Utsikt - Insikt - bygga broar i en delad värld September 2008 isby var i juni mötesplatsen för en internationell V samling för Initiatives of Change. I inbjudan, kallad Visby, Visioner, Perspektiv hette det: 1938 stod världen för andra gången på 20 år inför hotet om ett världskrig. Då samlades människor från och utöver hela Norden i Visby som ett resultat av det nya hopp de funnit genom de erfarenheter av en genomgripande förnyelse som hundra- och tusentals människor gjort under tidigare år. De hade erfarit att förändring och fred i världen i grund och botten avhänger av förändring och fred i människors hjärtan, som Frank Buchman, som initierat vad som idag kallas Initiatives of Change, hade sagt. Den erfarenheten hjälpte dem att möta de kommande årens prövningar. Efter andra världskriget har dessa idéer bidragit till att bygga Europa på nytt och till försoning och förtroende i många delar av världen. yftet med årets samling på S Suderbys herrgård, en konferensanläggning söder om Visby, var att se vad den inspiration Visby - visioner - perspektiv och den förpliktelse som stärkte människors vilja till fred och förändring för 70 år sen kan betyda idag i den värld vi lever i och med de utmaningar den ställer oss inför. Hur kan vi finna nya perspektiv på det förgångna? Hur kan dessa idéer och erfarenheter ge hopp och visioner för framtiden? Visby från Almedalen Visby - ringmuren och domkyrkan amlingen i Visby 26 30 S juni var en del av en internationell aktion. I år är det också 100 år sen Frank Buchman gjorde en livsavgörande erfarenhet som med åren kom att påverka människor i många delar av världen och leda till en märklig våg av förnyelse och förändring, från försoning mellan forna fiender i Europa, Afrika och Asien till en nyskapande förståelse idag mellan människor från olika kulturer och religioner, mellan majoritets- och minoritetsbefolkningar. (Se s. 2 Jag hade också fel ) rets aktion har inspirerats Å av både 100- och 70- årsperspektiven. Också i andra länder har det upp-
märksammats. En internationell grupp, huvudsakligast yngre människor, som kommit i kontakt med idéerna i Initiatives of Change (IofC) och velat fördjupa sin förståelse av bakgrunden till IofC och söka ny vägar för tillämpningen av det beslöt att göra en resa som har anknytning till IofC:s historia. De började i Keswick, besökte Oxford där Buchman i början av 20- talet vann många medarbetare, deltog i Visby-samlingen och reste därifrån vidare till Freudenstadt i Schwarzwald i södra Tyskland och till Caux i Schweiz, sedan 1946 internationellt konferenscentrum för IofC. De resande gruppen kom från 12 länder: England, Australien. Sydkorea, Japan, Indien, Rumänien, USA, Costa Rica, Senegal, Moldavien och Ryssland och Ukraina. På Syderbys herrgård mötte de andra från Norden och de baltiska länderna. Visby- Insikter och reflexioner Vår tid kännetecknas av obeständighet och snabba förändringar. Oro och rädsla blir följden av att människor ofta måste byta jobb, att relationer mellan människor bryter ihop och ersätts av nya, att människor på flykt flyttas från läger till läger. De strukturer som byggts upp av stat och kyrka tycks oförmögna att göra något åt det, gamla fixpunkter som tro och familj håller inte längre, tillgången på mat vatten är inte längre outtömlig. Och finns det Under tre dagar utbytte de erfarenheter, frågor, visioner och beslut. Trots många olika bakgrunder och livsvägar fann de att de hade myck et gemensamt, först och främst en vilja till ansvar för de situationer de lever i och den värld vi alla delar. De fick också tillfälle att ta del av Gotlands rika natur och kulturarv Text och bilder Finn Harald Wetterfors ett bäst före datum t o m för vår egen planet? Bara ett nytt paradigm för vårt sätt att tänka och leva kan säkra livet och freden för alla. Det är både möjligt och nödvändigt med en klimatförändring i mänskliga relationer Buchman efterlyste ett revolutionärt sätt att leva. Det är fortfarande relevant. I Visby vände han sig till människor, vars stora flertal hade en kristen övertygelse. Han hänvisade till att alla behövde en erfarenhet av Kristi kors. Det är en erfarenhet som är öppen för alla, oavsett vilken religion man bekänner sig till, eller någon religion överhuvudtaget. Det är en erfarenhet som genom tiderna formulerats på olika sätt. Den innebär ett transcendentalt möte som inte är begränsat till en bestämd tro eller kultur. Den innebär ett personligt möte med sanning och kärlek. J.B., Australien jälv djupt engagerad i mitt folks strävan mot försoning och enighet har S jag under den här resan framför allt slagits av att Frank Buchman gjorde sitt bästa för att inspirera och hjälpa människor att få kontakt med de djupaste skikten i sitt inre, i sina samveten. När det gäller medling är det viktigt att börja Bakgrund - Jag hade också fel rank Buchman var 30 år och en ambitiös ung F präst med en social lidelse, när han plötsligt stötte på ett motstånd som han inte visste hur han skulle komma tillrätta med. Han förestod ett hem i Philadelphia för missanpassade pojkar. Styrelsen för pojkhemmet ansåg dock att anslagen måste knappas in, vilket skulle medföra mindre matransoner. Buchman opponerade sig men fann ingen förståelse hos de sex äldre männen i styrelsen. Ingenting tycktes hjälpa. Det gick så långt att Buchman blev fysiskt påverkad och avgick. En läkare rådde honom att resa bort för att få perspektiv på det hela. nder resan kom han till den kända turistorten U Keswick i Englands sjödistrikt. Av en händelse kom han att lyssna till en predikan av en äldre kvinna i en liten kyrka. Hon hade bara 17 åhörare. Men hennes ord om Jesus Kristus gick djupt i den unge prästen. Han såg sin del i konflikten med styrelsen i Philadelphia i ett nytt ljus. Efter gudstjänsten skrev han ett brev till var och en av de sex männen med innehållet: Jag hade också fel. Förlåt mig. Resultatet blev en total befrielse från den inre tyngd han burit på. Från styrelsen hörde han inget, men det var inte längre viktigt för honom. Men han fann att han kunde ge sin erfarenhet vidare till en annan ung man som i sin tur fann något nytt i sitt liv. ill denna till synes enkla erfarenhet och det vägval han T då träffade återvände Buchman i allt han gjorde under resten av livet. Hans siktpunkt och intresse var alltid enskilda människor, men allteftersom alltfler kom inom hans verkningskrets började omvärlden söka efter sätt att identifiera dem och de blev kända under olika namn. På 1920 och 30- talen var det Oxfordgrupprörelsen, under världskriget och de följande decennierna Moralisk upprustning. År 2001 antogs namnet Initiatives of Change. xfordgrupprörelsen gjorde stora nedslag i de nordiska O länderna. 30-talet var fullt av orosmoln. I Danmark och Norge samlades stora skaror. Konferensen i Visby i augusti 1938 samlade människor från Norden och andra delar av Europa. Den pågick i 10 dagar och nära 3000 mötte upp. Den enda lokal som var stor nog att ta emot alla var en av Visbys medeltida kyrkoruiner, S. Nikolai. rank Buchman hoppades på att de nordiska länderna med F sin långa demokratiska tradition skulle kunna erbjuda ett alternativ till de totalitära krafterna på kontinenten. Det som inspirerade människor var att han började samhällsförändringen i den andra änden - genom tro på att en radikal förändring i människors sätt att tänka och leva var möjlig och att den gällde alla människor oberoende av politisk, nationell, kulturell och konfessionell tillhörighet. 2
Fyra blivande studenter från SSHL, Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, fick med hjälp av svenska IofC under en sommarlovsvecka uppleva en intressant och lärorik konferens på Caux, ADDRESSING THE ROOT CAUSES OF HUMAN INSECURITY. Både elever och lärare kom hem med starka intryck och många nya kontakter från konferensen efter att ha sett Med nya ögon på Caux Normalt njuter även SSHL-elever av ett långt sommarlov inför skolårets studieallvar, men årets sommarlov bjöd på ett annorlunda inslag för fyra av dem. Läraren Nik Dee Dahlström har skapat en lokal gymnasiekurs i ledarskap och personlig utveckling, och föreslog ett deltagande i Caux som ett givande inslag i kursen. Eleverna valde själva den spännande internationella konferensen med svåra frågor på agendan och spännande personligheter bland deltagarna. På frivillig basis reste fyra elever, Victoria Bergkvist, Anna de Faire, Andrea Lewis Åkerman och Tove Svensson Rissanen, tillsammans med Nik och lärarkollegan Eva Sandström Hultman med flyget från Arlanda till Genève. Redan nedresan bjöd på tillfällen till personlig utveckling, som t ex i samband med förlorat bagage, antydan till höjdrädsla, eller ovana vid att dela rum med okända, men vi möttes också från början av de underbara naturupplevelser Schweiz bjuder på. Bergbanan upp till Caux var en höjdpunkt på resan. Ett av de mer bestående intrycken är själva konferensanläggningen, vars intressanta historia och internationella betydelse, utmärkt presenterat i utställning och böcker på plats, men kanske mest i mötet med människorna engagerade i Caux, är spännande att ta del av för en förstagångsbesökare. Intrycket av att ingå i ett större sammanhang förstärktes ytterligare av den öppna atmosfär av delaktighet som präglade konferensen under veckan, vare sig det gällde att hjälpa till med dukning, servering och disk, delta i spännande debatter eller lyssna på någon initierad föreläsare. Känslan av att vara med om något viktigt och väsentligt stärkte självförtroendet och bidrog till att vi överkom eventuell blyghet och språksvårigheter, och precis som Caux bjuder, tog nya kontakter och byggde fler och fler relationer med andra deltagare, för tjejernas del inte minst med alla unga människor som fanns på Caux, främst som interns för sommaren. Flera av våra tjejer hittade beröringspunkter och likheter hos andra unga människor de pratade med, och fick Tove Svensson Rissanen möter kungen i ett av de fyra traditionella kungadömena i Uganda inför en av paneldiskussionerna också ökad förståelse för de olikheter som finns kanske oftast på ytan. De många intrycken kunde ibland bli överväldigande och bidrog också till ett behov av att dra sig undan för reflektion ibland, vilket gick bra att åstadkomma i de vackra omgivningarna. Just inspirationen i mötet med andra, unga och gamla, från många kulturer och nationaliteter, med varierande bakgrund, som alla visade stort frivilligt engagemang för de svåra frågor som avhandlades under konferensen, var det som vid en snabb utvärdering på tåget tillbaka till Genève framstod som viktigast för oss alla. För någon var det viktigast med fördjupade personliga möten, andra inspirerades av den samlade kunskapen och erfarenheterna från paneldeltagare och andra konferensdeltagare. Som exempel har vi lyssnat till flera goda talare som gett nutidshistorien, konflikter och andra framtidsavgörande frågor liv, mött flera inspirerande ledare med passion och målmedvetenhet, och inte minst kvinnliga förebilder från t ex politik, forskning, fredrörelse och media. Anna och Victoria antog utmaningen att trotsa sömnunderskott, kyla och mörker, och gick klockan tre på morgonen tillsammans med någ- DET ÄR SERVERAT - fr.v. Victoria Bergkvist, Anna de Faire och Andrea Lewis Åkerman färdiga att ta emot konferensdeltagarna till en måltid. 4 Andrea Lewis Åkerman ra andra konferensdeltagare, under ledning av Nithi Nesadurai från Malaysia, uppför alptoppen där de efter några timmars tuff vandring belönades med en fantastisk soluppgång. Som helhet har konferensen ställt många viktiga frågor och lagt en god grund för fortsatt arbete kring människors osäkerhet och olika levnadsvillkor. Det hördes också flera otåliga röster som menade att man ville ha ut mer konkret resultat redan under den första konferensen. Jag tror kanske att fortsatt arbete självklart måste ske långsiktigt och med helhetssyn, men att det skulle vara enklare att arbeta fram mer konkreta åtgärder om deltagare ges möjlighet att fokusera på enskilda problemområden under längre tid. Claire Short, brittisk parlamentsledamot, förde fram idén om en Caux declaration to facilitate and organize work on a broader scale with an agenda we all can trust. Med en alltmer engagerad allmänhet och en uthållig plan borde det gå att åstadkomma förändring, återupprätta mänsklig värdighet och en hållbar och fredlig utveckling. Jag tror också att IofC behöver engagera fler unga människor, och kanske samverka med andra organisationer. Vi återvände samtliga nöjda, trötta och inspirerade från konferensen, tacksamma för att ha fått delta, definitivt rika på nya perspektiv, erfarenheter och relationer. Eva Sandström Hultman Konferensen Mänsklig otrygghet och dess grundorsaker (Addressing the Root Causes of Human Insecurity), 18-23 juli, samlade 400 delegater från 52 länder, engagerade för fred. Den ägde rum med stöd bl a från Schweiz utrikesdepartement. Nästa år arrangeras en följdkonferens som särskilt inriktas på Mellanöstern / Red. Eva Sandström Hultman
Sagt sett och hört CAUX, SCHWEIZ - Under jul och nyår, 26 december - 1 januari, äger en vinterkonferens rum i Mountain House, Caux. Temat är angett till Europa ansvar, hopp, framtid. Upplysningar om konferensen finns på < www.caux.ch> Ledarskapsprogrammet ACTION FOR LIFE börjar i oktober för fjärde året i Panchgani, centrum för Initiatives of Change i Indien. Det pågår i sju månader. Deltagarna är utvalda så att de representerar skilda generationer, trosuppfattningar, länder och kulturer. Syftet är att genom interaktiviteter lära och arbeta i grupp som en spegling av en alltmer globaliserad värld. En internationell stab av handledare och lärare undervisar i teambyg - gande, samarbete över kulturella gränser, konflikthantering, projektadministration och ledarskap. Som motto för kursen används Mahatma Gandhis Var själv den förändring som du vill för världen, uttytt: Vi är själva budskapet...vårt sätt att leva, tänka och tala. Något annat kan vi inte ge vidare. Tanken att människor kan bli fundamentalt annorlunda och att de på det sättet kan bli katalysatorer för en förändring som påverkar samhället, länder och även världen står och faller med hur vi själva illustrerar detta. Initiatives of Change-Sverige stöder deltagandet i Action for Life av två från Kenya och Uganda och en från Ryssland. BARRY GREEN, under 28 år förstebasist i Cincinatti Symphony Orchestra, deltog med sin musik på konferensen Renewal Arts i Caux, 3-10 augusti. Konferensens tema var Har konstnärer en del i att hela en söndrig värld? I sin Caux-föreläsning framhöll han vikten av tolerans och ödmjukhet vid sidan av lidelse och kreativitet. Ett av de stora glädjeämnena i livet är att helt och fullt uppleva vår förbindelse med den inre väg som inspirerar oss att växa och lära som människor sade Green. Grigory Pomerants, t h, med sin fru poeten Zinaida Mirkina och tolken Andrei Mironov Vi måste tänka igenom hur man skapar en dialog med och mellan de mycket olikartade kulturer som inte har gemensamma rötter i medelhavsområdet, sade den ryske tänkaren GRIGORY POME- RANTS i sin föreläsning i Caux med titeln Frank Buchmans paradox och kulturdialogen. En global civilisation formas inte av en enda kraft, sade Pomerants, som hävdade att Europa och Amerika inte längre innehar ledarrollen. Mänskligheten som helhet håller fortfarande på att finna sin form. Därför måste dialogens anda höja sig över alla religiösa skillnader, sade 5 Kathy Aqulina F H Wetterfors den 90-årige ryssen. Vi måste gå djupare än principer, och där finner vi den tid, den ro och den hjärtats renhet som gör det möjligt att se djupare in i historien och livets förutsättningar, sade han. Pomerants, en känd skribent i Ryssland, är idag medlem av den ryska Naturvetenskapsakademin och av det ryska författarförbundet och Pennklubben. Under sovjettiden satt han fem år i fängelse för sovjetfientlig agitation. CAUX INTERNS LEDARSKAPSPROGRAM Liksom tidigare kommer ledarskapskurser för personer i åldern 18-30 år att anordnas under 3-4 veckor i juli-augusti vid konferensen i Caux 2009. I år hade kursen 30 deltagare. Kursen omfattar både seminarier och praktiska insatser. Anmälningar fr o m januari 2009. För vidare upplysningar se <www.iofc.org/caux-interns> I slutet av september kommer RAJMO- HAN GANDHI, fd senator i Indiens parlament, professor och författare, att i Paris presentera den franska översättningen av sin 740-sidiga biografi över Gandhi, The Man, His People and the Empire (Haus Books, London) I samband med utgivningen av den engelska upplagan sade Gandhi att en av hans starkaste minnen av farfadern var den vänlighet med vilken han bemötte dem som bekämpade hans idéer. När du ser något som är fel, så gör något åt det, sade mahatman, men tänk också efter om du själv har något ansvar för det. Kämpa, men vänd sökljuset inåt. Bokens försättspärm och baksidan med författaren och hans farfar
John Bond ves of Change. Han valdes till sekreterare för en Sorry - dagskommitté. Som sådan fick jag snart dagligen många telefonpåringningar från människor som ville ordna olika tillfällen, berättade Bond. Konstnärer målade, kompositörer komponerade, författare, dramatiker skrev. Snart fick biblioteken förfrågningar om särskilda Sorry -böcker som gav människor tillfälle att dela med sig av sina erfarenheter och uttrycka sin medkänsla. Så småningom fylldes pärmarna av flera tusen sådana böcker med bidrag från nära en miljon människor. När den första Sorry -dagen gick av stapeln ringde kyrkklockorna, teatrar gav föreställningar på temat, kommuner arrangerade grillfester. Ett halvtimmes TV-program uppmärksammade dagen. Journey of Healing Aboriginer gav gensvar till vad som skedde och startade vad som kom att kallas en Färd mot helande (Journey of Healing). Regeringen var däremot inte positiv. Ministern för urbefolkningsärenden gick direkt fram till Bond på en mottagning och sade: Det är inte alls fråga om någon Färd mot helande. Ni rör bara om i såren. Stödet från allmänheten gjorde dock att regeringen måste erkänna att Sorry -dagskampanjen F H Wetterfors var ett faktum. Council for Aboriginal Reconciliation ordnat en vandring över den berömda bron i Sydneys hamn, som blev den största demonstrationen i Australiens historia, och den följdes av en liknande över en bro i Melbourne. Till slut meddelade regeringen att ett försoningsmonument skulle ställas upp i huvudstaden Canberra. Dock utan att höra efter vad aboriginerna själva tänkte om saken. Tillsammans med andra insåg Bond vilken helande verkan ett sådant monument skulle kunna få och tog på sig den till synes oöverstigliga uppgiften att skapa samstämmighet om vad monumentets budskap skulle vara. Motvilligt gick regeringen till slut med på vad som skulle stå på det, just på Sorry dagen 2003, den 26 maj. På monumentet står nu bl a: Vi uppmanar alla australier att acceptera sanningen om vår historia för att vi ska kunna gå vidare tillsammans på vägen mot helande, för det är bara sanningen som ska göra oss alla fria. För John Bond har ett ord varit en ledstjärna för vad han gjort. Den tidigare undervisningsministern Kim Beazley Sr, som själv genomförde radikala reformer för undervisning av aboriginer på deras egna språk, sade att nyckeln till sociala framsteg heter inte makt utan samvete. Bron över hamnen i Sydney 7 Kevin Rudds bön om förlåtelse i parlamentet 13 februari 2008 var ett avgörande steg på vägen mot helade relationer mellan Australiens olika folkgrupper. Det har enligt Bond redan gjort avtryck i hur frågan behandlas i media. Medan aboriginer förra året beskrevs som hopplöst försupna och värre än så dominerar nu livliga debatter om hur relationerna ska utvecklas vidare. Finn Harald Wetterfors ( grundat på artikel av Esme McAvoy) * John Bond har för sitt arbete med Sorry -dagskommittén tilldelats The Medal of Order of Australia. Sanningskommission i Kanada n liknande offentlig bön om förlåtelse som den i Australien riktades E (enligt Sveriges radio 12.6.08) av Kanadas premiärminister Stephen Harper till landets ursprungsbefolkning. Det skedde i ett fullsatt parlament i närvaro av flera ledande indianer och inuiter. En av de främsta indianledarna, Phil Fontaine, som var klädd i stor svartvit fjäderskrud, sade att det här innebär en nystart. Aldrig mer ska vi indianer betraktas som ett problem bara på grund av de vi är. En sanningskommission har tillsatts i Kanada för att kartlägga vad som hänt genom den politik om tvångsutbildning av landets urbefolkningar, som följt samma linjer som i Australien under detta mörka kapitel i landets historia. Det kommer att ta tid Båda dessa händelser refererades till under sessionen Redskap för Förändring i Caux i slutet av juli. Från Australien talade Mark Bin Baker, vald av sitt eget folk till Årets aborigin 2007 och från Kanada Lewis Cardinal som tillhör Wood Cree-nationen. Cardinal är ordförande i Global Indigenous Dialogue som flera gånger mötts i Caux och därtill konsult i utbildning, massmedia och urfolkskultur. En ursäkt, fastslog den kanadensiske ledaren är inte sista ordet, men snarare början på en lång resa. Vi vill inte bli fångade i det förflutna. Det kommer att ta tid.
Fredsagenter: Elisabeth Hamrin - Vi är verktyg för förändring I juli besökte en delegation svenska muslimer tillsammans med Elisabeth Hamrin IofCs konferens Tools for Change. Alla i gruppen var på något sätt aktiva i projektet Fredsagenterna samt Svenska Muslimer för Fred & Rättvisa och deltog i programmet Learning to be a Peacemaker. Konferensen erbjöd en hel buffé med inspirerande kurser att skriva upp sig på så som ledarskap och konflikthantering. Communities var ett kapitel för sig. Några av de mest intressanta diskussionerna skedde med communitymedlemmarna. En kvinna medgav att hon i normala fall aldrig skulle prata med någon med sjal. Efter våra samtal Learning to be a Peacemaker-gruppen i Caux tillsammans med IofCs ordförande Mohamed Sahnoun. Yasin Ahmed och Fazeela Zaib, ledare för den svenska gruppen, t.h. om Sahnoun. var hon redo att ge upp den tanken. Vidare på det spåret blev hela delegationen positivt överraskad av det enorma intresset hela Caux hade av muslimer och framför allt vårt arbete med Fredsagenterna i Sverige och en svensk muslimsk fredskultur. Varje måltid samt varje rast var fullbokade av möten med personer från världens alla hörn. Ett intressant möte ägde rum med polischefen i Sierra Leone och Partisekreteraren för det ledande partiet. De berättade om det första demokratiska valet i Afrika där oppositionen vunnit och fredligt fått ta över det dåvarande ledande partiet. Polischefen berättade hur han inspirerats av de fyra principerna i IofC och stilla stund. Ett koncept många av oss tog till oss. Vi hoppas kunna återkomma nästa år med en större delegation europeiska muslimer för att fortsätta vara verktyg för förändring tillsammans med våra vänner i Caux. Fazeela Zaib Ansvariga för redigering och osignerade artiklar i detta nummer: Alison Wetterfors, Finn Harald Wetterfors fh.wetterfors@frambygard.com Initiatives of Change - Sverige - bygga broar i en delad värld (tidigare Moralisk upprustning) är en självständig del av ett internationellt nätverk av människor som omspänner alla kontinenter för att främja nationell och internationell förändring, från individen till landet, från det lokala till det globala. Det utgår från vars och ens vilja att göra den insikt man nått om Gud och absoluta moraliska normer som ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek centrala. Initiatives of Change är öppet för var och en som oavsett nation, kultur, religion och etnisk tillhörighet vill engagera sig på den grundvalen. Bidrag till Utsikt - Insikt liksom till insatsen för Initiatives of Change i Sverige och utomlands tas tacksamt emot per pg. 90 06 64 4 V.g ange syftet med bidraget på talongen Initiatives of Change Sverige Skäftingebacken 40 nb. 8