Bibliografiska uppgifter för Hygien, halka och hårda golv påverkar klövhälsan i nya och gamla stallar Tidskrift/serie SLF Rapport Utgivare Utgivningsår 2004 Nr/avsnitt 68 Författare Bergsten C. Adress Sveriges lantbruksuniversitet (SLU); Stiftelsen Lantbruksforskning; Jordbruksverket (SJV) Svensk Mjölk/SLU Ingår i... Jordbrukskonferensen 2004 Huvudspråk Målgrupp Svenska Rådgivare Nummer (ISBN, ISSN) ISSN 1104-6082
Hygien, halka och hårda golv påverkar klövhälsa och välbefinnande hos mjölkkor Christer Bergsten SLU, Husdjurens miljö och hälsa, avd. för produktionssjukdomar/svensk Mjölk Box 234, 532 23 SKARA Tel: 0511 671 02, Fax: 0511 672 04 christer.bergsten@hmh.slu.se Bakgrund Starka och friska klövar och ben hos mjölkorna är av största betydelse för deras välbefinnande, produktion och hållbarhet. Klöv- och benhälsan påverkas framförallt av arv, stallutformning, miljö, utfodring och skötsel. Dessa faktorer inverkar sällan var för sig, utan det är ett ständigt samspel emellan dem. Klövarnas horn är konstruerat så att det kan motstå stora påfrestningar, avseende fuktighet, torka och belastningar, i avsikten att korna ska kunna tillryggalägga långa sträckor för sitt foderintag. På betesmarken uppehåller sig korna på ett mjukt och i normalfallet också hygieniskt underlag. I en stallmiljö däremot behöver korna inte röra sig så mycket, och de går och står på hårdgjorda ytor som är mer eller mindre förorenade med urin och gödsel. I stallmiljön är därför risken stor att klövskador uppkommer om skötseln och utfodringen inte är tillfredställande. Den tid djuren uppehåller sig på golvet (exponeringstiden) och hur de rör sig (rörelsemönstret) påverkar klövslitaget och risken för halkskador, och inverkar i förlängningen på förekomsten av såväl smittsamma som fång/belastningsrelaterade klövsjukdomar. I ett modernt mjölkstall bör därför allt göras, för att försöka efterlikna naturliga förhållanden vid utveckling och val av liggplatser och golvytor. Detta blir än viktigare i takt med att besättningsstorleken ökar och skötselinsatsen per djur minskar i mer och mer automatiserade lösdriftsystem. Tre svenska doktorsavhandlingar har tydligt visat, att om klövarna hålls rena och korna får vara på ett mjukt, torrt och hygieniskt underlag så är/blir klövhälsan bättre (Bergsten, 1995; Hultgren, 2001; Manske, 2002). I det följande kommer stallmiljöns inflytande på klövhälsan som en effekt av golvets utformning, dess hygien, hårdhet och halkighet/friktion samt dess skötsel, att belysas. Det finns också påvisade samband mellan klöv- och benhälsa å ena sidan och dess samband med liggbåsutformningen å andra sidan, som dock inte kommer att behandlas i denna framställning. Golvhygien Att ett ohygieniskt golv ökar risken för smittsamma klövsjukdomar är otvetydigt. Det är även från allmän smittskyddssynpunkt viktigt att ha golv som är lätta att hålla rena och sanera om smittsamma sjukdomar skulle uppkomma. Det välfungerande dränerande golvet karakteriseras av att stav- och spaltbredd tillåter gödsel att trampas ner och av att urin lätt dräneras. Kan urin separeras från träcken minskar också ammoniakavgången, och därmed blir luftkvaliteten i stallet bättre. Är kotrafiken inte tillräckligt hög, är spaltstavarna för breda och spaltöppningarna för smala, kommer dock spaltgolvet ändå inte att hållas tillräckligt rent. Detsamma gäller om det kommer för mycket strömedel i gödseln, t.ex. bakom liggbåsen. Om å andra sidan spaltöppningarna blir bredare ökar risken för traumatiska klövskador, varför maximalt tillåten spaltöppning nyligen sänktes till 35 mm för kor i nybyggda stallar. Om man minskade öppningarna ytterligare skulle korna få ett bekvämare och säkrare golv, men det skulle bli svårare att hålla rent. Som ett led i det pågående svenska golvprojektet vid SLU testades dräneringsförmågan vid minskade spaltöppningar och samtidigt minskade stavbredder i ett laboratorieförsök. Då spaltöppningen minskades ner till 30 mm samtidigt som spaltbredden var 95 mm var dräneringsförmågan likvärdig med den i ett konventionellt spaltgolv (40/125). Detta golv testades också i fältförsök och visade sig också i verkligheten dränera lika bra som ett konventionellt spaltgolv. På senare år har man börjat använda skrapor ovanpå spaltgolv vilket visat sig förbättra hygienen påtagligt, och därmed minska risken för infektiösa klövsjukdomar (Sommers, 2004). Med skrapor på spaltgolv skulle därför en övergång till en mindre total dränerande yta av ett spaltgolv underlättas. Vid ett helt golv kan en urindräneringseffekt erhållas genom att luta golvet. Golvet bör lutas bort från liggbåsen och där djuren går. Viktigt är då att det också finns en urindränering från gången till kulvert med skruv eller skrapa. Golvet i sin helhet kan också lutas i längsled mot kulvert för att underlätta utgödslingen. I stall som flushas (spolas), vilket är vanligt i USA, lutar hela stallbyggnadens golvyta 1-2 %. Dessa golv blir mycket rena men nackdelen är allt vatten som förbrukas och måste omhändertas. Detta gör att gödselvattnet vanligen recirkuleras, efter att fasta komponenter har separerats, med ökad risk att sprida infektionsämnen som följd. Skrapningsintensiteten på det hela golvet är naturligtvis av största vikt för att kunna hålla rent. Insikten om detta har gjort att skrapningssystemen har utvecklats och att skrapgångar idag i allmänhet hålls acceptabelt rena. Golvens hårdhet Golvets hårdhet inverkar på förekomsten av fångrelaterade klövsjukdomar. Sjukdomar som sulblödning, klövsulesår och böld i vita linjen benämns ibland betongsjukdomar. Det är sannolikt det indirekta trycket mot klövben, 131
läderhud, klövsula från det hårda underlaget som har betydelse för skadornas uppkomst. Det har visat sig att den elastiska vävnaden i klövarna som ska dämpa trycket, kan slitas ut, vilket ses hos kor med klövsulesår. Det är inte osannolikt att det är just de hårda golven som sliter ut den s.k. elastiska putan i bakdelen av klövens inre. Klövens mjukvävnader påverkas förutom av golvets hårdhet också av hur länge korna står och biomekaniken, då de går. Komforten på liggplatsen har en indirekt betydelse. Om korna inte ligger tillräckligt länge, kommer de ju istället att stå. En annan viktig del i ett lösdriftsystem är mjölkningstiden. Med en extra mjölkning ökar tiden som korna tvingas stå, medan de väntar i uppsamlingsfålla eller motsvarande plus tiden i mjölkningsstallet. Vidare kan djur som ligger lågt i rang, t.ex. förstakalvare tvingas gå längre väg och konkurrera för att äta och får därigenom förkortade ättider, och förlängda födosöksperioder i förhållande till viloperioder, vilket senare menligt kan inverka på klövhälsan. Det är viktigt att om man jämför klövhälsoeffekter mellan stall med olika golvsystem att man också väger in andra skillnader som indirekt kan påverka exponeringstiden för golven t.ex. kokomfort och utfodring, som ju kan skilja markant mellan olika besättningar. Svenska studier som jämfört betonggolv med gummibelagda golv har alla visat på färre fångrelaterade klövskador hos kor som står på gummimatta. Även resultaten från flera utländska studier går i samma riktning (Benz, 2002). Förklaringen kan antas vara, att trycket fördelas jämnare över klöven och att stötkrafterna inte blir lika hårda på gummimatta. Gummimatta kan också innebära att kon går mer symmetriskt och därigenom får mer symmetriska klövar och belastar de båda klövhalvorna mer jämt. Med gummimatteförsedda ätbås minskas såväl den tid som korna kan tvingas stå på smutsiga gångar som på betonggolv. Kor i ätbås med gummimatta, i pågående golvförsök, hade betydligt längre oavbrutna ättillfällen genom färre utkörningar än om de stod på konventionell fodergång. Vi har emellertid inte ännu några resultat som belyser eventuellt positiva effekter av ätbås med gummimatta på klövhälsan. Pågående golvforskning Under de pågående svenska golvförsöken på SLU Alnarp och på några kommersiella gårdar, som bekostas av både EU-medel och nationella medel, studerar vi golvens inverkan på kornas beteende, rörelser, klövform och klövhälsa. Kornas beteende studeras med videoupptagningar, t.ex. när vi studerar preferens för olika golvtyper. För automatiserad registrering av kornas beteende, i syfte att få fram exponeringstider för olika golv, har vi investerat i ett system som elektroniskt registrerar var och hur länge enskilda djur uppehåller sig på olika platser i stallet. För att kunna analysera hur korna går har en ny teknik utvecklats, där vi mäter avstånd och vinklar mellan fotspåren, s.k. steganalys. Vi har sedan tidigare teknik för att registrera klövmått som mått på tillväxt och slitage samt teknik för att registrera olika typer av klövskador. En investering har också gjorts i en elektronisk tryckplatta som registrerar belastningen mellan och inom klövar. Tryckfördelningen på klövarna är intressant, då denna förändras med klövarnas tillväxt och är en faktor av stor betydelse för om klövskador uppkommer och utvecklas eller inte. Dessa senare parametrar, klövform och klövhälsa, studeras specifikt i en långtidsstudie där kor i olika golvsystem jämförs under stallsäsongen. Första stallsäsongen jämfördes fyra stallavdelningar om vardera 20 liggbås med betongspaltgolv med eller utan skrapor på spalten, samt med eller utan ätbås med gummimatta men i övrigt likvärdiga. Andra stallsäsongen studerades samma fyra stallavdelningar då med hela golv med gummimatta eller gjutasfalt, samt med eller utan ätbås med gummimatta. En ytterligare avdelning med betongspalt användes som referens för att kunna jämföra resultaten mellan åren. Under de tredje, just påbörjade stallsäsongen, jämförs två stallavdelningar med gummispaltgolv med och utan skrapor ovanpå spalten samt två stallavdelningar från föregående stallsäsong med hela golv med ätbås och antingen gjutasfalt eller gummimatta på gångarna. Trackway analysis ; Hur går kor? Att mäta avstånd och vinklar mellan kornas fotavtryck har visat sig vara en mycket användbar teknik för att belysa hur kor går på olika underlag (Telezhenko & Bergsten, 2002). När en grupp kor i en kommersiell lösdrift fick gå på fem olika underlag i en följd gick de mest naturligt på packad sand som utgjorde referens för det naturliga underlaget. Korna gick mest avvikande på ett betongspaltgolv. Spaltgolvet var åtta år gammalt och hade en lägre friktion än de andra jämförda underlagen. Spaltgolvet var det dominerande underlaget i besättningen som således korna var vana vid. Det hela betonggolvet som testades var beläget på vägen ut från mjölkningsavdelningen, en passage djuren också var vana att gå varje dag. Då gummimatta respektive spaltgummimatta lades på betonggolven förbättrades stegen i rörelserna signifikant. På de olika underlagen jämfördes friska kor med kor som bedömdes ha en rörelsestörning eller lätt hälta (Telezhenko & Bergsten, 2003). Lindrig rörelsestörning eller lätt hälta resulterade i större s.k. stegasymmetri och kor som hade lätt hälta gick långsammare och hade kortare steg och stegavstånd än friska kor. Det fanns också en samvariation mellan golv och hälta så till vida att ökad stegvinkel och asymmetrisk gång var mer påtaglig hos halta kor som gick på betongspaltgolv och minst hos dessa djur på sandgången. Gummimatta på hel betong eller betongspaltgolv förbättrade gången relativt mer för halta än för friska kor. Sammantaget förbättrade gummimattor rörelserna för både friska och halta kor och gjorde rörelserna mer lika dem på ett naturligt underlag, som här efterliknades med packad sand. 132
Resultat från preferensstudier Det är inget nytt att korna under betesgång väljer den bästa vägen, vilket skapar en s.k. kostig. Vi har också inom modern mjölkproduktion på stall lagt märke till hur kor väljer att gå på ett mjukare underlag t.ex. där man lagt gummimatta på betongen. I golvprojektet har två studier utförts för att i lösdriftsstallbelysa mjölkkors preferens för olika typer av gummimatta på golvet jämfört med betonggolv (Telezhenko, m.fl., 2004b). I första studien kunde korna välja mellan betonggolv eller två typer av hel gummimatta att stå på i samlingsfållan före mjölkning. Det visade sig att korna flyttade sig till gummimattan när utrymmet blev större i takt med att det blev färre kor i samlingsfållan. Mellan 70-80 % av korna valde gummimatta framför betong då det var gott om plats i samlingsfållan!! Korna föredrog också till viss del den extra mjuka typen av gummimatta framför den något mindre mjuka. Korna studerades också på väg från mjölkningsavdelningen då de under fyra dagar kunde välja sida mellan ren betongspalt, gummimatteförsedd spalt eller hel gummimatta med två underlag i taget. Efter fyra dagar valde cirka 80 % av korna att gå på gummimatta framför betongspalt, och det var dessutom en svag preferens för hel gummimatta framför spaltgummimatta. Golvens friktion En ytterligare effekt av golvet är dess ytstruktur som inverkar på friktionen och har betydelse för klövslitaget och hur halt golvet är. Risken att halka är större ju mer intensivt djuren rör sig. Speciellt i samband med brunst och med försök till ridningar ökar risken för fläkskador på ett halkigt golv. På ett betonggolv ökar man friktionen genom att förändra strukturen. Detta kan göras på olika sätt, och det vanligaste sättet är att forma ytan innan betongen har bränt genom s.k. kvastning eller rivning. Man kan också rilla mönster för att ge klövarna ett bättre grepp. Den vanligaste metoden att göra mönster idag är genom att trycka ett mönster med en särskild rulle. Man kan också såga eller fräsa mönster i betongen efter att betongen stelnat, vilket är det vanligaste sättet i Nordamerika. Vi studerade hur korna gick på olika hela ytor med olika mönster och golvkvalitet (Telezhenko m.fl., 2004a). Djuren blev först tillvanda att gå på det studerade golvet under tre veckor. Därefter testades gruppen av kor med hjälp av steganalys på varje sådan golvtyp. Det visade sig att korna gick betydligt bättre på gummimattegolv än på betonggolv, oavsett om betonggolvet hade mönster eller inte. Korna gick något bättre på gjutasfaltgolv jämfört med slät betong, men inte lika bra som på gummi. I denna studie sågs alltså ingen skillnad i hur djuren gick på de olika betonggolven vilket inte behöver betyda något för hur de fungerar under mer onormala förhållanden när korna springer eller rider på varandra. Med hjälp av en speciell friktionsmätare som utvecklades för golvförsöken för att efterlikna klövens kraft mot golvet, visade det sig att om ytans struktur var densamma så gav ett mjukare golv större friktion. Detta beror på att klöven greppar bättre då den sjunker ner något i det mjukare underlaget. Hygienen och golvets fuktighet har också betydelse för friktionen. Tvärt om mot vad man kan tro, kan ett torrt golv med intorkad gödsel bli halt. Alla betongytor slits med tiden, får sämre friktion och blir hala bl.a. på grund av syror som de utsätts för och framförallt om golvet skrapas. Med gummi på skrapbladen minskar detta slitage och rengöringen blir dessutom bättre. Man kan förbättra friktionen på både gamla spaltgolv och gamla hela golv genom prägling med speciella maskiner men detta måste upprepas när golvet efter en tid åter blir halt. En stor fördel med gjutasfaltgolv, som är syraresistent, är att det bibehåller sin friktion trots det hårda slitage de utsätts för. En risk kan dock vara att slitaget på klövarna blir för stort med gjutasfaltgolv (se nedan). Klövtillväxt och klövvård i lösdrift Vi har inga slutgiltiga resultat färdiga från vår långtidsstudie, men vid en preliminär jämförelse av klövslitage och tillväxt mellan olika golvkombinationer visade sig både tillväxten och slitaget vara störst på gjutasfaltgolv i stallar utan ätbås. Gjutasfalten är i det här sammanhanget jämförbar med ett helt betonggolv med samma struktur. Med gummimatteförsedda ätbås minskade både tillväxt och slitage jämfört med enbart gjutasfaltgolv. Man skulle kunna tro att klövar hos kor på gummimatta skulle få betydligt större nettotillväxt än hos kor på betonggolv. Emellertid var nettotillväxten under fyra månader lika stor, ca 10 mm, på gummimattegolv som på ett fyra år gammalt betongspaltgolv. På gjutasfaltgolv med ätbås var nettotillväxten 5 mm och på enbart gjutasfaltgolv var slitaget lika med tillväxten. Vi såg också att den individuella variationen var stor, vilket kan bero på olika beteende hos djuren, vilket i sin tur kan leda till olika exponeringstid. Exponeringstiderna på individbasis för de olika golven är dock ännu inte mätta i vår studie. Emellertid stod djuren på gummimatta 2,5 timmar längre och åt 1 timma längre än de på hårda golv. Klövvård syftar till att förebygga samt upptäcka och behandla klövsjukdomar i ett tidigt stadium. Dessutom korrigeras felaktiga klövformer som uppkommit t.ex. på grund av ojämnt slitage eller av andra anledningar. De allra flesta klövsjukdomar uppkommer i ytterklövarna på bakfötterna då dessa blir asymmetriska i samband med att förstakalvarna kommer in på hårt underlag. Varför det blir på detta viset är något vi hoppas få svar på med hjälp av tryckplattemätningarna. Under ideala förhållanden kommer en balans mellan tillväxt och slitage av klövarna att upprätthållas och förutsättningen för sunda och friska klövar ökar. Om dock obalans uppkommer kan akuta klövvårdsinsatser vara nödvändiga. I holländska studier där en tryckplatta använts för att mäta tryckfördelningen på klövarna, konstaterades att klövvård erfordrades minst var fjärde månad för att upprätthålla korrekta belastningsförhållanden under de omständigheter som rådde (van der Tol, 2004). 133
Det är särskilt viktigt att klövvården utförs korrekt men hänsyn taget till slitage och tillväxt hos varje ko och med hänsyn till förhållandena i varje enskild besättning. Att verka klövar på kor i en nybyggd lösdrift, där slitaget är stort, tillåter inte lika mycket verkning som på kor som står uppbundna på gummimatta. Även om klövarna verkats till synes korrekt kan ett ökat slitage efter verkningen åstadkomma tunna sulor, sulömhet och hälta. Därför är det viktigt att kor som har blivit ömfotade, även om de inte har verkats, snarast flyttas till en djupströbox, släpps ut på gräs eller stallades upp på gummimatta för att skadorna ska läka av och inte kompliceras. Vid komplikationer kan en dubbelsula eller böld uppkomma som kan ge spridning av bakterier och leda till infektion av inre organ och blodförgiftning. Halta kor kostar stora pengar och leder till onödigt lidande. Sammanfattning Den stora frågan när man bygger en ny lösdrift har ofta varit vilket som är att föredra mellan ett helt golv eller spaltgolv. Idag finns än fler valmöjligheter!! Båda golvtyperna har utvecklats och man kan dessutom ha skrapa på spaltgolv, vilket förbättrar hygienen. Ätbås med gummimatta är ett ytterligare alternativ som kan ha flera fördelar i kombination med båda helt golv och spaltgolv. Idag finns det dessutom möjlighet att ha gummimatta på både spaltgolv och hela golv. Gummimattegolv har i våra svenska undersökningar visat mycket lovande resultat för djurens välbefinnande och hälsa. Golvprojektet är ett samarbete mellan institutionerna Husdjurens miljö och hälsa, SLU Skara, Jordbrukets biosystem och teknologi, SLU Alnarp och Svensk Mjölk. Ekonomiska medel för att kunna utföra studierna har fåtts från EU femte ramprogrammet, Stiftelsen Lantbruksforskning, Jordbruksverket och Sydsvensk Jordbruksforskning. Referenser Benz, B. 2002. Elastic flooring materials for concrete slatted floors in free stall houses. Doktorsavhandling. Univ Hohenheim. Stuttgart. Bergsten, C. 1995. Digital disorders in dairy cattle with special reference to laminitis and heel horn erosion: The influence of housing, management and nutrition. Doktorsavhandling. SLU Skara, 156 s. Hultgren, J. 2001. Observational and experimental studies of the influence of housing factors on the behaviour and health of dairy cows. Doktorsavhandling. SLU Skara, 146 s. Manske, T. 2002. Hoof lesions and lameness in Swedish dairy cattle; prevalence, risk factors, effects of claw trimming and consequences for productivity. Doktorsavhandling. SLU Skara, 168 s. Sommers, J. 2004. Claw disorders and disturbed locomotion in dairy cows: the effect of floor systems and implications for animal welfare. Doktorsavhandling. Univ Utrecht. 143 s. Telezhenko, E. & Bergsten, C. 2002. Cow locomotion on slatted and solid floors assessed by trackway analysis, J.K.Shearer (ed.) 12th Int Symp on Lameness in Ruminants, Orlando. s 427 Telezhenko, E. & Bergsten, C. 2003. Locomotion of healthy and lame cows on different floors, van der Honing, Y. (ed.) EAAP, Roma. Wageningen Academ Publ. s 215 Telezhenko, E., Bergsten, C. & Magnusson, M. 2004a. Swedish Holsteins locomotion on five different solid floors, Zemljic, B. (ed.) 13th Int Symp on Lameness in Ruminants, CIP- Univ knjiznica Maribor. 164-166 Telezhenko, E., Lidfors, L. & Bergsten, C. 2004b. Preferences of dairy cows for walking and standing on different floors, Hänninen, L. & Valros, A. (ed.). 38th Int Conf ISAE, Helsinki. s 120 van der Tol, P. P. J. 2004. Biomechanical aspects of the claw-floor interaction in dairy cattle. Implications for locomotion and claw disorders. Doktorsavhandling. Univ Utrecht. 133 s. 134