Landfakta Kambodja (maj 2015) Geografi Yta 181 035 km 2 Huvudstad Phnom Penh, 1 684 000 (2014) Angränsande länder Vietnam, Laos, Thailand Övriga större städer Battambang 190 000, Sihanoukville 153 000, Siem Reap 135 000 (uppskattning 2010) Tid svensk + 6 timmar (+ 5 sommartid) Politik Officiellt namn Valspråk Statsskick Statschef Regeringschef Utrikesminister Politiska partier Senaste allmänna val 28 juli 2013 Nästa reguljära allmänna val 2018, lokalval 2017 Första parlamentsvalet 1993 Nationaldag 9 november Befolkning Folkmängd ca 15 000 000 (2014) Befolkning Preah Reacheanachakr Kampuchea/ Kungariket Kambodja Nation, religion, kung Konstitutionell monarki med flerpartisystem Kung Norodom Sihamoni Premiärminister Hun Sen Hor Namhong (Antal ledamöter i Nationalförsamlingen) Cambodian People s Party (CPP) 68, Cambodian National Rescue Party (CNRP) 55 Khmerer, små grupper av vietnameser, kineser, Cham (muslimsk minoritet) m. fl. Befolkningstillväxt 1.63% (uppskattning 2014) Medellivslängd (från födsel) Kvinnor: 66 (uppskattning 2014), Män: 61 (uppskattning 2014) Språk Religion Ekonomi Khmer Theravadabuddism; små grupper av Mahayanabuddister, kristna, muslimer och anhängare av naturreligioner Valuta Riel (KHR) Växelkurs 1 USD = ca 4000 Riel (2015)
BNP (total) 16,6 Miljarder USD (uppskattning 2014) BNP-tillväxt 7,0 % (uppskatting 2014) BNP/capita 1 100 USD (uppskattning 2014) Inflation 1,2 % (uppskattning 2014) Viktigaste näringar (andel av BNP) jordbruk 32,7 % (2014), textilindustri 22,6% (2009), tjänste 41,8 % (2014) Budgetbalans (andel av BNP) -4.6% (uppskattning 2015) Valutareserv, miljoner USD 7 000 (uppskattning 2015) Utlandsskuld, miljoner USD 7 600 (uppskattning 2015) Handelsbalans, miljoner USD -2 900 (uppskattning 2015) Export (andel av BNP) 7,6 % (uppskattning 2015) Exporttillväxt 7,6 % (uppskattning 2015) Viktigaste exportprodukter Största handelspartners Svensk export till Kambodja 49 MSEK (2014) Svensk import till Kambodja 404 MSEK (2014) Privata sektorn Utvecklingssamarbete kläder, timmer, gummi, ris, fisk, tobak USA, EU, Kanada, Thailand, Kina, Hongkong, Singapore, Vietnam ca. 69 % enmansföretag, där 96% har mindre än 10 anställda Fattigdom 20 % under nationella fattigdomsgränsen (uppskattning 2012) Spädbarnsdödlighet 51 per 1000 födslar (uppskattning 2014) Mödradödlighet 170 per 100 000 födslar (uppskattning 2013) Läskunnighet 74 % (2014) Bistånd per invånare 51 USD (2008) Sveriges bilaterala bistånd 200 MSEK/år Historia På 800-talet grundades Angkorriket och det som skulle bli Khmerernas högkultur. Vid denna tid omfattade riket förutom Kambodja också delar av Vietnam, Laos och Thailand. I slutet av 1200-talet började riket att förfalla och på 1400-talet plundrades flera stora städer av thailändska erövrare och Angkorriket föll. Fram till mitten av 1800-talet tvingades landet att allt mer underordna sig sina grannar. Kambodja vände sig till Frankrike och lyckades 1863 få till ett avtal om beskydd i utbyte mot att landet omvandlades till en koloni. I samband med den japanska ockupationen under andra världskriget utvecklades en självständighetsrörelse i landet. Kambodja blev slutligen självständigt i november 1953, samma år som nuvarande kung Sihamonis far, Norodom Sihanouk, tillträtt som statschef.
Sihanouk drev en aktiv utrikespolitik bl a i syfte att skydda Kambodja mot amerikanskt inflytande och etablerade nära kontakter med folkrepubliken Kina. Vietnamkriget drabbade även Kambodja och 1969 inledde USA bombningar i de östra delarna av landet. Året därpå genomförde premiärminister Lon Nol, med USA:s stöd, en statskupp och införde republik. Inbördeskrig utbröt. Sihanouk lierade sig med de Röda Khmererna, en gerillagrupp med rötter i en kommuniströrelse bildad i slutet av 1950-talet av en grupp studenter, bland dem den framtida ledaren Pol Pot. USA utökade från 1973 bombkriget mot Kambodja vilket var förödande för civilbefolkningen. Lon Nol förlorade inbördeskriget och i april 1975 marscherade de Röda Khmererna in i Phnom Penh. Röda Khmererna fördrev tre miljoner människor från städerna och hundratusentals bönder tvångsförflyttades inom landet i syfte att kollektivisera jordbruket. Tjänstemän och militärer som representerade det gamla samhället pekades ut som fiender och avrättades. Andra grupper som tidigt stämplades var de med vietnamesiskt ursprung, liksom den muslimska minoriteten, Cham. Studenter, lärare, läkare, ingenjörer och andra personer med högre utbildning sågs också som fiender. Kambodjas befolkning minskade med mer än en fjärdedel genom avrättningar, svält och sjukdomar. Den exakta siffran över antalet offer kommer aldrig att kunna fastställas men uppskattas till mellan 1,7 och 2,2 miljoner. I slutet av 1978 gick Vietnam in i Kambodja och drev ut de Röda Khmererna från Phnom Penh och de större orterna, men väpnat motstånd av Röda Khmergrupper pågick ända till sent 1990-tal. Folkrepubliken Kampuchea utropades och organiserades efter vietnamesisk socialistisk modell. Regeringen erkändes inte av FN, där Kambodja representerades av en allians mellan rojalister och Röda Khmerer. I slutet av 1980-talet lämnade de vietnamesiska trupperna landet. År 1991 undertecknades ett fredsavtal av fyra politiska fraktioner. Avtalet öppnade för en massiv FN-operation ( UNTAC ) för att säkerställa vapenstillestånd, avväpning samt genomförande av demokratiska val. Efter valen 1993 bildades en koalitionsregering, landet fick en konstitution och Sihanouk återinsattes som kung. Efter det påföljande valet i juni 1998 har det politiska läget i Kambodja stegvis stabiliserats och premiärminister Hun Sen har konsoliderat sin position som landets politiska ledare. Pol Pot avled i början av 1998, vilket ledde till att Khmer Rouge slutligen lade ned vapnen. Men med Pol Pot dog också möjligheten att ställa den för folkmordet högste ansvarige inför rätta. Politisk utveckling Statsskick och politiska partier Kambodja är en konstitutionell monarki med en folkvald regering. Det senaste nationella valet hölls i juli 2013. Flera faktorer gjorde att valet sammantaget inte kan sägas leva upp till internationell standard. De viktigaste av dessa faktorer är att statliga resurser i stor utsträckning använts i det dominerande partiets Cambodia People s Party (CPP) valkampanj, den statliga valkommitténs (National Election Committee, NEC) bristande oberoende samt problem med valregistrering och röstlängder.
Trots CPP:s tidigare dominans lyckades oppositionspartiet Cambodia National Rescue Party (CNRP), en sammanslagning av Sam Rainsy Party och Human Rights Party, överraskande väl i parlamentsvalen. Mandatfördelningen i nationalförsamlingen blev 68 för CPP och 55 för CNRP (men i antalet röster skilde enbart några hundratusen). CNRP hävdade att valfusk förekommit och bojkottade under 1 år sina platser i nationalförsamlingen. Omfattande protester genomfördes efter parlamentsvalen. Dessa var i stort sett fredliga, men ledde i några fall till sammanstötningar och begränsade våldsamheter. När textilarbetarna gick ut i strejk och gjorde gemensam sak med opposition sköts 5 strejkande/protesterande arbetare ihjäl av säkerhetsstyrkor i januari 2014. I juli 2014 nåddes en politisk överenskommelse mellan CPP och CNRP. I utbyte mot utlovade omfattande valreformer och en mer oberoende valkommitté, återupptog CNRP sina platser i nationalförsamlingen. Dessa valreformer (ändringar i konstitutionen, vallagen och sammansättningen av NEC) är nu genomförda. Både EU och Japan har utlovat stöd till främst valkommittén NEC i syfte att stärka funktionen inför kommande kommunval (2017) och parlamentsval (2018). Oppositionspartiet CNRP:s partiledare Sam Rainsy, nu också upphöjd till formell minoritetsledare, har inlett en så kallad Culture of Dialogue med premiärminister Hun Sen. De uppträder gemensamt och lovar ömsesidigt att begränsa sin tidigare hårdföra retorik. Viss frustration kan skönjas bland CNRP:s väljare som anser att CNRP nu blivit en del av systemet. Samtidigt har CNRP uppnått sin viktigaste fråga i den politiska överenskommelsen, den om valreformer. Bland civilsamhällets organisationer finns också en besvikelse och viss oro kring vad denna Culture of Dialogue innebär. CNRP gick till val på frågor som att bekämpa korruptionen, öka ansvarsutkrävandet och förbättra samhällsstyrningen. Det ryktas om att flera kontroversiella lagförslag (Law on Associations and Non-Governmental Organisations, LANGO, Trade Union Law, Cyber Crime Law) nu kommer att återintroduceras. Risken finns för begränsningar och inskränkningar i fri- och rättigheter i lagförslagen, som garanteras i konstitutionen. CNRP har ännu inte öppet kritiserat lagförslagen, som inte heller har presenterats i substans eller konsulterats kring. Regeringspartiet CPP är en ombildning av det kommunistiska kampucheanska folkets revolutionära parti Kanakpak Pracheachon Kampuchea, som under 1970-talet bröt sig ur Röda Khmererna och med vietnamesisk uppbackning styrde landet enväldigt från 1979, när vietnameserna störtade Röda Khmererna, fram till fredsavtalet 1991. Partiet, som numera bekänner sig till marknadsekonomiska ideal, kontrollerar i praktiken landets förvaltning och krigsmakt. Demokrati och mänskliga rättigheter Demokratiseringsprocessen i Kambodja går långsamt och rättsväsendet är inte självständigt. I Kambodjas konstitution som antogs 1993 är det stadgat att landet skall erkänna och respektera mänskliga rättigheter så som de stipuleras i bland annat FNstadgan och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Kambodja har ratificerat de flesta FN-konventioner.
Pressfriheten anses vara förhållandevis god i Kambodja. Författningen föreskriver att tryck-, yttrande- och pressfrihet ska råda, men det finns begränsningar och i synnerhet en kraftig självcensur och centrering av ägandet av media. Reportrar utan gränser rankade Kambodja på plats 139 av 180 länder (2015) vad gäller pressfrihet. Den amerikanska organisationen Freedom House rankar Kambodja som icke-fri med ett värde av 5,5 (skala 1-7, där 1 är sämst). Demonstrationsfriheten är begränsad och enskilda organisationer rapporterar om försämrad mötesfrihet. Frågan om markrättigheter är en av de viktigaste politiska frågorna i Kambodja. Den har både ekonomiska, sociala och miljömässiga implikationer och involverar ofta övergrepp mot fattiga människors rättigheter. Många civilsamhällsorganisationer är engagerade inom detta område. Rättsektorn är svag och utsatt för omfattande korruption. Såväl politiska som ekonomiska intressen påverkar alla led i rättskedjan och straffrihet är vanligt förekommande. Reformer inom statsförvaltningens nyckelinstitutioner har varit på agendan under lång tid. Genomslaget har dock hittills varit mycket ojämnt. Framsteg har skett inom ramen för decentraliseringsreformen samt även inom reformen av de offentliga finansiella styrsystemen. När det gäller rättsväsendet och reformer av statsförvaltningens som helhet (public administration reform) har dock mycket lite skett, även om en ökad aktivitet nu sker inom det sistnämnda området. En ansats att förstärka samordningen av reformerna inom finansiell styrning, förvaltning och decentralisering har skett under 2015. Khmer Rouge-tribunalen Tidigt 2009 påbörjades den första rättegången mot Röda Khmererna för deras brott mot mänskligheten mellan 1975-1979 då mellan 1,7 och 2,2 miljoner människor dog eller avrättades. Den första åtalade var Duch, chefen för Toul Sleng, det mest kända fängelset i Kambodja under Röda Khmerernas tid vid makten. Duch har dömts till livstids fängelse. Rättegångsförhandlingarna avseende det andra målet, som omfattar fyra av de mest seniora ledarna inom Röda Khmer-rörelsen (Khieu Samphan, Ieng Sary, Nuon Chea och Ieng Thirith), påbörjades i november 2011. Ieng Thirith har emellertid bedömts att inte vara i stånd att stå inför domstol och Ieng Sary är numera avliden. I augusti 2014 avkunnades livstidsdomar mot Khieu Samphan och Nuon Chea för bl.a. brott mot mänskligheten. Domarna har överklagats och parallellt har åtalspunkter om folkmord påbörjats mot dessa två. Därefter har åtal tillkännagetts mot ytterligare personer, i skiktet under de högsta ledarna. Dessa är f.n. inte arresterade eller gripna. Röda-khmertribunalen började förhandlas fram mellan Kambodja och FN redan 1997 men kunde inte inleda sitt arbete förrän i början på 2006 och det var först 2007 som de första personerna under åtal häktades. Tribunalen är en så kallad hybrid-domstol och har därmed en unik sammansättning. Domstolen lyder under kambodjansk lag. Hälften av domarna och tjänstemännen är internationellt tillsatta genom FN och hälften är kambodjaner. Sverige är en stor givare till tribunalen och sitter sedan 2014 i tribunalens styrkommitté i New York.
Regionala relationer Genom att Kambodja 1999 blev medlem i Association of South East Asian Nations (ASEAN) och 2004 i Asia-Europe Meeting (ASEM) och World Trade Organization (WTO) har relationerna med länder i regionen och det internationella samfundet normaliserats. Relationerna till grannländerna Thailand och Vietnam är av historiska skäl fortfarande problematiska. I februari 2011 blossade en gränskonflikt upp mellan Thailand och Kambodja i området kring Preah Vihear-templet i norra Kambodja. Internationella domstolen i Haag (ICJ) har tilldömt Kambodja rätten till själva templet, och en större del av det omgivande området, men själva demarkationsarbetet har inte kunnat påbörjas mot bakgrund av situationen i Thailand. Ekonomisk utveckling Ekonomisk tillväxt, fattigdom och sårbarhet Kambodja har haft en hög tillväxt under det senaste decenniet en av världens högsta - med tillväxtsiffror på i snitt 8% per år. Perioden har karaktäriserats av en måttlig inflation och en rimligt stabil valuta. Den snabba tillväxten har, tillsammans med övergången från post-konfliktland till en mer stabil situation, medfört förbättringar för Kambodjas befolkning. Fattigdomen har mer än halverats mellan 2004 (53 %) och 2011 (20,5 %), vilket innebär att Kambodja uppnått delar av det första Milleniemålet (MDG 1). Parallellt med detta har förbättringar också skett avseende MDG 2, MDG 4 och MDG 5. I dag skrivs 96 % av alla barn in i grundskolan, och paritet mellan flickor och pojkar har uppnåtts. Barna- och mödradödligheten har minskat. Stora problem återstår dock, t.ex. vad gäller näringsstandarden hos barn (del av MDG 1), kvinnors representation i beslutsfattande organ (MDG 3) och skyddet av miljön (MDG 7). En stor andel av befolkningen befinner sig precis över fattigdomsstrecket och är mycket sårbar för ekonomiska och klimatmässiga förändringar. De sociala skyddsnäten är svaga. Skillnaden mellan stad och land är märkbar. Tre av fyra fattiga bor på landsbygden. Kambodjas BNP ökade med 7,2% 2014 och beräknas öka med 7,5 % under 2015. Kambodja kommer sannolikt att klassas som ett lägre medelinkomstland enligt Världsbankens definition (BNI per capita 1045 dollar), under 2015. Den viktigaste tillväxtkällan är export av kläder som står för ca 80 % av den totala exporten, varav 70 % till Europa och USA. Övriga viktiga drivkrafter för den ekonomiska tillväxten är turism, byggnadsverksamhet och jordbruk. Servicesektorn och industrin är av växande betydelse och utgör 41 % respektive 27 % av BNP, jämfört med jordbrukssektorn som utgör 25 %. En stor utmaning för Kambodja är att diversifiera exporten, både avseende produkter och marknader. Det nuvarande extrema beroendet av klädexport till Europa och USA medför stor sårbarhet inför globala ekonomiska förändringar. På sikt måste den industriella basen diversifieras och utvecklas. Den makroekonomiska situationen är relativt väl balanserad. Inflationen under 2014 beräknas uppgå till drygt 4 %. Banksektorn expanderar och både ut- och inlåning har ökat kraftigt, om än från en låg nivå. Merparten av utlåningen går till företag och projekt inom jordbrukssektorn.
Centralbankens möjligheter att strama åt penningpolitiken är begränsade på grund av den utbredda användningen av dollar i ekonomin. Underskottet i bytesbalansen, 11 % av BNP för 2014, är fullt finansierat av utländska direktinvesteringar och offentliga lån. Skuldkvoten på 33 % av BNP är dock förhållandevis låg i jämförelse med andra länder i ASEAN och är enligt Världsbanken och IMF på en hållbar nivå. Biståndet står för ca 35 % av de offentliga utgifterna och 8 % av de offentliga intäkterna. Kambodja får mer bistånd än de flesta andra länder i Sydostasien och är starkt biståndsberoende, men inte mer än andra länder av samma storlek och på samma utvecklings- /inkomstnivå. Biståndet per capita har ökat under den senaste tioårsperioden, men biståndet i förhållande till BNP/BNI har minskat något, dvs den inhemska ekonomin har ökat något snabbare än biståndet. Export och utländska investeringar har ökat betydligt snabbare än biståndet. Under senare år har en allt större andel av biståndet gått till infrastrukturinvesteringar; främst med finansiering från Kina, som idag är den enskilt största biståndsgivaren till Kambodja. Kambodjas skatteintäkter var 15,5 % av BNP år 2014, under genomsnittet i såväl ASEAN som jämfört med andra utvecklingsländer på motsvarande inkomstnivå. Samtidigt ligger de offentliga utgifterna - som ökade till 20,9 % av BNP 2014 - i linje med jämförbara länder. Ansträngningarna för att öka den inhemska resursmobiliseringen och därmed också minska biståndsberoendet behöver därför intensifieras. Kambodja behöver utveckla och effektivisera sitt skattesystem, samt öka transparensen kring den nationella budgeten och budgetprocessen. På kort sikt planerar regeringen att minska antalet undantag och skattelättnader, samt att effektivisera indrivningen av företagsskatt och indirekta skatter. Kambodja har en öppen ekonomi, och regeringens politik är frihandelsvänlig. Hög prioritet ges till medlemskapet i WTO och till etablerandet av en ASEAN Economic Community år 2015. En viktig del av regeringens ekonomiska politik är också att stödja utvecklingen av den privata sektorn och att attrahera investeringar. Hittills har investeringarna framför allt begränsats till textilindustrin och byggnadssektorn. De utländska direktinvesteringarna har främst kommit från Kina och Sydkorea men även från ASEAN-området. I regeringens politik har utvecklingen av jordbruket hög prioritet, och stora satsningar görs på risproduktion för exportmarknaden. Ambitionen är också att diversifiera jordbruket och öka förädlingsgraden i produkterna. Man eftersträvar också en breddning av industrisektorn till annan lättare tillverkning som t ex elektronik. Hållbar utveckling Den snabba ekonomiska tillväxten, med kraftigt ökade markpriser i attraktiva områden, har lett till omfattande spekulation. Regeringen beviljar ett stort antal koncessioner till utländska investerare för mark att användas för storskalig råvaruproduktion, vilket lett till konflikter rörande de sociala och miljömässiga effekterna. Här kolliderar också ofta de fattigas perspektiv med starka politiska och ekonomiska intressen. Särskilt ursprungsbefolkning i avlägsna områden är utsatta.
Kambodjas beroende av naturresurser samt den stora andel av befolkningen som är sårbar för klimatförändringar gör skyddet av miljön och en miljömässigt hållbar tillväxt, anpassad till klimatförändringar, till en avgörande framtidsfråga. Utvecklingsutmaningarna inom miljöområdet är dock många. Pågående dammkonstruktioner påverkar vattenflödet i Mekong och dess bifloder och gör det mer oförutsägbart. Detta medför i sin tur konsekvenser för jordbruket och fiskenäringen, vilka utgör basen för Kambodjas livsmedelsförsörjning och de fattigas uppehälle. Andra centrala miljöproblem är avskogning, förlust av biologisk mångfald, markförstöring och vattenföroreningar. Kambodja är också utsatt för regelbundna naturkatastrofer, såsom översvämningar och torka. Motståndskraften mot kriser, klimatförändringar och katastrofer är generellt sett svag. Viktiga beståndsdelar för en fungerande miljöpolicy och ett miljö regelverk finns på plats, men efterlevnad är fortfarande bristfällig. För att öka efterlevnaden krävs inte bara tydliga rättsliga ramar och kapacitet hos miljöinstitutionerna. God samhällsstyrning och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna, så som rättssäkerhet, insyn och deltagande, är nyckeln till att förbättra miljöresultat och bidra till att göra fattiga kvinnor och män mindre sårbara. Kambodja har förutsättningar för en fortsatt snabb ekonomisk utveckling, men för att utnyttja möjligheterna och åstadkomma en inkluderande och uthållig tillväxt behöver Kambodja höja utbildningsnivån i samhället och öka antaletproduktiva arbetstillfällen (bl.a. genom fortsatta utländska direktinvesteringar). Man behöver vidare bekämpa korruptionen och öka rättssäkerheten. Kambodja bedöms vara ett av de mest korrupta länderna i världen och ligger på plats 156 av 175 länder i Transparency Internationals index för 2014. Korruption Korruption förekommer på alla nivåer i samhället och drabbar både kvinnor och män. Den påverkar statliga institutioner, administrativa strukturer och offentliga tjänster. De låga lönerna inom statsförvaltningen bidrar till problematiken. Inom t.ex. utbildning och hälsa har mutor institutionaliserats som ett sätt att komplettera de låga lönerna för lärare och sjukvårdspersonal. Polisen och rättsväsendet anses vara bland de mest korrupta institutionerna. Korruptionen på högre nivå, i samband med tillståndsgivning, upphandling etc. är också omfattande. Naturresurssektorn är särskilt utsatt, bl.a. i samband med upplåtelserätter för storskalig råvaruproduktion och avverkningsrätter som ges på oklara grunder. En anti-korruptionslag, som bl.a. tvingar tjänstemän att redovisa sina tillgångar, antogs under 2010, och en anti-korruptionsenhet har inrättats. Korruptionen har blivit en stor politisk fråga och var en viktig orsak till oppositionens framgång i valet 2013. Utbildning och sysselsättning Utbildning spelar en nyckelroll i Kambodjas framtida utveckling. Trots stora kvantitativa framsteg är kvaliteten på utbildningen fortfarande mycket låg, och efter årskurs sex ökar avhoppen och vidgas gapet mellan flickor och pojkars skolgång. En stor andel av de elever som trots allt genomgår hela den nioåriga grundskolan uppnår inte godkänd kunskapsnivå i vare sig läsning eller matematik.
Yrkesutbildning och utbildningens relevans för yrkeslivet har inte heller utvecklats i takt. Elever som genomgått grundskolan och har möjlighet att fortsätta till gymnasiet väljer närmast uteslutande högskoleförberedande utbildning och anser inte yrkesutbildning vara en attraktiv möjlighet. Minst 50 % av studenterna på högre nivå väljer att studera företagsekonomi, trots att dessa utbildningar inte motsvarar arbetsmarknadens behov. De försök som har gjorts att skapa yrkesutbildningar har i stor sett misslyckats, eftersom de inte har etablerats som svar på arbetsmarknadens behov. Samverkan och utbyte mellan utbildningssystemet och arbetsmarknadens parter är mycket svag, vilket leder till brister i såväl relevans som grundläggande utbildningskvalitet. Den formella sektorns andel av arbetsmarknaden är låg (ca 25 %) och arbetstillfällen genereras framförallt inom den informella sektorn. Urbaniseringsgraden är låg, och ca 80 % av kambodjanerna bor fortfarande på landsbygden. Kambodja har också en mycket ung befolkning; varje år kommer 300 000 till 400 000 ungdomar ut på arbetsmarknaden. En mycket stor del av dessa kan inte hitta sysselsättning i det traditionella jordbruket. Detta leder till intern migration och ökad urbanisering. Många ungdomar söker sig också utomlands i jakten på arbete, med bl.a. trafficking som ett växande problem. Samtidigt har företagen stora rekryteringssvårigheter på grund av den låga utbildningsnivån, kombinerad med brist på yrkesutbildning och högre utbildning. Sveriges relationer med Kambodja Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Kambodja 1961 och var ett av de första länderna som lämnade humanitärt stöd till Kambodja efter Röda khmerernas fall 1979. I augusti 2010 öppnade Sverige en ambassad i Phnom Penh vilket ökar möjligheterna att följa och rapportera om utvecklingen i landet samt att bredda och stärka relationerna med Kambodja. Andelen svenska turister i Kambodja har ökat under senare år och den utvecklingen kan förväntas fortsätta i takt med att resandet ökar generellt. Det finns även potential att utveckla de än så länge begränsade handelsrelationerna. Det långsiktiga utvecklingssamarbetet etablerades under 1990-talet och har under de senaste tio åren omfattat fattigdomsbekämpning på landsbygden, utbildning, demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter samt minröjning. De senaste åren har en ökad tyngd lagts vid klimatanpassningsåtgärder. Regeringen beslutade i augusti 2014 om en strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Kambodja 2014-2018, med fokus på tre huvudområden: 1) demokrati/mänskliga rättigheter/jämställdhet, 2) utbildning/sysselsättning och arbetsmarknad samt 3) miljö/klimat och uthållig naturresurshantering. Jämställdhet och hållbar utveckling ska prägla de svenska insatserna. Samarbetsparterna omfattar såväl statsförvaltningen som enskilda organisationer, oberoende forskningsorgan och svenska myndigheter. Det totala beloppet för strategiperioden uppgår till 1 miljard kronor. Verksamheten inom ramen för strategin utgör en del av EU:s gemensamma strategi för Kambodja 2014-2018. Den svenska strategin baseras - liksom den gemensamma europeiska strategin - på en analys av Kambodjas utvecklingsutmaningar och de prioriteringar som anges i landets utvecklingspolitiska plattform; den s.k. Rektangulära strategin III (2014-2018).
Den Rektangulära strategin har tillväxt, sysselsättning, rättvisa och effektivitet som övergripande tema. Strategin är starkt inriktad på en fortsatt snabb ekonomisk tillväxt (7 % per år) och betonar att denna ska vara hållbar, inkluderande, jämlik och motståndskraftig mot plötsliga förändringar. Liksom i tidigare strategier är god samhällsstyrning kärnan i hela strategin. Strategin betonar också särskilt utveckling för ungdomar och kvinnor, samt har ett ökat fokus på utveckling av yrkeskunskaper, högre utbildning och sysselsättningsmöjligheter för unga människor i jämförelse med tidigare strategier. Under 2013 fastställdes också en separat strategi för att hantera och motverka förändringar av klimatet samt en plan för att främja grön tillväxt. De fem största givarländerna/-organisationer var 2014 Kina, Asiatiska utvecklingsbanken, Japan, Världsbanken, och Sydkorea. Sverige är den 10:e störste givaren. Bland EU:s medlemsstater aktiva i Kambodja är Sverige den 3:e störste givaren. USA och Australien är viktiga bilaterala aktörer. Speciellt för givarstrukturen i Kambodja är annars att relativt få traditionella och för Sverige likasinnande bilaterala givare finns representerade. Bl.a. Storbritannien, Kanada, Danmark och Spanien har under senare år avslutat sitt utvecklingssamarbete med Kambodja. Som en av de bilaterala givare som starkast prioriterar mänskliga rättigheter i samarbetet med Kambodja har Sverige en särskild roll att spela vad gäller att främja öppenhet och ansvarsutkrävande samt lika rättigheter och möjligheter för alla. Detta utgör, tillsammans med Sveriges starka roll inom miljö/klimat och jämställdhetsområdet, ett tydligt svenskt mervärde i den kambodjanska kontexten. Sverige har också ett mervärde och komparativa fördelar inom områden där det finns god svensk kompetens, och där institutionella samarbeten kan etableras och relationer och professionella kontakter därmed bibehållas även bortom biståndet. Sverige ses vidare som en aktör utan geopolitiskt egenintresse i Kambodja, och Sveriges möjligheter att påverka kambodjanska aktörer bedöms därför vara goda, även inom områden som av olika anledningar kan vara politiskt känsliga att arbeta med. Sveriges betydelse som samarbetspartner till Kambodja illustreras bl.a. av ett ökat antal kambodjanska högnivåbesök till Sverige under de senast åren. De relationer som under åren byggts upp inom ramen för utvecklingssamarbetet utgör en plattform för att vidareutveckla och bredda relationerna mellan Kambodja och Sverige. Svensk-kambodjanska handelsförbindelser Handelsrelationerna är begränsade. Den svenska exporten till Kambodja uppgick 2014 till 49 MSEK och har inte nämnvärt förändrats de senaste åren. Importen från Kambodja uppgick 2014 till 404 MSEK och har stadigt ökat de senaste åren. Den svenska importen domineras helt av kläder och skor. Den svenska exporten under samma period är mer diversifierad men består till stor del av verksstadsprodukter, maskiner och apparater samt papp och papper. Några svenska företag är verksamma i Kambodja. Comviq har tidigare investerat i den kambodjanska mobiltelefonmarknaden genom sitt dotterbolag Mobitel.
H&M har kontor i Phnom Penh. Några företag (Electrolux, Ericsson, ABB, Assa Abloy) är representerade genom agenter. H&M köper varor från Kambodja och är med sina ca 20% troligen störst av uppköparna i textilindustrin. Svenska BIMA (kopplat till Milvik) har etablerat sig sedan ett år tillbaka och expanderar snabbt i microförsäkringsbranschen. Securitas har lokalt kontor. Det finns också flera svenska entreprenörer inom framför allt turistnäringen. Exportkreditnämnden (EKN) har sedan några år tillbaka medgivit krediter vid export till Kambodja även om landrisken är högt klassad (6 av 7). I mars 2012 besökte en svensk företagsdelegation från Singapore Kambodja och hade möten med handelsministern, andra regeringsföreträdare samt representanter för näringslivet för att studera möjligheterna att göra affärer i landet. Resan var ett samarrangemang mellan Sveriges ambassader i Singapore och Kambodja. En förnyad uppföljande delegationsresa i samarrangemang med Singapore är planerad till hösten 2015. Några svenska företag (exempelvis Scandinavian Care) har gjort sonderande besök. Högnivåbesök Högnivåbesöken mellan Sverige och Kambodja har ökat något de senare åren, främst genom kambodjanska delegationers besök i Sverige. Kambodja till Sverige: Kambodjas finansminister Dr. Aun Pornmoniroth besökte Sverige i mars 2015. Kambodjas vice premiärminister Sar Kheng besökte Sverige i september 2012 och ytterligare ett besök är förestående i maj 2015. Kambodjas nuvarande utbildningsminister Dr. Naron besökte Sverige i maj 2014 och ytterligare ett besök är förestående i maj 2015. Kambodjas dåvarande utbildningsminister Im Sethy besökte Sverige i maj 2011. Sverige till Kambodja: Sidas styrelse samt ledning besökte Kambodja i oktober 2012. Sidas generaldirektör, Charlotte Petri-Gornitzka besökte Kambodja i november 2011. Utrikesminister Carl Bildt besökte Kambodja 2009 i samband med ASEM:s utrikesministermöte. Dåvarande statssekreteraren Joakim Stymne besökte Kambodja i januari 2008 och biståndsminister Gunilla Carlsson i maj 2008. Dåvarande justitieministern Tomas Bodström besökte Kambodja 2006.