Jag har fått ett nytt liv En sammanställning av Länsstyrelsens tillsyn av öppenvårdsverksamheter för personer med missbruksproblem

Jag har fått ett nytt liv En sammanställning av Länsstyrelsens tillsyn av öppenvårdsverksamheter för personer med missbruksproblem Sociala frågor Janka Fosstveit & Thomas Mehralizade 2009:45

Titel: Utgiven av: Författare: Jag har fått ett nytt liv Länsstyrelsen i Skåne län Janka Fosstveit & Thomas Mehralizade Beställningsadress: Länsstyrelsen i Skåne län Samhällsbyggnadsavdelningen 205 15 MALMÖ Tfn: 040-25 20 00 skane@lansstyrelsen.se Copyright: Upplaga: Länsstyrelsen i Skåne län 200 ex ISBN: 978-91-86079-86-4 Länsstyrelserapport: 2009:45 Tryckt: Länsstyrelsen i Skåne län Årtal: 2009 Omslagsbild: Microsoft ClipArt 2

Förord Regeringen har gett Socialstyrelsen och länsstyrelserna i uppdrag att öka antalet tillsynsinsatser samt utveckla tillsynen av missbruks- och beroendevården. Det är ett uppdrag som i princip omfattar tillsyn av hela vårdkedjan från anmälan/ansökan till utredning och genomförande av beslutade insatser. För den enskilde som söker stöd och behandling för sitt missbruk och beroendeproblematik är det av vikt att vårdkedjans olika aktörer samverkar men också hur kommunerna planerar och genomför insatser för att tillgodose den enskildes behov av vård. Som ett led i tillsynsuppdraget genomförde Länsstyrelsen våren och sommaren 2009 en tillsyn av ett urval öppenvårdsverksamheter som riktar sig mot vuxna med missbruks- och beroendeproblematik. I syfte att ge en bild av öppenvårdsverksamheter i Skåne har Länsstyrelsen sammanställt tillsynen och resultatet presenteras i denna rapport. Tillsynens fokus låg på att granska: om öppenvården erbjuder god kvalitet om den enskilde är delaktig i behandlingen om barns och närståendes situation uppmärksammas samt om det finns brister i samverkan med annan huvudman och kommuner. Länsstyrelsen kan konstatera att öppenvården och de insatser som erbjuds inom öppenvårdsprogrammen utgör en viktig del av socialtjänstens missbruks- och beroendevård. Granskningen visar att behandling av missbruks- och beroendeproblem inom öppenvården överlag håller god kvalitet. Majoriteten av brukarna känner sig delaktiga i planering, utformning och uppföljning av behandlingen. Barns och närståendes situation uppmärksammas på olika sätt. Samverkan med andra myndigheter och instanser fungerar i stort sett tillfredställande. Tillsynen har också lett till nya frågeställningar som diskuteras i denna rapport. Ett viktigt utvecklingsområde är dokumentationen av insatser inom öppenvård men också kompetensen att identifiera situationer där öppenvården inte räcker till. Att det finns en stor variation av behandlingsmetoder och att öppenvårdsverksamheterna har en hög tillgänglighet tyder på att socialtjänsten aktivt arbeta för att nå så många brukare som möjligt och att erbjuda stöd som passar alla. Gunvor Landqvist 3

Innehållsförteckning Förord... 3 1. Bakgrund... 5 2. Syfte... 5 3. Metod och urval... 5 4. Redovisning av tillsynsresultat... 6 4.1. Erbjuder öppenvården insatser av god kvalitet utifrån individens behov?... 6 4.1.1. Behandlingsmetoder/tekniker... 8 4.1.2. Insatser... 9 4.2. Är den enskilde delaktig i planeringen och uppföljningen och har möjlighet att påverka den behandling som den får?... 11 4.3. Hur uppmärksammas barns och närståendes situation?... 11 4.4. Finns brister i samverkan som innebär att personer med missbruk eller beroende inte får sina vårdbehov tillgodosedda?... 12 5. Vad tycker brukarna?... 12 6. Länsstyrelsens reflektioner... 13 6.1. Service och bistånd... 13 6.2. Anonymiteten... 14 6.3. Samverkan... 14 6.4. Barn- och närstående... 15 6.5. Dokumentation... 15 7. Slutord... 177 4

1. Bakgrund Regeringen har gett Socialstyrelsen och länsstyrelserna i uppdrag att öka antalet tillsynsinsatser samt utveckla tillsynen av missbruks- och beroendevården under 2008-2010. I proposition Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner (prop. 2005/06:30) anges mål och inriktning för Sveriges alkohol- och narkotikapolitik för perioden 2006-2010. Målen för samhällets vård- och behandlingsinsatser för personer med missbruksproblem handlar om god tillgänglighet och kvalitet samt anpassning till individuella behov. Insatserna ska vara uthålliga, långsiktiga och bygga på ett vårdkedjeperspektiv. Inom ramen för det ovan nämnda uppdraget ska Länsstyrelserna under 2008 2010 särskilt utöva verksamhetstillsyn av ett urval av enskilda och offentliga verksamheter som bedriver öppenvård. 2. Syfte Denna rapport ska ge en överblick över den tillsyn av ett urval öppenvårdsverksamheter som Länsstyrelsen i Skåne län har gjort under våren och sommaren år 2009. Vi vill särskilt uppmärksamma brukarperspektivet samt redovisa trender och tendenser som vi har sett i arbetet med detta deluppdrag. 3. Metod och urval En nationell arbetsgrupp har tagit fram nyckelfrågor för varje deluppdrag som skall besvaras. Tillsynen ska särskilt uppmärksamma brukarnas erfarenheter och situationen för barn och andra närstående till dem som missbrukar. Länsstyrelsen ska inom deluppdraget öppenvård svara på följande nyckelfrågor: Erbjuder öppenvården insatser av god kvalitet utifrån individens behov? Är den enskilde delaktig i planeringen och uppföljningen och har möjlighet att påverka den behandling som den får? Hur uppmärksammas barns- och närståendes situation? Finns brister i samverkan som innebär att personer med missbruk eller beroende inte får sina vårdbehov tillgodosedda? Länsstyrelsen har granskat 19 öppenvårdsverksamheter i hela Skåne. Dessa är belägna i såväl stora, mellanstora som små kommuner. 18 besök var föranmälda, ett besök var oanmält. Av de 19 granskade verksamheterna är fyra enskilda verksamheter som har tillstånd från Länsstyrelsen enligt socialtjänstlagen. Övriga verksamheter bedrivs i kommunal regi och några i samverkan med Region Skåne. Länsstyrelsen har pratat med enhetschefer, föreståndare, behandlingspersonal samt intervjuat 60 brukare. Dessutom har Länsstyrelsen haft ett seminarium för 5

brukarorganisationer (se 5. Vad tycker brukarna?) och ett för de verksamheter som ingick i tillsynen. Följande verksamheter har granskats av Länsstyrelsen: Namn Kommun Huvudman Aldro Process Malmö privat Alkoholmottagningen Klippan kommunal Alkoholmottagningen Vellinge kommunal Avanti Åstorp kommunal Behandlingsteamet Landskrona kommunal Carpe Diem Kristianstad kommunal Citymottagningen Helsingborg kommunal Dubbeldiagnosmottagningen Malmö Region Skåne Lyktan Hässleholm kommunal Maria Malmö Malmö Region Skåne/Malmö Prolog Malmö privat Promise Helsingborg privat Rehabcenter Steget Helsingborg privat Rådgivningsbyrån Ystad kommunal Zefs Örkelljunga kommunal Öppenvård Eslöv kommunal Öppenvård, 41:an Höganäs kommunal Öppenvård Malmö, Limhamn- Bunkeflo kommunal Öppenvård Trelleborg kommunal 4. Redovisning av tillsynsresultat 4.1. Erbjuder öppenvården insatser av god kvalitet utifrån individens behov? Man kan få stöd med alla frågor här. En öppenvårdsverksamhet definieras enligt Socialstyrelsen som en mottagning där personer med riskbruk/missbruk erbjuds psykosocial behandling i samtalsform och eventuell läkemedelsbehandling (Socialstyrelsen 2007; Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård). Stödet kan ges i form av bistånd enligt 6

socialtjänstlagen (SoL), service eller att den enskilde själv betalar för vården. Att en behandling ges som service medför att insatsen varken föregås av en utredning eller ett beslut och därigenom inte registreras. Av de verksamheter som ingick i Länsstyrelsens tillsyn erbjuder verksamheter i 9 fall (47 %) behandling som både bistånd och service, 8 (42 %) endast som service och 2 (11 %) behandling endast som bistånd (Diagram 1). Diagram 1 I vilken form erbjuds öppenvårdsinsatser? Bistånd (11 %) Service (42 %) Bistånd och service (47 %) När det gäller kvaliteten av öppenvårdsverksamheternas stöd och behandling så har tillsynen i huvudsak utgått från brukarnas egna utsagor. Brukarna ger en beskrivning av tiden i öppenvårdsprogrammen som meningsfull och positiv. Majoriteten uppgav att de slutat missbruka eller minskat sitt beroende. Huvudparten av brukarna hänförde förändringen till det stöd och behandling man fick och att de behandlingsmetoder som verksamheterna använde sig av motsvarade deras behov av hjälp och stöd. Gemensamt för de granskade verksamheterna är att de vänder sig till vuxna kvinnor och män. En övervägande del av de kommunala verksamheterna uppgav också att de vid behov anlitar tolk. Majoriteten av de granskade verksamheterna riktar sig till personer som har missbruk av alkohol, narkotika och/eller narkotikaklassade läkemedel. Tre verksamheter erbjuder behandling för spelmissbruk och ungefär en tredjedel tar även emot våldutsatta kvinnor med 7

missbruks-/beroendeproblem och personer med samsjuklighet. Generellt visar tillsynen att öppettiderna är ganska likformade bland verksamheterna. Verksamheterna har öppet vardagar på kontorstid. Ingen verksamhet uppgav att man har öppet på natten eller helgen. En skillnad är att en del enheter endast är öppna för förbokade möten och att en del har en öppnare arbetsmodell där brukarna utöver bokade möten har möjlighet att komma till öppenvårdsmottagningen oanmält vid krissituationer för att få stöd. Tillsynen visar att det inte förekommit några längre väntetider för möjligheten till ett första samtal. Öppenvårdsverksamheterna erbjuder i regel samtal inom tre dagar till en vecka från det att brukaren kontaktat eller får kontakt med verksamheten. Att tillgängligheten är stor kan tänkas vara betydelsefullt särskilt för de brukare som saknar ett socialt nätverk. En del verksamheter arbetar också med utåtriktade aktiviteter tillsammans med brukarna. Exempel på sådana aktiviteter är gemensamma frukostar, föreläsningar och luncher samt olika gruppaktiviteter såsom utflykter med övernattning etc. Vad gäller tillgängligheten för personer med fysiska funktionsnedsättningar har Länsstyrelsen uppmärksammat att den i många verksamheter inte är tillfredställande. Brukarna upplever överlag att tillgängligheten till öppenvården är god och att det varit enkelt att komma i kontakt med öppenvårdsverksamheterna. Kontakten med brukaren har initierats på olika sätt. Antigen har brukaren själv eller anhörig tagit kontakt eller så har socialtjänsten eller psykiatrin remitterat brukarna till företrädesvis kommunens öppenvårdsverksamhet. Flertalet brukare som intervjuades upplevde att personalen var professionell, kompetent, visade en förståelse för problematiken och brydde sig. 4.1.1. Behandlingsmetoder/tekniker Socialstyrelsen har definierat begreppet behandling som systematiska och teoretiskt grundade tekniker eller metoder som används för att hjälpa enskilda individer att komma från sitt missbruk eller beroende. (Socialstyrelsen 2007; Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård). Länsstyrelsens tillsyn visar att det finns variationer mellan öppenvårdsverksamheterna i utbudet av vilka olika behandlingsmetoder/tekniker som verksamheterna bedriver (Diagram 2). Av diagrammet framgår förekomsten av de olika behandlingsmetoderna som de granskade öppenvårdsverksamheterna erbjuder. Samma verksamhet kan erbjuda flera olika metoder. De dominerande metoderna är tolvstegsbehandling och psykosocial behandling med kognitiv beteendeinriktad terapi. Minnesotamodellen/tolvstegsbehandling tillhandahålls av 12 av de 19 verksamheterna som ingick i tillsynen. Grunden för dessa 8

verksamheter utgörs av schemalagda program och strukturerade möten i grupp tillsammans med inslag av individuella stödsamtal. Ofta ingår stresshantering och avslappning som en del i behandlingen enligt Minnesotamodellen. Vidare erbjuder knappt hälften av de granskade verksamheterna Akupunktur enligt NADA-modellen. Behandlingsinslagen varierar också utifrån olika teoretiska orienteringar där en öppenvård erbjuder bildterapi, en annan öppenvård kognitiv behandling och terapi med psykodynamisk inriktning. Diagram 2 Behandlingsmetoder/tekniker som används på enheterna Annan Transanalytisk modell (TA) Stresshantering Soc.ped. ansvarsmodell Psy.dynamisk insiktsterapi M otivational Interviewing Lösningsfokuserad modell Kognitiv terapi Kognitiv beteendeterapi Jagstärkande psykoterapi Identitetsterapi Handledd självhjälpskurs Haschavväjningsprogramm CRA Beteendeterapi ART Akupunktur M innesotamodell 0 2 4 6 8 10 12 14 Antal enheter 4.1.2. Insatser Länsstyrelsens tillsyn visar att en stor andel av enheterna bistår med rådgivning, motiverande samtal, psykosocialt stöd och återfallsprevention (Diagram 3). Dessa inslag bedöms vara viktiga, då de svarar mot brukarnas behov och önskemål. De är också en del av den fortlöpande kontakten med öppenvården. Både rådgivning och motivationsarbete anses vara avgörande för om en person väljer att aktivt arbeta för drogfrihet genom fortsatt behandling. 9

Diagram 3 Vilka insatser tillhandahåller enheterna? N O B G A H L M D K E P C F J I Q R 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 Antal enheter Förklaring A Andra insatser (t.ex. social aktivering, massage, familjerådgivning) B Övrig hälsovård (t.ex. medicinsk eller psykiatrisk vård, mödravård, barnavård, hälsoupplysning) C Provtagning (t.ex. alkoholmetertest, urinprov, alkoholmarkörer, testning av STD, Hepatit och HIV) D Utredning/diagnos (t.ex. utförlig utredning/diagnos av missbruksproblem, psykisk hälsa, socialsituation) E Uppsökande/utåtriktade insatser (t.ex. utåtriktad information, uppsökande arbete, deltagande i sociala samverkansgrupper) F Eftervård G Hälso- och sjukvårdande insatser H Arbetsträning I Psykosocialt stöd (insatser med inriktning på t.ex. relationer, arbete och bostad) J Återfallprevention (träning av tekniker för att hantera risksituationer) K Läkemedelsassisterad behandling (revia, campral, naltrexon, subutex, metadon) L Psykofarmakabehandling (psykos-/ångest-/depressionsdämpande läkemedel) M Abstinensbehandling N Miljöterapi 10

O Psykoterapi P Psykosocial behandling (strukturerad behandling med stöd av etablerad metodik, t.ex. kognitiv beteendeterapi) Q Motiverande samtal R Rådgivning 4.2. Är den enskilde delaktig i planeringen och uppföljningen och har möjlighet att påverka den behandling som den får? De lyssnar på vad man säger och behöver. Av de intervjuer som Länsstyrelsens genomfört framgår att brukarna överlag uppfattar sig delaktiga och att de, inom ramen för den behandlingsmetod som använts, har möjlighet att påverka sin behandling. Möjligheten att påverka utformningen av behandlingen är tämligen begränsad när den enskilde bestämmer sig för att genomgå en behandling enligt tolvstegsmodellen. Brukarna är medvetna om detta. Några uppgav att de upplever det som positivt att behandlingen är strukturerad, eftersom den på så sätt också är förutsebar. Ungefär hälften av brukarna var osäkra på om de beviljats behandling som bistånd eller om den erbjöds som service. De flesta brukarna har varit med vid uppföljning av sin behandling. Majoriteten visste också om hur de skulle göra och vart de skulle vände sig om de ville framföra synpunkter eller klagomål på behandlingen. Ett stort antal av de kommunala verksamheterna hänvisar till kommunens ledningssystem för kvalitet. Några verksamheter använder sig av brukarenkäter för att få in synpunkter på behandlingen. Det är få verksamheter som brukar delge sina klienter om de gjort en utvärdering av vilka resultat som verksamheten nått med sin behandling. 4.3. Hur uppmärksammas barns och närståendes situation? De öppenvårdsverksamheter som omfattas av tillsynen har ett tydligt barn- och närståendeperspektiv och har skrivna rutiner för hur barn och närstående ska uppmärksammas. Rutinerna är antingen särskilt anpassade till den specifika verksamheten eller övergripande för kommunen socialtjänst. Av rutinerna framgår bl.a. att det alltid ska lämnas information till den enskilde om vilket stöd hans/hennes barn och/eller andra anhöriga kan få och att personal inom öppenvården ska samarbeta med andra lämpliga enheter inom socialtjänsten för att tillgodose barns behov av stöd. I samtliga verksamheter har personalen kännedom om anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 SoL. I de verksamheter som omfattas av den dokumentationsskyldighet, som följer av att insatser från öppenvården beviljas som ett bistånd enligt SoL, dokumenteras förekomsten av barn och andra närstående. 11

Gemensamt för de granskade öppenvårdsverksamheterna är dessutom att barn och närstående finns med som en del i behandlingen. Det betyder bl.a. att behandlingspersonalen för samtal med brukarna om vilka konsekvenser missbruket får för barnen och andra närstående. Många verksamheter erbjuder även stödsamtal för anhöriga vuxna alternativt parsamtal/familjesamtal för att tillgodose behovet av stödinsatser för närstående. Några verksamheter har även egna barngrupper. I de fall någon verksamhet inte kan erbjuda det stöd som efterfrågas, slussas barnen och/eller de anhöriga vidare till exempelvis kommunala barngrupper eller till socialtjänsten för att ansöka om anhörigstöd. 4.4. Finns brister i samverkan som innebär att personer med missbruk eller beroende inte får sina vårdbehov tillgodosedda? Länsstyrelsens tillsyn har visat att samverkan sker överlag på ett sådant sätt att personer med missbruk eller beroende får sina behov tillgodosedda. Verksamheterna samverkar med relevanta externa och interna aktörer i de fall brukarnas behov inte kan tillgodoses inom den egna verksamheten. Ibland möter samverkan hinder utifrån en oklar ansvarsfördelning mellan socialtjänst och sjukvård. Detta gäller främst personer med samsjuklighet, då det kan råda oenighet om vilken problematik som är dominerande. 5. Vad tycker brukarna? Brukarperspektivet innebär att tillsynen skall beakta brukarens delaktighet i planeringen och utformningen av vården. För att fånga in brukarnas synpunkter har Länsstyrelsen inte bara genomfört brukarintervjuer vid tillsynsbesöken, utan också bjudit in brukarorganisationer till ett seminarium för att presentera och reflektera kring resultatet av öppenvårdtillsynen. Många företrädare för brukarorganisationerna uppgav att de själva fått dålig information om vilka olika behandlingsmetoder som finns, när de ansökte om hjälp för sitt missbruk. Man menar att det behövs en mångfald av behandlingsmetoder för att kunna tillgodose brukarnas individuella behov. Det finns ingen metod som passar alla. Någon ansåg att det finns för få behandlingar för heroinmissbrukare och att det är svårt att komma till en sådan behandling. Många gav också uttryck för att de känt sig pressade till att tacka ja till öppenvårdsbehandling för att överhuvudtaget kunna få hjälp. Brukarorganisationerna önskar att samverkan med socialtjänsten skulle fungerar bättre, eftersom de har mycket att tillföra. Vidare påpekas att brukarorganisationernas kunskap om situationen för personer med missbruk och beroende kan vara ett bra underlag och ett stöd i uppsökande arbete och kommunernas planering av missbruksvården. Brukarorganisationerna önskar 12

också kunna spela en roll som t.ex. stöd i den enskildes vardag. De skulle kunna fungera som ett bra komplement till den behandling kommunerna erbjuder och öka mångfalden bland olika behandlingsmetoder. Företrädarna för brukarorganisationerna förespråkar att behandling beviljas som bistånd utifrån rättssäkerhetsperspektiv. Att man i vissa kommuner kunde få behandling utan föregående behovsbedömning var för majoriteten obekant. Att kunna vara anonym när man söker behandling för sitt missbruk framstod inte som en avgörande fråga. Någon påpekade att det inom ramen för behandlingen är viktigt att hitta sin identitet, att erkänna att man faktiskt har ett missbruksproblem och att det utifrån detta inte gagnar den enskilde att han/hon får vara anonym. 6. Länsstyrelsens reflektioner 6.1. Service och bistånd Insatser i form av stöd och/eller behandling föregås inte alltid av en utredning och behovsbedömning, utan ges som en serviceinsats. Frågeställningen service resp. bistånd kan ses som två möjliga vägar till behandling. En betydelsefull aspekt vad gäller serviceinsatser är att dessa inte behöver dokumenteras och den enskilde kan komma anonymt och behöver inte bli registrerad. Lättillgängligheten kan tänkas medföra att man når personer, som kanske inte annars hade sökt hjälp. En hög tillgänglighet kan tänkas ha stor betydelse för personer men en otrygg och instabil social situation. Att kunna komma på bestämda tider förutsätter en viss grad av socialt sammanhang. Sådana krav är mer uttalade i verksamheter med strukturerade behandlingsprogram liksom krav på den enskildes ansvarstagande, vilket kan antas vara svårt för vissa att leva upp till. Verksamheter som erbjuder anonym rådgivning och behandling framhäver detta som en viktig aspekt utifrån brukarnas perspektiv. Länsstyrelsen har dock i möte med brukarorganisationer inte funnit att anonymiteten är avgörande för om man söker behandling för sitt missbruk eller inte. Flera av de brukare vi intervjuat vid tillsynsbesöken har dock uttalat att de inte vill bli registrerade. En förklaring till det kan vara, att den enskilde inte identifierar sig som missbrukare och därför inte heller söker hjälp i form av bistånd. Ett första steg i mötet med dessa personer kan vara att föra samtal som kan leda till insikt om ett eventuellt missbruk. Länsstyrelsens uppfattning är att serviceinsatser kan ges i form av rådgivande och stödjande samtal ett visst antal tillfällen. När kontakten övergår till en strukturerad behandling, ska den enskilde få sina behov prövade. En fördel med beslut om 13

bistånd är att den enskildes behov utreds enligt bestämmelserna i SoL och medför också möjligheten för den enskilde att överklaga, om han/hon inte beviljas den behandling som han/hon har ansökt om. En annan positiv aspekt med behandling som bistånd är att det utifrån dokumentationskravet är möjligt att följa upp, hur behandlingen fortskrider och om den enskildes behov tillgodoses genom det beviljade biståndet. Det underlättar samtidigt för verksamheterna att följa upp, vilka resultat som nås i arbetet och om insatserna är av god kvalitet. Utifrån individens rättssäkerhet bör handläggarna tydliggöra för brukarna att de alltid har rätt att få sin ansökan prövad. Verksamheter som erbjuder behandling både som bistånd och service måste vara tydliga med när insatser inte längre kan ges som service. De måste också utveckla arbetsredskap för att kunna avgöra när den enskildes behov endast kan tillgodoses genom bistånd. Länsstyrelsen anser att det finns risker med att kommuner konsekvent erbjuder behandling som service. En sådan risk är att man tappar kompetensen i att handlägga missbruksärenden, bedöma enskildas behov och att handlägga utredningar. 6.2. Anonymiteten Verksamheter som erbjuder serviceinsatser omfattas inte av dokumentationsskyldigheten enligt 11 kap. 5 SoL. Detta innebär att den enskilde brukaren kan genomgå en behandling anonymt, att han/hon inte blir registrerad och att personalen inte får föra någon dokumentation om den enskilde. Flertalet av de granskade verksamheterna kan betecknas som renodlade serviceenheter. Trots det förekommer det former av registrering och journalföring, vilket Länsstyrelsen anser är oförenligt med anonymiteten. Det innebär också ett oklart rättsförhållande för den enskilde, som i dessa fall inte har rätt att ta del av den dokumentation som förs om honom/henne. 6.3. Samverkan Behovet av samverkan ser olika ut beroende på målgrupp. Vissa öppenvårdsverksamheter avgränsar sina insatser med utgångspunkt i den enskildes problembild och erbjuder t.ex. ingen vård vid samsjuklighet. Länsstyrelsen har i denna tillsyn fokuserat på missbruket och inte ställt frågor kring andra problemområden såsom arbete, bostad, relationer eller hälsa som kan vara en följd av och en orsak till missbruk- eller beroendeproblematiken. Samverkan kan innebära att öppenvårdsverksamheternas uppdrag blir att arbeta brett med den enskildes problematik. Speciellt de kommuner som väljer att erbjuda öppenvårdsinsatser som ett alternativ till institutionsvård måste säkerställa att samverkan med relevanta aktörer fungerar för att den enskilde ska få sina 14

behov tillgodosedda. Samverkan med andra kommunala verksamheter och hälsooch sjukvården är ett betydelsefullt led i vårdkedjan. 6.4. Barn- och närstående Länsstyrelsen tycker det är positivt att de granskade verksamheterna har ett tydligt barn- och närståendeperspektiv. Barns och närståendes situation är ett återkommande ämne under behandlingen. Verksamheterna verkar vara måna om att barn och närstående till brukarna får stöd för egen del. Länsstyrelsen kan konstatera att det finns en naturlig samverkan med andra enheter om verksamheten inte själv kan tillgodose barns och närståendes behov. 6.5. Dokumentation De verksamheter, som erbjuder enbart serviceinsatser, handlägger inte ett ärende i förvaltningsrättslig mening och behöver därför inte föra någon dokumentation om den enskilde brukaren. Att erbjuda öppenvård som service lyfter fram frågan hur rättssäkerheten för den enskilde garanteras, när insatserna inte utförs på det sätt man kommit överens om. Att serviceinsatserna inte omfattas av dokumentationsskyldigheten, innebär svårigheter att följa upp effekten av insatsen. Det kan vara bekymmersamt om en situation skärps till, när vården inte kan följas genom att den inte har dokumenterats enligt bestämmelserna i SoL. För den enskilde brukaren innebär det att om han/hon deltar i serviceinsatsen och kommer tillbaka för ytterligare stöd och behandling kan dessa insatser inte följas upp. Man kan inte följa behandlingens effekter för den enskilde och om behoven förändras över tid. För en del av brukarna kan det innebära att de inte får den vård och behandling de har behov av. Att inte dokumentera verksamhetens effekter och resultat, gör det svårt att följa upp kvaliteten. För att öka rättssäkerheten och likabehandlingen anser Länsstyrelsen att det är viktigt att nämnderna fattar sitt beslut i frågan om öppenvård ska vara service eller bistånd utifrån de nationella riktlinjerna och överväga noga vilka konsekvenser beslutet får för den enskilde. Länsstyrelsen har uppmärksammat en del brister vad gäller dokumentation under genomförandet av insatser. En sådan brist är att man inte skiljer på dokumentation enligt HSL och SoL. En annan är att det saknas genomförandeplaner. Flera verksamheter har emellertid en mycket bra dokumentation, där också brukarna är aktivt delaktiga bl.a. i samband med upprättandet av genomförandeplaner och uppföljning av dessa. Det finns även ett bra datastöd i en del av verksamheterna. 15

16 7. Slutord Sammanfattningsvis kan Länsstyrelsen konstatera att de granskade öppenvårdsverksamheterna erbjuder behandling som håller god kvalitet och som möter brukarnas individuella behov. Brukarna ges möjlighet till delaktighet, barn och närstående uppmärksammas. Tillsynen ger en bild av att både kommuner och enskilda verksamheter generellt har en god beredskap för missbruks- och beroendevård i öppenvårdens regi.

Referenser Socialstyrelsen 2006. (SOSFS 2006:5 (S)) om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomföranden av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS. Socialstyrelsen; 2006. Socialstyrelsen 2006. (SOSFS 2006:11 (S)) om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS. Socialstyrelsen; 2006. Socialstyrelsen 2007. (Nationella riktlinjer för vård, behandling och omsorg.) Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet för personer med missbruks- och beroendeproblem. Socialstyrelsen; 2007. Socialstyrelsen 2008. (Handböcker för handläggning) Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten. Individ- och familjeomsorg. Äldreomsorg. Handikappomsorg (SoL och LSS). Socialstyrelsen; 2008. Socialtjänstlagen, 1 kap. 1 och 2, 3 kap. 3 och 5, 5 kap. 9, 11 kap 1, 5 och 6. http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/36/26/1d33882f.pdf 17

Under våren och sommaren år 2009 genomförde Länsstyrelsen en tillsyn av ett urval öppenvårdsverksamheter som riktar sig mot vuxna med missbruks- och beroendeproblematik. Denna rapport är en sammanfattning av Länsstyrelsens tillsyn. Tillsynens fokus låg på att granska om öppenvården erbjuder god kvalitet, om den enskilde är delaktig, hur barns och närståendes situation uppmärksammas samt om det finns brister i samverkan. Östra Boulevarden 62 A, 291 86 Kristianstad Kungsgatan 13, 205 15 Malmö Tel 044/040-25 20 00, Fax 044/040-25 21 10 Epost skane@lansstyrelsen.se www.lansstyrelsen.se/skane