Samhällsengagemang och ideellt arbete Johan von Essen och Johan Hvenmark har disputerat på avhandlingar om det ideella arbetets betydelse och om hur ledare och tjänstemän på toppnivå ser på medlemskap. Erik Amnå har skrivit en bok om ideella organisationer och individens samhällsengagemang och Lars-Erik Olsson om vilka som avstår från frivilligarbete. Anders Ekman redovisar några intryck. Både Amnå och Olsson noterar att människors engagemang i frivilligt arbete inte sjunker. Partimedlemskap, valdeltagande och föreningsmedlemskap visar dock en minskad attraktionskraft. Engagemanget tycks inte påverkas av detta utan är stabilt och verkar över en tioårsperiod t.o.m. öka. von Essen anger att drygt hälften av den vuxna befolkningen arbetar ideellt. Folkrörelsebegreppets betydelse För civilsamhällets organisationer är det viktigt att bli officiellt erkända som folkrörelser, säger Hvenmark. Det ger tillgång till olika former av statliga bidrag och understöd från regeringen. Benämningen kan vara en dörröppnare och nyckel till viktiga samhällsarenor och resurser. Därmed har folkrörelseidén, avsiktligt eller inte, blivit synonym med ett begränsat antal organisatoriska praktiker inom civilsamhället. Det är som om en vag idé och en komplex praktik har smält samman till en normativ helhet, som dikterar hur frågor och fenomen relaterade till civilsamhället bör vara organiserade. Folkrörelseidén är så djupt institutionaliserad i den svenska mentaliteten att dess närvaro och mening ofta tas gör given. Medlemskap och medlemsroller Medlemskap bör ses som en sammanhangsbunden relation mellan individer och organisationer, enligt Hvenmark. Människors åtaganden och aktivitetsnivå är två viktiga sidor av medlemskapet. Ju starkare åtagande och handgripligt deltagande det är inom medlemskadern, desto mer kan både organisationerna och medlemmarna förvänta sig att få av varandra. Det ger ett inslag av nytta i medlemskapet. Forskning om folkbildning 1/2008 33
Medlemskap medför ett antal specifika medlemsroller utöver den allmänna indelningen i aktiva eller passiva: supporters, finansiärer, ambassadörer, frivilligarbetare, kunder och huvudmän. Egenintresset i medlemskapet genererar ytterligare två roller: förmånstagaren, dvs. en person som först och främst mottar och har nytta av vad organisationen verkligen gör, och köparen, som köper och kanske också konsumerar saker och/eller tjänster som organisationen producerar. Medlemskap och rekrytering Individuellt medlemskap är en grundläggande byggsten för organisationerna. Den vanliga synen är att medlemskap bidrar till organisationens interna struktur genom att också förse den med en särskild identitet i linje med den typiskt svenska folkrörelseidén, säger Hvenmark. Organisationernas överlevnad är i stor utsträckning beroende av förmågan att rekrytera lämpliga medlemmar. Hvenmark menar att organisationerna tillämpar den motsägelsefulla principen att samtidigt vara både öppna och selektiva. Förmågan att rekrytera selektivt är en matchning mellan vad organisationen behöver och vad som är tillgängligt i organisationens omgivning. Olsson ser tydliga selektionsmekanismer inbyggda i föreningslivet. Det har betydelse att ha socialiserats in i föreningslivet via föräldrar, som aktiverar barnens föreningsverksamhet. Man lär sig att arbeta frivilligt. Rekryteringen sker efter en likhetsprincip som innebär att nya medlemmar och frivilligt arbetande blir en replikation av dem som redan är med. Grupper som inte är lika utesluts. De flesta av de Hvenmark intervjuade såg den formella anslutningen av individuella medlemmar som en kanal genom vilken resurser som pengar och frivilligt arbete kunde hämtas utanför organisationen. Så länge de fortsatte att vara anslutna sågs medlemskapet också som en resurs i sig självt eftersom man trodde att en viss del av det legitimerade både den fortsatta existensen för organisationen och position och handlingar hos dess ledare. Äldre och nyare rörelser Erik Amnå har intervjuat företrädare för äldre och nyare organisationer om hur de ser på sin organisation. Jämförelsen visar både likheter och olikheter. Den största skillnaden gäller medlemskapet. Formellt är det viktigt för de gamla rörelserna men i sjunkande grad i realiteten. För de nyare rörelserna är engagemanget poängen, medan medlemskap och föreningsteknik framstår som mer försumbara. 34 Forskning om folkbildning 1/2008
De nya rörelserna söker sig mer mot omvärlden genom att de reagerar snabbare på yttre politiska händelser. De verkar vara mer beroende av mediernas uppmärksamhet och verksamheten har ofta ett högre nyhetsvärde i mediernas ögon. De nya rörelserna bryr sig inte lika mycket om medlemmar eller medlemsantal. För dem är aktivisterna viktigare. De nya gläds åt de medlemmar de har medan de äldre oroas över de medlemmar som de inte har och de som är passiva. De nya är små och mer personberoende och också öppnare mot medborgarna. Hos de yngre finns en betydligt mindre grad av formalisering av inre styrningsprocesser, utifrån en önskan att förstärka de deliberativa momenten av verksamheten. Statens inbäddning av organisationerna Hvenmark noterar att en specifik relation har utvecklats mellan många av de erkända folkrörelserna och den svenska välfärdsstaten. Organisationerna får stöd genom ett generöst bidragssystem med omfattande allmänna resurser och de formella kontakterna har ökat mellan staten och organisationerna. Utvecklingen har medfört att folkrörelserna har förlorat delar av sin tidigare roll och karaktär som representanter för ett avantgarde, som kämpar för nya och alternativa samhällsordningar. En större grupp av dem Hvenmark intervjuade såg ideellt arbete som skilt från den neutrala staten och det politiska systemet. I kontrast till den neutrala staten kan det ideella arbetet vara ett moraliskt och personligt engagemang. De massbaserade sociala rörelserna har införlivats i nationalstatens politiska liv, skriver Amnå. De politiska partierna och folkrörelserna lever i symbios med den offentliga sektorn. Amnås huvudintryck är att organisationerna är djupt inbäddade i den svenska politiska kulturen. Det yttrar sig bl.a. i ledarnas påfallande tilltro till och optimism i fråga om politiska institutioner, svensk representativ demokrati och den svenska staten. Amnå menar att organisationernas inbäddning i staten gör organisationerna mer lika varandra. Bidragssystemen innehåller administrativa och professionella standardiseringskrav. En demokratiskt värdefull självständighet kan därmed gå förlorad. Inbäddningen kan passa offentliga myndigheter och tjänstemän som har egna intressen att skydda. Den offentliga förvaltningens roll att opartiskt och rättsstatligt beskydda en pluralistisk konfliktlösning och politisk process kan äventyras. Läget förvärras av att mekanismerna för ett meningsfullt demokratiskt medlemskap inom organisationerna samtidigt ser ut att försvagas. Inte bara de Forskning om folkbildning 1/2008 35
politiska partierna utan också civilsamhällets andra organisationer riskerar att dras in i förvaltningsapparaterna. Amnås slutsats är att man knappast kan undra på att en del medborgare ifrågasätter meningsfullheten i att kanalisera sitt engagemang genom organisationerna och i stället väljer att själva skapa eller använda nya arbetsformer. Partierna och samhällsengagemanget Amnå har analyserat de politiska partiernas program för att få en bild av hur de ser på samhällsengagemanget och det politiska deltagandet. Partierna är inte särskilt deciderade i sina resonemang om samhällsengagemanget. Det handlar om att minska klyftan mellan folket och eliterna i fråga om uppslutningen bakom de etablerade politiska institutionerna. Det mest häpnadsväckande, anser Amnå, är att de politiska partierna tycks vara i färd med att definiera ut sig själva från civilsamhället. De önskar nära relationer till de engagerade, men tycks inte längre uppfatta sig som beroende av att själva ha engagerade i partierna. Håller partierna på att göra sig oberoende av aktiva medlemmar, frågar Amnå. Det ideella arbetets kännetecken von Essen har sorterat ut vad som kännetecknar ideellt arbete. De flesta omfattar synsättet att ideellt arbete är oavlönat och på så sätt skiljer sig från förvärvsarbetet, det är friare och mer äkta och inte nödvändigt för försörjningen. För att vara meningsfullt måste arbetet ha en mottagarnytta; annars trivialiseras det och blir ett tidsfördriv. De som har nytta av arbetet måste befinna sig utanför den privata sfären. Ideellt arbete är frivilligt. Man arbetar ideellt så länge det är roligt, ger välbefinnande och inte är betungande. Ideellt arbete är ett uttryck för engagemang, något man tror på, brinner för eller är en konsekvens av den ideologi man omfattar. Män och kvinnor talade om förhållandet mellan ideellt arbete och familjen på olika sätt. Kvinnorna talade om det ideella arbetet som ett större sammanhang än ett trångt familjeliv; männen talade om familjen som något tryggt att komma tillbaka till för att hämta kraft. Båda könen var eniga om att det ideella arbetet inte ryms inom den privata sfären som är för begränsad och självklar. Hur manifesteras engagemanget? De intervjuade hos von Essen ansåg att ideellt arbete måste vara allvarligt mena- 36 Forskning om folkbildning 1/2008
de försök att åstadkomma något för någon annan. Det ideella arbetet förutsätter det övriga samhället. Genom det ideella arbete framträder intervjupersonerna som medborgare som engagerar sig i samhället. Amnå anger att samhällsengagemanget, vid sidan valen, visar att två av tre deltar i försök att påverka samhället. Människors samhällsengagemang manifesteras i offentligheten i valhandlingen, i parti- och föreningsarbete, i manifestationer, i demonstrationer och i kontakter med beslutsfattare. Ungdomars engagemang gäller inte i samma frågor som de äldres. Deras deltagande gällde i högre grad fred och mänskliga rättigheter och miljöpolitik. Det är alltså inte korrekt att utmåla ungdomar som en politiskt passiv grupp. När det gäller vissa former är de aktivare än äldre, i andra lite mindre. Samhällsengagemangets bevekelsegrunder Det tycks finnas ett antal grupper av motiv eller motiveringar för ett mer omfattande deltagande, konstaterar Amnå. Det handlar om den aktuella frågans vikt, självbilden av den egna förmågan, känslan av att vara behövd, bedömningen av handlingsvägens effektivitet samt bedömningar av deltagandets meningsfullhet. Styrning och demokrati Hvenmark beskriver två modeller för beslutsfattande. I den ena har styrningen och beslutsfattandet sin bas bland de enskilda medlemmarna, dvs. de många styr de få. Den andra modellen är en exekutiv struktur med en mer traditionell byråkrati som karaktäriseras av en uppifrån och ner hierarki och en klar arbetsfördelning. Organisationerna i hans studie förenar samtidigt både den hierarkiska och den jämlika styrningsmodellen. Hvenmark liknar dem vid hybridorganisationer. Han ser också tendenser till att organisationerna utvecklas mot oligarki, ökande byråkrati, ökande kommersialisering och en gradvis nyttighetsinriktning av det individuella medlemskapet. Amnå menar att det svenska föreningslivets växande ekonomiska beroende av den offentliga sektorn innebär en uppenbar risk för att organisationernas ideologiska självständighet och deras eget långsiktiga, visionära arbete sätts på undantag. Organisationerna riskerar att urholkas i tre demokratiskt fundamentala avseenden: som kritisk och visionär röst i samhällsdebatten, som egensinnig pionjär i välfärdsproduktionen och som en plats där enskilda människor kan finna personlig politisk frigörelse med inflytande och ansvar i sikte. Forskning om folkbildning 1/2008 37
Passiva och aktiva medborgare Några av dem Amnå intervjuat anser han intar så robusta hållningar till samhällsfrågor att det är svårt att föreställa sig något som skulle få dem att lämna sin passivitet, som mer handlar om ett ifrågasättande av engagemangets lönsamhet och att andra kommer att fixa det. Amnå menar att man inte ska demonisera dem som frivilligt avstår från att delta. Demokrati är ett frihetsprojekt. Varje medborgare väljer fritt att delta eller att avstå. Olsson jämför de som ägnar sig åt att frivilligarbete och de som inte gör det. Han anger att ungefär en fjärdedel av den vuxna befolkningen, en miljon människor, inte ägnar sig åt frivilligt arbete, inte deltar i nätverk eller gör informella insatser. Summan är relativt konstant över tid. Olsson menar att det borde vara oroande att det i världens mest aktiva land avseende frivilligt arbete finns en stor grupp som konstant står utanför flera sociala arenor varav föreningslivet är en. De med sämst social position befinner sig mer utanför, vilket betyder att dessa inte blir delaktiga i sociala nätverk. Åldersmässigt tillhör de yngre och (framför allt) de äldre gruppen passiva. Graden av aktivitet sammanhänger till viss del med var i livsfasen man befinner sig. Det finns ett samband mellan å ena sidan utbildning och inkomst och å andra sidan att tillhöra den passiva gruppen. Den som är mer utbildad och tjänar mer tillhör i högre grad gruppen aktiva och tvärtom. Olsson nämner också som en förklaring att den som inte arbetar inte har någon fritid (eller upplever sig inte ha det) och att de aktiva i hög grad är det på sin fritid. Stöd engagemanget Amnås slutsats är att det alltid finns jourhavande medborgare. Gemenskap, samhörighet och identitet kring ett engagemang uppstår i särskilda, flyktiga sammanhang. Amnå menar att varje medborgares förutsättningar för att delta måste maximeras. Demokrati är ett jämlikhetsprojekt. Samhällsengagemanget hos de jourhavande medborgarna måste bejakas. Demokrati är också ett utvecklingsprojekt. Det är viktigt med tillgång till bildnings- och folkbildningsverksamhet. Men det är också viktigt att förvaltningssystem och beslutsprocesser präglas av genomskinlighet och dialog. Ta bort allt som hindrar medborgarna från att delta! utropar Amnå. Anders Ekman 38 Forskning om folkbildning 1/2008
Jourhavande medborgare. Samhällsengagemang i en folkrörelsestat. Erik Amnå. 222 sid. Studentlitteratur 2008. Box 141, 221 00 Lund. Tfn 046-31 20 00. E-post: info@studentlitteratur.se ISBN 978-91-44-03724-0. Om det ideella arbetets betydelse en studie om människors livsåskådningar. Johan von Essen. 300 sidor. Uppsala Studies in Faith and Ideologies 18. Uppsala 2008. Uppsala universitet, Teologiska Institutionen. Distribution: Uppsala University Library, Box 510, 751 20 Uppsala. www.uu.se ISBN 978-91-554-7077-7. Reconsidering Membership. A Study of Individual Members Formal Affiliation with Democratic Governed Federations. Johan Hvenmark. 245 sidor. Stockholm School of Economics, 2008. The Economic Research Institute (EFI), Box 6501, 113 83 Stockholm. Tfn: 08-736 90 00. E- post: efi.publications@hhs.se Hemsida: www2.hhs.se/efi/ ISBN 978-91-7258-752-6. Ett delvis ensamt liv. En studie av människor som inte deltar i föreningslivet. Lars-Erik Olsson. 70 sidor A4. Ersta Sköndal högskola, 2007. Forskningsavdelningens arbetsrapportserie nr 52. Tfn 08-555 05 130. E-post: info@esh.se Hemsida: www.esh.se/forskning/ ISSN 1402-277x. Forskning om folkbildning 1/2008 39