Källor till dioxiner i hönsägg år 2004

Källor till dioxiner i hönsägg år 2004 Petra Bergkvist, Enheten för kontrollprogram Emma Ankarberg, Toxikologiska enheten Marie Aune, Kemiska enheten 2 Livsmedelsverket Sammanfattning Förhöjda halter av dioxiner och dioxinlika PCBer i ekologiska ägg har rapporterats från flera EU-länder under senare år. Halterna i konventionellt producerade ägg är lägre. Orsakerna till detta diskuteras och utreds i de berörda länderna. Livsmedelsverket undersökte år 2003 inom kontrollprogrammet för dioxiner, ägg från ekologiska anläggningar och från burhöns. Resultaten visade att de flesta ekologiska äggprov hade högre halter av dioxiner än de ägg som kom från konventionell produktion. I den fortsatta utredningen år 2004 mättes dioxinhalterna i äggprov och motsvarande foderprov från 10 anläggningar, varav 8 i april och 2 i juni, efter ca 1 månads utevistelse för de ekologiska hönsen. Resultaten visade att samtliga äggprov från burhöns och inomhus frigående höns hade låga halter av dioxiner. I de prov av ekologiska ägg där värphönorna ätit värpfoder med fiskmjöl återfanns förhöjda dioxinhalter, medan ekologiska höns som ätit helt vegetabiliskt foder hade dioxinhalter i äggen som låg i nivå med de konventionella äggen. Värpfodrens halter av dioxiner låg i alla prov under gränsvärdet för foderblandningar, men betydligt högre i de sorter som innehöll fiskmjöl. Denna undersökning indikerar att nivån för gränsvärdet av dioxiner i värpfoder kan vara satt vid en alltför hög nivå, då höns som utfodrats med foder med lägre dioxinhalter än gränsvärdet ger ägg med halter kring gränsvärdet för livsmedel. I ekologiskt värpfoder med fiskmjöl har halten fiskmjöl kraftigt reducerats sedan provtagningen i juni 2004, och dessutom har kvaliteten på fiskmjölsråvaran förbättrats vad gäller sänkning av halterna av dioxiner och dioxinlika PCBer. Detta medför att även de ekologiska äggen framöver med all sannolikhet kommer att innehålla betydligt lägre halter av dioxiner och dioxinlika PCBer än som tidigare uppmätts. Eftersom dioxinhalterna från fodret påverkade dioxinhalterna i äggen även under betesperioden kunde denna undersökning inte visa om, och hur stor påverkan är från värphönsens utemiljö med jord, vegetation, insekter, maskar mm. Dioxiner i ägg år 2003-2004 1

Bakgrund I november år 2003 togs inom Livsmedelsverkets kontrollprogram för dioxiner bland annat 8 prov av ägg för undersökning av halterna av dioxiner och dioxinlika PCBer. Eftersom andra EU-länder hade rapporterat om förhöjda halter av dioxiner i ekologiska ägg, provtogs i denna undersökning ekologiska ägg i störst andel, 5 av 8 prov. Övriga prov togs på burägg från tre olika gårdar. Undersökningen visade att samtliga äggprov från konventionell produktion hade låga halter av dioxiner och dioxinlika PCBer (0.52 resp 0.20 pg/g fett). För ekoäggen var bilden en annan. Ett av äggproven från eko-besättningarna hade halter av både dioxiner och dioxinlika PCBer i nivå med buräggens, medan fyra äggprov hade högre halter. I proven med de högre halterna varierade halterna av dioxiner mellan 1.5 och 3.1 pg WHO-TEQ/g fett medan halterna av dioxinlika PCBer varierade mellan 1.9 och 2.7 pg WHO-TEQ/g fett. Den faktorn som var gemensam för de fyra proven av ekoägg med förhöjda halter var att hönsen fått samma fodertyp som innehöll fiskmjöl. De högre halterna i ekoäggen indikerade att någon eller fler källor till dioxiner även fanns i de svenska ekohönsens livsmiljö, och att dessa måste spåras. Toxicitet för dioxiner och dioxinlika PCBer Dioxiner och furaner är en grupp av organiska föreningar som bildas som ofrivilliga biprodukter vid förbränning, men också vid till exempel kemikalieframställning och klorblekning av pappersmassa. Totalt finns det 210 olika dioxin- och furankongener. PCBer (polyklorerade bifenyler) är en grupp organiska föreningar bestående av 209 olika kongener. PCB har tidigare tillverkats för användning som hydraulolja, som komponent i fogmassa, färger, isolatorer, mjukgörare i plaster mm. Av de 209 PCB-kongenerna finns 12 st som sägs ha dioxinliknande egenskaper. Dioxiner, furaner och dioxinlika PCBer är persistenta (svårnedbrytbara) miljögifter, de är fettlösliga, bioackumulerande och kan anrikas i näringskedjan. De har också liknande toxiska verkningsmekanismer (är bl.a. hormonstörande, neurotoxiska, påverkar immunsystemet och reproduktionsförmågan och är cancerframkallande). Gemensamt för de olika kongenerna är att de alla utövar sin toxicitet via en viss receptor i cellerna (Ah-receptorn). De olika kongenerna har olika giftighetsgrad och av de 210 dioxin/furankongenerna har 17 kongener fått en individuell giftighetsfaktor, TEF. Dessa faktorer har framtagits utifrån giftigheten hos tetraklor-p-dibensodioxin (2,3,7,8 TCDD), vilken är den giftigaste kongenen och som har givits faktorn 1. Övriga kongener har givits TEF mellan 0.0001 och 1. PCB-kongenerna har fått TEFvärden som varierar mellan 0.1 och 0.0001. Detta möjliggör en summering av giftigheten för de olika kongenerna. Genom att mäta halten av varje kongen som finns i provet och multiplicera denna 2 Dioxiner i ägg år 2003-2004

med TEF-värdet för kongenen får man fram TEQ-värdet (=toxiska ekvivalenter). Dessa TEQ-värden för alla kongener i provet kan summeras till ett totalvärde på provets dioxingiftighet. Denna halt brukar anges i pg WHO-TEQ/g fett eller pg WHO-TEQ/g färskvikt livsmedel, vilket motsvarar mikrogram per ton prov. Provtagnings- och analysmetodik Kommissionens direktiv för provtagnings-och analysmetoder vid offentlig kontroll av dioxiner i livsmedel (2002/69/EG) har implementerats i svensk lag genom Livsmedelsverkets författningssamling LIVSFS 2002:49. I denna anges bland annat att anges att antalet ägg som skall ingå i ett samlingsprov skall vara 12 st, och att dessa skall komma från samma besättning. Provtagningen av ägg har följt denna lagtext. I ägg finns fett endast i äggulan. Eftersom dioxiner och dioxinlika PCBer till allra största del återfinns i livsmedlens fettsubstans mäts äggens dioxinhalter i äggulorna. Proverna i denna undersökning, har analyserats vid avd. för Miljökemi, Kemiska Institutionen vid Umeå Universitet. Analyserna är utförda med en metod som bygger på högupplösande gaskromatografi i kombination med högupplösande masspektroskopi. Laboratoriet deltar fortlöpande i provningsjämförelser för bestämning av dioxiner och dioxinlika PCBer i livsmedel och är ackrediterat av SWEDAC. Halten av vissa kongener av dioxiner och dioxinlika PCBer kan ibland inte mätas, eftersom de ligger under kvantifieringsgränsen. För att beräkna provets totala TEQ kan man då ange att halten av de kongener som inte kan mätas ligger på kvantifieringsgränsen. Detta värde kallas övre halt WHO-TEQ. Gränsvärdet för dioxiner anges alltid i övre halt WHO-TEQ dioxiner. Gränsvärden för värpfoder och ägg För ägg från burhöns och inomhus frigående höns finns inom EU sedan 1 juli 2002 ett gränsvärde för dioxiner. Ekologiska ägg fick undantag från gränsvärdet fram till 31 december 2004. Sedan den 1 januari 2005 gäller inom EU ett gemensamt gränsvärde för dioxiner för alla typer av ägg, oavsett produktionsform. Gränsvärdet är 3 pg WHO-TEQ dioxiner/g fett (Kommissionens förordning 466/2001/EG). För färdigblandningar av bl a värpfoder gäller gränsvärdet 0.75 pg WHO-TEQ dioxiner/g foderblandning (12% vattenhalt, Kommissionens direktiv 2001/102/ EG). Under slutet av 2005 kommer EU att fatta beslut om nya gränsvärden för både livsmedel och djurfoder. De nya gränsvärdena kommer då att gälla för summan av dioxiner och dioxinlika PCBer. Varje analysresultat anges med ett exakt värde. I varje analys finns dock alltid ett osäkerhetsintervall i vilket det sanna värdet befinner sig. För dessa Dioxiner i ägg år 2003-2004 3

analyser av dioxiner och dioxinlika PCBer uppgår osäkerhetsintervallet till ± 26 % av mätvärdet (utvidgad mätosäkerhet). Om analysresultatet visar en övre halt på 3.1 pg WHO-TEQ dioxiner/g fett i ägg finns alltså en osäkerhet om att den faktiska halten även kan ha varierat mellan 2.3 och 3.9 pg/g fett, och därför även underskridit gränsvärdet. Juridiskt sett godkänns ett parti där dioxinhalterna ligger under gränsvärdet när osäkerhetsintervallet räknats in. Om dioxinhalten däremot är så hög att den överskrider gränsvärdet när osäkerhetsintervallet räknas in måste provet analyseras om, och en ny bedömning måste göras om partiet kan godkännas. Redan när dioxinhalterna i ägg överskrider 2 pg WHO-TEQ/g fett bör orsakerna utredas till dessa förhöjda nivåer (Kommissionens rekommendation 2002/201/EG). Varför fiskmjöl i ekologiskt värpfoder? För att hönsen skall må bra och kunna hålla en hög och jämn äggproduktion måste fodret hålla hög kvalitet och med rätt fördelning mellan olika aminosyror. Brist på proteinet metionin kan ge problem med bl a pickning och fjäderförlust. I värpfoder till icke-ekologiska höns tillsätts syntetiskt metionin. EU-s regelverk för produktion av ekologiska livsmedel förbjuder däremot tillsats av syntetiska proteiner. Däremot är tillsats av fiskmjöl tillåten i värpfoder. Fiskmjöl har en bra proteinsammansättning med relativt hög andel metionin. Därför tillsätts fiskmjöl som proteinkälla i vissa sorter av ekologiska värpfoder. Äggproduktionen i Sverige idag Huvuddelen av den totala äggproduktionen sker i södra Sverige. Detta gäller även för produktionen av ekoägg. År 2004 var ca 54% av samtliga ägg producerade i besättningar med frigående höns inomhus, 40 % producerade av burhöns medan andelen ekologiskt producerade ägg var ca 6 %. Resultat från 2004-års ägg och foderundersökningar I april 2004 startade en större undersökning av orsakerna till ekoäggens förhöjda halter av dioxiner. Undersökningen koordinerades mellan Jordbruksverket och Livsmedelsverket. I undersökningen valdes 9 gårdar ut för koordinerad provtagning av både foder och ägg. I denna undersökning fick de två ekobesättningar som visat högst halter av dioxiner i 2003-års provtagning ingå, medan de övriga besättningarna var nya. Av gårdarna som deltog i undersökningen producerade 2 st sprättägg, 2 st burägg och 5 st ekoägg. Vid provtagningen i april hade ekohönsen ännu inte börjat sin betessäsong. 4 Dioxiner i ägg år 2003-2004

Undersökningen fortsatte i juni 2004, ca sex veckor efter betessläppningen av de flesta ekologiska hönsen. Då provtogs åter motsvarande foder och ägg från från 2 ekoäggproducenter där foder med fiskmjöl använts och som tidigare provtagits. En av dessa producenter provtogs i april medan den andre hade provtagits i november 2003. Eftersom hönsen hade haft tillgång till utemiljö med gräs, jord, insekter, frön mm fanns möjligheten att halterna i äggen kunde ha ändrats sedan aprilprovtagningen eftersom dioxiner finns i mycket små mängder i hela miljön. Aprilprovtagningen Samtliga resultat från denna undersökning var klara under våren 2005. Resultaten från aprilprovtagningen visade att de två äggproven från höns som utfodrats med foder med fiskmjöl åter hade förhöjda halter dioxiner och dioxinlika PCBer i förhållande till äggproven från burhöns, sprätthöns och de ekohöns som fått helt vegetabiliskt foder, se Figur 1. Ett av proven låg strax över gränsvärdet 3 pg WHO-TEQ/g fett, medan det andra provet låg under, med halten 2.4 pg/g fett. Samtliga övriga äggprov hade halter av dioxiner som varierade mellan 0.37 och 0.69 pg WHO-TEQ/g fett. Foderproverna visade i grova drag samma tendens som äggproverna: betydligt högre halt dioxiner i de foder som innehöll fiskmjöl än i foder utan fiskmjöl (genomsnittsvärdena 0.27 pg WHO-TEQ i foder med fiskmjöl, men 0.06 pg pg WHO-TEQ i foder utan fiskmjöl), se Figur 2. Dessa resultat indikerade att värpfodret troligtvis var en viktig källa till de förhöjda halterna av dioxiner och dioxinlika PCBer i de äggproverna som kom från besättningar med fiskmjöl i värpfodret. I jämförelsen mellan burägg och ägg från inomhus frigående höns kunde inga skillnader i halterna av dioxiner och dioxinlika PCBer mätas. Två vegetabiliska fodertyper hade använts, där respektive fodertyp användes till både burhöns och till frigående höns. Detta resultat indikerar att påverkan av burmiljön och stallmiljön var troligtvis likvärdig vad gäller halterna av dioxiner och dioxinlika PCBer i äggen. Juniprovtagningen På grund av en misstanke hos foderfabrikanten att fiskmjölet kunde bidragit till de högre dioxinhalterna i äggproverna som uppmättes i ekoäggen i novemberprovtagningen lät denne minska halten fiskmjöl under våren 2004. Juniprovtagningen av ägg och foder från ekologiska gårdar där fiskmjölsfoder användes skedde efter att halten fiskmjöl reducerats. Trots denna reduktion av fiskmjölshalten i fodret visade analysresultaten av foderproverna som togs i juni att halten dioxiner och dioxinlika PCBer var högre än vid aprilprovtagningen; (0.28 respektive 0.58 pg WHO-TEQ/g foder med fiskmjöl). Detta orsakades troligtvis av att det aktuella partiet av fiskmjöl som använts under senvåren höll högre halter av dioxiner och dioxinlika PCBer än det fiskmjöl som använts i produktionen vid aprilprovtagningen. Dioxiner i ägg år 2003-2004 5

4 3.5 Dioxiner/furaner Övre halt, pg WHO-TEQ /pg fett 3 2.5 2 1.5 1 dl PCB Gränsvärde för dioxiner i ägg Säkerställt överskridande av gränsvärdet 0.5 0 Helvegetabiliskt 1, bur Helvegetabiliskt 2, frig. Helvegetabiliskt 3, frig. Helvegetabiliskt 4, bur Helvegetabiliskt 5, eko (1) Helvegetabiliskt 6, eko, (2) Fodertyp och inhysningssystem Fig. 1. Övre halt dioxiner och dioxinlika PCBer i äggproverna tagna i april (8 prov) och juni (2 prov) år 2004. Juniprovtagningen visade också att halten av dioxiner i de motsvarande äggproverna inte heller hade reducerats, utan låg kvar på halter runt gränsvärdet (2.8 respektive 3.3 pg/g fett). Eftersom dioxinhalterna i fodret troligtvis fortfarande var den dominerande källan till äggens dioxinhalter, kunde denna undersökning inte påvisa om utemiljön påverkade äggens halter av dioxiner och dioxinlika PCBer. Resultaten visade också att korrelationen mellan halterna av de kongener som finns i värpfodret och halterna i motsvarande äggprov varierar mycket, men i många fall är tydlig. Överföringen av de enskilda dioxinkongenerna från foder till ägg via hönans kropp varierar med kongenernas egna egenskaper, hönsens värpningsgrad, ålder, foderkonsumtion, fetthalt, kondition och ytterligare ett antal faktorer. Sedan äggundersökningen genomfördes under våren och sommaren 2004 har fiskmjölshalten ytterligare reducerats i de ekologiska värpfoder som innehåller fiskmjöl. I januari år 2005 bytte foderfabriken leverantör av fiskmjöl, eftersom den nya leverantören av fiskmjöl till värpfoderproduktion kunde garantera en bättre kvalitet på fiskråvaran med avseende på en jämn och låg dioxinhalt. 6 Dioxiner i ägg år 2003-2004

0.8 Övre halt, pg WHO-TEQ /g foder 0.7 0.6 0.5 0.4 0.3 0.2 0.1 Dioxiner/furaner dl PCB Gränsvärde för dioxiner i foderblandningar 0 Helvegetabiliskt 1, bur Helvegetabiliskt 2, frig Helvegetabiliskt 3, frig Helvegetabiliskt 4, bur Helvegetabiliskt 5, eko (1) Helvegetabiliskt 6, eko, (2) Fodertyp och inhysningssystem Figur 2. Övre halt dioxiner och dioxinlika PCBer i foderprov tagna i april (8 prov) och juni (2 prov) år 2004. Toxikologiska bedömningar EUs Vetenskapliga kommitté för Livsmedel (EU-SCF) har satt ett tolerabelt veckointag (TWI) för dioxiner och dioxinlika PCB på 14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt och vecka (dvs 2 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/dag (TDI)). Detta TDI är baserat på reproduktionsstörningar i djurstudier efter exponering under fosterstadiet och bedöms vara det högsta tolerabla dagliga intag som under en livstid inte ger några negativa hälsomässiga effekter. Under 2004-2005 har en intagsberäkning av dioxiner och dioxinlika PCBer utförts på Livsmedelsverket. Haltdata för dioxiner samt dioxinlika PCBer i olika livsmedel (fisk, skaldjur, kött, ägg, mjölkprodukter och fetter) har kombinerats med konsumtionsdata för att få ett mått på intaget av dioxiner/furaner samt dioxinlika PCBer från födan. I denna beräkning ingick också normal äggkonsumtion (ca 10-14 gram ägg/dag). Medianintaget av dioxiner och PCBer för Sveriges vuxna konsumenter var 1.1 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt och dag. Av detta kom knappt 1% från äggen. Detta innebär att medelkonsumenten utan problem kan äta ägg varje dag, oavsett produktionsform, utan att överskrida TDI. Slutsatser Dioxiner i ägg år 2003-2004 7

De värpfoder som innehöll fiskmjöl hade betydligt högre halter av dioxiner och dioxinlika PCBer än de övriga värpfodren som var vegetabiliska. Samtliga värpfodertyper, även de som innehöll fiskmjöl, låg betydligt under gränsvärdet på 0.75 pg WHO-TEQ dioxiner/g foder. Trots detta övergår möjligen en så hög andel av dioxinerna och de dioxinlika PCBerna från värpfodret över i äggen, att halter kring gränsvärdet kan uppmätas i några av äggproven. Under värphönsens stallperiod (november april) har värpfoder med fiskmjöl varit den största dioxinkällan för äggen. Undersökningen kunde inte visa om hönsens utevistelse bidrog till de förhöjda halterna av dioxiner i äggen, eftersom värpfodret med fiskmjöl även under betessäsongen bidrog starkt till de förhöjda dioxinhalterna, och därmed till viss del maskerade ett eventuellt inflytandet från hönsens utemiljö och andra faktorer. I undersökningen kunde inga skillnader påvisas i halterna av dioxiner och dioxinlika PCBer mellan de äggprov som kom från burhöns och från inomhus frigående höns. Sedan undersökningen startade i april 2004 har stora förändringar skett med sammansättningen i de ekologiska värpfoder som innehåller fiskmjöl; andelen fiskmjöl har kraftigt reducerats, och dessutom har kvaliteten på fiskmjölsråvaran förbättrats vad gäller halterna av dioxiner och dioxinlika PCBer. Detta medför att även de ekologiska äggen framöver med all sannolikhet kommer att innehålla betydligt lägre halter av dioxiner och dioxinlika PCBer än som uppmättes i 2003 och 2004 års undersökningar. Denna undersökning indikerar att nivån för gränsvärdet av dioxiner i värpfoder kan vara satt vid en alltför hög nivå då höns som utfodrats med foder med lägre dioxinhalter än gränsvärdet ger ägg med halter kring gränsvärdet för livsmedel. Kommande resultat och undersökningar I december år 2004 genomfördes en större provtagning av ägg hos 18 äggproducenter. Av dessa producerade 12 st ekoägg, 4 st burägg och 2 st frigående ägg. Resultaten av denna undersökning kommer att rapporteras under hösten 2005. Genom ett initiativ från Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion har ett examensarbete vid Uppsala Universitet startat under våren 2005 i samarbete med Jordbruksverket. Arbetet beräknas avslutas under sommaren 2005. Syftet med examensarbetet är att undersöka källorna till dioxiner i ekologiska ägg, både under stallperioden och under betesperioden. Inom ramen för kontrollprogrammet för dioxiner kommer Livsmedelsverket under hösten år 2005 att ta 12 äggprov, efter en sommar med utevistelse för de ekologiska hönsen. Då kommer 8 prov av ekologiska ägg och 4 prov av burägg att tas för undersökning. Även i denna undersökning kommer sannolikt utemiljöns 8 Dioxiner i ägg år 2003-2004

inflytande på dioxinhalterna i äggen från ekohöns att kunna spåras. Resultaten av denna provtagning kommer också att publiceras. Dioxiner i ägg år 2003-2004 9