KONST på Vallås äldreboende Barbro Jönsson Jan Åberg Tommy E Westerling
Gårdarna Den konstnärliga utsmyckningen på gårdarna utomhus anspelar på de teman som landskapsarkitekt Kerstin Teutsch angett, nämligen: antiken, medeltiden, renässansen och romantiken. Konstnärerna Barbro Jönsson och Jan Åberg har valt glas och metall som gemensamt material för alla fyra objekten. Antiken Helt naturligt kommer man att tänka på de grekiska byggnadsverken och skulpturerna, ofta föreställande muskulösa idrottsmän och fagra gudinnor. En av de mer kända skulpturerna är Spjutbäraren. Här kan man med fantasins hjälp uppleva, att det för länge sedan kastade spjutet äntligen slagit ner, rotat sig och börjat skjuta skott. Små spjutspetsliknande blå blad mot den vita stammen de grekiska färgerna.
Medeltiden Många är av den uppfattningen att denna tidsperiod endast var mörk och dyster. Inget kan vara mer felaktigt, för i många avseenden är det en djärvt färgsprakande epok. Det är nu man bryter med den traditionellt jordbundna, slutna arkitekturen och låter kyrkorummets alla detaljer sträva uppåt liksom de graciösa tornspirorna. Man låter ljuset flöda in genom enorma spetsbågsformade och färggnistrande fönster.
Renässansen Fritt översatt kan man använda ordet pånyttfödelse. Det är ju med en aldrig sinande förvåning man upplever att naturen trots katastrofer och kriser hyser en okuvlig förmåga att återuppstå. Kanske inte alltid i samma former eller på samma platser, variationerna är otaliga. Här är det en gammal medicinalväxts bladform som tjänat som grund för formgivningen och som får peka på nyskapandets möjligheter.
Romantiken En stilperiod med idealiserade herdar och herdinnor i ett böljande landskap, änglar och amoriner svävande i skyn. Trädet får här symbolisera det mjuka och behagfulla i tillvaron. Löven i olikfärgat glas, i bland svävande och dallrande i solljuset, i bland i nattljuset svagt glänsande. Kanske understryker de våra förhoppningar och drömmar både de som var och de som är.
Näckrosbladet Tommy E Westerlings konstverk inomhus heter Näckrosbladet och bladets naturligt enkla och vackra form har blivit utgångspunkten för de olika delarna i verkets färgoch formgivning. Bladen återges både som taktila reliefer av trä, men också i plexiglas som tar vara på ljusets dagliga skiftningar i rummet. Korridorens blad kan tolkas som riktningspilar, som leder in mot centralhallen där det uppifrån kommande ljuset har mildrats genom att det silas genom de olikfärgade plattorna. Tanken är att betraktaren uppfattar sin vistelse i rummet som en dykning under vattenytan. Bladen har olika storlekar, men samtidigt bildar de en grupp där några lyser med en starkare ton en blomma.
Så valdes konsten på Vallås äldreboende Kultur och konst ska få en framträdande roll i miljön! Det var alla ansvariga ense om redan från början av planeringen av Vallås äldreboende. Detta främjades också genom Halmstad kommuns policy att 0,5% av byggkostnaden avsätts för konstnärlig gestaltning. Halmstad Konstnärsklubb fick två skissuppdrag där samtliga medlemmar kunde lämna in förslag. Dels skulle de fyra gårdarna förses med var sitt konstverk utifrån specifikt tema, dels skulle ett konstverk kunna exponeras i den ljusgård som finns som centralt rum mellan avdelningarna och som entré till dagverksamheten. Efter ett demokratiskt urvalsförvarande, där både Kulturförvaltningen, Hemvårdsförvaltningen, Fastighetskontoret och landskapsarkitekt Kerstin Teutsch fanns med, gick uppdragen till tre konstnärer; Barbro Jönsson och Jan Åberg, som tillsammans lämnat förslag på fyra utomhuskonstverk, samt Tommy E Westerling som fick uppdraget inomhus. Särskild hänsyn togs till att flertalet av de boende är dementa och hur denna sjukdom påverkar upplevelsen av färg och form.
Konstens placering Konstverken är placerad med hänsyn till ljusförhållanden och de olika växtbestånden. De boende kan även uppleva skulpturerna från andra våningen. Vallås äldreboende Norr Medeltiden Antiken Näckrosbladet Renässansen Romantiken Text och bilder av konstnärerna. Med stöd av Kulturförvaltningen, Halmstads kommun 2010.