This is the submitted version of a chapter published in "Min tid ska komma": Gustav Mahler i tvärvetenskaplig belysning.

http://www.diva-portal.org Preprint This is the submitted version of a chapter published in "Min tid ska komma": Gustav Mahler i tvärvetenskaplig belysning. Citation for the original published chapter: Lamberth, M. (2011) "Jag var Saulus innan jag blev Paulus": om förhållandet mellan Arnold Schönberg och Gustav Mahler. In: Ursula Geisler och Henrik Rosengren (ed.), "Min tid ska komma": Gustav Mahler i tvärvetenskaplig belysning (pp. 33-48). Lund: Sekel Bokförlag N.B. When citing this work, cite the original published chapter. Permanent link to this version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-33134

Marion Lamberth Jag var Saulus innan jag blev Paulus. Om förhållandet mellan Arnold Schönberg och Gustav Mahler. Förhållandet mellan Arnold Schönberg (1874 1951) och Gustav Mahler (1860 1911) var ambivalent. De träffades i Wien i början av 1900-talet och levde under några år i samma stad, Mahler som en av Wiens främsta kulturpersonligheter och den 14 år yngre Schönberg som en musikalisk nytänkare med höga ambitioner. Som komponister gick de egna vägar, men hyste samtidigt aktning för varandra. Året efter Mahlers död bekänner Schönberg frimodigt i ett föredrag att han varit en Saulus innan han blivit Paulus i sin relation till Mahler. Därmed blir hans tal lika mycket en avbön som en hyllning till den person som med sin bakgrund, skicklighet och framgång torde ha varit ett självklart föremål för Schönbergs beundran. Inte nog med det Schönberg stod också i tacksamhetsskuld till Mahler som upprepade gånger hade ställt sig på de unga tonsättarnas sida och som vid minst ett tillfälle räddat Schönberg ur ekonomisk knipa. Efter Mahlers död bestämde sig Schönberg, som den Paulus han blivit, att verka för spridningen av Mahlers musik och kom då även i närmare kontakt med Alma Mahler. Den politiska turbulensen på 1930-talet förde dem så småningom till samma plats i USA där de verkar ha umgåtts enbart sporadiskt. Men det finns även andra beröringspunkter som knyter ihop dessa personers livsöden, som Alexander Zemlinsky i Wien och Willem Mengelberg i Amsterdam. Det är dessa ömsesidiga relationer som denna text handlar om. 1 Wien kring 1900 När Gustav Mahler i oktober 1897 tillträdde tjänsten som ledare för hovoperan i Wien var han med sina 38 år den yngste någonsin på denna prestigefyllda post. Född i juli 1860 av judiska föräldrar i en by i Böhmen och uppväxt i den lilla staden Iglau fick han tidigt undervisning i piano och blev som femtonåring inskriven vid musikakademien i Wien, 2 där hans lärare i piano, Julius Epstein, förespådde honom en lysande framtid. Här kom han också i kontakt med Anton Bruckner, även om denne aldrig blev hans formella lärare. Samtidigt var han inskriven vid universitetet och fullbordade på distans sin skolgång vid gymnasiet i Iglau med studentexamen 1877. Efter framgångsrika studier vid musikakademien, med priser i piano 1876 och i komposition 1878, började karriären komma trevande igång, först som dåligt betald pianolärare i Wien, sedan som kapellmästare på olika mindre och så småningom större teatrar i hela det tyska språkområdet. I Budapest debuterade han med Wagners Das Rheingold 1

och Die Walküre i januari 1889 och lyckades fånga Brahms uppmärksamhet med Mozarts Don Giovanni. 3 Uruppförandet av den första symfonin i november samma år var dock allt annat än en succé. Anställningen som förstedirigent vid stadsteatern i Hamburg mellan 1891 och 1897 var med upp till 150 föreställningar per säsong, en medelmåttig orkester och torftig scenografi både slitsam och estetiskt frustrerande. Mahlers rykte som dirigent växte när han efterträdde den berömde Hans von Bülow som ledare för stadens abonnemangskonserter. När han väl kallades till hovoperan i Wien avancerade han snabbt från förstedirigent i april 1897 till ställföreträdande direktör i juli och slutligen till högsta direktör i oktober. Han började genast med sitt omfattande reformprogram beträffande orkesterdisciplinen och slentrianen på publiksidan, som sena ankomster, upplysta publikutrymmen under förställningen och betalda hejarklackar. 4 Genom att knyta den till Wiener Sezession hörande Alfred Roller till operan moderniserade han också scenografin i riktning mot Wagners allkonstverk. 5 Mahler var även dirigent för Wienfilharmonikerna mellan 1898 och 1901. Den 14 år yngre Arnold Schönberg har med sina judiska rötter en med Mahler jämförbar bakgrund. Han föddes 1874 och växte upp i Wiens stadsdel Leopoldstadt under enkla förhållanden, började spela violin som åttaåring och gjorde sina första kompositionsförsök för detta instrument. Faderns tidiga död vid årsskiftet 1890/91 tvingade honom att avbryta sin skolgång och att hjälpa till med familjens försörjning genom att ta tjänst i en bank. Han sade upp sig, eller kanske rentav blev uppsagd, redan 1895 för att få syssla med musik på heltid, bland annat som dirigent för olika arbetarsångföreningar och med arrangeringsuppdrag. Men hans dröm var att bli komponist, och hans förebilder var både Brahms och Wagner. När Mahler kom till Wien var Schönberg 23 år gammal. I Alexander Zemlinsky hade Schönberg en vän med liknande social bakgrund och med samma brinnande intresse för musik. Zemlinsky, född 1871, hade lyckats få en musikalisk utbildning som frielev vid samma institution som Mahler tidigare och var redan i mitten av 1890-talet en uppskattad pianoackompanjatör. 1895 startade han i en amatörorkester vid namn Polyhymnia i vilken Schönberg spelade cello. Hans första opera Sarema fick 1897 sitt uruppförande i München, och hans sagoopera Es war einmal gavs på hovoperan i Wien 1900. Ytterligare en opera, Der Traumgörge, skulle uruppföras på hovoperan 1907, men ställdes in i samband med Mahlers avsked. Zemlinsky har en diger verklista med både instrumentalmusik och operor, men var under sin livstid mest känd och anlitad som dirigent, senare bland annat i Prag. Det var han som mellan 1895 och 1900 tog sig an Schönbergs musikaliska utbildning som främst bestod i 2

gemensamma analyser av kompositioner av rang och av diskussioner kring vännernas egna kompositionsförsök. Schönberg gifte sig 1901 med Zemlinskys syster Mathilde. Även Alma Schindler, sedermera gift med Mahler, var under en tid Zemlinskys kompositionselev. Född 1879 som dotter till en ansedd landskapsmålare i Wien växte hon upp i en välbärgad och intellektuellt stimulerande miljö. Hennes musikaliska talang främjades tidigt med undervisning i piano och musikteori. Lektionerna för Zemlinsky överskuggades dock av en häftig förälskelse dem emellan som gjorde Alma oförmögen att koncentrera sig på sina musikaliska uppgifter. 6 När Mahler i november 1901 började uppvakta Alma försattes hon i ett känslomässigt dilemma som löste sig till den senares fördel. Redan den 27 december samma år tillkännagavs parets förlovning och giftermål hölls i Karlskirche den 9 mars 1902. Närkontakter Gustav Mahler kom i kontakt med Schönbergs musik 1903 när Arnold Rosé, konsertmästare i hovoperans orkester och försteviolinist i den ansedda Rosé-kvartetten, repeterade dennes stråksextett Verklärte Nacht i ett av operans övningsrum. Då hade Schönberg nyligen kommit tillbaka från Berlin och försökte på nytt att etablera sig i Wien. Därefter var Schönberg och Zemlinsky ibland gäster i paret Mahlers hem för en enklare måltid och intensiva diskussioner kring musik. 7 Även om deras åsikter om musik sällan överensstämde ställde sig Mahler förbehållsfritt på de ungas sida, i synnerhet vid de konserter med Schönbergs musik som är beryktade som skandalkonserter, men även formellt som hederspresident för den av Zemlinsky och Schönberg 1904 grundade Verein schaffender Tonkünstler 8 och ideellt som räddare i finansiella nödsituationer. Året 1904 kan anses som en av vändpunkterna i Schönbergs liv när Alban Berg och Anton Webern blir elever till honom. Fler och fler tillkommer med tiden och Schönberg utvecklas till en eftertraktad och stimulerande lärare. Stilistiskt sett vänder han nu senromantiken ryggen till och börjar i sin första stråkkvartett (1904-05) och sin första kammarsymfoni (1906) experimentera med kammarmusikaliska former samt med vidgad tonalitet, men först med andra stråkkvartetten (1908) sker övergången till atonaliteten. I början av år 1907 organiseras tre konserter med hans musik, som med skratt, skällsord och handgripligheter bland publiken utlöser de redan nämnda skandalerna som dagarna därpå ältas i dagspressen. 9 Samma år går även Mahlers era vid hovoperan mot sitt slut. En kombination av privata bekymmer, bland annat förlusten av sitt femåriga barn och upptäckten av sin hjärtsjukdom, 3

samt allt större oenigheter med operans ledning gör att Mahler lämnar sitt uppdrag hösten 1907 för att ta anställning i New York, först som dirigent vid Metropolitan Opera, sedermera även som dirigent för New Yorkfilharmonikerna. Avskedskonserten i Wien den 24 november med hans andra symfoni blir till en överväldigande succé när varje sats bemöts med jublande applåder. Vid Mahlers avresa den 9 december samlas runt 200 anhängare, däribland Schönberg och hans krets, på perrongen på Wiener Westbahnhof för att ta avsked. Livet ter sig inte mindre slitsamt nu: fram till sin död i maj 1911 reser han fyra gånger fram och tillbaka över oceanen och företar vid sidan om sina uppdrag vid Metropolitan Opera flera konsertresor både i USA och i Europa. Äktenskapet skakar i fogarna när Alma börjar träffa Walter Gropius, men räddas efter en konsultation hos Sigmund Freud. 10 Sommarmånaderna tillbringar han som alla år med att komponera på sitt lantställe i Österrike. Han hinner inte uppleva uruppförandet av sin nionde symfoni och den tionde symfonin lämnas ofullbordad. Vid sista överfarten från New York är han är redan dödssjuk och han dör i Wien den 18 maj. Liktåget den 22 maj var i storlek med Brahms, och bara den fick delta vid sorgakten och gravsättningen på kyrkogården i Grinzing som hade en inträdesbiljett. Mahlers död Schönberg ger uttryck för sin sorg över Mahlers död med åtminstone två verk, det sista stycket av Sechs kleine Klavierstücke opus 19 och med en målning. 11 Pianostycket, som är daterat dagen efter Mahlers död, förefaller som en reflektion över hans sista andetag. Det har bara nio takter som spelas sehr langsam och ytterst svagt och pianopianissimo. Redan i de första två takterna hotar pulsen att avstanna, men fortsätter med svaga, korta motiv och en något längre, oavslutad fras ( mit sehr zartem Ausdruck ) som kommer liksom i otakt mot slutet. Stycket avstannar med en nästan ohörbar utandning ( wie ein Hauch ) när den sista av skalans tolv halvtoner har använts. Schönbergs målning Begräbnis von Gustav Mahler 12 fångar känslan av tomhet och sorg vid Mahlers död. Till höger och vänster om den mörkt gapande graven står eller knäböjer de sörjande, och en överdimensionerad man i mörk kostym, bildens huvudperson förutom den som inte finns längre och därför inte syns längre i alla fall den sistanlände, Schönberg kanske rentav, står i begrepp att falla på knä vid gravens fotända. Den blommande vegetationen runtom och kullarna i bakgrunden lyser saftigt mörkgröna. De stormvridna träden motsvarar visserligen det blåsiga regnvädret som rådde denna dag, men symboliserar kanske också den kraftiga kulturella motvinden som Schönberg börjar ana vid denna tid. 4

Saulus blir Paulus Schönberg dedicerar Mahler också sin Harmonielehre som utkom i oktober 1911, bara månader efter dennes död. Han skriver inte widmen (dedicera) utan weihen (helga) och väljer på så sätt en religiös vokabulär som han på tal om Mahler gärna vidhåller, bland annat genom att kalla honom för martyr och helgon och Ganz-Grosser. 13 På hösten 1912 håller han ett omfattande föredrag om Mahler i Prag, Berlin och Wien som börjar som en trosbekännelse: Istället för att bli mångordig vore det kanske bäst för mig att enkelt säga: Jag tror fast och orubbligt på att Gustav Mahler var en av de största människorna och konstnärerna. För det finns ju bara två sätt att övertyga någon annan om en konstnärs betydelse, det första och bästa: att spela hans verk, det andra som jag tvingas använda mig av: att överföra sin tro på detta verk till andra. 14 Öppenhjärtigt erkänner Schönberg i sitt föredrag att han tidigare också tillhört dem som var kritiska mot Mahlers musik. Att han liksom andra kunde tycka att den var banal och sentimental, och långrandig. Men lik Saulus som blev Paulus var han med om en omvändelse när han under en konsert med Mahlers musik tappade all intellektuell kontroll och ohjälpligt rycktes med i en stark emotionell upplevelse som visade honom Mahlers storhet. 15 Ibland, säger Schönberg, måste man tillåta sig att tro på sina känslor, och inte ifrågasätta dem. Det är mycket möjligt att Schönbergs omvändelse skedde i samband med upplevelsen av Mahlers tredje symfoni i december 1904 som dokumenterats med ett spontant tackbrev. Här finns samma distinktion mellan förnuft och känsla som i föredraget när Schönberg påpekar att han inte talar från musikant till musikanten (det vill säga: sakkunniga emellan) utan från människa till människan (vill säga: med empati). Ärade Herr Direktör, för att någorlunda beskriva vilket överväldigande intryck Er symfoni gjorde på mig får jag inte tala som musikant till musikant, utan jag måste tala som människa till människa. Ty jag såg Er själ naken, splitternaken. Den låg framför mig som ett vilt, hemlighetsfullt landskap med skräckinjagande djup och klyftor vid sidan om ljuva, soliga ängar, idylliska viloplatser. Jag upplevde den som en skrämmande och olycksbådande naturtilldragelse och dess fredstecken, regnbågen. [ ] Behöver jag begripa det som griper mig? Jag har genomlevt Er symfoni. Jag var med i kampen om illusionerna; jag upplevde den besviknes smärta, jag såg onda och goda krafter brottas med varandra, jag såg en människa i kvalfull emotionell rörelse bemöda 5

sig om inre harmoni; jag upplevde en människa, ett drama, sanning, hänsynslösaste sanning! Förlåt mig! Jag behövde få utlopp för mina känslor; medelmåttiga känslor finns inte hos mig, antingen eller! Er djupt tillgivna Arnold Schönberg 16 Krig och fred Tristess, tomhet och andlig motvind mötte också Schönberg i hans dåvarande livsskede. Förhandlingar om en anställning vid konservatoriet i Wien misslyckas, han råkar i gräl med sin hyresvärd och bestämmer sig under sommaren att åter flytta till Berlin, med hustrun Mathilde och två barn, där Richard Strauss hjälper honom med en formell anställning vid konservatoriet. Under denna tid blir han också vän med Kandinsky och har en avsevärd succé med sin Pierrot lunaire. Han har olika dirigentuppdrag, håller sitt föredrag om Mahler i Prag, Berlin och Wien, men undviker för övrigt det förhatliga Wien, som Mahler gjort tidigare. Hans ekonomiska situation är vansklig och flera år i rad är han mottagare av Mahlerstiftelsens stipendium, med Alma Mahlers goda minne. Så kommer kriget och elevunderlaget försvinner så gott som helt. Som Berg och Webern längtar Schönberg efter att få tjäna sitt fädernesland som soldat. Hans tid i armén blir dock kort och arbetssituationen är kärv. Återigen är det Alma Mahler som hjälper Schönberg, denna gång genom att förmå en av sina väninnor att låna ut sitt hus till Schönberg och hans familj som numera har utökats med en hund. En ljusglimt i Schönbergs liv är upptakten till ett samarbete med dirigenten Willem Mengelberg och Concertgebouw-orkestern i Amsterdam. Mengelberg hade redan 1902 vid Tyska tonsättarföreningens årsmöte med tillhörande tredagars musikfest i Krefeld fått upp ögonen för Gustav Mahler och därefter gjort en betydande insats för spridningen av Mahlers musik i Holland. 17 Hans tillgivenhet består efter Mahlers död och går så småningom också över på Schönberg, som inbjuds för att dirigera såväl Mahlers som sin egen musik. 1920-21 vistades Schönberg med sin familj under längre perioder i Holland för att ge kurser och för att medverka vid en stort anlagd Mahlerfest med anledning av Mengelbergs 25-åriga jubileum som dirigent vid Concertgebouw. Även Alma Mahler var närvarande, denna gång i sällskap med författaren Franz Werfel. Repetitioner, konserter, gemensamma middagar och utflykter förde gästerna närmare varandra, och Alma tycks ha reviderat sin åsikt om Arnold och Mathilde Schönberg grundligt. Åter i Wien skickar hon en manuskriptsida av en av Mahlers kompositioner till dem, tillsammans med ett litet brev som påminner om den avbön som Schönberg gjort tidigare gentemot Mahler: 6

Förlåt mig Arnold Schönberg, att jag inte alltid hyst största aktning för Dig, att jag lät mig förvirras och att jag hittills insett ditt värde helt bara i ljusa ögonblick. Förlåt mig Mathilde, att jag inte alltid älskat Din själ så som jag gör idag och ta upp mig, älskade, trofasta människor, i Era stora hjärtan så som Ni inte längre kan fördrivas ur mitt hjärta. Alma 18 Hittills har det knappast någonting sagts om Schönbergs hustru Mathilde, som var född 1877 och syster till Schönbergs vän Alexander Zemlinsky. Man får räkna med att Schönberg har känt Mathilde nästan lika länge som Alexander. Vännerna brukade tillbringa sina sommarferier tillsammans på landet och 1899, samma år som Schönbergs Verklärte Nacht tillkom, lär även Mathilde varit med. De gifte sig hösten 1901 och fick två barn tillsammans. Mathilde var under hela sitt liv en trogen följeslagare till sin man. Under en kort episod i slutet av sommaren 1908 försökte hon bryta sig loss men återvände redan efter några veckor. 19 Till skillnad från Alma Mahler kom hon från enkla förhållanden och hade inga som helst ambitioner att emancipera sig. De båda kvinnorna levde i olika världar, och Alma kunde bakom rygg kritisera Mathilde för både hennes ovårdade tänder och för hennes, som hon trodde, oförmåga att hjälpa sin man i praktiska angelägenheter. 20 Schönbergs Berliner Tagebuch från 1912 vittnar dock om att han i så gott som alla frågor lade stor vikt vid Mathildes råd och samtycke. 21 Han uppskattade också hennes diplomatiska sinnelag, som framgår ur följande rader skrivna strax efter Mathildes död i oktober 1923: Mathilde var så tydlig och enkel i sina dispositioner, hon kunde med få ord lösa komplicerade situationer, och dessutom alltid ganska tystlåten. 22 År 1923 offentliggjorde Schönberg sin tolvtonsmetod som gjorde honom till en vägvisare för kommande generationer av komponister. Året därpå firades han stort på sin femtioårsdag, bland annat med en officiell ceremoni på rådhuset i Wien och med en hyllningsbok som hans elever hade sammanställt. 23 Han var numera omgift med den 24 år yngre Gertrude Kolisch och tillsammans med henne flyttade han på nytt till Berlin, men företog också längre resor till Italien, Frankrike och Spanien för att få bukt med sina luftvägsbesvär. Gertrude var dotter till en läkare och syster till Schönbergs elev Rudolf Kolisch, som gjorde en stor insats för spridningen av Schönbergs musik först i Europa och senare i USA som primarie i Kolischkvartetten. Hon var utbildad till skådespelare under Max Reinhard och skrev senare under pseudonymen Max Blonda librettot till Schönbergs sällan spelade opera buffa Von heute auf morgen. Tillsammans med henne fick Schönberg ytterligare tre barn. Efter hans död 1951 var hon en energisk förvaltare av hans kvarlåtenskap. 7

Exilen Efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 blev det länge ansträngda klimatet i Tyskland för många outhärdligt. Den numera 59-årige Schönberg, som hade utnämnts till ledare för kompositionsklassen vid musikakademien i Berlin på livstid, fick yrkesförbud. Han lämnar Berlin nästan omgående och emigrerar via Paris, där han demonstrativt återtar sin judiska religion, till USA. 24 Här tas han emot med stora hedersbetygelser och får genast ett läruppdrag på Malkin-konservatoriet i Boston. Besviken på institutets marginella betydelse och besvärad av östkustens hårda klimat flyttar han året därpå till Hollywood där han så småningom blir granne med George Gershwin, Igor Stravinsky, Thomas Mann, Erich Maria Remarque, Theodor W. Adorno samt Alma Mahler-Werfel och Franz Werfel. Hans situation blev knappast bättre när han började undervisa på University of Southern California, för även där var elevunderlaget inte vad han hade förväntat sig. Han utnämns 1936 till professor och pensioneras 1944. Trots påtaglig berömmelse han blev 1949 även utnämnd till hedersmedborgare i sin hemstad Wien kännetecknas också hans sista levnadsår av finansiella bekymmer. Han dör 1951. Exilen har sina egna lagar. Man träffas på cocktailpartys och vid högtidsdagar, men utelämnas för övrigt åt sig själv. Så var fallet också för Alma Mahler-Werfel och Schönberg, vars relation under åren i USA var relativt lös. Utgivningen av Thomas Manns roman Doktor Faustus utlöste en tvist om Schönbergs ideella upphovsrätt till tolvtonsmetoden där även Alma verkar haft ett finger med i spelet. Osäkert om det berodde på ett missförstånd eller om det var hans medvetna val deltar Schönberg inte i en samlad skriftlig hyllning till Almas sjuttioårsdag 1949. Men han skickar henne en gratulation i form av en kanon i ren C-dur vars text lyder: Gravitationscentrum i ett eget solsystem, omkretsat av strålande satelliter, så ter sig Ditt liv för beundraren! 25 Det är allt annat än en lyckönskning utan en sista diplomatisk tillrättavisning. Borta är det religiösa tonfallet från tidigare vänskapsbetygelser. Här talar en egocentriker till en annan, envis och oförsonlig! Schönberg dör två år senare, medan Alma, änka efter Werfel sedan 1945, lever ända fram till 1964. Nutiden Hundra år efter Mahlers död tillhör hans symfonier standardrepertoaren hos alla stora orkestrar i världen. Schönbergs musik spelas fortfarande relativt sällan, men hans gärning som 8

lärare och centralfigur för Andra Wienskolan samt hans tolvtonsmetod har givit honom en säker plats i västerlandets musikaliska kanon. Zemlinsky följde aldrig Schönbergs utveckling in i atonaliteten utan höll sig kvar i den tidiga 1900-talsmusikens idiom. Hans operor och instrumentalmusik upplever en renässans i våra dagar. Alma Mahler-Werfels rykte som femme fatale överskuggar fortfarande hennes ovärderliga insats som skicklig och strategisk förvaltare av både Mahlers och Werfels kvarlåtenskaper. Hennes få lieder finns utgivna och de är lika senromantiska som Zemlinskys eller Schönbergs från samma tid och lika sällan uppförda som dessa. Många av dagens postmoderna komponister är förtjusta i Andra Wienskolans tonspråk och anknyter gärna till denna musik. Det verkar som om den fortfarande har tillräckligt med potential för att skapa ny musik. 1 Biografiska uppgifter som inte hänvisas till någon särskild källa är hämtade ur följande standardverk: Henry-Louis de La Grange, Gustav Mahler (på engelska i fyra band), London 1974, Oxford 1995, 2000 och 2008; Hans Heinz Stuckenschmidt, Schönberg. Leben, Umwelt, Werk. Zürich 1974; Manuel Gervink, Arnold Schönberg und seine Zeit, Laaber 2000 och Antony Beaumont, Zemlinsky, London 2000. Uppgifterna om Alma Mahler orienterar sig vid den kritiska utgåvan av hennes dagböcker (Antony Beaumont und Susanne Rode-Breyman, Hrsg., Alma Mahler-Werfel, Tagebuch-Suiten 1898 1902, Frankfurt am Main 1998) samt en modern biografi som bygger på noggranna källstudier vilka dessvärre ofta tolkas på ett för Alma Mahler mindre fördelaktigt sätt (Oliver Hilmes, Witwe im Wahn. Das Leben der Alma Mahler-Werfel, München 2004). 2 Egentligen Konservatorium der Gesellschaft der Musikfreunde (grundat 1819). Här var Mahler inskriven från hösten 1875 till sommaren 1878. 3 Mahler underhöll framöver vänskapliga kontakter med både Johannes Brahms (1833 97) och Anton Bruckner (1824 96). 4 Mahler gjorde sig som dirigent känd för noggrant repetitionsarbete och för att ha uppfört Wagners operor utan de då vanliga strykningarna. Han fick dock kritik för att ha spelat klassikerna i sina egna bearbetningar. Se Herta Blaukopf, Mahler as conductor in the opera house and concert hall, i Jeremy Barham, edt., The Cambridge Companion to Mahler. Cambridge et. al. 2007. 5 Alfred Rollers (1864 1935) förtjänst som scenograf har dessvärre ännu inte uppmärksammats tillräckligt, troligen eftersom han kom i vanrykte på grund av den beundran som Adolf Hitler skänkte hans konstnärskap. Se Brigitte Hamann, Hitlers Wien. Lehrjahre eines Diktators, München 1996. 6 Henry-Louis de La Grange & Günther Weiß (utg.), Ein Glück ohne Ruh. Die Briefe Gustav Mahlers an Alma. Berlin 1995, s. 55. 9

7 Alma Mahler, Gustav Mahler. Erinnerungen und Briefe. Amsterdam 1940. Uppgiften hämtad ur den svenska utgåvan Gustav Mahler. Kompositören och människan. Stockholm 1948, s. 82. 8 På svenska Förening för skapande tonkonstnärer, med målet att motverka den allmänna oförståelsen inför ny musik, existerade bara under säsongen 1904/05. I den tillhörande konsertserien uruppfördes bland annat Schönbergs symfoniska dikt Pelleas und Melisande. 9 En utförlig dokumentation av dessa konserter ges i Martin Eybl (utg.), Die Befreiung des Augenblicks: Schönbergs Skandalkonzerte 1907 und 1908. Wien 2004. 10 Se Alma Mahler-Werfel, Mein Leben. Frankfurt 1960; La Grange & Weiß 1995; Oliver Hilmes, Witwe im Wahn. Das Leben der Alma Mahler-Werfel. München 2004. 11 Schönberg började måla på allvar 1907 under påverkan av Richard Gerstl (1881 1908) och hade runt 1910 förhoppningen på extrainkomster som porträttmålare. Se katalogen av hans konstnärliga verk: Christian Meyer & Therese Muxeneder (utg.), Arnold Schönberg: Catalogue raisonné. Wien 2005 (i två band, en bild- och en textdel). 12 Olja på duk, 43 x 34 cm, efter 22 maj 1911. Meyer & Muxeneder 2005, bilddel s. 161. 13 Arnold Schönberg, Gustav Mahler, i Der Merker, 3. Jahrgang, Heft 5, 1912, s. 182 183, som börjar med orden: Gustav Mahler war ein Heiliger. 14 Min översättning. Original: Statt viele Worte zu machen, täte ich vielleicht am besten, einfach zu sagen: Ich glaube fest und unerschütterlich daran, daß Gustav Mahler einer der größten Menschen und Künstler war. Denn es gibt nur zwei Möglichkeiten, jemanden von einem Künstler zu überzeugen, die erste und bessere: das Werk vorzuführen, die zweite, die zu benutzen ich gezwungen bin: seinen Glauben an dieses Werk auf andere zu übertragen. Arnold Schönberg, Mahler, i Ivan Vojtech (utg.), Arnold Schönberg: Stil und Gedanke, Frankfurt 1976, s. 7 24, början. 15 Vojtech 1976, s. 12: Ich halte es für wichtig zu bekennen, daß ich Saulus war ehe ich Paulus wurde [ ]. 16 Min översättning. Original: Verehrter Herr Direktor, um dem unerhörten Eindruck, den mir Ihre Symphonie gemacht hat einigermaßen beizukommen, darf ich nicht wie der Musikant zu Musikanten, sondern ich muß wie der Mensch zum Menschen reden. Denn: ich habe Ihre Seele gesehen, nackt, splitternackt. Sie lag vor mir wie eine wilde, geheimnisvolle Landschaft mit ihren grauenerregenden Untiefen und Schluchten und daneben heitere, anmutige Sonnenwiesen, idyllische Ruheplätze. Ich 10

empfand sie wie ein Naturereignis mit seinem Schrecken und Unheil und seinem verklärenden, beruhigenden Regenbogen. [ ] Muß ich richtig verstehen, wo ich erlebt, empfunden habe? Und ich glaube, ich habe Ihre Symphonie empfunden. Ich fühlte das Kämpfen um die Illusionen; ich empfand den Schmerz des Desillusionierten, ich sah böse und gute Kräfte miteinander ringen, ich sah einen Menschen in qualvoller Bewegtheit nach innerer Harmonie sich abmühen; ich spürte einen Menschen, ein Drama, Wahrheit, rücksichtsloseste Wahrheit! Ich mußte mich austoben, verzeihen Sie, mittlere Empfindungen gibt es nicht bei mir, entweder oder! In aller Ergebenheit, Arnold Schönberg. Arnold Schönberg till Gustav Mahler, 12 december 1904, citerat efter Arnold Schönberg centrets elektroniska databank på www.schoenberg.at. 17 Willem Mengelberg (1871 1951) har råkat ut för ett liknande öde som Alfred Roller när han efter andra världskriget beskylldes för samröre med den tyska besättningsmakten och belades med yrkesförbud, varefter han tillbringade sina sista år i Schweiz. Detta omdöme håller dock på att omvärderas. 18 Min översättning. Original: Verzeih mir Arnold Schönberg, daß ich Dir nicht immer tiefste Gefolgschaft leistete, daß ich mich verwirren ließ und Deine Erscheinung nur in lichten Momenten voll erkannte. Verzeih mir Mathilde, daß ich Deine Seele nicht immer geliebt habe, so wie ich sie heute liebe und nehmt mich auf, geliebte, teure Menschen in Eure großen Herzen so wie Ihr aus dem meinen nicht mehr vertrieben werden könnt. Alma. Alma Mahler till Arnold Schönberg, Wien 13 juni 1920. Kursiveringen motsvarar understrykningarna i originalet. Återgivet både som faksimil och i transkription i Nuria Nono-Schoenberg (utg.), Arnold Schönberg 1874 1951. Lebensgeschichte in Begegnungen. Klagenfurt & Wien 1998, s. 177. 19 Schönbergs äktenskapskris behandlas utförligt i Marion Lamberth, Interaktion von Leben und Werk bei Schönberg. Analysiert an seiner Ehekrise des Jahres 1908. Bern et. al. 2008. 20 Alban Berg till Helene Berg, 14 augusti 1915, i Helene Berg (utg.), Alban Berg, Briefe an seine Frau, München & Wien 1965, s. 285. 21 Josef Rufer (utg.), Arnold Schönberg. Berliner Tagebuch. Frankfurt 1974, s. 10, 17, 20, 22, 25 28, 30. 22 Min översättning. Original: Mathilde war so klar und einfach in ihren Dispositionen, mit wenigen Worten verstand sie komplizierte Knoten zu lösen und immer alles ziemlich lautlos. Arnold Schönberg till Alexander Zemlinsky, 16 november 1923, citerat efter Horst Weber (utg.), Zemlinsky. Briefwechsel mit Schönberg, Webern, Berg und Schreker. Darmstadt 1995. 11

23 Alban Berg (utg.), Arnold Schönberg zum fünfzigsten Geburtstag. Sonderheft der Musikblätter des Anbruch, Jahrgang 6, Wien 1924. 24 En parantes om dåtida religionsbyten: I slutet av 1800-talet ansåg många judar en religiös assimilation eftersträvansvärd. Så konverterade exempelvis Gustav Mahler på inrådan av inflytelserika vänner till katolicismen 1897 i samband med sitt tillträde vid hovoperan. Arnold Schönberg konverterade 1898 till protestantismen och återvände till judendomen 1933, mitt under den häftigaste vågen av tysk antisemitism. Alexander Zemlinsky som påstods vara fjärdedelsjude från födseln uppfostrades som sefardisk jude och konverterade 1898 också till protestantism, men han var hela sitt liv kabbala-trogen. Alma Schindler var katolik från början men blev protestant tillsammans med sin syster 1897, vilket ställde till med bekymmer när hon gifte sig med katoliken Mahler. Hennes senare man Franz Werfel, född jude, hade konverterat till katolicismen, men tros ha återvänt till judendomen utan sin frus vetande strax före sin död 1945. 25 Min översättning. Original: Gravitationszentrum eigenen Sonnensystems, von strahlenden Satelliten umkreist, so stellt dem Bewunderer dein Leben sich dar. Citerat efter Arnold Schönberg centrets elektroniska databank på www.schoenberg.at. 12