C-UPPSATS. Konsekvenser av införandet av IFRS 3. Christian Becker Patrik Larsson. Luleå tekniska universitet

C-UPPSATS 2007:232 Konsekvenser av införandet av IFRS 3 Christian Becker Patrik Larsson Luleå tekniska universitet C-uppsats Företagsekonomi Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Redovisning och styrning 2007:232 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--07/232--SE

FÖRORD Vi vill tacka de som stöttat oss och lagt ned tid för att ge oss värdefull information, utan er hade arbetet inte kunnat fullföljas. Vi vill även ta tillfället i akt att tacka opponenterna i vår seminariegrupp för deras värdefulla synpunkter. Vi vill också tacka vår handledare Lars Lassinantti för det stöd vi har fått av honom. Luleå den 25 maj 2007 Christian Becker Patrik Larsson

SAMMANFATTNING Denna uppsats behandlar konsekvenserna av IFRS 3. Vårt syfte har varit att belysa vilka konsekvenser IFRS 3 har medfört för företag två år efter införandet. För att få en mer varierad syn valde vi även att intervjua en auktoriserad revisor. Dessa svar har sedan sammanställts för att undersöka vilka konsekvenser det nya regelverket inneburit för bolagen i fråga. Regeländringen har bland annat som syfte att öka harmoniseringen vad gäller redovisningen från företag världen över. Vidare är det tänkt att de ökade kraven på upplysningar som IFRS3 innebär skall hjälpa investerare och intressenter att fatta bättre beslut. Det har dock visat sig att detta är en tunn linje att vandra över, då å ena sidan investerare och aktieägare får bättre beslutsunderlag, medan å andra sidan företagen kan känna sig tvingade att lämna ut känslig information. Det finns alltså en tendens att regeln både hjälper och stjälper en aktieägare. Praxis har dock inte lagt sig än, varför regelverket sannolikt kommer att ses över, inte minst, på grund av ovanstående. Det har även visat sig att impairment test tenderar till att öka det spelrum som företagen har vid värdering. Graden av subjektivitet har därmed ökat.

ABSTRACT This thesis discusses the consequences of IFRS 3. Our purpose has been to cast light on what consequences IFRS 3 has brought for companies two years after the introduction. In order to get a more varied perspective we have also chosen to interview an accountant. These answers have been compiled in order to examine the consequences on the companies in question. One purpose of the new rule is to increase the harmonisation concerning the accountancy for companies world wide. It is also intended to increase the information in order to help investors and stakeholders to make better decisions. It has been proven that on the hand that investors and shareholders have received better information to make decisions, but on the other hand companies can feel that they are leaving sensitive information. There is a tendency that the new law both can help and make it more difficult for a shareholder. Custom is however not yet final, the reason why the new law probably are going to be reviewed, not least, because of what has been said above. It has also been shown that impairment test tends to increase companies room to manoeuvre. The level of subjectivity has thus increased.

Innehållsförteckning 1. Inledning...1 1.1 Problemdiskussion... 1 1.2 Syfte... 2 2. Metod...3 2.1 Litteratursökning... 3 2.2 Forskningsstrategi... 3 2.3 Val av fall... 3 2.3.1 Urvalsmetod... 3 2.4 Datainsamlingsmetod... 4 2.5 Metodproblem... 4 2.5.1 Reliabilitet... 5 2.5.2 Validitet... 5 2.6 Analysmetod... 5 3. Teoretisk referensram...6 3.1 Goodwill... 6 3.2 Redovisningsharmonisering... 7 3.3 IFRS 3... 9 3.4 Impairment test... 11 3.5 För- och nackdelar med impairment test... 12 3.6 Rättvisande bild... 12 3.7 IAS 36 Upplysningskrav... 13 3.8 Tänkbara konsekvenser av IFRS 3... 14 3.9 Tidigare forskning... 15 4. Empiri...16 4.1 Företag A... 16 4.2 Företag B... 17 4.3 Företag C... 18 4.4 Företag D... 19 5. Analys/tolkning...21 5.1 För- och nackdelar med impairment test... 21 5.2 Rättvisande bild... 22 5.3 Tänkbara konsekvenser av IFRS3... 23 5.4 Vad en potentiell investerare bör tänka på... 23 5.5 Har syftet med IFRS3 uppnåtts?... 24 6. Slutsatser...25 6.1 Avslutande diskussion... 25 6.2 Tips på fortsatt forskning... 26 Källförteckning...27 Bilaga 1...30 BILAGOR Bilaga 1 e-postenkät

1. Inledning 1.1 Problemdiskussion IASB, International Accounting Standard Board, är en internationell privat organisation som sedan 1973 verkat för att förbättra och harmonisera världens redovisning (Artsberg, 2005, s 136). En viktig rekommendation från IASB för goodwill är IFRS 3. Enligt Thomasson, Arvidsson, Lindquist, Larson och Rohlin, (2004, s 235) uppkommer goodwill då en näringsidkare köper ett annat företag, och får tillgång till bland annat upparbetade affärskontakter. Goodwill är skillnaden mellan köpeskillingen och värdet av det egna kapitalet i det köpta företaget (ibid). Arnell (2004) skriver att debatten om redovisning av goodwill har pågått länge. Artsberg (2005, s 389) påpekar att en av de mest kontroversiella redovisningsfrågorna som ständigt utmanat normgivare är koncernmässig goodwill och hur lång tid den ska skrivas av och om den överhuvudtaget skall skrivas av. Arnell (2004) skriver att införandet av IFRS 3 innebär att goodwill inte längre skall skrivas av. Istället för avskrivningar skall impairment tests göras, vilket betyder att man ska se om goodwill behöver skrivas ned eller inte. Törning (2006) skriver att koncerner som tillämpar IFRS har genom sin övergång till IFRS fått ha posten goodwill med obestämd nyttjandeperiod i sin balansräkning. Arnell (2004) påpekar att motivet till IFRS 3 var att främst åstadkomma en anpassning till motsvarande regler i USA. Genom detta förfarande skulle förutsättningar skapas för en gemensam redovisningsstandard för hela världen och således mer jämbördiga spelregler vid förvärv av företag. Arnell (2004) skriver att den nya metoden för att hantera goodwill inte är problemfri. Nedskrivningar, eller frånvaron av dem, ger investerarna kontinuerliga signaler om hur misslyckat eller lyckat ett förvärv har varit. Företag som rapporterar nedskrivningar av goodwill måste se till att inte överraska investerare och analytiker genom nedskrivningen. Arnell påpekar också att en nedskrivningsprövning ofta bygger på prognostiserade kassaflöden och att en sådan prognostisering ibland kan vara mer en fråga om konst än vetenskap. Enligt en artikel i Balans (2006) baseras nedskrivningstesterna i de flesta fall på en diskonterad kassaflödesberäkning som kräver delvis subjektiva bedömningar. Upplysningskraven har tillkommit för att tydliggöra vilken subjektivitet och osäkerhet som finns i beräkningarna (ibid). Enligt Rick Wayman (2002), auktoriserad finansanalytiker för sajten Investopedia.com, finns ytterligare fördelar med införandet av impairment test. Ett av de mest uppenbara är det faktum att det numera blir betydligt lättare för investerare att analysera ett företag. Före regeländringen kunde ett företags balansräkningar vara uppsvällda av värden direkt hänförda till den finansbubbla som rådde under tiden kring millennieskiftet när diverse företagssammanslagningar ägde rum (ibid). De missvisande balansräkningarna under denna tid förvirrade analytiker, vilket även drabbade potentiella investerare som inte fick ett stabilt riktvärde för vad en aktie kunde vara värd i ett specifikt företag. Införandet av impairment test tvingade företagen att omvärdera tidigare mindre bra köp (ibid). Wayman (2002) skriver vidare om de nackdelar som är förekommande vid värdering enligt impairment test. Värdering till verkligt värde beskrivs av många som lika mycket konst som vetenskap (ibid). Wayman (2002) skriver att ett företag kan värderas till olika värden, utan att det för den delen behöver handla om bokföringsbrott. I och med det spelrum som finns för företagen att själva värdera goodwill är risken betydande att subjektiva 1

bedömningar uppstår i syfte ett undvika nedskrivningstest. Wayman (2002) menar att bokföringsbedrägeri kommer att öka när ekonomichefer försöker undvika nedskrivningstest. Skulle en goodwill internt bedömas sjunka i värde, vilket skulle innebära kostnader för nedskrivning, är det istället mer troligt skriver Wayman (2002), att företaget struntar i att ta upp det verkliga värdet för att istället vänta tills värdet stigit återigen. Vidare nämner Wayman (2002) andra avigsidor som det faktum att investerare inte vet vad som pågår bakom kulisserna, det blir helt enkelt omöjligt för investerarna att bedöma om ledningen sköter sina åtaganden korrekt eftersom värderingsprocessen och kopplingen av goodwill till olika enheter inom företaget inte behöver offentliggöras. Bara detta ett ypperligt tillfälle för manipulation menar Wayman (2002). Värdering av goodwill med hjälp av impairment test sågs till en början av flertalet som ett rättvist instrument för värdering. Det så kallade verkliga värdet skulle ge en mer korrekt bild av företagens tillgångar istället för de beräkningar som användes dessförinnan, vilka baserades på historiska anskaffningsvärden. Kritik har dock börjat uppstå från olika håll, och det är just begreppet verkligt värde som står i blickfånget. Kritiska röster hörs, kanske mindre förvånande, från bland annat tyskt håll. En professor vid namn Karlheinz Küting, verksam vid Universität des Saarlandes, (2004) menar att ordet i sig är positivt laddat, vilket kan få läsaren att tro att värderingen är korrekt utförd. I själva verket behöver det inte vara så lätt menar Küting. Professorn menar att verkligt värde är omöjligt att implementera i praktiken, han säger vidare att för det övervägande flertalet immateriella tillgångar inte finns ett tillförlitligt sådant värde. Küting är dock överens med Wayman vad gäller synen på det ökade spelrum för företagen att värdera sina tillgångar fördelaktigt, något som de menar leder till ett vilseledande av intressenter. Arnell (2004) skriver att konsekvensen av att överge kravet på att skriva ned goodwill och istället göra årliga nedskrivningsprövningar kan få mycket stor effekt på resultaten hos många bolag. Författarna skriver att om företag klarar sina impairment test utan nedskrivningar kommer nettovinsten öka som en följd av de nya reglerna. Koncernernas resultat kan emellertid drabbas av häftiga svängningar till följd av nedskrivningar av förvärvad goodwill om det förvärvade dotterbolaget inte utvecklas som förväntat (ibid). IFRS 3 infördes 2005; det har alltså gått två år efter införandet. Vi tycker att det skulle vara intressant att se hur företag har påverkats av IFRS 3. Tidigare studier har gjorts men vi tycker det vore bra om det inte bara tittades ett år efter införandet. En tidigare c-uppsats efterfrågade undersökningar om hur införandet av IFRS 3 skulle påverka svenska företag på lång sikt. 1.2 Syfte Vårt syfte är att belysa de konsekvenser IFRS 3 har medfört för företag två år efter införandet. 2

2. Metod 2.1 Litteratursökning Vid vår litteratursökning använde vi oss främst av databaser som Ebsco, Lucia, och Libris för att hitta relevant information. Sökord som använts är impairment test, IFRS3, nedskrivningstest, goodwill, rättvisande bild, a true and fair view, IAS 36, goodwill amortization, och goodwillavskrivning. Dessa ord användes var för sig och i kombination. Fysiska böcker har vi endast använt i mindre grad, då ämnet är relativt nytt och föränderligt. En källa till senaste information inom ämnet har tidskriften Balans varit, ur vilken lämplig fakta användes till referensramen. 2.2 Forskningsstrategi Eftersom vi har valt att gå till djupet med ett fåtal företag anser vi att en fallstudie är det mest lämpliga alternativet. Denscombe, (2000, s 41) skriver exempelvis att principen för en fallstudie är att sökarljuset snarare riktas mot enskilda enheter än mot ett brett spektrum. Ämnet hade inte kunnat studeras lika effektivt om vi valt surveyundersökning som strategi. Detta förklarar Denscombe med att denna strategi inte är ämnad att gå till djupet med. Denscombe skriver vidare att det blivit allt vanligare att använda fallstudier i samhällsforskningen, i synnerhet vid småskaliga undersökningar, något som en C-uppsats bör räknas till. Då syftet med denna uppsats är att belysa de konsekvenser IFRS3 har medfört för bolag två år efter dess införande, ansåg vi att en fallstudie vore det mest lämpliga alternativet. 2.3 Val av fall Denscombe, (2000, s 44) skriver att en fallstudie vanligtvis kräver att forskaren gör ett val från en lång rad av tänkbara händelser, människor, organisationer etcetera. Forskaren måste välja ut ett (eller några få) exempel från en bredare grupp som undersöks. (ibid) Denscombe skriver vidare att, vilket ämnet än är, så är fallstudien i regel beroende av att man bland ett stort antal möjligheter medvetet och explicit väljer vilket fall som ska undersökas. Detta val måste kunna motiveras. Vi har valt att kontakta företag som är noterade på Stockholmsbörsen. Detta eftersom IFRS3 endast gäller för noterade företag. Ett av företagen i vår undersökning är verksam inom gruvbranschen, det andra företaget är leverantör till sjukvården och har specialiserat sig inom områdena desinfektion och sterilisering och det tredje tillverkar hårdmetallprodukter och utrustning för bergbearbetning. Ett av Sveriges största revisionsbolag är också med för att vi ska kunna få revisorernas synvinkel inkluderat i vårt arbete. Vi tror att de kan ge en mer ärlig bild än vad företagen kan tänkas ge och därför är revisionsbolaget med. 2.3.1 Urvalsmetod Enligt Backman (1998, s 79) är det slutgiltiga urvalet av primärstudier självklart beroende av det valda problemet. Det är vanligen det karaktäristiska som blir föremålet för urvalet menar Backman. Det kan röra sig om en speciell behandling, en viss typ av försökspersoner, ett speciellt utfall och så vidare. Enligt Backman kan man ibland använda den omvända strategin, alltså att man listar kriterier som utesluter vissa studier. Med tanke på vårt syfte med uppsatsen så är det karaktäristiska, vad gäller vårt urval av fallföretag, börsnoterade företag som är påverkade av IFRS3 efter dess införande. Genom att studera Stockholmsbörsens Large Cap-lista valde vi ut 16 företag som vi kontaktade 3

angående huruvida de ville delta i vår studie eller ej. Av dessa kunde sex företag tänka sig delta men i slutändan deltog fyra företag. 2.4 Datainsamlingsmetod Vi har valt att använda oss av kvalitativ data och en kvalitativ metod för datainsamling. Datainsamlingen har bestått i form av e-postintervjuer som följde en utformad intervjuguide. Det finns enligt Denscombe (2000, s134) olika typer av forskningsintervjuer. Ett exempel är strukturerade intervjuer, vilket innebär att forskaren har en mycket stark kontroll över frågornas och svarens utformning. Den strukturerade intervjun liknar i själva verket ett frågeformulär som respondenten besvarar ansikte mot ansikte. Författaren skriver vidare att den starka kontrollen över frågornas ordalydelse, frågornas ordningsföljd och den uppsättning svar som erbjuds ger forskaren fördelen av standardisering Detta vår något som vi tyckte passade vårt arbete då vi ville jämföra de underliggande svaren, för att på så vis presentera en analys av god kvalitet. Vi har valt att skicka ut e-postintervjuer med de utvalda respondenterna på grund av det geografiska avståndet och den ekonomiska kostnaden det de facto innebär att utföra en besöksintervju. Genom empiri fick vi således tillgång till kvalitativ primärdata. Sekundärdata är hämtad ur databaser som Ebsco, Emerald och Lucia. Även sökningar i tidskriften Balans har varit aktuellt för detta ändamål. Sekundärdata har varit stommen till vår referensram. Insamling av primärdata har skett via våra e-postintervjuer, ur vilka vi sedan arbetat fram empirin till vår uppsats. Kompletterande frågor ställdes vid behov för att säkerhetsställa ett så precist svar som möjligt. 2.5 Metodproblem IFRS3 är som tidigare nämnts endast tvingande för noterade bolag. Då ekonomichefer på högre koncernnivå ej var tillgängliga i Luleå blev vi tvungna att söka oss till företag med huvudkontor utanför Luleå. Denscombe skriver dock att personliga intervjuer är kostsamma. I just vårt fall skulle kostnaderna bli orimliga då respondenten ofta befinner sig 90 mil söderöver. Det som återstod var e-postintervjuer alternativt telefonintervjuer. Denscombe skriver att postenkäter (i vårt fall e-post intervjuer) ofta har en låg svarsfrekvens, fördelen är dock att den är mindre inkräktande på den privata sfären (ibid.) Detta i kombination med det faktum att de flesta företag hade mycket att göra bidrog till att vi slutligen valde e-postintervju som metod för insamling av primär data. Vi är medvetna om att avsaknaden av personliga intervjuer omöjliggör ett erhållande av respondentens ansiktsutryck, kroppsspråk etc. Detta faktum kan dock vägas upp av att det enligt Denscombe är mindre betungande för respondenten att besvara en enkät. Vidare skriver Dahmström (2002, s77) att det är svårt att fånga intervjuobjektets intresse under en längre tid när intervjuaren och respondenten inte kan se varandra. Med detta i åtanke var det viktigt att vårt formulär inte var allt för komplicerat och omfattande, eftersom formuläret då riskerar att falla i glömska hos respondenten. Då vår uppsats är kraftigt beroende utav de svar som framkommer ur de formulär vi skickat ut, är utformningen av själva enkäten av yttersta vikt. Exempelvis måste det lämnas tillräckligt med utrymme under respektive fråga för att respondenten inte skall formulera sig allt för kortfattat. Vidare måste frågorna ställas på ett sådant sätt att inga missförstånd föreligger. För som Denscombe (2000, s 109) skriver kommer den stora majoriteten respondenter antagligen att vara mindre välvilligt inställda till forskarens vädjan om att fylla i frågeformuläret en andra gång för att komma till rätta med misstag i den förra versionen. Forskaren har alltså stor press på sig för att få det rätt från början. (ibid) 4

2.5.1 Reliabilitet Enligt nationalencyklopedin är reliabilitet ett mått på ett tests precision. Reliabiliteten beskriver alltså hur väl ett test mäter det som det mäter (ibid.) En annan definition är den av Patel och Davidsson, (2003) som skriver att reliabilitet handlar om hur tillförlitlig undersökningen är och hur väl undersökningen kan motstå slumpmässiga inflytanden av olika slag. För att höja graden av reliabilitet har vi varit noga med att ställa samma frågor till samtliga företag. Undantag har dock delvis gjorts i fallet revisorer då de få anses vara i en annan bransch än företagen vars bokslut de granskar. Eftersom respondenten haft relativt god tid på sig att svara och reflektera över sina svar anser vi att reliabiliteten har ökat. 2.5.2 Validitet Enligt Nationalencyklopedin är validitet något som kan betecknas som frånvaro av systematiska mätfel, till skillnad från reliabilitet som innebär frånvaro av slumpmässiga sådana. Dahmström (2000, s 55) skriver att en bra undersökning karaktäriseras av validitet, det vill säga, att man idealt med sina frågor eller observationer faktiskt mäter det man vill mäta. För att öka validiteten har vi därför utformat våra frågor efter referensramen, problemdiskussionen och syftet. Vi har i förväg kontaktat potentiella intervjuobjekt om vårt ärende för att få en bekräftelse huruvida dessa kan tänka sig delta i vår undersökning eller ej. Kravet från vår sida var att befattningen skulle vara ekonomichef/controller eller liknande. På så vis har vi också kunnat försäkra oss om att rätt person svarar på vår enkät. Dock skriver Denscombe att det ändå inte går att säkerställa att det de facto är ekonomichefen som svarar, denne kanske har tidsbrist och kanske väljer att delegera uppgiften till en person under honom eller henne. En annan risk är att respondenterna inte lagt ner tillräckligt med tid vid besvarandet, eller att de inte har tillräckligt med erfarenhet av de nya reglerna och inte hunnit reflektera över vilka konsekvenser dessa medfört. Detta är något att ha i åtanke då IFRS3 ännu får betraktas som relativt nytt. Validiteten ökar vi dock genom att låta respektive respondent yttra sig om empirin när denna är klar efter avslutade intervjuer. 2.6 Analysmetod När vi arbetade med vår analysdel arbetade vi som nämnts ovan utifrån vårt syfte, referensram och problemdiskussion. Utifrån detta arbetade vi fram en intervjuguide. Eftersom vi har både företag och revisionsbolag i vår undersökning, skiljde sig enkäterna åt något. Dock var merparten av intervjuguiderna identiska, eftersom vi ville se om företagen svarade på ett annat sätt än revisorerna. Eftersom våra frågor var öppna och semistruktuerade har vi valt att sammanställa e-postintervjuerna med de utvalda respondenterna genom att presentera det i en sammanhängande och löpande text. Vi har dock valt att presentera intervjuerna bolag för bolag, detta främst för att underlätta för läsaren. Teori, empiri och analysdelen skall i största möjliga mån ha en genomgående struktur för att ytterligare underlätta för den potentielle läsaren. Vi kommer att presentera vårt resultat i empirikapitlet ur vilket analysen i det efterföljande kapitlet har sin grund i. Kravet från vår sida var att befattningen skulle vara ekonomichef/controller eller liknande. 5

3. Teoretisk referensram 3.1 Goodwill Goodwill har debatterats i många länder världen över och akademiker och forskare har diskuterat detta problem ända sedan 1890-talet. Problemet med att hantera goodwill har varit mycket kontroversiellt och diskuterats av akademiker och revisorer över hela världen. Trots alla otaliga försök och befintliga redovisningsstandarder finns det fortfarande inte en universellt accepterad metod för att hantera goodwill. Flera olika länder har olika typer av metoder för att hantera goodwill. (Seetharam, Balachandran & Saravanan, 2005) Goodwill är en immateriell anläggningstillgång (Hansson, Arvidson & Lindquist, 2001, s 37). Med immateriella tillgångar avses tillgångar som inte är av fysisk natur, tillgångar som man inte kan ta på (op cit, s 35). Redovisningsrådet 15 p 7 definierar en immateriell tillgång som en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk substans. Artsberg (2005, s 234) ger några exempel på immateriella tillgångar som goodwill, forskning och utveckling, varumärken, reklam, utbildning, företagsetablering, organisationskostnader med mera. Hansson et al (2001) skriver att värdering och uppskattning av den ekonomiska livslängden för dessa tillgångar kan vara förknippade med en betydande osäkerhet. Goodwill uppkommer då en näringsidkare köper ett annat företag, och får tillgång till bland annat upparbetade affärskontakter. Med goodwill menas differensen mellan köpeskillingen och värdet av tillgångar minus skulder i det köpta företaget. (Thomasson et al, 2004, s 242) Redovisningsrådet 17:77 skriver att goodwill kan ses som en betalning för framtida ekonomiska fördelar. Dessa fördelar kan vara en följd av synergier mellan förvärvade och egna tillgångar eller från tillgängliga som var för sig inte uppfyller kraven på att redovisas som tillgångar. Goodwill ger inte upphov till inbetalningar oberoende av andra grupper eller tillgångar och således kan inte återvinningsvärdet på goodwill fastställas om det ses isolerat (ibid). Kam (1990, s 403f) ger några exempel på goodwill som speciella färdigheter och kunskaper, sociala kontakter och affärskontakter, ett gott rykte, bra ledarskap, strategisk placering och en utmärkt försäljningsmanager. Enligt Artsberg (2005, s 241) utgörs goodwill i vissa företag till huvudsaklig del av ett starkt varumärke. Den goodwill som enligt normerna får aktiveras är den som uppstår vid företagsköp, så kallad förvärvad goodwill (ibid). Vissa anser att goodwillens natur bör särskiljas från goodwillvärderingen. Det bör skiljas mellan metoden för att bestämma goodwills värde och vad goodwill egentligen är, eftersom de två är helt olika saker. Den accepterade metoden för att bestämma storleken på goodwill är att först ta det man betalat och dra ifrån marknadsvärdet på alla identifierade tillgångar. Kvar finns goodwill. Dock är detta inte definitionen av goodwill. Somliga säger att goodwill är skillnaden mellan värdet på företaget som helhet och värdet på de tillgångar i företaget som kan separeras. Detta är dock en värderingsmetod och inte en definition. (Kam, 1990, s 403f) Enligt en artikel i Balans (Så ska immateriella, 2004) finns två olika typer av goodwill, den ena är inkråmsgoodwill och hör hemma i den juridiska delen, den andra är koncerngoodwill som bara gäller för koncernredovisningen. Inkråmsgoodwill kan uppstå när ett företag förvärvar till exempel en affärsrörelse ur ett annat företag utan att köpa aktierna/andelarna i det andra företaget. Vid förvärvet ska köpeskillingen fördelas på de 6

tillgångar som förvärvats. Om det återstår en restpost efter fördelningen kallas detta för inkråmsgoodwill (ibid).koncerngoodwill uppstår när ett företag förvärvar ett annat företag. Köpet av dotterföretagets aktier/andelar redovisas som en finansiell anläggningstillgång i det förvärvande företaget (ibid). Hansson et al (2001, s 37) skriver att det köpta företaget blir ett dotterföretag om förvärvaren är ett aktiebolag eller annan form av rörelsedrivande juridisk person och kommer sedan att ingå i koncernredovisningen. Enligt Deloittes folder (no date) skall goodwill som uppkommer genom ett företagsförvärv redovisas som en tillgång. Goodwill skall till en början värderas till det anskaffningsvärde som motsvarar det belopp varmed anskaffningsvärdet för företagsförvärvet överstiger de övertagna nettotillgångarna (ibid). En av de mest kontroversiella redovisningsfrågorna, som ständigt har utmanat normgivare är om koncernmässig goodwill och mer specifikt hur lång tid den ska skrivas av och om den överhuvudtaget skall skrivas av (Artsberg, 2005, s 389). Normgivarna har föredragit kort avskrivningstid eller direkt bortskrivning eftersom det finns en rädsla för en alltför oförsiktig redovisning kombinerad med en osäkerhet om vad goodwill egentligen är (ibid). Enligt årsredovisningslagen 4:e kapitlet 4 2 stycket skall nyttjandeperioden för goodwill uppgå till högst fem år, om inte en annan längre tid med rimlig grad av säkerhet kan fastställas. Om en sådan längre avskrivningstid tillämpas skall det lämnas en upplysning om detta i en not samt att skälen för den längre avskrivningsperioden skall anges. Redovisningsrådet rekommendation om koncernredovisning, RR 1:00 p 77, föreskriver att goodwill skall skrivas av på ett systematiskt sätt över nyttjandeperioden. Nyttjandeperioden skall återspegla företagets uppskattning av den period under vilken framtida ekonomiska fördelar som goodwillposten representerar kommer företaget tillgodo. Om inte annat kan visas förutsätts det att nyttjandeperioden inte överstiger tjugo år (ibid). Redovisningsrådets rekommendation om koncernredovisning, 1:00 p 60 föreskriver att det i sällsynta fall kan finnas övertygande skäl för att goodwillposten har en nyttjandeperiod som överstiger tjugo år. Längre fram i teorin kommer dock redogöras för nya regler som gäller för koncerner, nämligen impairment test då goodwill inte längre skall skrivas av utan koncernerna skall istället testa om goodwill har minskat i värde och således om det behöver skrivas ned. 3.2 Redovisningsharmonisering Artsberg (2005, s 138) menar att ett skäl för att reglera redovisningen internationellt är att harmonisera redovisningen mellan olika länder. Ekholm och Troberg (1996) skriver om att det i en global kapitalmarknadsomgivning inte fungerar att gömma sig bakom ett visst lands lagar och regler, i alla fall inte på lång sikt. Det främsta motivet till att harmonisera redovisningen brukar anges som de krav på jämförbara redovisningar som de globala kapitalmarknaderna har (Artsberg, 2005, s 144). Artsberg skriver att redovisning kan ses som affärslivets språk och kan överbrygga tid och rum. Vidare skriver författaren att redovisning i en globaliserad värld kan underlätta och möjliggöra kontroll och styrning på avstånd. Förutsättningar för detta är ett internationellt redovisningsspråk som kan framställa det som först ter sig främmande till någonting förståeligt (ibid). Multinationella företag är i behov av internationell redovisningsharmonisering eftersom företagen därigenom kan reducera sina kostnader för att analysera redovisningar från olika länder. Med internationell redovisningsharmonisering behöver inte företagen tillämpa lika många olika redovisningssystem och därmed kan företagen minska sina kostnader. 7

Internationell redovisningsharmonisering skulle ge stora fördelar till internationella företag, särskilt inom EU. (Blake, Amat, Gowthorpe & Pilkington, 1998) Globaliseringen av marknaderna har lett till att behovet av externa investerare har ökat i synnerhet för stora och mellanstora företag runt om i världen. Det är de externa investerarna som i framtiden kommer att bidra med kapital. Den internationella harmoniseringen kommer vara inriktad på att förse investerare med användbar information och därmed förse investerare med företagsrapporter som reflekterar den ekonomiska verkligheten vilket borde effektivisera investeringarna. Detta kommer i sin tur gynna samhällen över hela världen. (Damant, 2001) Artsberg (op cit, s 139) skriver att IASB så här långt inte har haft möjligheten att skapa rekommendationer som är vad man benämner dem som, det vill säga standards. Artsberg skriver att anledningen till detta är att IASB är en privat organisation och kan därför bara ge ut rekommendationer. Vidare står att IASB har, för att inte få sin trovärdighet ifrågasatt genom att ge ut rekommendationer som ingen följer, accepterat flera valalternativ. Inom EU finns flera olika kulturer som ser olika på redovisningens syfte och redovisningslösningar. Den europeiska unionen är ett politiskt projekt och det blev en kompromiss över den modell man valde (ibid). Enligt Internationell redovisningsstandard i Sverige (2006, s 3) har noterade företag varit skyldiga att tillämpa redovisningsstandarderna IFRS vid upprättandet av koncernredovisning. Vidare står att de standarder som skall tillämpas är International Financial Reporting Standards (IFRS) och International Accounting Standards (IAS). Dessa standarder kompletteras av International Financial Reporting Committees tolkningsuttalanden och dess föregångare Standard Interpretations Committee. IASB är standardsättaren och därefter behandlar EU standarderna för att i en särskild ordning anta dem. De standarder som antas publiceras i Europeiska Unionens officiella tidning på varje medlemsspråk. Dessa standarder blir gällande för hela EU (ibid). van Hulle (1993) framför tre strategier för harmonisering på de jurenivån, vilket betyder av regelverket. Dessa tre strategier kan hänvisas till de tre dominerande regleringsorganen, FASB, EU och IASB. Strategierna är: 1. standardisering som syftar till uniforma regler utan någon valmöjlighet. Denna modell används av FASB (amerikanskt regleringsorgan). 2. likvärdiga regler samt notupplysningar. 3. valmöjlighet, där önskvärt alternativ indikeras. Artsberg (2005, s 139) skriver att IASB appellerar till sin roll som exportorgan och således hoppas man kunna nå en informell auktoritet även om en formell inte finns. Situationen är annorlunda i EU än i USA. I EU finns flera olika kulturer med olika syn på redovisningslösningar och syftet med redovisningen. EU är ett politiskt projekt och den valda modellen nåddes genom en kompromiss (ibid). Vidare skriver Artsberg att EU ansåg sig kunna skapa en harmoniserad, jämförbar redovisning, med vissa minimikrav och genom att kräva förklarande tilläggsupplysningar. Artsberg skriver att processen att ta fram EU-direktiven på redovisningsområdet var en lång och mödosam sådan. EU-direktiven vilar emellertid formellt sett på en hög auktoritet då de väl är framförhandlade. Artsberg skriver att trots retoriken inom EU har unionen på många områden inte lyckats skapa 8

ekonomisk likvärdiga regler. Den internationella aktiemarknaden idag är på ett helt annat sätt än då EU började sin harmoniseringsplan (ibid). Artsberg skriver att en av förutsättningarna för integrering är att redovisningen blir jämförbar. På grund av att FASB inte var intresserad av ett samarbete på lika villkor med EU vände sig EU till IASB och den 12 mars 2002 togs ett principbeslut i Europaparlamentet att ge Kommsionen i uppdrag att ta fram ett regelverk som bygger på IASBs normer. Dessa normer skulle från och med 2005 vara tvingande för marknadsnoterade bolag (ibid). Artsberg (2005, s 141) hävdar att eftersom man inom EU har erfarenhet av att kulturella traditioner och institutionella förhållanden leder till olika tolkningar är det av stor vikt att det finns gemensamma tolkningar och tillämpningsföreskrifter. Tolkningar och tillämpningsföreskrifterna tas fram av IASBs tolkningskommitté förutsatt att de först har granskats av EU och godkänts. 3.3 IFRS 3 IASB som tidigare gick under namnet IASC är en internationell privat organisation vars syfte sedan 1973 är att förbättra och harmonisera redovisningen i världen (Artsberg, 2005, s 136). IASB står för International Accounting Standards Board och är dominerad av de större västländerna (ibid). Artsberg skriver att IASBs styrelse utgörs av 14 medlemmar från nio länder; de anglosaxiska länderna, Tyskland, Frankrike samt Japan. Styrelsemedlemmarna representerar olika kategorier som normgivare, företag, användare och revisorer (ibid). I Guide till IFRS (2004) framkommer att enligt EUs IAS-förordning är alla europeiska företag, som har aktier eller skuldebrev noterade på en reglerad marknad skyldiga att upprätta sin koncernredovisning enligt internationella redovisningstandarder som betecknas IFRS. NGM, Aktietorget och Stockholmsbörsen är svenska reglerade marknader och omfattas av IFRS. Företag som har värdepapper noterade på en så kallad inofficiell lista, som Göteborgs OTC-lista, omfattas inte av förordningen (ibid). I Guide till IFRS (2004) står det att IASB publicerade IFRS 3, Företagsförvärv, den 31 mars 2004. Publiceringen av den nya standarden om företagsförvärv fick till följd att IASB gjorde ändringar i IAS 38, Immateriella tillgångar och IAS 36, Nedskrivningar (ibid). Enligt Deloittes (no date) folder ställer reglerna i IFRS 3 väsentligt högre krav på identifiering av förvärvade tillgångar, skulder och ansvarsförbindelser i samband med företagsförvärv jämfört med tidigare regler och praxis i Sverige. IFRS 3 innebär bland annat att förvärvade identifierbara immateriella tillgångar, till exempel, kundregister och orderstock, ska särskiljas från goodwill. Detta skall ske om dessa uppfyller kriterierna för att vara en tillgång. I Deloittes folder (no date) står att IFRS 3 har resulterat i att fler immateriella tillgångar skall identifieras och redovisas skilt från goodwill. I foldern Guide till IFRS 3, (2004) utgiven av Ernst & Young, kan man läsa att en immateriell tillgång endast kan identifieras om den: a) är avskiljbar, vilket innebär att den kan säljas, licensieras eller uthyras för sig eller tillsammans med andra tillgångar, till exempel databaser och kundregister eller b) har sin grund i kontraktsenliga eller andra formella rättigheter, till exempel orderstock, varumärken och internetdomännamn. 9

IASB har angivit ett antal exempel på immateriella tillgångar som borde kunna avskiljas från goodwill. Tabell 1. Immateriella tillgångar som kan skiljas från goodwill. Typ av goodwill Exempel Marknadsrelaterade Varumärken, icke-konkurrensavtal och internetdomännamn Kundrelaterade Kundregister, orderstock, kundkontrakt och icke-kontraktuella kundrelationer Konstnärliga Böcker, tidningar, bilder, video och upphovsrätter avseende operator Kontraktbaserade Royaltyavtal, leasingavtal, franchiseavtal och sändningsrättigheter Teknologi Dataprogram, databaserm recept och processer Källa: foldern Guide till IFRS 3, utgiven av Ernst & Young. Törning (2006) menar att goodwill enligt svensk god redovisningssed och IFRS heter likadant fastän innehållet skiljer sig åt. Törning påpekar att goodwill enligt IFRS är mer avskalad eftersom många immateriella tillgångar som inte är balansgilla enligt svensk god redovisningsed, brutits ut och redovisats som en separat tillgång. Dessa immateriella tillgångar har ofta en kort nyttjandeperiod. Enligt IFRS representerar ofta kvarvarande goodwill enbart de synergieffekter som förvärvaren förväntas uppnå (ibid). IFRS 3 innebär också att goodwill inte ska skrivas av. Törning (2006) skriver att koncerner som tillämpar IFRS har fått in balansposten goodwill med obestämbar nyttjandeperiod. Vidare skriver Törning att en tillgång med obestämd nyttjandeperiod inte skrivs av utan en eventuell värdeminskning hanteras genom nedskrivning. Enligt IFRS 3 p 55 skall prövningen göras oftare om händelser eller omständigheter tyder på att ett nedskrivningsbehov kan föreligga, i enlighet med IAS 36 Nedskrivningar. Jansson och Hurtig (2005) skriver att IFRS 3 är den rekommendation som för många företag har största resultateffekten vid övergång till IFRS. Författarna skriver att många företag har goodwillposter som är stora och genom IFRS upphör avskrivningar av goodwill. I det att avskrivning på goodwill upphör kommer nya krav när det gäller prövning av nedskrivningsbehov (ibid). Jansson, Nilsson och Rynell (2004) skriver att man genom IFRS 3 får regler så att företag slipper brottas med den i de flesta fall omöjliga uppgiften att bedöma den ekonomiska livslängden för goodwill. Författarna skriver också att IFRS 3 krav på en årlig värdering av goodwill medför ett betydande merarbete och väsentligt utökade upplysningskrav. Buisman skriver i Balans (2006) att IFRS har tillkommit för att motsvara aktiemarknadens krav. IFRS 3 följer den förändring som har skett i USA. FASB (Financial Accounting Standards Board), som är en privat amerikansk organisation vars främsta syfte är att utveckla allmänt accepterade redovisningsprinciper, ändrade 2001 reglerna för sammanslagningar och förvärv vilket innebar att goodwill inte längre skulle skrivas av under en viss specifik tidsperiod. Istället skulle goodwill finnas kvar på tillgångssidan på balansräkningen och årligen nedskrivningstestas. Några tror att FASB eliminerade avskrivningar för att göra redovisningsteknikerna gällande köp mer attraktiva för de amerikanska företagen. Tidigare hade företagen varit tvungna att göra avskrivningar på goodwill för en begränsad tidsperiod, som längst 40 år. Fram tills förändringen hade analytiker, långivare och intressenter haft svårigheter med att exakt veta hur mycket goodwill som fanns på 10

företagens balansräkningar. Detta berodde på att företag benämnde goodwill på olika sätt och lumpade ofta goodwill tillsammans med andra identifierbara immateriella tillgångar. (Moehrle & Moehrle-Reynolds, 2001) Samtidigt som FASB erkänner att nedskrivningstest av goodwill kommer leda till kostnader tror organisationen att fördelarna av impairment test överstiger dessa kostnader. FASB tror också att impairment test kommer leda till att investerare får större insikt om goodwills ekonomiska värde och när och hur det kommer påverka företagets intäkter. (Harper, 2001) Anledning till uppkomsten av IFRS 3 var främst för att åstadkomma en anpassning till motsvarande regler i USA. Genom detta förfarande skulle förutsättningar skapas för en gemensam redovisningsstandard för hela världen och således mer jämbördiga spelregler vid förvärv av företag. (Arnell, 2004) 3.4 Impairment test I Guide till IFRS 3 (2004) står det att företag, istället för att göra nedskrivningar, skall göra en bedömning av värdet på företagets goodwill och se om det behöver skrivas ned, detta test kallas för impairment test eller nedskrivningstest. Redovisat värde skall omprövas varje år eller oftare om det finns omständigheter som tyder på en värdenedgång (ibid). I USA gjorde man avskrivningar på goodwill innan man övergick till att tillämpa impairment test. Genom övergången kommer företag kunna göra förvärv utan att behöva göra stora periodiska avskrivningar, vilket några företagsledare anser utgöra en onödig börda på lönsamhet. (Moehrle & Moehrle-Reynolds, 2001) Enligt Arnell (2004) får nedskrivningsprövningen inte göras retroaktivt. Med andra ord måste det första nedskrivningstestet genomföras vid ingången av första jämförelseåret, det vill säga 2004. Enligt Buisman (2006) baseras nedskrivningstesterna i de allra flesta fall på en diskonterad kassaflödesberäkning som kräver en hel del subjektiva antaganden. Anledningen till uppkomsten av upplysningskraven i IFRS är för att tydliggöra vilken subjektivitet och osäkerhet som finns i beräkningen (ibid). Arnell (2004) skriver att nedskrivningar eller frånvaron av dem ger fortlöpande signaler om hur misslyckat eller framgångsrikt ett förvärv har varit. Författaren skriver att företag som rapporterar nedskrivningar måste bemöda sig med att inte överraska investerare och analytiker. Arnell (2004) skriver att en nedskrivningsprövning ofta bygger på prognostiserade framtida kassaflöden och att en sådan prognostisering ibland kan vara högst subjektiv. Enligt Moehrle och Moehrle-Reynolds (2001) var en av de främsta problemen i USA med att överge goodwillavskrivning oro över hur marknaderna skulle reagera mot förluster. När är goodwill impaired? Om verkligt värde är större än dess bokförda är goodwill inte impaired och företag behöver inte göra någonting. Impairment inträffar när verkligt värde är mindre än det bokförda värdet. När denna sistnämnda förutsättning är uppfylld skall man jämföra det verkliga värdet för goodwill med dess bokförda värde. Om det verkliga värdet är mindre än det bokförda värdet kommer goodwill att betraktas som impaired och företaget måste erkänna en förlust på balansräkningen. 11

3.5 För- och nackdelar med impairment test Ravlic (2003) skriver att det främsta syftet med att ta bort avskrivningar på goodwill är att en linjär avskrivning över ett visst antal år inte förmedlar något informationsvärde till de som läser och använder årsredovisningen. Colquitt och Wilson (2002) anser att impairment test uppfyller de krav analytiker och andra informationsanvändare har på bättre information om immateriella tillgångar. Impairment test kräver inte heller att goodwill automatiskt skrivs ned oberoende av hur den individuella situationen ser ut. Istället skall goodwill enbart skrivas ned om det anses som impaired. En annan fördel jämfört med goodwillavskrivning är den beräknande tidsperioden som goodwill skulle skrivas av. Waxman (2001) menar att en uppskattning om goodwills användbara livslängd blir allt mindre pålitlig med tiden. Ett annat argument mot avskrivning anför Wiese (2005) och påpekar att avskrivning av goodwill förutsätter att goodwill är en ändlig tillgång som hela tiden kommer minska och alltså förbiser denna metod att vissa typer av goodwill kan ha ett värde för en oändlig tid. Wiese påpekar att värdet inte nödvändigtvis slits ut utan att goodwills värde kan bibehållas eller till och med förbättras om den behandlas på rätt sätt. Wiese påpekar att beslutet om hur mycket man skall avskriva från goodwill kan som bäst beskrivas som en godtycklig uppskattning om hur mycket goodwill som har konsumerats under den perioden. Wiese skriver vidare att FASB, som finns i USA, ansåg att det är i princip omöjligt att korrekt förutse livslängden på goodwill och att avskrivningar därför inte ger en god bild av goodwills minskande värde. Dagwell, Windsor och Wines (2004) skriver att fastän avskrivning av goodwill är godtyckligt är det lätt att tillämpa jämfört med impairment test. Rockness, Rockness och Ivancewich (2001) menar att en annan nackdel med impairment test är att jämförbarheten kommer försämras i branscher med heterogena företag (i termer av ålder och tillväxt). En tredje nackdel med impairment test är att det är tidskrävande och kostsamt att utföra impairment test på varje tillgång (McGreaching, 1997). Moehrle & Reynolds (2001) påpekar att genom genomförandet av impairment test framkommer en mer transparent och användbar information. Lundgren och Rynell (2006) framhåller att man kan få stor effekt på bolagens resultat genom impairment test. Författarna skriver vidare att de nya reglerna kommer att öka nettovinsterna om företagen klarar sina impairment test utan nedskrivning. Corporate Finance (2004) påpekar att en nackdel med impairment test är att förtjänster kommer att bli svårare att förutse. Reason (2003) menar att en nackdel är att då företagen måste genomföra impairment test minst en gång om året och följaktligen hyra in värderingsmän kommer detta resultera i en högre kostnad jämfört med tidigare. Wiese (2005) skriver att impairment test innehåller en hög grad av subjektivitet och osäkerhet. Författaren skriver vidare att det kan leda till att impairment test inte blir mindre godtyckligt än avskrivningar. Wiese fortsätter med att årliga impairment tests är en process som kräver att företag tar subjektiva beslut om huruvida goodwill har minskat i värde. 3.6 Rättvisande bild Artsberg (2005, s 155) skriver att det skrivits hyllmeter om begreppet rättvisande bild utan att man kommit fram till någon enighet kring vad begreppet står för. Enligt Ekholm och Trobergs (1996) har begreppet en rättvisande bild sina rötter i Storbritannien. Artsberg (2005, s 155) skriver att begreppet är från början brittiskt där man talar om a true and fair view. Ekholm och Troberg (1996) skriver att tolkning och tillämpning av begreppet varierar kraftigt mellan olika länder inom EU som inom länderna. Ingen exakt definition av 12

begreppet har presenterats men ändå tillämpar kapitalmarknader och vissa redovisningsmyndigheter begreppet (ibid). Ekholm och Troberg menar att det finns redovisare och revisorer som har försökt förringa den betydelse begreppet har och författarna anser att detta inte är på sin plats utan att det snarare visar på den bristande förståelse för hur kapitalmarknader och en marknadsekonomi fungerar. Thomasson et al (2004, s 110) skriver att begreppet rättvisande bild innebär att årsredovisningar skall ställas upp enligt god redovisningssed och på ett överskådligt sätt. Balans och resultaträkningar samt noter skall tillsammans ge en rättvisande bild av företagets resultat och ekonomiska ställning. Det är årsredovisningen som helhet som skall ge en rättvisande bild. (ibid) Artsberg (2005, s 157) skriver att det har förts en diskussion om huruvida god redovisningssed är ett begrepp med samma innebörd som "rättvisande bild". Författaren skriver att god redovisningssed är ett begrepp som traditionellt refererar till hur företagen redovisar. Den vedertagna definitionen har varit "en kvalitativt representativ krets av redovisningsskyldiga". Alltså refererar god redovisningssed till hur företagen faktiskt redovisar; med andra ord sed. Rättvisande är å andra sidan ett begrepp som sätter användaren i fokus (ibid). Artsberg skriver att det är årsredovisningsläsaren som inte skall vilseledas. Vidare skriver Artsberg att det är ett begrepp där man inte ska bedöma de enskilda reglerna utan helheten. Anledningen till detta är att den slutliga årsredovisningen bedöms i sin helhet. Ekholm och Trobergs (1996) skriver att man måste uppfatta rapportering enligt principen om en rättvisande bild som en dynamisk strävan och inte som ett statiskt tillstånd. Vidare skriver författarna att man alltid kan fråga sig huruvida ett företags redovisningssystemet överhuvudtaget kan producera sådan information som är nödvändig för att bestämma ett företags värde. Det kan finnas tillfällen då en redovisningspraxis är laglig men vilseledande. Ekholm och Troberg (1996) skriver att man bör göra avsteg från en redovisningspraxis som är laglig men vilseledande. De ger exempel när en sådan situation var aktuell. I företaget Royal Mail Steam Packet Co konstaterades det att det var lagligt att använda det dolda resultatet till att förbättra det redovisade resultatet samtidigt som det var allmänt vilseledande. Ekholm och Troberg hänvisar till Forker och Greenwood (1995) som skriver att behovet av att avvika från skriftliga regler för att kunna ge en rättvisande bild blivit alltmer uppenbart och därför bör man göra avsteg från en redovisningspraxis som är laglig men vilseledande. 3.7 IAS 36 Upplysningskrav Enligt Guide till IFRS 3 (2004) ställer IFRS 3 omfattande krav på upplysningar i samband med gjorda förvärv, bokförda värden och nedskrivningar. I Guide till IFRS 3 står att syftet med upplysningarna är att möjliggöra för användarna av de finansiella rapporterna att utvärdera omfattningen och de finansiella effekterna av varje företagsförvärv under perioden. Ett exempel ges om att upplysningar skall lämnas om de olika komponenternas anskaffningsvärde och vilka immateriella tillgångar utöver goodwill som har redovisats (ibid). I Deloittes folder (no date) framkommer att köparen skall lämna upplysningar så att läsaren av de finansiella rapporterna skall kunna bedöma arten och konsekvensen av företagsförvärv under räkenskapsåret och perioden efter räkenskapsårets slut. Dessutom skall företag lämna sådana upplysningar att läsaren av de finansiella rapporterna skall kunna bedöma eventuella vinster, förluster eller korrigeringar och andra 13

justeringar som kan hänföras till räkenskapsårets förvärv eller förvärv från tidigare räkenskapsår samt eventuella ändringar av goodwill under räkenskapsåret (ibid). Buisman (2006) skriver att upplysningskraven har tillkommit för att visa vilken subjektivitet och osäkerhet som finns i beräkningarna när det gäller impairment test. Guide till IFRS 3 skriver att det i samband med IFRS 3 ändrade vissa regler i IAS 36, Nedskrivningar och IAS 38 Immateriella tillgångar. Till exempel omfattar förändringarna kravet på att värdet på goodwill ska prövas minst en gång varje år och att det är förbjudet att återföra nedskrivningar som redan gjorts. Förändringarna omfattar också att immateriella tillgångar skall anses ha en obestämd nyttjandeperiod om det inte finns någon förutsebar gräns för förmågan att generera positiva kassaflöden (ibid). I Guide till IFRS 3 står också att det har blivit mer omfattande krav på upplysningar om kassagenererande enheter. I Deloittes (no date) folder står det att upplysningskraven har utökats avsevärt jämfört med tidigare regler och praxis i Sverige. Enligt årsredovisningslagen 5 kap. 5 skall ett företag lämna uppgift om beloppet för de nedskrivningar och återföringar av tidigare nedskrivningar som påverkat fonden för verkligt värde. Hultén och Persson (2006) kom fram till att flera av företagen i deras genomgång hade kommit en god bit på vägen om att uppfylla upplysningskraven rörande nedskrivningstest av goodwill fastän de inte nått ända fram. Författarna skriver att upplysningarna troligen kommer förbättras då företagen har fått mer övning. 3.8 Tänkbara konsekvenser av IFRS 3 Arnell (2004) skriver att konsekvensen av att överge kravet på att skriva ned goodwill och istället göra årliga nedskrivningsprövningar kan få mycket stor effekt på resultaten hos många bolag. Arnell skriver att om företag klarar sina impairment test utan nedskrivningar kommer de nya reglerna att öka nettovinsten. Å andra sidan kan koncerners resultat drabbas av häftiga svängningar till följd av nedskrivningar av förvärvad goodwill om det förvärvade dotterbolaget inte utvecklas som förväntat (ibid). Moehrle och Reynolds-Moehrle (2001) skriver att Patricia McConnell, vd för Bear, Stearns & Company Inc, tror att impairment tests kommer att bidra med en ökad transparens. McConnell säger att om impairment tests utförs och understöds korrekt kommer det att ge dem som använder finansiella statements mer insyn än det då rådande systemet med godtycklig avskrivning, vilket McConnell anser inte säger mycket eller ingenting alls. Vidare förklarar McConnell att goodwill impairment charge kan vara en viktig signal på nedgång av skäl som inte är uppenbara för användare av financial statements. Seetharaman, Sreenivasan, Sudha och Yee (2005) skriver att FASB försökte öka transparensen genom att ta bort avskrivningar för att ge investerare en större förståelse för hur bra ett företag har presterat. I Dagens Industri (Nya regler, 2005) kan vi läsa att den som läser årsredovisningar i framtiden kan komma att kritiskt behöva granska de upplysningar företagen lämnar om hur goodwillvärdet har beräknats. I artikeln framkommer att osäkerheten är stor om värdet är riktigt men å andra sidan har man inte tidigare kunnat veta om värdet varit riktigt. Kumar (2005) menar att företag med svag finansiell ställning inte kommer att göra nedskrivning av goodwill. Wayman (2002) hävdar att om impairmenttest utförs korrekt kommer den att tillföra investerarna mer värdefull information. Dessutom kan investerarna uppskatta hur bra företagsledningar har skött sig genom åren. Exempelvis kan kraftiga nedskrivningar tyda på att ledningen gjort ett dåligt förvärv (ibid). 14

Vidare skriver Wayman (2002) att beröm bör ges för de företag som väljer att ta smällen direkt genom att genomföra en stor nedskrivning istället för att, genom manipulering av parametrarna, göra en serie mindre nedskrivningar vilket på längre sikt leder till konkurs. En klar nackdel är det faktum att impairmenttest möjliggör för ledningen ett allt för stort spelrum när det gäller att identifiera immateriella tillgångar och sätta deras verkliga värde. Det är möjligt att under identfieringsprocessen manipulera parametrar för att slippa impairmenttest. Det är exempelvis tveksamt, säger Wayman (2002), om ett företag kommer att skriva ned sina goodwillposter direkt om det visar sig att det verkliga värdet understiger det bokförda värdet. Det är mer troligt att företaget kommer att försöka skjuta upp det oundvikliga, nedskrivning, och hoppas på att börsen vänder och därmed höjer det verkliga värdet (Wayman, 2002). Impairmenttest i kombination med banker skapar också ett visst utrymme för manipulation då saker och ting skulle förvärras om nedskrivningar skulle öka eftersom det skulle försvåra för företag att låna från banker (ibid). De flesta banker kräver att företag ska fortsätta visa bra resultat och om företagen inte uppfyller kraven kan det av bankerna ses som att man inte har följt sina förpliktelser. Detta kan leda till stora konsekvenser för företagens möjligheter att finansiera sina skulder skriver Wayman (2002). Ovanstående kan alltså resultera i att ledningen drar sig för att värdera marknadsenligt. 3.9 Tidigare forskning Bergkvist, Englund och Karlsson (2006) kom i sin c-uppsats fram till att företagens resultat har ökat till följd av de nya reglerna medan utdelningarna inte har påverkats direkt. Bergkvist et al kom också fram till att den största svårigheten visade sig vara nedskrivningsprövningarna, då dessa kan påverkas av subjektiva bedömningar. Trots detta ansåg företagen i deras studie att de nya reglerna gav en rättvisande bild. (ibid) Enligt en uppsats skriven av Eklund och Furåsen (2006) framkom att några av de intervjuade i studien föredrog avskrivning på goodwill istället för att utföra impairment test. En anledning till att välja impairment test framför avskrivningar var enligt en respondent att värdet på goodwill inte försvinner bara för att tiden går. En annan respondent ansåg att avskrivning på goodwill är bra eftersom det med impairment test riskerar att bli större svängningar i resultaten. Samma kritik framförde en annan respondent men tillade att det också är lättare att tillämpa avskrivningar, det är administrativt mindre krävande att tillämpa en bra avskrivningsplan än att utföra impairment test. Denna anser att impairment test är svåra att utföra. Testen kräver komplicerade beräkningar, många antaganden och har ibland avgränsningssvårigheter. Vid Eklund och Furåsens kvantitativa undersökning kom de fram till att enbart 4 av 30 företag hade gjort en nedskrivning av goodwill. 15