Fördjupning Världsdagen för humanitära insatser firar dem som viger sina liv åt att hjälpa och skydda [19-08-2013-09:00] Varje år hotar naturliga och av människan skapade katastrofer miljontals människoliv. På måndagen, den 19 augusti, firar vi Världsdagen för humanitära insatser för att hedra all dem som viger sina liv åt att ge hjälp och skydd och att uppmärksamma humanitära behov runt om i världen. Här hittar du ett urval av artiklar som publicerats på vår webbplats under den första halvan av 2013 och lär dig mer om vad EU gör som världens största biståndsgivare. Både Europeiska unionen som helhet och de 28 medlemsländerna för sig är världens främsta givare av humanitärt bistånd. Det är en ställning som de flesta européer stödjer. Enligt en opinionsundersökning som genomfördes förra året tycker 9 av 10 européer (88 procent) att det är viktigt att EU skänker humanitärt bistånd. 8 av 10 européer (84 procent) tycker att EU bör fortsätta att skänka humanitärt bistånd trots den rådande ekonomiska krisen. SV Presstjänsten Direktoratet för medier Direktör - Presstalesman : Jaume DUCH GUILLOT Referensnummer:20130710FCS17003 Slå växelnumret (32-2) 28 33000 1/6
Krisen i Syrien - en mänsklig tragedi Fördjupning FN förutspår en fördubbling av antalet flyktingar vid slutet av året till följd av läget i Syrien. Den humanitära krisen i landet hotar att bidra till den allmänna risken för regional destabilisering som kriget i Syrien utgör. 20130710FCS17003-2/6
Klartecken till nytt europeiskt asylsystem Gemensamma asylförfaranden Dagens EU-regler innehåller inga särskilda tidsfrister för hur lång tid EU-länderna får ta på sig att besluta i asylärenden. För att jämna ut skillnaderna mellan förfarandena i olika länder införs nu tidsfrister för behandling av asylansökningar (i regel sex månader, men med vissa undantag), strängare krav på utbildning av personal som arbetar med asylsökande och särskilda regler för att se till de särskilda behoven hos ensamkommande barn och andra utsatta personer. Minimivillkor för mottagandet Paketet innehåller ett antal förbättringar jämfört med direktivet för mottagningsvillkor från 2003. En nyhet är en lista på godkända skäl för att få frihetsberöva de asylsökande. Det innehåller också krav på anständiga förhållanden i allmänhet och i samband med frihetsberövande liksom krav på att i ett tidigt skede utreda de asylsökandes behov av medicinsk och psykologisk vård. De asylsökande ska också få snabbare tillgång till arbetsmarknaden inom nio månader efter att de ansökt om asyl. Rent allmänt måste asylsökande som frihetsberövas placeras i specialiserade förvarsanläggningar. Inga överföringar till länder som inte kan ta hand om asylsökande Den del som Cecilia Wikström har haft ansvar för är en uppdatering av den så kallade Dublin-förordningen. Den avgör vilket land som ska behandla en ansökan om asyl (oftast är det det första EU-land som den asylsökande kom till). Enligt de nya reglerna ska asylsökande dock inte skickas till ett EU-land där de riskerar omänsklig eller förnedrande behandling. Reglerna upprättar också ett system för tidiga varningar för att se till att problem i nationella system åtgärdas innan de hinner bli kriser. Med de nya lagarna som antagits i dag skapar vi ett gemensamt regelverk och sätter kvalitativa miniminivåer som medlemsländerna måste leva upp till. Jag är mycket nöjd med att de nya reglerna är mycket tydligare, humanare och mer rättsäkra för både de asylsökande och medlemsländerna, säger Cecilia Wikström. Polisens tillgång till databas för asylsökande De nya reglerna ger nationella polisen och Europol tillgång till de asylsökandes fingeravtryck i databasen Eurodac, för utredningar av terrorism och allvarlig brottslighet. Enligt vad parlamentet krävt omgärdas denna tillgång av strängare dataskyddsregler och garantier för att informationen inte används för andra syften. Vad händer nu? Fördjupning Det nya asylsystemet uppdaterar lagar som antogs för tio år sedan. Ungefär 330 000 personer ansökte om asyl i EU under år 2012. Systemet ska träda i kraft under andra halvan av år 2015, med undantag för Dublin-reglerna som börjar gälla redan i början av 2014. 20130710FCS17003-3/6
Fördjupning Elmar Brok om Syrien "Vi har många skäl till att vara oroade" Flyktingsituationen eskalerar, vilken påverkan har det på Europa så här långt? Effekten på Europa är oerhört viktig och moraliskt viktig. Om du ser att det finns miljontals flyktingar inom och utanför Syrien, att konflikten nu destabiliserar grannländer såsom Libanon och Jordanien och problemen som Turkiet står inför, då har vi många skäl till att vara oroade. Det har varit många rapporter i media om EU-medborgare som anslutit sig till islamistiska oppositionsrörelser i Syrien. Kan de utgöra en fara för Europa, bör och kan något göras för att stoppa dem? Det är fortfarande oklart vilka delar av oppositionen som kan stödjas. Det finns till exempel salafisterna, som i likhet med Assad-diktaturen inte är förespråkar demokrati, mänskliga rättigheter eller mer frihet för folket. Vi borde pressa Saudiarabien och Qatar att inte stödja sådant eftersom att det bara kommer att leda till mer problem senare. Det är en mycket svår situation och därför är den främsta anledningen till oro den europeiska oförmågan att ge ett starkare stöd till vissa delar av oppositionen. Hur ser du på rollen av grannländerna såsom Israel eller Turkiet i krisen? Vad bör EU göra för att påverka dem? Vi måste försäkra att Syrien inte är ett slagfält för enskilda aktörer, som inte har något med Syrien att göra, såsom Saudiarabien och Iran. Vi måste göra vårt yttersta för att stabilisera och stödja grannländerna mot sådana styrkor. Det spelar ingen roll vilken sida de kommer i från. 20130710FCS17003-4/6
Fördjupning Ana Gomes: Vi tenderar att blunda för mänskliga rättigheter när det är viktiga affärer på gång Hur påverkar korruption situationen för mänskliga rättigheter? Om du tittar på olika rankningar så ser du att länder med en utbredd korruption också tenderar att hamna högt upp vad gäller brott mot mänskliga rättigheter. Dessa länders korrupta ledare vill säkerställa sin straffrihet, och har därmed ett stort intresse av att förneka sina medborgare även de mest grundläggande rättigheterna: rätten till information, menings- och åsiktsfrihet, rättsäkerhet. Hur bör EU förhålla sig till problemet i sina kontakter med "högkorrupta" länder? Vi bör undersöka hur vi kan hjälpa organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot korruption att bli mer effektiva. Jag tror att EU har en viktig roll att spela; unionen är en betydande biståndsgivare och handelspartner för många av dessa länder och genom att insistera på bättre styrning kan vi göra skillnad. Vi bör också bekämpa korruption bland statstjänstemän och företag; när det kommer till företagens samhällsansvar har EU stora möjligheter att agera. Jag tror att också EU har mycket att vinna på detta, eftersom vi blir mer medvetna om våra egna metoder. Får vi bättre insyn i våra egna förfaranden så minskar risken för att vi bidrar till sådant som minskar insynen, exempelvis penningtvätt. Många högkorrupta länder är också snabbväxande ekonomier, och därmed viktiga handels- och företagspartners för EU. Hur ska unionen göra för att hitta en balans där man kan tjäna på relationen med dessa länder, och samtidigt förespråka mänskliga rättigheter? Det finns en tendens till att blunda för kränkningar av mänskliga rättigheter när det är viktiga affärer på gång. Det finns fler påfallande exempel: Saudiarabien, de kaukasiska republikerna, olika afrikanska länder etc. Ryssland använder energin som ett redskap för att skaffa sig ekonomiska och politiska fördelar, och i Kina kämpar folket mot kränkningar av alla sorter. I alla dessa fall är EU väldigt förlåtande. Men jag tror samtidigt att vi inom EU bryr oss mycket om mänskliga rättigheter; vi ser det som något grundläggande för vår union, och ett krav för att uppnå en värld baserad på internationell lag. Lady Ashton har sagt att mänskliga rättigheter är silvertråden i vår politik: låt oss göra verklighet av de orden nu! Jag tror att ett stort steg på vägen framåt redan har tagits, i och med att Lady Aston utsåg Stavros Lambrinidis till EU:s representant för mänskliga rättigheter. Den 28 februari håller utskottet för mänskliga rättigheter en utfrågning kring kopplingen mellan korruption och mänskliga rättigheter i tredje land. Ana Gomes betänkande planeras vara klart i slutet av mars, varpå parlamentet förväntas rösta om det i maj eller juni. 20130710FCS17003-5/6
Framsteg, men långt ifrån framme När två år återstår håller man tidtabellen för somliga av målen, men långt ifrån alla. Fattigdomen, barnadödligheten och antalet människor som lever i slum har minskat - medan siffrorna för mödradödlighet och antalet hungriga i världen är fortsatt höga. Man har heller ännu inte uppnått målet om universell tillgång till behandling mot HIV. Keith Taylor, grön ledamot från Storbritannien och en av dem som höll i utfrågningen manade till handling. - Det finns ingen ursäkt för att slappna av. 2015 kommer fortfarande över 600 miljoner människor över hela världen att använda sig av otjänligt vatten. Nästan en miljard människor kommer att leva på en inkomst mindre än 1.25 dollar per dag. Kvinnor kommer att fortsätta dö i barnsäng, helt i onödan. Män, kvinnor och barn kommer att dö av sjukdomar som skulle kunna förhindras. Parlamentets roll För att kartlägga vilka olika möjligheter parlamentet har inför den fortsatta processen med att ta fram en ny agenda har man beställt en extern studie om "ett ramverk för utveckling efter 2015" av det tyska Sudwind institutet. Studien, som presenterades av Dr Pedro Morazan, pekar på att parlamentet bör inta en mer aktiv roll för att få EU att inta en gemensam position som är hållbar och stabil. Studien uppmanar parlamentet att: Öka sina diplomatiska ansträngningar med såväl medlemsländerna som fattigare utvecklingsländer och BRIC-länderna. Man bör även odla kontakter medcivilsamhället. Kombinera målet om fattigdomsutrotning med en ambitiös agenda förhållbar utveckling Morazan sa även att det är viktigt att medlemsländerna står fast vid sitt löfte om att senast 2015 lägga 0.7 procent av bruttonationalinkomsten på bistånd. EU kom gemensamt överens om detta 2005, men hittills är det få länder som lever upp till målet. Från bistånd till kommunikation och samarbete Utvecklingsländerna representerades av Vitalice Meja från " Reality of Aid" ett icke-statligt nätverk som arbetar för att utrota fattigdom. Han sa att man bör lämna modellen med ensidigt bistånd, och istället främja dialog och delaktighet - inte minst genom att engagera utvecklingsländernas innevånare och fråga efter deras idéer. Vägen framåt Den polske kristdemokraten Filip Kaczmarek skriver just nu på ett betänkande om milleniemålen bortom 2015 och EU:s engagemang, vilket beräknas vara färdigt för omröstning i utvecklingsutskottet i slutet av april. De 8 milleniemålen Halvera fattigdom och hunger Främja allmän grundläggande utbildning Öka jämställdheten mellan kvinnor och män Minska barnadödligheten Förbättra mödrahälsan Stoppa spridningen av HIV och AIDS Säkra en hållbar utveckling Öka samarbetet kring bistånd och handel Fördjupning Milleniemålen mot hunger och fattigdom - vad händer efter 2015? De åtta milleniemålen formulerades vid FN:s millenumkonferens, som ägde rum i New York i september 2000. Syftet var att minska fattigdomen och rädda liv, samt att sätta konkreta målsättningar för detta. 189 av världens länder skrev då under på att arbeta för att nå målen till 2015. 20130710FCS17003-6/6