högskoleutbildning anger att tobaksvanor diskuterades i samband med besöket. Det gäller för både män och kvinnor och inom både primärvården och inom somatisk öppenvård. Till studiens begränsning hör att vi inte vet något om hur behoven, exempelvis riskbelastningen, ser ut kopplat till individuella svar i patientenkäten. Vi har därmed svårt att helt fullfölja analysen av jämlik vård kopplat till dessa frågor. Ett något svårtolkat resultat finns när det gäller den andel som anger modersmål ej svenska. En högre andel i denna grupp uppger att de har fått frågor om levnadsvanor jämfört med gruppen som har svenska som modersmål. Det är också en högre andel i denna grupp som uppger att levnadsvanor inte diskuterades men att de hade önskat det. Det kan nämnas att även när det gäller resterande frågor i enkäten kring hur man upplever vårdbesöket framträder tydliga skillnader mellan de som har svenska som modersmål jämfört med de som har annat modersmål än svenska. Den patientupplevda kvaliteten är på många sätt lägre hos denna grupp. Socialstyrelsen pekar i sin lägesrapport på att det inte är självklart hur man ska tolka detta och pekar på att det också skulle kunna handla om exempelvis språk och kulturella skillnader i förväntningar och syn på vård och behandling (Socialstyrelsen, 2010). Förutom när det gäller modersmål kan vi konstatera att det inte överlag är Frågor om levnadsvanor i vården 33

Kapitel 5. Resultat någon tydlig koncentration med avseende på kön, ålder eller utbildningsnivå där önskemålen om att diskutera levnadsvanor genomgående är högre. Som tidigare nämnts ingår även frågor för att fånga förekomst av olika levnadsvanor i Socialstyrelsens förslag till indikatorer. Kombinerat med viss bakgrundsinformation om patienterna kommer att ge större möjligheter att i framtiden studera arbetet med levnadsvanor i vården med fokus också på jämlik och jämställd vård. 34 Frågor om levnadsvanor i vården

6 KAPITEL Diskussion Vi har nu laborerat med ett antal olika sätt att presentera ett nuläge och summera bilden när det gäller levnadsvanefrågorna i den nationella patientenkäten. Avslutningsvis följer en diskussion kring frågor om tolkning och behov av uppföljningssystem som uppkommer i samband med resultatredovisningen. Tolkning och följdfrågor De resultat från Nationella patientenkäten som presenterats väcker några frågor. En sådan handlar om frågeformuleringen om att levnadsvanorna diskuterades. Vi kan inte vara helt säkra på vad patienterna lägger in i den frågan. Är det att frågor om levnadsvanor ställdes eller handlar det om något mer, exempelvis en rådgivning? Vi kan inte utesluta att vi skulle fått andra svar om vi exempelvis hade ställt frågan om man tillfrågades om exempelvis tobaksvanor i samband med besöket. En annan fråga väcks när det gäller att värdera andelen. Är till exempel de 35 procent som anger att minst en levnadsvana diskuterades i samband med besöket mycket eller lite? Ingen torde hävda att ett målvärde ska vara 100 procent, att alla patienter vid samtliga besök i vården ska få frågor om alla levnadsvanor. Frågan är dock om ett målvärde kan sättas upp, hur det skulle göras och vad det i så fall skulle vara. Till exempel pekar man i de nya nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder på att det alltid kommer att behövas en bedömning av när och hur behandlaren ska fråga om levnadsvanor så att det sker på bästa möjliga sätt. Socialstyrelsen pekar på hur riktlinjerna kommer att få organisatoriska och ekonomiska konsekvenser för hälso- och sjukvården. Det kommer att behövas kompetenshöjning och fortbildning bland personalen. Det kommer att behövas en allmän utbildning för att öka kunskap och påverka attityder till sjukdomsförebyggande arbete och det kommer att behövas en särskild ut- Frågor om levnadsvanor i vården 35

Kapitel 6. Diskussion bildning med fördjupad kunskap om levnadsvanor och de rekommenderade metoderna (Socialstyrelsen, 2010). Det behövs också ett uppföljningssystem för att följa implementeringen av detta arbete. Behov av uppföljningssystem Socialstyrelsen har nyligen tagit fram indikatorer för att kunna följa vad som händer i det sjukdomsförebyggande arbetet i hälso- och sjukvården generellt och när det gäller implementeringen av de nya nationella riktlinjerna på området mer specifikt. Det kan nämnas att den föreslagna strategin helt bygger på journaluppgifter och inkluderar förslag på hur levnadsvanor ska registreras och dokumenteras. Det senare ger möjligheter att till exempel identifiera och följa effekter av arbetet i olika riskgrupper. I flera landsting pågår ett utvecklingsarbete kopplat till journalsystemen och det finns landsting som redan jobbar med dokumentation av levnadsvanor exempelvis som moduler i systemen eller i form av strukturerade livsstilsformulär som alla besökare fyller i. På sikt kommer detta arbete sannolikt att innebära större möjligheter att följa arbetet med levnadsvanor i vården. Som ett komplement till ovanstående är också patientperspektivet viktigt. Man kan till exempel förmoda att det inte alltid är självklart för patienten att frågor om levnadsvanor ställs. Å ena sidan vet vi från Vårdbarometern, som redovisades i inledningen av denna rapport, att befolkningen generellt sett har en positiv inställning till att frågor om levnadsvanor ställs i samband med besök i hälso- och sjukvården. Å andra sidan väcker resultaten i figur 2, där 68 86 procent av besökarna anger att levnadsvanor inte behövde diskuteras, en del funderingar om hur mottagliga patienterna är för frågor om levnadsvanor i samband med sitt besök. För att belysa också patientperspektivet är det även fortsättningsvis angeläget med kompletterande mätningar exempelvis inom ramen för Nationell patientenkät och befolkningsundersökningar som Vårdbarometern. Inte minst kan ett sådant perspektiv ge ett fylligare underlag kring de kvalitativa aspekterna av rådgivningen. Vad är till exempel den patientupplevda kvaliteten på arbetet med levnadsvanor i vården? Om frågorna ska fånga även dessa aspekter kan det finnas skäl till att se över och eventuellt komplettera nuvarande frågor om levnadsvanor. 36 Frågor om levnadsvanor i vården

7 KAPITEL Referenser Bring, J och Taube, A. (2009) Introduktion till medicinsk statistik. Lund: Studentlitteratur. Indikator (2011a). Vårdbarometern. Hämtad från www.vardbarometern.nu/index.aspx Indikator (2011b). Nationell patientenkät. Hämtad från www.indikator.org/publik/ Regeringens proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. Stockholm: Regeringen Regeringens proposition 2007/08:110 En förnyad folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringen Regeringens proposition 2010/11:47 En samlad strategi för alkoholnarkotika- dopnings- och tobakspolitiken. Stockholm: Regeringen Socialstyrelsen (2007) God vård om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen Socialstyrelsen (2009a). Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2009b). Nationella indikatorer för God vård Hälso- och sjukvårdsövergripande indikatorer Indikatorer i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2010a) Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder tobak, alkohol, fysisk aktivitet och matvanor. Preliminär version. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2010b) Lägesrapport 2010 Folkhälsa Hälso- och sjukvård Individ- och familjeomsorg Stöd och service till personer med funktionsnedsättning Vård och omsort om äldre. Stockholm: Socialstyrelsen Socialstyrelsen (2011) Lägesrapport 2011 Hälso- och sjukvård och socialtjänst. Stockholm: Socialstyrelsen Frågor om levnadsvanor i vården 37

Kapitel 7. Referenser SOU 2009:11 En nationell cancerstrategi för framtiden Statens folkhälsoinstitut (2010a). Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa-allas ansvar. Statens folkhälsoinstitut 2010:16. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut (2010b). Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Hämtad från www.fhi.se/sv/statistik-uppfoljning/nationella-folkhalsoenkaten/ Statens folkhälsoinstitut (2010c). Lägesrapport 2010 Levnadsvanor. Statens folkhälsoinstitut (2009). Lägesrapport 2009 Levnadsvanor Sveriges kommuner och landsting SKL (2009). Vård på (o)lika villkor: en kunskapsöversikt om sociala skillnader i svensk hälso- och sjukvård Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Uppgift från Hans Fröling, Jämtlands läns landsting, 2011-01-25 38 Frågor om levnadsvanor i vården

Tabellbilaga tabellbilaga 1. Antal svar per undersökning, kön och redovisningsgrupp. Primärvård Somatisk sluten Somatisk öppen Psyk. öppen Psyk. sluten Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Ålder Utbildning Modersmål 44 år eller yngre 4 847 12 044 1 150 2 620 3 908 10 132 2 267 5 210 265 511 45-64 år 10 172 17 089 3 866 4 588 10 240 15 641 2 362 3 831 392 374 65-74 år 7 839 10 089 4 439 4 046 10 482 10 880 455 714 125 125 75 år och äldre 7 574 10 833 5 466 6 185 9 043 9 287 117 320 45 100 Universitet/ 5 825 11 998 2 466 3 619 6 964 12 876 1 061 2 780 149 235 högskola Gymnasium 10 817 18 276 4 780 5 459 11 847 16 345 2 631 4 876 350 473 Grundskola 13 973 19 752 7 640 8 151 14 786 16 404 1 528 2 390 323 393 Svenska 28 220 45 947 13 941 16 053 31 563 42 547 4 654 9 128 737 994 Annat 2 630 4 670 1 097 1 487 2 289 3 588 578 997 92 123 Geografi SVERIGE 30 962 50 790 15 103 17 620 33 990 46 307 5 270 10 161 834 1 123 Blekinge 698 1 156 413 437 1 341 1 600 148 309 19 17 Dalarna 1 215 2 006 519 717 2 122 3 021 141 362 38 35 Gotland 339 549 139 157 330 438 75 79 10 16 Gävleborg 1 392 2 296 540 537 1 376 2 068 175 362 29 57 Halland 1 924 2 813 523 577 1 773 2 240 199 424 32 55 Jämtland 1 135 1 666 306 354 385 580 12 27 10 20 Jönköping 1 331 1 975 903 1 065 2 002 2 446 337 633 58 63 Kalmar 1 826 2 735 513 582 1 750 2 351 294 557 31 47 Kronoberg 1 094 1 912 420 464 6 170 8 173 199 372 6 10 Skåne 5 151 8 842 2 590 3 051 1 455 1 823 1 378 2 624 120 185 Sörmland 770 1 339 408 479 2 290 3 971 248 523 53 65 Uppsala 1 668 2 831 780 893 1 601 2 611 337 666 44 52 Värmland 1 447 2 148 683 714 1 487 1 854 199 456 33 46 Västerbotten 1 392 1 979 679 776 1 094 1 344 177 390 37 66 Västernorrland 1 025 1 798 464 571 1 069 1 351 133 318 31 48 Västmanland 1 163 1 901 387 553 1 743 3 724 265 424 8 17 Västra Götaland 4 856 8 422 3 127 3 766 1 936 2 882 450 822 203 234 Örebro 1 031 1 878 793 947 3 066 3 830 155 287 30 23 Östergötland 1 505 2 544 916 980 3 066 3 830 348 526 42 67 Källa: Nationell patientenkät 2009 2010 Frågor om levnadsvanor i vården 39

Tabellbilaga tabellbilaga 2. Andel svar per undersökning, kön och svarsalternativ. Män och kvinnor.. Procent Sluten psykiatrisk vård Öppen psykiatrisk vård Primärvård Öppen somatisk vård Sluten somatisk vård Ja Män Nej men hade önskat det Nej det behövdes inte Ja Kvinnor Nej men hade önskat det Matvanor 26 20 54 25 22 52 Motionsvanor 21 23 55 18 23 58 Tobaksvanor 22 11 67 15 9 76 Alkoholvanor 36 10 54 18 6 76 Matvanor 40 11 48 42 12 46 Motionsvanor 50 12 38 46 11 43 Tobaksvanor 29 6 65 19 5 75 Alkoholvanor 45 4 50 28 4 68 Matvanor 18 7 74 14 8 77 Motionsvanor 29 7 64 22 7 71 Tobaksvanor 19 3 78 14 2 83 Alkoholvanor 14 3 83 7 2 91 Matvanor 17 5 78 12 6 82 Motionsvanor 25 5 69 18 5 77 Tobaksvanor 17 2 81 13 2 85 Alkoholvanor 12 2 86 7 1 92 Matvanor 25 8 67 19 10 71 Motionsvanor 27 8 65 17 9 74 Tobaksvanor 17 2 81 11 2 87 Alkoholvanor 13 2 85 6 1 93 Nej det behövdes inte Källa: Nationell patientenkät 2009 2010 40 Frågor om levnadsvanor i vården

Frågor om levnadsvanor i vården Resultat från Nationell patientenkät 2009 och 2010. I vilken utsträckning ställer hälso- och sjukvården frågor om levnadsvanor? Detta är en fråga som har aktualiserats bland annat i samband med de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder som kommer att implementeras under hösten 2011. Frågan kan till del besvaras med hjälp av den nationella patientenkäten. Hälso- och sjukvården har i uppdrag att ställa frågor om levnadsvanor när patienter besöker vården, kopplat till det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. För att få en tydligare nulägesbild av hur besökare inom hälsooch sjukvården får frågor om levnadsvanor har denna rapports tagits fram. Beställ eller ladda ner på www.skl.se/publikationer isbn 978-91-7164-708-5 Post: 118 82 Stockholm Besök: Hornsgatan 20 Telefon: 08-452 70 00 www.skl.se