Linköpings universitet 2014-03-20 IEI Statsvetenskap (vt.14) Det svenska politiska systemet Seminariegrupp 2 Tiggeriproblematiken i Linköpings kommun En fallstudie i kommunalt självstyre Erik Magnusson Alexander Mellström Kristoffer Knutsson Jonas Lindgren
Innehåll Introduktion... 3 Bakgrund... 3 Om tiggeriet... 3 Om kommunalt självstyre... 4 Problematisering... 6 Syfte... 7 Avgränsning... 7 Frågeställning... 7 Metod... 7 Resultat... 9 Analys... 11 Ineffektivitet... 11 Koordinering... 13 Orättvist nyttjande av resurser... 13 Slutsats... 14 Källförteckning... 16
Introduktion Tiggare syns allt oftare i centrum Så lyder rubriken till en i artikel i Norrköpings tidningen Folkbladet den 19:e april 2013. Situationen med tiggare har nu tagit ordentligt fäste i Östergötland. Bakgrund Om tiggeriet Sedan hösten 2012 har ett nytt inslag setts i Linköpings stadsbild nämligen tiggare vid varje gatuhörn i stadskärnan men även vid butiker i Tornby köpcentrum, hemköp i Ryd, vid busshållsplatser är några av de flertal platser där människor tigger för att kunna klara dagen. Tiggandet ökade kraftigt i omfattning våren 2013. Anledningen till denna utveckling är Rumäniens medlemskap i EU som gör det möjligt för rumänska medborgare att röra sig fritt inom EU:s gränser. Det i kombination med att det juridiskt settär tillåtet att tigga på offentliga platser i Sverige gör detta fullt lagligt, men trots det är många kritiska. Den stora majoriteten av de som tigger i Linköping men även i hela södra Sverige är romer från Rumänien, dessa individer har lämnat mycket fattiga förhållanden i sitt hemland för att komma till Sverige och tigga ihop tillräckligt med pengar för att kunna försörja den familj de lämnat kvar i hemlandet. Resterande kommer främst från Bulgarien, Ungern, Makedonien, Slovakien och Kosovo (Sievers, 2013). Många av de som tigger är analfabeter med obefintlig utbildning och kan inte hitta ett arbete hemma i Rumänien (Sievers, 2013). När den rumänska staten har brustit i sitt ansvar för dessa människor så har de i brist på bättre alternativ rest till Sverige med drömmen att hitta ett jobb vilket oftast slutar med tiggeri. Somliga av de som har rest till Sverige för att tigga har tidigare varit i Italien, Grekland och Spanien men pågrund av de ekonomiska kriser som härjat under senare år har det blivit allt svårare att tigga i dessa länder. Bilden av hur det är tigga i Sverige är även väldigt skev bland de rumäner som kommer hit, en vanlig tro är att det finns stora summor att hämta men verkligheten visar någonting annat. Många från Östeuropa lånar pengar för att ha råd att ta sig till Sverige, detta efter att de har blivit tipsade att det finns jobb och bra förutsättningar att tjäna ihop bra med pengar här. Men oftast visar de sig att tipsen leder till en tillvaro där man tvingas tigga för sin överlevnad. Dessa individer får istället vända hem igen med ett ännu sämre utgångsläge i form av en skuld
på några tusen kronor. Många som kommer trodde att det skulle vara bättre efter att ha hört rykten i hemlandet om att det går att tjäna hur mycket som helst i Sverige (Hökerberg, 2013). Som EU-medborgare kan de stanna i Sverige i tre månader men sedan måste de lämna svensk mark innan man återvänder för att stanna ytterligare tid. Även om det är enkelt att få komma tillbaka, det finns inga krav på tillstånd eller försörjningsmöjligheter så kostar det såklart pengar att resa in och ut ur landet (Sievers, 2013). Historiskt sett vilar ett tungt ok över romerna från Östeuropa, i 400 år fram till 1856 var romer slavar i den tidens feodala furstendömen Valakiet, Moldova och Transsylvanien som idag utgör Rumänien. Romernas levnadsförhållanden och beroendeställning från den tiden lever i mångt och mycket kvar än idag (Klerfors, 2014). Många romer föds i hemmet utan att några som helst dokument upprättas, de är utanför samhället redan från början. Ironiskt nog så hade romerna det bättre under kommunisttiden med obligatorisk skolgång och arbetsplikt. Många romer har inte några dokument som bevisar deras äganderätt vad gäller marken deras hus är byggt på och kan avvisas utan större svårigheter. Pågrund av att många romer inte finns registrerade med personnummer som officiella medborgare så har de inte tillgång till bidragssystemen. Analfabetismen är utbredd bland romerna i Östeuropa samt avsaknad av sjukförsäkring (Klerfors, 2014). Om kommunalt självstyre Det kommunala självstyret sitter djupt rotat i den svenska politiken och demokratin. Självstyret tillkom 1862 och skrevs in i grundlagen 1974 (Larsson, 2012). Självstyret grundar sig i att, som Sveriges Kommuner och Landsting uttrycker det, få människor att ta ansvar för och utöva inflytande över sina gemensamma angelägenheter - både lokalt som regionalt (ibid). Kommunallagen klargör att kommunerna ansvarar för angelägenheter inom kommunens område (Kommunallagen 1991:900, 2 kap 1). Regleringen av kommunens arbete med angelägenheterna sker genom regeringsformen, kommunallagen och ett antal speciallagar. Arbetet som sker i kommunen kan sedan delas upp i två delar: den ena delen innehåller den speciallags reglerade kompetensen som innefattar alla uppgifter som är obligatoriska via lagstiftning; samt den allmänna kompetensen som gäller kommunens generella rätt att hantera frågor som inte styrs av speciallagar. Detta innebär att det kommunala självstyret handlar i praktiken om de ekonomiska resurser som kvarstår efter att de obligatoriska uppgifterna
fullföljts. som Norén Bretzer uttrycker det i Sveriges politiska system (p. 167, 2010). Enligt Norén Bretzer utgör de obligatoriska uppgifterna ca 80% av en kommuns budget (p. 168, 2010). En av de lagar som faller under kommunens obligatoriska uppgifter är socialtjänstlagen. Det är denna lag som gör att situationen med tiggarna faller under kommunens ansvar (Norén Bretzer, 2010). Även om det kommunala självstyret är djupt rotat så har det begränsningar, begränsningar som sätts av riksdagen. För att dessa begränsningar inte ska leda till inskränkningar har vissa principer utformas, dessa principer är följande: Begränsningar av självstyren kräver lagstiftning: Beslut om grunderna för kommunernas organisation, verksamhet och beskattning och om deras befogenheter och skyldigheter fattas av riksdagen. Proportionalitetsprincipen: En inskränkning av självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Finansieringsprincipen: När staten fattar beslut som innebär höjda ambitioner eller nya verksamheter för kommuner och landsting, måste den samtidigt anvisa medel. Lagrådet förhandsgranskar: Lagrådets yttrande ska inhämtas innan riksdagen beslutar om lag om kommunal beskattning eller om åtagande för kommunerna. Inhämta upplysningar: När Regeringen bereder ärenden som berör kommunerna ska den inhämta deras yttranden. Utjämningssystemet: Utjämning av skillnader i skattekraft och av strukturella skillnader i kostnader syftar till att ge kommuner likvärdiga förutsättningar. (Larsson, 2012).
Kommunerna har även vissa unika medel till sitt förfogande som syftar till att möjliggöra styrandet av kommunen, detta inkluderar exempelvis utfärdandet av lokala ordningsstadgar och möjligheten att beskatta kommunens invånare (Norén Bretzer, 2010). Problematisering Alla människor har enligt den 25:e artikeln i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande. Enligt regeringens webbplats för mänskliga rättigheter ska alla länder utifrån sina förutsättningar och de omständigheter som råder i landet, arbeta för att varje människa får tillgång till en levnadsstandard som är tillräcklig. (regeringen.se, 2014). Dessutom säger socialtjänstlagen att alla människor som har uppehållstillstånd eller är EU/ESS-medborgare som arbetar eller aktivt söker arbete har rätt till ekonomiskt bistånd på samma sätt som svenska medborgare (socialstyrelsen.se, 2014). Tiggeriet i Linköpingskommun uppmärksammades för första gången under 2012 (Sievers, 2014) och har sedan dess eskalerat. Under 2014 har polisen börjat få in anmälning om tiggare som blivit alltmer aggressiva i sitt tiggeri (Sievers, 2014) och fler människor upplever obehag. Detta är ett problem som spridit sig över hela EU, dock finns ingen gemensam handlingsplan varken nationellt eller internationellt, och det kommunala självstyret säger att kommunen ska handha de angelägenheter som uppstår inom kommunens område, vilket innebär att detta är ett problem som kommunen själv får lösa. Som tidigare nämnts kan kommunen inte förhindra tiggarna så länge de kommer från ett EUland, vilket ger dem rätt att befinna sig i Sverige under 3 månader utan att behöva försörja sig. Det är dessutom, som också tidigare nämnts, inte olagligt att tigga i Sverige vilket utesluter en polisiär insats. Vidare kan inte heller kommunen skriva in att tiggeri är olagligt i sina ordningsstadgor, något som Sala försökte för att stävja problemet (P4 Västmanland, 2011), kommunen kan med andra ord inte förhindra tiggeriet. Hur löser då kommunen problemet inom ramen för dess självstyre?
Syfte Det kommunala självstyret är en central aspekt i svensk politik, syftet med denna fallstudie är att undersöka hur detta självstyre ter sig i praktiken. Uppsatsen ämnar kartlägga kommunens insatser för att hantera det aktuella problemet, som hamnat hos kommunen via socialtjänstlagen som tillhör en av kommunens obligatoriska uppgifter. Avgränsning Uppsatsen kommer endast fokusera på kommunen hittills gjort samt ämnar att göra för att lösa problemet inom kommunen. Hur problemet löses nationellt och internationellt kommer inte beröras, uppsatsen kommer inte heller att jämföra olika kommuners arbete för att på så vis få en uppfattning om kvaliteten i kommunens arbete eller dess effektivitet. Uppsatsens storleksbegränsning innebär även att någon direkt djupdykning eller detaljbeskrivning av arbetet inte kommer göras. Frågeställning Uppsatsen ämnar svara på: Vilka åtgärder har kommunen vidtagit för att hantera problemet? Hur har arbetet organiserats? Vad är kommunens målsättning? Hur ska problemet hanteras på långsikt?
Metod Då undersökningen har varit av kvalitativ art har den genomförts med hjälp av två intervjuer och dokumentanalys. Arbetet har i grova drag följt den modell som föreslås av Bryman i hans bok Social Research Methods (Oxford, 2012). Arbetet inleddes alltså med en generell frågeställning, sedan valdes vilket objekt som skulle studeras, efter det påbörjades datainsamlingen, följt av tolkning av data och slutligen en slutsats. Eftersom syftet med kartläggning varit att ta reda på hur kommunen hanterat situationen med tiggarna har det fallit sig naturligt att vi sökt information ifrån kommunen och dess samarbetsparters i frågan. En intervju genomfördes med den person som är ansvarig för frågan hos kommunen och den andra genomfördes med den person som är ansvarig hos kommunens största samarbetspartner. P.g.a. den tidsbrist som förelåg blev intervjun tvungen att genomföras via e-mail. För att säkerställa att relevant information framkom under intervjuerna användes så kallade semi-strukturerade intervjuer, vilket ledde till att direkta frågor, med på förhand förutsedda specificeringsfrågor, ställdes (ibid). Kritiken som kan framföras mot detta val är att det finns risk att intervjupersonen styrs åt fel håll och att relevant information utelämnas då frågorna inte berör dessa utelämnade ämnen. Valet av intervjuobjekt föll sig även det naturligt då det endast var personerna som intervjuades som kunde lämna de svar som eftersöktes. Detta väldigt begränsade urval drastiskt förminskar möjligheterna att kontrollera informationen och gör undersökningens externa reliabilitet beroende av dessa personer. Som tidigare angetts har även data samlats in i form av dokumentanalys, detta företrädelsevis i form av tidningsartiklar och kommunala dokument. Den kritik som Bryman framför mot tidningsartiklar är problem med artiklarnas äkthet (authenticity) och kredibilitet (credibility). Detta då det är svårt att avgöra huruvida journalisten var i en sådan position att han/hon kunde författa en artikel som var en autentisk version av verkligheten. De kommunala dokumenten har dock hög tillförlitlighetsfaktor. Med detta sagt får det anses att undersökningen uppfyller Bryman:s (2012) krav på att en kvalitativ undersökning ska innehålla extern reliabilitet, intern reliabilitet, intern validitet samt extern validitet.
Resultat Problemet med tiggarna är något som kommunen ser allvarligt på, främst ur en humanitär synvinkel. Det största problemet är att dessa tiggare inte alltid har mat för dagen eller tak över huvudet. Som redan konstaterats är en av de kommunens obligatoriska uppgifter att följa socialtjänstlagen, där den första paragrafen i det andra kapitlet säger att kommunen har det yttersta ansvaret för att personerna i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Kommunens initial agerande för att stävja problemet var att erbjuda rådgivning till tiggarna. Något som visade sig otillräckligt och ledde till att det dagliga arbetet med tiggarna till stor del sköts av Stadsmissionen i Linköping, som är den organisation som Linköpings kommun valt att samarbeta med. Anledningen till samarbetet är att Stadsmissionen anses sitta på bättre kunskap och färdigheter i frågan än Linköpings kommun, dessutom har kommunen positiva erfarenheter från tidigare samarbeten. Samarbete ska fortgå fram till och med maj. Stadsmissionen har inom ramen för verksamheten Crossroads startat ett natthärbärge som kommer hållas öppet fram till 15/4 2014. Att kommunen valt att sätta ett slutdatum för härbärget beror på att kommunen inte vill signalera att härbärget är en slutgiltig lösning. Utöver härbärget erbjuds tiggarna rådgivning, matservering samt möjligheter till att tvätta kläder och dylikt. Linköpings kommun bidrog i december 2013 med 280 000kr och har efter det skjutit till ytterligare 850 000kr, pengar som tas ur kommunstyrelsens reservmedel(lundkvist, 2014). Någon konkret handlingsplan finns inte hos kommunen, annat än att kommunen ska bistå stadsmissionen med de ekonomiska medel som behövs för att hjälpa tiggarna. Kommunen har heller inga långsiktiga mål för hanteringen av problemet. Huruvida kommunen nått sina kortsiktiga mål med arbetet är för tidigt att säga, det ska dock hållas ett möte den 24/3 2014 för att planera det fortsatta arbetet. Kommunen har som övergripande/kortsiktigt mål att ge tiggarna en så dräglig tillvaro som möjligt medan de befinner sig i kommunen. Linköpings kommun har valt att låta stadsmissionen ta ansvar för EU-migranternas välbefinnande under vistelsen i Linköping. Deras arbete bestod till en början främst av rådgivning genom rådgivningsbyrån Crossroads. Crossroads kartlägger, informerar om rättigheter och skyldigheter, vägleder vid behov av myndigheter, i akuta situationer hjälper de även till med mat och boende. Så såg deras arbetsmetod ut till en början. Under arbetets gång framkom även behovet av att servera ett mål mat om dagen, kunna erbjuda tvätt av kläder och
i och med vinterns intåg insåg man att ett härbärge för tiggarna var en nödvändighet. Crossroads vägleder även vid behov av sjukvård vilket inte är helt problemfritt eftersom tiggarna nästan uteslutande saknar sjukvårdsförsäkring från sitt hemland. I och med detta uppstår ett etiskt dilemma, i situationer där tiggare varit i behov av omfattande vård på Linköpings Universitetssjukhus har de egentligen, då de saknar försäkring, varit skyldiga att själva bekosta behandlingen. Just detta uppstod nyligen då en tiggare var i akut behov av en operation men saknade både giltig sjukförsäkring hemifrån och ett svenskt personnummer. Enligt gällande regelverk skulle personen ha avvisats men det strider mot all läkaretik. Valet föll på att hjälpa patienten som tekniskt sett är betalningsskyldig för operationen men landstinget är medvetna om att det inte finns någon möjlighet för EU-migranten att betala och kommer att se mellan fingrarna med det hela (Sievers, 2014). Många EU-migranter kommer hit med avsikten att stanna här länge. De omfattas nästan aldrig av någon sjukförsäkring i sitt hemland, och måste därför betala för sjukvård här i Sverige. Det här är ett problem som bara kommer att växa, och som vi måste lösa. Kloka ord från Kerstin Skog Tigerström, överläkare på akutkliniken på Universitets Sjukhuset. (Sievers, 2014) Nu har dock situationen förändrats något i och med att den lagändring som ger papperslösa rätt till vård har trätt i kraft, dock kan ytterligare regelverk komma att behövas för att kunna lösa liknande dilemman i framtiden, vilket Överläkare Skog Tigerström antyder i intervju ovan. Arbetet från stadsmissionen kommer att fortgå på liknande sätt fram till juni, vissa ändringar i arbetssättet kan dock komma den 24 mars då ett möte med kommunen ska hållas. Under mötet ska man även komma fram till hur arbetet ska fortsätta efter juni 2014. Att ett beslut om framtiden tas är viktigt för stadsmissionen, som i övrigt tycker att samarbetet med kommunen fungerar bra, eftersom en långsiktig plan saknas i nuläget 1. Stadsmissionen har fått ta det över gripande ansvaret för EU-migranternas uppehälle men de är inte ensamma i deras arbete, de har även hjälp av svenska kyrkan som har en anställd som arbetar med projektet. Utöver denna persons insatser bidrar svenska kyrkan även med ekonomiskt, hittills har man gett 70 000 kr till projektet. Stadsmissionen har även uppmanat linköpingsborna att hjälpa till genom att arbeta som volontärer, skänka kläder, mat, lexikon och hygienartiklar vilket många har valt att göra, i dagsläget arbetar ca 60 volontärer för 1 Intervju med Josefine Lundh på linköpingsstadsmission 2014-03-18
stadsmissionen och svenska kyrkan med att hjälpa EU-migranterna. (Linkopingsstadsmission.se, 2014) Det är inte bara volontärerna som har intresserat sig för tiggarnas situation, stadsmissionen och kommunen får in samtal från människor som är oroliga över hur de ska klara vintern, många ringer även in och frågar hur de ska bemöta tiggarna, om de ska ge pengar eller inte, och så vidare. Andra är mycket kritiska, vissa har kontaktat polisen då de känt sig ofredade av tiggare som följt efter dem och fortsatt be om pengar trots att de redan sagt nej. Detta är dock inget som enligt lagen kan dömas vara ett ofredande och därför inget polisen ska ingripa mot. Överhuvudtaget har polisen sällan behövt ingripa mot tiggare. Men de är oroliga över att tiggare har börjat dyka upp på Ågatan på kvällstid och tiggt vid krogar, vilket polisen inte vill. Där vill vi inte att de ska vara. Det kan skapa problem, det finns för många personer som har problem med humöret i miljön runt krogarna, säger Håkan Stenbäck chef för närpolisen i Linköping till Corren. (Sievers, 2014) Analys Fallstudien uppvisar tecken på tre problemområden för det kommunala självstyret. Det första problemet som visar sig är ineffektivitet, det andra en brist på koordination för ett problem som finns nationellt och det tredje är en orättvis fördelning av resurser när det kommer till problem som hamnar hos en viss kommun fast kommunen som sådan inte skapat eller egentligen äger problemet. Ineffektivitet Vi anser att kommunen använder sig av en kortsiktig lösning i väntan på en hållbar långsiktig lösning. En lösning på antingen statlig nivå och troligtvis på EU-nivå. Angående den långsiktiga lösningen så är romernas problematik flera hundra år gammal. Den problematiken bottnar i att de av tradition står utanför samhället och i många fall vill stå utanför samhället. I Östeuropa så har romerna diskriminerats sedan medeltiden och den politiska viljan att hjälpa romerna är mycket bristande. Pågrund av det så har problemet spridits över hela Europa och accelererade i samband med den globala ekonomiska krisen. Frågan är hur en lösning på grundproblematiken egentligen ser ut när problemet har funnits i flera hundra år. Problemet dök upp på kommunens bord och därefter har Linköpings kommun valt att arbeta på en kortsiktig lösning för att skapa en dräglig tillvaro för tiggarna.
Problemet dök upp plötsligt hösten 2012 och kompetensen och beredskapen var otillräcklig. Lösningen hittills har tytt på en bristande kompetens och bristande handlingskraft från kommunens sida, delvis beroende på att problemet är relativt nytt. Det känns även rimligt att anta att de många fritidspolitiker som är verksamma inom kommunen kan leda till brister i det vardagliga politiska arbetet delvis beroende på kompetensnivån och bristande specialisering. Jobbet som kommunalpolitiker gör det svårt att specialisera sig inom specifika ämnesområden därav ser det ut som det gör nu inom Linköpings kommun. Vi anser att kommunen bör vända sig till socialförvaltningen för att där bör det finnas mer kompetens inom detta specifika område. Denna situation kan ses som ett bra exempel på det trehörnade dilemmat, där självstyret som politisk rättighet leder till ineffektivitet. Det trehörnade dilemmat, även kallat för legitimitetstriangeln består av de tre jämviktspunkterna demokrati, effektivitet och rättssäkerhet, alternativt uttryckt som politik, ekonomi och juridik. Dessa tre mål, som ofta är omöjliga att förena, ligger som grundförklaring vad gäller den bristande effektiviteten i dagsläget. Vikten på effektiviteten är otillräcklig, utan läggs mer på den politiska rättigheten i form av kommunens självstyre. Sammantaget kan sägas att statens effektivitet avgörs dels av effektivitet i beslut, det vill säga att bli beslutsmässig och ha förmåga att samla sig till synliga och konkreta beslut, dels av effektivitet i utförandet, att statliga myndigheter eller kommunala förvaltningar kan leverera de tjänster, service och resultat som medborgarna rimligen kan förvänta sig, och som folkstyret har beslutat om. (Norén Bretzer, p. 46, 2010), det är denna effektivitet som förefaller brista. Det bör dock tilläggas att för att verkligen fastställa hur pass mycket kommunen brister i sin effektivitet bör en jämförelse ha gjorts med en kommun i en motsvarande situation.
Koordinering Ett samarbete mellan Sveriges kommuner verkar inte finnas gällande detta problem, förvånande med tanke på att tiggeriet är så pass utbrett i södra Sverige och har varit ett växande problem sedan 2012. Om kommunerna går samman så underlättar det möjligheten att sätta press på regeringen och i förlängningen sätta press på EU. Problemet i dagsläget är för stort för att hitta en långsiktig lösning på kommunal nivå, möjligtvis för stort för Sverige. Frågan gällandes tiggeriet runt om Europa bör vara aktuell i det kommande EU-valet och en långsiktig lösning bör tas fram på högsta EU-nivå. EU bör sätta press på Rumänien att ta ansvar för sina medborgare samt ta ansvar för sitt medlemskap inom EU. Problemet med självstyret blir således att kommunerna inte drar nytta av den kunskap och erfarenhet som finns utspritt på de olika kommunerna runt om i landet. Om Sverige inte hade självstyrande kommuner utan istället vore centralstyrt hade problemet hanterats annorlunda och det känns sannolikt att en högre effektivitet och bättre resultat skulle nås. Orättvist nyttjande av resurser Tiggeriet är ett exempel på när kommunerna som är självstyrande måste spendera resurser på angelägenheter som skapats av deras geografiska läge och därav måste spendera betydligt mer resurser på problemområden som plötsligt dyker upp och som inte var inplanerade i budgeten från början. Utformningen av kommunallagen innebär att de problem som uppstår inom kommunens gränser faller på kommunen att hantera, och detta bör således skapa en orättvis situation för de kommuner som är lättast att resa till från kontinenten sett. Belastningen vad gäller de resurser som krävs för att kortsiktigt lösa tiggeriproblematiken är ojämnt fördelat mellan kommunerna, till exempel en kommun i norra Sverige har en geografisk fördel jämfört med en kommun i södra Sverige,. Varje kommun ansvarar för alla människor som befinner sig inom kommungränsen enligt kommunallagen. Staten skjuter inte till några extra resurser utan oavsett omfattningen vad gäller tiggare ifrån Östeuropa och storleken på de resurser som krävs så är kommunen skyldig att ta sitt ansvar. En fråga som därför bör lyftas är huruvida problem som skapats av yttre faktorer och inte av situationen i kommunen, bör bekostas av kommunen ifråga. I detta fall innebär medlemskapet i EU att kommuner i södra Sverige får en tillströmning av östeuropéer som tigger för att klara sitt uppehälle. Denna situation är således inte ett problem som skapats
inom kommunen, utan ett problem som skapats p.g.a. andra EU-länder inte klarar av att stötta sina invånare. Detta leder till en ojämn belastning av Sveriges kommuner och tar resurser från andra områden som kommunerna har planerat att satsa på. Ur moralisk och etisk synpunkt så är det tveksamt att Sveriges kommuner ska satsa resurser på andra EU-länders medborgare som befinner sig i Sverige under en kortare tidsperiod enbart för att tigga. Resurser som kunde ha satsats på behövande medborgare istället, till exempel missbrukare, socialt utslagna individer och uteliggare som redan lever i kommunen. Detta innebär alltså ett ifrågasättande av kommunallagens utformning, bör dessa tillfälliga problem bekostas av kommunens budget bara för att kommunen har ett visst geografiskt läge? Slutsats Att situationen med det kraftigt ökade antalet tiggare har uppstått beror på yttre faktorer, länder som Rumänien och Bulgariens medlemskap i EU samt dessa länders tveksamma behandling av Romer har lett till en kraftig tillströmning av människor som kommit till Sverige för att försörja sig som tiggare. Dessa faktorer är inget som Linköpings kommun kan påverka, de har istället som självstyrande kommun fått inrikta sig på att ta hand om de människor som valt att ta sig till kommunen. Det har här blivit tydligt att Linköpings kommun saknat beredskap för situationen, då den uppstod så plötsligt som den gjorde är detta varken oväntat eller dåligt skött från kommunens sida. Allt eftersom tiden har gått har det dock varit tydligt att kommunen har saknat den kompetens och personalstyrka som krävts för att ta hand om EU-migranterna. Kommunen har dock insett det och valt att ge stadsmissionen som man anser vara mer lämplig för uppgiften de finansiella medel som krävts för att bistå EU-migranterna. Undersökningen har alltså visat ett kommunalt självstyre som i praktiken inneburit ett förmedlande av resurser snarare än ett konkret handlande. Det framgår även från undersökningen att kommunen brister i sin långsiktiga planering och att inga konkreta målsättningar eller handlingsplaner existerar. Ett kommunalt självstyre har som fördel att problem som uppstår kan anpassas efter kommunens förutsättningar och att kommunens invånare hamnar nära instansen för
beslutsfattandet, nackdelen är att handlandet blir ineffektivt och utan tydlig struktur då en brist på kompetens tycks föreligga. Linköpings kommun har här tvingats hantera ett nytt och ovanligt problem, de har med stadsmissionens hjälp lyckats lösa de mest akuta problemen. Men en mer omfattande handlingsplan och en mer långsiktig planering kommer krävas för att ytterligare förbättra situationen för EU-migranterna på sikt.
Källförteckning Bryman, A. (2012) Social Research Methods. Oxford: OUP Oxford Linköpings kommun, pressrelease. http://www.linkoping.se/global/press/pressmeddelanden/kommunstyrelsen/pressmeddelande n%202014/2014-01-21%20h%c3%a4rb%c3%a4rge%20.pdf [2014-03-18] Larsson, B-P. Kommunal självstyrelse. http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demokrati/kommunal-sjalvstyrelse [2014-03-17] Larsson, B-P. Vad är kommunal självstyrelse? http://www.skl.se/kommuner_och_landsting/darfor_ar_sjalvstyrelse_bra/vad_ar_kommunal_s jalvstyrelse [2014-03-15] Norén Bretzer, Y. (2010) Sveriges Politiska System. Lund: Studentlitteratur AB P4 Västmanland, Förbud mot tiggeri underkänt. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=4474237 [2014-03-18] Regeringen.se. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard. http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finnsdetrratten-till-en-tillfredsstallande-levnadsstandard [2014-03-16] Hökerberg, J. Vi trodde det skulle vara bättre i Sverige. http://www.dn.se/sthlm/vi-trodde-det-skulle-vara-battre-i-sverige/ [2014-03-19] Klerfors, R. Så kan vi bryta romernas tiggeri och utanförskap. http://www.dn.se/debatt/sa-kan-vi-bryta-romernas-tiggeri-och-utanforskap/ [2014-03-19] Svensk författningssamling. Kommunallagen 1991:900, 2 kap 1 Sievers, J. Frågor och svar om tiggarna. http://www.corren.se/ostergotland/artikel.aspx?articleid=6551762 [2014-03-19] Sievers, J. Synen på tiggare delar Linköping. http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/synen-pa-tiggare-delar-linkoping-6707025- artikel.aspx [2014-03-07] Sievers, J. Allt fler klagomål på tiggarna. http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/alltfler-klagomal-pa-tiggarna-6722534-artikel.aspx [2014-03-07] Sivers, J. Sjuka tiggare skapar dilemma i vården http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/artikel.aspx?articleid=6692704 [2014-03-18] Socialstyrelsen.se Utländska medborgare. http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/utlandskamedborgare [2014-03-10]