Dagvatten på Västerslätt industriområde

2003:303 CIV EXAMENSARBETE Dagvatten på Västerslätt industriområde JONAS ORNHAGEN CIVILINGENJÖRSPROGRAMMET Institutionen för Samhällsbyggnadsteknik Avdelningen för VA-teknik 2003:303 CIV ISSN: 1402-1617 ISRN: LTU - EX - - 03/303 - - SE

Förord Det här examensarbetet har utförts under vintern och våren 2003. Arbetet motsvarar 20 poäng och är det avslutande momentet på civilingenjörsutbildningen Samhällsbyggnadsteknik vid Luleå tekniska universitet med inriktningen teknisk miljövård. Arbetet har utförts på uppdrag av UMEVA, det kommunala bolag som i Umeå ansvarar för vatten och avlopp samt avfall och återvinning. Arbetet har genomförts på konsultfirman Tyréns AB i Umeå. Jag skulle främst vilja tacka Karin Reinosdotter vid Luleå tekniska universitet för synpunkter på den skrivna rapporten. Britta Bristav på UMEVA för hjälp med bakgrundsinformation och synpunkter i allmänhet. Roger Lindfors vid Luleå tekniska universitet för medverkan vid mätningar. Sen vill jag även tacka Maria Viklander vid Luleå tekniska universitet. Conny Persson och Monica Lindgren på UMEVA. Ulf Wiklund och övriga på Tyréns AB. Jonas Ornhagen Tyréns AB Umeå Maj 2003

Sammanfattning Dagvatten definieras som ytligt avrinnande regnvatten och smältvatten. På sin väg mot recipienter för det med sig föroreningar som ansamlats på marken. Mindre recipienter som mottar dagvatten från förorenande områden kan bli märkbart påverkade. Detta examensarbete är ett led i de ansträngningar som görs för att underlätta fiskvandringen i Tvärån. Tillsammans med restaurering av åns förlopp ska vattenkvaliteten förbättras. Västerslätt industriområde är Umeås största och äldsta industriområde. Industriområdet som är beläget väster om staden har Tvärån som recipient för hela områdets dagvatten. Idag finns ingen rening av vattnet men tidigare undersökningar har visat att dagvatten från Västerslätts industriområde innehåller förhöjda halter av föroreningar. Syftet med examensarbetet har varit att föreslå metoder för behandling av detta dagvatten inom ett avrinningsområde på industriområdet. Arbetet fokuserar på att vara en översiktlig utredning beträffande vilka metoder som är genomförbara samt översiktligt dimensionera dem. För att uppnå syftet med arbetet genomfördes en litteraturstudie om vilka metoder som används för rening av dagvatten samt vilka erfarenheter och lärdomar som dragits från redan byggda anläggningar. Information om områdets möjligheter och begränsningar hämtades från kartor och samtal med personal på UMEVA (kommunalt bolag i Umeå som ansvarar för vatten och avlopp) och Tyréns. Kraven på anläggningen var att den skulle fungera under vinter och vår, kunna verka som skyddspärr vid en olycka, vara kostnadseffektiv samt att åtminstone i teorin vara praktisk genomförbar. Utifrån informationen om anläggningarna och området samt de redovisade kraven konstaterades att en våt damm, en lamelloljeavskiljare eller någon typ av filteranläggning vore de metoder som skulle passa bäst. Avrinningen från området uppskattades med hjälp av tid- area metoden i kombination med den rationella metoden samt mätningar av vårflödet. Det maximala flödet beräknades att bli ca 2090 l/s för ett ettårsregn. Mätningarna av flödet utfördes med mätutrustningen sigma 950 och pågick under tiden 14 mars 27 april. Det maximala flödet som uppmättes under denna period var 370 l/s. Bidraget av vatten från I20 skogen har liten betydelse. Beräkningar av dammens dimensioner visar att en permanent volym på 10 000 m 3 samt en reglervolym på ca 10 000 m 3 vore lämpligt. För att behandla de intensivaste ettårsregnen och samtidigt nyttja en lamelloljeavskiljare effektivt bör den anläggas tillsammans med ett utjämningsmagasin. Utjämningsmagasinets storlek är beroende av avskiljarens kapacitet. Ett exempel på dimensionering visade att en avskiljare med en kapacitet på 195 l/s skulle behöva ett utjämningsmagasin på 5 600 m 3. Data från flödesmätningarna spänner över en kort period men visar att under den perioden skulle den största delen av det avrinnande vattnet renas även utan utjämningsmagasin. Ansvarsfrågan har även utretts översiktligt för att se huruvida det är UMEVA som är huvudman för ledningsnätet eller om det är företagen som har spillvatten från sina verksamheter kopplade på dagvattennätet som ska bekosta reningen. De observationer som gjorts i fält tyder på att någon eller några av företagen inte uppfyller de krav som ställs på den enligt miljöbalken. 2

Abstract The definition of storm water is water that runoff during rainfall and snowmelt. On its way to the recipient the water bring pollutants that been accumulated on the ground. Recipients that collect storm water from polluted areas will be strongly affected. This thesis is a part of the efforts to promote the biological multitude in the stream Tvärån. Except from restoring the stream the quality of the water must improve. The industrial area of Västerslätt is the largest and oldest industrial area in Umeå. The area that is situated west from the city of Umeå has Tvärån as a recipient for all its storm water. Today there is no purification of the water but previous investigation have shown that the water is heavily polluted. The aim of the thesis is to suggest a method that can be used to treat the water. The focus in the report is a research summary for methods that can be used in general and then calculate the size of them. To succeed with the aim of the work a literature study was made concerning methods to treat storm water and experience from facilities that already have been constructed. Information about the area possibilities and limitations were collected from maps and conversation with staff at UMEVA and Tyréns. Due to this information and the restrictions that the construction will be able to work during the winter, work as protection at an accident, at least in theory be possible to build establish the fact that a wet pond, a lamella oil separator or some type of filter construction would be the best solution. The amounts of storm water that run off were predicted with the time and area method and by measurements of the flow during the snow melting period. For measure equipment the sigma 950 has been used. The largest flow was calculated to be 2090 l/s and the highest flow in the measurements was 370 l/s. The contribution from the I 20 forest could be negligible. Calculation of the dimension of the wet pond showed that a permanent volume of 10 000 m 3 and a regulate area of 10 000 m 3 would be suitable. To increase the efficiency of an oil separator it should be placed together with a detention basin. Calculations of the dimension show that a separator with the capacity of 195 l/s would need a detention basin of 5 600 m 3. The question about if it is UMEVA who has the responsibility of the pipes also is responsible for cleaning the water or if it is the companies that let out water on the net has been investigated. The question concerning UMEVA:s responsibility for the outgoing water quality has been investigated. Investigations in field show that at least one company does not follow the law, and must do their part first. 3

Innehållsförteckning 1. Inledning...6 1.1 Syfte...6 1.2 Metod...6 2. Bakgrund...7 2.1 Dagvattenkvalité...7 2.1.2 First flush...8 2.1.3 Schablonhalter...8 2.2 Omgivningseffekter...9 2.3 Behandlingsmetoder...10 2.3.1 Dammar...11 2.3.2 Infiltrationsanläggningar...11 2.3.3 Perkolationsanläggningar...12 2.3.4 Våtmarker...13 2.3.5 Filteranläggningar...13 2.3.6 Oljeavskiljare...14 2.3.7 Utjämningsmagasin...14 2.4 Beräkning av avrinning...14 2.4.1 Rationella metoden...15 2.4.2 Tid area metoden...15 2.5 Lagar och förordningar...15 2.5.1 Miljökvalitetsmål...16 2.5.2 Dagvatten kan vara avloppsvatten...16 2.5.3 Miljöfarlig verksamhet...16 2.5.4 Miljöbalkens hänsynsregler, kapitel 2...16 3. Beskrivning av Västerslätt industriområde...18 3.1 Inledning...18 3.1.1 Beskrivning av industriområdet...18 3.1.2 Tidigare arbete med dagvatten från Västerslätt...18 3.2 Dagvattnets sammansättning...19 3.2.1. Dagvatten från Industriområdet...19 2.3.2 Vägdagvatten från väg 363...20 3.2.3 Vatten från verksamheter på området...20 3.2.4 Dagvatten från I20...21 4. Resultat...21 4.1 Avrinning...21 4.1.1 Beräkning...21 4.1.2 Mätningar...24 4.2 Reningsmetod...25 4.2.1 Vilka metoder kan tillämpas på Västerslätt...25 4.2.2 Dimensionering av damm...26 4

4.2.3 Dimensionering av LOA...32 5. Diskussion...34 5.1 Avrinning...34 5.2 Dagvattenkvalitén...34 5.3 Behandlingsmetoder...35 5.3.1 Damm...35 5.3.2 Lamelloljeavskiljare...35 5.3.2 Jämförelse...36 5.4 Känslighetsanalys...37 5.5 Lagar...37 6. Utformning och lokalisering...38 7. Slutsatser...39 8. Referenser...40 Bilagor 1 Karta över området 2 Karta med mätpunkter 5

1. Inledning Projekt Tvärån syftar till att öka den biologiska mångfalden i Umeå centrum samt ge en berikad rekreationsmiljö för Umeåborna. Projektet drivs av Umeå kommuns samhällsbyggnadskontor. Stornorrfors kraftstation ligger endast 30 km uppströms mynningen av Umeälvens utlopp i havet och är en effektiv barriär för det akvatiska livet, vilket innebär att de små vattendragen som mynnar ut till älven nedströms kraftstationen har stor betydelse för de kvarvarande fiskpopulationerna. Det finns belägg för att Tvärån varit en fin havsöringsbäck, fortfarande finns fina förutsättningar i de övre delarna av vattensystemet. Men historiska ingrepp i ån har spolierat fiskarnas chans för reproduktion och uppväxt. De populationer som finns kvar idag är isolerade stammar. För att få fiskvandring igen måste åns förlopp restaureras. Åtgärder som ska genomföras är att riva fördämningen vid kvarnforsens så att forsen återskapas. Vid dammen som är belägen vid Forslunda gymnasiet ska åtgärder genomföras för att underlätta fiskarnas vandring. För att det akvatiska livet ska trivas behöver vattenkvalitén höjas. Klockarbäcken som mynnar ut i Tvärån vid Västerslätts industriområde har grävts genom finjordsrika marker med inslag av sulfidjordar. Klockarbäckens inflöde färgar tidvis hela ån grå av finkorniga sediment och försämrar kvalitén avsevärt. Höga halter aluminium uppträder under högflödesperioder. För att rena vattnet planerar man att anlägga en våtmarkspark med sedimenteringsbassänger där partiklarna ska hinna sedimentera innan vattnet når Tvärån. Tvärån är dessutom recipient för dagvatten från hela Västerslätts industriområde. Dagvattnet som periodvis är mycket förorenat släpps utan rening ut i ån. Detta arbete är ett led i de åtgärder som vidtagits för att höja kvalitén på dagvattnet från industriområdet. 1.1 Syfte Att på uppdrag för UMEVA (kommunalt bolag som i Umeå ansvarar för vatten och avlopp samt avfall och återvinning) undersöka: Vilka metoder som finns för att behandla dagvatten? Vilka metoder lämpar sig att använda på Västerslätt och hur skall dessa utformas? Jämföra de utformade reningsanläggningarna samt översiktligt beröra ansvarsfrågan, det vill säga vem som ska bekosta en eventuell reningsanläggning. Västerslätts industriområde består av sju avrinningsområden med isolerade dagvattensystem. Det största och mest komplexa området kallas på UMEVA:s kartor för område C. Området och är på ca 60 ha och innefattar bla delar av Spårvägen, Kontaktvägen samt Mätarvägen (bilaga 1). Tidigare undersökningar har visat att dagvattnet från området relativt andra delar av industriområdet är mer förorenat. Examensarbetet kommer att inriktas på detta område. 1.2 Metod För att uppnå syftet har en litteraturstudie genomförts om dagvatten i allmänhet och om reningsmetoder i synnerhet. Information om området har hämtats genom att studera kartor, tidigare rapporter om industriområdet samt genom samtal med personal på UMEVA och Tyréns Infrastruktur. Litteraturstudien samt områdets naturgivna förutsättningar har legat till 6

grund för ett urval av vilka metoder som vore lämpliga för Västerslätts industriområde. Avrinningen av dagvatten från området har beräknats med hänseende av tid area metoden samt korrigerats med mätningar i fält. De reningsmetoder som valts ut har dimensionerats enligt de ekvationer som framkommit i litteraturstudien. En teoretisk jämförelse av de utformade reningsanläggningarna har gjorts utifrån erfarenheter och rekommendationer som framkommit i litteraturstudien. Tillvägagångssättet redovisas i figur 1. Vilka metoder används för rening av dagvatten Vilka kan tillämpas på Västerslätt Dimensionera och utforma dessa för område C Jämföra de utformade anläggningarna Figur 1. Schematisk bild över tillvägagångssättet. 2. Bakgrund Enligt TNC 65 (1977) är definitionen av dagvatten ytligt avrinnande regnvatten och smältvatten. En längre och utförligare definition ges av Larm (2000). Den del av vattnet från nederbörd (regn, snö eller smältvatten) eller spolvatten som avrinner öppet på hårdgjorda ytor, på öppen mark eller i diken eller uppsamlas och transporteras i en separat dagvattenledning eller i en kombinerad ledning tillsammans med spillvatten. Transporten sker till vatten eller markrecipienter eller till avloppsreningsverk. 2.1 Dagvattenkvalité För mängden dagvatten är det nederbördsmängden och markförhållanden som är avgörande. Föroreningsgraden beror däremot på en mängd andra faktorer, t.ex. vilken typ av område den avrunna vattenmängden kommit ifrån, regnets intensitet och hur lång tid som förflutet sen det tidigare regntillfället dvs. torrperiodens längd. Dessutom varierar dagvattnets sammansättning inom ett och samma regntillfälle (Larm, 2000). De största föroreningskällorna till dagvatten är generellt (Malmqvist et al, 1994). - Atmosfäriskt nedfall - Trafik - Korrosion - Spillning från fåglar och hundar De föroreningarna som vanligtvis uppmärksammas och studeras i litteraturen är - Tungmetaller som Pb, Cu, Zn, Cd, Hg, Cr, Ni, Co, Fe. - Näringsämnen, fosfor och kväve - Syreförbrukande ämnen, BOD och COD - Organiska ämnen som PAH, kolväten, färgrester, avfettningsmedel, lösningsmedel. Dagvatten från industriområden betraktas allmänt som mycket förorenat och innehåller högre halter näringsämnen (tot-n, tot-p), zink och SS än dagvatten från bostadsområden, trafikytor och centrumområden (Larm, 1994). För att kunna bedöma olika anläggningars reningseffekt är det viktigt att ha kunskap om föroreningarna är partikelbundna eller i lösning. Många undersökningar har gjorts för att 7

klarlägga fördelning mellan löst fas och partikelbunden fas bland föroreningar i dagvatten. Storleksfördelningen hos partiklarna är också viktig att känna till då den tillsammans med partiklarnas densitet styr sedimentationshastigheten. Till löst fas räknas det material som passerar ett 45 µm membran vid filtrering. Det finns dock partiklar som är mindre en 45 µm och således följer med den lösta fasen. Dessa partiklar kallas kolloider och tros vara bärare av en stor del av föroreningarna i den lösta fasen. Sitter en metalljon bunden till en kolloid är den mindre toxisk än om den är helt löst i vatten. (Geisler, 2000). De fasta partiklarna transporteras genom att de rullar och glider längs underlaget eller att de virvlas upp i vätskan och transporteras som suspenderat material. Metaller som oftast är bundna till partiklar är Cr, Pb, Al, och Fe (Sansalone et al, 1997). PAH:er som är svårlösliga i vatten binder sig till suspenderade partiklar (Nordfeldt, 1998). Fosfor förekommer ungefär till 50 % i löst och 50 % i partikulär fas (Finley et al 1993). Den del av metallerna som finns i löst form är främst en funktion av ph. Cu, Cd, Zn och Ni förekommer främst i löst fas 2.1.2 First flush First flush definieras som den första avrinningsvolymen från ett nederbördstillfälle om denna volym är mer förorenad en efterföljande (Nordfeldt 1998). Effekten skulle uppkomma genom att föroreningarna på ytan tvättas av i det inledande regnet, därefter följer en avklingning. Detta låter rimligt men olika källor är olika säkra på hur betydande den här effekten är. Naturvårdsverket (1996), Roesner (1997) och Vägverket (1995) menar att detta fenomen existerar medan Stahre och Urbonas (1993) rekommenderar att inte räkna med en first flush effekt då olika studier har visat olika resultat. Nordfeldt (1998) har efter en litteraturstudie dragit slutsatsen att flushens vara eller icke vara beror på en mängd olika faktorer där områdets storlek, regnets intensitet och varaktighet spelar in. Ett litet område där avrinning sker snabbt t.ex. en trafikled är det troligt att effekten uppkommer medan för större områden där flöden från olika områden blandas ihop är det inte säkert att effekten går att påvisa. I de fall man påvisat en effekt är den tydligast för Cd, Zn och Cu i lösta fraktioner medan effekten för Pb är svag (Sansalone, 1997). Flushens längd styrs av flera variabler som intensiteten, om föroreningarnas kommer i lösning eller är partikelbundna. Enligt vissa forskare varar effekten i allt mellan 30 min- 3 timmar (Geisler, 2000). En undersökning av Geisler (2000) visade att för en vägremsa med ytan 1*11 m påvisades en first flush som varade i ca 20 minuter. 2.1.3 Schablonhalter Beroende på föroreningarnas variationer i tid och rum är det svårt att i undersökningar av dagvattnets sammansättning få representativa resultat. För att få representativa värden bör alltså undersökningen ske under lång tid, dagvattnet och nederbörden mätas kontinuerligt genom flödesstyrda mätningar (Malmqvist et al, 1994). Snö, vårflod och skillnader i grundvattennivå är variabler som komplicerar mätningar. Finns inte möjlighet att genomföra en provtagning kan istället schablonvärden användas (Larm, 1994; Malmqvist et al, 1994). Med hjälp av dessa värden och avrinningen från området kan belastningen av föroreningar på recipienten beräknas. Schablonvärden finns för olika typer av markanvändning: Industriområden, centrumbebyggelse, villaområden, parkeringsplatser mm. 8

Som underlag för schablonhalterna i Malmqvist (1994) har värdena i (Malmqvist, 1982) och (Naturvårdsverket, 1983) korrigerats för förändringar i föroreningskällorna under tidsperioden mellan rapporterna fram till 1994. Det ges ingen halt för SS då författarna menar att det varierar för kraftigt mellan olika områden för att det ska kunna ges ett bra värde. För olja hänvisas till en undersökning från Naturvårdsverket som menar att 0.4 mg/l skulle kunna användas vid budgetberäkningar. Dock påpekas att dagvatten från industriområden har visat sig ha högre halter. Schablonvärden från ovan nämnda publikationer för industriområden redovisas i tabell 1 och värden för vägar i Hissjövägens storlek sammanfattas i tabell 2. De generellt högre värdena i Larm (1994) kan bero på att han medtagit värden från internationella referenser. Tabell 1. Schablonvärden för industriområdet enligt Larm (1994) och Malmqvist et al (1994). Larm 1994 Malmqvist 1994 Parameter Medel [mg/l] Min-Max [mg/l] Min-Max [mg/l] COD 100 60-200 60-110 Tot-N 2.3 1.5-3.0 1.5-2.5 Tot-P 0.4 0.2-0.7 0.2-0.6 Pb 0.1 0.03-0.3 0.03-0.1 Cu 0.1 0.04-0.2 0.03-0.15 Zn - - 0.225-0.45 SS - 340-1700 - Olja - 2.0 - Tabell 2. Schablonvärden för vägar enligt Larm (1994) och Malmqvist et al (1994). Larm 1994 Malmqvist 1994 Parameter Medel [mg/l] Min-Max [mg/l] Min-Max [mg/l] COD 160 50-250 110-190 Tot-N 2 1,5-2,5 1,5-2,5 Tot-P 0,3 0,2-2,5 0,2-0,4 Pb 0,25 0,05-0,52 0,05-0,12 Cu 0,07 0,02-0,1 0,025-0,08 Zn 0,3 0,15-0,6 0,125-0,29 SS 400 300-600 - Olja - 2,0-2.2 Omgivningseffekter Dagvattnets innehåll av föroreningar och närsalter kan medföra en kraftig påverkan i synnerhet på mindre recipienter. Närsalterna kan skapa övergödning med konsekvenser såsom syrefria bottnar och frigörelse av metaller från sedimenten. Föroreningarna kan vara akut toxiska eller bioackumuleras och skapa problem i ett längre perspektiv. Detta kan leda till en förändrad ekologisk struktur, minskad mångfald pga. av favorisering av toleranta arter, i värsta fall förstörelse av hela habitatet. Bortledning av dagvatten kan, särskilt i områden med stor del hårdgjorda ytor, leda till att grundvattennivån sänks genom att den naturliga hydrologin rubbas. I trakter med leriga jordar eller lerjordar kan detta medföra 9

sättningsskador på hus (Naturvårdsverket, 1996). Stora hårdgjorda ytor gör att den flödesutjämnande funktionen som området hade när det bestod av naturmark till stor del försvinner. Detta innebär att avrinningsförloppet blir väldigt hastigt och mellan regntillfällena finns inget bakgrundsflöde som fyller på med vatten i recipienten. Stora fluktuationer i flödet stressar biota och flödesutjämnande funktioner i anläggningar är viktiga. 2.3 Behandlingsmetoder Syftet med att behandla dagvatten är att förbättra kvalitén samt utjämna kvantiteten. Att höja kvalitén dvs. rening av dagvatten behövs för att minska föroreningsnivån i recipienterna. Uppsamlingen av förorenade sediment i anläggningarna är bevis på att anläggningarna fungerar och att recipienten nedströms skyddas. Processer som utnyttjas vid rening är Infiltration av vatten i marken. Tyngdkraften gör att vatten tränger ner i marken. Perkolation av vatten i marken. Tyngdkraften gör att vatten i marken söker sig mot grundvatten nivån. Biosorption, växters förmåga att uppta vatten och föroreningar. Evapotranspiration, växternas och markens förmåga att avdunsta vatten. Fastläggning och nedbrytning av föroreningar i markens övre lager. Sedimentering, gravitationen gör att partiklar i vatten sjunker mot botten. Filtrering genom diverse filtermaterial. Många typer av liknande anläggningar har olika namn i olika publikationer trots att deras funktion och utseende är väldigt lika. De namn som används i rapporten är listade i tabell 3. Anläggningarnas utseende och funktion förklaras därefter. Tabell 3. Kategorier och beteckningar över olika dagvattenanläggningar. Kategori Dagvattenanläggning Dammar Infiltrationsanläggningar Perkolationsanläggningar Våtmarker Filteranläggningar Oljeavskiljare Våta dammar Torra dammar Infiltrationsmagasin Grönytor/ översilningsytor Öppna diken Permeabel asfalt Perkolationsmagasin Konstgjorda Naturliga Rotzonsanläggningar Brunnsfilter Rening genom olika filtermaterial Oljeavskiljare 10

Lamelloljeavskiljare Koalescensoljeavskiljare Utjämningsmagasin Damm med fördröjningsfunktion 2.3.1 Dammar Med dammar menas en anläggning som har en avskiljande funktion genom sedimentering eller infiltration. Dammar med bara en utjämnande funktion tas upp under utjämningsmagasin Dammar brukar delas upp i två grupper, torra och våta. Den avgörande skillnaden är att våta dammar har en permanent vattenyta medan torra dammar inte har det. Dammar har en bred tillämpning och det finns goda driftserfarenheter från befintliga anläggningar. Det är möjligt att ta emot dagvatten från stora områden förhållandevis kostnadseffektivt. Sediment på botten måste dock avlägsnas med jämna mellanrum för att upprätthålla en bra funktion. De förorenade sedimenten måste behandlas vilket är kostsamt. Bild 1. Dagvattendamm i Ängstorp Torra dammar bör inte anläggas i närheten av bostadsbebyggelse då det finns risk för problem med lukt och för våta dammar finns alltid en risk för drunkningsolyckor. En sammanfattning av erfarenheter från tidigare dammbyggen redovisas i tabell 4. Tabell 4. Fakta om dammar. Låg- medel- hög potential är i förhållande till andra dagvattenanläggningar (Larm, 1994). Våta dammar Torra dammar Potential för rening Medel hög Låg- medel Potential för recipientpåverkan Hög (möjlig uppvärmning av vattendrag) Låg för akvatiskt liv hög för övrigt liv Anläggningskostnad Medel - hög låg Underhållskostnad Hög (muddring) Hög Livslängd > 20 år >20 år Vinter och snösmältning medel Låg 2.3.2 Infiltrationsanläggningar Vid infiltration sker fastläggning av föroreningar i infiltrationsmaterial och omgivande mark. Infiltrationsanläggningar kan tillämpas där marken är genomsläpplig och grundvattenytan inte ligger för nära markytan. Marken ska också innehålla tillräckligt med organiskt material för att kunna bidra med en effektiv fastläggning av metalljoner och oljeföroreningar (Larm, 1994). En översikt av infiltrationsanläggningar redovisas i tabell 5. Översilningsytor/grönytor Översilningsytor är anlagda eller befintliga vegetationsklädda ytor som utformas för att ta emot ett jämt utspritt flöde istället för ett koncentrerat inflöde vid en punkt. En del av vattnet rinner på ytan och en del infiltrerar genom marken. Detta innebär att avrinningsvolym och 11

indirekt områdets storlek är starkt begränsad. Översilningsytor har en flödesutjämnande funktion vid mindre regn och en låg till måttlig avskiljningsförmåga. Den kan även bidra till att minska storleken på anläggningar nedströms (Larm, 2000). Diken Med öppna diken avses diken med relativt kraftig släntlutning och med svackdiken svag släntlutning. Flödet måste vara litet och grunt för att förbättra sedimentering och samtidigt begränsa erosion. Generellt dimensioneras de för att hålla en låg vattenhastighet vid små nederbördstillfällen och till att transportera bort vid större regn (2-5 års) (Urban drainage and flood Control district, 1999). Permeabel asfalt Som framgår av namnet är det en asfalt som tillåter infiltration. Permeabel asfalt ger hög avskiljning av sediment, näringsämnen, organiskt material och metaller. Dock råder risk för igensättning som kan ge en kort livslängd (Larm, 1994). Tabell 5. Fakta om infiltrationsanläggningar. Låg- medel- hög potential är i förhållande till andra dagvattenanläggningar (Larm 1994). Översilningsytor Diken Permeabel asfalt Potential för rening Låg-medel Låg-hög hög Potential för Låg för akvatiskt liv Låg låg recipientpåverkan Medel- hög övrigt Anläggningskostnad Låg Låg Kostnadseffektiv jämfört med vanlig asfalt Underhållskostnad låg Låg - Livslängd >20 år >20 år 75 % risk för försämrad funktion inom 5 år Vinter och snösmältning Tjäle gör att man missar vårfloden Tjäle gör att man missar vårfloden Fungerar, men är känslig för salt, sand och plogning 2.3.3 Perkolationsanläggningar Med perkolationsanläggningar avses infiltrationsanläggningar som ej är anlagda direkt vid markytan. Dagvattnets föroreningar fastläggs i magasinsfyllningen och den omgivande marken. Dagvattnet leds via ledningar till stenfyllningar s.k. perkolationsmagasin (stenkista). Den fortsatta vattentransporten sker i detta fall genom perkolation till grundvattnet. Bör främst användas för svagt förorenat dagvatten för begränsade områden som takytor och svagt trafikerade vägar (Larm, 1994). En sammanfattning av perkolationsanläggningar finns i tabell 6. Tabell 6. Fakta om perkolationsanläggningar Låg- medel- hög potential är i förhållande till andra dagvattenanläggningar (Larm, 1994). Potential för rening Potential för Perkolationsanläggningar Låg-medel Låg 12

recipientpåverkan Anläggningskostnad Kostnadseffektiv Underhållskostnad Hög kostnad för återuppbyggnad av igensatt magasin Livslängd - Vinter och Normalt inga driftproblem snösmältning 2.3.4 Våtmarker Naturliga och konstruerade våtmarker utgör väl beprövade metoder för behandling av bland annat avloppsvatten och lakvatten från gruvor. Konstruerade våtmarker Våtmarken konstrueras ofta så att den består av en fördamm (inloppsdamm) därefter en våtmarksdel och ofta även en utloppsdamm (Larm, 2000). Tungmetaller och organiska ämnen fastläggs i torven, och näringsämnen upptas i biomassan (Larm, 1994). Under den aktiva säsongen (I södra Sverige slutet maj- början september, i Umeå kortare period) upptar den föroreningar mycket effektivt. En sammanfattning finns i tabell 7. Tabell 7. Fakta om konstruerade våtmarker. Låg- medel- hög potential är i förhållande till andra dagvattenanläggningar (Larm, 1994). Potential för rening Potential för recipientpåverkan Anläggningskostnad Underhållskostnad Livslängd Vinter och snösmältning Konstruerade våtmarker Medel - hög Hög genom uppvärmning av vattendrag Liknande våta dammar Kräver mycket skötsel första 3 månaderna därefter som för våta dammar >20 år? Ineffektiva under snösmältningen Naturliga våtmarker Användningen av naturliga våtmarker är begränsad av avståndet till föroreningskällan. Naturliga våtmarker måste också vara tillräckligt stora för att kunna ta emot dagvattnet från källan. Om flödet blir för stort skadas våtmarken och dess naturliga vegetation (Larm, 1994). Rotzon anläggningar Denna typ av anläggning kan liknas med en våtmark. Dagvattnet leds till en jordbädd med förhållandevis grovt material. I jordbädden har fuktighetsälskande växter med stor förmåga att ta upp närsalter och tungmetaller planterats (Wennberg, 1997). Anläggningen fungerar dåligt under vinter och snösmältning då stora delar av zonen fryser till is. 2.3.5 Filteranläggningar I en filteranläggning fastläggs föroreningarna i filtermaterialet genom att vattnet sipprar genom filtren. Filtermaterialet kan bestå av en mängd olika material, olika filtreringstekniker uppkallas ofta efter valet av filtermaterial. Valet av filtermaterial styr även vilka processer 13

som renar vattnet. En viss mekanisk rening fås alltid men andra processer som adsorption och jonbyte är viktiga. Brunnsfilter är en metod där utbudet ökat lavinartat de senaste åren. Dagvattenbrunnar får en filterinsats som placeras överst i brunnen. Generellt används typer av barkflis som filtermaterial och måste bytas ca tre gånger per år (Cirkulation, 1/2000). Filtermetoden bygger på adsorption och jonbyte (Arkentoft et al, 2002). Det förbrukade filtermaterialet kan brännas eller deponeras. Ett alternativ till brunnsfilter har byggts av kommunen i Katrineholm där man låtit bygga en filteranläggning med barkflis. Istället för 300-400 brunnsfilter samlas vattnet till ett ställe där vattnet efter ett sandfång filtreras. Anläggningen kan rena ca 3 m 3 vatten per min. Man hävdar att detta är mer kostnadseffektivt och underhållet underlättas (Norlin, 2000). Barkflis är inte det enda material som kan användas som filter för uppsamlat vatten. Ett mer traditionellt filtermaterial är sand. Sandfilter renar vattnet till största delen mekaniskt. Sorbusmetoden är en metod där vattnet renas genom ett reaktivt filter tillverkat av upphettat kalciumsilikat. Filtret fungerar utifrån jonbytarprincipen och kan användas för mycket förorenat dagvatten (Sjöberg, 2003). Detta är några exempel på det utbud av olika filtreringstekniker som finns. 2.3.6 Oljeavskiljare Traditionella oljeavskiljare utgörs av bassänger för avskiljning av olja som bygger på den fysikaliska principen att olja har lägre densitet och därför samlas vid ytan. Kan användas för rening av dagvatten, men för att få rimliga dimensioner kan de bara användas för begränsade ytor som bränslepåfyllningsplatser mm (Statens naturvårdsverk, 1975). Lamelloljeavskiljare Lamelloljeavskiljare är uppbyggda av ett antal lameller (plattor) som separerar olja och slam. Principen är att oljan flyter upp till ytan medan tyngre partiklar sjunker till botten. Avskiljningskapaciteten blir hög beroende på den ökade effektiva ytan som lamellerna ger. (ALFA, 2000) Koalescensoljeavskiljare En typ av oljeavskiljare som är särskilt lämplig för avloppsvatten som innehåller dispergerad/finfördelad olja som till exempel bildas vid högtryckstvättning. (ALFA, 2000) 2.3.7 Utjämningsmagasin Det kan i vissa fall vara nödvändigt att utjämna maximala flöden från ett område. Detta kan ske genom utförande av utjämningsmagasin. Med detta avses ett volymutrymme där en viss mängd vatten temporärt kan samlas och från vilket avtappningen är styrd. Reduktionen av flödet från tillflöde till avtappning kan vara avsevärd (Vägverket, 1990). 2.4 Beräkning av avrinning Att ha en bild av hur stor den maximala avrinningen är viktig att veta vid dimensionering av olika anläggningar. Om en anläggning är för liten så kommer ett häftigt regn att skölja med sig alla sedimenten som avlagrats i bassängen. Om anläggningen blir för stor så kan funktionen av anläggning minska kraftigt (Larm, 2000). För att beräkna avrinningen från regn 14

finns olika metoder. I Sverige används framförallt rationella metoden, enhetshydrografmetoden, summahydrografmetoden samt tid area metoden (Lundberg, 1999) 2.4.1 Rationella metoden Metoden är allmänt använd för dimensionering av dagvattensystem i urbana områden. (Lundberg 1999). Grundas på den generella ekvationen q d dim = A * i * ϕ ( 1 ) där q d dim = dimensionerande flöde (l/s) A = avrinningsytans storlek (ha) i = medelregnintensitet vid vald återkomsttid och varaktighet (l/s,ha) ϕ = avrinningskoefficient Vid beräkning enligt den rationella metoden antas en maximal avrinning ske för ett regn med en varaktighet som är lika med den tid det maximalt tar för en vattenpartikel inom det aktuella området att nå beräkningspunkten. Hela området medverkar. Den rationella metoden innebär en stark förenkling av avrinningsförhållandena och den bör inte användas för regn med en varaktighet längre en 10 minuter eller för inhomogena områden. Metoden gör sig bättre som ett delverktyg i mer komplicerade beräkningsmetoder (Avd. VA-teknik, LTU, 1999). Allt regn som faller på ett avrinningsområde når inte dagvattenledningarna utan avdunstar, magasineras på eller infiltreras in i marken samt tas upp av växter. Avrinningskoefficienten används för att ta hänsyn till dessa faktorer. Denna varierar med markytans beskaffenhet och lutning, regnintensiteten, områdets storlek, årstiden, vegetationens omfattning etc. Vid en praktisk dimensionering är det inte möjligt att ta hänsyn till alla inverkande faktorer utan man använder schablonvärden för olika markanvändningar. Avdunstningen inverkan på avrinningen antas även vara inräknad i de angivna koefficienterna (Avd. VA-teknik, LTU, 1999). 2.4.2 Tid area metoden Avrinningskalkylerna för ett område förbättras om hänsyn tas till att olika delytor i området medverkar vid olika tidpunkter efter regnstart. Den största avrinningen behöver inte inträffa när hela området medverkar, eftersom tid för detta kan vara så lång att motsvarande regnintensitet blir för låg. Det aktuella området delas upp i olika delytor. Delytorna konstrueras så att bidragen från dem når en beräkningspunkt vid en gemensam tidpunkt, inom 10, 20, 30,,, min. För varje regnvaraktighet med tillhörande intensitet undersöks med hänseende av rationella metoden vilken eller vilka av delytorna som ger den största avrinning från området (Avd. VAteknik, LTU, 1999). 2.5 Lagar och förordningar Sverige har fått en samlad miljölagstiftning genom miljöbalken som började gälla den 1 januari 1999. Sverige och övriga medlemsstater i EU har därefter genom ramdirektivet för vatten åtagit sig att öka ambitionen avseende skyddet av vatten och ekosystem i vatten. Införandet av ramdirektivet har föregåtts av två stora utredningar SOU 2002:107 och 15

2002:105 och en proposition för införandet beräknas läggas fram hösten 2003. Innan dessa nya direktiv kommer får man förlita sig på de gamla. 2.5.1 Miljökvalitetsmål Våren 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål, som beskriver den kvalitet miljön bör ha uppnått inom en generation. Två av dessa är direkt förknippade med dagvatten. Grundvatten av god kvalitet. Innebär bl.a. att grundvattnets kvalitet inte påverkas negativt av mänskliga aktiviteter genom markanvändning och tillförsel av föroreningar och att mänsklig påverkan inte sänker grundvattennivån så att tillgång och kvalitet äventyras. Levande sjöar och vattendrag. Innebär bl.a. att belastningen av näringsämnen och föroreningar inte får minska förutsättningarna för den biologiska mångfalden och att fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva i livskraftiga bestånd. Fler av miljökvalitetsmålen som t.ex Giftfri miljö, Ingen övergödning, Hav i balans samt levande kust och skärgård berör indirekt dagvatten.(www.naturvardsverket.se) 2.5.2 Dagvatten kan vara avloppsvatten Enligt MB 9 kap. 2 punkt 3 definieras dagvatten som avloppsvatten om det gäller avvattning från mark inom detaljplan. Definitionen innefattar t.ex. vägar, parkeringar, torg, grönområden och andra allmänna platser samt industriområden. Allmänna kommunala dagvattenledningar ingår i definitionen d.v.s. där uppsamlat dagvatten från många olika fastigheter kan finnas med. Avloppsvatten ska enligt MB 9 kap 7 renas eller tas om hand på något sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga behandlingsanläggningar eller andra inrättningar utföras. Driftansvarig för anläggningen är sedan enligt MB 26 kap 19 skyldig att fortlöpande kontrollera att anläggningen fungerar som tänkt. 2.5.3 Miljöfarlig verksamhet Utsläpp av avloppsvatten i mark, vattenområden eller grundvatten klassas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Detta innebär att dagvatten enbart får släppas ut om det är uppenbart att detta kan ske utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön. Miljö och hälsoskyddsnämnden bedömer i vilka fall dagvattenutsläppet medför risk för människors hälsa och miljö (MB 9 kap. 7 och 12 ) och därför kräver åtgärder enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899). Detta gäller såväl nya som befintliga anläggningar. 2.5.4 Miljöbalkens hänsynsregler, kapitel 2 Enligt MB omfattas dagvattenhantering som alla andra verksamheter av de allmänna hänsynsreglerna och det är den som bedriver verksamheten som ansvarar för att reglerna som omfattas av balken följs. 1 Bevisbördesregeln. Det är verksamhetsutövaren som ska visa att hänsynsreglerna följs. 16

2 Kunskapskravet. Verksamhetsutövaren ska inneha den kunskap som krävs för sin verksamhet 3 Försiktighetsprincipen. Redan risken för negativ påverkan innebär skyldighet att vidta skyddsåtgärder. 3 Förorenaren betalar- Polluters pay principle (PPP). Det är den som orsakar eller riskerar att orsaka en störning som ska bekosta de förebyggande eller avhjälpande åtgärder som krävs. 3 Bästa möjliga teknik. (BAT) Uttrycket bästa möjliga teknik omfattar både den teknologi som används, det sätt på vilken en anläggning utformas, konstrueras byggs, underhålls och drivs, samt avvecklas och tas ur bruk. Tekniken måste från teknisk och ekonomisk synvinkel vara industriellt möjlig att använda inom branschen i fråga vilket innebär att den ska vara tillgänglig och inte bara förekomma på experimentstadiet. Den behöver dock inte finnas i Sverige. 4 Lokaliseringsprincipen. Verksamhetsutövaren måste visa att bästa plats väljs utifrån miljösynpunkt 5 Hushållnings och kretsloppsprincipen. Råvaror och energi ska användas så effektivt som möjligt och i första hand ska förnyelsebara energikällor användas. Det som utvinns ur naturen ska kunna användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas på ett uthålligt sätt. 6 Produktvalsprincipen. Produktvalsprincipen (substitutionsprincipen) innebär att alla ska undvika att använda kemiska produkter som kan innebära risk för människors hälsa eller miljön, om den kan ersättas med andra mindre farliga produkter. 7 Skälighetsprincipen. Krav enligt 1-6 ovan gäller i den utsträckning det inte kan anses som orimligt. 8 Ansvar för att avhjälpa skador. Den som orsakat en skada eller olägenhet ansvarar för att avhjälpa skadan. 9 Stoppregeln. En åtgärd får inte vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att miljön försämras avsevärt. 17

3. Beskrivning av Västerslätt industriområde 3.1 Inledning 3.1.1 Beskrivning av industriområdet Västerslätt industriområde är Umeås största och äldsta industriområde. Inom området bedriver ca 170 företag verksamhet. Många branscher är representerade men en tyngdpunkt ligger inom transportområdet med åkerier och fordonsverkstäder. Industriområdet ligger väster om staden och är ca 162 hektar stort (bilaga 1). Hela området sluttar mycket svagt åt söder. Norr om området ligger I 20-skogen som är ett gammalt militärt övningsområde. Som gräns mellan skogen och industriområde passerar väg 363 Hissjövägen. Regnvatten från delar av skogsområdet avrinner genom dagvattennätet på Västerslätt. Söder om området rinner Tvärån som är recipient för hela industriområdets dagvatten. Dagvattennätet är uppdelat på 7 olika delsystem som är uppdelade efter avrinningsområden. Varje delsystem har en utsläppspunkt till Tvärån. Idag förekommer ingen rening av dagvattnet. Marken består av ett 10-15 m mäktigt lerlager med inslag av sulfidjord (svartmocka). Under lerlagret finns ett sandlager med artesiskt grundvatten. 3.1.2 Tidigare arbete med dagvatten från Västerslätt Miljökontoret har under åren 1999 till 2003 inventerat ett stort antal verksamheter i Västerslättsområdet Huvuddelen av arbetet genomfördes i projektform i projekt Västerslätt. Detta arbete redovisas i rapporten av Hermansson och Adsten (2000). Efter det förberedande arbetet i projektet gjordes inventerings- och tillsynsbesök hos de verksamheter som enligt miljöbalken klassas som miljöfarlig verksamhet. Besöken utfördes under tiden oktober 99 tom mars-00. Tillsynen avsedde alla typer av miljöfarlig verksamhet men en viktig del av projektet var att spåra källor för miljöfarliga utsläpp till dagvattnet. Miljökontoret fann flera företag som utan eller med bristfällig oljeavskiljning leder avloppsvatten från verksamheten ut till dagvattnet. Som exempel kan sägas att en anläggning för fordonstvätt där verksamheten omfattar 15 000 större fordon per år hade en oljeavskiljare på 3.5 m 3. Oljeavskiljaren var utrustad med en trasig larmklocka och oklarheter fanns när tömning senast skett. Detta avlopp är anslutet till dagvattennätet. Ingen av de företag som besöktes hade aktiv kontroll av utgående avloppsvatten och inget företag var utrustad med provtagningsbrunn före utsläpp till spill eller dagvattennätet (Hermansson, 2000). Miljökontoret gjorde därefter den samlade bedömningen att en uppenbar risk föreligger för olägenheter i miljön, för växt- och djurliv, när olje- och tungmetallhaltigt avloppsvatten släpps ut i Tvärån. Det kommunala bolaget UMEVA som är huvudman för avloppsnätet och som av miljökontoret därmed anses vara ansvarig för utsläppen av dagvatten till Tvärån förelades att inkomma med förslag till åtgärder med en tillhörande tidsplan för att upphöra med dessa utsläpp samt upprätta ett förslag på kontrollprogram. Med anledning av föreläggandet startade UMEVA en utredning. En viktig del av utredningen har varit Mikael Waldenborgs examensarbete på Miljö- och hälsoskyddsprogrammet vid Umeå universitet: Spårning av föroreningskällor i Västerslätts dagvattensystem. I varje delsystem placerades lämpliga provpunkter ut. Trots en omfattande mätserie visade det sig svårt att spåra enskilda verksamheter som källor till utsläppen. Men mätningarna visade att vissa delsystem var mer förorenad en andra. 18

3.2 Dagvattnets sammansättning Vattnet som mynnar ut i utsläppspunkten C (bilaga 1) är i princip sammansatt av fyra olika fraktioner. 1. Dagvatten från industriområdet 2. Vägdagvatten från väg 363, Hissjövägen 3. Vatten ifrån företagens verksamheter, tex. spillvatten från fordonstvättar. 4. Dagvatten från I 20 skogen Förutom dessa fraktioner tillkommer dräneringsvatten och inläckage i ledningar från grundvattnet. Den 7 maj 1998 gjordes en analys vid Spårvägen 26-30 som visade på 1600 mg/l opolära alifatiska kolväten (Hermansson, 2000). Gränsvärde för utsläpp av opolära alifatiska kolväten i kommunal avloppsanläggning är för företag är 100 mg/l. Stor försiktighet bör genomsyra tolkningar av mätningar av föroreningsmängder. Osäkerheten är stor i och med att föroreningskoncentrationen varierar så kraftigt beroende på när ett prov är taget (Naturvårdsverket, 1996). Från mitten av oktober till mitten av november 2001 utfördes ecoscopemätningar i området. Ecoscope är ett system för passiv provtagning av organiska föreningar och metaller. Metoden är mer kvalitativ än kvantitativ och syftar främst till att påvisa haltskillnader i dagvattnets olika delar. Resultaten anges i ng/g jonbytarmassa respektive ng/ml lösningsmedel. Dessa storheter går inte att översätta till halter som mg/l. Totalt placerades 53 provtagare ut på 44 provpunkter. I samtliga recipient och mynningspunkter placerades, som säkerhetsmarginal, två provtagare ut. Placeringen av provtagare och indelningen av olika avrinningsområden redovisas i bilaga 2. Utseendet på mätaren visas i bild 2. Resultatet från undersökningarna visar att förhöjda föroreningshalter förekommer huvudsakligen i Bild 2. Ecoscopemätare delsystemen C, F, G. Delsystemen F och G har främst förhöjda metallhalter medan däremot C har höga halter organiska föroreningar. Anmärkningsvärt kan sägas att referenspunkten i Tvärån strax uppströms industriområdet visar generellt sett högre värden i jämförelse med referenspunkten nedströms området (Waldenborg, 2002 a). De organiska föroreningarna som påvisas i utloppet från område C domineras helt av alkylerade bensener (bensenring med en alkylgrupp). Analys av provpunkter inom område C visar skillnader mellan den högra respektive den vänstra linjen av nätet. Den vänstra linjen innehåller mycket alkylerade bensener medan den högra domineras av alifater. Anmärkningsvärt kan sägas att provpunkten vid inloppet till området från I20-skogen (CC3 bilaga 2) generellt sett visar högre metallhalter (Cu, Ni, Cd, Pb) en det som lämnar området vid utloppet C (Waldenborg, 2002 b). 3.2.1. Dagvatten från Industriområdet Den del av industriområdet som benämns område C (bilaga 1) har en area på ca 60 hektar. Företagen på området domineras av företag i transportbranschen, t.ex. Umeå bilfrakt, 19

bilprovningen och Danzas lastbilcentral. Området karakteriseras av stora parkeringar och relativt stora byggnader. Vid regntillfällen gör det snabba avrinningsförloppet på de hårdgjorda ytorna att utströmningen vid C helt domineras av denna fraktion. 2.3.2 Vägdagvatten från väg 363 Väg 363 Hissjövägen passerar som gräns mellan industriområdet norra del och I 20-skogen. Den del av vägen som bidrar med dagvatten till utsläppspunkten C är ca 1300 m lång. Vägen som är 9 m bred belastas av ca 6400 fordon/veckodygn. Längs med vägen löper även en separat 3 m bred gång och cykelväg. 3.2.3 Vatten från verksamheter på området Fordonstvättar inom Västerslätts industriområde släpper ut tvättvattnet till dagvattennätet via oljeavskiljare i olika storlekar. Från fordonstvättar generellt varierar utsläppen av farliga ämnen kraftigt beroende på en mängd variabler: hur många fordon som tvättas, val av rengöringskemikalier, storlek och skötsel av oljeavskiljare, sammankoppling av skilda verksamheter mm. Förutom mineralolja (opolära alifatiska kolväten) innehåller avloppsvattnet även tungmetaller, tensider från rengöringsmedel och andra föroreningar. Undersökningar i några svenska kommuner pekar ut fordonstvättar som en betydande kadmiumkälla (Hermansson, 2000). Traditionella oljeavskiljare bygger på den fysikaliska principen att olja har lägre densitet än vatten. Avfettningsmedel som tidigare användes var nästan uteslutande petroleumbaserade kallavfettningsmedel. Numera har en övergång allt mer skett till dels alkalisk avfettning och mikroavfettning, vilka som är mindre skadliga ur hälso- och miljösynpunkt. Dock medför de en emulgering av oljan som leder till att oljeavskiljarna inte når önskad effekt. Detta teoretiska resonemang styrks av personal med ansvar för kontroll och tömning av oljeavskiljare för en industrifastighet där samtliga oljeavskiljare är anslutna till dagvattennätet. Fastighetsskötaren menar att det oftast inte finns en ordentlig skiktning av olja och vatten utan att det är en grå emulsion av olja och vatten (Hermansson, 2000). Under vinterhalvåret när nederbörden kommer i form av snö och det är tjäle i marken som ger att inläckage och mängden dräneringsvatten är minimal torde denna fraktion vara en stor del av vattnet som rinner ut i Tvärån vid utsläppspunkten C. Detta syns tydligt på bild 3. Även vid torrperioder under sommaren borde fraktionen vara betydande. 20

Bild 3. Vinterbild från dagvattennätet. Februari 2003. 3.2.4 Dagvatten från I20 I20 skogen har tidigare varit ett militärt övningsfält. Det vatten som rinner in till område C härstammar från två avrinningsområden på 175 respektive 50 hektar (WSP, 2002). Direkt i anslutning till Hissjövägen finns några bostadshus i övrigt består området av enbart naturmark med blandad skog med övervägande delen gran. Trots den stora arean blir bidraget till dagvattnet relativt litet beroende på avsaknaden av hårdgjorda ytor. Även med hänsyn till områdets historia som militärt övningsområde borde dagvattnet från området kunna betraktas som förhållandevis rent. 4. Resultat 4.1 Avrinning 4.1.1 Beräkning För att få en bra approximation kombineras tid area metoden med den rationella metoden. Området har delats upp i 10 minuters isokliner, dvs. för den första gränsen kommer vattenpartiklar nedströms gränsen att maximalt avrinna på 10 minuter medan uppströms gränsen avrinner de som snabbast på >10 minuter. Regndata för ett ettårsregn används Isoklinerna har för industriområdet ritats in på en karta i skala 1:5000 medan för I-20 skogen 1:15000. På kartan 1:5000 har hänsyn tagits till vattendelare inom avrinningsområdet. Beräkningsförutsättningar som använts redovisas i tabell 8. 21

Tabell 8. Beräkningsförutsättningar. Faktor Avseende Storlek Referens Rinntid (m/s) Ledningar 1,0 Avd. VA-teknik, LTU, 1999 Mark, diken 0,5 WSP 2002 Avrinningskoefficienter ( ϕ ) Naturmark 0,01 WSP 2002 Flackt industriområde 0,6 Avd. VA-teknik, LTU, 1999 Areorna på de olika ytorna som skapas av de olika isoklinerna har uppskattats på ovan nämnda kartor och redovisas i tabell 9. Hur mycket vatten ett område bidrar med vid olika regn beror förutom på arean till stor del av avrinningskoefficienten (ϕ). För att undersöka vilket område som ger det största bidraget är det produkten mellan ϕ och arean som är av intresse. Produkten för de olika delområdena som begränsas av isoklinerna redovisas i tabell 9. Tabell 9. Areor och markanvändning för de olika delytorna. Område (min) Area samt markanvändning Area * ϕ 10 15,7 ha industriområde 9,42 20 33,5 ha industriområde 1 ha naturmark 20,11 30 10,3 ha industriområde 16,5 ha naturmark 6,35 40 27,5 ha naturmark 0,28 50 38,0 ha naturmark 0,38 60 36,0 ha naturmark 0,36 70 33,0 ha naturmark 0,33 80 30,0 ha naturmark 0,30 90 23,0 ha naturmark 0,23 100 18,0 ha naturmark 0,18 För att beräkna det dimensionerande flödet använder man den rationella metoden på de olika delområdena. För varje varaktighet använder man den största sammanlagda produkten (A*ϕ) som man kan få för områden som är placerad bredvid varandra. Ex. för ett regn med varaktigheten 20 min får man det högsta värdet för de två områdena som begränsas av isoklinerna 10 respektive 20 min. Beräkning av det dimensionerande flödet för hela avrinningsområdet redovisas i tabell 10. Tabell 10. Beräkning av det dimensionerande flödet för hela området. Varaktighet (min) Intensitet (l/s,ha) Maximal (Area*ϕ) Q dim (l/s) (ha) 10 104,0 20,11 2091,4 20 69,1 29,52 2039,7 40 42,1 36,11 1520,1 60 31,5 36,85 1160,7 22