ETT VIKTIMOLOGISKT FORSKNINGSPROGRAM

ETT VIKTIMOLOGISKT FORSKNINGSPROGRAM Rättigheter och motstånd 2002-2007

Förord Brottsoffermyndigheten fick under 2001 av regeringen uppdraget att utveckla ett forskningsprogram i viktimologi. Det är glädjande att nu kunna presentera det första svenska viktimologiska forskningsprogrammet: Rättigheter och motstånd. Det var ett viktigt steg i utvecklingen för brottsoffer när regeringen gav Brottsoffermyndigheten uppdraget att ta fram ett forskningsprogram i viktimologi. Som expertmyndighet följer Brottsoffermyndigheten situationen och utvecklingen för brottsoffer i Sverige. Den får därför god överblick över många problemställningar som aktualiseras för ett brottsoffer, framförallt genom de ärenden om brottskadeersättning som kommer in till myndigheten. Även i handläggningen av Brottsofferfonden får myndigheten kunskap om forskningsläget på brottsofferområdet. På det viset har myndigheten kunnat synliggöra behov av forskning i programmet och visa på de inriktningar som är särskilt angelägna idag. Brottsoffers situation i Sverige har förbättrats avsevärt på senare år men forskning behövs för att ge legitimitet åt det fortsatta brottsofferarbetet i Sverige. Man behöver ta till sig resultat av den viktimologiska forskning som finns för att lagförslag och fortsatta satsningar på brottsoffer ska bli användbara instrument. Den forskning som hittills bedrivits har huvudsakligen varit av kartläggande natur och den behöver fördjupas. Samtidigt är det fortfarande viktigt att bedriva offerundersökningar, i synnerhet om särskilt utsatta grupper av brottsoffer. Viktimologisk forskning spänner över ett vitt spektrum. Mot bakgrund av den utveckling som skett, behöver man studera vilket rättskydd brottsoffer har idag men också problematisera brottsoffers situation och de attityder som påverkar brottsoffer. Det arbete som nu inleds i och med att programmet introduceras måste utvecklas med tidens gång och vi hoppas att den forskning som kommer att bedrivas genom programmets försorg kommer att ge nya uppslag till forskning på detta angelägna forskningsområde. Britta Bjelle Generaldirektör för Brottsoffermyndigheten

ETT VIKTIMOLOGISKT FORSKNINGSPROGRAM - RÄTTIGHETER OCH MOTSTÅND DEL 1 En bakgrund 2 Inledning Man har talat om 1900-talet efter första världskrigets slut som ett offrens århundrade. Skälen till det är flera. Synen på offren kan förvisso variera från en tid till en annan men ett faktum är att sedan 1950-talet har antalet polisanmälda våldsbrott ökat dramatiskt från ca 200 000 till 1,2 miljoner brott. Brottsligheten i vårt samhälle och dess effekter är numera bland de absolut viktigaste politiska frågorna. Att bli offer för brott väcker starka känslor av rädsla, skuld, ibland hämnd och värdelöshet men också av försoning. Men den situation som en brottsdrabbad befinner sig i alstrar så många fler frågor av praktiskt och samhälleligt intresse: de handlar om rättskydd, behandling och bemötande från statens sida och om mänsklig läkning efter det trauma som kan uppstå efter ett brott. Framförallt aktualiserar ämnet brottsoffer stora frågor om moral och normbildning. Enligt en teori som lagts fram av sociologen Norbert Elias, går det ökande intresset för offret hand i hand med den civilisationsprocess som karaktäriserar utvecklingen i Europa. Under det senaste århundradet har intresset ökat för individens rättigheter. I en värld av krig och ökad brottslighet spelar de mänskliga rättigheterna en allt större roll. Det är rättigheter som berör brottsoffer. De senaste årtiondena har det i de flesta länder i Europa skett en intresseförskjutning från gärningsmännen till brottsoffren. Sverige har ur ett internationellt perspektiv en radikal lagstiftning till förmån för brottsoffer. Flera ideella organisationer; brottsoffer och kvinnojourer verkar sedan tjugo år tillbaka för brottsoffer och har bidragit till utveckling och opinionsbildning. En statlig myndighet bildades 1994: Brottsoffermyndigheten, med uppgift att verka för brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Nya grupper av offer uppmärksammas med jämna mellanrum och dessutom skapar nya former av brottslighet nya offer. Brottsoffermyndigheten fick under 2001 av regeringen ett uppdrag att förbereda, utforma och genomföra ett viktimologiskt forskningsprogram för en femårsperiod. Uppdraget kan ses utifrån den allmänna utveckling som tecknats ovan, men det bör också ses i ett kortare perspektiv, d v s

mot den utveckling som pågått i vårt land under senare år för att förbättra villkoren för de som faller offer för brott i samhället. Denna utveckling till trots saknas grundläggande fakta om brottsoffer, såväl om förekomst av viktimisering och utsatthet, som om behandling för brottsoffer. Utvärderingar av de reformer som genomförts i Sverige för brottsoffer har inte heller gjorts. Brottsoffrets identitet, d v s de föreställningar vi har av offret och hur dessa skapas har i mycket liten utsträckning analyserats i forskningen. Eftersom det är första gången som ett forskningsprogram introduceras på brottsofferområdet har en rapport som sammanställts av Anna Wergens publicerats i anslutning till uppdraget: Ett viktimologiskt forskningsprogram - Bakgrund och nuläge. Den ger en överblick över viktimologisk forskning i Sverige. Rapporten kan beställas från Brottsoffermyndigheten eller laddas ner från www.brottsoffermyndigheten.se Ekonomiska resurser till viktimologisk forskning inom ramen för programmet har möjliggjorts med hjälp av bidrag från Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, (FAS) Kempestiftelsen, Riksbankens Jubileumsfond, Umeå universitet, Vårdalstiftelsen och Brottsofferfonden. Detta kommer bl a leda till att ett antal tjänster för viktimologisk forskning utlyses vid universitet och myndigheter i landet. Umeå universitet gör en satsning på viktimologisk forskning med inriktning mot rättsväsendet. Brottsoffermyndigheten kommer också att initiera andra aktiviteter inom ramen för programmet, bl a ett nätverk för forskare på området. Viktimologi Viktimologi, som betyder läran om offret, är en ny vetenskap. Efter den moderna rättstatens uppkomst var det i ett mycket sent skede som offren blev vetenskapligt intressanta. Viktimologin emanerade ur kriminologiska studier av gärningsmannen men utvecklades så småningom till en egen disciplin. Under 1940-talet började forskare intressera sig för offrets roll i brottet. Intresset växte efterhand till andra aspekter av brottsofferfrågor. En gräsrotsrörelse för stöd och hjälp till brottsoffer utvecklades på 1970-talet. I anslutning till det utvecklades inom den viktimologiska forskningen en mer handlingsinriktad gren med fokus på politiska förändringar för brottsoffer. I många länder är viktimologi idag en väl etablerad akademisk disciplin. Så är det ännu inte i Sverige. Här ges undervisning om brottsoffer endast på ett fåtal ställen i grundutbildningarna och det finns få viktimologiska specialkurser tillgängliga. 3

Utveckling i Sverige Den inledande fasen i viktimologins utveckling karaktäriserades av en inriktning på riskbedömningar på såväl individnivå som på generell nivå. Utsatthet relaterad till generella levnadsmönster har i Sverige undersökts i offerundersökningar, inom ramen för de sk levnadsundersökningarna. Senare riktades intresset mot följderna av brotten för offren vilket studerats med hjälp av djupintervjuer, och därefter på myndigheters insatser för offren. Den viktimologiska forskningen i Sverige har till stor del gällt förekomsten av en viss brottslighet eller en viss typ av viktimisering. Den kvalitativa ansatsen har ökat på senare år men företrädesvis har den viktimologiska forskningen varit kvantitativ forskning. Viktimologin är ett ungt forskningsfält som befinner sig i ett tidigt skede av utvecklingen och grundläggande data är fortfarande nödvändiga för att gå vidare med andra frågor. Sociologisk och kriminologisk forskning om brottsoffer har rört utsattheten för brott i syfte att öka den breda kunskapen medan individinriktade discipliner som psykologi och medicin har rört reaktioner hos offren. En historisk aspekt på brottsoffers situation ger nya perspektiv på vår egen syn på brottsoffer. Filosofiska och religionsvetenskapliga aspekter på viktimologin tar upp de existentiella frågor som rör brottsoffer djupast sett. Idag forskas det om brottsoffer i de flesta discipliner inom samhällsvetenskap och humaniora. Sociologi, psykologi och kriminologi har varit de discipliner som varit mest förekommande i viktimologiska forskningsprojekt. Den grupp av offer som det bedrivits mest forskning om är våldsutsatta kvinnor. Den rapport som sammanställts om pågående viktimologiska forskningen visar att de projekt som utgår från brottsoffer är mer sällsynta medan det finns ganska många forskningsprojekt som på olika sätt berör brottsoffer, men i många fall på ett perifert sätt. Man kan heller inte finna någon viktimologisk forskningsmiljö i Sverige. Översikten visar visserligen att det finns forskning inom flera olika discipliner och en del visioner för framtida forskning om brottsoffer i Sverige. Med hänsyn till den begränsade omfattningen är kunskapen dock spridd och fragmentarisk och några strukturerade målsättningar finns ännu inte. Den aktuella forskningen om brottsoffer bedrivs från mycket olika teoretiska och metodologiska utgångspunkter och det finns få gemensamma teorier. 4

DEL II Ett viktimologiskt forskningsprogram Rättigheter och motstånd I beaktande av de diskussioner som förts om viktimologin är några klargöranden om de begrepp som det första viktimologiska forskningsprogrammet utgår ifrån nödvändiga att göra. Det här forskningsprogrammet gäller offer för brott och det ansluter sig till den riktning som dominerar viktimologin idag; d v s den som förordar en begränsning av viktimologin till kriminell viktimisering. Programmet följer den definition av brottsoffer som gjordes av Brottsofferutredningen 1998, enligt vilken ett brottsoffer är en fysisk person som direkt utsatts för ett kriminellt övergrepp. Det görs dock i medvetande om att ny kunskap och insikter gör brottsoffer till ett föränderligt begrepp. Det finns grupper som idag inte ses som brottsoffer men som kan komma att göra det i framtiden. Mycket av den forskning som gäller vittnen är tillämplig också på brottsoffer. Huruvida barn som bevittnar våld i sin närhet ska ses som brottsoffer är en rättspolitisk fråga. Det här programmet inkluderar också forskning om dessa barn och vill särskilt peka på att det är en angelägen grupp att forska mer om. Brottsligheten i vårt samhälle och den bild som formas av brottsligheten i samhället, bl a såsom den formas av media, är ett stort forskningsfält, inom vilket också brottsoffer ryms. Med hänvisning till att det finns en gråzon av forskningsprojekt i ämnen som berör brottsoffer men som inte direkt utgår från brottsoffers belägenhet, har det viktimologiska forskningsprogrammet kommit till i syfte att främja forskning där brottsoffrets situation är det centrala. Programmets titel Rättigheter och motstånd hänvisar till vad ett brottsoffers värld på många sätt handlar om. Det vill visa på de motpoler som existerar för ett brottsoffer mellan trauma och återupprättelse. Det visar också på den spännvidd som finns, i mötet med gärningsmän och myndigheter och det pekar därmed fram mot vad den viktimologiska forskningen kan komma att röra sig om. Titeln visar också på den utveckling som brottsoffer kan erfara, i tid, strukturellt, historiskt och på en individuell basis. I själva händelsen att bli utsatt för brott finns naturligtvis ett motstånd. Vi vet att detta motstånd kan förstärkas av olika krafter; myndigheter, handläggningstider o s v eller det som vi med ett annat ord kallar sekundär viktimisering. I hoppets riktning pekar däremot de rättigheter som finns på olika nivåer och vars bas utgörs av de mänskliga rättigheterna. 5

Brottsoffermyndighetens kontakt med viktimologisk forskning sker framförallt genom det ekonomiska stöd som ges till forskare via Brottsofferfonden. Brottsofferfonden har haft relativt stor frihet i beviljandet av medel. Det är skälet till att det nu finns anledning att inrikta sig på några specifika områden i forskningsprogrammet. 6 Riktlinjer och visioner Det viktimologiska forskningsprogrammet bör bygga på ett antal tydliga målsättningar utan att låsa den framtida forskningen. Det får inte utesluta visioner om viktimologins framtida utveckling. Att formulera dessa måste bli en uppgift för forskare inom ramen för forskningsprogrammet. Några generella riktlinjer kan emellertid slås fast redan nu. Viktimologin är till sin natur en tvärvetenskaplig diciplin. Forskningen bör även fortsättningsvis uppmuntras att ske i tvärvetenskapliga former. Ett program för viktimologisk forskning är speciellt såtillvida att det inbegriper i stort sett alla vetenskapliga discipliner. Ett viktimologiskt forskningsprojekt får sin hemvist såväl inom viktimologin liksom i den disciplin där forskaren hör hemma. Viktimologen får vinkla sin egen intressesfär inom den disciplin där han/hon hör hemma mot brottsofferforskningen. Viktimologin är därmed i sig själv gränsöverskridande. Det är viktigt att den ansatsen kan stimuleras och att inte dra alltför skarpa skiljelinjer mellan olika discipliners synsätt på frågor i ämnet. Det finns ett behov av allmängiltig kunskap om brottsoffers villkor i samhället liksom av generella lösningar, likaväl som det finns behov av studier med inriktning på vissa eftersatta och särskilt utsatta grupper. Det måste vara en målsättning att kunna stimulera till generell kunskap om brottsoffer och på samma gång till forskning om brottsoffer som präglas av mångfald. Med tanke på att forskningen hittills varit mycket koncentrerad på olika grupper av brottsoffer är ett önskemål att medel kan avsättas så att det inte uppstår en situation där de olika gruppers behov spelas ut mot varandra. Mot bakgrund av att man under senare år diskuterat bemötande av brottsoffer, bör forskningen på området också knyta an till de grundläggande normer som de mänskliga rättigheterna utgör. För att detta ska ske är det viktigt att forskare ger sin legitimitet till detta genom att använda sig av regelverket om de mänskliga rättigheterna. När det gäller brottsofferarbete generellt är det viktigt att komma ihåg att praktiker inom såväl rättsväsendet som ideella organisationer har mycket att bidra med, genom egna kunskaper, forskningsbart material och studier som bedrivits inom organisationerna. En uppgift för forskare i framtiden är därför att samarbeta med och föra en dialog med praktiker.

Att kvinnokön är en riskfaktor i utsatthet för våld visar erfarenhet av de som möter brottsoffer i rättsväsendet och forskning som hittills bedrivits på området. Kvinnorörelsen har bidragit och bidrar fortfarande till att föra upp brottsoffer på den politiska dagordningen. Ett genusperspektiv är nödvändigt i den framtida forskningen om brottsoffer. Tre kunskapsområden Tre områden har av Brottsoffermyndighetens vetenskapliga råd valts ut för det första svenska forskningsprogrammet: brottsoffer i rättsväsendet, barn som brottsoffer samt brottsoffer och etnicitetsfrågor. De har valts såväl utifrån behovet av forskning på dessa områden, som utifrån deras grad av angelägenhet. De är inte begränsade till sin natur utan täcker stora grupper av offer. De riktlinjer som angetts i regeringens uppdrag till Brottsoffermyndigheten om att utforma ett viktimologiskt forskningsprogram har utgjort en grundval. Brottsoffer i rättsväsendet Brottsoffer i rättsväsendet kan sägas vara en bas för många andra intresseområden. Ett stort antal brottsoffer involveras på något sätt i rättsprocessen. Men många brottsoffer kommer överhuvudtaget aldrig till rättegång och ytterligare en stor grupp väljer att inte anmäla brott. Vad beror detta på? Vad har erfarenheter av de brottsoffer som deltagit i rättsprocessen för betydelse för synen på rättsväsendet? Dessa frågor visar att brottsoffer i rättsväsendet handlar om tilltrosfrågor. Idag saknas med några få undantag rättsvetenskaplig forskning med brottsoffer som huvudtema. Andra discipliner har intresserat sig för rättsväsendet men inom juridiken har man inte haft det perspektivet. Med hänvisning till Sveriges relativt sett långtgående lagstiftningsarbete för brottsoffer finns det ett behov av forskning om de reformer som gjorts. Hur har de politiska markeringarna som gjorts på senare år, i form av lagstiftning och policyfrågor omsatts i praktiken? Vad har resursfrågor för betydelse i rättsväsendet? Brottsoffer i rättsväsendet för upp frågor om grundläggande rättsprinciper. Grundlagens skrivningar om likhet inför lagen och saklighet ställer krav på aktörer i rättsväsendet. Vad innebär det när gäller utbildning och kunskap om människor i kris? Rättsvetenskapliga aspekter på brottsofferproblematiken täcker in ett stort antal aspekter, från bevisfrågor och skadeståndsrätt till medling. Att också frågor om behandling och bemötande av brottsoffer inryms under denna rubrik kan inte nog understrykas. Brottsoffer i rättsväsendet handlar om det rättskydd som brottsoffer bör åtnjuta. 7

Ett sätt att höja brottsoffers status är att jämföra rättspraxis i svensk brottsofferlagstiftning, t ex information till brottsoffer, målsägandebiträde och skadeståndstalan. Att studera hur man kan utveckla förundersökningsmetoder men även teknisk utredning är också viktigt ur brottsoffersynpunkt. Den forskning som berör brottsoffret i rättsväsendet har företrädesvis gällt det inledande skedet i rättsprocessen. Forskning om det avslutande skedet i rättsväsendet kan gälla hur ersättning betalas i Sverige, av vilka instanser och hur olika skadeståndsposter ser ut med hänsyn till förekomst och storlek. De kan gälla synen på ersättning, i synnerhet kränkning samt hur ersättning till brottsoffer motiveras av domstolarna och parternas roll i skadeståndstalan. Det finns inte många svenska komparativa studier av hur brottsoffer hanteras i rättsväsendet. Komparativ viktimologisk forskning är viktig för att se behov och lösningar på området men den är också viktig i ljuset av de mänskliga rättigheterna. Nya former av organiserad brottslighet kräver ny form av utredning och internationell samordning. När det gäller handel med kvinnor och barn, s k trafficking, så har en kraftig reaktion på detta fenomen skett under de senaste åren vilket resulterat i ett stort antal dokument, handlingsplaner etc. Än så länge har dessa emellertid till mycket stor del gällt förebyggande arbete och medvetandehöjande åtgärder och i mindre utsträckning stöd och skydd av offren. Att se på dessa brott ur ett brottsofferperspektiv innebär studier av attityder om män och kvinnor, vår syn på sexualitet och maktförhållanden mellan män och kvinnor. Skyddsfrågor, d v s skydd av vittnen och brottsoffer gör sig alltmer gällande idag. Det gällande systemet för skydd av bevispersoner har tyvärr visat sig vara bristfälligt. Forskning om detta inbegriper såväl lagstiftning och implementering av denna som hur hot- och riskbedömningar kan utformas och hur de kan utvärderas. Tilltrosfrågan återkommer i detta sammanhang - hur påverkar skyddet av brottsoffer och vittnen tilltron till rättsväsendet? Den särskilda utredaren av frågor om skydd av hotade bevispersoner har föreslagit att Rikspolisstyrelsen tillsammans med forskare ska utarbeta riktlinjer om riskbedömningar vid ärenden om våld i familjen. Förhoppningsvis kan detta vara en grogrund för mer forskning på området. 8 Brottsoffer och etnicitet Sverige har de senaste femtio genomgått en stor befolkningsmässig förändring. Idag uppskattar man att omkring en miljon människor har utländsk bakgrund. Vi lever i alltmer segregerade miljöer. Det får också följder vad gäller brottslighet och brottsoffer.

En satsning på forskning om brottsoffer och etnicitet måste ses mot bakgrund av att rasism och främlingsfientlighet har prioriterats av regeringen som en av de viktigaste samhällsfrågorna. Etnicitet är också ett starkt expanderande forskningsfält där dock brottsoffer ännu inte fått någon större uppmärksamhet. Vad kommer då forskning om brottsoffer med rasistiska förtecken att handla om? Till att börja med ska man vara medveten om att ett stort antal människor kommer till Sverige som brottsdrabbade från krigsområden eller länder med politiska konflikter. Hur beaktar vi det? Vidare handlar det om offer för rasistisk brottslighet. Brottsoffer och etnicitet berör det som kallas för hatbrott, d v s brott som har främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag. Brottsoffer och etnicitet kan också handla om människor som drabbas av brott i Sverige begångna av personer från samma kultur. Slutligen aktualiserar rubriken även inomkulturella mönster inom ett land/samhälle/grupp. Hur får vi kännedom om hur många som utsätts för hatbrott? Det är en grundläggande fråga för forskare under den här rubriken med tanke på det mörkertal som visat sig finnas när det gäller den här typen av brottslighet. Andra frågor av intresse handlar om vad debatten om invandrares brottslighet har för effekter på brottsoffren och om brottsoffer från en annan kultur är dubbelt viktimiserade - hur kan vi påverka det? Särskild uppmärksamhet har på senare tid unga flickor från andra kulturer som utsatts för brott av manliga släktingar här i Sverige fått. Regeringen har gjort flera insatser för utsatta flickor i särskilt patriarkala familjer. Sådana satsningar bör anknytas till forskning på området. Barn som brottsoffer Barn som blir brottsoffer är dessvärre en stor grupp och det är också en sårbar grupp i samhället. Barn kan bli brottsoffer på en rad olika sätt. Området rymmer således psykisk misshandel och barnpornografi liksom andra former av övergrepp. När det gäller alla former av övergrepp är en fördjupad analys av barns utsatthet nödvändig. Vilka mekanismer gör att vuxna accepterar att barn utsätts för sådant som de inte accepterar att vuxna utsätts för? Ändå är det idag allmänt känt att övergrepp och kränkningar i barndomen ger verkningar som offret kommer att leva med hela livet. En central fråga på detta område är hur vi får barn att komma till tals. Metoder för insamling av tillförlitliga uppgifter är därför ett av de största forskningsbehoven. Regeringen har framhållit att kunskaperna kring barns vittnesmål bör förbättras. Sådan kunskap gäller hur barns berättelser värderas, vem som gör/ska göra dessa värderingar samt hur bevisvärdet kan förbättras. Det handlar 9

om hur man anlägger ett barnperspektiv i förhör och intervjuer med barn och utbildning för olika yrkesgrupper som arbetar med dessa frågor. Den fråga som följer är vad vi kan göra för att hjälpa de barn som berättat. Det handlar om forskning som rör effekterna av brottet hos barnet; behandling, diagnostik och vetenskaplig utvärdering av olika behandlingsformer. Barnkonventionen nämns allt oftare i debatt och retorik men många instanser är eniga om att det är långt kvar till en korrekt tillämpning av den. Barnperspektivet i rättstillämpningen är ett begrepp som kräver forskning. Vad är barnperspektivet och hur bör det tillämpas? Hur gör samhällets representanter för att implementera ett sådant perspektiv idag? Barns rättsliga ställning i Sverige är ett viktigt ämne ur flera perspektiv, såväl vad gäller vårdnadstvister där barn eller moder utsatts för våld som vad gäller mobbning. Mobbning är ett samhällsproblem som nu börjar att tas på allvar. I begreppet ryms straffbelagda handlingar men i praktiken kan dessa avfärdas under förevändning att det bara är mobbning. Forskningen om detta är dock bristfällig. Sexuella övergrepp mot barn, ett av de grövsta brotten som finns, leder idag i mindre än 10 procent av fallen till åtal. Detta och den stundtals hätska debatt som förts i samband med övergrepp mot barn visar på behovet av kunskap om barns minnesförmåga och trovärdighet liksom om förhörsmetoder och bevisvärdering. Det finns redan idag studier med förslag till hur man kan förbättra för barn i rättsprocessen men dessa behöver stöd i mer forskning. 10 Gemensamma frågeställningar Viss brottsofferrelaterad forskning är av gemensamt intresse för olika grupper av offer. Med tanke på de mörkertal av brott som finns och som är särskilt stora inom särskilda grupper och som varierar med brottet och offrets utsatthet, är det grundläggande för viktimologiska forskare att få kännedom om hur många och vilka som utsätts för en viss typ av brott. Fenomenet upprepad viktimisering kräver mer forskning. Man har hittills visat att en liten grupp människor drabbas av ett oproportionerligt stort antal brott. Det ställer frågor om bemötande av svaga grupper och brottsofferstödjande åtgärder. De områden som nu introduceras i programmet rymmer i sig olika grupper och bland dessa finns de som är särskilt sårbara; kvinnor, barn och äldre och dessa skapar särskilda behov av forskning.

Män, kvinnor och barn behandlas olika som brottsoffer. Förändringen av individbegreppet liksom utvecklingen av de mänskliga rättigheterna anknyter därmed till viktimologin. Det är viktigt att framtida satsningar på brottsoffer kan ha en grund i viktimologisk forskning och kopplas till sådan forskning. Det gäller till att börja med att vinna kunskap om den värld som andra grupper befinner sig i och hur den påverkar dem som brottsoffer, därefter att utveckla arbetsmetoder för att nå dem och hjälpa dem. En människa som är drabbad av ett brott är alltid något annat än enbart ett brottsoffer. Vad har en människas övriga roller för betydelse för bemötande och återupprättelse? Hur ger sig fördomar, rasism och sexism till känna när det gäller brottsoffer? Frågeställningar inom flera av de tre områdena kan också sammanfalla till intressanta forskningsämnen, som t ex omhändertagande av brottsoffer med utländsk bakgrund i det svenska rättsväsendet och barns rättsskydd som brottsoffer. Några teman Flera generella frågeställningar gör sig gällande vid studier av brottsoffer. Några exempel på sådana är trovärdighet, rättsäkerhet/rättskydd och likhet inför lagen, synen på staten i förhållande till den enskilde, tiden och dess roll för offer i rättsprocessen och i läkningsprocessen. Brottsoffer är en stor och heterogen grupp. Genom att presentera teman eller profilområden som på ett mer övergripande sätt behandlar brottsoffrens problematik vill programmet stimulera till nya tankar. Genom att anknyta dessa teman till de tre redan givna områden tror vi att fler intressanta frågeställningar kan komma att väckas. Det teman som aktualiseras är; Brottsofferbegreppet Brottsoffers rättigheter som mänskliga rättigheter Brottsoffer och motkrafter Kostnader för brottsoffer i samhället Brottsofferbegreppet är föränderligt. Det är svårt att bestämma vad som är den allmänt vedertagna synen på brottsoffer. De föreställningar som finns om brottsoffer kolliderar ibland med den processuella definitionen av brottsoffer; av målsägande. Bilden av det ideala brottsoffret, 11

har länge intresserat viktimologer. Det är en konstruktion som syftar på en person som genom sitt uppträdande och sin roll i samhället har legitim rätt att vara offer. Men även denna bild förändras i takt med samhället. Hur är vår bild av offret idag och hur ser den ut i morgon? Hur verkar offerskapet normerande och uteslutande? Att bli offer för brott påverkar ofta identiteten hos den utsatte. Det associeras oftast med negativa följder. Brott leder ofta till chock och kris men därefter kan en fas av nyorientering i livet följa. Ur offerskapet kan en förändrad och starkare människa stiga fram. En angelägen fråga för brottsofferforskningen är att se på vad det faktum att man utsätts för brott gör med människor. Mycket av det som rör brottsoffer är i själva verket en fråga om mänskliga rättigheter. Insikten om att mänskliga rättigheter gäller också Sverige kom ganska sent och att se på brottsoffer utifrån ett perspektiv av mänskliga rättigheter är en ny diskurs i Sverige. Mänskliga rättigheter innebär rättigheter också för brottsoffer liksom för särskilda grupper av brottsoffer; kvinnor och barn och äldre. Den rättslöshet som barn som utsätts för övergrepp upplever är ett exempel på den vikt som de mänskliga rättigheterna bör tillmätas i det här sammanhanget. Idag pågår ett arbete för att stärka vissa minoriteters rättigheter i samhället och i världssamfundet; det är ett arbete som påverkar också brottsoffer. Hur ser brottsoffers rättigheter ut och hur varierar synen på dessa rättigheter är frågor för fortsatt analys och debatt. Brottsofferrörelsen har vunnit en rad framgångar. Det har blivit politiskt korrekt att tala om brottsoffer. Men samtidigt har brottsofferrörelsen varit en rörelse som förts i motvind och brottsoffer har i många sammanhang behandlats som marginella. Det är en del av forskningens uppgift att analysera de orsakssamband och de följdverkningar som detta motstånd fött. Vad innebär motståndet för brottsofferrörelsen och för brottsoffren och var finns detta motstånd? Brottsoffer sett ur ett ekonomiskt perspektiv är ett helt outforskat område. I den offentliga debatten tas frågan om vad brott kostar samhället ibland upp men vad offrens lidande kostar är okänt. I Finland genomfördes 1998 en undersökning av olika kostnader i samhället för mäns våld mot kvinnor. Denna studie visade att kostnaderna, inkluderat de indirekta kostnader som uppkommer av sådant våld uppgick till mellan 500 och 900 miljoner FIM. Liknande studier i Sverige skulle introducera ett nytt perspektiv i den viktimologiska forskningen. 12