Bostadsområdets betydelse för ungdomars kontakter med hjälpinsatser för alkohol och narkotika

Kriminologiska institutionen Bostadsområdets betydelse för ungdomars kontakter med hjälpinsatser för alkohol och narkotika Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2015 Jon Lundgren

Sammanfattning Missbruksproblematik bland ungdomar är en väl känd samvarierande faktor till brottslighet. Longitudinella studier kring ungdomar som varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk har visat att dessa har en större sannolikhet att begå brott såväl som en högre dödlighet. Ett övergripande mål i Stockholms stads budget från 2015 är att garantera ungdomars lika uppväxtvillkor och säkerställa att tillgänglighet och kvalité på socialtjänstens insatser är det samma oavsett var i Stockholm man växer upp. I denna studie undersöks huruvida strukturella faktorer på stadsdelsområdesnivå påverkar vilka ungdomar som kommer i kontakt med hjälpinsatser för missbruk. Vidare undersökas även utifrån teorin om collective efficacy, huruvida den upplevda nivån av social sammanhållning och vuxnas förmåga att ingripa för kollektivets bästa, har någon inverkan på förhållandet. Studien är kvantitativ och det empiriska underlaget baseras utifrån den så kallade Stockholmsenkäten från 2010. Studiens frågeställningar har framförallt besvarats med hjälp av logistiska regressions-analyser. De slutsatser som dras utifrån denna studie är ungdomar som kommer i kontakt med hjälpinsatser är relativt jämt fördelade mellan stockholmstadsdelsområden med undantag för de mest socialt utsatta områdena, där pojkar är överrepresenterade medan flickor är underrepresenterade bland de som varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk. Vidare dras slutsatsen att en låg grad av collective efficacy i bostadsområden ökar sannolikheten för att komma i kontakt med hjälpinsatser för både pojkar och flickor, samt att dessa effekter sannolikt kan relateras till en ökad konsumtion av alkohol och narkotika i allmänhet.

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1 Syfte... 2 1.2 Frågeställningar... 2 2. Teori... 3 2.1 Collective efficacy... 3 2.2. Sociala band... 5 3. Tidigare forskning... 6 3.1 Missbruk... 6 3.2 Översikt kring Ungdomars användning av alkohol och narkotika... 7 3.3 Ungdomar och behandling för missbruk... 8 3.4 Collective efficacy och missbruk... 9 4. Metod... 10 4.1. Logistisk regressionsanalys... 10 4.2. Datamaterial... 11 4.3 Variabler och operationalisering... 12 4.3.1 Beroende variabel (Kontakt med hjälpinsatser)... 12 4.4.1 Collective efficacy... 13 4.4.2. Stadsdelsområdets strukturella och sociala komposition... 14 4.4.3. Socioekonomisk bakgrund... 15 4.4.4. Sociala band... 16 4.4.5 Årskurs... 17 5. Resultat... 17 5.1 Strukturella faktorer och ungdomars kontakt med hjälpinsatser... 18 5.2 Collective efficacy s betydelse för ungdomars kontakt med hjälpinsatser.... 19 6. Diskussion... 24 7. Begränsningar... 27 8. Slutsatser... 28 9. Referenslista... 28 10. Bilagor... 31

1. Inledning Olika typer av brottslighet eller andra sociala problembeteenden bland ungdomar har länge varit ett av kriminologins huvudsakliga intresseområden, vilket är förståeligt då denna period i människors liv också präglas av en högre grad av brottslighet än andra livsfaser (Lilly Et al. 2007). En annan anledning är att ungdomar på sätt och vis kan ses som bärare av framtiden. De sociala problem som präglar ungdomars vardag i dag kan ses som tecken på vilka sociala problem som kan tänkas växa eller minska i framtiden (Estrada 2013). En utökad kunskap kring faktorer som samverkar med olika typer av brott och sociala problem i ungdomars liv bör således ses som en viktig uppgift för kriminologin. En välkänd samvarierande faktor till brottslighet är missbruk av droger och/eller alkohol. Ungdomars missbruk existerar sällan isolerat från andra sociala, juridiska och hälsorelaterade problem och samspelar ofta med sådant som sämre skolresultat, kriminalitet och högre dödlighet (Storbjörk 2010; Wisdom Et al 2010). Tidigare svenska studier har bland annat visat att ungdomar som sökt hjälp för missbruksproblematik löper större risk än andra att begå brott, såväl som att drabbas av både fysiska och psykiska problem senare i vuxenlivet (Larm Et al 2008). Forskning har även visat att de grupper som står i kontakt med missbruksvården ofta är mer marginaliserade, lever under mer ostabila levnadsförhållanden och i större utsträckning är arbetslösa eller institutionaliserade (Storbjörk 2006). Vidare har man även funnit att grad av konsumtion inte alltid är den största bidragande faktorn, vilket tyder på att det finns andra orsaker än missbruket i sig som har en betydelse vilka som hamnar inom missbruksvård (ibid). De ungdomar som varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk kan således vara en särskilt intressant grupp att studera om vi vill utveckla förståelsen kring grupper med större sannolikhet att drabbas av sociala problem även senare i livet. I Stockholms stads budget för 2015 har man slagit fast att drogförebyggande arbete ska prioriteras och man vill bland annat säkra att insatser för att fånga upp unga personer i ett tidigt skede av missbruk ska vara lättillgängliga. Ett av budgetens övergripande mål är att främja ett socialt hållbart samhälle där lika möjligheter och förutsättningar ska gälla för alla. I detta ingår bland annat att barn och ungdomsvården ska bidra till lika uppväxtvillkor där alla barn tillskrivs samma livschanser (Stockholms stad 2014). Vidare vill man säkerställa att tillgänglighet och kvalité på socialtjänstens insatser är densamma oavsett var i Stockholm man bor. En intressant fråga att ställa i relation till detta är huruvida bostadsområdet har någon betydelse för vilka som kommer i kontakt med hjälpinsatser i Stockholm? 1

Det är sedan tidigare väl känt att det finns stora skillnader i utsatthetsnivåer mellan olika samhällsgrupper och bostadsområden (Nilsson & Estrada 2006). Socialekologiska förklaringsmodeller som tillexempel social desorganisationsteori har lagt tyngdpunkten på strukturella förklaringar så som arbetslöshet, segregation eller fattigdom (Sarnecki 2003). Robert Sampson Et al (1997) utvecklade i linje med ett sådant perspektiv en teori, där han lyfte fram hur strukturella faktorer tenderar att medieeras genom vad han kallar för collective efficacy. Detta begrepp avser graden av gemensam tillit samt villigheten och förmågan att ingripa för kollektivets bästa inom ett visst bostadsområde och har framförallt använts för att förklara skillnader i brott mellan olika bostadsområden (Sampson et al 1997). Studier som använt collective efficacy för att förklara andra typer av brottsrelaterade problem så som missbruk är emellertid mer sällsynta och vidare har dessa framförallt utförts i amerikanska eller brittiska kontexter (Erickson Et al 2012). Resultat som erhållits av sådana studier har bland annat kunnat visa att låga nivåer av collective efficacy ökar riskbruk av alkohol och narkotika (Olsson & Fritzell 2014). Forskning kring hur collective efficacy kan tänkas påverka ungdomars kontakter med hjälpinsatser har däremot visat sig vara svåra att finna och det vore således intressant att undersöka om teorin även skulle kunna bidra till en utökad förståelse kring detta. Präglas bostadsområden där ungdomar i högre utsträckning kommer i kontakt med hjälpinsatser av en hög eller låg grad av collective efficacy? Och hur förhåller sig detta till strukturella faktorer på stadsdelsnivå? Detta är några av de frågor som kommer att beröras i denna studie. 1.1 Syfte Syftet med studien är dels att studera om andelen ungdomar 1 som varit i kontakt med hjälpinsatser på grund av alkohol och/eller narkotikabruk 2 skiljer sig mellan olika stadsdelsområden i Stockholm med avseende på strukturella förhållanden. Dels att undersöka huruvida det finns en samvariation mellan ungdomars upplevelse av collective efficacy i bostadsområdet å ena sidan och deras kontakter med hjälpinsatser å andra sidan. 1.2 Frågeställningar Hur stor andel av Stockholms stads ungdomar har varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk samt hur ser fördelningen ut med avseende på strukturella förhållanden i stadsdelsområdet? 1 Avser ungdomar i årkurs 9 samt gymnasiets årskurs 2 som under 2010 uppgivit att de hade varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk 2 För att underlätta läsbarheten i texten kommer hjälpinsatser på grund av alkohol eller narkotikabruk framledes endast att refereras till som kontakt med hjälpinsatser för missbruk, alternativt kontakt med hjälpinsatser. 2

Finns det en signifikant samvariation mellan den upplevda nivån av bostadsområdets collective efficacy och ungdomars kontakter med hjälpinsatser? Om ja, kvarstår ett sådant samband även vid kontroll för andra väl etablerade riskfaktorer som tillexempel ungdomars socioekonomiska bakgrund samt några mekanismer med nära anknytning till teorin om sociala band. 2. Teori I detta avsnitt följer en redogörelse av studiens teoretiska utgångspunkter. Inledningsvis behandlas Teorin om collective efficacy. Därefter följer en kort redogörelse för de centrala delarna av Sociala band-teorin. Den sistnämnda teorin rör studiens tredje frågeställning och kommer således att användas som ett hjälpmedel för operationaliseringen av relevanta kontrollvariabler. 2.1 Collective efficacy Collective efficacy är en väl etablerad teori inom det kriminologiska forskningsfältet och kan ses som vidareutveckling av social desorganisationsteori som utvecklades under 40-talet i Chicago av Clifford Shaw och Henry Mckay (Kubrin Et al 2009). Begreppet social desorganisation syftar till en oförmåga inom ett bostadsområde att skapa gemensamma värden och upprätthålla en stark informell kontroll 3, vilket i sin tur antas öka sannolikheten för brott eller andra sociala problembeteenden (Kubrin Et al 2009). Centralt inom denna teori är att variationer i brottslighet till stor del kan relateras till olika typer av bostadsområden och att olika områdens sociala karaktäristika är nära sammanknutet med socialekologiska faktorer så som tillexempel socioekonomisk sammansättning, etnisk heterogenitet och hög boendemobilitet (ibid: 88). De minst eftertraktade stadsdelsområdena i en stad är i allmänhet också de billigaste. Av detta följer att boendepopulationen i sådana områden ofta befolkas av medborgare med små ekonomiska resurser, så som nyanlända emigranter eller ensamstående föräldrar. Dessa bostadsområden tenderar även att ha en högre in/utflyttningsfrekvens, där människor ofta bor tillfälligt i brist på andra möjligheter (Sarnecki 2003; Kubrin Et al 2009). De kumulativa effekterna av dessa faktorer bidrar till att förutsättningarna för social organisering minskar genom att det blir svårare för grannar att interagera och skapa starka sociala band och nätverk mellan varandra vilket i sin tur leder till svag informell kontroll och ökad brottslighet (Kubrin Et al 2009: 87). Teorin om collective efficacy utgår som tidigare nämnts till stor del utifrån de teoretiska antaganden som beskrivits ovan, dock med vissa modifikationer. Till skillnad från social desorganisationsteori så 3 Med informell kontroll avses omfattningen av kollektivt ingripande som invånare i ett bostadsområde riktar mot lokala sociala problem(kubrin Et al 2009: 87). 3

har vikten av starka sociala band mellan grannar tonats ner något. Informell kontroll ses visserligen som delvis kopplat till en tilltro och interaktion mellan individer i ett bostadsområde, men att styrkan i dessa band inte är så avgörande som social desorganisationsteori gör gällande (Sampson 2012). Styrkan i ett bostadsområdes sociala nätverk behöver således inte nödvändigtvis bidra till social kontroll. Detta kan relateras till flera olika orsaker. Dels så kan starka personliga band utvecklas mellan konforma, såväl som mindre konforma individer. Ett socialt nätverk i sig säger således ingenting om vilka värden som förmedlas inom nätverket. Dessutom kan väldigt starka och personliga nätverk bidra till en viss isolation från det övriga samhället, vilket i sin tur kan försvaga förtroendet gentemot offentliga institutioner så som skola och rättsväsende. Starka personliga band mellan grannar innebär därför inte nödvändigtvis en god förmåga att organisera en kollektiv informell kontroll. Utifrån teorin om collective efficacy har social desorganisationsteori således missat en avgörande faktor, nämligen förmågan och viljan hos de boende att ingripa på oönskade beteenden (Sampson 2012; Kubrin Et al 2009). De kriminogena effekterna av strukturella missförhållanden kan inte enbart förklaras utifrån hur starka de personliga banden mellan invånare i bostadsområdet är. Istället bör detta förstås som en kombination av den kollektiva sociala sammanhållningen och förmåga och vilja hos invånare i ett bostadsområde att agera utifrån gemensamma intressen, så som att till exempel kunna känna sig trygg och säker i bostadsområdet. Dessa två faktorer är vad som tillsammans utgör begreppet collective efficacy (Sampson et al 1997). Exempel på detta kan vara att grannar spontat håller ett vakande öga på varandras barn/ungdomar, ingriper om det skulle inträffa ett bråk eller säger till om någon beter på ett sätt som bryter mot etablerade normer (Ibid). I områden med svag tillit mellan invånarna och där allmänna förhållningssätt är oklara, tenderar även den informella kontrollen att vara svag. Collective efficacy kan således beskrivas som länken mellan den gemsamma tilliten och villigheten att ingripa för kollektivets bästa inom ett givet område (Ibid). Uttryckt på ett annat sätt är områden som lyckas skapa en känsla av vi, och där invånare förväntar sig att andra boende i området försöker bidra till social ordning, mer framgångsrika att motverka sociala problem jämfört med andra områden (Sampson 2012) Collective efficacy har prövats empiriskt i många tidigare studier (Erickson Et al 2012). Bland annat har forskning funnit stöd för att collective efficacy har betydelse för frekvensen av egendomsbrott, såväl som för våldsbrott och vandalisering (Estrada & Nilsson 2006; Sampson 2012). Teorin har emellertid används mer sparsamt kring andra former av sociala problembeteenden så som tillexempel missbruk. Studier kring sådana typer av problembeteenden har oftast sökt förklaringar i individuella karakteristiska hos brukaren, medan forskning rörande samband mellan missbruk och kollektiva 4

egenskaper i bostadsområdet är mer sällsynt (Erickson Et al 2012). Vidare har jag inte funnit några studier som undersökt effekter av collective efficacy på ungdomars kontakter med hjälpinsatser för missbruk. När det kommer till ungdomars användning av alkohol och narkotika har emellertid en del tidigare studier bedrivits, vilket jag kommer att återkomma till i avsnittet tidigare forskning. 2.2. Sociala band En av denna studies centrala frågeställningar är huruvida graden av collective efficacy påverkar ungdomars kontakt med hjälpinsatser. För att minska risken för så kallade skensamband så vill jag även kontrollera resultaten för andra kända faktorer kring avvikande beteenden bland ungdomar. För att göra detta har jag valt att utgå från teorin om sociala band. Denna teori har valts ut dels på grund av att de frågor som ingår i datamaterialet har kunnat anpassas till teorin på ett förmånligt sätt. Dels så har teorin i tidigare studier även visat sig kunna bidra till att förklara såväl alkohol som narkotikakonsumtion bland ungdomar (Lin & Dembo 2008; Norman & Ford 2015). Vidare är Sociala band en av de mest inflytelserika teorierna kring avvikande beteenden bland ungdomar och således väl beprövad (Lilly Et al 2007). Teorin om sociala band bygger på ett kontrollteoretiskt perspektiv där den centrala frågeställningen utgår från varför individer avhåller sig från att begå brott eller andra sociala problembeteenden (Lilly Et al 2007). Handlingar som bryter mot samhällets etablerade normer, kan enligt teorin relateras till att de sociala banden till samhället är för svaga. Svaga sociala band innebär en frigörelse från det yttre tryck som de dessa annars utövar på en individ, vilket i sin tur minskar incitamenten för ett konformt beteende (Kubrin Et al 2009). De sociala banden kan delas in i följande fyra element: Anknytning berör de relationer som finns mellan individen och andra konventionella personer och institutioner. En stark anknytning till andra personer antas fungera avskräckande för att begå normbrytande handlingar, eftersom individen riskerar att försämra de relationer som hen har till andra. Det gäller i synnerhet gentemot föräldrarna, men även andra sociala relationer antas verka brottsförebyggande (Ibid). Åtaganden handlar om individers vilja och investeringar för att uppnå konventionella mål. Detta kan tillexempel handla om att investeringar i utbildning eller arbete (Ibid). Delaktighet berör engagemang olika former av konventionella aktiviteter så som idrott eller läxläsning. Ungdomar som anammar sådana intressen och aktiviteter antas vara mindre sannolika att avvika från konventionella beteenden (Ibid). 5

Tilltro har att göra med individens syn och tro på samhällets och lagen moraliska giltighet, där de som har en svagare tilltro inte har lika stora incitament att följa samhällets lagar och regler och således är mer sannolika att bryta mot dessa (Ibid). 3. Tidigare forskning Nedan följer en beskrivning av tidigare forskning som kan relateras till syftet med denna studie. Eftersom tidigare studier kring ungdomars kontakter med hjälpinsatser för missbruk är sällsynta så rör majoriteten av den forskning som återges här framförallt frågor relaterade till konsumtion av alkohol och narkotika. 3.1 Missbruk Begreppet missbruk liksom andra närliggande begrepp så som alkoholism och beroende, används ofta i media eller vardagligt tal som entydiga begrepp med en fast innebörd. I verkligheten är dessa begrepp dock tämligen omstridda och någon enhetlig definition finns egentligen inte (Blomquist 2012). Det finns alltså ett flertal olika definitioner av vad som utgör ett missbruk eller ett problematiskt förhållande till alkohol och andra droger. Medicinskt används oftast diagnossystemen international statistical classification of diseases and related health problems (ICD). och/eller Diagnostic and statistical manual of mental disorders (DSM). Varav den förstnämnda är vanligast i Sverige (socialstyrelsen 2015). Inom socialtjänstlagen samt lagen om vård av missbrukare (LVM) används dock begreppen i mer generella termer där en tydlig definition av missbruk eller missbrukare saknas (Socialstyrelsen 2015; Blomqvist 2012). Missbruk bör således förstås som ett normativt begrepp som står i motsats till normalt bruk. Vad som i sin tur anses normalt varierar mellan olika tid och rum (ibid). I denna studie undersöks vilka ungdomar som kommit i kontakt hjälpinsatser för alkohol och narkotika. Jag har valt att här använda begreppet missbruk av flera olika anledningar. En anledning är att all form av användning av narkotika i juridisk mening klassas som missbruk (Blomquist 2012). Vidare är majoriteten av ungdomarna som undersökts yngre än 18 år och har således inte uppnått en laglig ålder för konsumtion av alkohol. Jag vill dock understryka att de problem relaterat till alkohol och narkotika som ungdomar som kommer i kontakt hjälpinsatser kan tänkas ha, inte är möjligt att fastställa i denna studie. Det är snarare troligt att de ungdomar som kommit i kontakt med hjälpinsatser skiljer sig åt till stor del beträffande konsumtion och problem som kan relateras till bruk av alkohol och narkotika. En del ungdomar kanske har kommit i kontakt med hjälpinsatser därför att de vid ett enskilt tillfälle använt sig av narkotika, medan andra ungdomar kanske brukar stora mängder av alkohol eller andra droger regelbundet. Ungdomars kontakter med 6

hjälpinsatser för missbruk ska således endast förstås som att dessa ungdomar av någon anledning har kommit i kontakt med hjälpinsatser för alkohol och eller narkotika. Det är därför viktigt att komma ihåg att denna studie endast intresserar sig för hur fördelningen av ungdomar som kommer i kontakt med hjälpinsatser ser ut när hänsyn tas till strukturella faktorer, samt huruvida collective efficacy har en inverkan på detta. 3.2 Översikt kring Ungdomars användning av alkohol och narkotika Forskning och dokumentering över ungdomars alkohol och narkotikavanor utförs regelbundet sedan lång tid tillbaka i Sverige. Bland annat utför socialförvaltningen i Stockholm den så kallade Stockholmsenkäten vartannat år i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2 som rör frågor om såväl alkohol/narkotika- konsumtion, som andra mer generella levnadsvanor för skolungdomar i Stockholms stad (Bergler & Lundin 2013). Konsumtionen av alkohol kan generellt sägas ha sjunkit under de senaste årtiondena. I Stockholm har man tillexempel kunnat notera att andelen niondeklassare som väljer att avstå från alkohol har fördubblats sedan 1998 och liknande resultat kan även noteras för andelen storkonsumenter (Ibid). Av pojkar och flickor i årskurs 9 var det 14 respektive 15 procent som uppgett att de konsumerar alkohol minst en gång i månaden. Motsvarande siffra var 34 respektive 20 procent i gymnasiets årskurs 2 vilket var den lägsta uppmätta nivån i hela undersökningsperioden (Bergler & Sandahl 2015). Detta mönster verkar även gå igen i nationella såväl som i europeiska undersökningar (Bergler & Lundin 2013). Studier har även indikerat att konsumtion av alkohol skiljer sig mellan olika områden. Bland annat har man funnit att de mer socialt utsatta områdena i Stockholm tenderar att ha en lägre andel flickor som storkonsumerar alkohol (Sandahl 2009) En av anledningarna till detta skulle kunna vara kulturella och religiösa skillnader mellan olika demografiska områden som påverkar tillgänglighet och inställningar till alkohol (Ibid). Liknade resultat har även visats i studier mellan olika skolor som visat på en högre konsumtion av både narkotika och alkohol bland ungdomar från skolor som ansetts som typiskt förmånliga jämfört med de mer socialt belastade (Olsson & Fritzell 2014). När det kommer till narkotikaanvändning så tyder mätningar internationellt såväl som i Sverige och Stockholm mer på en stagnering av användandet sedan början av 2000-talet även om användningen i Stockholm verkar vara något högre än för riket i övrigt (Bergler & Lundin 2013; Bergler & Sandahl 2015). I Stockholmsenkäten från 2014 uppgav 5 procent av pojkarna och 3 procent flickorna i årskurs 9 att de använt någon form av narkotika den senaste månaden medan motsvarande siffror för ungdomar i gymnasiets årskurs 2 är 10 respektive 5 procent. Den överlägset vanligaste typen av 7

narkotika är cannabis men även drogen Spice är ett av de mer förkommande narkotikapreparaten (Bergler & Sandahl 2015). 3.3 Ungdomar och behandling för missbruk Forskning kring långsiktiga utfall av missbrukande ungdomar har varit tämligen sällsynt i Sverige (Larm et al 2008). I en kohortstudie från 2008 följdes ungdomar som sökt hjälp för missbruk mellan åren 1968-1971 respektive 1980-1984. Studien undersökte utfallen för sex olika variabler relaterat till missbruk bland respondenterna, 15 respektive 30 år senare. De utfallsvariabler som användes var dödsfall, fysisk sjukdom relaterat till missbruk, psykisk sjukdom, missbruk, kriminalitet och fattigdom. De resultat som studien uppvisade var att ungdomar som erhållit hjälp för missbruk hade en förhöjd risk att drabbas av någon av utfallsvariablerna. Man fann även skillnader mellan de två grupperna där den yngre gruppen i högre utsträckning tenderade att ha begått brott såväl som en förhöjd risk för missbruk för både män och kvinnor. Kvinnor var i större utsträckning drabbade av fysisk sjukdom och fattigdom medan männen i större utsträckning hade dömts för olika kriminella handlingar. Resultaten överensstämmer även med annan forskning som visat att de som genomgått behandling för missbruk ofta är marginaliserade, arbetslösa eller lever under instabila levnadsförhållanden (Storbjörk 2006). Vidare har man kunnat visa att mängden alkohol som konsumeras, inte är lika avgörande för vem som är i behandling som ovan nämnda faktorer.(borttagen mening) Storbjörks (2006) studie visade även hur formellt och informellt tryck av omgivningen samvarierar med behandling av alkoholmissbruk 4. Detta gällde i synnerhet formellt tryck som här ska tolkas som uppmaningar att genomgå behandling för missbruk från tillexempel arbetsgivare, rättsväsende eller socialtjänst. Men även informellt tryck, så som uppmaningar från närstående uppvisade en samvariation med vilka som fått behandling för missbruk (Ibid). Detta är intressant då det är möjligt att tänka sig att collective efficacy skulle kunna bidra till ett ökat informellt tryck i bostadsområdet på individer med missbruksproblem att söka hjälp. Tidigare studier har tillexempel indikerat att bostadsområden med hög collective efficacy samvarierat med en minskad risk för såväl våld i hemmet som bättre personlig hälsa (Sampson 2012). Således är en tänkbar hypotes att en känsla av sammanhållning och upplevelse av att människor i området håller koll, bidrar till ett ökat tryck för människor att se till att anhöriga med olika sociala problem får hjälp, såväl som för individen att motta hjälp. 4 Undersökningen var dock utförd på vuxna individer och bör därför tolkas med viss försiktighet i föreliggande studie. 8

3.4 Collective efficacy och missbruk En del Studier kring collective efficacy och missbruk har tidigare utförts på ungdomar i såväl Sverige som i andra länder. Fagan et al (2013) har bland annat undersökt effekter av Collective efficacy på ungdomar som varit utsatta för, eller bevittnat våld i sina närområden i Chicago. De utfallsvariabler som användes var förekomsten av drogbruk samt användning av våld. Resultaten av studien visade inget samband när det kom till våld, men kunde däremot uppvisa att droganvändning bland ungdomar som exponerats för våld, var lägre i områden med hög grad av collective efficacy. Något motsägelsefullt, visade dock studien på att denna effekt snarare verkade i motsatt riktning när det kom till ungdomar som inte varit utsatta för, eller bevittnat våld. Dessa ungdomar uppvisade istället ett positivt samband mellan grad av collective efficacy och variation av droganvändning (Ibid). I en kvantitativ studie på skolungdomar i Stockholm undersöktes bland annat huruvida effekter av collective efficacy i skolmiljön kunde bidra till att förklara riskkonsumtion av alkohol och narkotika samt brottslighet (Olsson & Fritzell 2014) Resultaten beträffande konsumtion av alkohol och narkotika visade att ungdomar som gick i skolor som typiskt sett anses förmånliga, hade en högre sannolikhet att ha prövat narkotika såväl som att konsumera större mängder av alkohol jämfört med ungdomar från mer socialt belastade skolor. Däremot så fann man att höga nivåer av collective efficacy gav en signifikant minskad risk för hög alkoholkonsumtion och användning av narkotika (Ibid). Detta kan på sätt och vis framstå som motsägelsefullt då graden av collective efficacy enligt teorin är starkt relaterad till socialt utsatta områden samtidigt så skulle det kunna förstås i linje med tidigare resonemang 5 kring religiösa och kulturella skillnader i synen på droger (Sandahl 2009). Coley et al (2004) har undersökt hur ungdomars fritidsaktiviteter utanför skolan samvarierar med olika typer av problembeteenden. Fynden visade att barn från socialt utsatta familjer i större utsträckning spenderade sin tid utanför hemmet och utan insyn från andra vuxna. Resultaten visade även på att de ungdomar som rörde sig mer i obevakade områden kunde sammankopplas med ökad risk för olika problembeteenden och i synnerhet med ökat alkohol och drogbruk. Forskarna fann att individuella såväl som bostadsområdesrelaterade faktorer tenderade att moderera dessa effekter, och de slutsatser som drogs var att informell kontroll från föräldrar samt aktivt engagemang och sammanhållning i grannskapet verkade vara särskilt viktiga skyddsfaktorer för ungdomar i socialt utsatta bostadsområden som spenderade mycket tid utanför skoltid utomhus. Vidare så verkade informell kontroll via föräldrar till stor del vara relaterat till föräldrarnas socioekonomiska situation (ibid). Liknande resultat har även konstaterats i en jämförande studie över ungdomars 5 Diskuteras i avsnittet: översikt kring ungdomars konsumtion av alkohol och narkotika. 9

droganvändning i tre storstadsregioner i Kanada och USA 6 (Ericksson Et al 2012). Förutom skillnader i konsumtion mellan städerna fann man signifikanta samband mellan ungdomarnas upplevelse av vuxnas uppmärksamhet i bostadsområdet och konsumtion av alkohol och narkotika. Däremot upptäcktes inget signifikant samband mellan ungdomars upplevelse av tillit och sammanhållning i området (Ibid). 4. Metod Under detta avsnitt följer en genomgång av studiens metodologiska tillvägagångsätt där jag kommer att presentera och redogöra för de analysverktyg, datamaterial och operationaliseringar av variabler som ingår i studien. Avsnittet inleds med en kort redogörelse av logistisk regressionsanalys därefter följer en framställning över studiens empiriska underlag. I avsnittets tredje och sista del beskrivs operationaliseringen av variabler, 4.1. Logistisk regressionsanalys För att undersöka vilken effekt collective efficacy har på ungdomars kontakter med hjälpinsatser så har en binär logistisk regressionsanalys utförts med hjälp av programmet Statistical Package for the social sciences (SPSS). Logistiska regressionsanalyser är en av de vanligaste statistiska analysmetoderna inom samhällsvetenskaplig forskning och är en lämplig metod när man vill studera samband där utfallsvariabeln är binär (Djurfeldt 2009). I den här studien kommer jag att använda mig av en binär logistisk regression, vilket används när utfallsvariabeln är dikotom (Field 2009). I studien undersöks huruvida ungdomar har varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk eller inte. Utfallet är således binärt, det vill säga det kan endast anta två olika värden (JA=1 samt Nej=0). Med hjälp av binära logistiska regressioner i SPSS så kan oddsen uppskattas för varje enskilt värde i en oberoende variabel för att utfallsvariabeln ska anta värde 1. Mer specifikt skattas den naturliga logaritmen av oddset för en viss händelse i utfallsvariabeln, vilket i detta fall utgörs av att ha varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk (ibid). I de logistiska regressioner som utförs i denna studie är det övergripande syftet att studera om graden av collective efficacy påverkar sannolikheten för att ha varit i kontakt med hjälpinsatser. För att tolka och redovisa resultaten av analysen så kommer så kallade oddskvoter att användas. Oddskvoter ska förstås som förändringen i oddset när en oberoende variabel rör sig ett steg 7 (Djurfeldt 2009). I det 6 De städer som ingick i studien var Toronto, Montreal och Philadelphia 7 Varje steg på de oberoende variablerna representeras av en egen kategori tillexempel hög, medel, låg. 10

här fallet kan oddskvoten tolkas som hur mycket oddset för att ha varit i kontakt med hjälpinsatser förändras när den oberoende variabeln collective efficacy rör sig ett steg från referenskategorin (Hög collective efficacy). Om medel collective efficacy tillexempel skulle visa värdet 2 så innebär det att oddset för att ha varit i kontakt med hjälpinsatser är dubbelt så högt bland dem som uppger en medel grad av collective efficacy jämfört med de som uppger en hög grad av collective efficacy. För att få en uppskattning av resultatens stabilitet kommer även analysens signifikanser att redovisas. Signifikansmått används för att avgöra hur stor risk som föreligger att resultaten i en undersökning uppstått av en slump i urvalet och att det således inte gäller för den population som studien försöker uttala sig om (Djurfeldt Et al 2010). I denna studie kommer en signifikans på 10 procent att accepteras. Detta innebär att sannolikheten för att ett resultat gäller hela populationen måste vara minst 90 procent. I vanliga fall brukar den accepterade signifikansnivån endast vara 5 procent (Ibid) men då dataunderlaget är nästintill en totalundersökning har jag valt att acceptera en signifikansnivå på 10 procent. 4.2. Datamaterial Studiens empiriska material består av den så kallade Stockholmsenkäten från 2010 och studien är således en så kallad sekundäranalys (Bryman 201). En fördel med ett sådant materialval är att det är såväl tidsbesparande som kostnadseffektivt då materialet redan är insamlat på förhand. Dessutom är det ett mycket omfattande material som inte hade varit möjligt att samla in på egen hand inom tidsramen för denna studie. En nackdel är emellertid att studien måste anpassas till de redan insamlade frågesvaren vilket innebär en viss begräsning då frågor som kanske hade varit bättre lämpade för studiens syfte inte är möjliga att ställa här (ibid). Stockholmsenkäten är en tvärsnittssökning som utförs vartannat år för skolungdomar i årskurs 9 samt gymnasiets årskurs 2 i Stockholms stad och har, det för studien aktuella året, administrerats och genomförts av Utrednings- och statistikkontoret (USK). Undersökningen omfattar alla kommunala grund och gymnasieskolor i Stockholm samt de friskolor som valt att delta. Sammanlagt deltog 182 skolor vilket motsvaras av drygt 11000 ifyllda enkäter efter granskning och bortsortering av sådana enkäter som visat sig vara uppenbart oseriöst ifyllda. Den totala svarsfrekvensen uppgick då till 78 % (USK 2010). Frågorna i enkäten rör en mängd olika teman så som narkotika, kriminalitet, alkohol och tobakskonsumtion, utsatthet för brott, psykisk hälsa, och sociala relationer med mera (USK 2010). Bortfallet i studien utgörs av både så kallade externa som interna bortfall. Externt bortfall utgörs av de enkäter som ej blivit ifyllda, vilket i detta fall var 22 %. Detta kan tillexempel bero på 11

sjukdom eller skolk 8 vid tillfället för undersökningen. Det kan även bero på att enkäten fyllts i på ett oseriöst sätt och således blivit bortsorterad 9. Riskerna med ett allt för stort bortfall är att datamaterialet riskerar att inte blir representativt och såldes försvagar studiens reliabilitet 10. Då materialet i den här undersökningen är baserat på ett stort antal elever (N= 11210) och bortfallet endast är på 22 % så kan dock materialets tillförlitlighet ses som god (Bryman 2011). Vid tolkning av resultaten är det dock, som alltid vid surveyundersökningar som rör känsliga frågor, viktigt att ha i åtanke att en del av de 22 % elever som inte svarat, sannolikt hade rapporterat något högre grad av riskbeteenden jämfört med normalpopulationen. Det interna bortfallet rör sådant som att vissa enkäter inte blivit fullständigt ifyllda. Det kan tillexempel handla om att en respondent inte vill svara på en viss fråga, eller att hen inte vet hur den ska besvaras och därför hoppar över den (Ibid:). Det interna bortfallet i detta material är som högst 8 % och endast 5 frågor har ett internt bortfall på över 5 % (Usk 2010). 4.3 Variabler och operationalisering Nedan följer en beskrivning över de frågor som har använts och på vilket sätt de har operationaliserats. Samtliga variabler som utgör olika typer av index har reliabilitetstestats med hjälp av ett Cronbach s alpha test. Detta reliabilitetstest kan ge ett värde mellan 0 och 1 där gränsvärdet helst bör överstiga 0,7 för att anses vara stadigt men även värden över 0,6 brukar accepteras (Djurfeldt 2009; Bryman 2011). Resultaten av reliabilitetstesten redovisas operationaliserings i avsnittet för de berörda variablerna. 4.3.1 Beroende variabel (Kontakt med hjälpinsatser) Den utfallsvariabel som används i denna studie består av enkätfrågan: Har Du det senaste läsåret varit i kontakt med någon av följande hjälpinstanser på grund av att Du använt alkohol eller droger? De svarsalternativ som ges är följande: 1. Nej. 2. Ja, beroendespecialist(maria Ungdom, Mini-Maria eller annan öppenvårdsantagning) 3. Ja, socialtjänsten( soc ) 8 Bortfall som beror på sådant som skolk kan vara känsligt för studiens reliabilitet då bortfallet kan vara systematiskt på så sätt att en viss grupp av respondenter uteblir (Djurfeldt Et al. 2009: 28). Det är tillexempel rimligt att tänka sig att ungdomar med missbruksproblem skolkar mer än genomsnittet. 9 De bortsorterade enkäterna uppgick till 387st och uppfyllde något av följande kriterier: * Har svarat att de använt alla slag av narkotika * har svarat att de varje dag dricker 70 cl sprit eller mer. * har på samtliga delfrågor om kriminella aktiviteter angett att de gjort resp. sak mer än 10 gånger. 10 Reliabilitet avser hur pålitligt ett resultat är över tid och hur pass känsligt det är för fluktuation(bryman 2011). 12

4. Ja, ungdomsmottagning. 5. Ja, sjukvård (akut, vårdcentral eller liknande) 6.Ja, annat. Utifrån dessa frågor har sedan en dikotom variabel skapats där alla ja-svar har kodats om till värde 1, medan de som inte svarat ja på någon av frågorna har tillskrivits värde 0. Antalet respondenter som uppger att de varit i kontakt med hjälpinsatser på grund av användning av alkohol eller narkotika är 491 personer, vilket utgör 4,4 % av det totala antalet respondenter. 4.4.1 Collective efficacy Utifrån teorin om collective efficacy har ett index skapats över de variabler som ansetts mest lämpliga för att mäta begreppet. De variabler som valts ut för att mäta graden av informell kontroll i grannskapet är följande: 1. om en vuxen såg mig göra något olagligt i mitt bostadsområde skulle nog mina föräldrar få reda på det 2.Vuxna skulle ingripa om någon helt öppet försökte sälja narkotika till ungdomar 3. Vuxna skulle ingripa om det blev slagsmål framför mitt hus. 4. Om jag blev rånad på en allmän plats i bostadsområdet skulle vuxna ingripa. För att mäta graden av tillit och sammanhållning valdes variabeln: Mina grannar brukar heja/hälsa på mig när vi möts. Svarsalternativen på samtliga frågor var: 1. Stämmer mycket dåligt 2. stämmer ganska dåligt. 3. Stämmer ganska bra, 4.stämmer mycket bra och 5. Vet inte. Alla variablerna har därefter delats in i ett index för att få ett samlat mått på graden av collective efficacy. (α=0,74). Ett problem med det skapade indexet var att det var väldigt många respondenter som hade angett alternativet vet inte på de flesta av frågorna vilket innebär ett validitetsproblem 11 då detta svarsalternativ är svårtolkat. På grund av den höga andelen som svarat vet inte så har indexet kodats om till kategorier där de som svarat vet ej på någon av frågorna har tilldelats en egen kategori. Ett alternativ hade varit att plocka bort denna kategori från analysen helt och hållet men för att behålla en bättre transparens och reliabilitet i studien har jag valt att behålla kategorin. Indexet består av svarsvärden mellan 5 och 20 bland de som inte svarat vet ej på någon av frågorna. Svarsvärdet 20 innebär att respondenten har svarat stämmer mycket bra på samtliga frågor och värdet 5 innebär att en respondent svarat Stämmer mycket dåligt på samtliga frågor. Utifrån detta har jag kodat indexet till fyra separata kategorier varav de tre första har fördelats för att ge ett så jämt antal observationer som möjligt i varje kategori. De som hade ett svarsvärde mellan 5-13 har kodats om till värdet 2 och representerar gruppen med lägst grad av collective efficacy. De som antagit värden mellan 14-16 har kodats om till värdet 1 och representerar en medel grad av collective efficacy. De som har värden 17-20 har kodats om till värdet 11 Validitet avser hur väl ett begrepp lyckas fånga upp det som det avser mätas (Bryman 2011) 13

0 och utgör gruppen med en hög grad av collective efficacy. Alla värden över 20 innebär att respondenten svarat vet ej på någon av frågorna och tillskrivits värdet 3 som utgör kategorin vet ej. 4.4.2. Stadsdelsområdets strukturella och sociala komposition För att undersöka huruvida strukturella faktorer mellan olika stadsdelar har en inverkan på ungdomars kontakter med hjälpinsatser för missbruk så har jag delat in samtliga stadsdelsområden i Stockholms stad efter ett index som avser att mäta kompositionen av de boende i varje stadsdelsområde med avseende på strukturella och sociala faktorer. Denna indelning är hämtad från en tidigare studie utförd på Stockholmsenkäten (Sandahl 2010). Indexet som av Stockholms stad benämns som social tyngd, kommer dock ursprungligen från en fördelningsnyckel som styr resursfördelningen till individ- och familjeomsorgen vid Stadsdelsförvaltningarna och är utformat som ett mått på behovet av sociala insatser (Ibid). Detta index är en stor tillgång i denna studie eftersom att det gör det möjligt att ta hänsyn till sociala faktorer på strukturellnivå som annars inte hade varit svårt att komma åt. Det bör dock tydliggöras att begreppet social tyngd inte är något vedertaget begrepp inom det kriminologiska fältet, utan används alltså framförallt av Stockholms stad för att ta hänsyn till sociala faktorer inom olika bostadsområden. Eftersom att jag använder mig utav samma index i denna studie ser jag emellertid inget behov av att ändra på begreppet. Således kommer även jag att använda begreppet social tyngd för att beskriva strukturella och sociala kompositioner inom olika stadsdelsområden. I bilaga 1 återfinns en fullständig beskrivning av indexet. Indelningen av Stockholms stadsdelsområden har gjorts utifrån de värden som varje stadsdelsområde tilldelas utifrån indexet som benämns som social tyngd. Ett lågt värde bör tolkas som ett mindre behov av sociala insatser medan ett högt värde innebär ett större behov av sociala insatser. Varje stadsdelsområde har därefter delats in en av följande tre kategorier som kommer att användas i analysen: Låg social tyngd. I denna kategori ingår respondenter från de stadsdelsområden med lägst siffror för indexet på social tyngd. Dessa stadsdelar är: Bromma, Hägersten-Liljeholmen, Kungsholmen, Norrmalm, Södermalm, Älvsjö och Östermalm. Medel social tyngd. I denna kategori ingår respondenter från stadsdelsområden som ligger runt genomsnittet för staden och utgörs av följande stadsdelsområden: Enskede-Årsta-Vantör, Farsta, Hässelby-Vällingby samt Skarpnäck. 14

Hög social tyngd. I denna kategori ingår respondenter från stadsdelsområden som enligt indexet har högst social tyngd. Dessa är: Rinkeby-Kista, Skärholmen och Spånga-Tensta. Variabeln social tyngd bör emellertid tolkas med viss försiktighet då en del validitetsrelaterade problem föreligger med indelningen av stadsdelsområden. Detta har att göra med att enskilda stadsdelar inom samma stadsdelsområde kan variera kraftigt mellan varandra med avseende på de faktorer som ingår i indexet, vilket innebär att vissa stadsdelar kanske hade passat bättre i en annan kategori (Sandahl 2010). En jämförelse över medelinkomsten mellan stadsdelarna Rågsved och Stureby som båda tillhör stadsdelsområdet Enskede-Årsta-Vantör, visar tillexempel att medelinkomsten år 2013 för inkomsttagare över 16 år i Rågsved var 207 900 kr medan motsvarande siffra var 346 000 kr i Stureby 12. Båda stadsdelarna ingår i samma stadsdelsområde och hamnar således i samma kategori för socialtyngd även fast Rågsved kanske hade passat bättre i gruppen hög social tyngd och Stureby i gruppen låg social tyngd. 4.4.3. Socioekonomisk bakgrund I linje med tidigare forskning som visat på betydelsen av socioekonomisk status för bruk av narkotika och alkohol (Coley Et al 2004) har två variabler tagits fram för att mäta föräldrars arbetslöshet samt utbildningsnivå. Syftet är att kontrollera den potentiella samvariationen mellan collective efficacy och utfallet för mekanismer som vi sedan tidigare vet har betydelse för liknande utfall. Föräldrars arbetslöshet mäts genom enkätfrågan vad gör dina föräldrar? Frågan har 6 olika svarsalternativ uppdelat på mamma respektive pappa. Variabeln är skapad genom att slå ihop svarsalternativet arbetslös för någon av föräldrarna. Därefter har variabeln kodats om till de tre olika kategorierna: ingen arbetslös förälder, en arbetslös förälder och två arbetslösa föräldrar. Föräldrars utbildningsnivå mäts genom enkätfrågan: Vilken högsta utbildning har dina föräldrar? där svarsalternativen är följande: Folkhögskola eller grundskola(max 9 år i skolan), Gymnasium, universitet och högskola samt vet inte. Även denna fråga är uppdelad på mamma respektive pappa. Svaren för respektive förälder har slagits ihop till en variabel med tre utfall så att de som uppgett att båda föräldrarnas högsta utbildning är folkhögskola/grundskola eller gymnasiet utgör en kategori. De som uppgett att minst en av föräldrarna har en universitet och högskoleutbildning utgör den andra kategorien och då även denna enkätfråga hade många respondenter som svarat vet ej utgör denna grupp en egen kategori. 12 Uppgifter om medelinkomster är hämtat från www.statestikomstockholm.se 15

4.4.4. Sociala band För att kontrollera att eventuella effekter av collective efficacy inte beror på eller påverkas av andra väl etablerade faktorer så kommer detta att testas genom kontroll för faktorer som härletts utifrån teorin om sociala band. Som nämnts tidigare så har denna teori används då den visat sig användbar för att bland annat förklara konsumtion av alkohol och narkotika samt för att den på ett fördelaktigt sätt kunnat operationaliseras utifrån dataunderlaget. Vidare är det rimligt att tänka sig att respondenter med svaga sociala band till exempelvis föräldrarna, upplever en större otrygghet generellt och därför uppger en lägre grad av collective efficacy. Genom att kontrollera för detta är det således möjligt att få mer tillförlitliga resultat. De variabler som skapats är följande: Attityd till föräldrar: Denna variabel består av frågorna: jag bryr mig om vad mina föräldrar/vårdnadshavare säger och mina föräldrar/vårdnadshavare är en förebild för mig (α=0,66). Båda frågorna har 4 svarsalternativ som löper mellan stämmer mycket dåligt till stämmer mycket bra. Variabeln har kodats om till följande tre kategorier: hög anknytning, Medel anknytning och Låg anknytning Föräldrars tillsyn är skapad utifrån frågorna: Vet dina föräldrar/vårdnadshavare var du är när du är ute med kamrater på kvällar? Vet dina föräldrar/vårdnadshavare vilka kamrater du umgås med på din fritid? Och Vet dina föräldrar/vårdnadshavare vad du spenderar dina pengar på? (α=0,65). Frågorna har fyra svarsalternativ som kan anta värden mellan 1 och 4 där 1 representerar svaret Ja, helt och hållet och alternativ 4 Nej inte alls. Liksom föregående variabel har även denna kodats om till tre kategorier som avser att mäta Hög tillsyn, Medel tillsyn och Låg tillsyn Deltagande i fritidsaktiviteter är skapad utifrån frågan: Brukar du delta i någon ledarledd fritidsaktivitet eller träning? (Sport, musik, teater och konst, hobby, kyrkligt, scouter, politik eller annan förening). Svaren på frågan är: Ofta, ibland, sällan och aldrig. Skolprestation mäts genom frågan: vad hade du för betyg förra terminen (senast) i följande ämnen? Matematik, Svenska, Engelska. Svaren för respektive ämnesområde har slagits ihop och sedan delats in i följande tre kategorier: hög, medel och låg. I kategorin hög skolprestation ingår de som har uppgivit minst väl godkänt i samtliga kärnämnen. I kategorin låg skolprestation ingår de som har uppgivit icke godkänt i minst ett av ämnena. Övriga respondenter har ingår i kategorin medel. 16

4.4.5 Årskurs Årskurs mäts genom enkätfrågan ange årskurs där respondent kan uppge antingen årskurs 9 eller årskurs 2 på gymnasiet. 5. Resultat I detta avsnitt presenteras studiens resultat. Resultaten är uppdelade i tre separata delar. Inledningsvis presenteras i tabell 1 en översikt av samtliga variabler som används i studien, samt hur respondenterna är fördelade mellan de olika utfallen i respektive variabel. Därefter undersöks studiens första frågeställning, där statistik över andel pojkar, respektive flickor som varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk är uppdelade efter kategorierna för stadsdelsområdets sociala tyngd. Därefter kommer två logistiska regressionsanalyser utföras för att undersöka de två andra frågeställningarna. Det vill säga huruvida upplevelsen av bostadsområdets collective efficacy samvarierar med utfallsvariabeln, samt om ett sådant samband kvarstår vid kontroll för andra riskfaktorer. De logistiska regressionerna är uppdelade efter kön i två separata tabeller. I den första tabellen ingår endast de manliga respondenterna, medan den andra tabellen endast avser kvinnliga respondenter. Tabell 1. Beskrivning av samtliga variabler Pojkar (N=5674) Flickor (N=5536) Total (N=11349) Beroende variabel n % n % n % Kontakt med hjälpinsatser: Ja 269 4,9 215 4 491 4,4 Kontakt med hjälpinsatser: Nej 5262 95,1 5226 96 10616 95,6 Social tyngd Låg 2636 48,3 2506 47,2 5212 47,8 Medel 1760 32,3 1753 33,0 3551 32,6 Hög 1057 19,4 1054 19,8 2139 19,6 Collective efficacy Hög 984 19,1 1204 23,3 2218 21,2 17

Medel 1046 20,3 982 19 2057 19,7 Låg 1296 25,1 800 15,5 2120 20,3 Vet ej 1832 35,5 2173 39,3 4047 38,8 Socioekonomisk bakgrund Ingen arbetslös förälder 5214 92,3 5053 91,6 10393 92 En Arbetslös förälder 375 66 415 7,5 798 7,1 Två arbetslösa föräldrar 59 1 49 0,9 110 1 Minst en högskoleutbildad 3242 62,6 3187 64,1 6510 63,4 förälder Ingen högskoleutbildad förälder 734 14,2 771 15,5 1519 14,8 Vet ej 1199 23,2 1016 20,4 2245 21,9 Sociala Band Attityd till föräldrar: hög 1317 24,8 1534 29 2889 26,9 Medel 2282 43 2306 43 4644 43,3 Låg 1711 32,2 1452 27,4 3198 29,8 Föräldrars tillsyn: hög 1158 22,6 1310 25 2505 23,9 medel 2360 46 2627 50,1 5043 48,1 Låg 1607 31,4 1306 24,9 2943 28,1 Deltagande i ledarledd 2471 44,4 2127 38,9 4654 41,7 fritidsaktivitet: ofta Ibland 985 17,7 1205 22 2213 19,8 Sällan 650 11,7 680 12,4 1353 12,1 Aldrig 1454 26,2 1456 26,6 2941 26,4 Hög Skolprestation 2490 45,4 2860 53 5421 49,3 medel 2512 45,8 2126 39,4 4687 42,6 Låg 479 8,7 410 7,6 899 8,2 Årskurs Årskus 9 3014 53,1 2729 49,3 5829 51,4 Gymnasiet årskurs 2 2660 46,9 2807 50,7 5520 48,5 5.1 Strukturella faktorer och ungdomars kontakt med hjälpinsatser För att undersöka andelen ungdomar som kommer i kontakt med hjälpinsatser för missbruk inom Stockholms stad, samt hur fördelningen ser ut avseende de strukturella faktorer mätt genom begreppet social tyngd, så har en korstabell ställts upp utifrån variablerna kön, social tyngd och kontakt med hjälpinsatser. Resultaten av denna presenteras deskriptivt i figur 1 nedan. 18

Figur 1: Andel pojkar och flickor som varit i kontakt med hjälpinsatser och social tyngd 7,00% 6,00% 5,00% 4,00% 3,00% pojkar (n=5674) Flickor (n=5536) 2,00% 1,00% 0,00% Stockholms stad (n=11349) Social tyndg: Låg (n=5212) Social tyngd: Medel (n=3551) Social tyndg: Hög (n=2139) I diagrammet framgår att 4,7 % av pojkarna respektive 4,1 % av flickorna i stadsdelsområden med låg social tyngd, uppger att de varit i kontakt med hjälpinsatser för missbruk. Ett liknande resultat gäller för respondenterna i kategorin medel social tyngd där fördelningen är 4 % för pojkarna och 4,1 % av flickorna. För de respondenter som kommer från stadsdelsområden med hög social tyngd framgår dock att fördelningen skiljer sig åt i betydligt större utsträckning. 6,1 % av pojkarna samt 3,2 % bland flickorna uppger att de varit i kontakt med hjälpinsatser. Det är således endast i denna grupp som kön verkar ha betydelse för utfallsvariabeln, där en nästan dubbelt så hög andel av pojkarna varit i kontakt med någon form av hjälpinsats mot missbruk. Vidare så framgår även att både pojkarna och flickorna i gruppen hög social tyngd skiljer sig mot de övriga grupperna på sätt att en betydligt högre andel av pojkarna varit i kontakt med hjälpinsatser jämfört med de andra grupperna. Samtidigt gäller det motsatta för flickorna i denna grupp som istället varit i kontakt med hjälpinsatser i lägre utsträckning jämfört med de övriga grupperna. 5.2 Collective efficacy s betydelse för ungdomars kontakt med hjälpinsatser. I denna del presenteras resultaten för de logistiska regressionsanalyserna. Analyserna är uppdelade på kön och presenteras i två separata tabeller. Anledningen till denna uppdelning är dels att få en bild över huruvida effekter av social tyngd och collective efficacy skiljer sig mellan pojkar och flickor. Ett annat viktigt skäl till denna uppdelning är den tidigare konstaterade differensen mellan flickor och 19