Intervju med Lena Hjalmarsson Lena började jobba som lärare för att hon vill att ingen elev i Hällefors kommun ska gå ut ur årskurs 9 utan minst ett godkänt betyg i svenska. Lena tycker om eleverna och säger att det är ju eleverna som får mig och skratta om dagarna. - Jag tycker om att jobba som lärare med elever från 7-9, det är för det sker sån stor utveckling på tre år. Hon är också utbildad till speciallärare av samma skäl att hon inte vill att en enda unge ska gå ut med ett icke godkänt. Hennes favoritmat är kött och potatisgratäng, hon älskar färgen lila och hon har en favorit bil som heter Seat Ibiza. Hennes favoritdjur är hund och hon älskar sommarn framför alla andra årstider.
Simhall i Hällefors Simning är en stor del av mitt liv och jag spenderar 4 dagar i veckan i Filipstads simhall och jag simmar 2 timmar varje gång jag tränar. Jag har simmat i hela mitt liv och jag är väldigt glad över att jag började simma så tidigt för att det har gett mig så mycket. Det har bland annat gett mig bättre koncentrationsförmåga i skolan vilket har gett mig bättre betyg, mycket bättre kondition och muskler. När man är ute och tävlar träffar man många nya människor och man skaffar sig många nya vänner, det tycker jag är jättekul. Jag har tränat brandmännen från Hällefors i simning. Jag tränar även små barn i simning, där mer än hälften av alla kommer från Hällefors. Det borde finnas en simhall i Hällefors och det finns många anledningar till varför! En av anledningarna är att alla ska få möjligheten att lära sig simma, både barn och vuxna. Nu när man går i högstadiet så får man åka till Filipstad 6:an och kan man inte simma 200 meter då så får man åka dit några gånger till och öva, medans de som klarar 200 meter bara får åka dit en gång. Sen förväntar de sig att när man går i 9:an ska man kunna simma 200 meter. Hur många är det egentligen som kommer klara simprovet i 9:an? Inte många alls och kan man inte simma så får man inget betyg i idrott. Visserligen så kan man ju åka till Filipstad själv och öva men då ska man ha tid, pengar och någon som kan köra en dit. Hade det funnits en simhall i Hällefors hade man kunnat lägga in simlektioner på idrottslektionerna precis som man gör med bland annat skridskoåkningen. Hur viktigt är det egentligen att kunna åka skridskor jämfört med att kunna simma? Ive Johansson
Favoritlärare Vi har frågat 64st elever utav 266st i årskurserna 6-9 om vem deras favoritlärare är. Så här blev resultatet: 1. Isak Antti 2. Marie Törnqvist 3. Håkan Dahl Isak: Eleverna tycker att Isak lär ut bra, att han är bra på att måla, att han gör så man lär sig på ett roligt sätt, att han är grym på att kasta sudd och att han alltid har roliga lektioner. De tycker även att han är chill, snäll, rolig, schysst och så himla grym. Marie: Eleverna tycker att Marie inte blir lätt arg, att hon gör lektionerna roliga och att hon är bra på att lära ut. De tycker även att hon är snäll, hjälpsam, rolig och att hon förklarar bra. Håkan: Eleverna tycker att Håkan förklarar bra, att han lär ut bra, att han är välutbildad, att han är duktig på historia, att han är trevlig att prata med och att han kan allt. De tycker även att han är rättvis, lugn, cool, snäll, seriös, rolig, bäst, grym och att han är den bästa klassföreståndaren man kan ha. Victoria Marttila, Ida Andersson, Ammalia Lundgren, Ebba Mattsson, Berber Hobbenschot, Saga Josefsson
Isak Antti Jan Isak Hjalmar Antti har blivit utvald av eleverna till skolans favoritlärare. Isak är en av bildlärarna för er som inte visste det. Den 33-åriga Isak Antti har blivit utvald som favoritlärare här på Klockarhagsskolan och därför bestämde vi oss för att intervjua honom! Isak bor i en lägenhet med hans kvinnliga sambo, deras två barn och hamstern Kimmy. Men hur var Isak när han var yngre? Han berättade för oss att han hade både bra och mindre bra betyg när han gick i skolan och såklart var hans favoritämnen bild och media. Han flyttade hemifrån när han var 19 år. När han var 20 år tatuerade han sig för första och enda gången hittills. Isak ville bli lärare för att han gillar att hålla på med bild och att umgås med människor. Men varför tror Isak själv att han har blivit vald som skolans favoritlärare? Jag försöker att göra undervisningen så intressant som möjligt, berättade han för oss. Han beskriver sig själv med de här tre orden: förvirrad, glad och intresserad. Isak skulle gärna vilja flyga och han funderar över: Om Peter Parker skulle få barn, skulle det då vara ett spindelbarn?! Berber Hobbenschot och Ebba Mattsson.
Förstörelsen på Klockarhagsskolan Smutsig och förstörd är Klockarhagsskolan. Skräp och flaskor i glas och plast och även snus och cigaretter slängs överallt på skolgården. Inomhus är väggarna och skåpen är sönderslagna, tuggummi och snus fastkletat på golven. Klotter på väggarna, trasiga möbler, smutsig miljö. Våra bärbara datorer har inga tangenter eller sönderbrutna skärmar. Elever på skolan har kissat i blomkrukor i ett klassrum och bajsat på golven. Det är sprickor i golven och i trapporna. Det är kalt i klassrummen. I 8A:s klassrum hade vi 16 grader en dag när vi kom till skolan. Vi klagade och nu har de höjt temperaturen till 18 grader. Jag har pratat med några vuxna på skolan om det här och de tror att allt som händer är pågrund av att man inte tänker på vad man gör eller grupptryck. De tycker att de vuxna ska informera bättre om att förstörelse är förbjudet.
Jag har också pratat med några av eleverna på skolan om nerskräpningen och förstörelsen här på skolan. Dom allra flesta svarade att de tycker att det är mycket ner skräpning och förstörelse och vill att det ska bort. Jag ställde en enkel fråga vad vi på skolan både lärare och elever kan göra åt det här. Men de allra flesta visste inte vad vi kan göra åt det och några få svarade städa upp. Jag tycker att det är mycket förstörelse och nerskräpning på skolan och vi kan alla tänka på att försöka tänka oss för. För varför har väggarna hål i sig varför har vi skräp överallt? Eller varför slår vi hål i väggarna? Varför slänger vi skräp överallt? Finns det någon anledning till allt eller bara gör vi det? Och alla vuxna tänk er för också ser ni minsta lilla säg till! För jag har varit med och sett elever slänga skräp och vuxna som bara har tittat på och gått därifrån! Alla kanske inte hjälper till. Men tänk på vad du gör. För du kan göra skillnad! Av: Saga Josefsson 8A
Våga misslyckas På tisdagen, två dagar innan det där jobbiga biologiprovet hade jag tid att öppna boken. Jag blev nästintill förtvivlad när jag såg alla konstiga ord och termer. Hur skulle jag kunna lära mig allt det här på två dagar? Jag spenderade varje vaken och ledig sekund med ögonen fastklistrade i boken. Men inget verkade vettigt. Vadå kromosomer? Vad är det? Jag hade panik. Man kan ju inte få F på ett prov heller. Det fanns inte i min värld. På onsdagskvällen låg jag och läste till klockan var alldeles för mycket. Men jag var ju tvungen att klara provet. Till slut höll jag på att somna med boken i händerna. Då insåg jag att om jag ska kunna prestera bra under morgondagens alla lektioner så måste jag faktiskt sova också. Jag lägger ifrån mig boken och faller ner i en orolig sömn som varar alldeles för få timmar. Jag drömmer till och med en mardröm om provet. På torsdag morgon stapplar jag upp, trött efter för lite sömn och för mycket stress. Jag slänger i mig en frukost, som knappt räknas som en frukost, drar på mig kläderna som ligger slängda över skrivbordsstolen och ber mamma om skjuts till skolan. Väl i skolan har jag bara tankarna på det där jobbiga biologiprovet. På den 35 minuter långa lunchrasten hinner jag slänga i mig lite överkokt ris med vattnig korvstroganoff innan jag sätter mig och råpluggar de sista minuterna innan det är dags att göra provet. När jag ser läraren komma uppför trappen dyker det upp obegränsat med tankar i mitt huvud. Men ingen av dem rör genetik. Vad håller jag på med? Hur kan jag ha prioriterat plugg framför sömn och ordentlig mat? Hur tänkte jag där? Varför får jag inte misslyckas? Jag känner mig hur dum som helst. Klart jag får misslyckas. Klarar jag inte provet har jag ju faktiskt en chans att göra omprov. Jag är ju bara en människa. Människor misslyckas ibland, så är det. Man kan faktiskt inte klara av precis allting. Det är inte rimligt. Jag kände hur all stress rann av mig och jag har aldrig känt mig så avslappnad och lugn inför ett prov någon gång. Att just genetik är det svåraste provet teoretiskt inom biologin påverkade mig inte alls. Och vet ni? Jag har aldrig skrivit så mycket på ett prov någon gång. Om det var rätt det jag skrev, det återstår att se. Nu ska jag avsluta den här texten och gå hem och plugga inför nästa prov. Utan att känna all press på mig. - Alicé Eriksson
Jag får inte mitt busskort Jag nämner inga namn! I 6an, 7an, 8an hade jag busskort men inte i 9an. När jag började 9an fick jag inget busskort, när jag skulle skaffa ett busskort sa de att jag inte behövde för att jag bor i Hällefors. Men det gör jag inte! Jag bor en vecka hos min mamma och en vecka hos min pappa. När jag är hos pappa bor jag i Hammarn. De sa att jag skulle åka Taxi istället för buss men varför?! Jag har träningar på vissa dagar och taxin går en bestämd tid. Jag sa det till dem, men de struntade fullständigt i det. Någon vecka senare ringde mina päron till dem och sa att jag behövde ett busskort, men de sa samma sak igen. Varför då tänkte jag! Jag sa att jag hade träningar på vissa dagar i veckan. Deras respons: Det struntar vi i! Anton Nissinen