Mitt namn Är Karl Längberg, snart 25 år gammal, studera till historia och religionslärare.

Första Maj tal. Kamrater, det känns riktigt kul att få stå här i Emmaboda idag och få prata på första maj. De jag hade tänkta prata med er om idag är varför vi inte kan låta Borgarna vinna valet. Men innan jag sätter igång så tänkte jag presentera mig närmare. Mitt namn Är Karl Längberg, snart 25 år gammal, studera till historia och religionslärare. Jag kommer från början härifrån. Jag är uppväxt i Boda där jag bodde tills vi flytta till Nybro när jag gick i nian. Även om Nybro idag är mitt hem så infinner sig ändå alltid den där känsla av hemma när man kommer till Emmaboda. När jag var 16 år så blev jag politisk aktiv i SSU och det är något jag aldrig kommer ångra. Så många vänner, så mycket ny erfarenheter och så många chanser att få påverka, som jag fått av att engagera mig politiskt, det är något som är svårt att slå. Ett av de första politiska aktiviteterna jag fick vara med på var att åka till vitryssland. Där fick jag träffa vitryska socialdemokrater som kämpar för frihet och demokrati och rätten att få utrycka sina åsikter. Jag skull vilja dela med mig om en berättelse från Vitryssland. Efter att vi träffat några unga socialdemokrater och prata politik så gick vi och åt på ett cafe. När jag skulle gå ut och ta lite luft så stod det tio vitryska poliser där med armarna i kors och bara tittade på mig. Enda anledning de var där var för att psyka och skrämma de som hade åsikter som inte var tillåtna i diktaturens Vitryssland, nämligen åsikter om att folket hade rätt till demokrati och frihet. Här i Sverige har vi rätt att få diskutera åsikter, vi har rätt ha olika politiska ideer. Oavsett om man är moderat eller Sosse så riskerar man inte sitt jobb eller fängelse för vad man tycker. Däremot finns det en skillnad i Sverige vilka

åsikter som får mest plats. Jag kommer komma till detta, men först låt mig få prata lite kring internationell politik. Som ni vet så har media fokuset ljust nu legat på vulkanutbrottet på Island och flygbolagens och resenärernas situation. Och när omvärldens ljus riktades mot Island så passade maktkorrupta ledare på att agera. Låt oss ta Israel och Palestina som ett exempel. Det senaste är att militären har rätt att stämpla urinvånare som illegala invandrare och därmed får man också rätten att landsförvisa Palestinier. Detta för att man ska kunna utvidga sina bosättningar i västbanken. Detta pratas det inget om. Detta har fallit under mediaskuggans mörker. Det är inte heller första gången en ockupationsmakt utnyttjar tillfällen då omvärldens blickar är riktade mot ett annat håll. När rapporteringen från Irakkriget var som hetast kunde man efteråt se hur dom utsattas och förtrycktas situation förvärrades runt om i världen när dom som tidigare fört deras talan tittade åt annat håll. När mediafokuset var på jordbävningen i Haiti, som var och fortfarande är en ohört tragedi, så kunde jag ändå inte låta bli att tänka med en orolig känsla i magen, Vad föregår just nu på andra ställen i världen? När en mediskugga faller över världen så måste någon stå upp för de svaga som själva inte kan föra sin talan. När orättvisa och förtyck pågår så måste någon föra upp detta på dagordningen. Vi socialdemokrater har alltid tagit denna roll, rollen att stå på de utsatta och de svagas sida i Samhället, oavsett det är i Sverige eller i Mellanöstern. Många människor vet inte att Vitryssland är en diktatur där möjligheten att uttrycka sin politiska åsikt är näst intill obefintlig. Våra socialdemokratiska kamrater i Vitryssland pratar solidaritet, rättvisa och demokrati med risk för sina liv. De ska inte stå ensamma i kampen. Socialdemokraterna i Sverige står på deras sida, och här hemma ska vi berätta deras historia. Vi är ett parti som står för rättvisa,

Vi är ett parti som står för förbättring, Vi är ett parti som kommer vinna valet den 19 september! Kamrater! Det finns en anledning att prata om den mediaskugga vi har här i Sverige idag. Medias fokus är på hur mycket mer Reinfeldt är mysigare än Mona Sahlin, istället för att ha mediafokus på den politik som faktisk förs idag. Vad är det då det pratas för lite om här hemma i Sverige och som inte lyckats ta sig fram genom mediebruset? Ett exempel är privatiseringen utav järnvägen, När jag var i Almedalen förra året så fick jag en chock när jag läste tidningen. Då skulle privatiserings arbetet sätta igång. Detta är inget som har pratats och diskuterats. Detta sker nu, i ett rasande tempo. Man öppnar upp möjligheten för privata aktörer att ta hand om tågtrafiken. Den enda anledningen jag kan se är att, principen för enskilda att tjäna pengar, går före principen, en bra kollektivtrafik för alla. Varför nämner jag privatiseringen av SJ? Jo för jag har ett lysande exempel på när viljan att privatisera genomföras, inte för att det är bra för Sverige, utan endast av ideologiska skäl. När jag åkte tåg i höstas så visade sig att den sträcka jag skulle åka krävde att jag hade två biljetter. Först tänkte jag detta var för att jag skulle byta tåg men det visade sig att så var inte fallet. Anledningen till att jag hade två biljetter var för att ena delen av sträckan där sköts driften och vinsten tog hands av ett privat bolag. Det var samma tåg, samma personal men två biljetter eftersom ena biten av tågsträckan hade privatiserats. Då finns det ingen annan mening med privatiseringen än att man tycker det är viktigare att några få ska få göra vinst en att vi ska äga gemensamt.

Ett annat exempel, Låt oss titta på vården. Regeringen har lagt ett förslag som ska göra det möjligt för dom med en privat sjukförsäkring att gå före i vårdkön. Vi kan se hur ett Privat barnsjukhus i Stockholm har öppnat där dom som har tecknat en privat försäkringar får gå med sina barn. Man har alltså gått bort från en sjukvård för alla till en sjukvård som ska styras av plånboksstorleken. Detta händer här och nu, å det är otroligt skrämmande. Låt oss stanna upp lite och resonera lite kring varför bland annat sjukvård ska vara gemensamt finansierat och inte skötas som ett privat sjukhus. Om jag skulle vilja driva ett sjukhus och göra vinst på detta så är den första frågan jag ställer mig: hur får jag folk att komma till mitt sjukhus? Jo detta gör jag genom att erbjuda den bästa vården, för att få den bästa vården så anställer jag de bästa läkarna, för att få de bästa läkarna erbjuder jag hög lön. Detta måste jag finansiera och det gör jag på så vis genom att de som nyttjar min vård får också betala ett högt pris, de som inte har råd får går någon annanstans. Vården blir då en rättighet för de som har råd istället för en rättighet för alla. Privata lösningar inom välfärden gör det inte billigare och bättre. Se på vårdval Stockholm. Där etablerar sig privata vårdcentraler där dom tror att dom kan tjäna mest pengar. Det är viktigare få lätt botade patienter som kommer till vården så att ägarna kan stoppa pengarna i fickan, än en sjukvård för alla och för de som behöver den mest. Vi kan se på sjukvårdsystemet i USA som moderaterna suktar dreglande efter, där lägger man ohyggligt mycket pengar på vården men har ändå så har jag för mig att man även har en av de största spädbarnsdödlighet i västvärlden. Vilken ide är det då som ligger bakom den här nedmonteringen av välfärden? Jo det är iden om att man ska ha rätt att få tjäna pengar på sjuka och utsatta.

Detta kan jag som sosse aldrig acceptera. Detta kommer Socialdemokraterna aldrig acceptera. Detta ska vi ändra på när vi vinner valet den 19 september. Privat sjukförsäkringar och privata sjukhus, rätten att tjäna pengar på sjuka och utförsäljning av det vi äger gemensamt, detta är borgarnas politik. Jag får alltid rysningar längs ryggraden när jag är på giraffen i Kalmar och går förbi det nya Doc Morris apotek. Precis som vi pratar om den orättvisa som pågår i världen så ska vi ända fram till valdagen prata om den orättvisa politik som Fredrik Reinfeldt och hans kumpaner för här hemma i Sverige. När vi ställer vår politik mot högerns så framstår det tydligt vilka som står för solidaritet och vilka som står för Egoism. Men vad är det högern egentligen försöker åstadkomma med sin politik? Dom försöker få till en värdeförskjutning i samhället. Å Den här värdeförskjutningen går ut på att vänja svenska folket att bli egoister. Genom att förbättra för dom som har det bra och genom att erbjuda privata alternativ så ska man få svenskarna negativa till att betala skatt och negativa till att solidariskt finansiera välfärden. För visst har de med en bra och stadig inkomst fått det lite bättre, det är lite mer pengar i plånboken. Men dom här pengar har ju tagits någonstans i från. Dom kommer från de fattiga och de svaga i samhället. Det är inget sammanträffande att barndomsfattigdomen har ökat kraftigt under mandatperioden, det är inte finanskrisen som ligger bakom detta, det är den borgerliga politiken som idag styr landet. Även om visa har fått det bättre så vet vi att i livet finns det upp och ner gångar. Plötsligt kan man bli arbetslös eller man blir sjuk. Då kvittar det i fall man tidigare haft det lite bättre för då finns det längre ingen trygghet som ser till att man kommer på fötter.

För länge sedan skrev Fredrik Reinfeldt att Svenskarna var trygghetsnarkomaner, men vi socialdemokrater vet att trygga människor vågar mer. När jag var i Sydafrika och följde med några ANC kamrater hem till en kåkstad och fick se hur dom bodde kunde jag konstatera följande. Sydafrika är ett klassamhälle som fastän att apartheidsystem har fallit så baseras skillnaden på människor fortfarande genom vilken färg dom har på huden. Bor du i en kåkstad så har du i stort sett ingen skola, inget sjukhus, ingen polis. Vill du ha trygghet så är det något du själv får betala för, har du inte råd så är det ditt eget fel för du har inte varit tillräckligt duktig. Trygghet är inget bara dom med tjock plånbok förtjänar. Trygghet är något vi ska betala tillsammans för. Regeringen har sänkt skatten för de 10% rikaste i samhället med 60 miljarder, 70 tusen fler människor befinner sig i utanförskap om man ska räkna på samma sätt som borgarna gjorde i förra valrörelsen. Var fjärde ung är arbetslös. Det verkar som i Fredrik Reinfeldts Sverige så är trygghet bara något som man förtjänar om man är rik. Detta vågar man inte säga rakt ut såklart. Man försöker med andra argument oavsett hur dåliga de är att legitimera skattesänkning för de allra rikaste. Jag tänkte citera en debatt artikel från denna vecka som bland annat en moderat riksdagsledamot varit med och skrivet och handlar just om skatter. Lyssna nu man skriver så här: Men varför sänka skatten alls för de med högre inkomster? Dessa rika hade väl inte behövt sänkt skatt alls? Kanske inte men tänk om vårdbiträdet funderar på att bli läkare. Ifall man sänker skatten enbart för vårdbiträdets inkomster så innebär det att skatten höjs kraftigt när hon går vidare mot läkare. Kanske blir höjningen så stor att hon tänker både en och två gånger innan hon tar det steget.

Skatter som stiger brant i takt med ökande inkomst är ett sätt att cementera samhället, att hindra arbetarens barn från bli något annat än sina föräldrar. Och skatterna blir brantare ifall de bara sänks för de lägsta inkomsterna. Ärlig talat, hur många här inne tror att man inte blir läkare på grund av att en läkare betalar för mycket i skatt? Det här tror människorna som styr Sverige idag. Skatt är inget hinder utan endast ett verktyg för att forma det samhälle vi vill ha, nämligen ett samhälle för alla. Det finns inget som helst egenvärde i hög skatt. Men det finns ett stort värde i solidaritet och att vi gemensamt skapar förutsättningar för allas möjligheter till en bra framtid. Ofta när man är ute på skolor får man höra argumenten från ungmoderaterna att varför ska jag någon som sköter sig behöva betala för andra. Det är inte det som det handlar om. Det handlar om att antingen betalar man själv eller så betalar vi gemensamt. Det är det valet den 19 september handlar om. Kamrater, nu kommer jag till den fråga som enligt mig borde vara den viktigaste frågan i valet. Det är ungdomsarbetslösheten. 25% av ungdomarna är arbetslösa, var fjärde ung saknar jobb. Svårast är det för dom ungdomar som saknar fullständig gymnasieutbildning och dessutom inte har något körkort. Vad gör då regeringen för oss unga? Igenting, när Sven Otto Littorin la armarna i kors och sa att nu får vi ta två skit år, då menade han allvar. Jag debatterade mot en Mufare i Kalmar som när han fick frågan varför regeringen bedrev en

sådan passiv jobbpolitik så framhöll han RUT avdraget. Sen kan man inte ta ungmoderaterna i Kalmar på så stort allvar. När dom skulle förklara varför dom var för prostitution så hänvisade dom bland annat till arbetslinjen. Nu har regeringen gått ut med en satsning på sommarjobb. Detta kan ju verka bra men om man titta lite närmare så ser vi att dessa pengar kan kommunerna endast få i fall dom inte själva redan avsatt pengar för sommarjobb. Pengarna kommer även så sent att det kommer bli svårt att omsätta dem i praktiken. Sedan ska man även minnas att när Regeringen tillträde så drog dom bort stödet för sommarjobb till kommunerna. Tyvärr är denna satsning endast valfläsk och inte ett tecken på att regeringen bryr sig om dom unga. Var fjärde ung är arbetslös. Littorin sa för några dagar sedan är att det stora problem med ungdomsarbetslösheten är att dom unga bara sitter och spela tv spel eller är ute och reser. Hans förslag var att ställa högre krav för att unga arbetslösa ska få försörjningsstöd. Det är den här synen regeringen har på dom unga som saknar jobb. Man bryr sig helt enkelt inte. Det stora problemet med ungdomsarbetslösheten är att ungdomar måste vänta tre månader innan man får hjälp i den så kallade ungdomsgarantin. Jag säger så här, problem är regeringen, och när man som ung kommer till arbetsförmedlingen så ska man få hjälp från dag ett och inte behöva vänta på lill-turen. Har vi råd med något annat när vi har en ungdomsarbetslöshet på 25 % och om lite mer en månad så går en av de största gymnasiekullarna ut och ta studenten? Här i veckan kom centerpartiets ungdomsförbund ut med ett förslag om att lösa ungdomsarbetslösheten. Lönerna för de unga skulle sänkas. Detta föreslog även Maud Olofsson i förra valrörelsen. Lägre löner ger inte fler jobb endast lägre inkomst.

För att lösa ungdomsarbetslösheten så måste vi satsa på 1) praktik och lärlingsjobb. Jag brukar fråga när jag är ute på skolor hur dom ungdomar jag möter får sina sommarjobb och hur deras äldre kamrater kommer in på arbetsmarknaden. Svaret är alltid detsamma. Via kontakter. Genom praktikplatser så ger vi unga möjligheter att skapa sina egna kontakter, högern kallar dessa för låtsas jobb, men vi ser och vi vet att detta leder till jobb, både för unga och gamla. 2) Vi måste satsa på utbildning. Genom att ge ungdomar möjligheter att läsa upp sina betyg eller gå på högskolan så ökar också deras chanser till jobba. 3) Som en följd av detta så måste vi också sätta stopp för Jan Björklunds utsorteringsskola där man försvåra en andra chans för elever och där man skapar ett a och b lag på skolorna. Kamrater. Vi har inte råd med en borgerlig regering ytterligare en mandatperiod. Nu går vi ut valrörelsen och ger järnet! Vi står inför ett ödesval. Nu är det upp till bevis! Antingen väljer man ett Sverige där egoismen får råda eller ett samhälle som är byggt på solidaritet. Varje dag ska vi prata med människor, arbetskamrater, släktingar och vänner. Vi ska prata om vilket Sverige vi vill ha. Den 19 september genomförs ett ödesval. Det är också då vi byter regering. För ett rättvist samhälle, För soldiariet För framtiden Tack för att jag fick stå här och tala idag.