Sex år efter avregleringen. SEKOs syn på energipolitiken 2003 01 23

Sex år efter avregleringen SEKOs syn på energipolitiken 2003 01 23

Sex år efter avregleringen SEKOs syn på energipolitiken I Inledning - 90-talets program och policybeslut........................... 4 - Ett uthålligt energisystem - 1997-års energipolitiska riktlinjer........ 5 Sid. II Energiförsörjningen och energianvändningen i Sverige - Energitillförsel........................................... 7 - Energianvändningen...................................... 7 - Industrins energianvändning................................ 8 - Bostads- och servicesektorns energianvändning................. 8 - Transportsektorns energianvändning.......................... 9 - Elektriciteten............................................ 10 - Produktionen av el........................................11 - EU och energipolitiken.....................................11 - Framtidens utmaningar.....................................12 - Om inget händer......................................... 12 - Slutsatser...............................................13 - Hur klara framtiden?.......................................14 III Elmarknadens reformeras - Var det inte bra som det var?.................................16 - Effektivare elförsörjning och starka konsumenter.................16 - Avregleringen av elmarknaden i Europa........................17 - Det fackliga arbetet inom EU............................... 20 - Slutsatser.............................................. 21 IV Fem år senare hur gick det - Resursutnyttjandet....................................... 22 - Elbörsen Nord Pool.......................................23 - Bruttoströmmar..........................................24 - Handel kräver överföringskapacitet...........................24 - Minskat behov av reservkraft?.............................. 25 - Investering i kraft, teknik och nät.............................26 - Från monopol till konkurrens eller till oligopol?.................27 - Producenter............................................ 28 - Ägandet samägande, nationell och internationellt.............. 28 - Samägandet i kärnkraftverken.............................. 29 - Nät- och elhandelsföretag................................. 31 - Elpriset och prisutvecklingen för slutanvändarna................ 31 2

- Utvecklingen av råvarupriset sedan 1996...................... 32 - Slutkundspriserna........................................33 - Industrin och hushållen översiktligt......................... 33 - Trogen eller aktiv elkund...................................35 - Nätavgifter............................................. 35 - Slutsatser.............................................. 36 Resursutnyttjandet........................................ 36 Investeringarna........................................... 36 Konkurrensen............................................ 36 Priserna................................................ 37 V Konsekvenser av ökad konkurrens - Elmarknaden............................................ 38 - SEKO kräver........................................... 38 - Vådan av att inte vara i fas................................. 39 - Vattenfall statens instrument eller marknadsaktör allena.......... 39 - SEKO kräver........................................... 40 - Ökad valfrihet och lägre priser för elkonsumenterna sant?........ 40 - SEKO kräver............................................ 41 - LO och den röda elen MedlemsEl.......................... 42 VI Nya förutsättningar för elsektorns företag och anställda - Företagen splittras....................................... 43 - För dyra kollektivavtal................................... 43 - Stora personalneddragningar............................... 44 - Bristande beredskap vid störningar...........................44 - Utbildningen och kompetensutvecklingsavtalet................. 44 - Obefintlig nyrekrytering....................................44 - Utarmat innehåll.........................................45 - Arbetsmiljö och säkerhet.................................. 45 - SEKO kräver och arbetar för............................... 46 VII Reglera avregleringen.......................... 47 - SEKOs krav............................................. 48 3

I. Inledning För sex år sedan 1996 - fick den svenska elmarknaden ett nytt regelverk som innebar att fri konkurrens infördes för all produktion och handel med el. Året efter fastslog riksdagen det nu gällande målet för den svenska energipolitiken - att på såväl kort som lång sikt trygga tillgången på el och energi från förnybara energikällor utan att konkurrenskraften gentemot omvärlden äventyras. Samtidigt inrättades ett antal statliga program för att stödja ett ekonomiskt och ekologisk uthålligt energisystem. Ett kortsiktigt program vars syfte var att ersätta bortfallet av el från avstängningen av de två reaktorerna i Barsebäck, ett långsiktigt program för stimulans av forskning och teknikutveckling. Grunden till allt detta var, förutom resultatet av kärnkraftsfolkomröstningen, den energipolitiska överenskommelse som gjordes mellan (s), (c) och (v). SEKOs ståndpunkter i energifrågan har ungefär lika många år på nacken som elavregleringen och den nuvarande energipolitiken. Förbundets energipolitiska program färdigställdes i slutet på 1995 dvs. strax innan elmarknaden avreglerades. Riksdagens beslut om avvecklingen av kärnkraften var tagna, dock var inte takten och formerna klart fastställda. 90-talets program och policybeslut SEKOs energipolitiska program Våra ståndpunkter i energifrågan från 1995 diskuterar framför allt vilken tidsutdräkt som en avveckling av kärnkraften skulle ha och de samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av en relativt snabb avveckling. Man konstaterar att en avslutad avveckling senast 2010 det år som riksdagen 1980 fastställde som lämplig tidpunkt inte var förenlig med de kriterier som satts upp vad gäller sysselsättning, välfärd och tillgängliga alternativ. Den diskussionen tog sedan en annan riktning i och med riksdagens beslut om energipolitiken 1997. Programmet innehåller emellertid grundläggande ställningstaganden som fortfarande är i allra högsta grad hållbara. På sikt ska såväl kärnkraften som fossilbaserade energikällor ersättas med förnybara alternativ. Statligt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete omkring förnybara energikällor är strategiskt viktigt för att på längre sikt klara en övergång till dessa energislag på ett för samhället och medborgarna acceptabelt sett. Det krävs ett samhälleligt ansvarstagande genom politiska beslut och andra politiska styrmedel, sägs i programmet, för att åstadkomma en långsiktigt hållbar energiförsörjning som är ansvarsfull och sker på ett skonsamt sätt för samhälle och människorna. Den förväntan eller snarare den misstänksamhet som fanns inför avregleringen av elmarknaden framgår tydligt av följande citat: Geom den nyligen beslutade avregleringen av elmarknaden har det av staten reglerade inslaget inom elförsörjningen minskats till förmån för ett system som skulle kunna betecknas fåtalsmarknad för producentintressen. SEKO vill starkt framhålla nödvändigheten av att samhället även fortsättningsvis med olika styrmedel markerar sitt ansvarstagande för att vi ska kunna behålla ett energiförsörjningssystem med de nyss nämnda egenskaperna. 4

Dessa egenskaper hos elförsörjningssystemet var hög teknisk nivå, stor leveranssäkerhet, internationellt sett låga priser samt ett rimligt system för taxesättning. Man hävdar också att avregleringsbeslutet underminerar den ekonomiska basen för den nödvändiga långsiktighet som behövs för branschens planering och investeringar. Nya former efterlyses där samhället och energibranschen i samverkan ändå drar åt samma håll. Vattenfall, sägs i programmet, är ett viktigt statligt styrinstrument och ska förbli ett helägt statligt bolag. Farhågor uttrycks också för taxesättning i glesbygd och för småkonsumenter där fortsatt politisk bevakning och ansvarstagande förutsätts. SEKOs avvaktande hållning till elavregleringen kan utan överdrift sägas ha behållits. Utifrån de förv ä n t n i n g a r / b e f a relser som formulerades i energ i p rogrammet och de senaste årens utveckling är det enligt SEKO dags att värdera elre f o rmen så här långt. Den generella frågan är naturligtvis om reformen lyckats i sitt syfte att öka effektiviteten på elmarknaden och att införa valfrihet för konsumenterna. Genom att bättre kunna använda tillgängliga gemensamma resurser skulle såväl samhället som konsumenterna gynnas. De senare genom lägre elpriser. Vi är naturligtvis också angelägna om att utvärdera hur SEKOs medlemmar inom energibranschen har påverkats. Ett uthålligt energisystem - 1997-års energipolitiska riktlinjer Målet för den svenska energipolitiken, som den fastslogs av riksdagen 1997, är att på såväl kort som lång sikt trygga tillgången på el och energi från förnybara energikällor utan att konkurrenskraften gentemot omvärlden äventyras. Energipolitiken ska skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk elförsörjning. Samtidigt ska påverkan på hälsa, miljö och klimat vara låg och omställningen till ett ekonomisk samhälle underlättas. Ett omfattande program upprättades i samband med beslutet om riktlinjerna för att stödja ett ekonomiskt och ekologisk uthålligt energisystem. Ett kortsiktigt syfte var att ersätta bortfallet av el från avstängningen av Barsebäck, långsiktigt handlar programmet om stimulans av forskning och teknikutveckling. Totalt satsades nio miljarder kr under sju år på detta. Ett led i energipolitiken var beslutet att stänga den första reaktorn i Barsebäck, vilket också gjordes i slutet på november 1999. Den andra reaktorn skulle stängas 2001 under förutsättning att bortfallet av elproduktion kunde kompenseras genom tillförsel av ny produktion och minskad användning. Avstämningar hösten 2000 och hösten 2001 gjorde bedömningen att dessa villkor inte var uppfyllda. En ny prövning föreslås att genomföras 2003. Energi- och elmarknadsfrågorna har utretts flitigt det senaste året - ur olika synvinklar. Några har initierats genom att tydliga problem uppmärksammats, t ex kring konkurrensen på elmarknaden, svårigheterna för konsumenterna att byta elleverantör eller när elavbrotten i samband med snö och kyla blev ovanligt ofta förekommande. Andra rapporter eller översyner är kopplade till fortsättning på de kortsiktiga och långsiktiga omställningsprogrammen. Även inom skatteområdet finns för energipolitiken flera aktuella arbeten och utredningar. Regeringen presenterade en energipolitiskt proposition i mars 2002 som riksdagen senare under våren godkände. Riktlinjerna från 1997 års energipolitiska uppgörelse ligger fast. Även denna gång bygger energipolitiken på en överenskommelse mellan (s), (v) och (c). Nya inslag är att möjligheten ska undersökas att träffa avtal 5

med kraftindustrin för den fortsatta avvecklingen av kärnkraften och att ett system för handel med elcertifikat införs i januari 2003 för att främja elproduktion från förnybara energikällor. Inom energisektorn arbetar knappt 6 000 av SEKOs medlemmar. De arbetar inom produktion och distribution av el och värme, i de stora företagen som Vattenfall, Sydkraft, och Fortum (tidigare Birka Energi) och i de närmare 200 kommunala energibolagen. Den riktning som energipolitiken tar påverkar i allra högsta grad de anställda inom energisektorn. Avregleringen av elmarknaden har inneburit stora förändringar för många. Sysselsättningen inom branschen påverkas, men det som upplevts mycket starkt under åren efter avreglering är det sätt på vilket både arbetsuppgifter och arbetsvillkor har förändrats. Det ligger således väl i tiden för en genomgång och analys av energipolitiken även utifrån SEKOs perspektiv. Tonvikten här läggs på elmarknaden och dess utveckling efter avregleringen 1996. Inledningsvis görs dock en översiktlig beskrivning av svensk energiförsörjning och användning av energi till olika ändamål. Tre viktiga frågor genomsyrar analysen: Vilka krav ställer SEKO på de ansvariga för energipolitiken? Vilka krav ställer SEKO på företagen i branschen? Vilka krav ställer SEKO för medlemmarna inom branschen på deras arbetssituation? Aktuellt inom energipolitiken 2001-2002 Avlämnade utredningar inom det energipolitiska området: Elavbrottsutredningen slutrapport sept 2001 Elnätsutredningen SOU 2001:73 Handel med elcertifikat SOU 2001:77 Effektivare energianvändning Ds 2001:60 Elkonkurrensutredningen SOU 2002:7 Kommande utredningar inom det energipolitiska området: N 2002:07 Utredningen om det långsiktiga energipolitiska programmet, avlämnas juni 2003 Utredningar med bäring på energipolitiken: Propositioner Skattebasutredningen Fi 2000:05 avlämnas november 2002 Skattenedsättningkommitten Fi 2001:02 avlämnas dec 2002 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning Prop. 2001/02:143 Främjande av förnybar elproduktion samt fortsatt utveckling av el- och gasmarknadsreformerna dvs. införande av handel med el-certifikat - prop om väntas i dec 2002 6

II. Energiförsörjningen och energianvändningen i Sverige Energitillförsel Den totala energitillförseln uppgick år 2000 till 585 TWh. Under de senaste 30 åren har denna ökat med 28 procent. 1970 års införsel uppgick till 457 TWh. Under perioden har fördelningen mellan de olika energislagen förändrats kraftigt. En mycket tydlig övergång från oljebaserat till kärnkraft, vattenkraft och biobränslen. De förnybara energislagen dvs. vatten, vind och biobränslen uppgick 2000 till ca 30 procent av energitillförseln. Råolja och oljeprodukter utgjorde hela 77 procent av tillförseln 1970, medan den nu uppgår till ca en tredjedel. Oljan har ersatts med framförallt kärnkraft och biobränslen samt också av ökad normalårsproduktion av vattenkraft. Andelen för kärnkraft och vattenkraft tillsammans var ca 9 procent 1970, nu uppgår den till ca 43 procent. Biobränslena ökade från 9 procent till ca 17 procent Sveriges energitillförsel år 2000 Energislag Antal TWh Andel av total tillförsel Råolja och oljeprodukter 195 TWh 33 % Kärnkraft, brutto 168 TWh 29 % Biobränslen, torv m m 97 TWh 17 % Vattenkraft 79 TWh 14 % Kol 26 TWh 4 % Naturgas inkl stadsgas 8 TWh 1 % Värmepump (berg-,jordvärme etc) 7 TWh 1 % Elimport/export 5 TWh 1 % Total tillförsel 585 TWh Källa: Energiläget 2001 Energianvändningen Tre sektorer står för den s k totala slutliga användningen av energi. Bostäder och service m m, industri samt transporter står för två tredjedelar av användningen. 1 Sedan 1970 har industrins andel av den totala slutliga användningen sjunkit från 41 procent till 39 procent. Bostäder och service m m har minskat sin användning från 44 procent till 36 procent. Däremot har transportsektorn sedan 1970 ökat sin användning från 15 procent till 23 procent. 1 Resten utgörs av användning inom utrikes sjöfart och för icke energiändamål, omvandlings- och distributionsförluster samt omvandlingsförluster i kärnkraftverken. 7

Sektorernas andel av total slutlig användning av energi 2000 Sektor Procent TWh Transporter 23 91,6 TWh Bostäder och service m m 37 144,5 TWh Industri 40 156,1 TWh Total slutlig användning 392 TWh...................................... Utrikes sjöfart 39 TWh Förluster e t c 154 TWh Total energianvändning 585 TWh Källa: Energiläget 2001 Total energianvändning 585 TWh Källa: Energiläget 2001 Industrin energianvändning El och biobränslen, torv m m är de mest använda energislagen inom industrin. De står för ca 36 procent vardera. Fossila bränslen dvs. olja, kol och koks samt naturgas utgör 25 procent av den slutliga användningen. Dessutom används en mindre del fjärrvärme. Användningen av olja inom industrin har minskat ordentligt sedan 1970 från 48 procent till numera 13 procent av totalen. Samtidigt har användningen av el och biobränslen, torv m m ökat från 21 procent till 36 procent för vardera energ i s l a g e t. Två tredjedelar av den slutliga användningen går till de energiintensiva branscherna massa- och pappersindustrin tar ensamt nästan hälften, järn och stål ca 15 procent och kemisk industri 7 procent. Även verkstadsindustrin konsumerar mycket energi, lika mycket som den kemiska industrin, detta på grund av sin stora andel av den svenska industrin. 2 Värt att notera är att den s k specifika användningen, dvs. hur effektivt energin används, har minskat kontinuerligt sedan 1970. Fram till 2000 var minskningen 50 procent vilket pekar på en tydlig utveckling mot mindre energikrävande varor och produktionsprocesser, men även en förändrad branschsammansättning. Samtidigt har produktionsvärdet mer än fördubblats under perioden. Bostads- och servicesektorns energianvändning Energianvändningen i bostads- och servicesektorn används till mycket stor del för bostäder och lokaler. Det mesta går till uppvärmning och varmvatten. Energianvändningen efter det att man tar hänsyn till att temperaturen kan skifta mellan åren har varit relativt stabil sedan 1970. Dock har fördelningen mellan energislagen förändrats. Användningen av fossila bränslen t ex olja har minskat radi- 2 Mäts som energiåtgången per krona produktionsvärde 8

kalt till förmån för el och fjärrvärme. Elvärme ökade kraftigt fram till ca 1990 för att sedan börja avta. Drygt en tredjedel av samtliga småhus värmdes under år 2000 enbart med el, i flerbostadshus och kommersiella lokaler är fjärrvärme det vanligaste. Intressant att notera är att under de senaste åren har antalet värmepumpar ökat kraftigt d v s där värme tas från berg, jord, luft eller vatten. Förutom till uppvärmning utnyttjas el för hushållsapparater och inom servicesektorn handlar det om t ex ventilation och kontorsmaskiner. Hushållsel fördubblade sin elanvändning mellan 1970 och 1999, servicesektorn mer än tredubblade sin under samma period. Detta trots en betydande effektivisering av t ex vitvaror och andra elapparater. Transportsektorns energianvändning Transportsektorns energianvändning utgörs till allra största delen närmare bestämt 83 procent - av oljeprodukter dvs. bensin och diesel. Den största delen av införseln av olja går numera till transportsektorn, i motsats till 1970 då sektorn bostäder och service tog det mesta. Användningen av bensin har minskat under de senaste åren till förmån för diesel och flygbränsle. Alternativa drivmedel t ex etanol och biogas, utgör än så länge en marginell del i transportsektorns energianvändning. Detta främst på grund av högre framställningskostnader än för traditionella bränslen. Skillnaden kan dock förväntas minska i framtiden både genom teknikutvecklingen men även p g a ökade miljöavgifter. Transportarbetet 1999 Persontransporter Procent Godstransporter Procent inrikes inrikes Personbil 73 Lastbil 55 Buss 8 Järnväg 32 Järnväg 4 Sjö 13 Annan spårbunden trafik 3 Flyg 3 Övrigt 9 Källa Energiläget 2001 och SIKA Trafiken är den sektor som står för de överlägset största miljö- och hälsofarliga utsläppen i Sverige. Det är i transport s e k t o rn som de fossila bränslena används mest. En snabb titt på vilka trafikslag som sköter det mesta av både person- och godstrafiken i Sverige understryker detta. Även om järnvägen faktiskt tagit marknadsandelar de senaste åren är det enbart en liten del av persontransport e rna som sker på räls. Lastbilstrafiken har under senare år ökat sin andel på bekostnad av 9

j ä rnvägs- och sjötransporter. Arbetet för att inom EU hantera bl a detta sker inom den gemensamma transportpolitiken som inriktas på överföring till järnväg och sjöfart samt införande av nya principer för prissättning av infrastruktur och transporter, dvs. styrmedel i form av energi och miljöavgifter/skatter. Elektriciteten I det svenska energisystemet spelar numera elen en betydande roll. Inom bostadssektorn har övergången från olja till el varit betydande, användningen av hushållsel och driftel har ökat, industrin har ökat sin elanvändning med i genomsnitt nästan 2 procent sedan 1970. Från 1970 har elanvändning i Sverige ökat med nästan 3 procent per år. Ökningen var som störst under 70-talet, därefter har takten dämpats. Under den senaste tioårsperioden - 1990 till 2000 ökade användning med ca 4,5 procent. Den totala 3 användning uppgick då till ca 147 TWh, vilket motsvarar nästan 40 procent av den 4 totala slutliga användningen av energi i landet. Under vissa år överstiger alt understiger användningen av el den egenproducerade och då sker export resp import av el till och från vår nordiska grannländer. I tabellen nedan framgår hur produktion och användning utvecklats sedan mitten på 90- talet och hur skillnaderna har balanserats med import eller export. Sveriges produktion, användning och nettoimport av el 1995-2001 TWh 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 prel Inhemsk produktion 144,1 136,6 145,3 154,7 151,0 141,9 157,8 Användning 142,4 142,7 142,6 144,0 143,5 146,6 150,5 Nettoimport -1,7 6,1-2.7-10,7-7,5 4,7-5,9 Källa: Elmarknaden 2002 Prognoser för energianvändningen baserar sig bl a på antaganden om ekonomisk utveckling. Framför allt industrins energianvändning följer konjunkturutvecklingen. Dessutom påverkar också varma resp kalla vintrar samt prisutvecklingen på olja, vilken i sin tur varierar t ex på grund av politiska händelser. Den prognos som emellertid gjordes av Energimyndigheten i början på 2001 år bedömer att elanvändningen kommer att öka med knappt 0,7 procent per år mellan åren 2000 och 2010. Ökning förväntas för sektorerna industri, bostäder och service samt transporter. Totalt förväntas ökningen bli från 146,1 TWh till 154,6 TWh. 5 Detta motsvarar en total ökning på 5,83% på en tioårsperiod. I en senare prognos har ökningen av elanvändning dragit ned till ca 0,1 procent per år i genomsnitt perioden 2001 2010. Nya förutsättningar har bakats in i prognosen vad gäller konjunkturutveckling och den politiska situationen. 10 3 I den totala elanvändning ingår även överföringsförluster, användningen av el i fjärr- och kraftvärmeverk samt i raffinaderier 4 Elmarknaden 2002 5 Energimyndigheten, Energiförsörjningen i Sverige, Kortsiktprognos 2001-02-26 samt ER 4:2000 Energimyndighetens underlag till Kl i m a t k o m m i t t é n

Produktionen av el I Sverige produceras el i vattenkraftverk, kärnkraftverk, vindkraftverk och i konventionella värmekraftverk. Under årens lopp har stora förskjutningar mellan produk- 6 tionsslagen skett. I början på 1970-talet skedde den huvudsakligen med vattenkraft och konventionell värmekraft. Idag produceras el främst med vattenkraft och kärnkraft, dessa står för sammanlagt drygt 90 procent av elproduktionen. Fördelningen dem är ungefär hälften var, men varierar mellan åren främst beroende på vattentillgången för vattenkraftverken. Värmekraften står för ca 6 procent och vindkraftverken står ännu för en mycket liten del av elproduktionen, mindre än 0,5 procent över åren. Produktion av el fördelning mellan kraftslag År 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Kärnkraft 37% 47% 48% 47% 55% 50% Vattenkraft 52% 46% 46% 46% 37% 44% Värmekraft 6% 6% 6% 6% 6% 6% Vindkraft < 0.5% < 0.5% < 0.5% < 0.5% < 0.5% < 0.5% Källa: Elmarknaden 2002 Efterfrågan på el visar på en trendmässig ökning. Samtidigt minskar produktionskapaciteten i Sverige. Bakom detta ligger faktorer som har med den reformerade elmarknaden att göra och avvecklingen av Barsebäck, mer om detta kommer i avsnitten senare. Vi kan emellertid konstatera att de senaste åren har betydligt mer produktionskapacitet försvunnit än som har tillkommit. Mellan 1996 och 2000 försvann 3 786 7 MW:s effekt, men det tillkom endast 657MW. I tre av de nordiska länderna är vattenkraften den huvudsakliga källan för elproduktion, vilket innebär att importbehov p.g.a av låg vattentillrinning och osedvanligt kallt väder kan komma samtidigt. Den framtida försörjningen av el syns i dagsläget som en mycket viktig fråga för energipolitiken att lösa. EU och energipolitiken Inom EU påverkas energiområdet i sin helhet främst av de åtgärder som utvecklas inom ramen för den inre marknaden men även av den gemensamma miljöpolitiken. Energi, vilket inkluderar såväl produktion av el som de bränslen som behövs för transporter och uppvärmning, ses som en viktig del i den politik som syftar till att öka den europeiska konkurrenskraften och säkra den ekonomiska tillväxten. Därför vill man på samma sätt som för t ex telekommunikation och finansiella tjänster öppna marknaden för energi för att förverkliga den inre marknaden. 6 Det vill säga i kraftvärmeanläggningar där el och värme produceras samtidigt (industrin och kraftvärmeverk) samt kondenskraftverk och gasturbiner, som oftast utgör reservkapacitet vid liten vattenkraftproduktion. 7 E l k o n k u r r e n s u t r e d n i n g e n 11

Framtidens utmaningar I fokus för EUs framtida energipolitik finns två problemkomplex den egna försörjningen av energi och miljöpolitiken. I slutet av 2000 presenterade kommissionen i en 8 grönbok ett antal frågor runt energipolitiken som kräver en bred diskussion inom medlemsstaterna och som bör utmynna i en kraftfull energipolitik. EU konsumerar alltmer energi och beroendet av extern energi växer. Ungefär hälften av energibehovet täcks av import. Framförallt är beroendet av importerad olja och naturgas till transport-, hushålls- och el-sektorerna kraftigt. Detta innehåller flera problem. De kraftigt och ofta oregelbundet varierande priserna för oljan och naturgasen får stort genomslag i den europeiska ekonomin. Dessutom importeras oljan till största delen från länder där den politiska och ekonomiska situationen kan betecknas som instabil. Dessutom är just användningen av kolväten den största boven vad gäller koldioxidutsläpp och effekter på klimatet genom den s k växthuseffekten. Frågan är vad som kan komma istället. De förnyelsebara bränslena står för en mycket liten del av användandet och utbudsökningen av sådana alternativ går långsamt. Man konstaterar också i grönboken att ett utvidgande av EU från nuvarande 15 medlemsstater till 30 inte ändrar den grundläggande problembilden. Däremot tillförs en del nya problem att hantera till de som redan finns. Om inget händer I grönboken visas på hur bilden skulle se ut år 2030 under antagandet om att inga särskilda åtgärder vidtas. År 1998 2030 Det externa energiberoendet i EU 50 % 70 % i ett utvidgat EU - Europa 30 38 % 60 % Sammansättningen av konsumtionen skulle utvecklas enligt följande: År 1998 2030 Olja 41% 38% Naturgas 22% 29% Fasta bränslen (brunkol, stenkol, torv) 16% 19% Kärnkraft 15% 6% Förnybara bränslen 6% 8% 12 8 KOM(2000) 796 slutlig, Grönbok, Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning. (En grönbok kan sägas vara kommissionens sätt att initiera en diskussion kring ett problemområde som sedan förhoppningsvis leder till konkreta åtgärder för att hantera problemen. Kommissionens förslag brukar läggas fram i en s k vitbok som sedan blir föremål för de vanliga byråkratiska och politiska processen i Europeiska rådet och Europaparlamentet.)

Koldioxidutsläppen förväntas öka jämfört med 1990 (ref.år i Kyotoprotokollet) År 2010 2020 2030 I nuvarande EU 5 % 12 % 22 % Europa 30 7 % 18 % 31 % Det behövs, sägs i grönboken, en långsiktig strategi som syftar till att säkra tillgången till energiprodukter på EU-marknaden till ett pris som är överkomligt för hushållen och industrin, med den restriktion som ambitionen om en hållbar utveckling lägger på vilka energislag som är lämpliga. Man konstaterar att investeringar i nyproduktion kommer att medföra krav på avvägning mellan olika energislag. Möjligheten att uppnå Kyotoprotokollets första etapp har visat sig svårt att uppnå i samband med en god ekonomisk tillväxt. Detta innebär att ytterligare insatser krävs för att vrida den strukturella utvecklingen av energikonsumtionen - det vill säga vilka energislag som används, men framför allt hur t ex transport- och elproduktionssektorerna utvecklas - så att miljöskadorna minimeras. Grönboken pekar på att medlemsstaterna är beroende av varandra i såväl kampen mot miljöförändringar som i förverkligandet av den inre markanden för energi. Varje energipolitiskt beslut som ett land fattar får återverkningar på de övriga medlemsstaternas marknader. Energipolitiken har fått en gemensam dimension men det saknas motsvarande befogenheter på europeisk nivå. Det grönboken syftar till är just detta att diskutera och bestämma sig om utformningen av en gemensam energipolitik utöver de som redan förekommer inom politikområdena den inre marknaden, miljö, harmonisering och beskattning. Manöverutrymmet på utbudssidan är starkt begränsat säger man. Politiska åtgärder måste därför riktas mot efterfrågesidan. Vilket i praktiken handlar om att använda t ex skatter och avgifter för att vrida efterfrågan mot mindre energikonsumtion och miljövänligare energikällor. På utbudssidan kan det handla om åtgärder för stimulans av nya och förnybara energikällor. Slutsatser Av beskrivningen som gjorts kan man konstatera att: - Det svenska energisystemet bygger idag i relativt liten grad på fossila bränslen. Det är främst transportsektorn som är beroende av oljeprodukter. Det är också härifrån som Sveriges i internationellt hänseende rätt blygsamma bidrag till växthuseffekten härrör. - Beroendet av olja, naturgas och kol är stort inom EUs medlemsstater. Det externa importberoendet ligger på omkring 50 procent och kan komma att öka till 70 procent under de närmaste 30 åren. - Efterfrågan på energi fortsätter att öka men möjligheterna är små att öka utbudet av energi inom EU. De förnybara energikällorna står för en liten del av försörjning 13

och kommer att fortsätta att göra detta inom överskådlig framtid. - För Sveriges del är elen den viktigaste energikällan för industrin, för hushållen, och servicesektorn. - Svensk elproduktion baserar sig främst på vattenkraft och kärnkraft, men också till en mindre del på alternativa förnybara energikällor som biobränslen och vindkraft. Den gemensamma nordiska/östersjömarknaden balanserar i normalfallet när egen produktion inte räcker till. - Ökande efterfrågan på el matchas inte med utbyggnad av ny produktionskapacitet. Introduktionen av ny energi går sakta, samtidigt avvecklas produktionskapacitet i form av fossilkraft och kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. I dagsläget är frågan om av-vecklingen av Barsebäck 2 under och de tidigare besluten om avveckling av reservkraft under förnyad prövning. Hur klara framtiden? - Dagens energipolitik innebär att storskalig utbyggnad av vattenkraft inte är realistisk, den andra viktiga el-producerande energikällan kärnkraft skall enligt politiska beslut avvecklas. Övriga förnybara energikällor har inom överskådlig tid inte potential att mer än i relativt begränsad omfattning bidra till försörjningen. Ökad användning av olja och kol är inte ett alternativ. - Energipolitiken måste gå hand i hand med miljöhänsynen. Därför är det viktigt att leva upp till Kyotoprotokollets åtaganden vad gäller minskade utsläpp av framförallt koldioxid. SEKO ansluter sig till målet att ställa om det svenska energisystemet till ett långsiktigt hållbarhet där förnyelsebara källor är basen. - I SEKOs trafikpolitiska program understryks att trafikens negativa miljöeffekter måste tas på största allvar. Utvecklingen av ett miljöanpassat transportsystem ses som ett viktigt bidrag till framväxten av det ekologiskt hållbara samhället. - Det krävs ett samlat agerande inom EU vad gäller efterfrågestyrande åtgärder vad gäller såväl energi- som transportpolitiken. Skatter och avgifter för att stimulera energisparande och miljövänliga alternativ inom EU måste genomföras utan att konkurrensen snedvrids. - För Sveriges del är säkrandet av den framtida försörjningen av el avgörande. I praktiken görs inga investeringar i ny produktion, förutom viss kraftvärme, detta ger redan idag problem vid extrema vädersituationer. För att gardera sig mot extrema vädersituationer krävs att besluten om avvecklad reservkraft återtas. - Energipolitiken står inför utmaningen att välja en riktning som tillfredställer det ökande behovet av elenergi. - Den ökande efterfrågan kan och bör mötas med åtgärder som effektiviserar energianvändningen och med stimulans till sparande. Detta räcker en bit, men inte särskilt långt. 14

- De långsiktiga satsningarna på forskning och utveckling av alternativa energikällor måste fortsätta men några stora genombrott kan inte väntas inom överskådlig framtid. - Det är nu dags att seriöst värdera effekterna av och fortsättning av den svenska kärnkraftspolitiken. Med de åtaganden Sverige har gjort för att minska koldioxidutsläppen blir det svårt att avveckla kärnkraften. Detta kan innebära att vi får acceptera drifttider på mellan 40 och 50 år på de återstående reaktorerna. I det korta perspektivet är det idag inte möjligt att avveckla Barsebäck 2 innan ny produktionskapacitet tillförs energisystemet. - Sverige har en i förhållande till många andra europeiska länder mycket blygsam användning av naturgas som energikälla. Bland fossila bränslen är naturgas det som ger minst koldioxidutsläpp och är således att föredra. Naturgasen skulle kunna utgöra ett mer omfattande komplement till redan befintliga energikällor. 15

III. Elmarknaden reformeras Var det inte bra som det var? SEKOs inställning till genomförandet av avregleringen av elmarknaden 1996, det som omväxlande också benämns liberaliseringen av elmarknaden, var minst sagt avvaktande. Den svenska elförsörjningen bedömdes fungera bra under den rådande ordningen med en hög teknisk nivå, stor leveranssäkerhet, internationellt sett låga priser och ett rimligt system för taxesättning. Statens roll skulle vara stark inom energisektorn p.g.a. dess nyckelroll i samhället. Det samhälleliga ansvarstagandet genom politiska beslut och styrmedel sågs som en förutsättning för en långsiktigt hållbar energiförsörjning. 9 Bakgrunden till att man i mitten på 1990-talet ansåg att regelverket för elmarknaden behövde ändras var en önskan att, i internationaliseringens och liberaliseringens spår, bättre kunna utnyttja gemensamma produktionsresurser. I första hand i de nordiska länderna, men även som en tidig anpassning till planerna inom EU om en inre marknad för energi. En annan viktig anledning var att Sverige aktivt skulle kunna delta i EUs arbete med att ta fram åtgärder som minskar energianvändningens skadliga miljöpåverkan. I Sverige hade Vattenfall bolagiserats 1992 och Affärsverket Svenska Kraftnät övertagit ansvaret för stamnätet. Effektivare elförsörjning och starka konsumenter Syftet med avregleringen av elmarknaden kan kort utryckas som ett sätt att säkerställa en effektivt fungerande elförsörjning samt stärka konsumenternas ställning på marknaden. Genom att avskaffa offentliga monopol skulle förutsättningar ges för ökad konkurrens vilket i sin tur skulle innebära ett bättre resursutnyttjande och lägre priser för konsumenterna. Genom konkurrensutsättningen av produktion och handel med el skulle konsumenterna fritt kunna välja elleverantör. Bättre resursutnyttjande skulle uppnås genom handel av el över nationsgränserna, först och främst mellan de nordiska länderna. De samlande produktionsresurserna kan då utnyttjas bättre. Behoven av reservkapacitet blir mindre. I ett större sammankopplat elsystem kan de vid varje tidpunkt billigaste anläggningarna användas först vilket minskar kostnaderna och pressar priserna nedåt. På en större marknad minskar också risken för att vissa kraftföretag får en alltför stark ställning vilket också bör bidra till lägre priser för elen. Det samlade behovet av ny produktionskapacitet skulle bli lägre och genom marknadsanpassningen skulle investeringar ske när de ekonomiska förutsättningarna var bäst givet de restriktioner som energipolitiken innebär. Det förutsattes att de inblandade ländernas energi- och miljöpolitiska styrmedel utformades på ett för elhandeln konkurrensneutralt sätt. Grunden i den reformerade ellagstiftningen ligger i en tydligare ansvars- och rollfördelning mellan marknadens aktörer. Produktion och försäljning av el skall ske i konkurrens. Överföring av el på nätet nätverksamheten - är ett naturligt monopol, vilket måste regleras och övervakas för att tillförsäkra kunderna skäliga villkor för ö v e rföringen. En ny myndighetsfunktion, den s.k. nätmyndigheten (Energimyndigheten) inrättades med ansvar för bl.a. tillsyn av nätverksamheten. 9 Prop. 1994/95:222 Ny ellagstifting 16

Den konkurrensutsatta delen av elmarknaden regleras av konkurrenslagstiftningen och övervakas av Konkurrensverket. Det samlade ansvaret för drift och leveranssäkerhet av stamnätet (systemansvaret) åläggs staten och sköts av Svenska Kraftnät. I praktiken innebar detta att en tydlig skiljelinje måste göras mellan produktion och handel med el gentemot bedrivande av nätverksamhet. På så sätt togs möjligheten till korssubventioner mellan konkurrensutsatt och icke-konkurrensutsatt verksamhet bort. En viktig del i reformen var inrättanden av Nord Pool, den nordiska handelsbörsen för el. På Nord Pool sker handeln med el både på en fysisk s k spotmarknad - för omedelbar leverans - och på terminsbasis dvs. mer som finansiella transaktioner. Syftet med elbörsen var att skapa en gemensam handelsplats där köpare och säljare möts till låga transaktionskostnader. Aktörerna på elmarknaden Elanvändare tar ut el från elnätet, hushåll eller företag, finns idag ca 5,2 milj elabonnenter Elproducenter Elhandelsbolagen Nätägarna producerar, matar in och säljer elkraft till elhandelsföretag, elbörsen eller direkt till användare dvs företag och hushåll. köper kraft från elproducenter eller på elbörsen Nord Pool, en del är själva elproducenter. Elhandelsbolagen säljer i sin tur i konkurrens med andra till användarna. Kan vara balansansvarig. ansvarar för att elen distribueras till användarna. Stamnäten ägs av staten och förvaltas av affärsverket Svenska Kraftnät. Regionnäten ägs av de stora elproducerande företagen, några stora kommuner och industrier, transporterar elen från stamnätet till storförbrukare och till lokalnäten. Lokalnäten distribuerar elen fram till slutanvändaren t ex hushållen inom ett begränsat område. Dessa lokal nät ägs av ca 200 nätföretag, som antingen ingår i de kraftproducerande koncernerna eller ägs av kommuner resp ekonomiska föreningar. Dessutom: Svenska Kraftnät, ser till att produktion/import motsvarar konsumtion/export. Energimyndigheten, tillsynsmyndighet över nätverksamheten samt Konkurrensverket, Konsumentverket och Finansinspektionen. Avregleringen av elmarknaden i Europa Integreringen av de nordiska elmarknaderna kan nu betraktas som genomförd, även om vissa åtgärder behöver vidtagas för att underlätta funktionerna på marknaden som t ex bättre överföringskapacitet. Nästa steg i utveckling är en också i praktiken integrerad europeisk elmarknad. 17

I december 1996 antogs direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden 10 för el vilket innebar att medlemsstaterna senast den 19 februari 1999 skulle ha införlivat detta i nationell rätt. I juni 1998 antogs direktivet om en inre marknad för 11 naturgas vilket skulle genomföras senast 10 augusti 2000. Direktiven bygger på liknande principer om medlemsstaternas tillgång till varandras nät, subsidiaritet dvs. att varje medlemsstat genomför öppnandet efter sina egna förutsättningar och på ett gradvis öppnande av marknaden så att industrin hinner anpassa sig till den nya miljön. (Se ill. nedan) Öppningen av de olika marknaderna går dock långsamt och i olika takt i medlemsstaterna. Därför har åtgärder vidtagits för att påskynda processen bl a förslag 12 ang. gränsöverskridande elhandel. Vid Europeiska rådets möte i Stockholm våren 2001 fanns ambitionen att enas om en tidtabell för full marknadsöppning. En sådan gick dock inte att enas om, däremot uttalades stöd för målet att öppna el- och gasmarknaderna. Kommissionen fick dessutom i uppdrag att utvärdera situationen till rådets möte i Barcelona 2002. 13 I den rapport som kommissionen utarbetat konstateras att alla 15 medlemsstater har införlivat eldirektivet i sin lagstiftning. Alla medlemsländer föru t o m Frankrike, Portugal och Grekland har aviserat fullt öppnande före 2008. Några stater Österrike, Finland, Tyskland, Sverige och Storbritannien - har öppnat sina elmarknader över den miniminivå som stipuleras eller planerar att göra detta. Processen är något långsammare vad gäller gasdirektivet. Emellertid ämnar alla utom Frankrike och Danmark genomföra avregleringen före 2008. I rapporten konstateras att det på både el- och gasmarknaderna återstår många hinder innan avregleringen är helt genomförd. Det man kunde enas om vid rådets 14 möte i Barcelona var en uppmaning till rådet och Europaparlamentet att så snart som möjligt under 2002 anta de liggande förslagen om den sista etappen i öppnandet av el- och gasmarknaderna, inbegripet alla europeiska icke hushållskonsumenters rätt att fritt välja leverantör från och med 2004 för el och gas. Detta täcker minst 60 procent av marknaden. Möjligheten för hushållen att som är möjligt i Sverige fritt välja elleverantör dröjer. Sveriges officiella ståndpunkt är att det är angeläget att EU:s arbete med att undanröja hinder för väl fungerande gemensamma el- och gasmarknader genomförs effektivt och skyndsamt. Likaså ställer sig Sverige positivt till föreslagna ändringar i direktiven liksom till tidplanen för marknadsöppning. Grundinställningen till förordningen om regler för gränsöverskridande handel med el är positiv, ett fungerande regelverk inom detta område är en nyckelfråga för att utveckla och integrera den inre 15 marknaden för el i Europa. 10 11 12 13 14 15 Dir 96/92/EG Dir 98/30/EG SEC(2001)1957, Commission Staff Working Pa p e r, First report on the implementation of the internal electricity and gas market SN 100/2 Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Barcelona den 15-16 mars 2002 S k r. 2001/02:160 Berättelse om verksamhet i EU under 2001 S k r. 2001/02:160 Berättelse om verksamhet i EU under 2001 18

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (elmarknadsdirektivet) anger i ingressen ett antal mål, däribland följande: - Det är viktigt att anta åtgärder för att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl (punkt 1). - En elmarknad som i full omfattning är konkurrensutsatt är ett viktigt steg mot fullbordande av den inre marknaden för energi (punkt 2). - Upprättandet av den inre marknaden för el är särskilt viktigt för att öka effektiviteten vid produktion, överföring och distribution av el samtidigt som försörjningstryggheten och den europeiska ekonomins konkurrensförmåga stärks och miljöskyddet respekteras (punkt 4). - Den inre marknaden för el måste upprättas gradvis för att industrin på ett flexibelt och planerat sätt skall kunna anpassa sig till sin nya miljö och för att ta hänsyn till de olika sätt på vilka elsystemen för närvarande är organiserade (punkt 5). - Upprättande av den inre marknaden för el måste främja systemens sammanlänkning och driftkompatibilitet (punkt 6). - På den inre marknaden måste elföretag kunna verka, utan menlig inverkan på allmännyttiga tjänster, så att en konkurrensutsatt elmarknad uppnås (punkt 9). - I enlighet med subsidiaritetsprincipen måste allmänna principer som anger en ram fastställas på gemenskapsnivå, men det närmare genomförandet av dem bör överlåtas på medlemsstaterna, vilket ger varje medlemsstat möjlighet att välja det sätt som bäst motsvara des speciella situation (punkt 11). - Hur den nuvarande marknaden än är organiserad måste tillträde till systemet vara öppet i enlighet med detta direktiv och leda till likvärdiga ekonomiska resultat i medlemsstaterna och därigenom till en direkt jämförbar öppningsnivå för marknaderna och till en direkt jämförbar grad av tillträde till elmarknaderna (punkt 12). - Det kan i vissa medlemsstater vara nödvändigt att införa allmännyttiga tjänster för att garantera försörjningstrygghet och konsument- och miljöskydd vilket, enligt deras uppfattning, den fria konkurrensen på egen hand inte nödvändigtvis kan garantera (punkt 13). - Det är.. nödvändigt att fastställa gemensamma regler för elproduktion och drift av överförings och distributionssystem för el (punkt 22). - Med hänsyn till miljöskyddet från elproduktion från förnybara källor prioriteras (punkt 22). - För att säkerställa insyn och icke-diskriminering bör elöverföringsfunktionen i vertikalt integrerade företag drivas oberoende av annan verksamhet (punkt 30). - Detta direktiv utgör en ytterligare liberaliseringsfas. När detta trätt i kraft kommer trots dessa vissa hinder för handel med el mellan medlemsstaterna att bestå. På grundval av gjorda erfarenheter kan därför förslag till förbättringar av den inre elmarknadens funktion behöva göras. Kommissionen bör därför avlägga rapport till rädet och Europaparlamentet o tillämpningen av detta direktiv. 19

Det fackliga arbetet inom EU Den alltmer integrerade europeiska elmarknaden understryker vikten av att bedriva ett kvalificerat fackligt arbete på europanivån. Marknaden består inte bara av Sverige utan av alla stater ingående i EU, även om den inre marknaden till alla delar inte riktigt är förverkligad. De energipolitiska åtgärder som vidtas i gemenskapens länder påverkar förr eller senare de anställda i såväl inhemska företag som sådana som har verksamheter i flera länder inom Europa. Det är också nödvändigt att finnas med på arenan utanför Sverige med tanke på de stora utländska ägarintressena i flera av de dominerande energiföretagen på den svenska marknaden. SEKOs arbete med de fackliga frågorna inom energisektorn på övergripande internationell nivå sker genom de två fackliga internationalerna PSI (Public Service International) och ICEM (International Federation of Mine, Chemical, Energy and General Workers Unions). PSI är en organisation med ca 20 miljoner medlemmar verksamma inom statlig och kommunal sektor; ICEM har de flesta av sina ca 20 miljoner medlemmar inom industri- och gruvsektorn. Deltagandet i båda organisationer illustrerar att de anställda inom energiområdet finns både inom offentlig och privat sektor. Internationella fackliga organisationer energiområdet PSI, (ISKA) ICEM EPSU EMCEF - Public Service International, (Internationalen för Stats- och Kommunalanställda) - International Federation of Mine, Chemical, Energy and General Workers Unions (Internationella kemi-, energi-, gruv- och fabriksarbetarefederationen) - European Public Service Union - European Mine, Chemical and Energy Workers Federation Arbetet inom Europa vad gäller de offentliganställda sker inom EPSU (European Public Service Union Federation). Dess huvudsakliga uppgift är att utveckla den s k 16 sociala dialogen för offentliganställda på europeisk nivå. SEKO deltar aktivt i den sociala dialogen genom innehavet av en plats i EPSU:s fasta kommitté för publika tjänster. Denna kommitté är den församling som i praktiken för den branschmässiga sociala dialogen med med Eurelectric och Eurogas arbetsgivarnas branschorganisationer. Parterna har bl.a med hjälp av en utom-stående konsult undersökt effekterna av liberaliseringen, enligt konsultens rapporten överväger de negativa effekterna. Inom EPSU finns också den nordiska referensgruppen där SEKO deltar i en expertgrupp omkring energifrågor. Expertgruppgruppen för energi organiserar årligen konferenser med deltagare från de fyra nordiska länderna. Syftet med dessa är att skapa ett nätverk för lokala fackliga förtroendemän inom de nordiska energiföretagen. Detta nätverk har utvecklats till att bli ett forum för direktkontakter när företagen har verksamhet i olika länder. Ett resultat av dessa kontakter är den överenskommelse om ömsesidig informationsplikt vid entreprenad-arbete som tecknats 20 16 Den sociala dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kommissionen hör till hörnstenarna i den europeiska sociala modellen. Den ger parterna rätt att via förhandlingar och avtal delta i lagstiftningsarbetet inom EU. Resultaten av den sociala dialogen kan ge underlag för lagstiftning eller avtal på olika nivåer.. Den sociala dialogen sker på såväl övergripande men även på branschnivån.