Presentationer: 9 ENGAGERA DEN FJÄRDE NIVÅN I ÖVERSVÄMNINGSSKYDDET Sigurd Melin NOAQ Flood Protection AB
Engagera den fjärde nivån i översvämningsskyddet Föredrag på den nationella översvämningskonferensen 2006-11-01 anordnad av Nätverket för älvsäkerhet och Föreningen Vatten Sigurd Melin Flood Protection AB
Engagera den fjärde nivån i översvämningsskyddet Jag ska redan från början säga att det jag kommer att prata om är mobila skyddsvallar, alltså skyddsvallar som inte är bundna till en viss plats, utan som kan flyttas runt och användas varhelst man behöver stoppa vatten från att översvämma ett område. Det enda som behövs för att en mobil skyddsvall ska kunna användas är en fri markremsa. Det kan vara en villagata, en cykelväg eller helt enkelt bara en gräsmatta eller en strandäng. Men jag ska inte gå in på tekniken i sig, utan istället prata om vad denna nya teknik kan innebära för samhällets möjlighet att organisera ett effektivt översvämningsförsvar. Och då kommer även rubriken här att få sin förklaring. Mobila skyddsvallar är alltså något helt nytt, om man nu inte räknar sandsäcksvallar som mobila. Sten-Magnus Kullberg och jag presenterade i början av 90-talet en idé till en sån skyddsvall för Räddningsverket, och fick då i uppdrag av dem att undersöka om det möjligen redan fanns sådana produkter. Vi hittade då en produkt, eller möjligen två. Bägge amerikanska. Sen dess har våra respektive företag utvecklat var sin mobil skyddsvall.
Tubvallen från NOAQ... Det här är NOAQ:s produkt, tubvallen. Den består av en rad luftfyllda tuber som kopplas ihop till en längre skyddsvall. Den stabiliseras av översvämningsvattnets egen tyngd och behöver alltså inte bultas fast i marken eller förankras på något sätt.
Tubvallen från NOAQ... Den här bilden är från staden Verbania i norra Italien.
...Aqua Barrier från Geodesign... Och här har vi den skyddsvall som Sten-Magnus företag Geodesign utvecklat, och som bland annat användes i Arvika år 2000. Den här bilden är från England, från Ironbridge vid floden Severn.
...och andra vallar från när och fjärran Men under de drygt 10 år som gått sen vi började engagera oss har en hel rad mobila skyddsvallar dykt upp på marknaden. Nu i september var det en översvämningskongress i Hamburg, och där räknade jag till 13 olika produkter. Men räknar man ihop alla som finns på marknaden i Europa och Amerika så kommer man upp i nånstans mellan 20 och 25. Och då räknar jag bara dem som verkligen är mobila, de som på engelska kallas freestanding barriers.
Mobila skyddsvallar har två särskilt intressanta egenskaper... Den ena är naturligtvis att de är mobila. Man behöver inte bygga höga jordvallar mellan sitt hus och sjön. Man bygger upp en tillfällig vall när det behövs, och det behövs ingen lastbil för att hämta materialet till vallbygget, det räcker oftast med en vanlig släpkärra.
Mobila skyddsvallar har två särskilt intressanta egenskaper... Den andra egenskapen är att de är lätta De kan därför byggas upp på kort tid av några få personer, till exempel fastighetsägaren själv och hennes man. En restaurang eller ett hotell vid vattnet kan alltså själva, med sin egna personal, bygga upp en vall när det behövs. På samma sätt kan en villaförening eller ett antal företag i ett industriområde tillsammans skydda sitt område. Det här är något helt nytt. Folk i gemen har aldrig kunnat göra så mycket för att skydda sig själva mot översvämningar. Att valla in ett hus har krävt tonvis av sand och mycket folk som fyller och langar sandsäckar, och det klarar man naturligtvis inte på egen hand. Därför väntar man alltid på hjälp från samhället. Man tror att det ska komma ett kompani hemvärnsmän eller värnpliktiga, och lastbilar med sand och sandsäckar. Men det är inte alltid det kommer någon hjälp. Men nu finns alltså tekniken som gör att de enskilda fastighetsägarna kan klara sig själva. Skulle dom göra det så skulle det innebära att samhället istället kan koncentrera sig på att hjälpa dem som inte klara sig själva, och på att skydda samhällets olika funktioner från skador och störningar.
Vårt skydd mot översvämningar bygger på att det finns aktörer på flera nivåer: Central nivå: Regeringen, Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten, Försvarsmakten, SMHI, SGI m.fl. Regional nivå: Länsstyrelserna, Landstingen, Polisen m.fl. Lokal nivå: Kommunerna Ofta diskuterar vi hur översvämningsberedskapen ska organiseras, vilken rollfördelning vi ska ha mellan samhällets olika nivåer. Vad ska göras på central nivå, vad ska göras på regional nivå och vad ska göras på lokal nivå. Med lokal nivå menar vi då den kommunala. Längre ner går inte planeringen.. Vi har inte tidigare tagit med villaägare, vägföreningar, fastighetsskötare, krögare, butiksinnehavare, vaktmästare och campingvärdar.
Vårt skydd mot översvämningar bygger på att det finns aktörer på flera nivåer: Central nivå: Regeringen, Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten, Försvarsmakten, SMHI, SGI m.fl. Regional nivå: Länsstyrelserna, Landstingen, Polisen m.fl. Lokal nivå: Kommunerna Den fjärde nivån: Villaägare, vägföreningar, fastighetsskötare, krögare, butiksinnehavare, vaktmästare, campingvärdar m.fl. Det är dom som utgör den fjärde nivån, en hittills outnyttjad resurs. Ja, resurs och resurs. Det är först med de mobila skyddsvallarna som dom har kommit att bli en resurs. Tidigare har dom inte kunnat göra så mycket trots att det är dom som befunnit sig vid frontlinjen.
Vad krävs för att engagera den fjärde nivån? Informera fastighetsägarna om att det är dom och inga andra som har ansvaret för sitt översvämningsskydd. Informera fastighetsägarna om att det nu finns tekniska lösningar som gör det möjligt för dem att ta detta ansvar. Ge praktiska råd om hur man kan klara en översvämning samt vilka förberedelser som krävs i fredstid. Den viktigaste åtgärden är att se till att det finns en fri markremsa där man kan bygga upp en mobil skyddsvall. Det är ofta en ganska enkel åtgärd, men den är avgörande för att man sen ska klara en krissituation. Bygg upp depåer med mobila skyddsvallar och annan nödvändig utrustning, eller stimulera andra till att göra detta. Vem som ska stå för dessa depåer kan vi diskutera. Det kan vara fråga om samhällsfinansierade depåer, men man kan också tänka sig att de byggs upp av enskilda aktörer, t.ex. försäkringsbolagen eller uthyrningsföretagen. När vattnet väl stiger är såväl fastighetsägare som försäkringsbolag beredda att betala för att få tillgång till materielen. Men då gäller det att den finns tillgänglig. Kan vi hitta en bra modell för detta så kan den också sprida sig till övriga Europa, som har långt större översvämningsproblem än Sverige. I det sammanhanget ska jag också nämna att vi, Geodesign och NOAQ, har skickat en skrivelse till EU om detta, i samband med förslaget till nytt översvämningsdirektiv. Sigurd Melin