Riktlinjer för hantering av dagvatten i Sundbybergs stad Dokumentet antaget av stadsbyggnads- och fastighetsnämnden i juni 2005.

Riktlinjer för hantering av dagvatten i Sundbybergs stad Dokumentet antaget av stadsbyggnads- och fastighetsnämnden i juni 2005. INLEDNING Vatten behövs för allt liv. Våra sjöar och vattendrag belastas tyvärr av miljöskadliga ämnen och näringsämnen, som till stor del kommer med dagvattnet. Det är därför viktigt att på olika sätt arbeta för att minska föroreningarna i dagvattnet. Framtagandet av riktlinjer för hantering av dagvatten i Sundbybergs stad är ett led i detta arbete. Dagvatten är ytavrinnande regn-, spol- och smältvatten som rinner på hårdgjorda ytor, eller på genomsläpplig mark via diken eller ledningar till recipienter (sjöar och vattendrag) eller reningsverk. (Dagvattenstrategi för Stockholms stad, 2002) Dagvattenfrågan var från början endast ett kvantitetsproblem. Det gällde att få bort dagvattnet för att undvika översvämningar. Senare blev även kvaliteten på dagvattnet ett problem och för att förbättra dagvattenkvaliteten inriktades en stor del av arbetet på att minska planerad och ovidkommande tillförsel av spillvatten ut på dagvattennätet. Sedan prestanda och säkerhet i ledningsnät och pumpstationer höjts har turen kommit till dagvattenhanteringen i sig. Dagvattnets kvalitet och hantering har avgörande betydelse för vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag i en storstadsregion. Dagvattenproblematiken har i fysisk mening växt i takt med bebyggelsens allt vidare utbredning. Under naturliga förhållanden tas regn- och smältvatten upp av växter eller renas när det rinner på eller genom marken innan det når sjöar, vattendrag eller grundvatten. I en storstadsregion, med mycket tak, stora asfalterade ytor och stenlagd mark, rinner vattnet istället av snabbt på ytan, vilket kan leda till översvämningar i ledningsnät och vattendrag. Även grundvattenbalansen kan rubbas. Dessutom sker det ingen rening av vattnet, utan vattnet förorenas med tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen från till exempel trafik, förbränning och byggnadsmaterial. Eftersom en stor del av tillrinningen till sjöarna och vattendragen i en storstadsregion består av dagvatten innebär det att belastningen av föroreningar blir större än i mer glesbefolkade områden. 1

Miljökvalitetsmål som har bäring mot dagvattenhantering Grundvatten av god kvalitet. Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Levande sjöar och vattendrag. Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara, och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Hav i balans samt levande kust och skärgård. Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Ingen övergödning. Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Giftfri miljö. Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. SYFTE MED RIKTLINJER FÖR HANTERING AV DAGVATTEN Syftet med riktlinjerna är att samtliga inblandade parter ska veta vilka förutsättningarna är när det gäller dagvatten i olika situationer, till exempel vid fysisk planering, byggande, gatu- och väghållning, renovering, exploatering och köp. Riktlinjerna bör vara ett underlag för beslut om de styrmedel som kommunen själv förfogar över, såsom ABVA och andra lokala föreskrifter, taxor och detaljplanebestämmelser, instruktioner, budgetar och verksamhetsplaner med mera för de kommunala förvaltningarna. I allt arbete med dagvatten, från planarbete till genomförande, är det viktigt med en nära samverkan mellan stadens olika förvaltningar och enheter. Riktlinjerna anger Sundbybergs hantering av dagvatten utifrån följande avgränsningar: lokalt omhändertagande av dagvatten på tomtmark avledning av dagvatten från nya planområden avledning av dagvatten från befintliga bebyggelseområden avledning av dagvatten från gator och vägar MÅL FÖR HANTERING AV DAGVATTEN Mål för hantering av dagvatten i Sundbyberg är att: Vattenbalansen och de naturliga grundvattennivåerna ska bibehållas. Dagvatten ska tas omhand så nära källan som möjligt. Förorening av dagvatten ska förebyggas redan vid källan. Tillförseln av föroreningar till recipienter ska begränsas. Byggnader och anläggningar ska skyddas mot skador orsakade av dagvatten. Dagvatten ska ses som en resurs vid stadens utbyggnad. 2

ÖVERGRIPANDE RIKTLINJER FÖR HANTERING AV DAGVATTEN För att minska mängden föroreningar i dagvattnet är det mest kostnadseffektivt och långsiktigt att utföra åtgärderna redan vid källan. Vid ny bebyggelse och vid större ombyggnationer är det mer kostnadseffektivt och enklare att införa dagvattenlösningar än vid redan befintlig bebyggelse. Övergripande prioritering för dagvatten 1. Undvik att dagvatten uppkommer. 2. Vidta åtgärder vid källorna till förorening av dagvatten. 3. Vidta åtgärder för infiltration, rening och fördröjning av dagvatten vid ny bebyggelse och större omdaning. 4. Vidta åtgärder för infiltration, rening och fördröjning av dagvatten i befintlig miljö. Beroende på vad marken används till där dagvattnet kommer ifrån och recipientens känslighet bör olika åtgärder utföras. Sambandet mellan markanvändning, föroreningshalter och reningskrav framgår av tabellerna i bilaga 1. Åtgärder vid källorna Det mest kostnadseffektiva sättet att minska mängden föroreningar i dagvattnet är att redan vid källorna hindra förorening av dagvattnet. Ämnen och material som kan förorena dagvattnet och skada recipienterna ska undvikas. Det kan ske i detaljplaner, bygglov och avtal. Byggnadsmaterial med tungmetaller bör till exempel inte användas. Källor till förorening av dagvatten redovisas i bilaga 2 och förslag på åtgärder för att minska mängden föroreningar i dagvattnet redovisas i bilaga 3. Gödsling av park- och naturmark ska undvikas eftersom kväve och fosfor kan nå recipienten. Om gödsling måste ske ska den ske på ett sådant sätt att recipienten så långt som möjligt skyddas. Åtgärder för infiltration, rening och fördröjning För att förhindra uppkomst av dagvatten och bibehålla grundvattenbalansen är det viktigt att ha så liten andel hårdgjorda ytor som möjligt. Gröna tak (växtbeklädda tak) och material som tillåter infiltration, till exempel grus, betonghålsten, genomsläppliga fogar och singel stabiliserat med rasternät av polyetenplast kan användas för att minska andelen hårdgjorda ytor. För att inte den naturliga grundvattenbalansen ska ändras är det viktigt att ta hand om dagvattnet så nära källan som möjligt. Lokalt omhändertagande av dagvatten Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) används som samlande benämning på olika åtgärder för att minska eller fördröja dagvattenavrinningen från privat mark innan vattnet tillförs det allmänna dagvattensystemet. (Peter Stahre) Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) kan ske genom att låta vattnet infiltrera. Infiltration kan ske genom att leda vattnet till gräsytor eller andra genomsläppliga material, så som grus. Allt dagvatten som har låga eller måttliga föroreningshalter ska infiltreras om det är möjligt och lämpligt (se bilaga 1). Om markförhållandena är dåliga så kan stenfyllningsmagasin användas för att underlätta infiltrationen. Svackdiken kan fungera som både infiltrationsyta och öppen avledning. Regnvatten kan samlas upp i tunnor och användas för bevattning. Förorenat dagvatten ska inte infiltreras i mark eller avledas till recipient utan rening. 3

Översvämningar vid kraftiga regn kan undvikas om flödet jämnas ut på vägen till recipienten. Öppen dagvattenavledning ger en trögare dagvattenavrinning. Utjämning av flöde kan oftast kombineras med rening. För att fördröja och jämna ut vattenflödet, och i vissa fall även rena vattnet, kan till exempel svackdiken, dammar, bäckar, dagvattenkanaler, våtmarker, filtervallar och översvämningsytor anläggas. Konsekvenserna vid miljöolyckor är lättare att begränsa vid öppen avledning av dagvatten, särskilt om det planeras för detta vid utformandet. Behandlingen av dagvatten ska alltid bedömas utifrån föroreningarnas mängd och karaktär, samt förutsättningarna i varje område och för varje recipient. RIKTLINJER FÖR LOKALT OMHÄNDERTAGNADE AV DAGVATTEN PÅ TOMTMARK Riktlinjer för dagvattenhantering på tomtmark Minska andelen hårdgjorda ytor Använd inte material som förorenar dagvattnet Omhänderta dagvattnet så nära källan som möjligt, det vill säga lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) Fördröj och utjämna flödet Där det inte finns en dagvattenledning ska dagvattnet tas omhand lokalt. Endast när det inte finns förutsättningar att omhänderta dagvattnet lokalt får det ledas till en spillvattenledning. Dagvattnet ska ledas frånskilt spillvattnet på fastigheten. RIKTLINJER FÖR AVLEDNING AV DAGVATTEN FRÅN NYA PLANOMRÅDEN Principer för hur dagvattnet ska tas omhand ska tas fram tidigt i planskedet. I översiktsplanen för Sundbyberg står det: "Dagvatten ska där så är möjligt omhändertas lokalt (LOD). Förorening av vatten i Sundbyberg sker i dag främst genom förorenat trafikdagvatten. Kommunen ska verka för att trafikdagvatten från större parkeringsytor och från de mest trafikerade vägarna och gatorna genomgår rening före utsläpp. För dag- och dräneringsvatten från industritomt ska riskanalys göras och vid behov erforderliga preventiva åtgärder vidtas. Materialet som används utomhus ska inte kunna avge miljöskadliga ämnen." En nära samverkan mellan stadens olika enheter och förvaltningar är av största vikt i planarbetet. Där det finns en dagvattenledning får dagvatten eller dräneringsvatten inte ledas till spillvattenledning. 4

Riktlinjer för dagvattenhantering i nya planområden Staden ska i planprocessen verka för att dagvatten omhändertas lokalt. I planbeskrivningen ska det hänvisas till Riktlinjer för hantering av dagvatten i Sundbybergs stad. Om så är nödvändigt kan specifika krav skrivas in i detaljplan (för exempel på planbestämmelser se bilaga 4). I ett inledande skede av planprocessen ska man klargöra det aktuella områdets lokala förutsättningar för att ta hand om dagvatten, och på vilket sätt det ska ske. Uppgifterna ska ligga till grund för det fortsatta planarbetet. Höjdsättning av nya områden måste ske så att omhändertagandet av dagvatten underlättas. Lågpunkter bör utnyttjas för dagvattenanläggningar. Byggnader ska ligga högt för att undvika översvämningar och vattenskador. RIKTLINJER FÖR AVLEDNING AV DAGVATTEN FRÅN BEFINTLIGA BEBYGGELSEOMRÅDEN Centrala Sundbyberg och Storskogen har kombinerat avloppssystem (spillvatten och dagvatten leds i samma ledning till reningsverket). Övriga delar av Sundbyberg har i huvudsak duplikat avloppssystem (skilda ledningar för spillvatten och dagvatten). Avrinningsområden och recipienter I Sundbyberg finns det fyra avrinningsområden där dagvattnet avleds till olika recipienter. De olika recipienterna är Bällstaån/Bällstaviken, Lötsjön/Råstabäcken, bäcken vid E 18 samt Igelbäcken. I centrala Sundbyberg och Storskogen, där ledningarna är kombinerade för spillvatten och dagvatten, leds dagvattnet tillsammans med spillvattnet till Bromma avloppsreningsverk. Karta över avrinningsområden finns i bilaga 5. Bällstaån hör till de mest utsatta vattendragen i länet, främst beroende på påverkan av dagvatten. Ansvaret för ån delas mellan de omgivande kommunerna Järfälla, Stockholm, Sundbyberg och Solna. Lötsjön får sitt vatten genom nederbörd och tillrinning från omkringliggande ytor. Liksom andra sjöar mitt i en tätort är Lötsjön särskilt utsatt för föroreningar. Övergödningen av sjön är kraftig, med tidvis mycket låga syrehalter som följd. Någon risk för försurning av Lötsjön föreligger inte. Igelbäcken rinner från Säbysjön i Järfälla, över Järvafältet i Stockholm, Sundbyberg och Solna och mynnar i Edsviken genom Ulriksdals slottspark. Under torrperioder är vattenflödet lågt och det kan utgöra ett hot mot den sällsynta fisken grönlingens fortlevnad i bäcken. Igelbäckens vattenkvalitet är helt beroende av vad som händer inom hela det cirka 28 kvadratkilometer stora tillrinningsområdet. Bäcken vid E18 får sitt vatten dels från områden i Stockholm, dels från områden i Sundbyberg (delar av Rissne, Hallonbergen Ör, Lilla Ursvik och delar av det framtida Stora Ursvik). Bäcken vid E18 rinner till Råstasjön i Solna, som i sin tur mynnar ut i Brunnsviken. Snöhantering Smältvatten från snöupplag ska inte rinna direkt till en recipient, utan ska först infiltrera i omgivande mark. Snöupplag ska inte läggas så att smältvatten därifrån kan nå Igelbäcken. Dagvattenbrunnar Slamsugning av dagvattenbrunnar ska ske minst en gång per år. 5

Prioritering av åtgärder i befintliga bebyggelseområden Minska antalet hårdgjorda ytor. Låt recipienternas behov av avlastning från dagvattenföroreningar vara styrande för åtgärder. Åtgärda dagvatten från områden vars markanvändning ger höga föroreningshalter. Vidta fördröjningsåtgärder för dagvatten om det finns översvämningsdrabbade områden. Välj kostnadseffektiva åtgärder. Åtgärder i befintliga bebyggelseområden Minska antalet dagvattenbrunnar till förmån för lokalt omhändertagande, till exempel genom att leda in dagvattnet på planterings- och grönytor. Fördröj dagvattnet på vissa ytor genom att höja betäckningarna (genomförbart inom vissa grönytor) Arbeta för att kantstenar inte nyttjas på platser där dagvattnet kan avledas till omgivande mark. Om dagvattnet är förorenat kan skyddsåtgärder behöva vidtas. Kulvertera inte öppen dagvattenavrinning Luta hårdgjorda ytor så att dagvattnet kan rinna av till infiltrationsyta. Samla upp färgflagor vid taktvätt. Använd diken för avledning så lång som möjligt. Rena vatten från rengöring av tak, fasader och fordon samt vatten som används vid byggen innan det släpps ut i dagvattensystemet. RIKTLINJER FÖR AVLEDNING AV DAGVATTEN FRÅN GATOR OCH VÄGAR Trafikdagvatten Vägverket ansvarar för E 18, medan Sundbybergs stad ansvarar för övriga gator/vägar i kommunen. De gator/vägar i Sundbyberg som har störst trafikbelastning är E 18, Landsvägen, Ursviksvägen, Järnvägsgatan, Tulegatan, Hamngatan, Allén, Tritonvägen, Ekensbergsvägen och Rissneleden. Trafikdagvatten från hårt trafikerade gator/vägar innehåller ofta stora mängder tungmetaller, oljerester och däckspartiklar. Därför är det viktigt att dagvatten från hårt trafikerade gator/vägar renas innan det når recipienten. För att mängden föroreningar i dagvattnet ska minska sandsopar Sundbybergs stad gatorna en gång per år. Två gånger per år sker även underhållssopning av gatorna med sugande maskiner. Parkeringsplatser Vid större parkeringsplatser kan det behövas oljeavskiljare eller annan rening av dagvattnet. Utifrån recipientens känslighet görs en bedömning av behovet av rening. På parkeringsplatser där det är stor omsättning på bilar, till exempel på parkeringsplatser vid stormarknader, blir det mer föroreningar än på en lika stor parkeringsplats med låg omsättning, till exempel en boendeparkering. På mindre parkeringsytor, där dagvattnet är mindre förorenat, bör lokalt omhändertagande av dagvatten ske, till exempel genom infiltration på gräsytor, diken, hålstensbeläggning eller bortledande till trädgropar. Exempel på lämpliga metoder att rena dagvatten från parkeringsplatser återfinns i bilaga 6. 6

Åtgärder för avledning av dagvatten från gator och vägar Anlägg/installera anordningar för rening av dagvatten vid ny- och ombyggnation av hårt trafikerade gator/vägar, större parkeringar och bussterminaler. Utforma dagvattenanordningar så att skadorna på miljön minimeras vid miljöolyckor. Arbeta med att lämpliga beläggningar nyttjas, så att dagvattnet ges en möjlighet att tränga ner i underliggande mark. Detta är särskilt lämpligt på ytor där dagvattnet är relativt rent, som till exempel gång- och cykelvägar och trottoarer. Undvik att hårdgöra marken runt träd. Hårdgjord mark runt befintliga träd kan, vid ombyggnad och andra större förändringar, ersättas med genomsläppligt material. Installera oljeavskiljare för dagvatten vid bensinstationer. Tvätta inte bilen där tvättvattnet utan rening kan rinna ner i en dagvattenbrunn. Samhällsbyggnadsförvaltningen/planenheten ansvarar för att dagvattenfrågorna kommer in tidigt i den fysiska planeringen. Ytterst ansvarig är stadsbyggnads- och fastighetsnämnden. Samhällsbyggnadsförvaltningen/teknikenheten ansvarar för dagvattenhanteringen fungerar ur teknisk synvinkel, samt att relevanta krav ställs på fastighetsägare/verksamhetsutövare utifrån ABVA. Ytterst ansvarig är stadsbyggnads- och fastighetsnämnden. Samhällsbyggnadsförvaltningen/miljöenheten ansvarar för att relevanta krav ställs på fastighetsägare och verksamhetsutövare utifrån miljöbalken. Ytterst ansvarig är miljö- och hälsoskyddsnämnden. Fastighetsägare/verksamhetsutövare har alltid det yttersta ansvaret för sin verksamhet, även det dagvatten som verksamheten ger upphov till. ANSVARSFÖRDELNING Riktlinjerna för hantering av dagvatten bygger på en förvaltningsövergripande samverkan vad det gäller: val av dagvattenlösningar begränsning av dagvattnets innehåll av föroreningar dagvattenanläggningarnas gestaltning och integrering i stadsmiljön strävan efter att öka den biologiska mångfalden i staden. Källor vid framtagandet av dessa riktlinjer: Dagvattenstrategi för Stockholms stad, 2002 Dagvattenstrategi för Solna stad, 2002 Dagvattenpolicy för Malmö, 2000 Dagvatten; teknik, lagstiftning och underlag för policy, Miljösamverkan Västra Götaland, 2004 En långsiktigt hållbar dagvattenhantering Planering och exempel, Peter Stahre, 2004. 7

BILAGA 1 Markanvändning, föroreningshalter och reningskrav Tabell 1 och 2 är hämtade från Dagvattenstrategi för Stockholms stad, 2002. Tabell 1 Markanvändning och föroreningshalter Markanvändning Kvartersmark: Innerstaden: Stenstadens bostadsområden inkl lokalgator Måttliga Ytterstaden: Bostadsområden (flerfamiljshus) och arbetsområden Låga-Måttliga inkl lokalgator Småhusområden inkl lokalgator Låga Föroreningshalter i dagvatten Inner- och ytterstad: Större parkeringsanläggningar och terminalområden Måttliga-Höga Industrifastigheter med miljöfarlig verksamhet Beroende på verksamheten Allmän mark: Tabell 2 Recipienter och reningskrav Recipient Mark Sjöar och vattendrag Föroreningshalter i dagvatten Låga Måttliga Höga Lämplig för infiltration Infiltration och fördröjning Infiltration och fördröjning Rening före infiltration Inte lämplig för infiltration Dagvattenledning eller dike Dagvattenledning eller dike Dagvattenledning, rening Mycket känslig Känslig Mindre känslig Ej rening Ej rening Ej rening Viss rening eller dagvatten till annan recipient Viss rening eller dagvatten till annan recipient Ej rening Rening Rening Rening Lokalgator < 8 000 fordon/dygn Vägar med 8 000-15 000 fordon/dygn Trafikleder med 15 000-30 000 fordon/dygn Trafikleder med > 30 000 fordon/dygn Parker, naturmark mm Låga Låga-Måttiga Måttiga-Höga Höga Låga Koppartak ger höga halter koppar i dagvattnet. Plåttak ger måttliga-höga halter zink och kadmium i dagvattnet. 8

BILAGA 2 Källor till förorening av dagvatten I stadsmiljöer förekommer flera ämnen som förorenar dagvattnet och förs vidare till recipienterna: tungmetaller, t ex kvicksilver, kadmium, bly, koppar, zink och krom organiska miljögifter, t ex PAH (polycykliska aromatiska kolväten) och PCB (polyklorerade bifenyler) oljor näringsämnen (kväve och fosfor) bakterier Lokala diffusa källor till förorening av dagvatten är främst trafiken, infrastrukturen och byggandet. Material och föroreningar från stadens hårdgjorda ytor förs bort som föroreningar i dagvattnet. Tak med koppar och obehandlad zink är de största och allvarligaste föroreningskällorna från byggnader. Från trafiken är det nerslitet ytmaterial (asfalt mm), sand, salt och partiklar från fordonen som förorenar dagvattnet. Trafikvolymen avgör mängden föroreningar. Metaller KOPPAR Giftigt för vattenlevande växter och djur. Källor till utsläpp av koppar är framför allt tappvattensystemet, koppartak/fasader, båtbottenfärger (tidigare) och bromsbelägg. Spridningen av koppar till dagvattnet sker genom korrosion av byggnadsmaterial men även genom slitage av bromsbelägg från framför allt personbilar. ZINK Giftigt för vattenlevande djur och växter. Zink förekommer främst från atmosfäriskt nedfall, korrosion av byggnadsmaterial, däck och bilar. KADMIUM Mycket giftigt för människor och djur. Kadmium finns ackumulerat i en mängd varor, till exempel batterier, stabilisatorer, pigment och i vissa ytbehandlade produkter. Dessa varor blir så småningom avfall och metallen kan då spridas vidare till luft och vatten via slam från reningsverk och deponier. Med konstgödsel ökar kadmiumhalten i våra åkrar med ca 0,5 % per år. Ökningen har dock minskat på senare år genom renare konstgödsel. BLY Mycket giftigt för människor och djur. Långväga transport av bly sker från bilavgaser, smältverk, järnverk, gruvor, förbränning, glasbruk och gummiindustri. Lokala källor kan vara deponier och sopförbränning. Största bidraget till bly i avfall kommer från elektronik. Det beror på en volymmässigt stor användning i kombination med låg återvinningsgrad. KVICKSILVER Mycket giftigt för människor, djur och växter. De viktigaste källorna till förekomst av kvicksilver i luft och nederbörd är främst kloralkaliindustrier, järn- och stålverk samt krematorier utan reningsanläggningar. Kvicksilver kan spridas till dagvattnet från krematorier utan rening, sopförbränning samt från alla varor innehållande kvicksilver som läggs på deponi, varifrån kvicksilver avgår direkt till luft eller till mark och grundvatten via lakvatten. NICKEL OCH KROM Krom har negativ påverkan på människor, djur och växter. Rostfritt stål innehåller 11-14 % nickel. Långväga transport av nickel kan ske vid industriell verksamhet samt kol- och oljeeldning. Oljeeldning bedöms vara en stor källa för nickel. Lokala källor till nickel är eldning med olja. Den totalt sett helt dominerande kromanvändaren är stålindustrin. Rostfritt stål innehåller 16,5-18 % krom. Långväga transport kan ske 9

från ferrokromverk och koleldning. Lokalt skulle sopförbränning och erosion av stål kunna vara en källa till spridning av krom. PRIORITERINGSORDNING FÖR METALLER I rapporten Källor till föroreningar i dagvatten i Stockholms stad, del 1, Metaller, föreslås en prioriteringsordning för det fortsatta arbetet med att begränsa tillförseln av tungmetaller till sjöar, vattendrag och avloppsreningsverk. Då förhållandena i Sundbyberg i mångt och mycket liknar förhållandena i Stockholms stad, samt då Sundbybergs stad leder sitt avloppsvatten (och dagvatten från centrala Sundbyberg) till Bromma reningsverk för rening, finns det anledning att ha en liknande prioriteringsordning i Sundbyberg: Koppar Zink Kadmium Bly Kvicksilver Nickel och krom Organiska miljögifter, olja, näringsämnen och bakterier Trafik, energiproduktion och verksamheter inom industriområden är de sektorer som bidrar mest till organiska miljögifter, olja och näringsämnen i dagvattnet. För vissa ämnen, bland annat PAH (vedeldning) och näringsämnen (gödsling), bidrar även privatpersoner till en stor andel av föroreningsbelastningen i dagvatten. Olika styrmedel kan användas för att begränsa de diffusa utsläppen av föroreningar, till exempel miljökrav på byggherrar vid markanvisning och miljökrav vid upphandling. Organiska miljögifter och oljor har en hög giftverkan i naturen, varför det är viktigt att satsa på åtgärder för att minska användningen av dessa ämnen. För sjöar och vattendrag är det viktigt att begränsa tillförseln av näringsämnen. Bakterier är inte något större problem, annat än lokalt vid badplatser. ORGANISKA MILJÖGIFTER Organiska ämnen är föreningar som innehåller kol. Allt levande, människor, djur och växter är till största delen uppbyggda av organiska ämnen. Andra organiska ämnen, industriellt tillverkade, kan vara giftiga och svårnedbrytbara. Det är framför allt de som kan vara skadliga när de kommer ut i naturen. Organiska ämnen som kan skada levande organismer redan vid låga halter och som dessutom är stabila och därmed persistenta (långlivade) har särskilt stora förutsättningar att fungera som miljögifter. De kan påverka under lång tid innan de bryts ner. Tre huvudkategorier av ämnen De miljögifter som finns i naturen kan i princip delas in i tre kategorier: Insektsbekämpningsmedel, som till exempel DDT. Den svenska naturen innehåller fortfarande sådana ämnen trots att de inte används längre och i vissa fall aldrig har använts i Sverige. Industrikemikalier som aldrig varit avsedda för spridning i naturen kan läcka ut i miljön. Det gäller bland annat PCB och bromerade flamskyddsmedel. Trots att PCB inte längre får användas i Sverige så hittar man det fortfarande i naturen. Det läcker också fortfarande ut PCB från gamla användningsområden, som tätningsmassa mellan huselement. Biprodukter som främst uppkommer vid olika tillverknings- eller förbränningsprocesser. Det gäller till exempel för PAH och dioxiner. OLJA Oljeprodukter används idag till uppvärmning, drivmedel, smörjmedel mm. Bruket medför ofta att små eller stora mängder olja spills på mark eller i vatten, vilket kan medföra skador på levande organismer. Olja är ett vitt begrepp som här främst definieras som opolära petroleumkolväten, det vill säga att de inte är blandbara med vatten. Opolära petroleumkolväten ingår bland annat i mineralolja, organiska 10

lösningsmedel, mineraloljedelen i smörjfett och petroleumbaserade vaxer. NÄRINGSÄMNEN Allt växt- och djurliv kräver fosfor och kväve för sin tillväxt. Om stora mängder näringsämnen tillförs sjöar och vattendrag ökar den biologiska produktionen vilket på sikt leder till en ökad igenväxning. Detta är delvis en naturlig process som pågått sedan sjöarna bildades efter istiden. Syrebrist uppkommer när den ökade produktionen av växter och djur faller till botten och bryts ner av syrekvävande organismer. I de flesta sjöar och i kust- och skärgårdsområden är det oftast fosfor som är det näringsämne som begränsar den biologiska produktionen, bland annat tillväxten av alger. Längre ut i Östersjön är det kväve som har störst betydelse. Dagvatten för med sig betydande mängder näringsämnen till recipienterna. BAKTERIER Bakterier utgör främst ett problem vid badplatser, då de kan medföra risk för maginfektioner. Djurspillning och bräddning av avloppsvatten utgör källor till bakterier i vatten. (Källa: Dagvattenstrategi för Stockholms stad, 2002.) 11

BILAGA 3 Förslag på åtgärder för att minska mängden föroreningar i dagvattnet Tabell 3 Ämne/Åtgärd/Medel/Ansvarig (från Dagvattenstrategi för Stockholms stad, 2002). Ämne Åtgärd Medel Ansvarig Verksamhetsutövare /Myndighet Koppar och zink Ny bebyggelse: Ställa krav på att obehandlad koppar och obehandlad zink (förzinkade materialytor) inte används som utvändigt byggnadsmaterial Befintlig bebyggelse: Koppartak bör behandlas för att minska korrosionen. Koppartak i kulturhistoriskt värdefulla miljöer kan bevaras. Vattnet från dessa tak bör renas från koppar. Tak av förzinkad plåt bör regelbundet behandlas för att minska utsläpp av zink och kadmium. Gator och parker: Undvika obehandlad zink i nya stolpar och räcken. Vid underhåll måla obehandlad zink med zinkfri färg. Detaljplan Bygglov Avtal Produktvalsprincipen i Miljöbalken Information till fastighetsägare, ev samråd med Stadsmuseet och Länsantikvarien Intern information inom SBF PCB Sanera PCB i fogmassor på hus och i elanläggning Miljöbalken. Information till och krav på fastighetsägare och andra verksamhetsutövare Minska vedeldning i små anläggningar, kräva typgodkända anläggningar med ackumulatortank. Information till och krav på fastighetsägare. PAH Verka för att staden vid upphandlingar och i tjänstefordon använder miljöanpassade drivmedel, fordonstvätt med rening, miljöanpassade smörjhydrauloljor och miljöklassade däck utan HA-oljor. Fastighetsägare; Stadsbyggnads- och fastighetsnämnden, Miljö- och hälsoskyddsnämnden Miljö- och hälsoskyddsnämnden Stadsbyggnads- och fastighetsnämnden Fastighetsägare, Miljö- och hälsoskyddsnämnden Fastighetsägare, Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Stadsbyggnads- och fastighetsnämnden Oljor Krav på oljeavskiljare vid nyetablering och ombyggnad av större parkeringsplatser, större busshållplatser, bensinstationer o dyl. Miljötillsyn vid företag som hanterar oljeprodukter. Kontroll av oljecisterner. Information till samtliga nämnder. Upphandlingsavtal Detaljplan Bygglov Miljöbalken Stadsbyggnads- och fastighetsnämnden, Miljö- och hälsoskyddsnämnden Fastighetsägare, företag som bedriver miljöfarlig verksamhet, Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Stadsbyggnads- och fastighetsnämnden 12

BILAGA 4 Exempel på planbestämmelser Exempel på planbestämmelser (från Dagvattenstrategi för Stockholms stad, 2002) Planen ska redovisa hur dagvattnet tas omhand. Där förutsättningar och behov finns för infiltration, perkolation eller fördröjning kan exempel på lämpliga planbestämmelser vara: I det fall tomtens förutsättningar bedöms räcka för att ta omhand allt dagvatten: dagvatten ska omhändertas på tomtmark. I de fall tomtmarken inte bedöms klara allt dagvatten men lämplig allmän platsmark finns i närheten: dagvatten ska i första hand omhändertas på tomtmark. I andra hand ska fördröjning ske inom tomtmark och lämpliga intilliggande ytor på allmän platsmark (exempelvis parkytor) utnyttjas. I de fall tomten inte klarar allt dagvatten och lämpliga intilliggande ytor saknas eller förutsättningarna är oklara: dagvatten ska i första hand omhändertas på tomtmark. I andra hand ska fördröjning ske på tomtmark innan avledning sker till det allmänna dagvattennätet. I villaområden där dagvatten kan omhändertas på tomten kan bestämmelsen lyda: stuprör, det vill säga takvatten, får inte anslutas till det allmänna dagvattensystemet, utan ska förses med utkastare och ledas ut på den egna tomten. Övrigt: lägsta nivå från vilken avrinning med självfall till det allmänna ledningsnätet för dag- och dräneringsvatten kan påräknas är +xx,x m. Övrigt: det är inte tillåtet att koppla dag- och dräneringsvatten till spillvattenförande ledning. 13

BILAGA 5 Avrinningsområden IGELBÄCKEN BÄCKEN VID E 18 BÄLLSTAÅN LÖTSJÖN BROMMA AVLOPPS- RENINGS- VERK Avrinningsområden i Sundbyberg och till vilken recipient dagvattnet rinner. 14

BILAGA 6 Rening av dagvatten från parkeringsplatser Det är svårt att peka ut generella metoder för rening av dagvattnet. Vid val av metod beaktas om hänsyn måste tas till markföroreningar eller risk för påverkan på grundvattnet. Nedan ges ett fåtal exempel på vad som kan vara lämpligt att rekommendera. Dessa metoder måste självklart väljas efter kontroll av recipientens känslighet och områdets förutsättningar. I vissa fall kan kombinerade metoder vara lämpliga. Alltid när dagvattenhantering och reningsteknik diskuteras måste skötsel och underhåll betonas, oavsett val av anläggningstyp. Tabell 4 Rening av dagvatten från parkeringsplatser (Källa: Miljöförvaltningen, Stockholms stad). Typ av Metod parkering Boendeparkering Lutning av hårdgjord yta mot gräsytor runt p-ytor (fastläggning i mark runt p-ytor) Hålstensbeläggning (beläggning för direkt infiltration under p-ytan, kan vara lämplig för ett litet antal eller ett fåtal utspridda p-ytor) Bortledning och rening i singelförsedda skåldiken Centrumparkering Växtupptag i trädgropar Bortledning och rening i singelförsedda skåldiken (utrymme mellan parkeringsrader kan ev utnyttjas) Växtupptag i trädgropar Mindre dammar (öppna, våta, torra, magasin under mark) Industrimark Ev oljeavskiljare (vid angöringsvägar för tung trafik) Oljeavskiljare ( företags egenkontroll) Brunnsfilter (företags egenkontroll) Damm (fördröjning och sedimentering efter oljeavskiljare) innan avledning). 15