I Barnavdelningen på 1177.se kan du även läsa och se film om oss och många fler. Valdemar testar sina lungor 1 1
Den här sagan finns som film också I Barnavdelningen på 1177 Vårdguidens webbplats finns den här sagan och en massa andra berättelser på film. Där finns också små dataspel där man kan lära sig allt om hur kroppen fungerar och hur det går till när man ska undersökas eller behandlas på sjukhus eller hos tandläkaren. Det är bra att förbereda sig inför ett besök i vården genom att titta på filmerna i Barnavdelningen. På 1177 Vårdguidens webbplats finns också massor av information för vuxna. All information är skriven och granskad av sjukvårdspersonal. 1177 Vårdguiden är en tjänst från Sveriges regioner och landsting. Besök www.1177.se Fotbollsmatch i skogsgläntan Det här är Valdemar. Producerat av: 1177 Vårdguiden i samarbete med Barbro Ljung, vårdenhetschef, och Pia Fransson, biomedicinsk analytiker, vid Barnfysiologen, Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Illustrationer: Peter Bigestans Grafisk form: Komodo design & produktion Han är sju år. Valdemar älskar att spela fotboll med sina kompisar. De brukar träffas i skogsgläntan efter skolan och spela. Men på sista tiden har Valdemar börjat känna sig så trött och konstig. Han orkar inte hänga med sina kompisar längre. Så fort han ska springa eller hoppa så blir han helt slut och alldeles andfådd. Det känns tungt att andas och han måste sätta sig och vila hela tiden. 3
Doktor Uggla När Valdemar kommer hem efter matchen tycker hans mamma att det är bäst att de går till doktor Uggla för att kontrollera Valdemars lungor. Doktorn kan nog tala om varför du har så svårt att andas när du springer, Valdemar, säger mamma. När de kommer till doktor Uggla vill han se hur fort Valdemar kan blåsa. Därför får Valdemar blåsa så hårt han kan i ett rör, som kallas för PEF-mätare. Eftersom Valdemar inte kan blåsa så fort tycker doktor Uggla att Valdemar ska åka in till det stora sjukhuset utanför skogen. Där kan de undersöka hur Valdemars lungor fungerar. Mamma läser en bok om lungorna Valdemar och mamma sitter på bussen. De är på väg till sjukhuset. Där ska de försöka ta reda på varför han blir så trött hela tiden. Mamma? säger Valdemar. När jag var och blåste hos den där uggle-doktorn så fick jag en bok av honom. Det är jättekonstiga bilder i den. Kan du läsa den för mig? Javisst kan jag det, säger mamma och börjar läsa. När en liten bebis föds så börjar den andas direkt när den har kommit ut ur mammas mage. Sedan fortsätter den att andas hela livet, in och ut, in och ut. Man måste andas hela tiden för att kunna leva. 4 5
När man andas in luft genom näsan eller munnen så går luften genom luftrören och ner i lungorna. Lungorna blir större när man andas in luft, och mindre när man andas ut. När man andas in luft genom näsan eller munnen så går luften genom luftrören och ner i lungorna. Lungorna blir större när man andas in luft, och mindre när man andas ut. 2 Inne i lungorna finns 700 miljoner pyttesmå lungblåsor. Lungblåsorna tar till sig något som heter syre från luften i lungorna. Sedan tas syret upp av blodet, som rinner i små rör som kallas blodkärl. Blodet fortsätter genom hela kroppen och tar med sig syret överallt. Kroppen behöver syre hela tiden, för att växa och må bra. Om man lägger handen på bröstet så kan man känna hur lungorna arbetar där inne när man andas. När mamma har läst färdigt boken är de framme vid sjukhuset. Inne i lungorna finns 700 miljoner pyttesmå lungblåsor. Lungblåsorna tar till sig något som heter syre från luften i lungorna. Sen tas syret upp av blodet, som rinner i små rör som kallas blodkärl. Blodet fortsätter genom hela kroppen och tar med sig syret överallt. Kroppen behöver syre hela tiden, för att växa och må bra. Nu ska vi gå av! Tryck på knappen, Valdemar så bussen stannar! säger mamma. 3 4 Valdemar träffar sjuksköterskan Ritva Inne på sjukhuset kommer Valdemar och mamma fram till en receptionsdisk. I receptionen sitter en skata. Jag ska vara här idag och blåsa! säger Valdemar. Ska du det? säger skatan. Jaha! Vad heter du då? Jag heter Valdemar Grävling och jag är sju år, säger Valdemar Oj vilken stor och duktig pojke! Välkommen hit! säger skatan. Du ska få följa med Ritva. Det är hon som ska hjälpa dig idag. En sjuksköterska i vit rock kommer fram till Valdemar och mamma. Hon hälsar på dem och säger: 6 7
Hej Valdemar! Jag heter Ritva och jag är sjuksköterska. Idag ska vi se hur dina lungor fungerar. Men först ska vi se hur mycket du väger och hur lång du är. Valdemar och hans mamma följer med Ritva längre ner i korridoren. Där finns en våg som man kan kliva upp på, och en mätsticka som sitter fast på väggen. Ställ dig på vågen här så får vi se vad du väger! säger Ritva till Valdemar. Valdemar ställer sig på vågen och Ritva kontrollerar hur mycket han väger. Sedan antecknar hon vikten i ett litet block. Så pekar hon på mätstickan på väggen och säger: Och så ställer du dig här, med hälarna mot väggen, och rak i ryggen. Ritva drar ner mätstickan mot Valdemars huvud, och skriver upp hur lång han är i blocket. Sedan säger Ritva: Jättebra! Nu ska vi gå in i undersökningsrummet. I undersökningsrummet Valdemar och mamma följer efter Ritva in till ett annat rum längre bort i korridoren. Här inne finns det många saker att titta på. Valdemar får sätta sig på en stol framför en liten vagn med en dator på, och Ritva sätter sig bredvid honom. Vad ska vi göra nu? undrar Valdemar och ser sig omkring med stora ögon. Nu ska du få blåsa, säger Ritva. Mamma kan sätta sig där borta så länge, så ska jag berätta vad vi ska göra, Valdemar. Vi ska mäta hur stora andetag du kan ta, och hur snabbt du kan blåsa ut luften. Då kan vi ta reda på hur dina lungor fungerar. Jag kan blåsa jättesnabbt! Titta! säger Valdemar och blåser så hårt han kan och kinderna är alldeles uppblåsta av all luft han dragit in. 8 9
Oj, vad snabbt! säger Ritva imponerat. Nu kan du försöka ta i ända från magen så kan du blåsa ut ännu mera luft! Tänk dig att du ska blåsa upp en stor ballong. Så här? frågar Valdemar och blåser igen, hårt och länge. Valdemar blir lite röd om kinderna av ansträngningen. Han låtsas att det är en jättestor ballong han blåser upp. Ja, jättebra! säger Ritva. Nu ska du få blåsa på samma sätt, fast i ett munstycke som är kopplat till en apparat. Apparaten mäter hur fort du blåser och hur mycket luft det kommer. Vad är ett munstycke för något? frågar Valdemar och rynkar pannan. Det är ett sånt här rör som man ska ha i munnen när man andas och blåser, säger Ritva. Det finns olika sorter. Titta här ska du få se! Ritva drar fram ett rullbord där det ligger tre munstycken och en näsklämma. Ritva berättar: Det här munstycket brukar vara av plast eller av papper. Man har det i munnen och kniper åt med läpparna runt det när man blåser. Det här munstycket är likadant som en snorkel. Har du simmat med snorkel någon gång? Man stoppar in det innanför läpparna, men det ska vara utanför tänderna. Det här röret har en liten inbyggd mätare på ovansidan, som mäter hur snabbt man blåser. Det kallas för PEF-mätare. Här är en näsklämma. Den sätter man på näsan, så att det inte går att andas genom näsan utan bara genom munnen. Nu ska du få blåsa i munstycket, Valdemar! 10 11
Ja du var verkligen duktig! säger Ritva och tittar på skärmen. Men vi tar det en gång till. Nu ska vi se om du kan blåsa riktigt fort. Tänk dig att du har en glödhet potatis i munnen som du vill få bort så fort som möjligt. Blås ut den med en väldig fart! Valdemar blåser genom munstycket igen. Ritva hejar på. Och, blås uuut och lite till ja det är braaa! Och det sista också. Bra, Valdemar! Nu ska du få vila en stund. Ni kan väl gå ut i vårt väntrum så länge, du och mamma? Valdemar och mamma följer efter Ritva ut från undersökningsrummet och bort till väntrummet. Ritva säger: Valdemar blåser Valdemar får sätta näsklämman på näsan. Den kniper ihop näsborrarna så att det inte går att andas genom näsan. Valdemar måste andas genom munnen istället. Sedan stoppar han in munstycket i munnen och andas i det. Munstycket är kopplat till en dator, och när Valdemar andas kommer det kurvor på skärmen. Ju större andetag han tar desto större blir kurvorna. Här är väntrummet. Jag hämtar er sedan när vi ska fortsätta. Du får gärna se dig omkring i väntrummet, Valdemar. Det finns en hel del saker som man kan upptäcka här. I väntrummet står en dator som man kan spela datorspel på. Vid en vägg står en bokhylla, med flera böcker. En visar sig vara samma bok som Valdemar fick av Doktor Uggla. Den vill Valdemar höra. Mamma läser högt ur Lungboken. När hon har läst klart öppnas dörren till ett annat undersökningsrum och Ritva sticker ut huvudet. Hon frågar om de ska fortsätta undersökningen nu. Valdemar nickar och följer efter Ritva. Mamma får också följa med. Dra nu ett djuuupt andetag, och sedan blåser du så hårt och länge du kan, precis som du gjorde förut! säger Ritva. Valdemar blåser hårt och länge, och blir alldeles röd i ansiktet. Det blir stora kurvor på skärmen. Bra, Valdemar, blås och blåås lite till och lite till! Och ta det sista du har kvar också jaa! Jättebra! ropar Ritva. Det var inte så jobbigt, flåsar Valdemar. Vad duktig du var, gubben! säger Valdemars mamma. 12 13
Sedan säger jag till igen och då ska du ta ett djupt andetag, och så blåsa ut så mycket du kan. Har du förstått, tror du, Valdemar? frågar Ritva. Ja, jag tror det, säger Valdemar. Då kan du gå in i lådan nu, säger Ritva. Valdemar blåser inne i en plastlåda Det här undersökningsrummet ser ut ungefär likadant som det första, men här inne finns också en stor genomskinlig plastlåda vid väggen och en träningscykel i ett hörn. Ritva säger att Valdemar strax ska få kliva in i den stora plastlådan. Valdemar får en näsklämma på näsan och går in i plastlådan. När Valdemar har satt sig inne i plastlådan och stängt dörren så tycker han att det känns lite oroligt att sitta där inne alldeles ensam, fastän han kan se mamma och Ritva utanför. Men då tänker han att han sitter i ett rymdskepp som är på väg till en annan planet och då känns det lite bättre. På bordet framför Valdemar finns ett munstycke som ser ut som en snorkel. Han stoppar in det i munnen. Kanske plastlådan är en ubåt istället för ett rymdskepp? En röst hörs genom en högtalare. Det är Ritvas röst. Ska mamma också gå in där? frågar Valdemar lite oroligt. Nej, mamma sitter här utanför, och jag också, svarar Ritva. Vi kan se dig genom plastväggen och du kan se oss hela tiden. Och så måste vi stänga dörren också. Men du kommer att höra allt som jag säger i en högtalare. Nu blir det lite svårare, Valdemar, men jag ska berätta precis hur du ska göra. Lägg händerna på kinderna! Bra! Börja med att andas vanliga andetag. Sedan, när jag säger till, så ska du flämta, så här. Ritva visar hur man gör genom att andas med små snabba andetag. Valdemar försöker andas precis som Ritva, snabbt in och snabbt ut. In, ut, in, ut. 14 15
Då försöker vi då, Valdemar. Andas vanligt och flämta. flämta flämta och så ett djuuupt andetag och blås ut fortsätt fortsätt liiite till ja, det är bra! Jättebra, Valdemar! Du är verkligen duktig! Valdemar får göra om samma sak flera gånger. Han flämtar och blåser hårt. Efter en stund känner han sig nästan lite snurrig i huvudet. Men det känns riktigt spännande att sitta inne i rymdskepps-ubåten. Nu är det klart! säger Ritva. Nu kan du komma ut! EKG och arbetsprov Nu du Valdemar, nu ska du strax få cykla. Den här är precis som en riktig cykel, fast den sitter fast i en ställning. Vaaa, får man cykla här? säger Valdemar förvånat. Ja det får man, säger Ritva. Vi ska se hur dina lungor fungerar när du har jobbat på cykeln ett tag. Om du har några träningskläder med dig så kan du ta på dem nu. Valdemar har med sig gympaskor i väskan, och dem sätter han på sig. Men innan han får sätta sig på cykeln ska Ritva ta reda på hur Valdemars hjärta slår och arbetar. Det gör hon genom att ta ett EKG. EKG! utropar Valdemar. Vad är det för något? Det låter jättekonstigt! Med EKG kan vi se hur ditt hjärta arbetar, säger Ritva. Lägg dig här på sängen så ska du få se. Valdemar lägger sig på sängen och frågar om det kommer att kännas något när man tar EKG. 16 17
Ja, det tror jag nog att du är, säger Berit. Då kan du resa på dig och sätta dig på cykeln nu. Sladdarna ska sitta kvar hela tiden, så att vi kan få ett EKG när du cyklar också. Jag ska hjälpa dig så att du får med dig alla sladdar. Nej det känns ingenting alls, försäkrar Ritva. Först sätter jag på små plåsterlappar på ditt bröst och på armarna och benen. Från plåsterlapparna går det sladdar in i den här apparaten. Apparaten ritar en kurva på en lång pappersremsa och då kan man läsa av hur hjärtat arbetar. Så här ser kurvan ut. Det ser ju bara ut som en massa svarta streck! säger Valdemar. Ja, men vi som jobbar här kan förstå vad de svarta strecken betyder, svarar Ritva. Först ska vi se hur hjärtat arbetar när du ligger ner och vilar, och sen ska vi jämföra med hur det ser ut när du har cyklat ett tag. Så nu kan du bara ligga stilla en stund. När Valdemar har legat på sängen en stund kommer en doktor in i rummet. Hon ska vara med när Valdemar cyklar, och kontrollera hur Valdemars hjärta slår när han anstränger sig på cykeln. Hej, det är du som är Valdemar förstår jag. Jag heter Berit Björnsson och är doktor här på sjukhuset. Jag vill gärna vara med och se när du cyklar. Går det bra? Ja, för jag är jättebra på att cykla! säger Valdemar. Valdemar sätter sig på cykeln och börjar trampa direkt. Pedalerna snurrar runt jättefort. Det är inte alls tungt. Jippiiiiii! Titta, mamma, vad fort jag cyklar! ropar Valdemar Ja, oj vad du kan cykla! Lika fort som hemma, säger mamma. Nu ändrar jag så att det blir lite tyngre att cykla. Men försök att cykla med samma fart hela tiden, säger Ritva och trycker på en knapp på cykeln. Hur känns det nu då Valdemar? Skulle du säga att det är mycket lätt, eller är det jobbigt nu? Det är jätte-jättelätt! Mhm, mycket, mycket lätt, säger Ritva fyller i en tabell på ett papper som hon har i handen. Valdemar trampar på. Doktor Berit tittar på EKG-apparaten. Ritva tittar och pekar på pappret och ställer sedan in en ny belastning på cykeln. Valdemar känner att det blir lite tyngre att trampa. Och nu blir det lite mera uppförsbacke, säger Ritva. Är det mycket lätt fortfarande? Ganska lätt? Eller börjar det bli lite jobbigt? Inte så jobbigt! Eller liiiite jobbigt, kanske, säger Valdemar andfådd. 18 19
Valdemar cyklar och cyklar och Ritva ändrar på cykeln hela tiden så att det blir tyngre och tyngre att trampa runt pedalerna. Och så får Valdemar säga om det känns ganska jobbigt, eller mycket jobbigt eller mycket, mycket jobbigt att cykla. Till slut känns det som att cykla uppför världens högsta uppförsbacke Valdemar flåsar och flämtar: Ååå, det är jättejobbigt! Jag orkar inte mer! Joo då, Valdemar! säger Ritva. Kämpa på! Det går ju jättebra! Lite till orkar du! Heja, Valdemar! säger Berit. Cykla ända upp till toppen! Jättebra! Kom igen nu, gubben! hejar mamma på. Du klarar sista biten! Cykla på och cykla på! Snart är du framme. Jätte jätte jättejobbigt. Nä, jag orkar inte mer Valdemar flåsar kraftigt och doktor Berit säger att det räcker. Nu kan du stanna! Men du har jobbat jättebra! Oj, vad du var duktig på att cykla! Sitt kvar på cykeln en stund så ska jag ta ett nytt EKG. När Berit har tagit ett nytt EKG tar Ritva av plåsterlapparna. Valdemar får gå tillbaka till blås-apparaten. Han får ta på näsklämman och blåsa några gånger i munstycket igen, för Ritva vill se hur det går att blåsa när Valdemar har jobbat så hårt på cykeln. Hej då, Valdemar! säger Berit. Det var roligt att träffa dig! Doktor Berit går ut genom dörren. Valdemar vinkar till henne och försöker säga hejdå. Det låter lite roligt att prata med ett stort munstycke i munnen, tycker Valdemar. Valdemar får medicin Nu börjar Valdemar bli lite trött. Det känns som om han och mamma har varit jättelänge på sjukhuset. Men Ritva säger att de måste stanna en liten stund till. Snart är vi klara. Men först ska du få andas in medicin från den här apparaten. Varför ska jag ha medicin? undrar Valdemar. Medicinen gör så att dina luftrör blir större och då blir det lättare att andas, förklarar Ritva. Jag vill se om du kan blåsa ännu bättre när du har fått medicinen. Sätt på näsklämman och håll i det här munstycket och andas i det. När du trycker på den här knappen så kommer det medicin som du ska andas in. Pröva får du se! Oj, det kommer rök! säger Valdemar förvånat. Ja, det ryker om den här medicinen, säger Ritva. Nu ska du andas lugnt i munstycket en stund. Det kan hända att du känner dig lite darrig och hjärtat slår lite fortare, men det går över 20 21
direkt när du slutar andas in medicinen. Nu ska du andas i munstycket i tio minuter, och under tiden kan du få se på film om du vill. Vill du det? Film? Jaa, det vill jag! Mamma, jag får se på film! Vill du också titta då? Ja visst, vad kul, jag tittar gärna! säger mamma. Valdemar och mamma tittar på tecknad film medan Valdemar andas in medicinen. Det är jätteskönt att ta det lugnt ett tag och filmen är riktigt kul. Efter en stund är filmen slut och Ritva säger: Så där ja, nu kan du ta ut munstycket ur munnen. Sedan får du följa med mig till blås-apparaten igen. Valdemar får blåsa flera gånger igen, och han tycker faktiskt att det känns som att det går lite bättre nu. Han blir inte riktigt lika andfådd den här gången. Men Valdemar är väldigt trött och längtar hem för att få berätta för kompisarna om allt som han har varit med om på sjukhuset. Till slut är det klart och Ritva säger: Oj, vad du har varit duktig idag! Men nu är det färdigt! Nu ska du och mamma få åka hem. Det var kul att få träffa dig, Valdemar. Ha det så bra! Hej då! Hej då och tack för idag! säger mamma och Valdemar. Hemma igen Nu är Valdemar och mamma hemma igen. Valdemar har fått en medicin som ska hjälpa honom att orka mer och hänga med kompisarna bättre. Den har han med sig i fickan hela tiden. Tror du att de är kvar och spelar fortfarande? undrar Valdemar förhoppningsfullt. Ja, det tror jag nog, säger mamma. Du får gärna gå dit en stund, men kom hem innan det blir mörkt. Valdemar skyndar sig ut och bort till skogsgläntan. Fotbollsmatchen pågår för fullt och alla kompisarna är där. Valdemar kommer fram och ställer sig och tittar på en stund. Han tar fram sin spray och andas in lite medicin. Sedan springer han ut på planen. Valdemar! Heeej! Du ska vara i mitt lag! ropar en av kompisarna. Valdemar springer fram och tar bollen. Han dribblar lite och skjuter sedan mål, rakt i krysset. Mååål! jublar kompisarna. Ååååh, va snyggt! Bravo Valdemar! 22 23