Tjernobyl. - i katastrofens fotspår

Tjernobyl - i katastrofens fotspår Institutionen för samhällsvetenskap och humaniora Samhällsprogrammet 2008-04-08 Sofie Börjesson, Spss 2 Handledare: Mattias Larsson 1

Innehållsförteckning Förord..3 Inledning.4 Syfte 5 Frågeställning..5 Materialbeskrivning 5 Begreppsapparat..6 Begränsningar.6 Metodbeskrivning...6 Avhandling..7 Slutsats och diskussion.16 Sammanfattning...17 Källförteckning.18 2

Förord Jag vill först tacka Andreas Sandberg för att jag fick använda en av de bilder som han tog i somras då han var på semester i Ukraina och passade på att besöka Tjernobyl. Jag vill också tacka mina kompisar som stöttat mig under arbetets gång och hjälpt mig med tips och idéer om vad jag kan skriva. Jag måste säga att detta var den hittills mest krävande uppgift jag skrivit, men jag har lärt mig mycket både om hur man skriver uppsatser och om miljön, kärnkraft etc. Även ett stort tack till Niclas Ek som har hjälpt mig med att hitta information om olika saker i arbetet och förklarat saker jag inte förstått. 3

Inledning Året var 1986. I norra Ukraina, i dåvarande Sovjet unionen, låg kärnkraftsverket Tjernobyl. Det ligger där än idag men nu, i en öde stad, omringat av ett moln av radioaktivitet. Den 26 april 1986 skedde en olycka som påverkade stora delar av västvärlden. Världens hittills värsta kärnkraftsolycka inträffade i Tjernobyl. En olycka som fick förödande konsekvenser. På grund av felaktigt handlande av personalen vid kärnkraftsverket, då man utförde ett experiment, så gick många saker snett och reaktorn förstördes i explosion som sedan ledde till en svårsläkt brand på grund av den höga värmen. Radioaktiva partiklar steg med röken från elden och transporterades med hjälp av vindar runt över Europa. När vindarna blåste mot Moskva fick flygvapnet order om att bespruta så att radioaktiviteten skulle sjunka till marken och detta ledde till att ett av de ryska länen, Brjansk, blev svårt nedsmittat av radioaktivitet och människorna som bor där, och deras släktingar som ännu inte fötts kommer alltid att vara smittade. Varför jag valde just det här ämnet var för att jag kände att jag ville lära mig mer och kärnkraft och även veta varför olyckor kan uppstå. Det var även så att när vi arbetade med energi i naturkunskapen så läste jag väldigt dåligt om kärnkraften och man kan väl se vissa delar av den här uppsatsen som en kompensation för det. 4

Syfte Syftet med denna uppsats är att redovisa för varför och hur kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade den 26 april år 1986 och göra en jämförelse med olyckan som skedde i Harrisburg den 28 mars 1979. Syftet är även att redovisa för hur olyckan i Tjernobyl har påverkat miljön. Eftersom olyckan i Harrisburg inte var lika allvarlig så går det inte att göra en jämförelse på detta för att den olyckan inte var speciellt farlig för omvärlden. Syftet är även att redovisa hur kärnkraften i sig påverkar miljön i alla moment, det vill säga uranbrytningen, driften och slutförvaringen. Frågeställning 1. Varför skedde olyckan i Tjernobyl, i före detta Sovjet unionen, år 1986? 2. Vad finns det för likheter/olikheter med olyckan i Tjernobyl 1986 och den olycka som skedde i Harrisburg 1979? 3. Hur påverkar kärnkraften miljön vidi uranbrytningen, driften i kärnkraftsverken och slutförvaringen? 4. Hur har olyckan som skedde i Tjernobyl 1986 påverkat miljön? Materialbeskrivning källkritik Jag har använt mig av endast en bok-källa, nämligen Hughes, J. Donalds bok Världens miljöhistoria. Det är en bok om som handlar om 1900-talets miljöhistoria och där tar författaren upp ett stycke om hur olyckan i Tjernobyl drabbade det ryska länet Brjansk, Brjansk var även det område som drabbades värst av olyckan, förut Tjernobyl själv. Historian verkar väldigt trovärdig eftersom han berättar om egna erfarenheter, han har nämligen skrivit historian på plats i Brjansk, och de forskare i boken, som kommit fram till de slutsatser han berättar om, är även personer han själv känner. Vissa är även hans kollegor. Det är svårt att hitta så mycket i böcker om just det här ämnet, så jag valde att söka mer på Internet efter information. Jag har använt mig en hel del av Wikipedia, en sida där man själv kan skriva om och redigera artiklar som man vill. Men jag har försökt att jämföra informationen med andra källor, och sett att det mesta stämmer rätt bra ihop. Men man kan ju aldrig vara helt säker, och det gäller ju faktiskt alla källor. 5

Begreppsapparat Moderator - Moderator är ett ämne som används för att sänka energin på snabba neutroner och även bromsa hastigheten. Man kan använda sig av ämnen som grafit, kopparlegeringen berylliumbrons eller tungt vatten: vatten där väteatomerna består av isotopen deuterium som har en neutron i kärnan. Väger ungefär dubbelt så mycket som vanligt väte och gör då att vattnet blir 10 % tyngre. INES-skalan - En 7 gradig skala som mäter hur allvarlig en kärnkraftolycka är. Den går från steg 1 som är ovanlighet till steg 7 som är stor olycka. Tjernobylolyckan är den enda i världen som är en steg 7 olycka. Harrisburgolyckan är en steg 5 olycka, olycka med risk för omgivningen. 1 Bq Becquerel En enhet man använder för att mäta radioaktivitet. 1 Bq = sönderfall/sekund. Tidigare använde man sig av enheten Ci - Curie. 1 Ci = 37 miljarder Bq Begränsningar Det har skett många kärnkraftsolyckor i världen men jag ska endast nämna den som skedde i Tjernobyl år 1986 och Harrisburg år 1979. Jag har även valt att diskutera ämnet med kärnkraft lite mer allmänt, hur världen påverkas av det och vad som händer när eventuella olyckor inträffar. Jag har mest skrivit om den svenska kärnkraften, eftersom det skiljer sig en del från land till land. Men jag har ändå fått med lite internationellt. Metodbeskrivning Jag började så att jag valde ämne, vi satt och diskuterade olika ämnen som man kunde skriva om och då kom jag att tänka på Tjernobylolyckan när någon nämnde miljöpolitik. Jag satte mig vid en dator och försökte se vad man kunde hitta och utifrån den information jag kunde få så skrev jag min frågeställning. Jag tyckte att det var lättare att komma på frågor, om man visste vad man kunde få för svar. Uppsatsen har därför kommit till genom en litteraturstudie utifrån ett givet syfte. 1 http://www.okg.se/templates/page 720.aspx 6

Avhandling Varför inträffade olyckan i Tjernobyl? Klockan 01:23 den 26 april 1986 inträffade världens hittills värsta kärnkraftsolycka i kärnkraftverket Tjernobyl i utkanten av staden Pyrpjat norr om Kiev i Ukraina, dåvarande Sovjetunionen. Reaktorn förstördes genom en explosion på grund utav att reaktortypens bristfälliga konstruktion och även av operatörsfel. Det var nämligen så att operatörerna stängde av flera säkerhets system helt emot gällande reglar och en kombination av detta, dålig teknisk konstruktion och brister i utbildning inträffade alltså världens värsta kärnkraftsolycka. 2 Reaktorn var av typen RBMK 3. Den är byggd så att varje bränsleelement omges av en trycktub där vatten pumpas in genom elementet för att det ska koka. Trycktuberna är omgivna av grafit och i kedjereaktionen fungerar det som en moderator. Denna konstruktion leder vid låga effekter till att reaktorn lätt blir instabil och en ökning av effekten skulle leda till att ånghalten ökar, vilket leder till ytterligare effektökning, att ökad ånghalt leder till ökad effekt kallas positiv voidkoefficient. 4 För att bromsa effekten i en kärnreaktor kan man föra in styrstavar i reaktorn manuellt eller genom ett kontrollsystem. I Tjernobyl använde man sig inte av systemet utan förde in stavarna manuellt och det bidrog till att effekten ökade okontrollerat. Spetsarna på styrstavarna var dessutom gjorde av grafit, grafiten fungerade som moderator och ökade då effekten i reaktorn så fort de skjutits in. Stavarna var tänkta att bromsa effekten, men på grund av att grafiten fungerade som en moderator så ökade som sagt effekten vilket operatörerna inte var beredda på. Vid själva olyckstillfället pågick ett experiment. Det genomfördes på låg reaktoreffekt, och syftet med experimentet var att undersöka om turbinerna fortfarande kunde leverera ström även ifall den externa strömförsörjningen bröts. För att kunna genomföra hade vissa säkerhetssystem tillfälligt kopplats ur. Men det uppstod elbrist och kraftverket fick då order om att återuppta den normala produktionen. Då effekten plötsligt ökade saknades vissa isotoper i härden som absorberar reaktorgifter och bromsar effekten. Effektökningen kunde då ske fortare än under normal drift. Med detta förångades kylarvattnet i reaktorn på grund av den ökade värmen och ökade effekten 2 http://sv.wikipedia.org/wiki/tjernobylolyckan 3 ReaktorBolschoj Moshnostis Kanalnij är ryska och betyder ungefär Reaktor med hög effekt av kanaltyp (?). Det är en kärnkraftsreaktortyp byggd i Sovjetunionen 4 http://sv.wikipedia.org/wiki/rbmk 7

ytterligare. Resultatet av bristen på isotoper och den snabbt ökade effekten blev en ångexplosion som förstörde hela reaktortanken och satte eld på grafiten. På grund av den höga värmen är det svårt att släcka en grafitbrand och branden pågick i flera dagar. På grund av att det brann så länge så kunde det spridas så stora mängder radioaktivitet upp i luften. Det var branden som var den huvudsakliga orsaken till att olyckan fick sådana stora konsekvenser för stora delar av Europa. Branden gjorde att radioaktiva partiklar transporterades så högt upp i luften att de sedan kunde transporteras vidare med vinden långt bort, långt utanför Ukraina. Olyckan klassas som en nivå 7-olycka på den 7 gradiga INES-skalan. 5 Vad finns det för likheter/olikheter med olyckan som skedde i Harrisburg? Den 28 mars år 1979 inträffade en olycka i kärnkraftsverket Three Mile Island som ligger 1,5 mil från staden Harrisburg i Pennsylvania, USA. Det som utlöste olyckan var en ventil som fastnade i ett öppet läge när man gjorde ett snabbstopp i reaktorn. Instrumentsignalerna var oklara, vilket är ett brott mot säkerhetsföreskrifter och det ger ofullständiga instruktioner, och detta ledde till att personalen vidtog felaktiga åtgärder, de stängde av nedkylningen och reaktorn började överhettas. Man tappade då kontrollen över klyvningen och reaktorhärden smälte delvis ned. Men som tur var hann man återställa klyvningen innan härden smälte hål i botten på reaktortanken. En olycka som den här har tidigare inträffat två gånger, man har lärt sig att erfarenhetsutbytet mellan kärnkraftsverken måste förbättras för framtiden. Till skillnad från Tjernobylolyckan läckte det inte ut så mycket radioaktiva ämnen, man räknade på kanske ett par enstaka cancerfall i framtiden, men gravida kvinnor och barn evakuerades från närliggande platser med tanke på osäkerheten och läget i reaktorn. 6 Det finns stora skillnader mellan de två olyckorna. Tjernobylolyckan berodde dels på personalen, att de gjorde flera misstag utan att märka det, men vid Harrisburgolyckan hade de mer koll på vad som hände, och olyckan orsakades inte av operatörsfel utan av att ventiler inte fungerade som de skulle. Det man i resten av världen har lärt sig efter dessa två olyckor är att kärnkraft är farligt, även om man arbetar med den på rätt sätt så kan olyckor ske, utan att någon gjort något fel. Efter olyckan i Harrisburg började bland annat Sverige fundera på hur man skulle göra med 5 http://sv.wikipedia.org/wiki/tjernobylkatastrofen 6 http://www2.vattenfall.se/miniapps/om_vattenfall/energikunskap/energilexikon/mainresult.asp?itemid=1270 8

kärnkraften och folkomröstningen visade att folket inte ville använda sig av kärnkraften och man började avveckla. 7 8 Hur påverkar kärnkraften miljön? - Uranbrytningen Uran finns naturligt i jordskorpan, då i form av uranmalm, och bryts i gruvor och dagbrott. En del länder importerar uran till sina kärnkraftverk från Kanada, Ryssland och Niger. Uran kommer så småningom att ta slut. Enligt IAEA; Internationella atomenergiorganet, kommer världens lättillgängliga uranresurser att räcka i 40 till 50 år om vi fortsätter att använda oss av kärnkraften som vi gör idag. Om då kärnkraften skulle expandera ytterligare kommer resurserna att ta slut betydligt fortare. Men när urankoncentrationen i marken börjar minska kommer det krävas ett mer omfattande arbete att utvinna uranet vilket kommer ha en större påverkan på människors hälsa och miljö. När man bryter uranmalm frigörs radioaktiva gaser så som radon och det släpps även ut en mängd radioaktivt damm. Vid inandning av dammet och radonet ökar risken för lugncancer och andra lungsjukdomar, detta är ett stort problem för gruvarbetarna som då utsätts för en stor risk, speciellt i en del fall där man saknar tillräcklig skyddsutrustning. När man sedan lakar ur uranet från malmen bildas radioaktivt och giftigt avfall av en stor volym, som sedan ofta samlas i stora sjöar där vätskan avdunstar, men slammet som är radioaktivt blir kvar länge. De uranimporterande länderna tar inget som helst ansvar för detta. 7 http://home.swipnet.se/~w-14723/miljo/threemile.html 8 http://www.folkkampanjen.se/images/swedish1.gif 9

Uranet transporteras sedan till så kallade konverteringsanläggningar där det omvandlas till en gas som heter uranhexafluorid. Den här konverteringen producerar också stora mängder avfall. Detta avfall förgiftar i vissa fall grund- och ytvatten. Uranhexafluorid är ett instabilt och brandfarligt ämne som även är högexplosivt. Gasen är radioaktiv, giftig och även frätande. Under åren har det skett många olyckor just vid hantering av den här formen av uran. Nästa steg är då anrikningen. Där höjer man koncentrationen av uran 235 i blandningen. Man gör nästan likadant när man anrikar uran för tillverkning av kärnvapen, och på grund av detta anser FN att anrikningsanläggningarna kan utgöra en risk för spridning av kärnvapen. Det slutliga steget, innan det blir ett färdigt bränsle, är omkonverteringen av uranhexafluorid till en mer stabil form av uran och även tillverkningen av själva bränslet. Även vid den här processen, som alla andra, produceras en mängd avfall. 9 - Driften Själva driften i kärnkraftsverken skapar inga direkta utsläpp, det största utsläppet är vattenånga, vilket absolut inte är farligt för miljön. Vid fissionen produceras i och för sig gaser så som jod-131 och krypton-85 som är miljöfarliga utsläpp. De båda gaserna måste lagras flera halveringstiden innan strålningen avtar till en säker nivå. Vid förbränning av andra fossila bränslen skapas miljöfarliga utsläpp så som svaveldioxid, kväveoxider och kvicksilver, men i kärnkraftsverken bildas inga av de här farliga ämnena. Men i processen att utvinna energi från en värmekälla så innebär det att ånga måste kylas ned. Man anlägger därför kärnkraftsverk vid floder eller hav och använder vattnet därifrån för att kyla ned och även för att leda bort överskottsvärmen. Men det finns problem i detta handlande. När man släpper ut varmt vatten i en flod så påverkas ekosystemet eftersom fiskar och även växter dör. I flera länder har man löst det här problemet genom att använda sig av kyltorn. Men i Sverige har man placerat sina kärnkraftsverk vid havet istället för vid floder. Havet har en lägre temperatur och en oerhört större vattenmängd än en flod. Detta gör att det varma vattnet som släpps ut från kärnkraftsverken inte värmer upp och skadar lika mycket, och man undviker de problem som uppstår vid kärnkraftsverk som är placerade vid floder. Det är väldigt viktigt att kunna reglera temperaturen, både i kärnkraftsverken och utanför, detta kan även begränsa kapaciteten i kärnkraftsverken, speciellt de som är placerade vid 9 http://www.greenpeace.org/sweden/kampanjer/karnkraft/uran 10

floder. Extremt varma dagar kan kapaciteten gå ned eftersom vattnet i floden har värmts upp och då inte är lika effektivt till kylning. 10 - Slutförvarningen När man använt kärnbränslet och det är dags att bytas ut är det fortfarande oerhört radioaktivt. Man måste hantera och förvara det säkert och på något ställe så att strålningen inte når ut till omgivningen. Bränslen har den högsta radioaktiviteten när det är använt. Det måste därför strålskärmas och kylas under all hantering, transportering och förvaring. De radioaktiva ämnen som finns i använt kärnbränsle har en väldigt lång livstid. I Sverige har man en anläggning med vattenbassänger i Oskarshamn där man mellanförvarar använt kärnbränsle i cirka 30 år innan man kan förflytta det till slutförvarningen. Där det kommer att förvaras säkert, långt bort från människor, under en mycket lång tid. Slutförvaringen beräknas att ta cirka 100 000 år. 11 SKB, svensk Kärnbränslehantering AB, har i uppdrag att hitta ett säkert sätt att ta hand om och slutförvara använt kärnbränsle från svenska kärnkraftsverk. De planerar att bygga ett slutförvar i det svenska urberget för att på lång sikt skydda människor och miljön. För närvarande förvaras allt använt kärnbränsle i bassängerna i Oskarshamn. Men eftersom anläggningen kräver övervakning och kylning så behöver man en bättre lösning som är säker även på lång sikt. Både internationellt och nationellt anser man att geologisk slutförvaring är det bästa alternativet. Men för att kunna bygga ett säkert förvar krävs stora kunskaper om berget man vill bygga i. Man behöver även en bra, långsiktig metod och kontroll på varje steg i utvecklingen. SKB har då utvecklat en metod som gör detta möjligt. Metoden bygger på tre skyddsbarriärer kapsel, buffert och berg. Man kapslar in det använda kärnbränslet i koppar och placerar det inne i berget på 400 till 700 meters djup. Man beräknar att välja en plats år 2009 och ansöka om att få bygga ett slutförvar för kärnbränslet. Man hoppas på att förvaret ska kunna tas i drift år 2018. 12 10 http://sv.wikipedia.org/wiki/k%c3%a4rnkraft#milj.c3.b6p.c3.a5verkan 11 http://www.skb.se/default2 14877.aspx 12 http://www.skb.se/default2 14870.aspx 11

13 Hur har Tjernobylolyckan påverkat omvärlden? Olyckan i Tjernobyl var världens hittills värsta kärnkraftsolycka. Den skapade förödelse på många ställen i Europa, inte bara i Ukraina. Vindarna spred radioaktiva partiklar mot Frankrike, upp till norra Sverige och österut mot Moskva i Ryssland. På hela norra halvklotet kunde man mäta och se en ökad radioaktivitet. Vid olyckan sprutade 50 ton kärnbränsle ut i atmosfären i form av partiklar och även 70 ton av andra sorters bränsle. Som om detta inte var nog föll även 700 ton radioaktiv grafit ned i närheten av olycksplatsen. När olyckan skedde valde de ansvariga att inte meddela lokalbefolkningen eller den övriga världen. Det var först två dagar efter olyckan som de sovjetiska myndigheterna meddelade omvärlden om att de skett en olycka. Redan 12 timmar efter det att olyckan skedde började man märka av en ökad radioaktivitet runt sina kärnkraftsverk men när man undersöka kunde man inte finna några fel, man misstänkte då att radioaktiviteten kom från någon annanstans. De sovjetiska myndigheterna visste om vad som hänt, och att den ökade radioaktiviteten påverkar och framförallt förorenar ekosystem och livsmedelstillgångar runt om både i Europa och Sovjetunionen, och de vidtog olika åtgärder. Men det var först när vindarna vände och istället för att föra med sig de radioaktiva partiklarna västerut, mot Tyskland och Frankrike, så vände de mot öst och mot Moskva. Flygvapnet fick då, enligt rapporter, order om att bespruta vindarna så att de radioaktiva partiklarna skulle falla till marken innan de nådde Moskva. Denna handling gjorde att enorma mängder radioaktivt material föll ner över den västra delen av länet Brjansk i sydvästra Ryssland, 177 kilometer nordost om Tjernobyl. Mätningar i jorden visade en bra bit över 40 curie per kvadratkilometer, vilket motsvarar cirka 1480 Bq. Inom 12 timmar efter olyckan började man evakuera människor från områden nära Tjernobyl. Man är osäker på hur många människor som evakuerats. Sovjetiska myndigheter 13 En bild över hur slutförvaringen i urberget skulle kunna se ut. 12

rapporterade år 1987 att 90 000 personer hade evakuerats, men Ukraina uppskattade att de evakuerat 1994 till uppåt 130 000 personer. Myndigheterna valde att spärra av området runt kärnkraftsverket med en radie av 30 kilometer, själva reaktorn göts in i en sarkofag bestående av 250 000 betong. Men tyvärr blev den aldrig helt förseglad utan fortsatte att läcka radioaktivt material, och senare uppstod även sprickor i betongen. Man ska bygga en ny sarkofag för att förhindra mer spridning av radioaktivitet, men ett sådant bygge kostar pengar, men bidrag kommer från flera håll, bland annat från EU. Men i Brjansk evakuerades tusentals människor från starkt nedsmittade byar. Och människorna fick flytta in i andra områden och fick både arbeten och bostäder, men ändå var det många som inte trivdes med hur deras tillvara hade blivit. Många barn blev retade i sina nya skolor a de gamla eleverna. De kallades för lysmaskar och de fick inga vänner för de andra barnen ville inte går nära dem för de va rädda att de skulle bli bestrålade. Så en del familjer bestämde sig helt enkelt för att flytta tillbaka till Brjansk till sina gamla hem. De ansåg att: Det är bättre för oss att bo i ett område med strålning om vi får va rimliga levnadsförhållanden. De hämtade tegel och virke från ett gammalt scoutläger som stängts på grund av strålningsrisken och använde det för att bygga om och renovera sina hem. Men efter hand som tiden gick så började sjukdomsfallen och dödsfallen öka, både bland dem som kommit tillbaka och bland dem som från början aldrig gav sig av, på grund av strålningen. Antalet människor som man säkert kan säga dött av olyckan är 31 personer. Samtliga arbetade vid kärnkraftsverket, antingen personal på verket eller var brandmän som arbetade med släckningsarbetet. Men antalet människors liv som har förkortats efteråt på grund av olyckan kan ingen säga säkert och det kommer man aldrig få veta, men det rör sig om tusentals människor och antalet kommer att öka ytterligare. Det man kan få av den radioaktiva strålningen är bland annat sköldkörtelcancer, leukemi, celldöd eller förändringar i DNAspiralen. Barn blir ofta drabbade hårdare än vuxna eftersom barns ben och organ växer och utvecklas. De tar därför åt sig mer av strålningen. Men enligt lärare som arbetar i området är barn dessutom mer medvetna om riskerna än vad deras föräldrar är. Föräldrarna vill fortsätta leva som de alltid gjort och vill inte bry sig om strålningen eller riskerna. Men det är lika svårt för alla att acceptera förändringarna. Att man inte kan äta frukt och grönsaker från trädgården, att man inte kan fiska eller plocka svamp eller bär. På sommaren kan man heller inte dricka mjölk för att radioaktiviteten är så hög i den eftersom korna går ute på bete hela sommaren och får mer radioaktiviteten på sig som sedan förs över i mjölken som korna producerar. Det människorna får göra är helt enkelt att välja mellan att sluta sitt normala användande av det 13

ekosystem de bor i. Eller att fortsätta som vanligt och inta radioaktiv föda och därmed bli mer utsatta för strålningen och öka riskerna för att få strålningrealterade sjukdomar. Även om en stor del Brjansk var smittat av radioaktivitet var vissa delar värre än andra. En lärare vid universitetet startade ett miljöprojekt där alla elever och lärare skulle, med hjälp av strålningsmätare, göra kartor över byar, åkrar och skogar. Och visa med hjälp av värdena visa var radioaktiviteten är som högst, vilka områden som är farligast att vistas i och vilka som är mindre farliga. Men efter hand när man mätte märkte man att värdena förändrades. Men det var inte bara på grund av det radioaktiva sönderfallet, utan något annat orsakade förändringarna. Man kom sedan på att radioaktiva partiklar är rörliga och kan förflyttas med vinden när det blåser eller flyta iväg med regnvattnet. Även när man bränner löv på hösten förflyttas partiklarna. När löven brinner frigörs partiklarna som finns inuti och de stiger med röken och blåser vidare och smittar sedan andra platser. Men undersökningarna och kartläggningarna man gjorde visade att 720 200 hektar jordbruksmark, det motsvarar cirka 40 % av den totala jordbruksmarken i området, var starkt smittad. Även 415 400 hektar skog, det vill säga cirka 35 %, var smittad. Växter tar lätt upp radioaktiva ämnen och därför är skogen smittad. De som drabbas värst är barrträd, så som tall. Eftersom lövträden fäller sina löv på vinterhalvåret blir de av med en del av den radioaktiva smittan. Men tallen fäller inte sina barr på vinter utan har kvar dem, och i dem finns de radioaktiva ämnena som fortsätter att smitta ner trädet. Inom 8 år dog 40 % av tallarna. De överlevande fick blekgula barr, grenar föll av och kronan torkade ut. De blev sjuka och känsla för brand, eftersom de va så uttorkade. Men det var ju inte bara tallen som drabbades bland växterna. Även vissa lövträd drabbades hårt. Ekarna började växa långsammare, speciellt på våren då knopparna öppnade sig senare än vanligt. En del andra träd fick mycket bredare års ringar, unga träd hade svårt att överleva och forskare har nu funnit tydliga missbildningar hos både ek och lönn. Träden hade blivit muterade, DNA:t förändrades. Träden hade fått cancer. Även vetets DNA förändrades kraftigt då det odlades i de smittade områdena. Det är inte bara människor och växter som påverkas av radioaktivitet, utan även djur påverkas. Vissa arter betydligt starkare än andra, desto högre upp i näringskedjan man befinner sig desto starkare påverkas man. Växterna befinner sig längst ner på skalan. Eftersom djuren befinner sig högre upp påverkas de mer. De får högre nivåer av radioaktivitet i sina vävnader, och de rovdjur som befinner sig högst upp i näringskedjan, som till exempel rävar och örnar kan lokalt gå tillbaka eller dö ut helt. I Brjansk upptäckte man att fisken innehöll 137 cesium och för varje steg uppåt i kedjan ökade koncentrationen två till tre gånger. 14

Det som strålningen gör är att förändra generna och det kan ge upphov till mutationer. Mutationerna kan orsaka sterilitet, förtidigt död hos ungarna eller allvarliga missbildningar. Djur som blivit skadade av radioaktiv strålning har fått ungar som saknar ögon, öron, revben, hår och ben. I vissa fall har tre ben saknats. Detta är inte helt ovanligt bland kalvar och föl. Det har även fötts ungar med grovt missbildat huvud, ryggrad och inre organ. Det har även fötts djur med två huvuden. Även barn har fötts med liknande missbildningar efter olyckan. De ämnen man studerat är 137 cesium, ett ämne som är väldigt likt kalcium, och 90 strontium, även detta ämne liknar kalcium. Levande vävnad tar lätt upp de här båda ämnena för att de liknar kalcium. Men det är svårt att bli av med dem. Halveringstiden på cesium är 30 år, vilket innebär att år 2016 har hälften av allt cesium som spreds vid Tjernobylolyckan försvunnit. Men det är långt ifrån allt. Strontium har en halveringstid på 28,8 år, men det har lättare för att sprida sig. Ämnet är väldigt farligt för ryggradsdjur eftersom det samlas upp i skelettet och kan ge upphov till leukemi. Men vatten kan inte tvätta bort de radioaktiva ämnena så de kommer att ligga nere i jordlagren i minst 10 000 år innan man kan säga att det är helt fritt från radioaktivitet. 14 I Brjansk mätte man som sagt upp 1480 Bc per kvadratmeter i jorden, i Sverige mätte man 0,35 Bc. 15 14 Hughes, J. Donald Världens miljöhistoria sid. 285-290 15 http://www.certec.lth.se/dok/expfysik/1_5_09_radioaktivitet.html 15

Slutsats och diskussion Ja, vad kan man då dra för slutsatser av detta? Kärnkraft behöver nödvändigtvis inte vara farligt om man arbetar på rätt sätt. Om man följer de säkerhetsanvisningar som finns så det inte uppstår några problem så är det inte så jättefarligt. Men olyckor sker inte bara på grund av outbildad personal, utan kan också ske av tekniska fel som vi såg exempel på vid Harrisburgolyckan. Och när då olyckor sker finns det kanske inte så mycket man kan göra åt det. Möjligtvis varna tidigare än vad Sovjet gjorde för att minska risken för att så många människor smittas. Men det bästa skulle kanske vara att avveckla kärnkraften helt. Då skulle det inte bli några fler olyckor i alla fall om man skulle stänga ner alla kärnkraftsverk. Men hur ska det då bli med energiförsörjningen? Ja, det är ett helt annat problem som det krävs en helt annan uppsats för att diskutera. Vi måste helt klart försöka skydda vår miljö bättre, det är ju faktiskt den vi lever av. Skulle man fortsätta med kärnkraften som man gör idag så skulle uranet vara slut om ungefär 50 år, och då behöver vi inte längre bry oss om kärnkraftsfrågan. Men vad händer då när den är slut? Hur ska vi kunna förvara allt använt kärnbränsle, som ska stå långt bort från allt så att ingen skadas, var ska vi kunna förvara det i 10 000 år till det är säkert? Det finns många viktiga frågor att diskutera när det gäller miljön och kärnkraften. Olyckan i Tjernobyl var världens värsta olycka, och vi får hoppas att något liknande aldrig inträffar igen. Det kommer att ta otroligt lång tid innan all radioaktivitet försvunnit från starkt nedsmittade områden som till exempel Brjansk. Men i själva Tjernobyl, där reaktorn fortfarande läcker radioaktiva ämnen, kommer det någonsin att bli en säker plats igen? Visst, man kan ju åka dit utan problem om man inte är där för länge, men kommer man att kunna bo där igen? Slutförvaringen av använt kärnbränsle är ungefär 10 000 år, men 10 000 år räcker nog inte för Tjernobyl så länge den läckande reaktorn finns kvar. Men i dagens läge har man ingen bra lösning på problemet eftersom man inte har något bra ställe att förvara bränsle på. Men som tur är jobbar man på lösningar, i alla fall i Sverige. Men hur mycket hjälper det egentligen? Att ett så litet och ganska obetydligt land som Sverige engagerar sig så mycket? När det finns så många andra länder som använder sig så mycket mer av kärnkraften. Om man ska få en bra lösning på problemen angående kärnkraft måste alla i hela världen enas om ett beslut, lägga ner helt eller fortsätta, trots riskerna. För det finns alltid en risk när man arbetar med sådana farliga ämnen. 16

Sammanfattning Syftet med den här uppsatsen är att redovisa för varför Tjernobylolyckan inträffade och hur den påverkat miljön. Samt göra en jämförelse med en annan kärnkraftsolycka som skedde i Harrisburg, USA. Och även visa på hur kärnkraften i sig påverkar omvärlden. Jag har med hjälp av information på Internet försökt förklara olycksförloppet och vad som hände sen, och jag måste säga att detta inte varit en lätt uppgift. Olyckan i Tjernobyl är en av världens mest omtalade tragedier men det är inte lätt att hitta någon information om den eftersom Sovjetunionen valde att hålla mycket hemligt. Att miljön förändras med tiden är ingen nyhet, men med hjälp av radioaktiva ämnen sker förändringen fortare och gärna på oväntade sätt. Alla drabbas på olika sätt, men alla drabbas. Många liv har förstörts på grund av Tjernobylolyckan, många har dött, och ännu fler kommer att dö, även de som ännu inte fötts. Om det hade varit säkert att använda sig av kärnkraften hade det kunna vara ett bra sätt att framkalla energi, men det är inte säkert. Man vet aldrig när man kan råka ut för tekniska fel, brister i konstruktionen eller att man har fel man på fel position. Allt kan leda till kaos och total ödeläggelse. Vi har genom tiderna sett flera exempel på olyckor, men ingen så allvarlig som den i Tjernobyl. Olyckan i Harrisburg spred lite radioaktiva ämnen, men inte så mycket att det skulle kunna skada någon. Kärnkraften i sig skadar endast de som arbetar med det. Till exempel i en del gruvor där de arbetar under dåliga förhållanden och på vissa håll även helt saknar skyddsutrustning. Kärnkraften är ett problem. 17

Käll- och litteraturförteckning http://www.andreas-sandberg.se/images/semester/2007/chernobyl/ - Bilden på framsidan är tagen på ett sjukhus i närheten av kärnkraftsverket Tjernobyl http://www.okg.se/ http://sv.wikipedia.org/ http://www2.vattenfall.se/ http://home.swipnet.se/ http://www.folkkampanjen.se/ http://www.greenpeace.org/ http://www.skb.se/ Hughes, J. Donald Världens miljöhistoria SNS Förlag 2005 Stockholm http://www.certec.lth.se/ 18