Mer information: Samuel Engblom, Jurist, TCO samuel.engblom@tco.se tel: 070 2503770 Promemoria: Så kan reglerna för arbetskraftsinvandring vårdas och förbättras Sammanfattning För snart två år sedan fick Sverige nya regler för arbetskraftsinvandring. TCO tillhörde tillskyndarna av reformen vilken gav Sverige ett av världens mest öppna och moderna system för arbetskraftsinvandring utan kvoter, poängsystem eller arbetsmarknadstest. TCO och flera andra remissinstanser uttryckte dock farhågor över att frånvaron av kontroller av de presumtiva arbetsgivarna innebar en risk för att oseriösa arbetsgivare skulle komma att missbruka reglerna. De senaste månadernas avslöjande om missförhållanden först i bärbranschen och sedan i form av uppgifter om att oseriösa arbetsgivare har bedrivit handel med arbetstillstånd visar att TCOs farhågor har besannats. Bristerna är emellertid inte omöjliga att avhjälpa. I denna rapport lämnar TCO sex konkreta förslag till förbättringar. Den gemensamma nämnaren är att de skulle minska möjligheterna till missbruk samtidigt som de inte innebär någon extra administration för seriösa arbetsgivare. Förslagen är: Vandelsprövning av den presumtiva arbetsgivaren. Efterhandskontroll av inbetalda skatter och avgifter via Skatteverket. Solidariskt ansvar för löner, försäkringsavgifter och skatter för företag som anlitar utländska bemanningsföretag. Stärk arbetserbjudandets rättsliga ställning. Skärp försörjningskravet i arbetskraftsinvandringsreglerna. Förbättra möjligheterna till spårbyte för asylsökande. I rapporten förklaras också varför staten i detta fall har ett ansvar trots huvudprincipen att det är arbetsmarknadens parter som kontrollerar löner och villkor på arbetsmarknaden. Vidare avfärdas en återinförd arbetsmarknadsprövning som ett effektivt sätt att lösa de nu aktuella problemen. Kvantitativa restriktioner riskerar istället att kanalisera migrationen i riktningar där det är än svårare att garantera löner och villkor. Regeringen bör omgående kalla arbetsmarknadens parter till överläggningar. Överläggningarna bör utmynna i direktiv till en utredning med uppdrag att föreslå förbättringar av det idag gällande regelverket. På det politiska planet bör blocköverskridande lösningar eftersträvas. TCO anser att det svenska systemet för arbetskraftsinvandring är väl värt att vårda.
1. Arbetskraftsinvandring möjligheter och risker Arbete är idag den överlägset största drivkraften för migration. Enligt FN:s arbetsmarknadsorgan ILO finns det idag 105 miljoner arbetskraftsmigranter i världen. Tillsammans med sina familjer utgör de över 90 procent av världens migranter. 1 Arbetskraftsinvandring erbjuder möjligheter. För företag, myndigheter och organisationer kan arbetskraftsinvandring vara ett sätt att undvika brist på arbetskraft med en viss kompetens och en källa till nya impulser från medarbetare med andra erfarenheter och en annan bakgrund. Detta är inte minst viktigt i en värld där det inte längre är säkert att de bästa ingenjörerna, datorprogrammerarna, ekonomerna eller marknadsförarna är västerlänningar. Företag som vill kunna konkurrera på en global marknad måste leta mycket bredare än så när de anställer nyckelpersoner. På ett samhälleligt plan framhålls ofta arbetskraftsinvandringens potential att lindra den demografiska utmaning som en åldrande befolkningar utgör. Därutöver finns allt tydligare positiva samband mellan migration och handel. 2 För sändarländerna har migrerande arbetstagares remitteringar blivit en allt viktigare inkomstkälla, långt större än allt utvecklingsbistånd. 3 För individen kan arbetskraftsmigration både erbjuda ett sätt att undkomma ekonomiska eller andra svårigheter i hemlandet och en möjlighet att utvecklas i sitt arbetsliv eller helt enkelt att göra verklighet av en dröm om att bo i ett annat land ett år. Men arbetskraftsmigration är också förknippat med risker. Många migrerande arbetstagare arbetar för låga löner i en dålig arbetsmiljö. Den främsta anledningen till detta är den utsatta position som många migrerande arbetstagare befinner sig i. Att vara ny i ett land innebär ofta bristande språkkunskaper, svårigheter vid kontakter med myndigheter, okunskap om landets arbetsmarknadslagstiftning. Till det kommer den rättsligt utsatta position som det innebär att arbetsgivaren inte bara styr över deras arbete utan i praktiken också över deras möjligheter att stanna i landet. En annan risk är att arbetskraftsinvandringen leder till underbudskonkurrens mellan löntagare och en press nedåt på löner och villkor. Ett av de bärande inslagen i den svenska modellen har varit att företag ska konkurrera med bra produkter och hög produktivitet, inte låga löner. En ytterligare risk, som ligger på ett mer samhälleligt plan, är att länder förleds att tro att arbetskraftsinvandring kan användas för att möte mer långsiktiga behov av arbetskraft och därför underinvesterar i utbildning eller i insatser för att mobilisera den arbetskraft som redan finns i landet. 1 ILO (2010) International Labour Migration A rights-based approach. http://www.ilo.org/public/english/protection/migrant/download/rights_based_approach.pdf 2 Se bl a SOU 2010:40 s 199 ff. 3 Lisa Pelling (2010) Transnationella band en fallstudie om remitteringar från Sverige. Global utmaning. http://globalutmaning.se.preview.binero.se/wpcontent/uploads/2010/09/remitteringar_pelling.pdf 2 (10)
Vid utformningen av ett regelverk för arbetskraftsinvandring ställs därför lagstiftaren inför två uppgifter. Den första är att skapa ett system som är så öppet att det motsvarar de faktiska behov av arbetskraftsmigration som företag, samhällen och individer har. 4 Om lagstiftaren misslyckas med denna uppgift kommer migrationen istället att styras om till antingen irreguljär migration eller till andra rättsliga former som bemanningsföretag och företagsintern stationering. Den andra uppgiften är att förhindra att de migrerande arbetstagarnas utsatta position utnyttjas av oseriösa arbetsgivare eller att arbetskraftsinvandringen leder till underbudskonkurrens mellan arbetstagare och mellan företag. Den stora utmaningen är att lyckas kombinera dessa två uppgifter. 2. Arbetskraftsinvandringsreformen 2008 I december 2008 fick Sverige nya regler för arbetskraftsinvandring. 5 Reformen var resultatet av ett långt utredningsarbete, såväl inom ramen för en parlamentarisk kommitté som i regeringskansliet, 6 och en blocköverskridande uppgörelse mellan Alliansregeringen och Miljöpartiet. Den största förändringen gällde den så kallade arbetsmarknadsprövningen. Under de tidigare reglerna krävdes, för att arbetstillstånd skulle ges att, det skulle råda tillfällig brist på arbetskraft inom det aktuella yrket. Bedömningen gjordes av Arbetsförmedlingen som lämnade ett yttrande över ansökan om arbetstillstånd till Migrationsverket. I och med 2008 års reform avskaffades detta krav. Den ur ett fackligt perspektiv viktigaste beståndsdelen i regelverket för arbetskraftsinvandring, villkorskravet, bevarades dock. Villkorskravet innebär att löner och övriga arbetsvillkor ska vara minst lika bra som de som följer av svenska kollektivavtal eller praxis i yrket eller branschen för att arbetstillstånd ska få ges. Då det är de fackliga organisationerna som har kunskapen om vilka dessa nivåer är skickas varje enskild tillståndsansökan till berörd facklig organisation för ett yttrande. Migrationsverket är inte bundet av yttrandet men följer det som regel. Den relevanta bestämmelsen i Utlänningslagen (6 kap. 2 ) har idag följande lydelse: 7 Arbetstillstånd får ges till utlänning som erbjudits anställning, om 1. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, och 2. lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Arbetstillstånd enligt första stycket får endast ges om rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden inom Europeiska unionen. 4 Se bl a Global Commission on International Migration (2005) Migration in an Internconnected World: New Directions for Action. 5 Prop. 2007/08:147. 6 SOU 2005:50, SOU 2006:87 och Ds 2007:27. 7 Vi utelämnar här de bestämmelser som gäller internationella utbyten samt invandring av näringsidkare. 3 (10)
Första styckets andra punkt är det ovan nämnda villkorstestet. Första punkten i samma stycke, om att anställningen ska göra det möjligt för den sökande att försörja sig, har av Migrationsverket tolkats som att personen måste tjäna tillräckligt mycket för att inte vara berättigad till försörjningsstöd från kommunen. I praktiken innebär det att arbetet måste vara av sådan omfattning att lönen uppgår till minst 13 000 kronor/månad. 8 De åtaganden gentemot den Europeiska unionen som nämns i andra stycket är det så kallade gemenskapsföreträdet vilket innebär att det egna landets befolkning som befolkningen i EU/EES och Schweiz ska ha företräde till befintliga arbetstillfällen. Principen är baserad på en resolution som EU:s stats- och regeringschefer antog 1994. Den är politiskt men inte juridiskt bindande. I praktiken uppfylls denna förpliktelse genom att arbetsgivaren, vid nyrekrytering, under tio dagar ska ha annonserat den aktuella tjänsten i Arbetsförmedlingens europeiska platsbank Eures. Reformen förlängde också den längsta tillåtna tiden för arbetstillstånd. Arbetstillstånd ges idag för två år (tidigare 18 månader), eller en kortare tid om det rör sig om tidsbegränsad anställning. Under den första tvåårsperioden knyts arbetstillståndet till en viss arbetsgivare och ett visst slag av arbete. Under en andra tillståndsperiod, som också den är två år, knyts tillståndet till ett visst slag av arbete. Efter fyra års arbete i Sverige kan den migrerande arbetstagaren ansöka om permanent uppehållstillstånd. Om anställningen skulle upphöra under tillståndsperioden har den migrerande arbetstagaren rätt att stanna i Sverige i tre månader för att söka ett nytt arbete. Reformen innebar också att de särskilda regler beträffande säsongsarbetstillstånd som tidigare hade funnits avskaffades. I praktiken innebar särreglerna undantag från vissa av de krav som ställdes vid andra ansökningar om arbetstillstånd. Idag handläggs ansökningar om arbetstillstånd för säsongsanställning på samma sätt som andra ansökningar. En annan nymodighet i 2008 års reform var att det infördes en möjlighet för asylsökande som har arbete att om de får avslag på sin asylansökan istället ansöka om arbetstillstånd utan att behöva lämna landet. Möjligheten är dock tämligen begränsad, då det krävs att den sökande har en anställning sedan minst sex månader samt att anställningen sträcker sig minst 12 månader framåt i tiden. Anställningen ska uppfylla de ovan nämnda kraven avseende lön och villkor och ansökan ska lämnas in inom två veckor efter att avslaget på asylansökan har vunnit laga kraft. 3. TCO:s ställningstagande TCO tillhörde de som välkomnade de förbättrade möjligheterna till arbetskraftsinvandring. I remissvaret 9 på de ovan nämnda utredningarna skrev TCO att såväl den demografiska utvecklingen som företagens behov av att växa och utvecklas i internationell konkurrens kräver att det finns möjlighet för människor även från andra länder än våra EU-grannar att komma till Sverige och arbeta. Ett genomtänkt och 8 http://www.migrationsverket.se/info/160.html 9 http://www.tco.se/0e44f0b4-50ad-472b-a6ff-7e9989b11381.fodoc 4 (10)
fungerande system för arbetskraftsinvandring kan hjälpa Sverige och svenska företag att utvecklas. Samtidigt framhölls att arbetskraftsinvandring inte är någon mirakelkur för att möta framtidens arbetskraftsbehov. Det kommer fortfarande att vara nödvändigt att mobilisera den arbetskraft som redan idag finns i Sverige, men vars potential inte utnyttjas fullt ut. TCO invände inte mot att arbetsmarknadsprövningen togs bort. Vad som däremot framhölls som ett absolut krav var att löner, försäkringar och övriga villkor skulle vara på minst samma nivå som svenska kollektivavtal eller praxis i yrket eller branschen samt att berörd facklig organisation ska ha möjlighet att yttra sig över varje enskild ansökan. Den svaghet som TCO redan då pekade ut var risken för att oseriösa arbetsgivare skulle missbruka systemet, då den presumtiva arbetsgivaren inte underkastades någon annan kontroll än granskningen av de löner och villkor som angivits i arbetserbjudandet och det heller inte fanns något system för efterhandskontroll. 4. Har förväntningar och farhågor infriats? Då det ännu inte har gått två år sedan de nya reglerna trädde i kraft är det för tidigt att utvärdera de mer långsiktiga effekterna av de ökade möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Den statliga utredningen om cirkulär migration och utveckling har i sitt delbetänkande redovisat hur många som fått arbetstillstånd enligt de nya reglerna under det första år (2009) då dessa var i kraft samt vilka de vanligaste yrkesgrupperna var (tabell 1 och 2). Utredningen konstaterade dock att det är för tidigt att säga något om effekterna på migrationen på sikt, särskilt som de hittills bara varit i bruk under en lågkonjunktur. 10 Många är högutbildade men okvalificerat säsongsarbete dominerar År 2009 beviljades sammanlagt nästan 18 000 arbetstillstånd. Av tabell 1 framgår att den största kategorin var arbetstagare som inte tillhörde någon av kategorier som det finns särregleringar för. Tillstånden för säsongsbetonade anställningar, vilka trots samma regelverk särredovisas i Migrationsverkets statistik, var dock nästan lika många. Det rör sig framförallt om anställningar i jord- och skogsbruk. Tabell 1. Arbetstagare från länder utanför EU/EES. (Källa: SOU 2010:40) Kategori Antal Andel % Arbetstagare 7 615 42 Gästforskare 933 5 Praktikanter/au pair 650 4 Artister 637 4 Övriga 829 4 Säsongsbetonade anställningar 7290 41 Summa 17954 10 SOU 2010:40, s. 97f. 5 (10)
Säsongsanställningarna i jord- och skogsbruk, och då framförallt bärplockning, syns även tydligt i statistiken över de vanligaste yrkesgrupperna bland dem som fick arbetstillstånd under 2009 (tabell 2). Den näst största gruppen, dataspecialister, tillhörde emellertid en helt annan del av arbetsmarknaden. Överhuvudtaget är det många av de vanligaste yrkena som tillhör TCO-förbundens avtalsområden och där det sålunda är TCO:s medlemsförbund som yttrar sig över de löner, försäkringar och övriga villkor som anges i arbetserbjudandet. Tabell 2. De tio vanligaste yrkesgrupperna bland dem som kom som arbetskraftsinvandrare från utanför EU/EES år 2009 (Källa: SOU 2010:40). Yrken Antal Medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske 7 259 Dataspecialister 2 202 Storhushålls- och restaurangpersonal 798 Civilingenjörer, arkitekter m fl 539 Ingenjörer och tekniker 481 Städare m fl 298 Tecknare, underhållare, professionella idrottutövare, m fl 278 Köks- och restaurangbiträden 273 Växtodlare inom jordbruk och trädgård 207 Byggnads- och anläggningsarbetare 192 Överlag har de nya reglerna fungerat bra. Fackliga yttranden inhämtas i varje enskilt fall och villkoren uppfyller oftast de krav som lagstiftningen ställer. I vissa fall har yttranden om ansökningar om arbetstillstånd lett till en dialog mellan den fackliga organisationen och den presumtiva arbetsgivaren som har slutat med att den senare har tecknat kollektivavtal. Migrationsverket är inte formellt bundet av det fackliga yttrandet men följer som regel detta. I hur stor andel av fallen som så inte sker är det emellertid ingen som kan svara på. Migrationsverket för ingen sådan statistik och de fackliga organisationerna får inte någon återkoppling från migrationsverket efter att de lämnat sitt yttrande. Jämfört med andra länders regelverk är de svenska reglerna tydliga och enkla att förstå. Även länder som ofta framställs som förhållandevis öppna för arbetskraftsinvandring har ofta komplicerade poängsystem och kvoter eller andra kvantitativa restriktioner. Missbruk av regelverket Den överlag positiva bilden av det nya regelverket fläckas dock av missförhållanden på några områden, vilka också har uppmärksammats av massmedia. Det kanske mest uppmärksammade problemen gäller bärplockare från företrädesvis Thailand. Redan sommaren 2009 var det problem. Regelverket tillämpades då på ett sätt som gjorde att 6 (10)
någon meningsfull prövning av löner och villkor inte gjordes. Dessutom skapade arrangemang där utländska bemanningsföretag anställde plockare i hemlandet som sedan hyrdes ut till svenska företag oklara ansvarförhållanden. 11 Trots att Migrationsverket lovade att förbättra sina rutiner blev sommaren 2010 än mer kaotisk. Två år i rad har nu bärplockare som lockats till Sverige med löften om goda förtjänster istället tvingats åka tillbaka hem skuldsatta. I november 2010 avslöjade dessutom tidningen Dagens Nyheter hur oseriösa arbetsgivare har missbrukat reglerna på ett sätt som kan liknas vid handel med arbetstillstånd. Arbetsgivare har genom att upprätta falska arbetserbjudanden som på pappret uppfyller de krav som lagstiftningen ställer gjort så att personer som vill komma till eller stanna i Sverige har kunnat få uppehållstillstånd. Enligt tidningen har betalningen skett antingen i reda pengar eller genom att personen som fått tillståndet arbetat för arbetsgivaren, men för en lön som är betydligt lägre än den som uppges till Migrationsverket och den fackliga organisationen i samband med ansökan. De uppdagade missförhållandena är av precis den typ som TCO och andra varnade för under remissbehandlingen av förslaget till reform. Det grundläggande problemet är att det inte sker någon kontroll av arbetsgivaren varken före eller efter att tillståndet ges, vilket öppnar för att oseriösa arbetsgivare kan missbruka reglerna. I konstruktioner där utländska bemanningsföretag anlitas är det dessutom alltför enkelt att förskingra arbetsgivaransvaret. 5. Förslag till åtgärder för att förhindra missbruk TCO anser att det nuvarande svenska systemet för arbetskraftsinvandring är väl värt att vårda. Erfarenheterna från de snart två år som de nya reglerna har varit i kraft visar dock att det finns anledning att se över regelverket och på några punkter genomföra förändringar. I det följande presenterar vi sex förslag till förbättringar av dagens regelverk vilka skulle försvåra den typ av missbruk som bevisligen har förekommit. Gemensamt för förslagen är att de inte skulle medföra någon ökad administrativ börda för seriösa arbetsgivare som vill anställa personer från länder utanför EU/EES. De på kort sikt viktigaste förbättringarna är de som återfinns i punkterna A-C nedan. TCO avfärdar samtidigt en återinförd arbetsmarknadsprövning (se nedan, avsnitt 6). A. Vandelsprövning av den presumtiva arbetsgivaren En vandelsprövning av arbetsgivaren skulle innebära att man utöver de krav som ställs på den sökande och på arbetserbjudandet även ställer krav på den presumtiva arbetsgivaren. Utgångspunkten bör vara minimera risken för att regelverket inte följs och att de arbetstagare som kommer till Sverige från länder utanför EU inte får de löner och övriga villkor som utlovats. Det kan till exempel starkt ifrågasättas om en arbetsgivare som har skatteskulder (och därmed inte ens gör rätt för sig gentemot den svenska staten) bör ha möjlighet att rekrytera personer från andra länder, då risken för 11 En redogörelse för problemen sommaren 2009 finns i SOU 2010:40 s. 95. 7 (10)
att inte heller de kommer att få betalt är för stor. Arbetsgivare som tidigare brutit mot reglerna bör vara förhindrad att under ett antal år få rekrytera från länder utanför EU. Oavsett vilka begränsningar man inför bör dessa kombineras med att företaget ska ha varit verksamt under en viss period innan en ansökan lämnas in. B. Efterhandskontroll av inbetalda skatter och avgifter via Skatteverket Via de kontrolluppgifter som arbetsgivarna måste lämna till Skatteverket är det enkelt att kontrollera om den skatt och de sociala avgifter som arbetsgivaren betalat i själva verket motsvarar den lön som arbetstagaren skulle ha fått enligt arbetserbjudandet. Då det i praktiken rör sig om en samkörning av två register är det en enkel och billig åtgärd som kraftigt skulle försvåra den typ av upplägg som nu har uppmärksammats, där en lön uppges till Migrationsverket under ansökningsprocessen och en annan betalas ut. Detta skulle kunna göras i varje enskilt fall utan att det medför någon ytterligare administrativ börda för de inblandade arbetsgivarna. C. Solidariskt ansvar för företag som anlitar utländska bemanningsföretag I Sverige etablerade företag som anlitar bemanningsföretag bör göras solidariskt ansvariga för löner, försäkringsinbetalningar och skatter. En modell för hur ett sådant system med solidariskt ansvar skulle kunna se ut finns i den i september 2010 presenterade utredningen om implementeringen av EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare (SOU 2010:63). D. Stärk arbetserbjudandets rättsliga ställning Det arbetserbjudande som arbetsgivaren skickar till Migrationsverket och som den fackliga organisationen yttrar sig över är idag inte rättsligt bindande. En arbetsgivare kan alltså lova en sak i tillståndsprocessen och sedan skriva något helt annat i anställningskontraktet. Detta skulle kunna lösas genom en regel som säger att arbetstagaren har rätt till minst de villkor som anges i arbetserbjudandet. En annan metod skulle kunna vara att arbetsgivare som inte har kollektivavtal åläggs att bifoga anställningskontraktet. Då arbetsgivare som har kollektivavtal redan är rättsligt bundna till vissa villkor skulle dessa kunna undantas från ett sådant krav. E. Skärp försörjningskravet i arbetkraftsinvandringsreglerna En ytterligare åtgärd som kan övervägas är att skärpa försörjningskravet. Som nämnts ovan tolkas det idag som att arbetet ska ge en inkomst som är så hög att den sökande inte är berättigad till försörjningsstöd från kommunen. Den praktiska betydelsen av att kravet är så lågt ställt är att arbetstillstånd kan beviljas även för deltidsanställningar av ganska begränsad omfattning, ner mot 60 procent i normala lönelägen. Ju lägre den arbetstid som anges på arbetserbjudandet och/eller anställningsavtalet är, desto större är risken att arbetsgivaren utöver denna ålägger arbetstagaren obetald övertid eller betalar en överskjutande del av lönen svart. F. Förbättra möjligheterna till spårbyte för asylsökande En åtgärd som man kan överväga, förutom de ovan nämnda, är att öka möjligheterna för asylsökande som har arbete att ansöka om arbetstillstånd inifrån Sverige, så kallat 8 (10)
spårbyte. Då skulle marknaden för oseriösa arbetsgivare som försöker sälja arbetstillstånd krympa ytterligare något. 6. Att återinföra arbetsmarknadsprövningen löser inte problemet Som nämnts ovan var den stora förändringen 2008 att det krav som tidigare fanns på att Arbetsförmedlingen ska anse att det ska råda brist på den aktuella arbetskraften i Sverige (arbetsmarknadsprövningen) avskaffades. I spåren av de avslöjade missförhållandena har krav rests på att arbetsmarknadsprövningen bör återinföras. Att återinföra arbetsmarknadsprövningen vore emellertid inte något effektivt sätt att komma åt vare sig handeln med arbetstillstånd eller förbättra bärplockarnas situation. Under de gamla reglerna var säsongsanställning inom jordbruket undantaget från arbetsmarknadstestet, med motivet att det ändå inte var möjligt att rekrytera inhemsk arbetskraft i tillräcklig omfattning till denna typ av arbete. Problemet i bärbranschen är oseriösa arbetsgivare. Vad handel med arbetstillstånd beträffar så är det sant att det nya regelverket underlättat för den form av missbruk som nu avslöjats. Ett återinfört arbetsmarknadstest skulle kunna kringgås genom att arbetsgivaren helt enkelt anger yrken, t ex specialkockar med viss inriktning eller personal med vissa språkkunskaper, där det inte finns några lämpliga sökande i Arbetsförmedlingens register. Samtidigt skulle en återinförd arbetsmarknadsprövning innebära problem för seriösa arbetsgivare som vill rekrytera specialister och som riskerar att få lägga tid på att övertyga ansvarig myndighet om skillnaden mellan den sökandes kompetens och kompetensen hos registrerade arbetslösa. En annan risk med att återinföra kvantitativa begränsningar är att arbetskraftsinvandringen då istället kanaliseras åt irreguljär migration (främst mindre kvalificerade arbeten), bemanningsföretag eller åt företagsintern stationering/tjänstehandel (för mer högkvalificerad arbetskraft). I samtliga dessa fall är det svårare än vid reguljär arbetskraftsinvandring att garantera godtagbara villkor och undvika underbudskonkurrens. I detta sammanhang kan det även vara värt att nämna den vitt spridda uppfattningen att de regler som fanns före 2008 innehöll ett fackligt veto. Något fackligt veto i formell mening har aldrig funnits. Det har alltid varit Migrationsverket som i slutändan beslutat om ansökan. Då de fackliga organisationernas roll är exakt densamma efter 2008 års reform som den vara före att yttra sig över arbetsvillkoren måste tanken att reformen innebar avskaffandet av ett fackligt veto avfärdas som en myt. 7. Staten har ett ansvar för att reglerna följs En invändning som har rests mot att förändra reglerna för arbetskraftsinvandring för att försvåra missbruk är att den svenska modellen innebär att det är arbetsmarknadens parters uppgift att se till så att lagar och avtal följs. 9 (10)
Givetvis har arbetsmarknadens parter en viktig roll att spela även vad gäller arbetskraftsinvandrares arbetsvillkor och detta är ett av de områden där vi kan bli bättre, men det fritar inte staten från dess ansvar. Reglerna om arbetskraftsinvandring är av offentligrättslig karaktär. Det innebär att det är statens intresse och uppgift att se till så att de följs. Att bekämpa missbruk av möjligheterna till arbetskraftsinvandring är därför i första hand statens ansvar, ett ansvar som staten inte kan skjuta över på någon annan. Särskilda kontroller av arbetsgivare som anställer personer som behöver arbetstillstånd kan motiveras på samma sätt som Skatteverkets särskilda regler för och kontroll av kontantbranscherna, nämligen att det är en verksamhet med en särskilt stor risk för att regelverket inte följs, på grund av den utsatta position som den som kommer ny till ett land, med begränsad kunskap om landets arbetsmarknad, befinner sig i. Det är nu regeringens ansvar att i samråd med arbetsmarknadens parter vidta nödvändiga åtgärder. Det svenska systemet för arbetskraftsinvandring är värt att vårda. 10 (10)