Förändrade smakupplevelser vid uremi

NR. 1.2008 35 KRONOR TIDNINGEN FÖR PERSONAL INOM TRANSPLANTATION OCH NJURSJUKVÅRD I NORDEN Förändrade smakupplevelser vid uremi Kosten innehåller stora mängder dolt salt Beslut om dialys ett etiskt dilemma SJUKSKÖTERSKOR BYGGDE UPP SJÄLVDIALYS MOTTAGNING I LINKÖPING DIALÄSEN 1.2008 1

INNEHÅLL NUMMER 1.2008 Omslagsbild: Christian Svorono / nordic photos Tidningen för personal inom transplantation & njursjukvård i Norden samarbetar med Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening, Svensk Njurmedicinsk Förening, Svensk Transplantationsförening, Svensk Förening för Medicinsk Teknik och Fysik-dialys samt Dietisternas Riksförbunds referensgrupp i njurmedicin. Tidningen sänds till samtliga medlemmar i dessa föreningar. Även kuratorer, dietister samt farmaceuter inom njurmedicin tillsänds tidningen. Tidningen når också transplantations- och njurmedicinska kliniker i Norden samt norska nefrologer. Dialäsen utkommer sex gånger per år med utgivningsveckor 6, 14, 22, 36, 44 och 51. Upplaga: 3 300 exemplar (senaste TS kontroll 3 200 exemplar.) Postadress: Tidningen Dialäsen, Getabocksvägen 4, 187 54 Täby, Sverige. Tel/Fax: 08-510 515 00. E-post: info@dialasen.com Hemsida: www.dialasen.com Ansvarig utgivare: Pia Lundström, pia.dialasen@telia.com Redaktionellt råd: Anna-Lena Byström, Annette Lennerling och Ulla Winge Grafisk form: John Losciale, john@losciale.com Redaktion: Anna-Lena Byström, anna-lena.bystrom@comhem.se Annette Lennerling, annette.lennerling@vgregion.se Ulla Winge, sren.w@telia.com Illustration: Anna Svanfeldt Tryckeri: Trydells Tryckeri AB, Laholm Annonsering: Se www.dialasen.com eller www.sverigestidskrifter.se Artikelförfattare och annonsör svarar för innehållet i publicerat material. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insända bidrag, dock utan att förvanska innehållet i materialet. Insända bidrag kan publiceras anonymt, men redaktionen skall veta artikelförfattarens namn. All redaktionell text lagras elektroniskt för att kunna publiceras på Dialäsens hemsida www.dialasen.com Författare som ej accepterar detta måste meddela förbehåll. I princip publiceras inte artiklar med sådant förbehåll. Tidningen Dialäsen ansvarar inte för inskickat obeställt material. Manusstopp för Dialäsen 2/2008 är den 15/2 med utgivning v 14. Manusstopp för 3/2008 är den 17/3 med utgivning v 22. Sänd din artikel skriven i Word 2000 till: pia.dialasen@telia.com. Komplettera gärna med fotografier som sänds separat per post eller högupplösta digitala bilder med minst 300 dpi. Mer information finner du på www.dialasen.com»författaranvisningar«. ISSN: 1104-4616 Adressändring: Medlemmar i SNF, STF, SNSF och MTF-D kontaktar respektive förening vid adressändring. Övriga kontaktar: info@dialasen.com Prenumerationer: Gör din beställning genom www.dialasen.com, e-post: info@dialasen.com eller fax: 08-510 515 00. Kostnad för sex nummer år 2008 är 210 sek. Uppge om du tillhör någon av ovan nämnda föreningar så erhåller du tidningen genom din förening. 17 Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening 10 Garnisonsdialysen: Sjuksköterskorna Emma Herrlander Törnquist och Pernilla Nordenryd byggde upp självdialysmottagningen i Linköping 18 Utbildningsdag för undersköterskor 21 Läkares passivitet ledde till terminal njursvikt 23 Kalix har startat ny dialysavdelning 24 Budkavlen i Gällivare! 26 Intervju med Madeleine Nilsson: Nordiatranskongressen en nordisk mötesplats 31 Per Åkes krönika 32 Salt en riskfaktor! Kosten innehåller stora mängder dolt salt 38 American Society of Nephrology 2007: Fertilitet och graviditet efter transplantation 43 Svensk Förening för Medicinsk Teknik och Fysik Dialys 44 Etiska dilemman: Att fatta beslut om en patient ska behandlas med dialys eller inte är en komplex och svår process 50 Förändrade smakupplevelser vid uremi DIALÄSEN 1.2008 3

LEDARE PIA LUNDSTRÖM ANSVARIG UTGIVARE SÖTT och SALT och surt och beskt det vill säga de fyra grundsmakerna finns i våra smaklökar som är placerade på olika ställen i munhålan men framförallt på tungans papiller. Njursviktspatienter och kanske även transplanterade patienters uppfattning av grundsmakerna förändras och försämras successivt. Orsakerna tros vara att flera men några förklaringar kan vara att denna patientkategori ofta har färre antal smaklökar i jämförelse med friska personer. Att inte kunna känna grundsmakerna i mat och dryck leder ofta till aptitlöshet som ytterligare kan förstärkas av att njursviktspatienterna ibland drabbas av försämrad motilitet det vill säga rörelse i mag- och tarmkanalen. Du läser mer om problematiken i Anders Fernströms artikel längre fram i tidningen. Om saltets vara eller inte vara i kosten går åsikterna starkt isär. Som lite lagom vanlig svensk och mig veterligen frisk människa så tycker jag personligen lagom är bäst. Å andra sidan vet jag ju inte alltid vad jag stoppar i mig vid måltiderna på grund av en del snabba och halvfabrikat framställda måltider. Det är då jag får i mig onödiga ting som till exempel dolt fett och salt. Under en sådan måltid en snabb lunch framför datorn hm, inte bra det heller läser jag på www.forumdoktorn.se ett inlägg om salt i kosten av Ralf Sundberg. Han är starkt kritisk till varningarna om överkonsumtionen av salt och att det i framtiden kan införas livsmedelsrekommendationer att köpa varor med låg salthalt. Men han poängterar att det hos njursjuka är viktigt att kontrollera saltintaget. Mattias Aurell som i detta nummer skriver om det dolda saltet i kosten, är av en annan åsikt. Livsstilen hos många individer idag innebär uteätande och ofta industriframställda hel och halvfabrikat som ger oss konsumenter ett ökat dolt saltintag. På så vis får vi i oss 2 3 gånger mer än det rekommenderade högsta intaget. Läs och bedöm själv. Och du ät inte snabbmat vid datorn. pia Lundström PÅ GÅNG New Trends in Immunosuppression and Immunotherapy, 14 17 februari, 2008 Berlin, Tyskland. www.kenes.com/immuno/ Nordiatrans, 7 8 mars 2008, Göteborg, Sverige. www.nordiatrans.org Världsnjurdagen 13 mars 2008, www.worldkidneyday.org Nationella Njurkonferensen, 18 19 april 2008 i Göteborg. Vascular Access Society: VAS course, Alexandropoulis, Greece 18 19 april 2008. www.vascularaccesssociety.com Asian Pacific Congress of Nephrology, 5 8 maj 2008, Kuala Lumpur, Malaysia. www.apcn2008.org.my Vascular Access Society of the Americas, VASA, Vascular Access for Hemodialysis 11th Symposium, 9 7 maj, 2008, Orlando, USA. www.vasamd.org European Renal Association ERA-EDTA 10 13 maj 2008, Stocholm, Sverige. www.eraedta2008.org Scandinavian Transplantation Society XXV Congress, 14 16 maj 2008, Oslo, Norge. E-mail: congrex@congrex.no Vårmöte, Svensk Njurmedicinsk sjuksköterskeförening, 18 20 maj 2008, Saltsjöbaden, Ystad, Sverige. www.snsf.nu World Congress on Prevention of Diabetes and its Complications, 1 4 June 2008, Helsinki, Finland. www.wcpd2008.fi International Society of Renal Nutrition and Metabolism, 11 15 juni 2008, Marseilles, Frankrike. www.isrnm-marseilles2008.org International Society for Peritoneal Dialysis, 21 24 juni 2008, Istanbul, Turkiet. www.ispd2008.org International Liver Transplantion Society, 9 12 juli 2008, Paris, Frankrike. www.ilts.org The Transplantaion Society, 10 14 augusti 2008, Sydney, Australien. www.transplantation-soc.org EDTNA/ERCA Kongress. September 2008, Prag, Tjeckoslovakien. Dialäsens Chefsdagar, 30 sept 1 okt 2008. Såstaholm, Täby. www.dialasen.com European Society of Artificial Organs, ESAO, 3 5 oktober 2008, Amiens, Frankrike. www.eutox.info Njurmedicinskt Regionmöte, 14 15 oktober 2008, Eskilstuna, Sverige. American Society of Nephrology (ASN) 4 9 november 2008, Philadelphia, Pennsylvania USA. www.asn-online.org Nordiatrans, 6 7 mars 2009, Fredrikstad, Norge. www.nordiatrans.org World Congress of Nephrology, ESAO, I samarbete med ISN 22 26 maj 2009, Milano, Italien. www.wcn2009.org Vårmöte, Svensk Njurmedicinsk sjuksköterskeförening, 10 12 maj 2009, Luleå, Sverige. Nordiska Njurdagar, 26 29 augusti 2009, Helsingfors, Finland. Renal Week 2009 American Society of Nephrology, 27 oktober 1 november 2009, San Diego, Kalifornien, USA. www.asn-online.org Nya möten? E-posta: info@dialasen.com DIALÄSEN 1.2008 5

NYHETER science photo library Familjär amyloidos Fortsatt rytmrubbning efter levertransplantation Familjär amyloidos med polyneuropati, FAP, eller som den kanske oftare kallas skelleftesjukan är en sällsynt ärftlig sjukdom. Den förekommer framförallt i Västerbottens och Norrbottens kustland men även lokalt i Portugal och Japan. I Sverige är cirka 2 500 personer bärare av anlag för sjukdomen och av dessa utvecklar 5 10 procent sjukdomen. Vid sjukdomen sker inlagringar av amyloider, som bildas av äggviteämnet transtyretin. Livshotande rubbningar i hjärtrytmen och störningar i autonoma nervsystemet är vanliga besvär hos dessa patienter. Eftersom ämnet transtyretin bildas i levern har levertransplantation visat sig vara den enda fungerande behandlingsmetoden. Den första transplantationen utfördes 1990. Nu visar en avhandling som Rolf Hörnsten lade fram den 16 november 2007 att många patienter fortsätter att ha livshotande rytmrubbningar även efter transplantationen, och att cirka 25 procent behöver permanent pacemakerbehandling även fortsättningsvis. Ingreppet verkar bromsa försämringen av nervsystemets reglering av hjärtrytmen som uppstår hos dem som är obehandlade. Dock sker ingen förbättring utan en ökad variation av hjärtats arbete är snarare ett tecken på tilltagande rubbningar i hjärtrytmen. Detta är den första långtidsuppföljningen (i mer än tre år) av dessa rubbningar i samband med transplantationer. Rolf Hörnsten är biomedicinsk analytiker vid enheten för klinisk fysiologi/diagnostikmetoder vid hjärtrytmrubbningar och doktorand vid institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. Avhandlingens titel är»hjärtrytmrubbningar och hjärtfrekvensvariabilitet vid familjär amyloidos. En klinisk studie före och efter levertransplantation«. För mer information: rolf.hornsten@clinphys.umu.se Källa Newsdesk 9 november 2007 DIALÄSEN 1.2008 7

NYHETER C-peptid och insulinplåster kan minska njurskador hos diabetiker Ungefär en tredjedel av alla som har diabetes får njurskador, trots noggrann insulinbehandling. I en avhandling som lades fram vid Uppsala universitet den 7 december 2007 visade Lina Nordquist att behandling med C-peptider och användning av insulinplåster istället för sprutor skulle kunna skydda den som har diabetes från njurskador. Ett tidigt tecken på njurskador hos diabetiker är att njurarna börjar filtrera blodet snabbare. Sedan tidigare vet man att C-peptid minskar filtrationen. Lina Nordquist har nu visat i studier på råttor att den del av C-peptiden som kallas EVARQ minskar filtrationen i njurarna. Mekanismen bakom är att C-peptid drar ihop de blodkärl som leder bort vätskan från filtrationsställena, vilket i sin leder till att filtrationen minskar. C-peptid sänker också njurarnas återupptag av salt som också bidrar till minskad överfiltration. Behandlingen normaliserar även njurcellernas överanvändning av syrgas. Samtliga av dessa mekanismer bedöms ha en skyddande effekt på njurarna hos den som har diabetes. Vidare är stabilt blodsocker viktigt för att undvika en progress av njursvikt hos diabetiker. Ett så kallat nålplåster, försett med mycket tunna mikronålar, som fästs på huden, skulle kunna minska obehaget som insulininjektionen kan innebära. Lina Nordquist menar att detta skulle kunna bidra till en jämnare insulintillförsel för patienten, och på så sätt bidra till att minska risken för komplikationer. Lina Nordquist anser att användandet av plåstren och tillförsel av C-peptid redan vid insjuknandet i diabetes skulle kunna förhindra utvecklingen av följdsjukdomar. För mer information lina.nordquist@mcb.uu.se Källa: Newsdesk 4 december 2007

NYHETER Hjärtat kan repareras med stamceller anna svanfeldt Stamceller kan i framtiden användas för att reparera hjärtat efter en infarkt. Karl-Henrik Grinnemo, forskare vid Karolinska Institutet och specialistläkare i hjärtkirurgi vid Karolinska Universitetssjukhuset, har studerat hur stamceller skulle kunna bli en alternativ metod till dagens behandling. Genom att ersätta den skadade vävnaden med stamceller minskar risken för att patienten ska drabbas av hjärtsvikt. Vid en hjärtinfarkt ersätts muskelcellerna av ärrvävnad. Konsekvenserna blir att hjärtat förstoras, pumpförmågan försämras och patienten kan drabbas av hjärtsvikt. Dagens behandling efter en hjärtinfarkt är ballongsprängning eller bypass-operation, i kombination med läkemedel. Karl-Henrik Grinnemo har studerat tre olika typer av stamceller och deras förmåga att utvecklas till hjärtmuskelceller samt att påverka hjärtfunktionen efter en infarkt. Han har också tittat närmare på avstötningsreaktioner. De tre celltyperna är humana mesenchymala stamceller, som finns i benmärgen, humana embryonala stamceller och slutligen ett slags förstadiecell till hjärtmuskelceller. Cellerna finns i hjärtat hos foster, men försvinner efter födseln och måste därför odlas fram från aborterade foster. Fostercellerna tycks vara allra bäst för att reparera skadade hjärtan. Karl-Henrik Grinnemo och medarbetare har odlat dem och fått dem att bilda ansamlingar av spontant slående hjärtmuskelceller och även stabila transplantat i hjärtan hos försöksmöss. Forskargruppen hoppas att inom några år kunna starta kliniska studier på hjärtinfarktpatienter med denna typ av stamceller. NATIONELLA NJURKONFERENSEN För mer information, E-post: karl-henrik.grinnemo@karolinska.se Avhandling av Karl-Henrik Grinnemo november 2007; Cell transplantation with human mesenchymal or embryonic stem cells to the heart: Experimental, molecular, immunological and echocardiographic studies Källa: Pressmeddelande från Karolinska Institutet 18 19 april 2008 i Göteborg www.njurkonferens.se DIALÄSEN 1.2008 9

Flexibilitet och delaktighet ger livskvalitet Sjuksköterskorna Emma Herrlander Törnquist och Pernilla Nordenryd fick möjligheten att bygga upp självdialysmottagningen vid Garnisonsdialysen i Linköping, och ser positiva effekter med att ge patienten delaktighet och möjlighet att styra över sina dialystider själv. Sedan starten 2003 har de delat med sig av sina erfarenheter och inspirerat andra till liknande verksamhet, och fick våren 2007 två olika stipendier till egen förkovran. Alla verkar eniga, stämningen på mottagningen är rå men hjärtlig. Det är ett sätt att orka med allt som det innebär att gå i dialys. Vi lär känna varandra bra, och vi pratar mycket om hur vi har det, säger Henry Liljesson och menar att den sociala delen nog är det bästa med att dialysera här. Vi spelar Lotto tillsammans, och vann hela tjugu kronor häromveckan. Emma och Pernilla anser att den sociala delen fyller en stor funktion, men att ingen får känna det som ett krav. Det är också okej att dra sig undan om man har behov av det. Patienterna har möte en gång i kvartalet vilket stärker dem som grupp. Då diskuteras allt från mottagningens öppettider till TV-kanaler. Ibland är det föreläsningar om till exempel kalk-fosfatbalansen, fistlar eller information från sjukgymnasten. Vi vill vara tydliga med fakta, utan att skrämmas. Och det är viktigt att ge patienterna information om vad de kan göra själva för att påverka sin hälsa. Det finns ett gott samarbete med paramedicinare som sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist, och patienterna är flitiga användare att deras tjänster. Det gäller att bolla tillbaka så mycket som möjligt till patienten, menar Emma. Det bidrar till att fokusera på det friska. Det är viktigt att patienten känner att det är hans liv det handlar om, och att han är den som bestämmer. Det ingår i hela konceptet, att det finns en öppenhet för individualitet och för patientens vilja. Patienterna har inte någon fast torrvikt, vilket ger flexibilitet och utrymme för patientens eget ansvar för sin kropp och hälsa. Vi diskuterar dragningen mer utifrån hur patienten mår just idag och hur blodtrycket ligger. I och med att de flesta dialyserar fyra till fem gånger i veckan, kan man alltid dra lite mer nästföljande dag, om patienten inte orkar eller inte har tänkt dialysera så länge en viss dag. Alla patienter ordineras ett antal dialystimmar i veckan. Sedan har de själva ansvar att fördela sina timmar. Många väljer att dialysera fyra dagar i veckan. Det beror på att de flesta känner en ganska stor skillnad på sitt välmående genom att öka från tre till fyra tillfällen, däremot är det inte så stor skillnad mellan fyra och fem tillfällen, berättar Emma. Det bekräftas också av Acke Andersson, som gått i dialys i drygt fyra år. Under en månad provade jag att gå fem dagar i veckan, men jag mådde inte bättre av det. Däremot fick jag mindre tid över till annat. Mottagningen har öppet tisdag, onsdag och fredag mellan 7 och 18. Måndagar och torsdagar är det öppet ytterligare två timmar till klockan 20, och då det finns tre pass istället för 10 DIALÄSEN 1.2008

Maria Elenstål, sjuksköterska vid hemhemodialysen, samtalar med Kent Thisell. Emma Herrlander Törnquist. Acke Andersson och Pernilla Nordenryd får sig ett av många goda skratt. DIALÄSEN 1.2008 11

Det finns ett nära samarbete mellan de olika enheterna på mottagningen. Marie Lindelöf Wastesson, sjuksköterska vid hem-hd:n, Pernilla Nordenryd och Emma Herrlander Törnquist planerar tillsammans på expeditionen. två. Patienterna lägger in önskemål om tider för fyra veckor i taget. Arbete, fritidsintressen och undersökningar prioriteras när önskemålen sedan tillgodoses. Måndag förmiddag är alltid ett populärt pass, eftersom mottagningen är stängd på helgerna. Det var 2002 som njurmedicinska kliniken vid universitetssjukhuset i Linköping behövde utvidga antalet dialysplatser, och bortsett från att självhemodialys (självhd) på många vis gagnar patienten kräver verksamheten mindre resurser. När förfrågan om vem som ville utforma den nya självdialysmottagningen dök upp kände sig både Emma och Pernilla lockade. Vi hade arbetat ett antal år vid kliniken, både på vårdavdelningen och dialysen, och det kändes som en bra möjlighet att gå vidare inom den verksamheten. Det lät dessutom väldigt spännande att få arbeta så självständigt som uppdraget innebar. Målet med verksamheten var att den skulle ge möjlighet till frekvent dialys och frikostiga tider, i en hemlik miljö utanför sjukhuset. Det stämde väl överens med Emmas och Pernillas egna tankar och önskemål om synen på patienten. Båda längtade efter ett mer flexibelt sätt att ge patienterna vård. Under det år det tog att bygga upp verksamheten frikopplades de från sitt vanliga arbete två respektive en dag i veckan. Vi fick helt fria händer. Det fanns inte ens en lokal. Och att leta lokal var det som krävde mest arbete och energi. I första hand borde den ligga i en landstingsägd fastighet, men sin lokal fann de slutligen hos en extern ägare, i ett före detta vapenförråd på det nedlagda militärområdet I4/A1.» Men både Emma och Pernilla trycker på vikten av att inte pressa fram egenvård till varje pris. Det viktiga är att man ger rätt behandling till rätt patient, bara alla har fått en chans att välja själva. «Det är underligt men det var nog just här som jag lämnade in mitt vapen när militärtjänsten var slut för många år sedan, säger Acke Andersson. Sjukhuset ligger inom synhåll men är ändå tillräckligt långt bort för att eliminera känslan av att man besöker det. I samma hus finns en del annan vårdrelaterad verksamhet inrymd. På mottagningen finns även hemhemodialysmottagning (HHD) och sedan 2004 peritonealdialysmottagning (PD). Vi arbetar alla med samma målgrupp, patienter med stort egenvårdsintresse. Målet är att alla patienter som har njursvikt ska få sitt första möte med dialys här på mottagningen, och det är här som njursviktskoordinatorn ger den första dialysinformationen. Det är viktigt att den som ska välja dialysform inte i första hand kopplar ihop det med sjukhuset, där det kan vara lätt att tappa bort det friska. Klinikens mål är att erbjuda så många som möjligt PD eller någon form av självhd. Men både Emma och Pernilla trycker på vikten av att inte pressa fram egenvård till varje pris. Det viktiga är att man ger rätt behandling till rätt patient, bara alla har fått en chans att välja själva. Det finns heller inget krav att man ska vara helt självgående för att få komma till självdialysmottagningen. Det som är viktigt är att alla som är motiverade får sin behandling här, säger Emma. Dessutom dialyserar många som klarar sig helt själva ofta i hemmet. En del av våra patienter kan sköta allt, medan andra kanske till exempel klär och primar maskinen och tar larm, men behöver handräckning vid start och avslutning. 12 DIALÄSEN 1.2008

Dagens schema finns i mottagningens kök. Här har patienterna möjlighet att äta, och det är också här som de regelbundna träffarna hålls. Under de drygt fyra år som verksamheten har pågått är det egentligen bara två patienter som av medicinska skäl har nekats att dialysera på mottagningen. Men blir man tillfälligt sämre, till exempel på grund av infektion eller hjärtinfarkt, får man dialysera på sjukhusets dialysavdelning tills läkare bedömer att man rent medicinskt kan komma tillbaka. Det handlar om ömsesidig respekt och att inte ta några onödiga risker, menar Pernilla och Emma. Bemanningen här är mycket låg och i början och slutet av dagen är endast en sjuksköterska i tjänst, även om man försökt att minimera den tid man är ensam till högst två timmar. Patienterna skriver på en ansvarsförbindelse där de lovar att till exempel uppge om de mår dåligt. I förbindelsen ingår även att patienten inte får fatta några vanskliga beslut när det till exempel handlar om ultrafiltration eller larm från maskinen. Vi går alltid runt och stämmer av med patienten efter start. Det ger en uppfattning om hur patienten mår och hur dialysen i stort går. I ansvarsförbindelsen, som både sjuksköterskor och läkare också skriver på, finns allas ansvar tydligt definierat så det står klart vid vilka tillfällen till exempel sjuksköterskan tar över. Även om frekvent dialys har dokumenterat god medicinsk effekt, förefaller det vara andra faktorer som bidrar till att så många patienter verkar må så bra av att dialysera under mer fria former. Emma och Pernilla tror att det är lättare att fortsätta vara människa, istället för patient, i en miljö som inte är så institutionslik. Det kan finnas större möjlighet att vara flexibel när inte så mycket»sitter i väggarna«. Grundsynen, respekten för det individuella och att alla kan, bidrar förmodligen också till att bibehålla integriteten. Många gånger blir man mer som en kompis och det gäller att kunna ge lite av sig själv. Samtidigt är det viktigt att hitta en lagom balans mellan att vara kompis och sjuksköterska. Acke Andersson har tidigare gått i dialys på sjukhusets dialysavdelning, och menar att den största vinsten med självdialysmottagningen är de flexibla tiderna. Det känns lättare när man vet att det finns valmöjligheter att anpassa dialysen efter det vanliga livet, och inte tvärtom. DIALÄSEN 1.2008 13

När patienten har startat sin dialys går sjuksköterskorna runt och samtalar med patienten om hur han mår just idag. Och han får medhåll av sina kompisar på dialysplatserna runt omkring. Det är livskvaliteten som är viktigast när man får en sjukdom som gör att man måste gå i dialys. Och alla anser att det är skönt att slippa besöka ett sjukhus flera gånger i veckan. De menar att man också successivt hittar nya sätt att leva på. Det är till exempel inte omöjligt att resa, säger Börje Hagäng som ganska nyligen startat i dialys. Nu ska jag resa till Fuerteventura om några veckor, och det var en enorm glädje när jag insåg att resandet inte var över för min del, vilket jag först trodde när jag började med dialys. Pernilla Nordenryd och Emma Herrlander Törnquist hittade sin lokal för verksamheten i det före detta garnisonsområdet. Efter många år som sjuksköterskor har Emma och Pernilla fått sätta sig in i många nya områden, allt från sophantering och fastighetsskötsel till fakturering. Men det är spännande och roligt. Det är som att driva ett eget företag. Båda vill också poängtera att de hela tiden haft klinikledningens fulla stöd, och utan det hade det varit svårt att bygga upp en fungerande verksamhet. Inom Garnisonsdialysens olika enheter finns ett mycket nära samarbete. Alla har varit med från början, och tycker om varandra med fel och brister. En läkare servar alla enheterna, och sjuksköterskornas självständiga arbete bygger på förtroende. Vi är lojala mot varandra och mot patienterna, säger Pernilla och Emma. Och vi har många glada minnen ihop. Tillsammans har arbetsgruppen fått stipendier till två studieresor. Dialyskliniken i Perugia utanför Rom, vars inriktning är frekventa dialyser, besöktes 2005. Och med hjälp av de stipendier, från SNSF samt ett företag, som Emma fick 2007 gjordes under hösten en resa till Tassin i Frankrike, där man har goda erfarenheter av långa dialyser. Vi har tagit emot mycket studiebesök, och delat med oss av vår erfarenhet, så vi kände att det var vår tur att fyllas på lite, säger Emma. Text Anna-Lena Byström Foto Ann-Kristine Lekberg Fotnot: I Dialäsen nr 6/2007 skrev Emma en reseberättelse från Tassinkliniken. 14 DIALÄSEN 1.2008

SNSF MARIE NYKVIST ORDFÖRANDE I SNSF Jag vill vara en Florence! Tyvärr måste jag bekänna något tråkigt. Jag tillhör dem som raljerat kring begreppet Florence Nightingale.» Inte för att jag vill vara en Florence «eller»spela nu inte en Florence «i en nedlåtande attityd mot det jag trodde Florence stod för. Efter att ha läst Åsa Mobergs bok om denna enastående kvinna så kan jag inte annat än att skämmas för mig själv. Kunnig, kompetent, fokuserad och ödmjuk kämpade hon för att förbättra dåtidens sjukvård. Hon presenterade fakta och statistik som underlag för sina åsikter och lyckades genomföra mycket som hon inte fick äran för. Vissa av frågorna är än idag högaktuella, vi sjuksköterskor har mycket kvar att jobba för. Jag skulle vilja börja med att uppmana alla att läsa Åsa Mobergs bok»hon var ingen Florence Nightingale, människan bakom myten» Det lär finnas en uppsjö av andra publikationer om hennes värv. Oj vad vi har att lära av vår historia! I den andan är det lätt att spinna vidare på vår nya erfarenhet, att vara sektion till Svensk sjuksköterskeförening. För mig har det varit en resa att få uppleva kraften i sjuksköterske-gemenskap i ett bredare perspektiv. Bara ett besök i det underbara Sjuksköterskornas hus på Baldersgatan i Stockholm är en upplevelse i sig. Fylld av respekt kliver man in i ett vackert möblerat och väl bevarat hus fyllt av inspirerande människor och kunskap. Jag är precis hemkommen från ett möte om konferensen Lust och Kunskap 2008. Konferensen har arrangerats av Svensk sjuksköterskeförening och dess sektioner tre gånger tidigare och har varit mycket uppskattad. På mötet var vi representerade från 20 av SSF:s 42 sektioner. Vi fick sitta i grupper och diskutera hur vi tyckte programmet skulle se ut. Först kändes det lite trögt men efter en stund var vi i» Hon presenterade fakta och statistik som underlag för sina åsikter och lyckades genomföra mycket som hon inte fick äran för. «full gång. Det är häftigt att vara kreativ tillsammans med kompetenta och spännande människor från alla möjliga olika vårdområden och jag lovar, det finns fler frågor som förenar oss än frågor som skiljer oss. En viktig fråga som synliggör omvårdnadsarbetet är att inkludera omvårdnadsparametrar i kvalitetsregister. En högaktuell fråga som SNSF prioriterar. Diskussioner pågår med styrgruppen för Svenskt Njurregister om vad som får plats och inte. Inom Svensk Sjuksköterskeförening jobbar man också hårt med frågan i flera olika register, återigen något som förenar oss. Det är viktigt att ni alla sjuksköterskor visar intresse för frågan och aktivt arbetar med att mäta och dokumentera det vi gör. Det är verkligen en förmån att få vara ordförande för SNSF. Möjligheten att få träffa många olika människor från hela landet med så mycket olika erfarenheter är kompetensutveckling på hög nivå. Även om jag stormtrivs så vill jag inte vara ordförande för länge, jag tror det är viktigt med en viss rörelse på styrelseposterna. Om du är intresserad själv eller vet någon som skulle passa bra så hör av dig till valberedningen eller mig. Den som ska efterträda mig hoppas jag ska kunna introduceras via styrelsearbete minst ett år innan tillträde. Att som jag kliva in utifrån direkt till ordförandeposten gick bra men blev lite onödigt mödosamt. Var nu inte så blygsamma, det finns säkert många kompetenta sjuksköterskor som skulle kunna tänka sig att efterträda mig. Än en gång vill jag säga; förlåt Florence för att jag inte förrän nu fattat vad stor du var. Marie Nykvist, marie.nykvist@skane.se Ordförande i Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening Bli medlem i SNSF Bli medlem i Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening Medlemsavgiften är för A-medlemmar (sjuksköterskor som arbetar inom njursjukvården) och för B-medlemmar (övriga intresserade) 140 SEK/år. Som medlem får man sitt eget exemplar av tidningen Dialäsen och en fin medlemsnål. Avgiften sätts in på postgirokonto: 491 94 06-1. Ange namn, adress och arbetsplats. Vid utebliven tidning eller ny adress kontakta Ewa Knutson, e-post: ewa@knutson.nu Mer information finner du på: www.snsf.nu DIALÄSEN 1.2008 17

Cecilia Öhrberg, Marie Ekblom-Johansson, Rosie Åkers och Milady Romero. Utbildningsdag för undersköterskor i Solna Uppslutning från hela landet Den 30 oktober stod Cecilia Öhrberg, Marie Ekblom-Johansson, Rosie Åkers och Milady Romero, undersköterskor vid njurmedicinska kliniken i Solna, som arrangörer för en utbildningsdag för sina kolleger från hela landet. Efterfrågan översteg antalet platser. Det var två år sedan sist, som vi ordnade utbildningsdag för och av undersköterskor inom njurmedicin. Då som nu var det stor uppslutning från stort sett alla landets njurmedicinska kliniker. Våren 2007 fick vi åter en förfrågan om vi ville ordna en utbildningsdag för undersköterskor. Inbjudan skickades till alla njurmedicinska kliniker och responsen var så stor att vi tyvärr inte kunde vi ta emot alla då vi hade ett begränsat antal platser. Det kom kolleger från Umeå i norr till Ystad i söder för att vara med den här dagen. Vi hyrde Rolf Lufts audiotorium vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Det var lite trångt utanför salen, men det gick med god vilja från alla. Våra sponsorer hade utställning på nedre plan där vi också serverade smörgåsar till morgonkaffet. Lunchen intogs i restaurangen som låg vägg i vägg. Så oron över logistiken gick snart över när vi såg att allt flöt på. Vi valde föreläsningarna utifrån våra intressen och vi ville att det skulle vara en utbildningsdag som var patientnära. Föreläsningarna inleddes av docent överläkare Britta Hylander som föreläste om sexuell dysfunktion hos njursjuka. Det är viktigt att informera patienten att de inte är ensamma om problematiken utan att de delar det många andra patienter i samma situation. Sedan fortsatte docent överläkare Lisa Juntti Berggren att föreläsa om diabetes, ett mycket aktuellt ämne. Hon menade att det är svårt att fånga upp patienter med typ2-diabetes med preventivt arbete eftersom deras betaceller redan är uttröttade när dem får symtom och uppsöker sjukvården. Dialyssjuksköterska Matilda Appelgren förläste om anemi. Hur kan vi observera patientens symtom som till exempel trötthet, frusenhet och yrsel i det dagliga arbetet? Anemi påverkar patientens livskvalitet och det är angeläget att teamet runt patienten observerar symtomen. Infektion och dålig dialys påverkar blodvärdet negativt. Biträdande överläkare Bo Ingman föreläste om blodtryck. Sammanfattning: Blodtryck och riskfaktorer ska bedömas ihop. Behandling som till exempel rökstopp, viktnedgång och minskat saltintag lönar sig. Ökad dialysdos sänker blodtrycket. Rätt mätteknik av blodtrycket! Finalen var Gunnar Åsberg som är Sveriges enda»stand up«filosof. Han fick oss att tänka till hur man ska vara som en bra människa. Mycket glada skratt genomlöd i salen när man kände igen sig själv och andra. Alla var glada och pigga innan färden åter gick hem. Många av dem som kom, hade stigit upp i ottan för att ta sig till Stockholm. Vi hoppas att dagen var givande för alla. Text av Rosie Åkers, undersköterska, Njurmottagningen Karolinska i Solna. rose-marie.akers@karolinska.se 18 DIALÄSEN 1.2008

NYHETER Ny upptäckt ger hopp om behandling av njurcancer Inom cellbiologin innebär begreppet signalväg en serie händelser på cellnivå som styr cellernas svar på sin omgivning. Forskare i Malmö och Lund har nu funnit att en signalväg som kallas Notch-kaskaden är felaktigt styrd vid njurcancer och bidrar till cancercellernas tillväxt. I djurförsök har man sett att substanser som hämmar just denna signalväg även bromsar tumörens utveckling. Forskargruppens ledare Håkan Axelson berättar att så kallade Notch-hämmande läkemedel redan finns framtagna för klinisk användning, och var tänkta att användas mot Alzheimers sjukdom och andra cancersjukdomar än njurcancer. Biverkningarna, bland annat i form av tarmskador, visade sig dock vara för stora för att substanserna skulle kunna utvecklas till färdiga läkemedel. 200517_innohep.qxd 09/11/07 14:54 Side 1 Nu tror forskargruppen i Skåne att det är ett problem som går att lösa. De har i djurförsök sett att om man ger preparatet i tre dagar, och sedan gör uppehåll i fyra dagar hinner tarmen återhämta sig. Eftersom själva substanserna redan finns framtagna finns hopp om att de relativt snart kan testas i kliniska prövningar på patienter med njurcancer. Varje år drabbas 150 000 människor i hela världen av sjukdomen och nära 78 000 avlider. I Sverige får drygt 800 personer njurcancer och av dem avlider ungefär hälften. Forskargruppens upptäckt kan nu förhoppningsvis leda till ett nytt sätt att behandla sjukdomen. Källa Newsdesk 14 december 2007

NYHETER Desinfektionsrobot i kampen mot sjukhusinfektioner På Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge har man skaffat en robot för rumsdesinfektion. Desinfektionsroboten ger mycket renare ytor än vad som är möjligt att åstadkomma med manuell rengöring och är ett steg framåt i kampen mot sjukhussjuka, vinterkräksjuka och andra smittor. Roboten producerar en positivt laddad torr dimma av väteperoxid som fördelar sig jämt över samtliga ytor i ett rum. Dimman är högeffektiv mot mikroorganismer men är inte giftig. För att desinfektionsroboten ska fungera på bästa sätt måste rumsventilationen kunna stängas av. Den nya transplantationsavdelningen som planeras på Karolinska Universitetssjukhuset kommer att få ett ventilationssystem som är specialanpassat för rumsdesinfektion med den nya roboten. Källa: Pressmeddelande Karolinska Universitetssjukhuset anna svanfeldt Läkares passivitet ledde till terminal njursvikt Under ett helt år missade en distriktsläkare att en 35-årig tidigare frisk man höll på att utveckla en terminal njursvikt. I januari 2006 besökte den 35-årige mannen för första gången sin distriktsläkare på grund av tilltagande abnorm trötthet och andningskorrelerad smärta. Högt blodtryck och myalgi diagnostiserades, vilket mannen fick behandling för. Under året som gick besökte mannen vårdcentralen vid ett tiotal tillfällen, men trots att blodtrycksmedicineringen fick justeras ett flertal gånger gjordes ingen vidare utredning. Läkaren har i efterhand uppgivit att han var helt fokuserad på att behandla mannens hypertoni, och missade därför att mannen också hade en uremiprogress. Först ett halvår senare kontrollerades njurfunktionen och kreatinin var då 591 mikromol/liter. Samtidigt noterades ett sänkt hemoglobinvärde. Dessa provsvar mottogs av en annan läkare än den som vanligen träffade mannen. Det låga blodvärdet noterades i journalen, men för övrigt vidtogs ingen åtgärd. Mannen återkom drygt fem månader senare, med samma symtom som tidigare och nu dessutom mycket blek. Inte heller nu kontrollerades vare sig blodvärde eller njurfunktion. I den senaste journalanteckningen gjord av distriktsläkaren noterades ett blodtryck på 150/90 och han bedömde att mannen befann sig närmast i ett habitualtillstånd. Drygt tio dagar senare, i slutet av januari 2007, inkom mannen med ambulans till sjukhus med kraftiga buksmärtor och ett blodtryck på 200/110. Det visade sig då att mannen det senaste halvåret haft nedsatt aptit och hade magrat tolv kilo. Han hade dessutom haft uremiska symtom i form av trötthet, illamående och klåda. Hemoglobinvärdet var 60 gram/liter och kreatinin mer än 2000 mikromol/ liter. Mannen fick diagnosen terminal njursvikt och fick omedelbart påbörja hemodialys. Händelsen har utretts enligt Lex Maria. Socialstyrelsen bedömer att eftersom läkaren under så lång tid inte utrett mannens tillstånd adekvat har det dröjt alltför länge innan korrekt diagnos ställts och att detta har bidragit till att sjukdomen allvarligt förvärrats. Bristande rutiner när det gäller signering av provsvar, i det här fallet var provsvaren osignerade ännu efter åtta månader, anses vara en bidragande orsak. Socialstyrelsen har givit distriktsläkaren en varning, Källa: Läkartidningen nr 48 2007 vol 104 DIALÄSEN 1.2008 21

2007 års Gelinstipendiater utsedda Gustaf Herlenius (bilden), sektionschef vid Transplantationscentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har tilldelats 2007 års Gelinstipendium på 100 000 kronor för att bland annat kunna lägga grunden till ett vårdprogram för tarmtransplantationer med levande givare. Stipendiet kommer att finansiera studieresor till bland annat University of Illinois i Chicago och University of Nebraska Medical Center där man har stora erfarenheter av tarmtransplantationer och behandling av patienter med tarmsjukdomar. Sahlgrenska är för närvarande det enda sjukhuset i Norden som har ett program för tarmtransplantationer. Överlevnaden efter tarmtransplantation är numera minst lika god som efter lungtransplantation. På grund av organbristen är dödligheten på väntelistan för tarm och multivisceral (flera organ) transplantation oacceptabelt hög. Mer än hälften av patienterna dör innan de hinner bli transplanterade. De flesta är barn och ungdomar. Gustaf Herlenius kommer att använda stipendiet för att undersöka om det finns förutsättningar att kunna rädda fler patienter genom att utnyttja levande givare. Vidare planerar han att utreda om inrättandet av ett särskilt»tarmsviktsteam«resulterar i att patienter med allvarliga tarmsjukdomar kan rehabiliteras så att de inte behöver transplanteras. Stiftelsen Professor Lars-Erik Gelins Minnesfond utdelar årligen även stipendier till vårdpersonal som arbetar med transplantationspatienter. Stipendiet har till ändamål att stödja kompetensutveckling. Under 2007 delas stipendiet mellan sjuksköterskorna Susanne Klang och Peter Nordstedt vid Transplantationskirurgiska kliniken på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Susanne Klang får 15 000 kronor för att delta i en kongress som arrangeras av International Transplant Nurses Society ITNS under 2008. Peter Nordstedt får 16 000 kronor för att studera nutrionsproblem hos njur- och levertransplanterade patienter genom att bland annat delta i en kongress i Florens under 2008. Stipendierna kommer att utdelas i samband med Gelinsymposiet i Göteborg den 18 april. Text av Håkan Hedman, ordförande i Stiftelsen Professor Lars-Erik Gelins Minnesfond. hakan.hedman@gothnet.nu

Ny dialysmottagning invigd vid Kalix sjukhus Kalix dialyspersonal från vänster: Lisa Christiansen, Lena Åström, Raili Strömbäck, Christina Öberg, Anja Sandström, Jan-Ola Gustafsson och Marie Fors. Den 2 januari invigdes en ny dialysmottagning vid Kalix sjukhus, och några dagar senare, den 7 januari, kom de första patienterna. Antalet patienter som är i behov av dialys ökar i Norrbotten, och i augusti 2006 beslutade landstingsstyrelsen att etablera dialysverksamhet även vid Kalix sjukhus. I Norrbotten har hitintills funnits tre dialysenheter, vid Sunderby sjukhus, Gällivare sjukhus samt vid Pite älvdals sjukhus. Den nya dialysmottagningen är en filial till njursektionen vid Sunderby sjukhus. Där kommer alla patienter även nu att påbörja sin dialys och sedan flyttas över till Kalix när de anses medicinskt stabila. Upptagningsområdet har drygt 30 000 invånare och innefattar patienter från kommunerna Haparanda, Kalix, Överkalix samt Övertorneå. Till en början kommer man att ha åtta patientplatser i Kalix. Men så fort man har utbildat fler sjuksköterskor och skaffat ytterligare dialysmaskiner kommer antalet platser att uppgå till elva. Först hade vi projekterat för totalt 15 patienter, men i nuläget har vi 21, säger Jan-Ola Gustafsson, sektionsansvarig vid dialysmottagningen. Mottagningen kommer också att bidra till en bättre livskvalitet genom att den minskar resvägen avsevärt för många patienter. Bland annat får några patienter, som tidigare rest sexton mil tre gånger i veckan till dialysen, nu gångavstånd hit, berättar Jan-Ola Gustafsson. För andra innebär möjligheten att dialysera i Kalix halverad resväg. Det finns de patienter som har haft sexton mil enkel resa, men som nu bara får åtta mil till dialysen. Bortsett de individuella vinsterna innebär det också minskade sjukresekostnader. I samband med mottagningens öppnande sker också en nyrekrytering och omfördelning av sjukskötersketjänster. Några som haft tjänst på medicinavdelningen har börjat på dialysen, vilket innebär nya arbetstillfällen inom kliniken och i nuläget har man rekryterat sju nya sjuksköterskor. Mottagningen har öppet måndag till lördag, med kvällsöppet måndag, onsdag och fredag. Text av Anna-Lena Byström DIALÄSEN 1.2008 23

NYHETER budkavlen HEMODIALYS NORR om POLCIRKELN V älkommen till Sveriges nordligaste dialysavdelning! Den finns i Gällivare cirka tio mil norr om polcirkeln och cirka 130 mil från huvudstaden. Vintern har tagit sitt grepp om oss med kyla och en halv meter snö. Vi tar emot budkaveln med solen lysande över Dundret och minus sju grader i luften utomhus. Patienterna kommer till dialysavdelningen från tätorterna Gällivare/Malmberget, Pajala, Kiruna, Jokkmokk och Karesuando. Avståndet till dialysavdelningen för patienterna är mellan fem km och 220 km. Transportmedlet är taxi och det är helt kostnadsfritt, så även fika och mat. Hemodialysavdelningen startades 1987 med två behandlingsplatser. I dag finns plats för sju patienter åt gången. Vi arbetar förmiddagsskift måndag till och med lördag. För närvarande behandlar vi tolv patienter. Nio kommer tre gånger per vecka och tre, som har lång resväg, kommer två gånger per vecka. Vi tillhör en gemensam vårdenhet och vårt arbete genomsyras av den vårdfilosofi som är gemensamt framtaget på enheten. Det innebär att vi jobbar efter mottot att»patienten är avdelningens viktigaste person«. Vi tar gärna emot gästdialyser på avdelningen och försöker alltid ordna så att vi kan ge behandling till dem som vill komma på besök. För att det ska fungera anpassar vi till exempel våra arbetstider. I sommar har vi bland annat haft en gästdialys under fyra veckor. Avdelningen har ett öppet behandlingsrum, med möjlighet till avgränsning av två platser. Ett öppet behandlingsrum medför svårigheter att värna om patientens integritet men vi kan avskärma vid behov. Det positiva med vår lilla avdelning är att det verkar skapa en familjär känsla hos patienterna. 24 DIALÄSEN 1.2008

Vi arbetar efter systemet primäransvarig sjuksköterska (PAS). PAS har hand om vårdplanering tillsammans med patienten. Hos oss erbjuds patienterna sex timmars behandling per tillfälle. Flera patienter har bemött detta positivt och de flesta vill ha längre behandling än fyra timmar per gång. Arbetet i övrigt är fördelat på sju sjuksköterskor och alla är delaktiga i det praktiska arbetet med bland annat provtagning och kemkörning av maskinerna. Vi byter själv partikelfilter till vår vattenanläggning som nästan är en raritet den är cirka 15 år gammal och still going strong. Tekniker har vi till hjälp när maskinerna behöver»plåstras«om. Arbetet är indelat i ansvarsområden till exempel vattenrum, behandlingsrum, kök, förråd/tvätt med mera. Det innebär att den ansvariga utför vissa uppgifter samt har ansvar för att andra uppgifter utförs, enligt den kvalitetssäkring som finns dokumenterad. Vi har ett rullande schema inom dessa områden på en till två månader. Det medför större delaktighet på arbetsplatsen för oss personal. Kvalitetssäkring har hög prioritet och är väl utvecklad hos oss. En teamansvarig sjuksköterska sköter om revidering och upprättande av nya kvalitetsdokument i samråd med ansvarig nefrolog, samt förankrar det hos övrig personal. Omvårdnadsdokumentation är ett område som vi håller på att utveckla och planerar att starta datorisering av ämnet, i januari 2008. Två sjuksköterskor arbetar med det. Arbetet för oss är självständigt och vi har flera delegeringar» Vi tar gärna emot gästdialyser och försöker alltid ordna så att vi kan ge behandling till dem som vill komma på besök. «som att ge Actilysebehandling vid dåligt fungerande central dialyskateter, att skriva dietistremisser, att justera Innohepdos vid dialysbehandlingens start, profilering med ultrafiltrering och Natrium med mera. En gång per vecka kontrolleras kapillärt hemoglobin (Hb) på alla patienter. Vi har Hb 125 g/l som övre gräns för att ge erytropoetin. Övriga prover kontrolleras en gång per månad. Därefter rondar PAS sina patienter med någon av våra två nefrologer. För övrigt sker läkarkontakt när det behövs. Våra patienter erbjuds profylax mot Hepatit B, vilket är väldigt uppskattat. Vid behov servar vi också intensivvårdsavdelningen (IVA) med dialysbehandlingar. Vi tar då med oss en transportabel vattenanläggning, som är tillverkad av en gammal AK10 (vi har fått en ny som inte är i bruk ännu), och en dialysapparat eftersom IVA inte har något eget dialyssystem. Peritonealdialysverksamhet finns på sjukhuset. Den är inte kopplad till vår avdelning utan finns på en annan våning på sjukhuset men däremot ansvarar en av våra sjuksköterskor för den verksamheten. Hon är också involverad i sjukhusets nystartade njurskola. Vi i Gällivare tackar för oss, skickar budkavlen vidare till Nefrologisk Klinik, Hillerød Hospital i Danmark. Text av personalen på Gällivares dialysavdelning genom Inger Sävlind. Fotnot: Budkavlen har nu vandrat mellan svenska njurmedicinska avdelningar i 15 år. Nu går den vidare till övriga nordiska länder. Bakre raden från vänster: Ulf Söderberg enhetschef, Carola Mörsare teamansvarig SSK, Inger Sävlind SSK, Kristina Johansson SSK, Jeanette Landström SSK och Silje Wessel-Ahmed SSK. Främre raden från vänster: Ingemar Backman ÖL, verksamhetschef, Kerstin Eslund SSK och Gerlinde Kurkkio SSK DIALÄSEN 1.2008 25

Intervju med Madeleine Nilsson Nordiatranskongressen en nordisk mötesplats Madeleine är medlem av Nordiatrans styrelse och ordförande i den lokala organisationskommittén som planerar den kommande kongressen i Göteborg datum 7 8 mars 2008. Årets tema är patientsäkerhet. Vad arbetar du med? Kan du berätta lite om din yrkesbakgrund? Jag är barnsjuksköterska och arbetar på Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus, som är en del av Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, där jag varit sedan 1982. Jag började min bana som barnsköterska och efter ett antal år läste jag till sjuksköterska vilket jag varit i 11 år. Redan på sjuksköterskeutbildningen bestämde jag mig för att jag ville ha en specialistutbildning samt en magisterexamen. Så efter några år som sjuksköterska läste jag till barnsjuksköterska och strax efter det startade jag min magisterutbildning. Transplantation hade fångat mitt intresse redan som nyfärdig sjuksköterska och då var det naturligt att magisteruppsatsen skulle fokusera på något inom det området. Studien kom att handla om levande leverdonatorer och jag hade förmånen att intervjua föräldrar om deras upplevelser om att donera en bit av sin lever till sitt barn. Min plan var inte att fortsätta med forskningen, men efter magisterstudien var jag fast, tror jag. Jag sökte till forskarutbildningen, och nu är jag sedan 2004 doktorand på Vårdvetenskapliga institutionen på Sahlgrenska akademin. Jag lämnade leverdonatorerna, förhoppningsvis bara tillfälligt, och forskar nu på transplanterade patienters uppfattningar och upplevelser om rejektion (avstötning). I studierna ingår njur-, lever-, hjärt- och lungtransplanterade patienter, både barn och vuxna. Ni har ju haft Nordiatrans kongress förut i Göteborg. Känns det som att ni har rutin för att arrangera en så stor kongress? Vi är sju personer i den lokala kongresskommittén, och flera av oss har tidigare arrangerat Nordiatrans kongressen. Vi har dessutom följt arbetet som styrelsemedlemmar då kongressen arrangerats i de andra nordiska länderna. För tredje året i rad samarbetar vi med kongressbyrån Van Hauen i Köpenhamn. Så jag vill nog påstå att rutinen finns. Varför tycker du att man ska delta i kongressen? Kongressen är tvärvetenskaplig, vilket innebär att den är öppen för alla professioner. Det finns möjlighet att träffa andra kongressdeltagare från hela Norden, och vi har en medicinskteknisk utställning som bjuder på den allra senaste informationen. Årets tema om patientsäkerhet är högaktuellt och två av gästföreläsarna är inbjudna för att föreläsa om just detta. Synnöve Ödegård är sjuksköterska och har disputerat med avhandlingen»säker vård patientskador, rapportering och prevention«. Hon arbetar som forskare på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och anses vara en av Sveriges främsta experter på området patientsäkerhet. Michael Sjöö är flygläkare och flygkapten. Han är verksam inom både sjukvården och flyget samt en flitigt engagerad föreläsare inom området säkerhet. I sina förläsningar jämför han säkerhetstänkandet inom sjukvården och flyget. Medlemsföreläsningarna som bygger på godkända abstrakt beskriver ofta förändrings- eller utvecklingsarbeten på klinisk nivå, och vi försöker hålla en balans i programmet vad det gäller hemodialys, PD och njurtransplantation. I år har vi även en intressant session om organdonation. Varför har Nordiatrans föreningen så få svenska medlemmar tror du? I både Danmark och Norge verkar engagemanget vara mycket större. Det stämmer att medlemsantalet sjunkit i Sverige. Det är inte alldeles lätt att svara på varför. Vi vet av erfarenhet att medlemsantalet sjunker mellan kongresserna, men om det är hela sanningen det vet inte jag. Det är fyra år sedan Sverige arrangerade kongressen senast och nu är det vår tur igen, så om det stämmer med tidigare år borde medlemsantalet öka. Inom organisationskommitté har vi försökt marknadsföra kongressen i Göteborg på så många sätt vi har kunnat komma på. Styrelsen får efter kongressen fortsätta bevaka medlemsantalet och diskutera vidare angående denna fråga. Varför är du själv medlem? Ärligt talat kände jag nog inte till så mycket om Nordiatrans innan jag blev styrelsemedlem, vilket jag blev 2005. Jag blev tillfrågad om jag var intresserad av att sitta i styrelsen, och jag blev nyfiken. Vad betyder kongresserna för dig personligen? Jobb! Skämt åsido mycket mer också. Det är ett tillfälle för att bredda sin kunskap, att mötas och umgås. Träffa kollegor från andra sjukhus och länder. I styrelsen har vi många 26 DIALÄSEN 1.2008