Ny vallag SOU 2004:111 - yttrande till Justitiedepartementet

Maj-Britt Lehtonen TJÄNSTEUTLÅTANDE 2005-02-01 Ny vallag SOU 2004:111 - yttrande till Justitiedepartementet Sammanfattning Vallagskommittén har framlagt ett förslag till ny vallag avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006. I kommunledningskontorets tjänsteutlåtande redovisas synpunkter på utredningens förslag vad gäller de delar i förslaget, som rör kommunens valadministration. En kort sammanfattning av utredningens förslag i motsvarande delar redovisas i en bilaga till tjänsteutlåtandet. Tonvikten har lagts vid avsnitten om det lokala ansvaret för genomförande av val samt ekonomiska konsekvenser. De förslag, som framläggs i dessa avsnitt, kommer - om de genomförs - att få stor betydelse för det framtida arbetet med kommunens valadministration samt de resurser, som kommer att erfordras för detta arbete. En annan viktig fråga i utredningen är hur ett elektroniskt röstningsförfarande skulle kunna införas för att förenkla valsystemet men där kommittén valt att inte framlägga förslag. Det synes emellertid angeläget att denna fråga utreds vidare med stor skyndsamhet, så att ett nytt system med elektronisk röstning skulle kunna börja tillämpas helst redan vid valet 2010. Vallagskommitténs förslag om ny vallag behandlas av valnämnden, innan ärendet framläggs till kommunstyrelsen. Förslag till beslut Kommunstyrelsen beslutar att avge yttrande till Justitiedepartementet över vallagskommitténs betänkande Ny vallag (SOU 2004:111). Som yttrande överlämnas kommunledningskontorets tjänsteutlåtande 2005-02-01 med synpunkter på vissa avsnitt i utredningens förslag. Vad gäller frågan om det lokala ansvaret för genomförande av val bör förslaget i första hand omprövas i sin helhet. I annat fall måste de ekonomiska V:\KS\Tjut KS\05-03-07\Ny vallag-yttr t Justitiedepart.doc

2(16) konsekvenserna för kommunerna utredas betydligt bättre och ersättning utgå, som motsvarar kommunernas faktiska kostnader. Bakgrund 2003 år vallagskommitté har i betänkande (SOU 2004:111) framlagt förslag till ny vallag, avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006. Till lagen ansluter en valförordning, som innehåller kompletterande föreskrifter. Lagförslaget är föremål för remissbehandling. Täby tillhör inte de kommuner, som av Justitiedepartementet uttagits till remissinstans, men kommunen har ändå möjlighet att avge yttrande över förslaget. Remisstiden utgår den 25 februari 2005. KOMMUNLEDNINGSKONTORETS SYNPUNKTER PÅ UTRED- NINGENS FÖRSLAG Det lokala ansvaret för genomförande av val och ekonomiska konsekvenser Det är anmärkningsvärt att staten, trots vetskapen om Posten AB:s förändrade organisation under de senaste åren, inte har förmått att åstadkomma en godtagbar alternativ lösning på hur poströstningen även fortsättningsvis skulle kunna genomföras i Posten AB:s regi. Bland det stora antalet postserviceställen i bl.a. butiker, dit postens verksamheter numera förlagts, borde det rimligtvis finnas åtskilliga, som i likhet med vad som skett vid de senaste valen, skulle kunna anordna poströstning på ett fullt tillfredsställande sätt. Ett kommunalt övertagande av förtidsröstningen förväntas medföra en högre kvalitet och ambitionsnivå än vissa av postens serviceställen haft vid de senaste valen. Rimligtvis borde motsvarande krav också kunna ställas på Posten AB att höja ambitionsnivån och kvaliteten på de serviceställen, som skall handha poströstning. Mot en eventuellt högre ersättning från statens sida borde detta vara fullt möjligt. I stället för att föreslå en förbättring av möjligheterna att genomföra traditionell poströstning väljer kommittén att på ett minst sagt lättvindigt sätt framlägga förslag om att hela det lokala ansvaret för genomförande av val i landet, inklusive ansvaret för förtidsröstningen, dvs. nuvarande poströstning, skall samlas hos kommunerna. Någon djupare undersökning av kommunernas faktiska möjligheter att överta det totala ansvaret för genomförande av val, har kommittén inte ansett sig behöva presentera. Kommittén utgår därmed ifrån att det i kommunerna finns sådana serviceverksamheter, som på ett enkelt sätt går att förena med mottagande av förtidsröster, i lokaler, som är geografiskt välbelägna och möjliga att tas i

3(16) anspråk under en tid av ca tre veckor med öppethållande ett antal timmar varje vardag. Man utgår också ifrån att det i kommunerna finns tillgänglig personal i stor omfattning, som lätt kan omdisponeras för att under en treveckorsperiod ägna sig åt röstmottagning. Vidare förutsätts att det i kommunerna finns en logistik motsvarande den, som Posten AB förfogar över osv. I alla kommuner finns inte alltid dessa gynnsamma förutsättningar inom den normala verksamhetens ram. För många kommuner kan det bli svårt att hitta för ändamålet lämpliga lokaler. Extra personal för mottagning av förtidsröster kommer i många fall att behöva anställas liksom personal för transport av förtidsrösterna alternativt köp av externa tjänster m.m. Förtidsröster är att betrakta som värdepost, varför dessa måste transporteras och förvaras på ett från säkerhetssynpunkt godtagbart sätt, vilket kräver särskilda anordningar och säkerhetsrutiner. Vid ett röstmottagningsställe för förtidsröstning skall en väljare, som bor i en annan kommun också kunna rösta, precis som vid de tidigare postkontoren. För de kommunexterna rösterna är det därför nödvändigt att en vidarebefordran av rösterna till respektive väljares hemkommun kan ske på ett så smidigt sätt som möjligt genom postens försorg. Upphandling med Posten AB av de tjänster, som behövs för kontinuerliga transporter av kommunexterna förtidsröster under hela den tid, som förtidsröster kan avges, bör ske genom Valmyndighetens försorg. Valmyndigheten skall också svara för kostnaderna för en samlad hantering av kommunexterna förtidsröster. Att kommunernas sammanlagda kostnader för förtidsröstning inte skulle komma att överstiga de kostnader, som staten hittills har haft för förtidsröstning i postens regi, synes inte vara en realistisk bedömning. Kostnaderna kan givetvis variera från kommun till kommun men för många kommuner kommer denna s.k. reform att innebära betydande merkostnader och inte minst merarbete för kommunernas valadministration. Om förtidsröstningen trots allt överförs till kommunerna, måste ett rimligt krav vara att staten också ersätter kommunerna för de faktiska kostnaderna. Att överföra betungande och resurskrävande uppgifter till kommunerna utan att fullt ut kompensera kommunerna för detta är inte acceptabelt. Det kan synas enkelt att avfärda en kommuns invändningar mot det framlagda förslaget med att allmänna val endast genomförs vart fjärde år och val till Europaparlamentet bara vart femte år, varför det inte skulle vara något stort problem för kommunerna. De senaste årens erfarenheter har emellertid visat att val och folkomröstning har ägt rum betydligt oftare tre gånger under en fyraårsperiod och sannolikheten för att val och folkomröstningar kommer att ske med tätare intervaller i framtiden är

4(16) mycket stor. Detta kommer i sin tur att ställa stora krav på kommunernas valadministration och de resurser, som måste avsättas för valarbetet. I första hand bör därför en fortsatt förtidsröstning i Posten AB:s regi övervägas. Posten med sina lokala serviceställen i välbelägna centrumområden, sina goda möjligheter att samordna mottagning av förtidsröster med den normala verksamheten på postserviceställena, sin ordinarie transportorganisation (brevbärarorganisationen) samt sin terminal för postförvaring och hantering av värdepost m.m. måste även fortsättningsvis ha de bästa möjligheterna att inom ramen för sin naturliga organisationsstruktur och till den lägsta kostnaden kunna anordna förtidsröstning. Framför allt för väljarna måste detta vara det otvetydigt bästa alternativet även för framtiden. Budröstning Förslaget tillstyrks vad gäller en skärpning av identitetskontrollen av bud och vittne genom utökade personuppgifter på ytterkuvertet för att förebygga eller förhindra att oegentligheter begås i samband med budröstning. Brevröstningen Ingen erinran finns mot kommitténs förslag om bl.a. utsträckt tidsfrist för när en brevröst får göras i ordning. Identitetskontroll vid röstning Kommitténs förslag innehåller inte någon tydlig tillämpning av identitetskontrollen. Förslaget innebär att man överlåter på röstmottagarna att från fall till fall avgöra, huruvida legitimation skall krävas eller inte. Om röstmottagarna begär det, skall väljaren kunna styrka sin identitet. Hur varje väljares identitet har kontrollerats skall dokumenteras i röstlängden, vilket innebär ett ytterligare arbetsmoment för valförrättarna och en tidsfördröjning i en ofta mycket stressad arbetssituation, t.ex. vid köbildningar. I praktiken innebär förslaget ett icke uttalat legitimationskrav, som dessutom skall dokumenteras. Om säkerhetskravet vid röstning skall skärpas, bör huvudregeln i stället vara att röstmottagarna alltid skall begära att väljaren uppvisar legitimation, om väljaren inte är känd för röstmottagarna. Om väljaren uppvisar legitimation, skall ingen särskild notering i röstlängden behöva göras om hur identitetskontrollen har gått till. Ett krav på legitimation förutsätter att man i den allmänna valinformationen tydligt upplyser väljarna om att giltig identitetshandling skall medföras till vallokalen på samma sätt, som idag sker vid poströstning.

5(16) Om legitimation inte kan uppvisas och väljaren inte heller på annat sätt kan styrka sin identitet, får röstmottagarna i det enskilda fallet bedöma, om väljaren trots detta skall få rösta. Om väljaren då bedöms kunna få möjlighet att rösta, skall en särskild notering göras i röstlängden, ifall att det senare skulle uppstå oklarheter kring identitetsfrågan. Vid ett generellt krav på legitimation för att få rösta, kommer de allra flesta också att medföra en sådan handling till vallokalen. Mycket få vuxna personer med rösträtt torde sakna en identitetshandling. Ett legitimationskrav synes vara en försumbar anledning till ett minskat valdeltagande. Väljarnas tillgång till valsedlar i röstningslokalerna Att valadministrationen skall lägga ut partivalsedlar i röstningslokalerna även för de lokala partier, som är representerade i kommun- eller landstingsfullmäktige, torde inte innebära någon större arbetsbelastning jämfört med i dag. Däremot bör, som kommittén föreslagit, samtliga partier själva även fortsättningsvis svara för utläggningen av sina namnvalsedlar i röstningslokalerna. Att utöver partivalsedlarna hantera och lägga ut samtliga partiers namnvalsedlar vore en alltför betungande uppgift för valadministrationen. Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige Eftersom något förslag i fråga om hur proportionaliteten i kommunalvalen skulle kunna ökas inte framlagts från kommitténs sida och utredningsarbetet kommer att fortsätta i en ny parlamentarisk kommitté för översyn av regeringsformen inklusive hela valsystemet, får ett eventuellt förslag i denna fråga avvaktas. Offentliga valförberedelser Kommittén har vid sin bedömning inte funnit tillräckliga skäl föreligga för att ersätta eller på annat sätt begränsa den fria nomineringsrätten med ett system med offentliga valförberedelser. Eftersom även denna fråga kommer att utredas vidare i den nya parlamentariska kommittén för översyn av regeringsformen, får eventuellt förslag avvaktas. Elektroniska röstningsförfaranden Kommittén har enligt sina direktiv övervägt i vilken utsträckning elektroniska förfaranden borde införas i vallokaler och andra röstningsställen. De alternativa modeller för elektronisk röstning, som diskuterats, är dels ett elektroniskt förfarande i vallokal eller annan röstningslokal under valadministrationens överinseende utan uppkoppling

6(16) via Internet, dels ett elektroniskt röstningsförfarande utanför vallokal från vilken dator som helst med uppkoppling till Internet. Något förslag till regler, som skulle göra det möjligt att rösta elektroniskt vid allmänna val, har inte framlagts av kommittén, som däremot anser att försök bör få genomföras med elektronisk röstning under kontrollerade former vid t.ex. någon lokal rådgivande folkomröstning. Det synes uppenbart att kommittén nu mer eller mindre ger upp frågan om ett förenklat röstningsförfarande, när kommunerna föreslås få överta det samlade ansvaret för genomförande av val. Någon brådska synes inte föreligga med att hitta en lösning på hur ett elektroniskt system skulle kunna förenkla valförfarandet. Med kommunernas alltmer begränsade resurser följer också svårigheter att i framtiden på ett tillfredsställande sätt kunna hantera den tunga och resurskrävande administration, som valarbetet idag innebär. För kommunerna är det därför synnerligen angeläget att röstningsförfarandet kan förenklas genom att den teknik, som i dag finns, utnyttjas i största möjliga utsträckning. Frågan om hur valförfarandet skall kunna förenklas genom ett elektroniskt röstningssystem även i samband med allmänna val bör således utredas vidare med stor skyndsamhet så att förslag kan framläggas före valet 2010. Övriga frågor Förstärkt skydd för valhemligheten Att uttryckliga bestämmelser införs i lag om tystnadsplikt för personer, som hjälper väljare med funktionshinder att rösta, tillstyrks. Eftersom det finns straffbestämmelser om brott mot tystnadsplikten, är det viktigt att tystnadsplikten tydligt markeras i den valinformation, som går ut till allmänheten före ett val. Ångerröstning Kommittén har diskuterat frågan om en eventuell begränsning av rätten att ångerrösta. Någon begränsning av denna rätt har kommittén emellertid inte velat föreslå. Mot bakgrund av att endast ett fåtal personer använder sig av möjligheten att ångerrösta, kan ifrågasättas om denna rätt verkligen är av så stor betydelse för hela valresultatet att den motiverar en i många fall avsevärd försening av arbetet med den preliminära rösträkningen i vallokalen. Denna fråga bör övervägas ytterligare. Åtgärder för ökat valdeltagande

7(16) För att öka valdeltagandet föreslår kommittén att informationen till väljarna om allmänna val skall ökas och att både den centrala valmyndigheten och kommunerna här har ett ansvar. Den information om allmänna val, som ges från valmyndigheternas sida, kan endast avse åtgärder, som är opartiska och sakliga. Den centrala valmyndigheten bör svara för den övergripande informationen, t.ex. allmänt tillvägagångssätt vid val, personröstning, riktad information till förstagångsväljare, väljare med utländsk bakgrund m.m. Kommunerna svarar - i likhet med vad som brukar ske - för information om vad som lokalt gäller i fråga om vallokaler och andra röstmottagningsställen, öppettider för röstning osv. För att öka valdeltagandet och bryta den negativa trenden måste det i första hand var en uppgift för de politiska partierna att med sina informationsinsatser, debatter m.m. i massmedier och ute bland allmänheten verka för att intresset för de politiska frågorna aktiveras hos väljarna. Joachim Danielsson Kommunchef Katarina Winell Kommunikationschef

8(16) Bilaga KORT SAMMANFATTNING AV VALLAGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE NY VALLAG (SOU 2004:111) Förslaget till ny vallag De nyheter i förslaget till ny vallag, som utredningen särskilt vill framhålla, är följande: * Det lokala ansvaret för genomförande av val samlas hos kommunerna. Motsvarande ekonomiska resurser överförs till kommunerna från staten. * Rätten att brevrösta för väljare, som befinner sig utomlands, permanentas. * Möjligheterna att rösta genom bud utvidgas. * Samtidigt stärks säkerheten vid röstning såväl genom bud som då väljaren röstar själv. Därigenom motverkas valfusk och förtroendet för valsystemet stärks. * Det blir tryggare att rösta för väljare, som till följd av funktionshinder eller någon annan orsak behöver hjälp för att göra i ordning sin röst. Särskilda bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt införs. *Tillgängligheten till valsedlar i röstningslokaler förbättras för småpartier, som endast är representerade på lokal eller regional nivå. En annan fråga, som kommittén övervägt, gäller offentliga valförberedelser, där något system för sådana valförberedelser inte föreslås införas. Elektronisk röstning föreslås heller inte införas och ingen ändring föreslås beträffande proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. Det lokala ansvaret för genomförande av val Kommittén anser att tiden är inne att samla hela det lokala ansvaret för genomförande av val i landet hos kommunerna.

9(16) Kommunerna skall, vilket för närvarande också sker, se till att det finns lämpliga lokaler, som på valdagen kan användas som vallokaler för de olika valdistrikten. Det nu framlagda förslaget innebär att varje kommun dessutom vid val skall se till att det finns särskilda röstmottagningsställen, som ifråga om öppethållande, tillgänglighet och lokalisering ger väljarna goda möjligheter att förtidsrösta. Den nuvarande ambitionsnivån för förtidsröstning ändras inte med kommitténs förslag. Förtidsröstningen skall kunna genomföras i samma utsträckning som hittills men med kommunen som huvudman. Som en följd av kommitténs förslag i detta avseende avskaffas den nuvarande poströstningen som ett särskilt institut i och med att lagen om grundläggande kassaservice skall upphöra att gälla fr.o.m. den 1 juli 2006. Avvecklingen av kassaservicetjänsterna skall inledas den 1 januari 2006. Ansvaret för den s.k. institutionsröstningen, som kommunerna på frivillig väg har handhaft de senaste valen, förs nu också formellt över till kommunerna, som därmed övertar kostnadsansvaret för verksamheten. Dessutom föreslås ett krav införas på att en kommun, som avser att som röstningslokal använda en lokal, som inte är tillgänglig för personer med funktionshinder, först skall samråda med länsstyrelsen. Detta skall gälla för samtliga röstningslokaler. Ungefär en tredjedel av alla röster, som avges, är poströster. Genom Posten AB:s omorganisation med avskaffande av de traditionella postkontoren har andra s.k. postserviceställen fått användas som poströstningsställen. Även dessa poströstningsställen har efterhand minskat i omfattning, bl.a. på grund av att lokalerna inte alltid uppfyllt kraven. Budröstning Kommitténs förslag innebär att säkerheten i samband med budröstning förstärks. Eftersom det vid budröstning generellt sett rör en utsatt kategori av väljare, föreslås att budet utöver de vanliga uppgifterna på ytterkuvertet också skall ange i vilken egenskap han eller hon uppträder som bud. Även vittnets personuppgifter på ytterkuvertet utökas. Vidare utökas kretsen av släktingar m.fl., som får vara bud. Beträffande ett vittne ställs inga ytterligare krav än att vederbörande skall ha fyllt 18 år. Nuvarande begränsning att vissa nära anhöriga inte får vara vittne tas därmed bort. Brevröstningen

10(16) Väljare, som vistas utomlands eller ombord på ett fartyg i utrikes fart, har möjlighet att brevrösta. Tidsfristen för när en brevröst får göras i ordning föreslås utsträckas från nuvarande 30 dagar till 45 dagar före valdagen. Vidare vidgas i likhet med vad som föreslås vid budröstning kretsen, som får vara vittnen genom att nuvarande begränsning att vissa nära anhöriga inte får vara vittne tas bort. Identitetskontroll vid röstning Enhetliga regler för kontroll av väljarnas identitet föreslås införas. Väljare, som inte är kända av röstmottagarna, skall om röstmottagarna begär det legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet. Om de inte gör det, får de inte rösta. Detta skall gälla i samtliga vallokaler, oavsett man röstar personligen i vallokal eller förtidsröstar vid ett särskilt röstmottagningsställe. Hur röstmottagarna i varje enskilt fall hanterar identitetskontrollen, skall dokumenteras av röstmottagarna. Väljarnas tillgång till valsedlar i röstningslokalerna I dag svarar valadministrationen för att väljarna i varje röstningslokal har tillgång till partivalsedlar för varje parti, som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av rösterna i hela landet. För lokala partier, som enbart kandiderar i de lokala valen, medför regeln att dessa själva får svara för att väljarna har tillgång till deras valsedlar, oavsett hur många procent av rösterna de fått i kommunen eller landstinget. Kommittén anser att detta är orimligt och föreslår en ordning, där valadministrationen även skall svara för att de lokala partiernas partivalsedlar läggs ut i varje röstningslokal, om partiet i fråga har en sådan storleksordning att det är representerat i kommun- eller landstingsfullmäktige. Att därutöver ålägga valadministrationen ett ansvar för att väljarna i varje röstningslokal i motsvarande omfattning skall ha tillgång till namnvalsedlar bedömer kommittén inte vara möjligt, eftersom det rör sig om inte bara ett stort antal valsedlar utan också om ett stort antal röstningslokaler. En sådan ordning bör inte införas utan att det samtidigt finns garantier för att det fullt ut också kan genomföras. Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige Huvudregeln är att varje kommun är en valkrets. För kommuner, som inte är valkretsindelade har man i praktiken ett kommunproportionellt system. Vid kommuner med flera valkretsar minskar exaktheten i proportionaliteten.

11(16) I riksdagsvalen och landstingsvalen har man dels spärrgränser mot småpartier på 4 respektive 3 %, dels indelning i ett flertal valkretsar. För att kompensera den minskning av proportionaliteten, som detta innebär har man infört s.k. utjämningsmandat. I kommunvalen finns inga utjämningsmandat, som kan kompensera de effekter, som en valkretsindelning får för proportionaliteten. Å andra sidan finns heller ingen spärr mot småpartier. Vid olika tillfällen har frågan om ett mer proportionellt mandatfördelningssystem för kommunvalen enligt landstingets modell diskuterats, men någon enighet bland partierna om hur ett sådant system i så fall borde utformas har hittills inte kunnat uppnås. Kommittén har på nytt övervägt frågan om proportionaliteten kan ökas i kommunvalen genom ändrade regler för valkretsindelning alternativt ett system med utjämningsmandat med eller utan särskild småpartispärr. Någon enighet i kommittén om hur ett mer proportionellt mandatfördelningssystem bör utformas har dock inte uppnåtts, varför något förslag till nyordning inte framlagts. Kommittén hänvisar i stället till att regeringen nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen. I uppdraget ingår också att göra en utvärdering och översyn av hela valsystemet, bl.a. innefattande frågor om proportionalitet och småpartispärr. Offentliga valförberedelser Den fria nomineringsrätten har sedan länge varit en central princip i det svenska valsystemet, vilken ger väljarna möjlighet att en kort tid före valet bilda ett nytt parti. För att väljarna skall kunna rösta på det nya partiet skall det i varje röstningslokal finnas blanka valsedlar, som väljarna kan skriva till partiets beteckning och dess kandidater på. 1999 års författningsutredning hade föreslagit att det skulle införas ett system, där de partier, som önskade delta i allmänna val, måste anmäla detta en viss tid före valet. Endast partier, som gjort en sådan förhandsanmälan, skulle få delta i fördelningen av mandat. Väljarna skulle härigenom ges möjlighet att bilda sig en uppfattning om vilka partier och kandidater, som ställer upp i valet. En sådan ordning skulle också ge ett effektivt skydd mot ofrivillig kandidatur. Ett system med offentliga valförberedelser förutsätter emellertid att ändringar görs i regeringsformen. En parlamentarisk kommitté har tillsatts under 2004 med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen. Vallagskommittén har vid sin samlade bedömning av de olika synpunkter, som diskuterats, inte funnit tillräckliga skäl för att ersätta eller på annat sätt

12(16) begränsa den fria nomineringsrätten med ett system för offentliga valförberedelser. Elektroniska röstningsförfaranden Enligt direktiven skulle kommittén överväga i vilken utsträckning elektroniska förfaranden borde införas i vallokaler och andra röstmottagningsställen. Europarådet har den 30 september 2004 antagit en rekommendation om en gemensam standard för elektronisk röstning. I rekommendationen lämnas en rättslig och teknisk vägledning om hur ett elektroniskt röstningssystem bör konstrueras, användas och kontrolleras för att säkerställa att valresultatet blir minst lika tillförlitligt som vid traditionella pappersbaserade röstningsmetoder. Man understryker också vikten av att nya röstningsmetoder måste svara upp mot de grundläggande principerna om allmän och lika rösträtt, fria och hemliga val och för att systemet skall vara tillförlitligt genomblickbarhet och kontrollerbarhet. Grundläggande krav på ett valsystem är att det skall kunna genomföras på ett demokratiskt sätt, vara tillförlitligt och kunna garantera valhemligheten. * Bara personer, som har rösträtt skall kunna rösta * Det skall bara vara möjligt att utnyttja sin röst en gång * Valhemligheten skall vara absolut * En avgiven röst skall inte kunna ändras av någon annan * Systemet skall säkerställa en korrekt sammanräkning av röster på samtliga nivåer, dvs. på valdistrikt, valkretsar och valområde. Skyddet för väljarens integritet och hur valfusk kan förhindras är förhållanden, som skall beaktas. Principen om hemliga val ställer krav på att systemet inte bara skall säkerställa väljarnas möjligheter att rösta i enrum och osett utan också att ingen annan kan få insyn i hur väljaren har röstat eller att vederbörande inte har utsatts för otillbörlig påverkan vid röstningen. De alternativa modeller för elektronisk röstning, som kommittén diskuterat, är dels ett elektroniskt förfarande i vallokal eller annan röstningslokal under valadministrationens överinseende utan uppkoppling via Internet, dels ett elektroniskt röstningsförfarande utanför vallokal från vilken dator som helst med uppkoppling till Internet. Det förstnämnda alternativet innebär enligt kommittén inte någon förenkling, eftersom väljaren även fortsättningsvis måste bege sig till sin vallokal. Systemet kräver också betydande investeringar. Det andra alternativet skulle betyda förenklingar för väljaren att rösta men ställer en mängd tekniska krav, eftersom det i dagsläget inte finns någon lösning för

13(16) att garantera säkerheten vid elektronisk röstning via Internet. Det är i detta fall kravet på hemliga val och andra grundläggande principer för valordningen, som är det största hindret för att kunna genomföra val utanför valadministrationens kontroll. Kommitténs slutsats blir att principen om hemliga val med spärrar, som förhindrar valfusk, skall ligga till grund vid utformningen av ett regelverk för elektronisk röstning. Detta innebär i sin tur att huvudregeln även fortsättningsvis skall vara att väljaren röstar i en röstningslokal. Någon möjlighet att rösta utanför det offentliga rummet, dvs. röstningslokalen, bör därför inte ges. Däremot anser kommittén att elektronisk röstning i princip bör få kunna genomföras på platser, som står under kontroll av valadministrationen. Detta bör dock inte genomföras i samband med allmänna val utan att man först prövat tekniken vid t.ex. någon lokal rådgivande folkomröstning. Övriga frågor Förstärkt skydd för valhemligheten För att bättre slå vakt om rösthemligheten föreslås att i vallagen införs en uttrycklig tystnadsplikt för anhöriga och andra, som hjälper en väljare med funktionshinder att rösta. För röstmottagare och andra offentliga funktionärer skall bestämmelser i stället införas i sekretesslagen. För brott mot tystnadsplikt finns bestämmelser om straff i 20 kap. 3 brottsbalken. Ångerröstning Kommittén har diskuterat frågan om eventuell begränsning av rätten att ångerrösta. Nuvarande möjlighet för väljare att ångerrösta i vallokal efter det att väljaren förtidsröstat innebär för valförrättarnas del att förtidsrösterna inte kan läggas ner i valurnan förrän röstmottagningen avslutats i vallokalen. I de fall många förtidsröster avgivits, medför detta att arbetet i vallokalen kan försenas betydligt. Någon begränsning av rätten att ångerrösta vill kommittén emellertid inte föreslå. Man menar att den röst, som avläggs på valdagen skall vara avgörande för valresultatet. Att t.ex. begränsa tiden för ångerröstning i vallokalen till en tidigare tidpunkt än vallokalens stängning ser inte kommittén som någon lösning av det administrativa problemet. Åtgärder för ökat valdeltagande m.m. Tendensen till ett sjunkande valdeltagande oroar kommittén, som bedömer att den centrala valmyndigheten har en viktig uppgift att informera väljarna om de allmänna valen. Kommittén menar att det också på kommunerna, som föreslås få ett samlat lokalt ansvar för genomförandet av val, kommer att ställas ett ökat krav på information.

14(16) Ekonomiska konsekvenser Enligt kommittéförordningen skall konsekvenserna av förslag i ett betänkande, som påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller enskilda, beräknas och redovisas i betänkandet. Någon exakt beräkning av de totala kostnaderna för val finns inte. Uppskattningsvis brukar staten svara för ca 60 % av kostnaderna och kommunerna för ca 40 %. Röstmottagningen svarar för drygt hälften av kostnaderna. Kommunernas kostnader Förslaget om att hela det lokala ansvaret för genomförande av val samlas hos kommunerna innebär nya uppgifter för kommunerna. Utöver ansvaret för att väljarna kan rösta i en vallokal på valdagen förslås kommunerna nu också få svara för förtidsröstningen i respektive kommun. Förtidsrösterna utgör ca en tredjedel av samtliga röster. Att hela det lokala ansvaret för förberedelser och genomförande av val samlas hos kommunen innebär enligt kommittén inte några ökade kostnader för röstningen som sådan. Däremot innebär det att kostnaderna för röstningen omfördelas från staten till kommunerna. Den s.k. finansieringsprincipen avses tillämpas. Principen innebär att kommuner inte bör åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter. En del av valanslaget, som Valmyndigheten använt för förtidsröstning på posten och vid särskilda röstmottagningsställen bör enligt kommittén föras över till kommunerna. Förtidsröstningen Kommitténs förslag innebär således att kommunerna skall svara för merparten av de uppgifter, som posten hittills haft i samband med förtidsröstningen. Enligt kommittén finns inte anledning att anta att uppgifterna i någon nämnvärd mån skulle bli vare sig mer eller mindre kostnadskrävande i kommunernas regi. Kommittén förutsätter att det i kommunerna finns interna distributionssystem, som allt eftersom förtidsrösterna lämnas klarar distributionen av rösterna till den egna valnämnden ända fram till valdagen. När det gäller distributionen av kommunexterna förtidsröster, dvs. röster, som måste översändas till annan kommun, antas att distributionen måste ske via Posten AB. Detta förutsätter i sin tur att avtal med Posten AB måste

15(16) träffas, speciellt när det gäller särskilda åtgärder för transporter under det sista dygnet före valdagen. Kommittén menar att det inte är rimligt att varje kommun själv skall göra en egen upphandling av dessa tjänster. Enligt kommittén torde kommunernas kostnader för distribution av förtidsröster bli lägre än de, som Valmyndigheten har i dag för poströstningen, under förutsättning att Valmyndigheten avtalar med posten om förmedlingen av de kommunexterna rösterna och svarar för att ersätta posten för dessa kostnader. Generellt statsbidrag eller särskilt bidrag till kommunerna Den del av valanslaget, som Valmyndigheten i dag använder för att bestrida kostnaderna för poströstningen och institutionsröstningen, avses enligt kommitténs förslag föras över till kommunerna, dock med reducering för de kostnader, som Valmyndigheten även fortsättningsvis skulle ha för distributionen m.m. av kommunexterna förtidsröster. Kommittén finner att det är mindre lämpligt att regleringsbeloppet skall ingå i det årliga generella statsbidraget till kommunerna, eftersom allmänna val hålls vart fjärde år och val till Europaparlamentet vart femte år. En rimligare ordning anses vara att regleringsbidraget i stället utgår som ett särskilt bidrag vid val. Fördelningsgrunden bör vara kronor per antalet röstberättigade i valet till kommunfullmäktige, eftersom det är just antalet röstberättigade i kommunen, som är den avgörande kostnadsfaktorn. Utbildning och informationsinsatser Förslaget om att hela det lokala ansvaret för genomförande av val skall samlas hos kommunerna förutsätter inte bara utökade informationsinsatser utan också särskilda utbildningsinsatser. Väljarna måste ges en mycket utförlig information om den nya förtidsröstningen i kommunal regi, som skall ersätta poströstningen, för att inte riskera att reformen leder till ett minskat valdeltagande. Enligt kommittén kan detta innebära extra TVinformation och annonsering samt en utvidgad broschyr till väljarna. Någon uppskattning av kostnaderna för sådana insatser anser man det inte vara möjligt att göra.

16(16)