Organisatoriska förutsättningar för återföring av urin från enskilda avlopp till jordbruksmark i Gävle kommun Bild av Oscar Alarik Ylva Andersson September 2007
BYGG & MILJÖ GÄVLE Bygg & Miljö Gävle, 801 84 Gävle Besöksadress Kyrkogatan 22 Tfn 026-17 80 00 (vx) Fax 026-17 83 79 bygg.miljo@gavle.se www.gavle.se
SAMMANFATTNING I och med Naturvårdsverkets nya allmänna råd för enskilda avlopp som kom ut förra året är det avloppsanläggningens funktion, inte vilken teknik som används, som är det viktiga (NFS 2006:7). Riktlinjerna gäller bl.a. reduktion av övergödande ämnen som kväve, fosfor och organiskt material (BOD). Enligt det nationella miljömålet om god bebyggd miljö ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp, innan år 2015, återföras till produktiv mark, varav minst hälften till åkermark. På lång sikt bör alla näringsämnen i avlopp, som det i praktiken är möjligt att återföra, tas tillvara och ersätta andra gödselmedel (Naturvårdsverket, 2002). Eftersom en stor del av avloppets kväve och fosfor finns i urinen är urinsortering en möjlighet att nå upp till de nya riktlinjerna om reducerade utsläpp samtidigt som en stor del av avloppets växtnäring kan tas tillvara. Enligt de nya allmänna råden för enskilda avloppsanläggningar är det kommunen som bör skapa förutsättningar för att omhänderta urin från enskilda avlopp (NFS 2006:7): Kommunen bör skapa förutsättningar för att hushållsavfall som utgörs av avloppsfraktioner nyttiggörs, exempelvis genom att inrätta system för insamling, behandling och lagring samt överlåtelse till jordbrukare, eller genom att vägleda om nyttjande på den aktuella fastigheten med vidmakthållande av hygien och minimering av potentiell smittspridning (NFS 2006:7). En första förutsättning för att skapa ett system för omhändertagande är att det finns ett intresse för urinsortering hos de inblandade aktörerna. Det faktum att återföringen i vissa fall är förknippad med ökade kostnader innebär också att det är viktigt att det finns ett politiskt stöd och att ansvars- och kostnadsfördelningen görs upp i ett tidigt skede. Eftersom urinsortering i vissa fall även innebär en merkostnad för fastighetsägaren som ska betala för Hur viktigt är kretslopp? installationen i huset är det viktigt att det finns strategier för att motivera fastighetsägarna att välja just urinsortering. På samma sätt som Gästrike Återvinnare Varför just och kommunen informerar om ökad och förbättrad urinsortering? sortering av hushållssoporna krävs informationsinsatser för att öka förståelsen för behovet av kretsloppsanpassade avloppslösningar, i synnerhet som dessa, liksom Hur kan hushållen sorteringen av hushållssoporna, kräver ändrade vanor och motiveras att satsa på mer skötsel. Ekonomiska styrmedel t.ex. i form av en kretsloppsanpassade differentierad taxa är ett annat sätt att öka avloppslösningar? fastighetsägarnas motivation. De kommuner som har flest antal urinsorterande hushåll, Tanum och Norrköping, anser att de har stöd i miljöbalken för att ställa krav på kretslopp. Det är dock inte helt självklart att det går att ställa sådana krav. Det finns idag inte några lagar som specifikt reglerar spridningen av avloppsfraktioner på mark. En ny förordning håller dock på att utarbetas och livsmedelsbranschen kräver i vissa fall någon form av kvalitetssäkring (Giers, 2007). På några års sikt kommer ett kvalitetssäkringssystem sannolikt att utformas. Ingenting tyder dock på att detta kommer att innebära några stora förändringar. Hygienisering av urinen genom lagring i sex månader rekommenderas för större system och kommer med största sannolikhet att bli ett krav i den nya förordningen liksom i ett eventuellt kvalitetssäkringssystem. Det tillsammans med någon form av dokumentation och system för egenkontroll borde vara relativt enkelt för kommunen att ordna redan i ett inledningsskede. I
Det är kommunen som har det övergripande ansvaret för att skapa ett system för omhändertagande av urinen. Vad det gäller såväl slamtömning som tömning av slutna tankar och annat hushållsavfall har kommunen delegerat den större delen av arbetet till Gästrike Återvinnare. De har därför en självskriven roll också i arbetet med att återföra restprodukterna från de enskilda avloppen, oavsett om det gäller urin, klosettvatten (urin, fekalier, spolvatten och toalettpapper) eller slam. Vilka som blir inblandade i återföringen beror delvis på hur urinen ska användas. Urinen skulle kunna användas i kommunens parker, i rabatter och till träd och buskar men eftersom de komposterar sitt eget trädgårdsavfall och troligen också kommer att använda sig av komposten från den nya komposteringsanläggningen i Forsbacka är behovet av växtnäring i parkerna begränsat. En sådan användning skulle därför i första hand fylla ett pedagogiskt syfte. Det bästa alternativet bör därför vara att sprida den större delen av urinen på åkermark. Lantbrukarna i kommunen är generellt positiva till att omhänderta urin. Att hitta avsättning och lagringsmöjligheter bör därför inte vara något problem. Två viktiga förutsättningar för lantbrukarnas deltagande är dock att de får ersättning för det arbete de gör och att gödsling med humanurin godkänns av uppköparna. Ett viktigt och pedagogiskt komplement till användningen på jordbruksmark är att det utformas råd för hur fastighetsägarna själva kan använda urinen. Mycket talar för ett system som bygger på att Gästrike Återvinnare ansvarar för hämtningen vid fastigheterna och att lagring och spridning sköts av lantbrukarna. Att lagra urinen på eller i närheten av en gård som sedan sprider den tillsammans med flytgödsel skulle minska såväl transporterna som arbetet med att sprida urinen. Det skulle troligen vara den billigaste och miljömässigt bästa lösningen. Ansvaret för information till användarna delas av Gästrike Återvinnare och kommunen. Gästrike Återvinnare har väl utarbetade system för informationsspridning. Det är dock tveksamt om information om enskilda avlopp kan spridas via samma kanaler som det övriga hushållsavfallet. Den informationen berör ju i första hand de med enskilt avlopp dvs. omkring 10 % av Gävles hushåll. Den information som Gästrike Återvinnare skickar ut idag når dessutom fem kommuner. Om kommunerna har olika strategier för arbetet med enskilda avlopp blir det svårare att samordna informationen till hushållen. Frågan är om inte lösningen på detta och mycket annat finns inom det redan befintliga samarbetet inom enskilda avlopp i länet, i synnerhet i samarbetet mellan Gävle, Hofors, Ockelbo och Sandviken samt Älvkarleby som är de kommuner som har lämnat över större delen av ansvaret för avfallshanteringen till Gästrike Återvinnare. Den länsgrupp som har arbetat med tolkningen av de allmänna råden för enskilda avloppsanläggningar och Gästrike Återvinnare tillsammans med lantbruket är troligen de som har störst kunskap och intresse för frågan och som därför borde kunna axla ansvaret för att driva den vidare. Förutsättningen för det är dock att de får den möjligheten och att det finns någon som kan samordna arbetet. I dagsläget jobbar miljöinspektörerna som handlägger enskilda avlopp i kommunen i princip enbart med tillsyn och fokus ligger framförallt på problemområden dvs. hälsoskydd och miljöskydd. Om kommunen vill att fler än bara ett fåtal ska välja kretsloppsanpassade lösningar krävs en mer specifik satsning på just kretslopp. Urinsortering är dock inte alltid den bästa lösningen. En anledning är att det kan bli väldigt kostsamt att installera urinsortering i befintlig bebyggelse. En satsning på kretslopp skulle därför gynnas av att kommunen utreder vilka avloppslösningar som i olika fall är de mest intressanta ur kretsloppssynpunkt på samma sätt som länsgruppen har tagit ställning för vissa typlösningar för reduktion av övergödande ämnen. Kanske är det då inte bara kretsloppspotentialen som är intressant utan också andra aspekter. En bredare utredning om vilka avloppslösningar som är de praktiskt, ekonomiskt och miljömässigt bästa vore önskvärt. II
FÖRORD I och med den här projektkursen på fem poäng avslutar jag min utbildning i Ekosystemteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Arbetet har gjorts på uppdrag av Gävle kommun där jag också suttit och arbetat under större delen av tiden. Pernilla Tidåker, SLU samt Ann-Sofi Dahlqvist och Agneta Kling, Gävle kommun, har varit handledare för arbetet. Tack Oscar Alarik och Johan Palmcranz för att jag fått använda mig av era fina illustrationer. III
IV
INNEHÅLL 1. INLEDNING... 1 2. SYFTE OCH AVGRÄNSNINGAR... 3 3. ARBETSMETOD... 4 4. KUNSKAPSÖVERSIKT... 5 4.1 LAGAR OCH ANDRA BESTÄMMELSER... 5 4.2 KVALITETSSÄKRING OCH LIVSMEDELSSEKTORNS SYN PÅ URIN SOM GÖDSELMEDEL... 6 4.3 KORTA FAKTA OM URIN... 7 4.4 URINSORTERING UR LANTBRUKARENS PERSPEKTIV... 7 4.5 ORGANISATION OCH ANSVARSFÖRDELNING NÅGRA EXEMPEL FRÅN ANDRA KOMMUNER... 8 5. GÄVLE KOMMUN... 10 5.1 AKTÖRERNA VEM GÖR VAD... 10 5.2 KOMMUNENS ARBETE MED ENSKILDA AVLOPP... 12 6. URINSORTERING I GÄVLE KOMMUN... 15 6.1 VART ÄR VI PÅ VÄG?... 15 6.2 ANVÄNDNINGEN AV URINEN... 15 6.3 KVALITETSSÄKRING VILKA KRAV BÖR VI STÄLLA?... 16 6.4 ORGANISATION OCH ANSVARSFÖRDELNING... 17 6.4 VEM BETALAR?... 19 7. AVSLUTANDE DISKUSSION... 21 8. SLUTSATSER... 23 REFERENSER... 24 TRYCKTA REFERENSER... 24 INTERNETREFERENSER... 25 PERSONLIGA MEDDELANDEN... 25 INTERVJUER... 26 LÄSTIPS!... 27 BILAGOR... 29 BILAGA 1. UTFÖRANDE - REKOMMENDATIONER OCH PRAKTISKA FÖRUTSÄTTNINGAR... 29 BILAGA 2. FRÅGEMALL... 31 BILAGA 3. KRAV PÅ ENSKILDA AVLOPPSANLÄGGNINGAR BEROENDE PÅ SKYDDSNIVÅ, LÄNSGRUPPENS SAMMANSTÄLLNING... 32 BILAGA 4. FÖRSLAG TILL CHECKLISTA FÖR KVALITETSSÄKRING (UR GIERS, 2007)... 37 V
VI
1. INLEDNING Kväve och fosfor i avloppsvatten bidrar till övergödningen av sjöar, hav och vattendrag. Det faktum att utsläppen av fosfor från dagens reningsverk är relativt låga har gjort att fokus delvis har förflyttats från de större avloppsreningsverken till de enskilda avloppen. Dessa beräknas idag stå för ca 50 % av hushållens fosforutsläpp till vatten (SCB, 2004). I och med Naturvårdsverkets nya allmänna råd för enskilda avlopp är det avloppsanläggningens funktion, inte vilken teknik som används, som är det viktiga (NFS 2006:7). Riktlinjerna gäller bl.a. reduktion av kväve, fosfor och organiskt material (BOD). Minskad övergödning och god bebyggd miljö är de två nationella miljömål som är mest intressanta när det handlar om enskilda avlopp. Utsläppen av kväve och fosfor ska minska och minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp ska återföras till produktiv mark, varav minst hälften till åkermark. På lång sikt bör alla näringsämnen i avlopp som i praktiken kan tas tillvara återföras och ersätta andra gödselmedel (Naturvårdsverket, 2002). De nationella miljömålen är utgångspunkten för de regionala och lokala miljömålen. För att minska övergödningen lokalt ska huvuddelen av de enskilda avloppen i länet vara inventerade och av de bristfälliga avloppen ska minst hälften av de identifierade och samtliga inom ekologiskt känsliga områden vara åtgärdade innan 2010 (Länsstyrelsen Gävleborg, 2007). För Gävle kommun innebär det att alla bristfälliga enskilda avlopp på Norrlandet, kring Storsjön, Sälgsjön och Testeboån ska åtgärdas (Gävle kommun, 2005a). Inventeringar av dessa områden planeras att göras under målperioden dvs. innan 2010 vilka åtgärderna blir är dock inte klart än. Enligt det regionala åtgärdsprogrammet till miljömålen från 2002 bör kommunerna informera och införa styrmedel i syfte att minska utsläppen från enskilda avlopp och utveckla kretsloppsanpassade avloppslösningar (Länsstyrelsen Gävleborg, 2002). Innan 2010 ska huvuddelen av de enskilda avloppen ska vara inventerade (Länsstyrelsen Gävleborg, 2007). minst hälften av de identifierade bristfälliga enskilda avloppen vara åtgärdade (Länsstyrelsen Gävleborg, 2007). samtliga bristfälliga enskilda avlopp på Norrlandet, kring Storsjön, Sälgsjön och Testeboån åtgärdas (Gävle kommun, 2005a). Eftersom en stor del av avloppets kväve och fosfor finns i urinen är urinsortering en möjlighet att nå upp till de nya riktlinjerna om reducerade utsläpp samtidigt som en stor del av avloppets växtnäring kan tas tillvara. Urinsortering innebär att urinen skiljs från fekalierna i toalettstolen som har två skålar, en bakre för fekalierna och en främre för urinen, se figur 1. Urinen samlas oftast upp i en tank vid bostaden för att sedan användas som gödselmedel i jordbruket eller i den egna trädgården, se figur 2. 1
Figur 1. En urinsorterande toalett har en främre skål för urinen och en bakre för fekalierna. Bild av Johan Palmcranz. Figur 2. Urinen samlas upp i en tank vid fastigheten och lagras innan den används som gödselmedel i jordbruket. Bild av Johan Palmcranz. En förutsättning för att fastighetsägarna ska motiveras att installera sorterande system är dock att det finns ett system för omhändertagande av urinen (se t.ex. Kärrman m.fl, 2005). Enligt de nya allmänna råden för enskilda avloppsanläggningar är det kommunen som bör skapa förutsättningar för ett omhändertagande av urinen (NFS 2006:7): Kommunen bör skapa förutsättningar för att hushållsavfall som utgörs av avloppsfraktioner nyttiggörs, exempelvis genom att inrätta system för insamling, behandling och lagring samt överlåtelse till jordbrukare, eller genom att vägleda om nyttjande på den aktuella fastigheten med vidmakthållande av hygien och minimering av potentiell smittspridning (NFS 2006:7). 2
2. SYFTE OCH AVGRÄNSNINGAR Enligt Malmqvist m.fl. (2006) kan ett VA-system ses som ett samspel mellan tekniken, organisationen och användarna, se figur 3. Syftet med det här arbetet är att utreda förutsättningarna för att införa ett system för omhändertagande av urin i Gävle kommun. Det handlar i första hand om organisationen och då i synnerhet den inom kommunen. Eftersom arbetet med att återföra växtnäringen i avlopp till jordbruket är förenat med kostnader och dessutom innefattar flera olika aktörer där exempelvis lantbruket inte tidigare varit inblandat är det viktigt att redan från början klargöra fördelning av ansvar och kostnader. En annan viktig aspekt är att det finns ett intresse för återföringen hos de inblandade aktörerna. Är de olika aktörerna intresserade av urinsortering som en möjlig lösning för enskilda avlopp? Vem ska göra vad? Vem betalar? Kommunen styrs också av andra faktorer t.ex. de lagar och rekommendationer som finns och hur andra aktörer t.ex. livsmedelsindustrin, lantbrukarna, KRAV med flera ställer sig till användningen av humanurin som gödselmedel. Detta berörs kortfattat i kunskapsöversikten nedan. Urinsortering är en möjlig lösning för enskilda avlopp. Oavsett vilken teknisk lösning det handlar om så finns det en mängd olika aspekter att ta hänsyn till, allt från hälso- och miljöaspekter till ekonomi, teknisk funktion och sociokulturella aspekter t.ex. användarvänlighet och kulturella aspekter på renlighet. Alla dessa aspekter påverkar i någon mån möjligheterna att införa urinsorterande system i Gävle kommun. De berörs dock inte i det här arbetet. För den som är intresserad finns det mycket att läsa på andra håll. En lista med litteraturtips finns längst bak. Figur 3. Ett vatten- och avloppssystem kan betraktas som ett sociotekniskt system som består av delsystemen brukare, organisation och teknik (bild ur Söderberg m.fl., 2002). 3
3. ARBETSMETOD Under tiden för det här arbetet har jag suttit på avdelningen för miljö- och hälsa i Gävle. Jag började med att intervjua alla de som på något sätt skulle kunna tänkas komma att vara en del av ett system för återföring av urin. Genom dessa intervjuer eller samtal fick jag en inblick i vad de olika aktörerna har för arbetsuppgifter idag, vilken roll de skulle kunna komma att få i arbetet med urinåtervinning, deras intresse för frågan och hur de tycker att återvinningen ska organiseras. Rapporten är till stor del ett resultat av dessa intervjuer och andra diskussioner, framför allt då med de berörda på avdelningen för miljö och hälsa men också med det tiotal lantbrukare som jag träffade vid ett möte med LRF s kommungrupp. En lista med de intervjuade och frågorna till miljöinspektörerna som jobbar med enskilda avlopp på avdelningen för miljö och hälsa finns i bilaga 2. Frågorna har dock varierat mycket beroende på vem jag har intervjuat. 4
4. KUNSKAPSÖVERSIKT Det är många olika aktörer som verkar på arenan för vatten och avlopp, se figur 3. Kommunens arbete styrs till stor del av de lagar och regler som finns men också av olika former av ekonomiskt stöd. Ett sådant exempel, som har varit aktuellt för enskilda avlopp, är de lokala investeringsprogrammen, de så kallade LIP-bidragen. Användningen av avloppsfraktioner i jordbruket styrs också av allmänhetens och konsumenternas inställning. Konsumenterna attityder påverkar i sin tur livsmedelsindustrins agerande. Om inte livsmedelsindustrin godkänner användningen av avloppsprodukter så spelar det mindre roll att lantbrukaren är positivt inställd. Livsmedelsbranschen EU Lantbruket/LRF KRAV Allmänheten Regering/Riksdag Naturvårdsverket/ Länsstyrelsen Kommunerna Figur 3. Några aktörer som verkar på arenan för enskilda avlopp. 4.1 Lagar och andra bestämmelser Nya allmänna råd för enskilda avloppsanläggningar Enligt Naturvårdsverkets nya allmänna råd för enskilda avlopp (NFS 2006:7) bör kommunerna nu ställa krav på avloppsanläggningens funktion istället för att kräva en specifik teknisk lösning. Det finns två skyddsnivåer, normal och hög. Den högre skyddsnivån bör t.ex. tillämpas om det finns risk för förorening av drickvattentäkt, i områden som är skyddade enligt 7 Kap MB vilket bland annat innefattar nationalparker och naturreservat och områden med känslig recipient eller där den sammanlagda belastningen i området är eller riskerar att bli hög på grund av att fritidsbebyggelse omvandlas till permanentbostäder dvs. i så kallade omvandlingsområden. Den höga reduktionsnivån innebär bland annat att avloppsanordningen förväntas uppnå 90 % reduktion av fosfor och 50 % reduktion av kväve. Naturvårdsverkets förslag till förordning Det finns ännu inga lagar eller förordningar som specifikt reglerar användningen av urin eller klosettvatten 1 inom jordbruket. Ett förslag till en ny förordning togs dock fram för några år sedan (Naturvårdsverket, 2002). I det förslaget regleras spridning av avloppsfraktioner på eller i marken och förslaget innefattar såväl slam från reningsverk och enskilda hushåll som urin och klosettvatten. Förslaget är dock fortfarande under utveckling och har ännu inte gått ut på remiss. Förslaget ligger som bilaga i Naturvårdsverkets rapport Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp (2002). 1 Fraktionen brukar även kallas svartvatten och innehåller spolvatten, urin, fekalier och toalettpapper. 5
Urin som gödselmedel i ekologisk odling Gödsling med humanurin är inte tillåtet i EU:s regler för ekologisk odling (EEG förordning 2091/92). I årets utgåva av reglerna har KRAV dock öppnat för möjlighet till dispens från förbudet. Gödsling med urin godkänns dock endast i undantagsfall och urinen måste komma från ett slutet insamlingssystem i vilket de enskilda hushållen har ett nära samarbete med gården där urinen sprids (KRAV, 2007). 4.2 Kvalitetssäkring och livsmedelssektorns syn på urin som gödselmedel Livsmedelssektorns syn på urin som gödselmedel Mot bakgrund av livsmedelsbranschens, i vissa fall, avvaktande hållning gentemot gödsling med avloppsprodukter tog LRF tillsammans med Svenskt Sigill initiativ till ett examensarbete om kvalitetssäkring av hushållsnära 2 avloppsfraktioner dvs. urin, fekalier, klosettvatten och slam från enskilda avlopp. LRF liksom många av livsmedelssektorns aktörer har en avvaktande inställning till användningen av slam från reningsverk (LRF, www; Giers, 2007). Vad det gäller reningsverksslam som är kvalitetssäkrat enligt ReVAQ 3 så är såväl LRF som stora delar av livsmedelsbranschen positivt inställda. Det gäller också hushållsnära avloppsfraktioner även om några, exempelvis Arla och Lantmännen, kräver någon form av kvalitetssäkring även för dessa. Kvalitetssäkring av urin vad har vi att vänta? Giers (2007) konstaterade att en viktig del i ett kvalitetssäkringssystem för hushållsnära avloppsfraktioner är full spårbarhet dvs. dokumentation som anger var och vid vilken tidpunkt avloppsfraktionerna är hämtande samt var de lagrats och spridits. För att den som sprider urinen ska kunna utnyttja växtnäringen maximalt så behövs också analyser på näringsinnehåll dvs. fosfor, totalkväve och ammoniumkväve. I övrigt skulle det räcka att analysera innehållet av koppar och kadmium vid första spridningstillfället om det handlar om urin eller klosettvatten samt ph och temperatur för att säkerställa att hygieniseringen är tillräcklig. Ett framtida kvalitetssäkringssystem kommer sannolikt att bygga på en egenkontroll där den som utför tömning av tankar, lagring och spridning fyller i en checklista som sedan granskas av tredje part. Målet är att säkerställa att hanteringen/dokumentationen är fullständig inte att verksamheten ska detaljkontrolleras med mängder av analyser. - Ingen detaljkontrollering målet är att säkerställa att hanteringen kvalitetssäkras - Ackrediterad certifiering är ej nödvändig - Viktigt med dokumentation/spårbarhet - Analyser: ph, kväve och fosfor 2 Avloppsfraktioner från enskilda fastigheter eller gemensamhetsanläggningar. 3 Mer information om ReVAQ finns på www.revaq.se 6
Läkemedelsrester Det är viktigt att begränsa tillförseln av tungmetaller, läkemedel och andra organiska föroreningar till åkermark. Ett sätt att göra det är att brukarna av toalettsystemen informeras om avloppsfraktionernas tänkta användning. Det kan skapa förståelse för vilka rengöringsmedel som är lämpliga att använda och för att miljöfarliga kemikalier inte bör hällas i avloppen. Att inte tillåta avloppsfraktioner från exempelvis sjukvårdsinrättningar kan också vara ett sätt att begränsa läkemedelstillförseln. Livsmedelsbranschen ställer däremot inga krav på analyser av läkemedelsrester, hormoner eller andra oönskade ämnen (Giers, 2007). Enligt läkemedelsverkets rapport (2004) är rester av läkemedel i naturen är ett problem främst ur ekotoxikologisk synvinkel dvs. för ekosystemet som helhet och inte ett hälsoproblem för mänskan. De miljökonsekvenser som lyfts fram är i första hand östrogena ämnens påverkan på fiskars reproduktionsförmåga. Läkemedels påverkan på markens mikroliv är mer osäker. Fokus ligger i det fallet framförallt på antibiotika som används inom veterinärmedicinen och den största risken antas vara att resistenta gener sprids till sjukdomsframkallande bakterier (Läkemedelsverket, 2004). 4.3 Korta fakta om urin Urin som gödsel Urin är ett lättillgängligt gödselmedel som är jämförbart med mineralgödsel. Skördenivån vid spridning i spannmål är 70-100 % jämfört med spridning av mineralgödsel. Humanurin innehåller mer kväve och fosfor men mindre kalium per kilo urin jämfört med nöt- och svinurin. Hur stora ytor krävs? Den uppsamlade urinen från 50 personer under ett år räcker till att gödsla ungefär ett hektar (10 000 m 2 ). Ekonomi Växtnäringen i ett års uppsamlad urin ifrån en person är, ur lantbrukarens perspektiv, värd ca 25 kr. 4.4 Urinsortering ur lantbrukarens perspektiv Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har på nationell nivå tagit fram ett policydokument för organiskt avfall och slam. De är positiva till återföring av organiskt avfall från källsorterande flöden exempelvis urin eller klosettvatten (LRF, www). Det gäller i allmänhet också lantbrukarna varför det inte bör vara något problem att hitta lantbrukare som är intresserade av att sprida urinen (Broström, 2007; Sjöberg, 2003; Degaardt, 2004). Lantbrukarna är ofta mer positivt inställda till urin än till andra avloppsfraktioner som t.ex. klosettvatten eller slam (Sjöberg, 2003). Bristen på mark är inte heller något problem - även om hundratals hushåll skulle installera urinsortering rör det sig om relativt små mängder växtnäring. 7
Urinhanteringen är alltså en väldigt liten del av lantbrukarens verksamhet, ur växtnäringssynpunkt såväl som ur ett ekonomiskt perspektiv. Det är en anledning till att urinen ofta sprids på ett sätt som inte är optimalt ur växtnäringssynpunkt (Fernholm, 1999: Tidåker, 2007). Det är med andra ord inte växtnäringen i urinen som lantbrukaren är intresserad av i första hand. Det är istället andra faktorer som gör att lantbrukaren är intresserad av att delta i återföringen t.ex. möjligheten till en extra inkomst som avloppsentreprenör och den innovativa delen av återföringen som leder till ökad kunskap och nya kontakter (Tidåker, 2007). Precis som vid spridning av stallgödsel bör urinen spridas så att ammoniakförlusterna begränsas och så att urlakningen minimeras. Urinen bör därför spridas när växten kan tillgodogöra sig näringen och så nära marken som möjligt. Detta görs bäst med släpslangsramp, släpfotsbilar eller med matarslang. Ett bra alternativ ur växtnäringssynpunkt är att sprida urinen till växande spannmål. Det förutsätter dock att lantbrukaren har tillgång till spridarutrustning för marknära spridning vilket ofta saknas. Ett annat alternativ är att sprida och mylla ner urinen på våren innan sådd. På grund av tidsbrist myllas urinen dock inte alltid ner vilket ökar kväveförlusterna. Ett annat problem med att gödsla tidigt på våren är att risken för markpackning är större eftersom marken är obevuxen och blöt. Urinen sprids därför ofta till vall trots att kväveförlusterna blir större på det sättet. Fernholm (1999) visade också att lantbrukarna i vissa fall underskattade urinens kväveinnehåll och att de ansåg att urinen innehöll mycket spolvatten. Lantbrukarna har i allmänhet stor förståelse för kretsloppets betydelse men höga kostnader för transport och spridning gör att det inte finns någon ekonomisk drivkraft i återföringen. är intresserade av att delta i återföringen i första hand eftersom de får ett gratis gödselmedel och möjlighet till en extra inkomst som avloppsentreprenör. är i allmänhet mer positiva till urin än till klosettvatten och trekammarbrunnslam. vill ha en kvalitetssäkrad produkt som livsmedelsindustrin godkänner. vill gärna ha ett fullgödselmedel med hög näringskoncentration och om möjligt stora volymer. Källa: Degaardt (2004), Sjöberg (2003), Tidåker (2007), Broström (2007) 4.5 Organisation och ansvarsfördelning några exempel från andra kommuner Vem gör vad? Ansvaret för återföringen av humanurin kan fördelas på olika sätt. I vissa kommuner som t.ex. i Jönköping och Uppsala har kommunen inte alls engagerat sig i återföringen utan fastighetsägarna har själva fått ordna avsättning hos lokala lantbrukare. I Linköping, Nacka, Göteborg och Stockholm tar kommunen å andra sidan ett direkt ansvar för hela kedjan, d.v.s. för tömning, transport, lagring och spridning. Andra varianter är att kommunen endast 8
ansvarar för tömning och transport medan lantbrukaren ansvarar för lagring och spridning. I Tanums och Söderköpings kommun ansvarar lantbrukaren även för tömning och transport av urinen. I Tanum var detta ett intressant alternativ då lantbrukarna redan innan kravet på urinsortering tömde slamavskiljare och slutna tankar (RTK, 2006). Kan kommunen ställa krav på urinsortering? Det är inte självklart att det går att ställa krav på urinsortering. Att ställa krav på en viss teknik går på ett sätt emot de allmänna rådens inriktning på att avloppsanläggningen ska ha en viss funktion. Vissa kommuner, exempelvis i Tanum och Norrköping, anser dock att de har bra stöd i miljöbalken för att ställa krav på kretslopp (Roos, pers; Andersson, pers). Om inte bara fosfor utan även kväve och kalium ska kunna återföras är urinsortering eller klosettvattensortering de enda möjliga lösningarna och eftersom ingen av de båda kommunerna har något system för omhändertagande av klosettvatten är urinsortering den enda kretsloppslösningen som de kan erbjuda. Tanum godkänner endast urinsortering medan Norrköping även accepterar minireningsverk med eget omhändertagande av slammet (Andersson, pers). Kraven på urinsortering gäller dock bara vid nybyggnation eftersom urinsortering kan bli en kostsam lösning i befintlig bebyggelse. I praktiken väljer 90 % av de i Norrköping som bygger nytt eller nyinstallerar WC urinsortering eftersom minireningsverk ofta är en dyrare lösning som dessutom kräver en hel del skötsel. Fördelning av kostnader Göteborg I Göteborg finansieras arbetet med att omhänderta urin via avfallstaxan (Aarsrud, pers). De fastigheter i Göteborg som har installerat urinsortering ligger inom området för kommunalt vatten och avlopp. De tillämpar en differentierad taxa som innebär att de som väljer urinsortering inom området för det kommunala nätet betalar en lägre avgift eftersom belastningen på avloppsreningsverket blir mindre. För enskilda avlopp kommer taxan för urinhämtning att vara något lägre än taxan för slamtömning. Systemet är ännu inte i bruk men kommunen har investerat i en egen lagringstank och kommer att ersätta lantbrukaren för de merkostnader som är förknippade med spridningen av urinen (jämfört med spridning och inköp av mineralgödsel). Norrköping Även i Norrköping finansieras omhändertagandet av urinen via avfallstaxan. Initiativet kom däremot från miljökontoret som också drev frågan i inledningsskedet. Det arbetet finansierades därför, precis som miljökontorets övriga arbete, med skattemedel och de avgifter som kommunen får in vid handläggning. Norrköping har en differentierad taxa vilket innebär att de som har urinsortering erbjuds fri urinhämtning och reducerad taxa för slamtömning. Kommunen hämtar urin två gånger om året. Avsikten är dock att den enskilde fastighetsägaren endast ska behövs tömma urintanken en gång om året. Tanum I Tanum tar fastighetsägaren kontakt med lantbrukaren som kommer och tömmer urintanken. Även priset är en sak mellan fastighetsägaren och lantbrukaren vilket innebär att det varierar något beroende på transportavstånd, tillgänglighet på fastigheten mm. I de fall då tömningen sker på kommunens uppdrag har kommunen ett avtal om en timtaxa med lantbrukarna via deras organisation Farmartjänst. Om fastighetsägaren inte vill ha direkt kontakt med lantbrukaren debiteras denne utifrån kommunens ordinarie taxa för slamtömning. Det är dock ännu ingen fastighetsägare som har valt det alternativet. 9
5. GÄVLE KOMMUN 5.1 Aktörerna vem gör vad Flera olika aktörer kommer att bli berörda av ett eventuellt system för urinåtervinning. Dessa kan delas upp i de som ansvarar för initiering, planering och beslutsfattande dvs. kommunpolitiker och kommunal förvaltning samt de som ansvarar för drift och underhåll. Gästrike Återvinnare ansvarar för större delen av kommunernas avfallshantering och kommer därför att bli delaktiga i såväl planeringen som i driften av ett system för omhändertagande av urin. Avdelningen för miljö- och hälsa kan sägas ha en liten del i såväl planering som drift genom att de enbart ansvarar för tillsynen av avfalls- och avloppsanläggningar. SITA är en av de entreprenörer som anlitas av Gästrike Återvinnare. I ett system för urinåtervinning kommer även lantbrukarna att bli inblandade. Initiering, Planering, Beslutsfattande Övriga kommuner i länet Kommunfullmäktige Kommunstyrelsen Byggnads- & Miljönämnden Kommunledningskontoret avdelningen för övergripande planering Mark-, miljö- och planberedningen Bygg och miljö Avdelningen för fysisk planering Avdelningen för miljö och hälsa Gästrike Återvinnare Lantbrukarna Fastighetsägarna SITA Drift och underhåll Figur 4. De olika aktörerna och deras roll i arbetet med vatten- och avlopp. Kommunens förvaltning Kommunledningskontoret avdelningen för övergripande planering Kommunledningskontoret kan sägas vara kommunstyrelsens förvaltare vilket innebär att de har ansvar för den övergripande planeringen. På kommunledningskontoret finns bland annat två tjänstemän som jobbar specifikt med miljöfrågor en miljöstrateg som har det övergripande ansvaret för kommunens miljömål och en hållbarhetssamordnare som i större utsträckning jobbar utåt mot allmänheten. 10
Mark-, miljö- och planberedningen Mark-, miljö- och planberedningen (MMP) bereder ärenden för kommunstyrelsen rörande köp och försäljning av kommunal mark, strategiska miljöfrågor samt övergripande fysisk planering. De sju största partierna i kommunen är representerade och ordförande är kommunalråd Per Johansson (s). MMP sammanträder 2 gånger i månaden. Bygg- och miljö avdelningen för Miljö och hälsa De som jobbar med enskilda avlopp på avdelningen för miljö och hälsa har i princip ett renodlat tillsynsansvar. De jobbar i första hand med att handlägga klagomål och ansökningar om tillstånd för enskilda avloppsanläggningar. Om det visar sig att avloppsanläggning är bristfällig har de till uppgift att se till att fastighetsägaren åtgärdar sin avloppsanläggning. Det senaste året har de också börjat arbeta med inventeringar av enskilda avlopp inom känsliga områden. Innan sammanslagningen med fysisk planering som resulterade i Bygg och miljöförvaltningen 1999 hade det som nu är avdelningen för miljö och hälsa ett betydligt bredare arbetsområde vilket innebar att de förutom tillsynsarbetet även arbetade med exempelvis miljöinformation, miljöövervakning och naturvård. I och med sammanslagningen fick miljö och hälsa en alltmer renodlad roll som tillsynsmyndighet och jobbar nu i mestadels med rena handläggningsärenden. Arbetet med att inventera enskilda avlopp i särskilt känsliga områden som påbörjades förra sommaren kan sägas vara ett steg tillbaka, ett försök att återigen utvidga verksamheten jämfört med hur det har sett ut de senaste åren. Målet är att i större utsträckning arbeta förebyggande med frågor som rör miljö- och hälsoskydd. Den stora delen av avfallshanteringen utförs av det kommunala förbundet Gästrike Återvinnare. Det som ingår i avdelningen för miljö och hälsas ansvar är att, i de fall där detta inte görs av länsstyrelsen, utöva tillsyn över avfallshanteringen. De har också ett visst informationsansvar (Gästrike Återvinnare, 2003). Bygg- och miljö avdelningen för fysisk planering Avdelningen för fysisk planering ansvarar för detalj- och översiktplaner, naturvård och miljöfrågor som kommunens miljömål, miljöutredningar och miljöövervakning (Gävle, www). Tekniska kontoret Vad det gäller vatten och avlopp så ansvarar tekniska kontoret endast för det kommunala Vanätet. Tekniska kontoret ansvarar också för handläggning av vissa avfallsfrågor där kommunen är ansvarig i form av verksamhetsutövare. Det gäller t.ex. avfall från kommunala reningsverk och aska och slagg från kommunala energibolag (Gästrike Återvinnare, 2003). Länsgruppen Kommunerna i länet har bildat en arbetsgrupp för att diskutera tolkningen av Naturvårdsverkets nya allmänna råd för enskilda avloppsanläggningar. Länsstyrelsen har haft en sammankallande roll. Gruppens arbete är i princip slutfört och det har resulterat i en lista med förslag på tekniska lösningar som uppfyller normal respektive hög nivå skyddsnivå, se bilaga 3, samt kriterier för vilken typ av områden som bör innefattas av normal respektive hög miljö- och hälsoskyddsnivå. Gästrike Återvinnare Gästrike Återvinnare är ett kommunalt förbund som arbetar på uppdrag av kommunerna. De verkar, förutom i Gävle, i Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby och styrs politiskt av 11
ett förbundsfullmäktige och en förbundsstyrelse (Gästrike Återvinnare, 2003). GÅ har det övergripande ansvaret för att renhållningsordning med lokala föreskrifter om avfallshantering samt avfallsplan upprättas, följs, genomförs och revideras vilket sker i samråd med kommunerna. Förbundet har också ett informationsansvar för avfallsfrågor. De sköter insamling, transport och återvinning av hushållsavfall inklusive slam och latrin från enskilda hushåll, vilket sker dels i egen regi, dels via entreprenörer. Lantbruket Idag har lantbrukarna inte någon del i avlopps- eller avfallshanteringen varken som entreprenörer eller som mottagare av slam eller annat organiskt avfall. Slammet från kommunens tre större reningsverk komposteras och används till deponitäckning eller anläggningsjord. Slammet har inte återförts till jordbruksmark sedan mitten på 80-talet. 5.2 Kommunens arbete med enskilda avlopp Krav på kvävereduktion i Gävleborgs län För avloppsreningsverk som avvattnas till Bottenviken eller Bottenhavet och några andra mindre avloppsreningsverk i inlandet där retentionen 4 gör att högst 20 ton kväve når ett känsligt havsområde ställs inga krav på kvävereduktion (Naturvårdsverket, 2003). För enskilda avlopp har länsgruppen i Gävleborg enats om att inte ställa några krav på kväverening vid normal skyddsnivå. Vid hög skyddsnivå gäller dock de allmänna råden dvs. 50 % kvävereduktion (Länsgruppen, 2007). Länsgruppens lista med förslag på godkända tekniska lösningar I de nya allmänna råden för enskilda avloppsanläggningar har man gått från att ställa krav på teknik till att ställa krav på funktion. På många håll i landet, inom och mellan kommuner, förekommer dock diskussioner om vilka typlösningar som uppfyller funktionskraven. Länsgruppen i Gävleborg har tagit fram en tekniklista med förslag på lösningar som uppfyller normal respektive hög skyddsnivå, se bilaga 3. För den fastighetsägare som vill testa någon annan teknik än de som nämns i listan är det fritt fram men det ställer högre krav på fastighetsägaren som alltid är den som måste bevisa att anläggningen verkligen klarar kraven. För sorterande system (urinsortering eller klosettvattensortering/sluten tank) är kraven på efterföljande rening lägre vilket för normal nivå innebär att det t.ex. räcker med markbädd/infiltration där det skulle krävas någon form av efterpolering eller markbädd med fosforfilter om urinen inte sorteras ut. Om det är möjligt att anlägga en förstärkt infiltration så räcker detta för att klara normal skyddsnivå oavsett om urinen sorteras ut eller inte. Vid hög skyddsnivå krävs markbädd med efterpolering 5 eller förstärkt infiltration även för de sorterande systemen. Om urin/fekalier inte sorteras ut krävs ytterligare rening. I tekniklistan ges tre förslag på sådan rening, se även bilaga 3. minireningsverk med efterpolering kemiskt fällningssteg, slamavskiljare, markbädd med efterpolering 4 Under vattnets väg från källorna till havet sker en avskiljning av kväve från vattenfasen. Retentionen beror på växtupptag, fastläggning och denitrifikation i marken samt i de vattendrag och sjöar, som kvävet passerar under sin transport mot havet. 5 Se förklaring i bilaga 3. 12
slamavskiljare, markbädd, fosforfälla och efterpolering Inventeringar och åtgärder Ett av de områden som har inventerats hittills är Norrlandet, kustområdet norr om Gävle. Eftersom allt fler väljer att bosätta sig på Norrlandet samtidigt som befolkningen fördubblas under sommaren, har tillgången på bra dricksvatten blivit ett problem. Kommunen vill dessutom skapa möjligheter för mellan 450 och 750 nya bostäder (Gävle kommun, 2007a). Inventeringen av Norrlandet visade att nästan 70 % av alla avlopp inte håller tillräckligt bra standard (Gävle kommun, 2006). Kommunstyrelsen har tagit ett inriktningsbeslut om att dra ut kommunalt vatten och avlopp till hela Norrlandet dvs. till och med Harkskär. Ett definitivt beslut kommer sannolikt att tas i kommunfullmäktige under 2007 eller 2008. Hög miljö och/eller hälsoskyddsnivå kommer att tillämpas längs Testeboån (Åbyggeby), vid Storsjön, Sälgsjön, längs hela kuststräckan och området norr om Dalälven. Under våren har de enskilda avloppen i Åbyggeby inventerats och ett förslag till utvecklingsprogram tagits fram (Gävle kommun, 2007b). Programmet beskriver två alternativa förslag till VA-lösningar antingen kommer Åbyggeby kopplas på det kommunala Va-nätet eller så kommer de flesta av de 220 enskilda avloppen att behöva förbättras. De enskilda avloppen vid området heliga landet kring Storsjön kommer att inventeras i höst. Det gäller troligen också området kring Sälgsjön. 13
Tabell 1. Områden med enskilda avloppsanläggningar som omfattas av hög skyddsnivå samt ytterligare några områden där inflyttningstakten är relativt hög och som därför kan bli problemområden i framtiden. Antalet fastigheter är en mycket grov uppskattning och inkluderar såväl permanentboende som fritidshus. Källa: Fastighetskarta (GIS) och Planeringsunderlag för översiktsplan Gävle stad (2006) Recipient Område (fastigheter 1 ) Skyddsnivå Övrigt Kusten Norrlandet t.o.m. Harkskär Hög (trol kommunalt VA) Nybyggnation/ Omvandling Kusten Eskön (150-200), Iggön (ca 200), Axmar (ca 100) Hög Nybyggnation/ Omvandling Testeboån Åbyggeby (220) Hög (ev. kommunalt VA), Nybyggnation/ Omvandling Sälgsjön Sälgsjön (144) Hög Nybyggnation/ Omvandling Storsjön Heliga landet (47), Ytterhärde (Lillvik-Kulhed, 49), Brunnsvik (44), Yttertorp (37) Hög Nybyggnation/ Omvandling Norr om Dalälven Kågbo (20), Fäbodvreten (13), Hög Östveda (50) Hillesjön Normal Nybyggnation/ Omvandling Mårtsbo (många gamla avloppsanläggningar) Normal Nybyggnation/ Omvandling Furuvik Normal Nybyggnation/ Omvandling 1. Antalet fastigheter (permanentboende + fritidsboende) som ligger mindre än ca 3-400 meter ifrån vattnet (i de flesta fall mindre än 100 meter). Hög skyddsnivå tillämpas i allmänhet på fastigheter som ligger mindre än 100 meter från vattnet. 14
6. URINSORTERING I GÄVLE KOMMUN 6.1 Vart är vi på väg? Urinåtervinning innebär i vissa fall ökade kostnader för hämtning, lagring och spridning av urinen. Att bygga upp ett nytt system innebär också administrativa kostnader under uppbyggnadsfasen och kostnader för information och kvalitetssäkring i ett senare skede. Det faktum att återföringen är förknippat med dessa kostnader innebär att den politiska förankringen har stor betydelse när det gäller etablering av återföring av växtnäring från avloppsfraktioner. En viktig fråga för kommunen att ta ställning till är därför hur viktigt det är att kretsloppsanpassa de enskilda avloppen och hur detta i så fall ska gå till vilka avloppslösningar är värda att satsa på och hur kan fastighetsägarna uppmuntras att välja dessa lösningar? I de fall där urinsortering är en kostnadseffektiv lösning krävs kanske inga andra incitament för att fastighetsägaren ska välja det alternativet. Eftersom kostnaderna för att dra nya ledningar i befintlig bebyggelse kan bli väldigt höga kommer urinsortering framför allt att vara intressant för dem som bygger nytt eller nyinstallerar WC. Om det är dessa hushåll kommunen i första hand riktar sig till är det viktigaste att det finns ett system för omhändertagande. Om kommunen Hur viktigt är kretslopp? Varför just urinsortering? Hur kan hushållen motiveras att satsa på kretsloppsanpassade avloppslösningar? däremot vill främja just urinsortering bör man också fundera på vilka metoder som är de bästa vill man, liksom Norrköping och Tanum, ställa krav på urinsortering vid nybyggnation, är ekonomiska styrmedel ett intressant alternativ och hur ska dessa i så fall utformas? En annan viktig fråga att ta ställning till är om det är just urinsortering som är den mest intressanta lösningen. Hur ser man på alternativen och möjligheterna att återföra restprodukterna även från dessa? 6.2 Användningen av urinen Urinen kan användas på jordbruksmark, i parker till rabatter och grönytor eller på den enskilda fastigheten. Ur ett resursperspektiv skulle urinen kunna sägas göra nytta i den utsträckning som den ersätter mineralgödsel (Tidåker & Jönsson, 2006). Om urinen från det egna hushållet används som gödsling i trädgården minskar såväl behovet av transporter som storskalig spridning och lagring. Behovet av växtnäringstillförsel i trädgårdar är dock ofta begränsat vilket innebär att endast en del av urinen ersätter mineralgödsel. Om småskalig användning av urinen är resurseffektivt beror därför till stor del på avståndet till åkern där den skulle kunna spridas i stor skala och i vilken utsträckning urinen ersätter mineralgödsel (Tidåker & Jönsson, 2006; Tidåker m.fl., 2006). 15 Urinen kan användas - på jordbruksmark - i parker - i den enskilda trädgården Målet är att - ersätta mineralgödsel - att synliggöra urinens värde som växtnäring
En fördel med att de boende använder urinen i den egna trädgården är att det på ett tydligt sätt synliggör urinens värde som växtnäring. Av samma anledning kan det vara ett intressant alternativ att använda urinen i parker. Behovet av växtnäring i kommunens rabatter är dock begränsat eftersom det egna trädgårdsavfallet komposteras och återanvänds. Eventuellt kommer även komposten från den nya kompostanläggningen i Forsbacka, som beräknas komma igång den första januari 2008, att användas i parkerna. Att gödsla med urinen i parkerna fyller ett pedagogiskt syfte men praktiskt, ekonomiskt och miljömässigt är spridning på jordbruksmark troligen mer intressant. 6.3 Kvalitetssäkring vilka krav bör vi ställa? På lite längre sikt kommer någon form av kvalitetssäkringssystem för hushållsnära avloppsfraktioner sannolikt att utformas. Ingenting tyder dock på att detta kommer att innebära några stora förändringar. Att vara medveten om att ett kvalitetssäkringssystem kan komma och ungefär vad det kommer att innebära och att sedan anpassa verksamheten till dessa efterhand borde vara tillräckligt. En enkel lösning i ett inledningsskede skulle kunna vara att sprida urinen till grödor som inte ska levereras till de uppköpare som ställer särskilda krav. Spridning till hästfoder kan vara ett sådant alternativ. Om kommunen bestämmer sig för att förekomma ett eventuellt kvalitetssäkringssystem och/eller följa Naturvårsverkets förslag till förordning för spridning av avloppsfraktioner på mark uppkommer frågan om vilka kontroller/analyser de bör göra och vilka delar av förordningen som ska tillämpas. Frågan är då också vem som ska göra vad och vem som ska ha det övergripande ansvaret för att se till att de rekommendationer som finns följs. Hygienisering av urinen genom lagring i sex månader är ett rimligt krav och något som bör vara enkelt att lösa till en rimlig kostnad. Någon form av dokumentation kan också vara intressant. En bra utgångspunkt för detta är det förslag på checklista utformades av Giers (2007), se bilaga 4. Analyser av kväve och fosfor är en fördel för lantbrukaren med det gäller framför allt om det rör sig om stora volymer. Det är därför något som kan vänta. Det gäller också analyser av ph och temperatur vid lagring liksom av tungmetallhalterna som generellt är väldigt låga i urin. Eftersom avdelningen för miljö- och hälsa har tillsynsansvar för andra typer av verksamheter kommer de sannolikt att ha ett liknande ansvar i det här fallet. Det skulle innebära en form av kontroll av egenkontrollen dvs. att se till att dokumentationen är tillräcklig. Till en början - Lagring i sex månader - Dokumentation När volymerna blir större - Analyser: ph, kväve och fosfor 16
6.4 Organisation och ansvarsfördelning Kommunen har ett övergripande ansvar Det är kommunen som har det övergripande ansvaret för att skapa ett system för omhändertagande av urinen. Vad det gäller såväl slamtömning som tömning av slutna tankar och annat hushållsavfall har kommunen delegerat den större delen av arbetet till Gästrike Återvinnare. De har därför en självskriven roll också i arbetet med att återföra restprodukterna från de enskilda avloppen, oavsett om det gäller urin, klosettvatten eller slam. Vilka aktörer som kommer att bli inblandade i urinåtervinningen beror på hur urinen ska användas. Är jordbruksmark det enda intressanta alternativet eller finns det andra möjligheter? Utförande - hämtning, lagring, spridning Om urinen ska återföras till jordbruksmark kan Gästrike Återvinnare välja att anlita lantbrukare eller SITA som entreprenör. För Gävle finns det i princip tre olika lösningar som kan vara aktuella. Lantbrukaren ansvarar för hela kedjan från hämtning till spridning. Gästrike Återvinnare ansvarar för hämtning och lantbruket för lagring och spridning. Gästrike Återvinnare ansvarar för hämtning och lagring. Lantbruket sprider urinen. Något som många påpekade vid intervjuerna var vikten av korta transporter. Detta menade några skulle kunna uppnås om man byggde upp system kring lokala lantbrukare som lagrar, sprider och eventuellt också hämtar urinen hos fastighetsägaren. En fördel med att lantbrukaren hämtar urinen är att återkopplingen till lantbruket blir tydlig för fastighetsägaren. För att det ska vara intressant att bygga upp system kring lantbruken krävs dock att antalet urinsorterande hushåll är relativt stort så att lantbrukaren kan hämta urinen från flera fastigheter samtidigt. Det är också en fördel om urinsortering kommer att centreras kring vissa områden, exempelvis i områden med hög miljö- och/eller hälsoskyddsnivå. Vad det gäller lagringen kan kommunen, istället för att investera i en egen lagringstank, använda sig av någon av de urin- eller flytgödseltankar som inte används på gårdar där man lagt ner djurhållningen. Eftersom hygieniseringen av urinen beror av ammoniumkoncentrationen i urinen är en täckt lagringsbehållare en nödvändighet. Urinen kan av samma anledning inte lagras tillsammans med annan gödsel. De flesta av de befintliga lagringstankar som inte används idag inte är täckta. Kostnaden för att täcka tanken gör att det, åtminstone inledningsvis, är mer ekonomiskt att satsa på att lagra urinen på ett ställe snarare än att bygga upp system kring flera enskilda lantbrukare. Det finns visserligen ännu inget krav på lagring av urinen men det är något som rekommenderas och som sannolikt kommer med Naturvårdsverkets nya förordning om spridning av avloppsfraktioner på mark (Naturvårdsverket, 2002). Mycket talar alltså för ett system som bygger på att Gästrike Återvinnare ansvarar för hämtningen vid fastigheterna och att lagring och spridning sköts av lantbrukarna. Ur transportsynpunkt vore det optimala att lagra urinen på eller i närheten av en gård som sprider flytgödsel eftersom urinen då skulle kunna blandas med denna vilket skulle minska kostnaderna för spridning. Om urinsortering visar sig bli en intressant lösning för många kan det på lite längre sikt eventuellt bli intressant att fördjupa samarbetet med lantbrukarna som då också skulle kunna sköta hämtningen av urinen. 17