This is the submitted version of a chapter published in Melos och Logos : festskrift till Folke Bohlin.

Transkript

1 Preprint This is the submitted version of a chapter published in Melos och Logos : festskrift till Folke Bohlin. Citation for the original published chapter: Lamberth, M. (2011) Arnold Schönberg : scener ur ett äktenskap. In: Mattias Lundberg, Sven-Åke Selander (ed.), Melos och Logos : festskrift till Folke Bohlin (pp ). Skellefteå: Artos & Norma bokförlag N.B. When citing this work, cite the original published chapter. Permanent link to this version:

2 Marion Lamberth Arnold Schönberg scener ur ett äktenskap Tittar man på Arnold Schönbergs verklista så förvånas man över den stora andelen sånger, sceniska verk och programmusik jämfört med en betydligt mindre produktion av abstrakt s.k. autonom instrumentalmusik. I flera fall är Schönberg också textförfattaren, men för övrigt överväger texter av dåtidens modepoeter. Vidare vet man att vissa av Schönbergs instrumentala verk är knutna till outtalade eller rentav hemliga program. 1 Vid en närmare granskning av de tonsatta texternas innehåll inser man lätt att de följer mer eller mindre explicit Schönbergs olika livsskeden. Tydligast ser man det i samband med hans äktenskapskris år 1908 och hans återvändande till judendomen år 1933 samt en medicinsk kris år 1946 som skildras enligt Schönbergs egna uppgifter i hans stråktrio opus 45. Äktenskapskrisen år 1908 var incitamentet för en utförlig studie om interaktionen mellan liv och verk hos Schönberg som lades fram som en avhandling i musikvetenskap vid Lunds universitet år Det empiriska materialet för studien består, vid sidan om de redan nämnda texterna, av hittills okända eller som oväsentligt betraktade privata dokument och av kontextuella tolkningar av utvalda kompositioner och målningar av Schönberg som kompletteras med tolkningar av de porträtten som Richard Gerstl ( ) målade av Schönberg och hans familj. Tidsramen för studien är Schönbergs första äktenskap med Mathilde Zemlinsky som varade från 1901 till hennes död år Den föreliggande texten är en populärvetenskaplig sammanfattning av denna studie. Ungdomar i Wiens Leopoldstadt Liksom Arnold Schönberg föddes Mathilde Zemlinsky ( ) i Wiens Leopoldstadt, i folkmun även kallad Mazzeinsel på grund av den relativa tätheten av judiska invånare fram till 1930-talet. Mathilde var det yngsta barnet av Clara och Adolf von Zemlinsky och växte upp i relativt enkla, men trygga förhållanden tillsammans med sin sex år äldre bror Alexander. Hennes far hade vid lämpligt tillfälle lagt sig till med adelspredikatet och var efter avslutad militärtjänst skrivare i det turkisk-sefardiska trossamfundet. Hennes mor beskrivs som en stolt 1 Se Gernot W. Gruber (red.): Arnold Schönberg: Interpretationen seiner Werke (Laaber: Laaber, 2002), i 2 bd. 2 Marion Lamberth: Interaktion von Leben und Werk bei Schönberg. (Diss. Lunds universitet, Bern: Lang, 2008). 1

3 och något sarkastisk kvinna som uppfostrade sina barn enligt stränga moraliska principer. Alexanders musikaliska talang upptäcktes tidigt och han fick en friplats vid Konservatorium der Gesellschaft der Musikfreunde i Wien varifrån han utexaminerades 1895 som löftesrik pianist, dirigent och tonsättare. Arnold Schönberg ( ) växte upp i lika enkla och familjärt trygga förhållanden som Mathilde med en judisk fritänkare som far och en gudfruktig men kärleksfull mor och två yngre syskon. Familjen hade till en början en liten skoaffär och senare en rörelse som liknade ett inkassoföretag. När fadern gick bort i en influensaepidemi vintern 1890/91 var Arnold som äldsta son tvungen att hjälpa till med försörjningen av familjen. Han slutade skolan i förtid och började arbeta i en bank som han lämnade 1895 för att helt ägna sig åt musik, bland annat som körledare för olika arbetarsångföreningar. På den tiden grundlades också vänskapen med Alexander Zemlinsky ( ) som skulle bli Schönbergs enda kompositionslärare. Mathilde Zemlinsky verkar ha uppfostrats enligt ett borgerligt ideal vars främsta ändamål var att gifta sig. Att idka förvärvsarbete ansågs opassande för en ung kvinna i dessa kretsar. Ett foto visar den unga Mathilde sittande i skuggan ute i det gröna med ett stort syarbete. Hon har på sig en småblommig sommarklänning, hennes stora mörka hår är uppsatt och hon ler lyckligt in i kameran. Är det kanske en del av sin hemgift hon syr på? Hemgiften som skulle bli startkapitalet för ett kommande äktenskap? Fotot tillkom troligen 1899 när Schönberg och syskonen Zemlinsky tillsammans med vänner tillbringade sommarveckorna på landet. Det är mycket möjligt att Mathilde och Arnold vid det här laget redan var hemligt förlovade men det dröjde ända till hösten 1901 innan de gifte sig. 3 De första äktenskapsåren Det unga paret tillbringar sina första år i Berlin, där också deras första barn, dottern Gertrud kallad Trudi, föds. Arnold har fått sin första anställning som kapellmästare vid Ernst von Wolzogens kabaré Überbrettl för vilken han skriver sina Brettl-Lieder. Men redan året därpå råkar kabarén i ekonomisk kris och säger upp Schönberg. Paret flyttar nu tillbaka till Wien och lever där ett tag under ytterst knappa förhållanden. En ljusning inträffar när Alban Berg och Anton Webern på hösten 1904 blir Schönbergs elever. Fler och fler tillkommer med tiden 3 Anledningen till detta antagande ligger i uppgiften om att Arnold Schönberg och Mathilde Zemlinsky konverterade till protestantismen redan 1898 med bara några dagars mellanrum medan Alexander Zemlinsky väntade med samma steg ytterligare ett år. 2

4 och inkomsterna från undervisningen ger tillsammans med diverse övriga uppdrag och tidsbegränsade stipendier en någorlunda säker inkomst för den unga familjen. I detta skede börjar Schönberg med kompositionen av sin första stråkkvartett i d-moll som avslutas på sommaren 1905 som hans opus 7. Denna kvartett utmärker sig genom ett av Schönberg löst skisserat program som han tydligen velat hemlighålla, antingen av något slags yrkesstolthet som inte tillät ett utommusikaliskt program i denna hans första komposition i så kallad autonom instrumentalstil eller också på grund av dess uppenbarligen privata karaktär. Ingetdera hindrade dock Schönberg från att bevara skissen som upptäcktes först på 1980-talet när man förberedde nyutgåvan av hans samlade verk. 4 Genom att samordna programskissens nyckelord med kvartettens musikaliska material och förlopp lyckas man avslöja en berättelse som handlar om kärlek, uppbrott och ånger (del 1), om längtan efter ett nytt liv (del 2), om ett apatiskt tillstånd fjärran från de kära [plural] och om beslutet att återvända (del 3) samt det glada återseendet (del 4). Det ensatsiga verket avslutas med en brett anlagd coda som kan tolkas som en hyllning till kärleken och familjelivet. Hur mycket autobiografisk relevans finns det i detta program? Det kan man inte veta. Men vi vet att Schönbergs livssituation tyngdes så gott som konstant av materiella bekymmer som säkert kan ha lett till att han ibland kunnat önska sig att vara fri från sitt ansvar för familjen. Men fördelarna ett ordnat liv och den garanterade intimiteten inom en fungerande kärnfamilj verkar ändå ha övervägt i hans ögon. Hans familjesituation blev troligen inte bättre när parets andra barn, sonen Georg kallad Görgi föds året därpå. Det drar ihop sig till kris Också den andra stråkkvartetten utmärker sig genom utommusikaliska referenser, tydligast i satserna tre och fyra i vilka Schönberg tonsätter dikter av den tyska symbolisten Stefan George. Litanei är en bön om befrielse från åtrå och Entrückung skildrar extasen vid övergången till ett spirituellt liv. Den sammanhållande länken till de övriga satserna ligger dels i den musikaliska materialgemenskap mellan satserna ett till tre, dels i ett innehållsligt samband som knyter ihop Litanei med den i sats två citerade skämtsången O du lieber Augustin vars viktigaste budskap är allt är förlorat. Dessa referenser kombineras med 4 Större delen av Schönbergs autografer finns tillgängliga på Arnold Schönberg-Centrets webbplats: 3

5 uppgiften om att första satsens huvudtema sägs vara en baklängesvariant av öppningsmotivet i andra akten av Wagners opera Tristan och Isolde. 5 Baklängescitat är enligt ockult praxis ett sätt att neka till en given innebörd, i detta fall kärleken. Om man nu lägger ihop pusselbitarna så kan kvartetten ses som ett försök att skildra förlusten eller rentav frånvaron av kärleken samt längtan efter ett platoniskt och andligt liv. Kvartetten, som påbörjats på våren 1907, avslutas först på sommaren 1908 under en ferievistelse vid Traunsee i österrikiska Salzkammergut. Vid sidan om familj och vänner samt några utvalda elever var även målaren Richard Gerstl på plats som hade kontaktat Schönberg någon gång på våren 1906 med en önskan om att få porträttera honom. Den begåvade och beläste målaren blev snart accepterad i kretsen kring Schönberg och målade flera porträtt av honom och hans krets, i synnerhet av Mathilde Schönberg. Dessutom inspirerade han Schönberg till att börja måla själv. Ingen vet varför Mathilde plötsligt en kväll i slutet av julimånad 1908 lämnar man och barn och hela det övriga gänget, troligen samtidigt med Gerstl. Schönberg försöker hinna ifatt henne men lyckas inte. Hon tar sig till Wien och håller sig gömd under några veckor. Det växlas några brev mellan makarna och Schönberg skriver ett testamentsutkast i vilket han bland annat begrundar sin relation till hustrun. Visst, argumenterar han, hon svek mig och jag blev sårad av det hon gjorde mot mig [oklart vad], men egentligen står vi varandra så pass nära att jag vet allt om henne. Visst, hon har ljugit för mig och bedragit mig, men det hon har gjort var inte riktat mot mig utan mot den hon trodde jag var. 6 Mathildes överraskande flykt och Schönbergs funderingar i sitt testamentsutkast lämnar inget tvivel över att paret befann sig i en allvarlig äktenskapskris vid tiden för andra stråkkvartetten. Alltför lätt dras dock slutsatsen att Mathilde Schönberg och Richard Gerstl skulle haft en kärleksrelation med varandra. Gerstls målningar talar visserligen om hans alltmer tilltagande empati för Mathilde Schönberg och så småningom även om en kritisk hållning gentemot övriga personer i kretsen, inklusive Schönberg. Vad som verkligen hände denna sommar 1908 vet ingen längre. Mathilde återvände i alla fall till sin familj redan efter två veckor och Richard Gerstl undanbads all kontakt med sina forna vänner ur Schönbergkretsen. Bara 25 år gammal hamnar han själv i en kris som slutar med att han tar sitt liv i början av november 5 Hans Heinz Stuckenschmidt: Schönberg: Leben, Umwelt, Werk (Zürich: Atlantis, 1974), s Refererar till Schönbergs Testamentsentwurf. Se Lamberth 2008, s. 245 för hela dokumentet samt ss för en diskussion av dess innehåll. 4

6 samma år. Att Schönberg tillägnar sin kvartett hustrun må förvåna, men det kan tolkas som både en gest av förlåtelse och ett löfte om bättre tider. Efter krisen Äktenskapskrisens bittra erfarenhet utlöser en rad expressionistiska verk hos Schönberg i vilka den skoningslöst sätts i fokus. Så i enaktaren Erwartung med libretto av Marie Pappenheim i vilken en kvinna ger sig iväg genom en nattlig skog till ett möte med sin älskare som hon hittar mördad, och i musikdramat Die glückliche Hand med libretto av tonsättaren som handlar om en man som lyckas med underverk när han känner att han har kärleken vid sin sida och som bryter ihop när den överger honom. Även hans Fem orkesterstycken opus 16 från 1909 kan med sina kryptiska satsrubriker kopplas till händelserna vid Traunsee. Rubrikerna som tillkom på begäran av förläggaren utlöste hos Schönberg ett huvudbry som finns bevittnat i hans dagbok från 1912: Kan tänka mig att ge efter, ty jag har hittat rubriker som åtminstone är möjliga. I det hela tycker jag inte om idén. Ty musik är därför så underbar, att man kan säga allt vad man vill så att den som vet förstår allt och ändå kan man hemlighålla det man inte ens erkänner för sig själv, skvallrar om. Men rubriker skvallrar. Dessutom: det som skulle sägas har sagts med musiken. Varför ord? Hade jag behövt ord, så hade jag använt dem. Men musik säger mer än ord. Rubrikerna som jag kanske väljer kommer inte att skvallra om något, ty de är högst dunkla. 7 Denna gång är det ingen tvekan om att det finns en innebörd i musiken som Schönberg helst velat hemlighålla. Till uttolkaren blir detta en utmaning. Vägen går denna gång via musiken som hos Schönberg fortfarande står i tradition med den musikaliska retorik- och affektläran som är inget annat än en mimesis av verkligheten eller naturen. Det är det tredje av de fem styckena som ger nyckeln till tolkningen av hela verket genom att den avslöjar en konkret plats. Stycket fick visserligen den neutrala rubriken Farben men det har också gått under beteckningen Sommermorgen am See och Schönberg berättade i ett 7 Min översättning. Original: Werde vielleicht nachgeben, da ich Titel gefunden habe, die immerhin möglich sind. Im Ganzen die Idee nicht sympathisch. Denn Musik ist darin so wunderbar, daß man alles sagen kann, so daß der Wissende alles versteht, und trotzdem hat man seine Geheimnisse, die, die man sich selbst nicht gesteht, nicht ausplaudert. Titel aber plaudert aus. Außerdem: Was zu sagen war, hat die Musik gesagt. Wozu noch das Wort. Wären Worte nötig, wären sie drin. Aber Musik sagt doch mehr als Worte. Die Titel, die ich vielleicht geben werde, plaudern nun, da sie högst dunkel sind, nichts aus. Arnold Schönberg, 28/ Josef Rufer (red.): Arnold Schönberg: Berliner Tagebuch. (Frankfurt a. M.: Propyläen, 1974), ss

7 samtal med en av sina elever att det var just Traunsee han tänkte på när han skrev stycket. Hur går detta ihop med de övriga fyra styckena? Det första, Vorahnung, börjar med ett poängterat motiv vars kärna består av en överstigande treklang som i våra öron låter ytterst alarmerande. Avsnittet följs av ett jäktigt fugato som stegras maximalt tills det bryts tvärt mot slutet. Med kunskap om fjorårets händelser vid Traunsee kan man här visualisera först varslet om Mathildes frånvaro och sen eftersom vi översätter fuga med flykt och fugato med flyktartad Schönbergs försök att hinna upp henne. Det andra stycket fick heta Vergangenes. Det är ett långsamt stycke som ska spelas äusserst zart und espressivo. Klangbilden bestäms av växlingen mellan dur- och mollterser i en för övrigt atonal omgivning som symboliserar någon sorts smärtsam tvetydighet. Nummer fyra har den dramatiska rubriken Peripetie. Det är ett snabbt, tumultartat stycke med övervägande korta motiv och som udda detalj en ytterst kort men känslosam duett mellan violoncell och trumpet framåt slutet. Är det måhända denna duett som avses med vändpunkt? Mest kryptisk ter sig rubriken till nummer fem, Das obligate Rezitativ. Det är ett sävligt stycke i vilket Schönberg arbetar med en tät och ogenomtränglig vävnad av stämmor. Mot slutet sätts motiven ihop till allt längre melodiska linjer. Jag föreställer mig här ett myller av osammanhängande tankar som så småningom blir till en insikt, inte helt olikt det testamentsutkast i vilket Schönberg grubblar över sitt äktenskap. Nya tag En ljusglimt i Schönbergs dåtida liv torde varit den beundran med vilken Vasilij Kandinsky närmade sig honom i början på året 1911 efter att ha hört hans pianostycken opus 11. Schönberg inbjuds så småningom till att medverka i den av Kandinsky och Franz Marc planerade konstalmanackan Der blaue Reiter för vilken han skriver sången Herzgewächse. Textförlagan till denna märkliga sång till ackompanjemang av harpa, harmonium och celesta är en dikt av symbolisten Maeterlinck som talar om en övervunnen sorg och om styrkan i ett andligt liv. Med detta textval bekräftas att krisen nu är helt övervunnen. Inom den närmaste tiden arbetar Schönberg i sin musik med andligt eller rentav religiöst innehåll som anknyter till den inriktning han förespråkade redan 1907/08 i sin andra stråkkvartett. Vi vet inte hur Mathilde lyckades bearbeta krisen, men Schönbergs dagboksanteckningar från 1912 visar på många ställen hur viktigt det var för honom att få hennes råd och samtycke i 6

8 olika frågor. 8 Numera bor familjen åter i Berlin där Schönberg genom Richard Strauss förmedling fått ett läraruppdrag vid Sternsches Konservatorium. Han är numera en berömd tonsättare som hyllas av sina elever i boken Arnold Schönberg in höchster Verehrung. 9 Med den av skådespelaren och disösen Albertine Zehme beställda och generöst honorerade Pierrot Lunaire gör han 1913 en framgångsrik turné och hans Gurrelieder för stor orkester, kör och solister uruppförs i Wien. Men så kom kriget. Elevunderlaget minskar drastiskt och Schönberg missar viktiga inkomster. Liksom Berg och Webern som numera är hans trogna vänner längtar han efter att få tjäna sitt fädernesland och lyckas bli inkallad Mathilde står i alla dessa år trogen vid sin mans sida. Hon underordnar sig hans nycker, flyttar än hit än dit med barn och hund och möbler och husgeråd samt ett stort bibliotek men verkar alltmer trött och sjuklig. Det bittra slutet Mathildes död på hösten 1923 samma år som han offentliggör sin tolvtonsmetod försätter Schönberg i en djup kris. Han blir rastlös och sömnlös och har svårt att koncentrera sig. Han tänker över sitt liv med Mathilde och hon framstår för honom som så tydlig och enkel i sina dispositioner, hon förstod att med få ord lösa komplicerade situationer, och dessutom alltid ganska stillsamt. 10 Sorgfasen är över när han träffar den 24 år yngre Gertrud Kolisch och gifter sig med henna på sommaren 1924, bara någon vecka innan han själv fyller femtio. Schönberg kände nog på sig att han behövde förklara sig för sin vän och forna svåger Alexander Zemlinsky när han meddelar honom det stundande giftermålet: Behöver jag berätta för dig att jag inte fattar hur det är möjligt att jag kan älska ännu en kvinna efter Mathilde. [ ] Kommer du att förstå mig och ha överseende? Jag vet att du är alltför generös för att inte inse att det är kanske just därför att jag älskade Mathilde så högt att luckan efter henne måste fyllas på något sätt. Och att jag säkert inte kommer att 8 Rufer (red.),1974, ss. 10, 17, 20, 22, Red. Thomas Zaunschirn (München: Piper, 1912). Boken innehåller bidrag av Alban Berg, Wassily Kandinsky Erwin Stein m.fl. 10 Min översättning. Original: [Mathilde war] so klar und einfach in ihren Dispositionen, mit wenigen Worten verstand sie komplizierte Knoten zu lösen und immer alles ziemlich lautlos. Arnold Schönberg till Alexander Zemlinsky, 16/ Horst Weber (red.), Zemlinsky. Briefwechsel mit Schönberg, Webern, Berg und Schreker. (Darmstadt: Wissenschaftliche Buchgesellschaft, 1995). 7

9 sluta tänka på henne och glömma vad hon var för mig och vad jag har henne att tacka för. 11 Avslutningsvis Behöver man verkligen veta alla dessa detaljer för att förstå Schönbergs musik? Svaret är nej. Det är självklart möjligt att lyssna till hans musik utan några som helst bakgrundskunskaper, även om man får räkna med att missa en rad detaljer som endast syns i nottexten. Det visar sig att jämförelsen mellan liv och verk hos Schönberg leder till nya insikter om både hans sätt att komponera och hans liv. Dessa kunskaper bekräftar också att Schönbergs musik är mer än noggrant kalkylerade strukturer och öppnar därmed dörren till en fylligare musikupplevelse. De hjälper oss helt enkelt att begripa det som griper oss Min översättning. Original: Muß ich dir sagen, daß ich selbst nicht begreife, wie es möglich ist, daß ich nach Mathilde noch eine Frau liebe. [ ] Wirst du mich verstehen und Nachsicht haben? Ich weiß, dass du viel zu großherzig bist, um nicht einzusehen, daß vielleicht gerade, weil ich Mathilde so geliebt habe, diese Lücke irgendwie ausgefüllt werden muss. Und daß ich gewiss nicht aufhören werde, ihrer zu gedenken und nie vergessen werde, was sie mir war und was ich ihr verdanke. Arnold Schönberg till Alexander Zemlinsky, 21/ Weber Efter Emil Staiger: Die Kunst des Interpretierens (Zürich, 1955), en klassiker inom hermeneutiken. 8