Livet är en sexuellt överförd åkomma som enligt all statistik leder till döden. Frågan är vad vi gör under tiden, alltså under perioden från födsel till gödsel? Att just vi är just här just i dag är helt osannolikt, men vi vann alltså vår första simtävling. Eftersom Naturen vet vad den vill så får vi anta att vi blev utvalda därför att vi i själva befruktningsögonblicket hade de bästa förutsättningarna för att utveckla mänskligheten. Det innebär att vi alla har fått ett ansvar att förverkliga Livets mening - det vill säga att bli den bästa versionen av oss själva. Och det är det övergripande målet med Landsbygdstinget 2014 Så inledde jag mitt kåseri i Vadsbro och ville på det sättet lyfta fram vårt medfödda entreprenörskap som motorn i all tillväxt. Vi lever i ett mycket välmående land och det skall vi vara glada för, men risken är att vi slår oss till ro i tron att gårdagen varar för evigt. Därav min rubrik: När de gamla lösningarna är problemet. Varje ny lösning har sitt bäst- för- datum eftersom förutsättningarna förändras, men omställningar kan vara lite jobbiga så därför tenderar vi att klamra oss fast vid vårt gamla beteende det har ju fungerat hittills. Särskilt tydligt är det inom samhällssystemet och när det gäller nya idéer är demokratin snarast en belastning eftersom majoriteten alltid väljer tryggheten i det beprövade framför ett osäkert kort. Evolution kan inte röstas fram Konsekvensen speglas i min underrubrik: Utveckling? Javisst Förändringar? Helst inte. Samhällsutvecklingen förutsätter pionjärer, eldsjälar som inser behovet av förnyelse och aldrig ger upp sina ambitioner trots att systemkramarna gör allt i sin makt för att undvika störningar. Vad jag vill visa på med det jag har åstadkommit tllsammans med andra eldsjälar är att snack & verkstad & envishet kan förändra världen. Och att vi alla har den kraften inom oss. Om du inte tar till dig något annat av mitt kåseri så hoppas jag att du åtminstone tänker: "Kan han så kan banne mig vem som helst Till exempel du 1970 kom jag som ung göteborgare till Värmland och Uddeholmsbolaget, en koncern med 12 000 anställda inom basnäringarna. Det var en stor omställning att komma från storstan till den inrotade bruksmentaliteten med en brukspatron som varit densamme sedan starten 1668. Jag marknadsförde stål i fem år, men i januari 1975 flyttade jag till koncernens utbildningsavdelning. I maj samma år kom kulturrevolutionen till Uddeholm när Gunnar Wessman blev VD och trodde att han kunde driva det gamla bolaget som ett modernt företag. Uddeholm gjorde patron ur, kan man säga.
Allt och alla var emot honom, men han gav sig inte: Utveckling? Nja Förändringar? Definitivt inte Så han använde alla tänkbara tricks för att modernisera företagskulturen och bland annat utnämnde han mig och en till på utbildningsavdelningen till organisatoriska hovnarrar - det skrevs in i våra befattningsbeskrivningar att vi skulle använda minst 5% av arbetstiden till att häckla cheferna. Allt för att få bruksmentaliteten att krackelera och då var humorn ett vapen som de lodenrocksklädda höjdarna inte kunde försvara sig emot. Efter ett par år slutade vår chef på Utbildningsavdelningen och jag fick frågan om jag ville ta över. Det var naturligtvis smickrande och mina föräldrar blev stolta över sonens karriärsteg, men efter ett halvår tröttnade jag på alla trista ledningsmöten och konstaterade att jag har inte mitt liv till detta. Så jag samlade mina fyra medarbetare och bad dem: Rädda mig Vi funderade på vad vi egentligen ville jobba med och det blev kreativitet och samarbete. Så vi startade handelsbolaget KRESAM, påhejade av Gunnar Wessman som gillade vårt initiativ. Sitt kvar i era lokaler, ställ en kresamtelefon bredvid uddeholmstelefonen och svara när det ringer. På så sätt är ni tillgängliga 200% och när ni får ett konsultjobb så stämplar ni ut, åker och gör jobbet, kommer hem och fakturerar kunden och sedan stämplar ni in igen. Frihet och trygghet på en gång Det gick bra för KRESAM och vi fick ett gott renommé som mentala trädgårdsmästare och agenter i Underlättelstjänsten. Det blev mest ledarskap och organisationsutveckling, men på 80- talet körde vi i gång ettåriga träningsprogram för regioner och på så sätt kom Peter Eklund in i mitt liv. Visserligen inte med ett höganäskrus om halsen, men ändå lite som ett yrväder i den offentliga kulturen. Tack, Peter, för att du vågade släppa in mig i det sörmländska gemenskapandet KRESAM EDUTAINERS Det där med hovnarreriet gjorde vi också en affärsidé av. Vi satte ihop ett musikaliskt gäng på nio personer, kallade oss för KRESAM EDUTAINERS och erbjöd marknaden företagsshower. Det gick väldigt bra och under några år omsatte vi fem miljoner bara på skoj i Sverige och utomlands genom att specialskriva och framföra musikaliska seminarier. Så det har faktiskt blivit bortåt 600 självskrivna låtar i datorn genom åren... Edutainment är en inspirerande form av konsulteri, en haha&aha- upplevelse om du vill. Skratta och fatta, alltså. 1979 föreslog vi Arbetsförmedlingen en kurs för arbetslös ungdom med en ny pedagogik: Vi skulle fråga ungdomarna vad de ville och hjälpa dem att lyckas. Det är förbjudet, svarade AF, ni måste följa Skolöverstyrelsens modulsystem Men en chef på Länsarbetsnämnden hade fattat tycke för oss i dag skulle jag kalla henne pyrokrat med förståelse för eldsjälarnas eldskäl och skrev till regeringen som omedelbart gav tillstånd till att köra kursen som ett pilotprojekt. Så var vi i gång Tolv ungdomar i 20 veckor och vi hälsade dem välkomna med den fantastiska nyheten att de fick göra vad de ville. Men det ville de inte Vi eldade på med glada tillrop, men fick bara höra Vad ska vi göra? Jag vet inte vad jag vill. Finns det inget schema? Det var första gången jag mötte den inlärda hjälplösheten i sin mest kompakta form. - Vi föds som entreprenörer och fostras till lydiga och passiva inteprenörer. Ungdomarna gjorde inte ett skapandes grann de första fem veckorna, men den sjätte veckan blev de så trötta på sin egen oförmåga (och förbannade på oss som inte höll igång dem) att de ändå gjorde ett försök: Vi gör nôe. - Hônt ska vi gör? - De kvetter.
Vi hade kört en del kreativa övningar med dem så det hängde ett antal numrerade idéer på väggarna och någon pekade på idé nummer 69. Hoppas det är något enkelt tänkte jag för de har ju aldrig gjort något. Jag tittade och läste: Få värmlänningarna att plocka Karl- Johans- svamp och skicka den färsk till Italien. Tack för kaffet Tur att jag hade gått kursen i positivt tänkande Yes, nu kör vi De körde i gång och gjorde förstås många misstag i början men lärde sig massor och på sju veckor fick de iväg 27 ton svamp till Italien och Tyskland. De blev därmed Skandinaviens största svampexportör under kursen () och två av dem fortsatte genom att starta ett handelsbolag som de kallade för Skogsmat. Skogsmat håller fortfarande på och förra sommaren passerade företaget en sammanlagd omsättning på 6 000 000 000 kr. Sex miljarder Såna slashasar? - Tänk, vilken outnyttjad resurs vi har i våra arbetslösa ungdomar, men i stället väljer vi att kalla dem för problem. Så korkat Denna pedagogiska succé resulterade i att vi fick utbilda 120 svenska kommuner i hur man ger människor chansen att lyckas av egen kraft. Varje kurs tog en vecka för det tar tid att fatta att inlärd hjälplöshet skapas av maniska kontrollbehov hos folk som tror att de vet bäst. 1991 var jag med och startade en ideell förening, Republiken Klarälvdal n, för att skapa bygdebegeistring i norra Värmland och ta oss ur Nånannanismens hjärngrepp. Arbetsformen på stôllitt allvar förlöste idéer och handlingskraft och redan efter fyra år fick vi pris som Sveriges bästa landsbygdsprojekt. Min republikanska titel är optimistminister. På engelska kallar vi oss för De Förenade Sinnelagen och Petter i Boa är följaktligen The President of The United States of Mind En kul och lite kreativ grej var när vi skulle göra reklam för Republiken och började göra en kostnadskalkyl. Men så vågade vi tänka tvärtom, tog på oss gitarrer och dragspel, kallade oss för DalenSkaparna och åkte ut och spred vårt budskap. Eftersom vi såg ut som artister så fick vi gage - första året kom det in 140 000 kronor på reklamkontot. Ett kostnadskonto Så vi var tvungna att hitta på ett nytt ord: Marknadsföringsintäkt. Använder du det ofta? Vi i DalenSkaparna har fortsatt med att göra meningsfulla konserter och den här veckan hade vi två spelningar i Grums och Kil. Ett uppmärksammat tilltag var när vi köpte en stor och tom, ganska nedgången anläggning Nygård i Ekshärad och omgestaltade den till en attraktiv arbetsplats. Efter några år sålde vi den med vinst och då var det 26 personer som hade fast jobb där i olika verksamheter. På Nygård omdefinierade vi problemet med hög arbetslöshet till anställningslöshet (unemployment) och då blev lösningen enkel det var ju ont om arbetsgivare Vi startade helt enkelt en arbetsgivare att hyra BolagsBolaget AB där den som ville skapa sin egen försörjning kunde anställa sig och driva sin affärsidé. Bra för den som vill marknadsföra sin kompetens och slippa starta eget. Efter ett par år ville Skatteverket lägga ned BolagsBolaget eftersom vi gav våra anställda så mycket självständighet, ett allvarligt hot mot den inlärda hjälplösheten. Det blev en skatteprocess i Länsrätten där vi erkände att vi var trendbrottslingar (ingen straffsats) men vi
förlorade målet. Så vi överklagade och Kammarrätten gav oss rätt - så länge vi betalar skatt och sköter oss har Skatteverket ingenting att göra med vilket ledarskap vi har i företaget. Det var en mycket märklig process där SKV under två och ett halvt år ville hindra oss från att betala skatt, ingen hade hört talas om något liknande. Så vi döpte den unika åtalspunkten till Vållande till annans bröd. I dag har BolagsBolaget 460 anställda runt om i landet och vi är Värmlands nionde största företag. Inte så pjåkigt för en så naiv och samhällsfientlig idé Arbetsgivare att hyra har dessutom blivit en ny bransch i arbetslivet tack vare att vi tog matchen mot etablissemanget. Det är bland annat den här erfarenheten som gör att jag påstår att vi styrs av antiprenörer. Och bara detta att en domstol skall avgöra om innovationer skall tillåtas i Sverige - den tittar ju definitionsmässigt bara bakåt. Värmland är sämst i klassen när det gäller nystartade företag. Vi har över femtio olika så kallade rådgivare varav de flesta aldrig har varit företagare. Däremot har de många kravallvarliga A4- dokument som skall fyllas i och jag bestämde mig för att göra något åt saken. VuxF är ett nytt och roligare sätt att starta eget som slår hål på myten att det är svårt och krångligt att vara egenföretagare, ett alternativ till etablissemangets avtändande rådgivning som hellre fokuserar på affärsidéernas brister än på att uppmuntra de eldsjälar som äntligen vågar ta ett initiativ och pröva. Nyföretagarcentrum Karlstad är ett bra exempel: Kom till oss med din affärsidé så skall vi såga dig jäms med fotknölarna Kommentar onödig. Inspirationen till VuxF kommer från skolans värld - UF - där Ung Företagsamhet är ett fantastiskt inslag som låter eleverna pröva sina affärsidéer på riktigt. Vuxenvärlden är som sagt inte alls lika rolig. Konceptet kan beskrivas som ett mentalt knytkalas för potentiella egenföretagare där var och en bjuder på sitt bästa. Handledare är en företagare som vet vad det handlar om och den första studiecirkeln i Vuxenskolans regi har genomförts i Edebäck med strålande resultat VuxF bygger på två frågor: Vad vill du göra? och Hur kan vi hjälpa dig? Det visade sig att det för de flesta i gruppen var första gången de blev sedda, respekterade och uppmuntrade av vänner i samma situation och den magi som uppstår när människor hjälper varandra att lyckas är helt fantastisk Ursäkta en göteborgare, med det fina med att starta företag i cirkel är att man vet att verksamheten går runt Min dröm är att entreprenörskapet bleve en central del i folkbildningen eftersom samhällets antiprenörskap inte hunnit etablera sig där ännu I januari förra året höll jag ett inspirationsseminarium för att tacka ekshäringarna för all stöttning och uppmuntran när vi startade Republiken Klarälvdal n. I Ekshärad finns en positivare inställning till entreprenörskap än på många andra ställen i Värmland. Efteråt var det ett gäng företagare som tyckte att detta gärna fick bli början på något bra och vi kallar det för Ekshärligt Med ojämna mellanrum bjuder vi in ekshäringarna till den lilla bistron Moccacino och där umgås vi under trevliga former och njuter av varandras goda sidor. Dagordningen är mat och eventuellt och det blir mycket snack och mycket verkstad.
Några reflexioner och slutsatser Jag nämnde att jag är optimistminister i Republiken Klarävdal n och jag vill bara klargöra skillnaden mellan en optimist och en pessimist: Optimisten tror att han lever i den bästa av alla världar och pessimisten är rädd för att det är så. Samma värld, olika inställningar. Vi styrs av att vi får för oss saker och ting och den app vi använder för att skaffa oss våra uppfattningar - och därmed vår inställning - kallas fantasi. Inställningen sköts av fantasin Mel: Tie a yellow ribbon round the old oak tree När du fått för dig någonting så fångas dina tankar i en ring När livet går i vågor är du själv din bästa fyr Radar och kompass är bra, men läs din själs broschyr: Du är den som styr Inställningen sköts av fantasin, min vän så se till att den är en bra antenn Din hjärnfrekvens ska ta dej ifrån "nu" till "sen" Är du pessimist, så når du till sist det som är ditt mål: Att efterklok få tömma depressionens hopplösa skål Om du kan se en bättre värld blir hindren inte målen på din färd Strö rosor på den väg du går och upplev din succé Känslan inspirerar, du blir själv din goda fe Hör min resumé: Inställningen sköts av fantasin, min vän så se till att den är en bra antenn Din hjärnfrekvens ska ta dej ifrån "nu" till "sen" Är du optimist, så får du till sist lust att ligga i och hemfaller till vad jag kallar chanstags- kleptomani" Efter denna snabbkavalkad från min hittillsa karriär i pionjäringslivet tänkte jag reflektera lite och dra några personliga slutsatser. En utgångspunkt är som sagt att alla lösningar har ett bäst- före- datum. De är funktionella och bra när de skapas, men blir så småningom en belastning och ett hinder för utvecklingen. Tänk om vi kunde komma dithän att det inte är onaturligt att vara naturlig och att samhällets maniska kontrollbehov ersätts av tillit och uppmuntran så att vi får lov att blomma ut och bli den bästa versionen av oss själva. En bra rubrik på den samhällsutvecklingsmissionen är Från inlärd hjälplöshet till allmän folkpassion Och det innebär utveckling med förändringar. Den förste som upptäckte motståndet mot förändring var en aborigin. Han hade täljt sig en ny bumerang och stod inför ett problem: Hur kastar man bort den gamla? - När vi försöker förändra oss kommer alltid de gamla beteendena tillbaka och pockar på uppmärksamhet Det är svårt att ändra sig som person, ännu svårare för organisationer och närmast omöjligt för ett samhällssystem. Företag som inte utvecklas går i konkurs medan den offentliga verksamheten kräver mer och mer pengar. Det bästa sättet att förutsäga framtiden är att vara med och skapa den
1. Det är självklart att vi föds som entreprenörer, annars skulle människan vara den enda art som inte kan överleva av egen kraft. Egentligen borde vi födas med F- skattsedel. 2. Vi fostras till lydiga och anpassningsbara individer, lättstyrda medborgare och medarbetare. Men utveckling innehåller ett mått av ohörsamhet - om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar så hade vi fortfarande bott i grottor. 3. Samhällets antiprenörskap framgår tydligt av den regeringsförklaring som tolkas i vår nationalsång: Du klonar på minnen från fornstora dar och Jag vet att du är och du blir vad du var. Är det inte dags för en lite mer dynamisk vision av vad vi vill med vårt land? Om jag ser på vår samhällsekonomiska innovation, BolagsBolaget, så kan man säga att vi har lyckats genomföra den trots det antiprenöriella etablissemang som gärna pratar om utveckling, men ser oss eldbesjälade pionjärer som en åtalbar störning. Att leda entreprenörer är lika omöjligt som att valla katter. Ovanstående rubrik stämmer gott om man utgår ifrån att folk är får som behöver vallas. Men frågan är om vi är det? I BolagsBolaget har vi lyckats införa ett ledarskap för entreprenörer därför att vi betraktar våra anställda som katter. Och katter är lojala mot dem som visar respekt för deras levnadsvillkor och ger dem värme och trygghet. Beviset för att det går att valla katter finns på YouTube - sök på herding cats Från management till människment Ordet management betyder ursprungligen att leda häst vid hand. Min fru och jag har haft hästar i över 30 år och så småningom testade vi att gå skogspromenader med dem ungefär som med hundar. Inga problem, vi brukade knalla ut med fyra lösa hästar utan vare sig ledtyglar eller grimmor och de höll sig till oss och kom när vi kallade. Därför att de litade på oss och vi på dem. Så då tänkte jag: Om hästar kan så kanske även folk skulle kunna klara av det. Och så stavade jag om ordet till människment och det innebär alltså management utan ledtyglar. I BB tillämpar vi det ledarskapet så därför behövs bara en enda person som administrerar 460 anställda. Vi tänkte att detta nytänkande/nygörande skulle vara intressant för Karlstads Universitet och ställde frågan om de ville forska på vår annorlunda företagskultur. De var väldigt ämabla, men tyvärr, det finns ju ingen litteratur i ämnet Och att vara först i världen med den forskningen är kanske lite hisnande? Så jag formulerade de högutbildades analys så här: BolagsBolaget fungerar säkert i praktiken, men det skulle aldrig fungera i teorin Den sociala innovationen BB är inte ens av akademiskt intresse i den antiprenöriella världen. Den självklara välfärden 10% av oss finansierar 100% av oss. Det är tack vare företagens överskott som vi har råd med välfärden. Det borde därför vara av största vikt för samhället att uppmuntra och stimulera egenföretagandet, men det enda offentliga initiativ jag hittar är Ung Företagsamhet som låter skolans elever starta och driva företag på lektionstid. Vi företagare skall bara finnas, ungefär som tonårsmorsor som skall se till att det är fullt i kylen. Ett annat sätt att tolka det är att samhället vill leva på räntan utan att skaffa något kapital så vi kanske skulle byta ut Du gamla,
du fria mot Pennies from heaven? - - Jens Spendrup träffade nyligen Portugals president Aníbal Cavaco Silva och frågade hur han såg på den här frågan. Vi ger Portugals företagare samma stjärnstatus som våra fotbollsspelare Och då är han ändå socialist Motorn och ratten Med tiden har våra roller i samhället blivit allt oklarare och jag är väldigt tydlig i min uppfattning: Vi medborgare är motorn som skall skapa resurserna till välfärden och våra politiker skall administrera dem väl. Men de har inget som helst ansvar för tillväxten Min åklagare, alltså min bilreparatör, säger att om motorn hackar är det ingen idé att sparka på ratten. En skola för inställningstrygghet? Skolan kom till för att uppfostra de naturliga bondungarna till lydiga fabriksarbetare i industrisamhället och konceptet tycks vara detsamma i dag, några hundra år senare. All utbildning (utom UF) går ut på att göra eleverna anställningsbara och attraktiva på arbetsmarknaden. Och då måste jag fråga mig: Vilken arbetsmarknad? Staten gör alltså ingenting för att skapa den, den skall bara finnas som genom ett trollslag Mycket märkligt Högskolor i all ära, men jag tror att vi behöver en lågskola för eldsjälar för en bättre flamtid. En skola som byter fokus från anställningstrygghet till inställningstrygghet. Om min store idol, Albert Einstein, berättas det att han delade ut ett prov när han undervisade på universitetet. En student dristade sig då till att påpeka att det var samma frågor som förra provet - "Jag vet, svarade Einstein, men jag har ändrat svaren." En annan idol är paralympikern Anders Olsson som bor i mina hemtrakter. Jag är inte rullstolsburen, jag är hjulbent påstår han. Trots massor av prestationer och medaljer lade han sig förra sommaren i Klarälvens elvagradiga vatten vid norska gränsen och simmade de 28 milen till Karlstad. När vi pratades vid uppstod den i sammanhanget naturliga frågan: Hur dum får man egentligen vara? Och vi enades om att man skall vara tillräckligt dum för att lyckas. Den unge Ricardo Semler tog över en gammal fabrik efter pappan. Eftersom han spelade gitarr i ett rockband utgick han från den kulturen, det vill säga frihet inom ett organisationsbehov. Man bör spela samma låt och i samma tonart, men inom de ramarna är det tillåtet att göra sitt bästa. Och så frågade han sig: Vad gör mina anställda lyckliga? Sedan ökade företaget sin omsättning med 900% på tio år Anders är sinnebilden för inställningen att det inte är hur du har det utan hur du tar det. Programmet om honom gick på SVT i höstas och ligger kvar på URPLAY en bit in i maj - sök efter rubriken Lyckat ledarskap om du vill se det. Alla föds vi som original, men de flesta dör som kopior. Missriktat snälla föräldrar säger till sina barn: Kan du inte vara som andra? Jag säger: Var dig själv, det finns redan så många andra Det är skillnad på att vara normal och att vara frisk. I ett sjukt samhälle är det normalt att vara sjuk Om ingenting annat växer i rabatten så kommer i alla fall det förbaskade ogräset upp. Som mental trädgårdsmästare vet jag att det är likadant med oss människor, men i vår kultur kallas ogräset för busfrön.
Företag utan gränser En idé jag brinner mycket för just nu är Företag utan gränser. Ett företag består ju av två motparter - arbetsgivare och arbetstagare - men frågan är om det är ett vinnande koncept? En sådan motsättning är i alla fall helt otänkbar som framgångsfaktor inom lagidrotten Jag skulle vilja ha en process där unga människor kommer in i företagen som lärlingar i traditionell bemärkelse. Men samtidigt blir även arbetsgivaren lärling, företagsledningarna måste lära sig att förtjäna ungdomarnas lojalitet och kreaktivitet (= sagt&gjort). Det industriella chefsskapet med kontroll av kuggar i ett maskineri duger inte längre, den förlegade organisationskulturen måste uppdateras för att passa in i det tjugoförsta århundradet Vi i BolagsBolaget beviljades faktiskt pengar av Vinnova till ett sådant här projekt, men ansökningen bestod av elva A4- sidor som gick ut på att styra och kontrollera oss så vi tackade nej - vi vägrar att utsätta oss för en sådan förnedring. Vi väljer en roligare väg in i framtiden. Och du, för övrigt deltar jag bara i projekt som leder till åtal eftersom det markerar en viss uppfinningshöjd Titta gärna in på min hemsida, www.kresam.se, där jag blandar fakta med olika reflexioner och dessutom finns där ett Bokstaveri med krönikor och andra klokroligheter. 2012 fick jag lite oväntat priset som Sveriges bästa entreprenörsblogg och det var en märklig upplevelse eftersom jag faktiskt inte har någon blogg. Men det var ju kul att kvalitet kan konkurrera med frekvens. Om du ser något du gillar så får du gärna kopiera mig eftersom jag utövar en strikt tillämpning av copyright. Sist jag kollade i lexikon betydde det rätt att kopiera. Avslutningsvis ett oslagbart recept för succé: 1) Börja 2) Håll på tills du är färdig Och allra sist Tage Danielsson underbara och insiktsfulla dikt, tillägnad alla oss som vill bli den bästa versionen av oss själva så att vi kan gemenskapa den bästa av världar: En droppe droppad i Livets älv har ingen kraft till att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe: Hjälp till att hålla de andra oppe Ängåsen den 16 april 2014 KRESAM, Ängåsen 60, 683 92 Hagfors Telefon: 0563 24080 Resetelefon: 0705 484605 Epost: bengt@kresam.se Hemsida: www.kresam.se