U N D E R M Y F E E T

DEN NYA DANS OCH PERFORMANCEFESTIVALEN U N D E R M Y F E E T BLAND DÖENDE SVANAR OCH LEVANDE MUSIK PÅ ATALANTE I GÖTEBORG 14 15 16 MAJ 2004 ATALANTE Övre Husargatan 1 411 22 GÖTEBORG Tel 031-711 82 00 Fax 031-13 63 17 www.atalante.org

U N D E R M Y F E E T Enkelhet och lätthet kan inte tvingas fram. Den bara finns där. Ibland. Hela vägen från första idé i december till genomförandet nu i maj, har processen kring Under My Feet präglats av en lätthet som förmodligen beror på att just detta är något som saknats. Något vi vill ha. Något som behövs. Det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att se en dansare som ett passivt objekt. Detta oavsett vilka roller en dansare gör. I den ovan nämnda svandebatten var det ingen som frågade någon dansare hur det egentligen är att vara svan. Det kan väl inte vara så att de trodde att vi inte kunde prata eller tänka Jag har själv varit en sådan där kårsvan, som sprang ljudlöst (nåja) och rörde armarna som en fågel, stod blixtstilla, för att sedan byta fot och sväva unisont runt scenen. Pröva gärna själv att springa fort, för att sedan stå helt stilla med utåtvridna ben, med armen vackert böjd i exakt vinkel över håret, utan att darra, utan att flåsa, utan att förstöra helheten. Vi var inte passiva, men vi var solidariska. Av dessa tankespår som pyser ut ur garderoben, finns några fragment med i Under my feet och så ska det vara, det obekväma, frågorna som ingen vill ställa, måste ju få plats någonstans. Något svar på vad en svan egentligen är ges nog inte på Atalante under festivalen. Snarare är det fråga om en mångfald av uttryck, som alla inrymmer både frågor och svar. Inte heller vet jag om svanen blir fri av att vara på en fri scen. 1996 gjorde jag en parafras på Fokins svansolo, den gången dog svanen, de blodiga tåskorna dinglade från taket. Men jag har ändrat mig, eller om det är tiden som snurrat några varv. Jag vill inte längre att den ska dö, svanen. Astrid von Rosen, konstnär och en av de som var med om att förverkliga dans- och performancefestivalen Under my feet Sedan tio år har Göteborg en framstående internationell Dans och Teaterfestival där kända grupper från hela världen gästar staden. Däremot saknas ett motsvarande forum för svensk och särskilt västsvensk dans. Göteborgs Dans och Performancefestival vill råda bot på detta med en årligt återkommande kraftsamling med utgångspunkt i västsvensk scenkonst. På Göteborgs Dans och Performancefestival kommer bredden, mångfalden och styrkan i västsvensk dans och performance att bli synlig och få chansen att möta såväl publik som andra artister från olika håll. Göteborgs Dans och Performancefestival vill låta olika danskulturer möta varandra. Sådana som normalt existerar i helt skilda rum. Därför återfinns här, sida vid sida, fritt verksamma koreografer och dansare tillsammans med koreografer och dansare från GöteborgsOperan, Balettakademin, Atalante, Danshögskolan och Konsthögskolan Valand! De kommer att visa klassiska döende svanar, modern multimedia med videoprojektioner, performance om segregation och de kommer att dansa tango. Just i kollisionerna uppstår ofta sådana betydelser som annars ligger fördolda i slentrian och förutsägbarhet. Nya sammanhang kan ge en ny och annorlunda belysning av ett konstnärligt verk, ger det nytt liv och mening. Det är därför krockar är så viktiga. Festivalen har ett visst inslag av svanar! Upprinnelsen till detta är en diskussion kring synen på dans, och i synnnerhet kvinnliga dansare. Redan 1907 började Fokin ifrågasätta den klassiska baletten med sin döende svan. Sex av de sammanlagt 22 stycken som visas på Atalante under festivalen har på olika vis med svanar, döende svanar att göra. Mer tankar om svanar sist i programhäftet. De senaste åren har en danskonst, eller snarare modern scenkonst, vuxit fram i Sverige, där Vj:s och Dj:s är lika självklara som ifrågasättandet av dansen i klassisk och modern mening. Varför dansa? Och kanske är detta själva idén. Att undersöka vad det egentligen är, att vara på en scen, att ta vara på en publik, att göra konst och att berätta något. Göteborgs nya Dans och Performancefestival har blivit större och mer omfattande än vi kunde tro i januari. Över 40 medverkande i 22 olika akter. Det sjuder av liv. Under My Feet! Niklas Rydén konstnärlig ledare

ASTRID VON ROSEN The last little dinosaur II solo 3 minuter NEW DANCE DRAMA (K)ein Sommernachtstraum solo 11 minuter Den döende svanen står på övergångsstället. Vacker, perfekt, men den kan inte röra sig. Spröd musik störs av bilar och prat. Arv och miljö. En tidigare version av The last little dinosaur visades på Pusterviksteatern 1996. Verket är en parafras på Michail Fokins solo Den döende svanen från 1907. Vi vill inte gärna säga något om stycket utan låta det tala för sig själv. Behöver det sägas/förklaras med ord varför då dansa det, är lite vår arbetssyn. Möjligtvis låter det kaxigt men vi tror på det narrativa berättandet/dansandet. Astrid von Rosen är född 1964 i Tidersrum, Östergötland. Hon är utbildad på Svenska Balettskolan i Stockholm. 1996 lämnade hon Göteborgsoperans balett för att verka som fri konstnär och arbeta med egna projekt. Hon har ställt ut på bla Galleri Händer, Stockholm, Galleri Lorensberg, Göteborg och Galleri Rönnquist & Rönnquist, Malmö. Hennes senaste verk är främst associerade med Atalante. Astrid är också kattan bakom Klös; ett feministiskt konstprojekt som startades våren 2002. Klös vill ta plats, skapa plats och ge plats. Några klösverk i urval: Språng [I] NoBody, ett hörspel om en misshandelsfamilj, Videoverket Fuck you Freud, om arvet och handens medvetna handling, Katt i natten, allsång för katter. En ljudupptagning av 100 minglande, drickande, sjungande gäster i en bar. Det handlade om tomheten under leendet, skriket under ytan, den osynliga maktens rörelser. Adria Ferrali är dansare och koreograf. Född i Florens, Italien. Hon har dansat i Martha Graham Dance Company och som solist i Pearl Lang Dance Theatre i New York City. 2003 vann hon Nijinskypriset vid Nationaloperan i Kiev, Ukraina. (K)ein Sommernachtstraum hade sin urpremiär mars 2004 under Serge Lifarfestivalen i Kiev. Adria Ferrali är gästkoreograf på Det Kongelige Teaters elevskola i Köpenhamn samt undervisar på La Scala i Milano och i modern dans på Balettakademien här i Göteborg. Harald Emgård Dramaturg och regissör. Han har efter teaterstudier i Stockholm vidareutbildat sig till logoped och arbetar som röstpedagog på Balettakademien. Tillsammans med Adria Ferrali har han varit med och skapat ett antal dansverk som The Dark Tower vilket bla. gavs i Kiev och Hamlet som gavs sommaren 2003 på La Versilianafestivalen i Italien. Koreografi/Dans/Video Astrid von Rosen Musik/Mix Le Cygne (Svanen) ur Le carnaval des animaux av Camille Saint Saënt/Astrid von Rosen söndag 16 maj kl 21.45 Dramaturgi/regi Adria Ferrali/Harald Emgård Koreografi/Dans Adria Ferrali Musik Alfred Schnittke fredag 14 maj kl 19.00

MONIQUE WERNHAMN SYSTER MONIKAS FASHION INDUSTRI Extreme Makeover solo 7 minuter KARIN DUELL Balance on a straight bend solo 6 min Perdido solo 6 min foto dansare: Dorota Wilczewska Kläder som konst. Vad är fint och vad är fult? Utsidan har blivit en kommersiell marknadsplats. Jakten på skönhet pågår hela tiden. Vad är att vara kvinnlig? Vad händer när vi inte följer de ramar som finns, när vi väljer att gå en annan väg? Om kropp och ideal. Utsida och insida. Dubbla budskap. Människan är inte komplex. Vi har olika sidor, men det är utsidan som vi blir bedömda efter först. Det är den vi får vår bekräftelse genom. Är man inte bildskön kan det lätt botas med en liten operation. Det höjer din status, ditt värde och självförtroende (?) Men varför är vi inte nöjda som vi är? Är inte personlighet viktigare än yta? Handlar inte självkänslan om en inre trygghet? inte om ett yttre tillägg. Kvinnors kamp och rätt till sin sexualitet, blev istället för en jämlikhet mellan könen en ytterligare objektifiering av kvinnokroppen. Att koreografera för en annan dansare och se slutresultatet ger mig faktiskt en större kick än att dansa själv. För mig är dans mycket mer än bara rörelse. Jag vill beröra, beskriva en känsla. Jag skapar liksom en värld, som ni får komma in i. Balance on a straight bend är ett konstverk i rörelse. Stycket är enkelt och stilrent. Ett kvinnligt solo där hon ältar, funderar och kämpar med sina tankar. Ska hon eller ska hon inte? Perdido Kvinnan som dansar känner sorg och saknad. Hon befinner sig på en lugn och fridfull plats, kanske i en kyrka? I sin ensamhet uttrycker hon sina känslor. Men om det fina egentligen är fult? Eller det fula fint? Hur tolkar vi det då? Jag vill vända på våra föreställningar, skapa en dialog och en tanke kring hur vi är, ser ut och förhåller oss till våra kroppar och de normer och ideal som styr oss. Monique Wernhamn studerar Beklädnad vid Danmarks Designskole i Köpenhamn (magister), HDK-Steneby, Kläder-Formgivning (2000-2003) och Folkuniversitetet, mode-design (1997-1999) Hon är sedan mars tillbaka i Göteborg för att göra praktik hos KLÖS/Astrid von Rosen som en del av utbildningen. Linda Benazic är balettdansös och sopran. Hon är 28 år och verksam som danspedagog. Jobbar just nu med barndans, jazz/showdans och dans i skolan på olika skolor på Hisingen. Är utbildad på Moves Dansskola 1997. Sedan dess har hon arbetat hel och deltid med detta. Nonno Nordquist är kostymdesigner och scenograf. Hon har arbetat med 93 andra lika fina föreställningar. Karin Duell är dansare på Göteborgsoperan. Hon kom till Göteborg från Stockholm som 17-åring då hon började arbeta som dansare på Stora Teatern. Just nu arbetar hon med ett nytt dansstycke, som kommer att visas tillsammans med 11 andra dansares koreografier på Göteborgsoperans lilla scen 27, 28, 29 maj. Therese Fredriksson/Angelina Allen är dansare på Göteborgsoperan. Haute Coutyre/Koncept/Skådespeleri Monique Wernhamn Dans Linda Benazic Lyxassistent/Libretto Nonno Nordquist Musik Håkan/Ulrika Lidbo Trendy Discotec, Corea Healty Music, Dimitri Shostakovich Humour (allegretto), Klaus Wunderlich Tico Tico söndag 16 maj kl 21.15 Koreografi Karin Duell Dans Therese Fredriksson Balance on a straight bend Musik Stefan Woody Balance on a straight bend Dans Angelina Allen Perdido Kompositör Augustin Barrios Gitarr Ulf Dalnäs Perdido fredag 14 maj kl 19.25 (Balance on ) och 20.20 (Perdido)

MICHELE COLLINS JOSEPHINE KYLÉN COLLINS Swan Fake performance/duett 20 minuter UTA GÜTTLER Den döende svanen solo 3 min En absurd performance inspirerad av Tchaikovskys Swan Lake, skapades redan 1990 då jag var gravid med Josephine. Den återskapades som verklig duett 2003 och handlar om kärleken, smärtan, sorgen, glädjen, friheten och om en ensam svan. Jag har lärt mig solot Den Döende Svanen av Elsa Marianne von Rosen. Originalversionen som den stora mästaren Michail Fokin lärde Jenny Hasselquist gavs vidare i direkt led till Elsa Marianne von Rosen och det arvet ska nu jag nu försöka förvalta. Michele Collins har sina rötter i San Francisco och är utbildad som clown och artist på bla Dell Arte School of Mime and Comedy i Kalifornien. Därefter har hon medverkat i en rad sammanhang som skådespelare, clown, steppdansare, sångerska och koreograf. De senaste åren har hon också arbetat med egna soloföreställningar där hon ytterligare utvecklat sitt speciella scenspråk. Swan Fake är ett exempel på detta, men denna gång med hennes dotter. Josephine Kylén Collins är elev på Svenska Balettskolan i Göteborg. Uta Güttler fick sin 8 åriga dansutbildning på Palucca Schule i Dresden, Tyskland. Efter att ha dansat på Semperopera, Dreden (1988-89), Nationaltheater, München (1989-92) och Niedersächsisches Staatstheater, Hannover (1992-94) kom hon 1994 till Göteborgsoperan. Hon har dansat flera olika huvudroller sedan dess och blev utnämnd till solist 1998. Under instuderingen av Sylfiden 1996 arbetade hon för första gången med Elsa Marianne von Rosen. Maria Ingemarsson Berg, född i Växjö 1972. Efter avslutade studier på musikhögskolorna i Göteborg, Malmö och Oslo, arbetar hon som frilanspianist i Göteborg. Hon har framträtt som kammarmusiker och solist i Sverige, Norge, Danmark samt Polen.Hon har varit solist i Helsingborgs Symfoniorkester och Musica Vitae. År 2000 var hon med och startade Göteborgs kammarsolister. Hon har arbetat bla. vid Musikhögskolan i Göteborg, Högskolan för teater, opera och musikal och Göteborgsoperan. Katarina Hunold född 1974 i Stockholm. Hon är utbildad vid musikhögskolan i Göteborg för Lars-Inge Bjärlestam och Mats Rondin, samt vid Mozarteum i Salzburg. Hon har arbetat som kammarmusiker och orkestermusiker och är sedan ett par år anställd i Gävle Symfoniorkester. Vintern 2003 var hon i Banff Centre i Canada tillsammans med barockensemblen La soave melodia. Idé/Koreografi Michele Collins Dans/Framförande Michele Collins, Josephine Kylén Collins söndag 16 maj kl 20.15 Koreografi Michail Fokin Dans Uta Güttler Instudering Elsa Marianne von Rosen Ljus Dan Offerlind Musik Le Cygne (Svanen) ur Le carnaval des animaux av Camille Saint Saënt Piano Maria Ingemarsson Berg Cello Katarina Hunold fredag 14 maj kl 20.50

VEERA SUVALO GRIMBERG Ver solo/duett 8 minuter CROWD COMPANY Flyg duett 15 minuter foto: Johan Hedenström Ver är latin och betyder vår (årstiden). Stycket hade premiär i mars 1999, på Samdansdagen, utanför Göteborgsoperan. Ver är en kommentar till den allvarliga moderna dansen, en lek med kontraster och paljetter... Flyg började som en idé om stora vita tyger och färgat ljus inspirerat av Loïe Fuller, en av den moderna dansens förgrundsgestalter. Det blev till två figurer. Fåglar? Änglar? Tyget böljar i vingars flykt. Veera Suvalo Grimberg är född 1970 i Finland och kom till Sverige i början av 1990-talet då hon utbildade sig på Dansforum, Performing Arts School i Göteborg (1992-1995). Hon är verksam som koreograf, dansare, skådespelare samt danspedagog. Hon har arbetat med bla. koreograferna Olof Persson, Gun Lund, Eva Ingemarsson och Ami Skånberg. Moa Brynnel är röstpedagog och en naturälskande Uddevallabo. Klas Grimberg frilansar på deltid med scenografi sedan mitten av 80-talet. Har bla arbetat med Utomjordiska Barockbolaget, Katarina Karlsson och dansgruppen Pälsänglar. Crowd Company är ett danskompani som framträder på scener, i konsthallar, på gator och torg. Kompaniet arbetar i den koreografiska tradition/stil som hämtar inspiration från den nutida engelska dansen och den fysiska teatern. Crowd arbetar både i det lilla formatet med så kallade uppstickare och med större scenproduktioner. Under våren 2004 hade de premiär och spelade föreställningen Stråk, ett samarbete med konstnären Jan Cardell. Kompaniet är göteborgsbaserat och startades 2000 av dansarna och koreograferna Victoria Alarik och Marika Hedemyr, båda utbildade i London. Koreografi/Dans Veera Suvalo Grimberg Sång/Kulning Moa Brynnel Scenografi Klas Grimberg söndag 16 maj kl 19.00 Koreografi/Dans Crowd Company/Victoria Alarik, Marika Hedemyr Mask Mikaela Artén Musik Philip Glass, John Cage, Kronos Quartet fredag 14 maj kl 21.10

TERESIA BJÖRK Klockan performance/solo 8 minuter Allt är möjligt om man har tid. Det kan hända mycket på 8 minuter och ibland ingenting Men tiden i sig är utmätt för alla och envar, eller? Teresia Björk är performanceartist från Stockholm, numera boende i Västra Götaland. Hon har under våren spelat Still Moving? i regionen. Teresia har arbetat i Sverige, Tyskland, England och USA med dans, teater och koreografi. Hon har också undervisat på Balettakademien och Scenstudion i Stockholm. Mer info: www.teresiabjork.com KARI SYLWAN Den döende svanens liv solo 23 minuter Den Döende Svanens Liv var det centrala avsnittet i första akten av en helaftonsföreställning kallad Porträtt som hade premiär på Kungliga Dramatiska teaterns lilla scen våren 1982, och vars andra akt skapades av min dåvarande kollega Karin Thulin inom ramen för fria gruppen Kari och Karins verksamhet (1972-1985). Kari Sylwan är född 1940. Hon utbildades på privat balettskola och är klassisk balettdansös i botten. Hon debuterade1956 som solist i Knäpp upp. Solist på Oscarsteatern och på Svenska Teatern i Helsingfors. Hon kom till Kungliga Operan i Stockholm 1958 och var där till 1966 där hon företrädesvis dansade i dramatiska baletter, framförallt av Cullberg. Efter 1966 sade hon upp sig, trött på de rådande arbetsförhållanden och tog ett avbrott. 1967 när Cullbergbaletten startade lät hon sig anställas där och stannade i två och ett halvt år. Så slutade hon igen och sökte sig till teatern. Arbetade på Dramaten i ett par år som skådespelare och blev regiassistent till Ingemar Bergman. Hon gjorde en av huvudrollerna i Bergmans film Viskningar och rop. 1972 lämnade hon Dramaten och startade tillsammans med några andra dansare Danscentrum. Hon grundade också detta år tillsammans med Karin Thulin frigruppen Kari och Karins som förde in text och tal på den traditionellt ordlösa dansscenen. De gjorde ett tiotal egna TV-produktioner och skrev en bok tillsammans (Kari och Karin i rörelse).1985 skildes deras vägar. Kari arbetade sedan främst med soloföreställningar, själv eller med andra dansare. 1996 blev hon rektor för Danshögskolan, där hon arbetar idag och drygt ett år framåt för att sedan gå i pension. Hon deltar också nu som dansare i ett projekt som Efva Lilja driver; Rörelsen som kroppens minne, som handlar om hur åldrandet syns och gestaltas i kropp och uttryck. Efter pensionen återgår Kari till att verka på scenen igen. Christian Berg är frilansmusiker i Göteborg med studier i Stockholm, Göteborg och Wien bakom sig. Han är verksam som kammarmusiker i Göteborgs kammarsolister. Han spelar även barockcello med bla Göteborg Baroque och Corona Artis. Christian spelar gärna nutida musik och har uruppfört ett antal stycken på bla GAS (Göteborg Arts Sounds). Koreografi/dans Teresia Björk Koreografi/Dans Kari Sylwan Cello Christian Berg lördag 15 maj kl 20.55 och söndag 16 maj kl 20.05 lördag 15 maj kl 19.55

LISA LARSDOTTER PETERSSON TERESIA BJÖRK No swans performance/improvisation/duett 4 min TOMMY HÅKANSSON Rabbit solo 10 minuter Teresia + Lisa + Bongo Bong = 220 sekunder. Vi har träffats ett par gånger, men vi känner inte varandra. Det blir improvisation. Rabbit är en dansad monolog i badrumsmiljö, baserad på Kanske finns det ingenting att säga, en text av Lina Ekdahl. Ulrika Liljedahl dansar och läser text till Daughters of the Lonesome Isle av John Cage. Lisa Larsdotter Petersson är frilansande dansare, scenograf och konstnär. Hon har dansat på bla Angeredsteatern, Röda sten och Stadsteatern, Teater Spegeln i Luleå, Kemijärvi konsthall i Finland och på Studio Cascade i Amsterdam. Hon undervisar i dans/rörelseimprovisation. Lisa startade D.O.M.I.N O (Dans och musik improvisation nu original) vintern 2002. Det är ett samarbete mellan professionella musiker, dansare och artister med inriktning på improvisationsföreställningar. Teresia Björk dansare, performanceartist (mer info se Teresias egen sida) Tommy Håkansson är frilansande dansare och koreograf. Han har arbetat i Danmark, Norge, Tyskland och Sverige med namn som Jessica Ivansson, Birgitta Egerbladh och Carte Blanche. Parallellt med detta har han gjort egna koreografier. Tommy Håkansson har sin bas i Borås. Ulrika Liljedahl är utbildad vid danshögskolan i Stockholm. Vidareutbildad i New York på bla Steps and Dance Space. Hon frilansar och har arbetetat som dansare i bla Lena Josefssons Kompani Raande-Vo, på Angeredsteatern, Älvsborgsteatern och Göteborgsoperan. Hon har också arbetat som assistent och repetitör till koreograferna Lena Josefsson, Birgitta Egerblad och Björn Elisson. I sitt arbete med Kompani Raande-Vo och Skånes Dansteater har hon haft återkommande röstträning för pedagogen Saul Ryan från Roy Hart Theatre. Koreografi Ami Skånberg Dahlstedt, Hanna Gillgren, Tommy Håkansson, Maud Karlsson, Julian Moss, Mauro Rojas, Maria Mebius Schröder, Veera Suvalo Grimberg, Peter Svenzon Manus/Kostym/Dans Ami Skånberg Dahlstedt Scenografi Gerd Karlsson Ljus Anna Wemmert Clausen Dans/Performance Lisa Larsdotter Petersson, Teresia Björk Musik Manu Chao lördag 14 maj kl 20.20 Koreografi Tommy Håkansson Dans Ulrika Liljedahl Musik John Cage Daughters of the Lonesome Isle (för preparerat piano) lördag 15 maj kl 20.25

SPRANGD Back in the saddle hold your horses performance 30 minuter GILDA STILLBÄCK Tango duett 15 minuter Back in the saddle hold your horses är ett samarbete mellan fyra dansare, en kompositör och två konstnärer. Ett så brett samarbete gör att mycket blir oförutsägbart. Vi har lagt fokus på att försöka sammanföra våra olika uttryck på bästa sätt. Det har blivit en föreställning bestående av musik, dans och projektioner. Tango handlar om ögonblickets improvisation i ett ordlöst möte mellan två människor. Det är musik färgad av tyst poesi. Energi och direkt impuls. Tanken är för långsam. Vi har utgått ifrån olika fysiska studier av hästar, geishor, cowboys, missbrukare, och olika objekt. Ursprungsintresset är bla konstruktionen av den fysiska karaktären (identiteten), och olika strukturer som rör relationer och makt. Kriistina Viiala tycker att det handlar om att skapa en atmosfär. Att låta sig vara i det omedvetna, ett riktningslöst varande. Där man inte vet vad som ska hända. Kristiina Viiala har arbetat som dansare/performer med bla Jonna Ollikainen, Alexandre Azinheiras och Malin Hellkvist-Sellén. Under hösten har hon studerat kreativt skrivande på Stockholms Universitet och vill nu undersöka skrivarbetets, dansens och performancekonstens möjligheter att fungera tillsammans. Minna Kiper är dansare och performer som arbetat med namn som Malin Hellkvist Sellén, Magnus Nordberg, Bojana Mladenovic, Helena Franzen och Virpi Pahkinen. Hon studerar också projektledning på Kulturverkstan i Göteborg. Christian Hillborg är mimare och dansare verksam i Stockholm. Han studerar för närvarande på mimlinjen på Teaterhögskolan i Stockholm. Daniel Almgren är skådespelare och performanceartist/dansare verksam i Göteborg hos bla. TeaterAktör. Jan Liljekvist är kompositör och har studerat för bla Lars-Gunnar Bodin och Anders Blomkvist. Han arbetar på EMS i Stockholm sedan 1996, och sitter i styrelsen för såväl VEMS som Fylkingen. Han arbetar främst med elektroakustisk musik och gör gärna musik för okonventionella sammanhang. Artfultechnofuckingmediahippies består ikväll av Zachris Trollin och C.Anders Wallén och arbetar i Sprangd med realtidsbearbetad video och VJ-samplingar. Artfultechnofuckingmediahippies finns sedan tre år som ett alias för ett konstnärskollektiv som gör datorbaserad konst. Gilda Stillbäck är utbildad pa Svenska Balettskolan i Stockholm. Hon frilansar som modern dansare och har arbetat med bla Moose Dance Company, Crowd Company och på Göteborgsoperan. Gilda har dansat tango i ett och ett halvt år och studerat i Paris och Buenos Aires. Jarle Sandodden är bosatt i Oslo. Han har dansat tango i 9 år och arbetat med det franska danskompaniet Quat Zarts som har sin bas i Paris. Jarle har uppträtt med Mosalini Orkester och Gotan Project. Interpretation Minna Kiper, Kriistina Viiala,Christian Hillborg, Daniel Almgren Kompsition/Musik Jan Liljekvist Videoprojektioner theartfultechnofuckingmediahippies lördag 15 maj kl 19.00 Koreografi Gilda Stillbäck Dans Gilda Stillbäck, Jarle Sandodden Musik Shostakovich lördag 15 maj kl 21.05

ART OF SPECTRA Doce (utdrag) duett 12 min LISA WAHLSTRÖM TANJA KOIVULA Jag och Tanja Koivula performance/duett 30 minuter Vi kallar duetten för Deoxiribos Jag är du är vi var, var som helst inte med behov då vi en, var för varandras ensamhet tanke verksamhet om tvåsamhet. Jag och Tanja Koivula går Fri konst på Konsthögskolan Valand. Tanja orkar inte måla och har haft otur i kärlek, jag känner mig ensam i Göteborg, fast jag vill inte hitta nån kille. Tanja känner sig fet, det brukar hon göra. Tanja är rädd för att bli besatt. Jag har väl inte såna problem direkt eller så har jag det, men jag tänker inte på dom. Det har gått sådär att samarbeta, det suger faktiskt. Tanja och jag är totalt olika, Tanja tycker att jag bestämmer allt och att jag inte tar hänsyn till hennes sätt att vara, att jag inte lyssnar på henne. Att jag tycker att hon dricker för mycket. Tanja snackar skit jag bryr mig inte alls om hur mycket hon dricker och det är inte så mycket egentligen, det var värre förut. Nu är det andra saker som är fel i Tanjas liv. Tanja har lite svårt att koncentrera sig. Jag blir vansinnig när ingenting händer. Tanja frågar, vill du gå och fika, ta det lugnt? Jag vill inte fika eller ta det lugnt. Ibland känner sig Tanja väldigt kreativ. Då går allt fort. Vissa stunder vill hon bara sova. Ulriqa Fernqvist är 29 år. Hon är utbildad på Balettakademien i Stockholm. Efter sin utbildning dansade hon i Köpenhamn med New Now Dancers och kom sedan tillbaka till Sverige där hon arbetat med bla. Björn Elisson, Jo Strömgren och Natalie Ruiz. Är sedan 1998 anställd som dansare i Älvsborgsteaterns dansensamble och har arbetat med Art Of Spectra och Peter Svenzon sedan 2000. Peter Svenzon är 37 år. Koreograf, kompositör och konstnärlig ledare för Art Of Spectra, som startades 1998. Han är utbildad på Balettakademien i Göteborg och har arbetat som dansare i bla. Århus med MBT för Marie Brolin-Tani, i Älvsborgsteaterns dansensamble, med Björn Elisson, Kajsa Giertz och Håkan Meyer. Peter har även koreograferat för bla. Göteborgs Operan, Borås Stadsteater, just nu för Folkteaterns Staden och stjärnorna (regi:niklas Hjulström) och i sommar Fröken Julie i ett samarbete med Helsingborgs Stadsteater och Skillinge teatern (regi: Göran Stangerts). Staffan Svensson, har spelat med bla Bobo Stenson, Audun Kleive och Oslo 13. Han är en av de ledande personerna bakom Gasfestivalen och GAC, en sammanslutning av musiker i Göteborg. Jag har börjat bli så arg nu på sista tiden, vansinnigt arg, jag vet inte varför. Jag längtade efter att känna något, så nu borde jag vara glad. Men jag blir så fruktansvärt arg. Särskilt när jag är själv, jag slänger saker i golvet. I förrgår var jag nära att slå sönder fönstret i ateljén. Tanja tycker att sånt är lite förskräckligt, men ändå logiskt. Dagarna går så för - bannat långsamt ibland för Tanja, det känns som att det inte finns någon tid. Vad ska man ha tiden till då? Jag tycker det känns som det finns en förskräckligt massa tid, även om jag fyller den med mycket saker blir det liksom ändå tid över, det tråkiga. Fast det är klart, som Nils sa till Tanja, man kanske inte ska tänka så mycket, utan bara på sånt som liksom förefaller viktigt. Men Tanja tycker att såna fraser avslöjar massa feghet... som att man lever i nån slags kletig gröt. Fast det är nog inte det här som vårat dansnummer handlar om utan något annat. Det är antagligen så att ni borde avgöra det själva. Lisa Wahlström och Tanja Koivula är konstnärer och har tagit två privatlektioner i balett. Tanja har inte dansat mer än så, men Lisa har tagit danslektioner under ett år. De tycker att det är roligt att göra ett dansnummer tillsammans, där de själva står för både manus och dans. Koreografi/Dans/Musik Peter Svenzon Dans Ulriqa Fernqvist Trumpet Staffan Svensson fredag 14 maj kl 20.55 Koreografi/Manus/Dans Lisa Wahlström och Tanja Koivula söndag 16 maj kl 19.15

MARIA MEBIUS SCHRÖDER CHRISTIAN JORMIN Dialog mellan dans och musik solo/duett 20 minuter EVA INGEMARSSON DANS PRODUKTION Alterego (utdrag) solo 15 minuter Dansen och musiken utgår från ögonblickets improvisationer sammanvävda med koreograferade och tonsatta stycken. Ett möte baserat på ömsesidig tillit och lyhördhet inför varandras impulser. Samspelet kan liknas vid en flödande ström där parallella skeenden och en mer direkt kommunikation verkar samtidigt. Min dans syftar till att uttrycka såväl ren skönhet som abstrakta bilder med fritt spelrum för åskådarens fantasi och reflektioner. Christians spel på ömsom piano och slagverk skapar en komplex klangvärld som både jag och lyssnaren kan gå in i. Med hjälp av de projicerade bilderna flyttas perspektivet mellan dansaren och bilden. De möts, skiljs, blir en del av varandra och väver till sist en gemensam berättelse. I den här soloföreställningen återknyter jag till mina tidigare föreställningar Fotografen, The frozen ones, Månens fyra ansikten och Mellan dag och natt (1997-2003). Materialet, som är framarbetat direkt för dansaren Janni Groenwold, bearbetas och sammanfogas här i en ny form. Rörelsen dubbelreflekteras och återspeglas i bildprojektioner; projektioner som fångar upp avtryck och spår från dansarens kropp, med fokus på möte, konfrontation och det på andra sidan. Alterego är ett utsnitt ur min nya soloföreställning som har premiär i slutet av augusti 2004. Maria Mebius Schröder arbetar som frilansande dansare, koreograf och danspedagog specialiserad på improvisation. Tillsammans med sin partner Cristian Jormin har hon i samverkan med andra dansare, musiker och konstnärer skapat drygt 10 stora scenproduktioner sedan tidigt 1990-tal. Gemensamma föreställningar har spelats i de nordiska länderna, USA och Egypten. Maria var också en av medlemmarna i improvisationsgruppen Floke. Christian Jormin är slagverkare och pianist. Han är frilansmusiker inom jazz och improvisation. Han har ock gjort musik till ett flertal dans och teaterföreställningar. Eva Ingemarsson är koreograf och konstnärlig ledare för Eva Ingemarsson Dansproduktion och den fria experimentscenen Atalante i Göteborg. Hon har varit verksam som koreograf sedan 1978. Var med och startade och drev dansgruppen Rubicon och scenen Unga Atalante under perioden 1978-1998. Hon har under de senaste åren arbetat med att integrera dans, foto, video och dokumentära intervjuer som ett sceniskt uttryck. Janni Groenwold är frilansande dansare från Holland. Utbildad vid Rotterdam Dance Academy. Kom till Sverige 1993. Dansare och koreograf i dansgruppen Curage. Har arbetat med Eva Ingemarsson sedan 1997. Koreografi/Dans Maria Mebius Schröder Slagverk Christian Jormin fredag 14 maj kl 19.55 Koreografi Eva Ingemarsson Dans Janni Groenwold Foto Anders Jirås Ljus Anna Wemmert Clausen, Viktor Wendin Kostym Karin Jatta Ljud Niklas Rydén Musik Shostakovich söndag 16 maj kl 20.55

TORBJÖRN STENBERG En fras framåt, långsamt solo 8 minuter DOUBLE CULTURE My Hat performance/solo 17 minuter Den döende svanen solo 4 minuter En fras framåt, långsamt en fras bakåt. Något som cirklar. Eventuellt några hopp, ett slut förhoppningsvis. Min tolkning av Den döende svanen går långt tillbaka. När jag var med i Upp till bevis, skulle jag vara med som dansare. Jag tänkte, vad ska jag hitta på som folk känner till, och som är tillräckligt kort. Vad ska jag göra? Beslutsångest. Den döende svanen måste alla känna till. Jag gjorde en improvisation, det var bara en kul grej då. Men den slog fäste i mig. Hur kan jag associera till en döende svan idag? Vad handlar den om egentligen? I botten av min gestaltning ligger en stark beslutsångest. Om man inte är sig själv, följer sitt inre, så blir man till slut bara ett skal och det fräts ju sönder så småningom. När det sker, dör man inuti också. Jag är egentligen väldigt barnslig. Utom när jag arbetar i min odlingslott. Då är jag väldigt jordad. Torbjörn Stenberg arbetar som frilansande dansare, koreograf, musikalartist, skådespelare och danspedagog. Han har arbetat i USA, Nederländerna, Belgien, Ryssland, Hong Kong, Taiwan, Tjeckien, Finland, Norge och Danmark. Han driver produktionsbolaget Off Broadway productions i Skåne sedan 1998. Torbjörn är utbildad vid Balettakademien i Stockholm 1980-1983 och fortsatte sedan med fullt scholarship vid The Juilliard School i New York 1983-1986. Han har även studerat vid The Cunningham School, The Paul Taylor School och School of American Ballet. Our mission is to market the identity of Double Culture people and positively position them within society. A simple documentary performance, that illustrates Double Culture intelligence. Double Culture comes with all the experience and knowledge gained by anyone who lives within two cultures. Double culture gives this knowledge an identifiable image that helps to strengthen people s self-respect and status. Identity-Belonging-Friendship Everyone talks about identity and to be exact we have included a number of understandings. However that which is essential is the result of how we are effected when we find ourselves in different environments. Few human beings find existence positive without a sense of belonging. Belonging is achieved by reflection, mostly by other human beings. In a life of over stimulation and under contact Double Culture has a clear roll to play. To demonstrate a self evaluation that is built upon concrete facts and making people realise the worth of double culture experience. The conscious feeling of having a personal identity is based upon two continuous observations: ones existence has a place and relation in time and space and one can also observe that others are aware of this. (Erik Homburger Eriksson, 1977). Mer på www.doubleculture.com Mark Webb Ba, DIHM. Culture English Swedish. Experience Industrial video production, Web-portal development, marketing, analyser, and graphic designer. Koreografi/Dans Torbjörn Stenberg Musik Per Størby/New Tango Orquesta En fras framåt Musik Le Cygne (Svanen) ur Le carnaval des animaux av Camille Saint Saënt fredag 14 maj kl 19.15 (En fras framåt ) och kl 20.15 (Den döende svanen) Idé/Framförande Mark Webb mfl söndag 16 maj kl 21.25

Levande lik i garderoben Några funderingar över svanars förekomst i en fri festival. Kanske började det hela med en obestämbar saknad. Ungefär som den där känslan som kan dyka upp när man inser att det var fel docka som slängdes bort när man röjde i gar - deroben. Den klassiska dansen har sin egen garderob, sina egna vackra lik. Jag ville glänta lite på dörren, titta en gång till på de där kvinnorollerna. De som iklädda tyll och tri - kåer dansar och dör, gång på gång Svandrottningen Odette/Odile, Giselle och sist men inte minst Svanen. Den döende svanen associeras ofta med 1800-talets klassiska verk, men när Fokin ska - pade solot 1907 var en del i den modernistiska yran och ett tydligt avståndstagande gen - temot den klassicism som upplevdes som stel och föråldrad. Den initierade kan se detta på svanens fria armrörelser. Svantanken är mitt bidrag. Nog verkar det som om de flesta dansare har en svan inom sig, vad en svan nu är En svan är i alla fall inte bara en kropp i djurkostym, en förtryckt, passiv, kvinna från 1800-talet, vars ben betraktas med åtrå av männen i publiken. I dans är det faktiskt helt ok att titta på ben. Kvinnorna som dansade den klassiska balettens roller var sin tids superstjärnor. Varför ska de reduceras till passiva objekt? Senast 2002 rasade en svandebatt i Danstidningen, vilket kanske vissa upplevde som ett plaskande i en ankdamm, men grundfrågorna är väsentliga. Debatten hade sin upprin - nelse i en understreckare i SvD (26 april 2002) där det bla stod majoriteten av publiken består i dag av kvinnor, av vilka allt fler upplever de passiva svankvinnorna som en provokation. (Om det är huvudroller, mellanpartier eller kårsvanar som provocerar mest framgår inte.) Vidare kritiserar skribenten hur en recensent (i slutet av 1800-talet) skrev om en ballerinas vackra ben, vilket i Danstidningen (nr. 3/02) bemöts med: Kroppen var då och är än idag, dansarens instrument och jag är själv till exempel en stor beundrare av Sylvie Guillems välformade ben och skriver gärna om det. Inte för att jag skulle vilja ha dem kring mina höfter, utan för att de accentuerar. texten fortsätter på nästa sida

P R O G R A M FREDAG 14 maj kl 19.00 21.30 New Dance Drama (K)ein Sommernachtstraum Torbjörn Stenberg En fras framåt, långsamt Karin Duell Balance on a straight bend Maria Mebius Schröder/Christian Jormin Dialog Torbjörn Stenberg Den döende svanen Karin Duell Perdido Uta Güttler Den döende svanen Art of Spectra Doce (Deoxiribos) Crowd Company Flyg LÖRDAG 15 maj kl 19.00 21.30 Sprangd Back in the saddle hold your horses Kari Sylwan Den döende svanens liv Lisa Larsdotter Petersson/Tersia Björk No Swans Tommy Håkansson Rabbit Teresia Björk Klockan Gilda Stillbäck Tango SÖNDAG 16 maj kl 19.00 22.00 Veera Suvalo Grimberg Ver Lisa Wahlström/Tanja Koivula Jag och Tanja Koivula U N D E R M Y F E E T KONSTNÄRLIG LEDNING OCH SAMORDNING Niklas Rydén. Tommi Hildén, Astrid von Rosen PRODUKTION Niklas Rydén, Alexander Hall, Tommi Hildén, Astrid von Rosen TEKNISK SAMORDNING, LJUS, SCEN Viktor Wendin, Anna Wemmert Clausen KONSULTATION Eva Ingemarsson PROGRAMHÄFTE Mika Becker GRAFISK FORM Tommi Hildén, Mika Becker, Niklas Rydén LJUSASSISTENT Hillevi Duus PRODUKTIONSASSISTANS Mats Nordlund, Sandra Valencia Teresia Björk Klockan Michele Collins Swan Fake Eva Ingemarsson Dance Production Alterego Monique Wernham Extreme Makeover Double Culture My Hat Astrid von Rosen The last little dinosaur II Observera att alla tider är cirkatider. Göteborgs nya Dans och Performancefestival/Under my feet har genomförts med stöd av Statens kulturråd, Göteborgs kommun och Västra Götaland.