smix UTGIFVARE, ALBERT ENG STRÖVA jruru var jplad dl. allt_yodt Dä ä allt Hundan hva urmakere kan klå åt sej! För si sputter di i e klocke, så vill di ha e krone, men si snyter di sej i'na, så vill di ha 2: 50! Salamander Sveriges förnämsta fabrikat. SKODON Biblioteksgatan 6 Drottninggatan 11 N:o 44. Den 29 Oktober 1913. Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1913. Sjuttonde årgången.
Handlanden Karlsson från Åmål är för första gången på resa och tar in pä ett större hotell. Karlsson: Nå, när kan en få spisa här? Portiern: Frukost 8 12, lunch 12 3, middag 3 8, supé 8 12. Kors då! Men när i helsike ska en då hinna ut å se på sta'n?? De stora höstgruffena ha börjat komma i gång. Tivolifrågan småspökar. Asch, inte går det med Tivoli nu. Det måste först anordnas en rejäl skallgång på alla våra tråkighets-, sedlighets- & stängningsentreprenörer. Dessa skulle annars börja sina trakasserier mot vårt Tivoli, medan det ännu höll på att uppföras, anordna protestmöten redan mot murare och snickare som byggde stället. Att uppföra ett Tivoli vore bara att ge dessa människor nytt arbete. Där skulle hvarken få dansas eller drickas, knappast ätas, och absolut icke rökas. Låt oss inte vara så förmätna att tro, det Ceciliorna skulle tillåta ett Tivoli! Albert Kanft har fått sitt höstsmörj. Hvarje oktober tar man fram honom och åker öfver honom ett tag med stora skrubbhyfveln. Han förstör konsten, han förstör skådespelarna, han förstör sedligheten. Egentligen är det ju ingen, som tror, att Ranft är skuld till allt det där, men det är nu en gammal sed att han skall ha smörj en gång om året, och så låter man det basa, när årstiden är inne. Hur vore det att införa allmänt höstsmörj denna månaden för alla offentliga personer? Man kunde då få frid under resten af året. Alla uppgörelser och rättegångar med folk som under året gjort missgrepp skulle uppskjutas till oktober. Denna sak tål att tänka på! Herr Kajser i Berlin lär ha en kakelugnsfabrik. Hans största industriella intresse har hitintills varit statyer. Skulle inte detta på ett både praktiskt och vackert sätt kunna sammanföras och Kajsers fabrik hädanefter fabricera kakelugnsstatyer? Jättefigurer af kakel, som kan värma rum om man kastar in ved i magen på dem (genom vanliga luckor) och fyrar på. På så sätt skulle alla de många statyerna kunna göra nytta, bilderna af stora män skulle kunna bli verkligt värmande. Ta' och elda opp Bismarck ett tag! skulle man då säga. Kasta in några trän i Julius Caesar! Se efter om inte Moltke har slocknat! Hyfva in litet koks i Goethe! Kajser erhåller gratis detta gifvande uppslag. Kum. GROVE Modern Engelsk Lårobok>... är just hvad den stora publiken behöfver, en bok, som inte trakasserar folk med det de inte behöfva lära sig»... (Dr.G,i«nniSv.D*gbi.) OBS. Ovillkorligen den bästa läroboken för språkkurser och själfstudlum. Engelska texten med uttalsbeteckning och öfversättn. inb.separat Kr.2:25, kompl. inb. 4: 75 hos alla Bokh. samt mot postförskott från KALL1CRAFIA8 FÖRLAG, Stockholm. Rik» 69 23, Allm. 7429.
Två ur högen. Den ena af stadens båda original, Maximilian Gam, satt på marken under bigaråträden, fördjupad i sin vanliga sysselsättning: skärmytslingen emellan sig själf och djäfvulen, hvardera representerad af en träpinne. Han hade vikt sin skrangliga person tredubbel, så att hufvudet stack fram emellan hans knän, med sina långa armar lät han nu de kämpande agera emot hvarandra. Maximilians gamla spritbegär, som alltjämt var hans oförsonliga fiende, behöfde djäfvulens skräckinjagande gestalt för att blifva tillräckligt skrämmande, och just nu började fanskapet åter med sina lismande öfvertalningar: Maximilian, Maximilian, hör på bara! Brännvin är allt bra godt, oj, oj, så godt! Ska du inte ha en liten, liten sup? Nu svarade den andra pinnen: Gäck hädan, satan, jag har slutat upp för länge sen med supningen man blir sjuk af sånt och svag i hufvudet och dör. Fresta mej inte, satan! Men den andra pinnen var envis: bara en liten, liten pärla, den värmer kroppen som en brasa. Du blir så glad, så glad! Minns du förr i tiden i bodkammaren med hörnskåpet 1? Det var härliga dagar! Då hoppar den andra pinnen förskräckt bort i en buske och skriker: Nej, säger jag dej, jag är en sjuk och svag gammal människa, jag vill inte, jag vill inte! Nu kom stadens andra original, mamsell Sahlin, hasande in på hälarna genom portgången. Akta sej, Maximilian, för häradsrätten och domarn! Dom stjäl till sist särken af en stackare! Då min far dog, efterlämnade han i rundt tal tre millioner. Men vet Maximilian, hvart dom tog vägen? Tror mamsell att svagdricka är farligt? fortsatte Maximilian sin tankegång. Jag tror det stiger åt hufvet, eller hur? Rådman Larsson tog femhundratusen, och rådman Agrell femhundratusen och domarn en million Dom tappar bestämdt konjak i sockerdrickan. Djäfvulen slinker in i buteljhalsen, innan dom korkar flaskan, var så säker! Och en million gaf dom åt stan för att få behålla sina pengar. Och vet Maximilian livad dom skall användas till? Jo, att lägga parkettgolf på trottoarerna och att måla alla hus ljusblåa. Jag kände, att det stack i halsen på mej som af finkel, det bränner i spiral, ser mamsell, det känns besynnerligt. Nej, akta sej, Maximilian, för häradsrätten! Den är tokig. Akta sej för dom som gör affärer! Affärer, affärer, fräste Maximilian, hvad skall man med affärer? Jag har en förmyndare och han betalar för mej. Tänk, det var en bra idé, menade mamsellen Medmänniska. tankfullt. Tänk, om jag skulle skaffa mej en förmyndare, som ger mej pengar. Förut har jag fått betala för hela stan. Alla människor äro tokiga. Dom köper mina begrafningskarameller till bröllop och bröllopskonfekten till barndop, och landtmätaren förfalskar vikterna, så att jag får ge fem lod mera på skålpundet. Och så dom super sen! Djäfvulen är inackorderad hos hvarenda en, och snickare Envall gaf han polityr, så att magen blef blank som en mahognychiffonier. Nej, titta, titta, skrek mamsellen, där kommer bleka patron från Kramshyttan i sin schas. Ja, titta, titta, sade Maximilian och kikade ut emellan staketspjälorna. Det var hälsicke, Gud förlåte mej att jag svor, hvad han är blek emellan polisongerna. Nu stannar han vid banken. Jo, jo, mera pengar, jo, jo. Jag lånar inte ut ett öre mera, skrek mamsellen. Jag rår om hela stan, men jag lånar inte ut ett öre. Nu börjas det Maximilian, nu börjar dom trilla. Trilla, rulla, trilla, rulla! Först ramlar han, och så Jan Persson, och så Israel på Jan Persson, och så Simon på Israel, och J&G- St e w a r * s Whisky
Fiskhandlare X. i K stad, läsare, bortgifte nyligen sin dotter med en affärsman från S holm. sammanträffade X med kapten Y, som lyckönskade X och sade: Nå, ä det en bra måg ni fått? Ja, för all del. Han ä visserligen inte frälst, men han har tio tusen i årsinkomst. Kort därefter så Hindrik på Simon, och så hela raden, ackurat som i ett korthus. Och allting går sönder och folk hänger sig och stan brinner upp, hetsade den gamle herrn upp sig. Brinner upp, brinner upp, tjöt mamsellen och stirrade dödsskrämd på Maximilian. Som i Sodom och Gomorra. Herre jesses, hvad ska vi göra? De blängde rådlösa på hvarandra, hvarefter Maximilian med långa steg hastade in i huset och genast återvände med en broderad kappsäck i handen. Skynda sig, mamsell, skynda sig, hviskade han. Vi flyr från stan, vi rädda oss undan förstörelsen. Vi ä de slugaste, vi. De hastade utför stora gatan, han på sina skefvande ben och hon hasande efter. Då de kommit utanför tullen, hviskade Maximilian: Titta sej inte om, kom ihåg Lots hustru! Jag aktar mej, jag aktar mej. Så halfsprungo de för brinnande lifvet hand i hand långt utom staden framåt landsvägen. Då de kommo till bron, låg ångslupen där, och Maximilian fick genast den genialiska idén att på den undfly förödelsen. Han hastade därför med mamsellen ombord. Hur står det till, herr Gam? frågade kaptenen. Röjmatist i nacken? Gå, gå genast, kapten, staden ska förgås! Och kaptenen gick, då tiden var inne. I strömfåran kom styrinrättningen i olag och båten började svänga rundt. Oj, oj, oj, jämrade sig mamsellen. Nu blir jag en saltstod. eleganta l Akta sej, kapten, gå framåt för Guds skull! Och de båda passagerarna började snurra rundt i båten, alltid med näsan mot norr. Men huru de vredo sig, fingo de med ens sikte på staden. Ske Guds vilje, sade den gamle herrn utmanande och började stirra på sin fädernestad, som låg och värmde sig i aftonsolen, fridfull och vänlig. Akta sej, akta sej, jämrade sig hans sällskap. Den där människan är tokig, förklarade Maximilian afgörande och flyttade sig bort från mamsellen, hon är bestämdt inte riktig i hufvudet. Hon trodde, att hon skulle bli en saltstod. Ha, ha, ha! En saltstod! Det skulle tusan, Gud förlåte mig att jag svor, koka kräftor på henne, fastän hon redan har dillen i hufvudet. Och han vände sig bort med värdigt allvar. Och det där skall vara en karl, hväste mamsellen. Han är slanghållare i brandkåren och ger sig i väg just som det börjar osa litet brändt. Tvi vale! Han ville rymma från sin förmyndare, som han är skyldig pengar. Mej är han skyldig en million och dessutom tjugutre öre för sockerpullor. Nej, jag sätter mej i fören. De sutto nu mol tysta i hvar sin ända af båten, tills kaptenen förde dem i land vid nästa brygga. Fortfarande utan att yttra ett ord trafvade de hem på hvar sin sida af landsvägen. Då Maximilian kom in i sitt rum, packade han åter upp innehållet i sin kappsäck, hvilket bestod af en liten saltspade, en fixerspruta för blommor (troligen afsedd till eldsläckning) samt en nattskjorta. Hvem kan förstå de underliga vindlingarna i ett människobarns kranium? Peter Spigg. ^ J ^ Skodon l ^ i ä Jakobsgat. 18 och Fredsgat. 8. Hnt avera nr
Stockholmare på landet. Nej, titta på den där lilla räfungen uppe i trät! Dumbom! Tror du räfungar springer i träd? Den där är en sidensvans. Prästlön. När man är medborgare och medlem i en kommun, bör man gynna den kommunen. Jag satt nyss och tänkte på min prästlön. Jag går aldrig i kyrkan utan har mina andaktsstunder för mig själf, och jag tror att jag blir mycket saligare på det sättet än genom att sätta mig på en bänk och höra på en obildad prästs svada, om den också är välment. Jag måste i alla fall betala till prästen mer än någon annan i socknen. Och han tar emot sin prästlön af en man, som betalar den med motvilja. Vore jag präst, skulle jag icke ta emot pangar af andra än fåren, de troende. Men jag betalar det prästen äter upp i form af limpor och andra goda saker, kakor som skulle passa bättre i fattigmans mun. Man bör emellertid gynna sin kommun och satsa pangar. En vän till mig, en fiskare, bodde för många år sedan i en vassvik i Idösund. En dag kom han ner till stranden och gjorde i ordning sin torskref. Just då han rodde förbi vassen, fick han se något underligt, som låg där. Han rodde dit. Det var ett lik, en matros i blå kläder. Mattson tänkte: Detta liket är icke mitt! Tar jag vara på det, får socknen och vår hyggliga präst ett väldigt schå att få det i jorden. Därför är det bäst att jag bogserar liket öfver sundet och låter prästen i den andra församlingen ta hand om det. Mattson slog två halfslag med en fånglina om likets hals, rodde öfver till nästa ö och socken, gick upp till prästen och sade, att han hade hittat liket nedanför hans strand. Sen fick prästen ta hand om matrosen bäst han ville, och han skötte väl om kvarlefvorna efter ritualen. Nästa dag, då Mattson rodde ut till gäddvassen, låg där en ny gubbe och hoppade i den krabba sjön. Fan, tänkte Mattson. Den där boxar jag väl öfver också till andra socknen. Han slog halfslag om halsen på den med och presenterade sitt byte för prästen. Prästen tyckte, att det var litet märkvärdigt att just Mattson hade hittat ett lik till. Men han kunde ju inte göra något annat än begrafva det på socknens bekostnad. Mattson höll på sin socken och var dessutom rädd för personligt besvär. Några dar efteråt hittade Mattson ett nytt lik i sin gäddvass. Han hade läst i Norrtäljetidningen, att en skonare hade förlorat utanför och han förstod, att det var den skonarens besättning, som på grund af ström sökt sig in till hans gäddvass. Där lågo gubbarna och hoppade och sågo ruttna ut. Ja Mattson slog en ända om den sista rödskäggiga gubben och rodde öfver till andra socknen, där prästen naturligtvis måste ta emot kadavret och begrafva det icke på egen bekostnad, utan på socknens. Prästen var icke vidare djupsinnig, ty han borde ha förstått att det låg något djäfvulskap under, då en man från en annan socken drar i land med tre lik. Ty Mattson hade icke rätt att fiska på andra sidan men prästen funderade icke utan begrafde enligt ritualen. Men nu kommer det intressanta: Då Mattson skulle betala sin prästlön, som var omkring 50 öre, skickade han in en moträkning. Han påstod sig vilja ha 2 kr. stycket i bogserarlön för de tre lik han forslat öfver till den andra socknen. Där borta hade de måst göra kistor och gräfva grafvar, men Mattson hade räddat så och så många kronor åt församlingen genom att öfverflytta utgifterna på nästa socken. Mattson fick i alla fall betala 50 öre i prästlön. Var detta rätt? Nej, säger med indignation Albert Ene/ström. M O N T B L A N C V E R M O U T H F R A N C A I S j
Prosten: Nå, Per Larsson, kan du säga mig, huru det kom till, att Kain dräpte sin broder Abel? Per Larsson, illparigt och säfligt: Gjorde'n hä då? Prosten: Men kära Per, så mycket bör du väl veta af den heliga skrift, att så skedde. Tänk nu noga efter! Hvad var anledningen till, att Kain dräpte Abel? Per Larsson, efter en funderare: Ja, törhända ville han åt änka??! Människorna och sanningen. Efter de tyska naturfilosoferna.»lifvet friskt och världen vid, årslång sträfvan, redlig id, ständig forskning, alltid grundad, aldrig slutart, ofta rundad, gammalt trofast väl bevaradt, nytt med glädje vänligt svaradt, glad i håg oeh ren i tycke; nå; man kommer val ett stycke.» Goethe. Detta och föregående århundrade bjuder i sanning den tänkande människan ett imposant skådespel, ett skådespel, som väl ingen kunnat iakttaga utan att ända in i de innersta cellerna skakas af elementernas fruktansvärda kraft och naturlagarnas oändliga regelmässighet. Napoleon, denna folkens herre, dog, icke emedan han önskade det, utan emedan väfnaderna i hans lefver tröttnat på sitt hemlighetsfulla arbete. Jordbäfningen förstörde delvis Messina, denna pärla bland städer, icke emedan dess folk syndat utan emedan de underjordiska krafterna beslutat sig för att åstadkomma en naturrevolution. Sanningen! Vi veta, att vi borde ha alla människor på vår sida, då vi nu gå att granska en af de till sina verkningar mest betydelsefulla lögner, som någonsin uttalats, nämligen den, att Pontius Pilatus skulle ha varit den förste som frågade: hvad är sanning? Verkligen, det är ej den moderna kulturen värdigt att stå fullkomligt försvarslös, då en sådan löjlighet framkastas. Vi, som bekänna oss till de monistiska lifsprinciperna, vi, som i det monistiska tänkandet se icke blott ett medel utan äfven ett stort mål, vi inse till fullo hvilken oerhörd förlust mänskligheten lidit genom denna osanning. Dualismen har här firat en väldig triumf, oförnuftet har ridit den bevingade hästen, och okunnigheten stigit upp i ballong. Låt oss taga fasta på den sista liknelsen. Det är därför sannerligen nu ej för tidigt att en förnuftets kula af sk jutes ur den monistiska kanonen, att denna svarta ballong som förmörkar solen må falla till jorden. Pontius Pilatus var icke den förste, som frågade hvad sanning var. Detta bevisas bl. a. däraf att hvarje sten på Medelhafvets kust, hvarje vind i de libyska öknarna, hvarje träd på Libanon långt, långt före Pontius Pilatus hviskat och ännu i dag hviska samma fråga. Hela naturen vill ju veta sanningen. Om nu icke dualisterna påbördat don romerske soldaten denna fråga och därvid gifvit den sken af att vara olöslig, skulle måhända mången djärf, monistisk människoande försökt lösa den se där hvad människosläktet förlorat. Men ingen sorg för det. Nu har det blifvit vår store tänkare professor Ernst Haeckel förbehållet att lämna svaret. Sanning, hvad är sanning? Sanning är allt det som står att läsa i»världsgåtorna», monistiska studier, pris häftad tre kronor, inbunden i chagrinband fyra kronor af Ernst Haeckel. At Häeklefjäll Ivan Bjarne. Albert Engströms Islandsbok är utkommen! 11 Joiin Beijers Lätta Starka
FENIX-PALATSET Hl EYMERSHOLMS G A M L A AQVAVIT 46 Ä STOR KONSERT under anförande af Direktör OTTO TROBACK dagligen kl. 5.30 11.30 e. m. VI NO MA RAK-TVÅL är dryg i bruket och tillförsäkrar Eder en utomordentligt lätt och behaglig rakning, Gör rakningen till ett nöje. SERVERINGSFLASKOR GRATIS till hotell & restauranter. ORIGINALTAPPNING från FABRIKEN tillhandahålles i minuthandeln. Vinolia Generalagentur: Skepparegatan 6, STOCKHOLM 0.01 Nutidens bästa Tand=Créme M. ZADIG, Malmö. H. M. Konungens Hofleverantör. af rakknifvar etc. utföres af Bergs Bolag, Eskilstuna. Guldmedalj: Stockholm 1897, Paris 1900. E A U FAS ÖFVERALLT D E Q U I N I N E 'N.l\.-\FAI.L\lL\R\AnENl I8.PLACE VENDÖME PARIS Ingen svulle vara flintskallig om alla människor använde Eau ds Ouinina. ED.PINAUD Colan- Oljan sparar Skodon, Maskinremmar och allt läder ollan-olje-tabriken Olsen, Stockholm rklig am för huden. 2>e passa 6äst ocl) fjälla längst. /STOCKHOLM KMJTSCHUK SIÄMPLÄR^ äro de 6äs4a SVENSONS SKINNMÖBLER Högsta kvalité. Låga, bestämda priser. UTSTÄLLNING: Mästersamuelsgatan Största specialtillverkning. Stockholms Praktiska Chaufförskola Inneh. Gustaf Stamm, utbildar gentlemannachaufförer, Herrar och Damer, pä mycket kort tid. Vidare meddelar A.-B. Fredr. Wagner, Vasagatan 48. Allm. 811, 9 22. Riks 36 76, 9381. I K I S M E T «Finaste finska cigarett. Nederlag hos A. W. STAHLE 80 JÄRNTORGET, =:= STOCKHOLM. GISLAVEDS I PRRTI HOS HRR LUBLIN & C:o R.-B., Stockholm. G A L O S C H E R hållbara, eleganta Bästa passform. S KOPRS RF RLLR VB. MYR BLR HRND l/pmicb K)äll k, «.S37ä. mim. tel. 3426. Riks. Lilih. 23. IACIIIIOIA LVoLLl ***X, Karduansmakaregatan 7. Rikstel. 49 97. Allm. Tel. 45 39. Redaktionens mottagningstid Måndagar och Torsdagar kl. 2 3 e. m. R å d h l l S - H a n d t v e r k a r e g a t a n 4.. Dagl. Konsert af K e S t a u r a n t e n Caponsaechis populära kapell.
M Fjällsanatorium för bröstsjuka, IS BARNANGENS FLYTANDE RAKCREME GÖR RAKNINGEN LÄTT o. BEHAGLIG Mörsil (Jämtland) Använd B A R B I T flytande rakcreme med arnika. Retar ej huden. Ingen kvalmig parfymlukt. Drygt. I flaskor å 1:50, tuber å 60 öre. Aktiebolaget Oxygenol, Stockholm. H. M. Konungens Hofleverantör. CÖMMERCE moiuoiucr TOWWDtRaKUtaS timksfmmk Förstklassiga Fotografi-Kameror och - Prisma-Kikare - levereras på särdeles förmånliga betalningsvillkor genom AKTIEBOLAGET för SPRIDNING af LITTERÄRA VERK. Torsgatan 8, Stockholm. Rikstel. 5988. Allm. tel. 5443. Ny illustrerad katalog utkommen. Öppet året om. Elektrisk belysning. Ren, stärkande fjälluft. Första klass bord. Läget skyddadt mot fjällvindarnas bisterhet utan att deras hälsosamma inverkan förtages. Inackorderingspris med läkare och sjukvård från kr. 4: 50 6:50 pr dag, beroende på de olika rummen. Intendent och öfverläkare D:r T. HORNEY, Rikst, 15 Prospekt och upplysningar genom Kamrerarkontoret. Post- och Telegrafadress: Sanatoriet Mörsil. Rikstel. 7. Verldens bästa garanterade Doublé Klockkedjor. Oe äro stemplade H. «X Guldplet. Finnas i hvarje bättre Guldsmedsaffär. Mot halsbränna och magsyra finnes intet effektivare än SODAMINTPASTILLER Pris pr rulle om 20 st. 25 öre. Säljas överallt Tillverkas av A.-B Pharmacia Stockholm GBRMHN5 L Ä D E R n p nnctl ^ O L J A g j..2 O i- ^-C " o, J3 s-ä - bo 5 S *= = < s 11" Kf j^?j fi v/sar läkare sz^ sd verksamt skrifvers mot hårsjukdomar»jag känner intet som medel som F PAULll AZYMOL Stimulus. Grand Prix PARIS 1900 Världens förnämsta Precisions- FICK-UR. Till salu hos alla välsorterade Urmakare. TREUGOLNIK GflLOSCHER Aktie- "] bolaget I STOCKHOLM. ZEISS JAKTKIKARE I STÖRSTA URVAL 6 X först. 110 kr. 8 x»120 AKTIEBOLAGET HUMA STOCKHOLM I alla boklådor eller direkt från förlaget: Enkronas volymer af franska författare i "BERÖMDA BÖCKER" BALZACl Eugénie Grandet. ANATOLE FRANCE: Sylvestre Bonnards brott. ZOLA: H A L L A R s ^ > Björk & Börjesson,