SMS frågor i urval från regional konferens den 30 mars 2012

SMS frågor i urval från regional konferens den 30 mars 2012

Aktuellt på vårdnadsområdet Gunilla Cederström, utredare på Socialstyrelsen kontakt: gunilla.cederstrom@socialstyrelsen.se Är det 50000 barn vars föräldrar separerar eller är det 50000 barn vars föräldrar tvistar? Det är 50000 barn vars föräldrar separerar varje år. Beslut om insats mot en förälders vilja, skall detta beslut fattas av socialnämnden även om beslutet avser ex psykiatrisk utredning? Ja, det är socialtjänsten som ska besluta om barnet ska få utredningen eller behandlingen. Ytterligare frågor Kommer Domstolsverket att nås av detta projekt? Är det något du tycker saknas som bör göras? Måste socialtjänsten bli inblandad vid t ex Bup kontakt om en förälder inte vill? Vilken typ av riskbedömningsmetod skulle socialstyrelsen rekommendera?

Handläggningsprocessen i vårdnadstvister Annika Rejmer, Rättssociologiska institutionen, Lunds universitet kontakt: annika.rejmer@soclaw.lu.se Det kom in mycket frågor om medling. Vilken metod används, förespråkas någon särskild metod, behövs någon särskild utbildning för att agera medlare? Flera högskoleuniversitet har hakat i detta och utbildar idag i medling. Jag tror att antalet medlare har ökat och deras professionalitet har ökat i och med att de också har gått utbildning. Och ja, det finns ett antal olika sätt att medla på utifrån olika metoder, beroende på hur konflikten ser ut. Hur ser ett genusperspektiv vid samarbetssamtal ut? Behandlas mammor och pappor lika t ex? I min enkät till föräldrar så tyckte inte papporna utan kände ofta att de var i en två mot ensituation. Och vad gäller pappor som hade invandrarbakgrund, för att citera en pappa så skrev han så här att vara pappa och invandrare är lika med då är det kört. De upplever det så. Finns det någon kontrollgrupp för de här siffrorna som visar på psykisk och fysisk ohälsa hos tvistande föräldrar med föräldrar som separerar men inte tvistar? Nej, men det jag fick göra för att få det jämförbart är att jag har använt mig av olika myndigheters statistik som har hjälpt mig att sätta det här mot genomsnitt i Sverige och så har jag jämfört det med den här föräldragruppen. Så ja, det är ett generellt representativt resultat.

Handläggningsprocessen i vårdnadstvister Finns det samarbete med barnpsykologer kring barnutredningar? Ingen aning, faktiskt. Man ser det ibland när man går igenom akterna men i vilken utsträckning och i vilken omfattning, det kan jag inte svara på. Hur tänker man kring barns rätt att träffa en förälder när denne inte vill? Det är det som är så intressant att det här problemet är så komplext för det finns så många olika ingångar. Det finns föräldrar som vill ha så mycket kontakt som möjligt med sina barn och så finns det föräldrar som försvinner. Barn har ju rättigheter till umgänge och vad man sagt hittills i familjerättshåll är att om en förälder inte är intresserad av att ha umgänge så blir det inget bra umgänge heller och då brukar man inte driva på det. Jag vet inte vad socialstyrelsen säger, men jag har sett siffror om att 24 25 procent av barnen inte har kontakt. Vem tar ansvar för barnets bästa? Det är en bra fråga. Barnets bästa är ett svårt begrepp att tillämpa och man ser och bedömer detta på olika sätt. Så fick vi då också höra att sen 2006 så lämnar man rekommendationer i vårdnadsutredningarna, men det är inte alltid som domstolen beaktar det, utan dömer på ett annat sätt. Det är flytande men domen är väl det avgörande och då är det domstolens bedömning av vad som är barnets bästa. Men om det är en överenskommelse som sker under tid som inte tar sig i huvudförhandling, då är det ju föräldrarnas syn på vad som är barnets bästa, även om det görs en kontroll av domaren.

Handläggningsprocessen i vårdnadstvister Hur tror ni att en man i vårdnadstvist uppfattar en inbjudan till konferens om barnets rättigheter, där sex kvinnor skall tala och fyra kvinnor arrangerar? Rättslöst? Den här konferensen är inte till för föräldrar i tvist primärt utan vänder sig till professionella och om vi tittar runt omkring här i salen så kan vi se vilket kön som dominerar och det är kvinnor. Ska jag koppla det till forskarna så kan jag tala om att vi är ett hop medelålders tanter som är intresserade av de här frågorna. Anna Singer i Uppsala har lyckats rekrytera en manlig doktorand och han finns här i Göteborg. Men vi vill jättegärna ha in fler män, och jag tror att det gäller socionom professionen, det gäller forskarna, och vet ni varför män höjer nämligen status och lönerna. Jag vill säga att vi är jätteglada över varje man som är här idag, ni ska känna er särskilt varmt välkomna. Vilka förslag har ni när det gäller att få mer utprövade arbetsmetoder för samarbetssamtal och domarmedling? 70 procent jobbar efter egna erfarenhetsbaserade metoder. Jag tror att man kan gräva där man står och utvärdera det man faktiskt gör och dokumentera det. Jag är helt övertygad om att det finns ett antal kommuner i landet som har jättebra fungerande metoder, men de är inte dokumenterade och utvärderade. Sen därefter kan man också börja titta efter hur gör man internationellt. Jag är förutom delaktig i det här projektet, som är ett bra exempel, också delaktig i södertörnprojektet där man testar den norska modellen med konflikt och försoning och en amerikansk modell som heter Parenting Coordinator. Där bedriver vi en utvärdering utifrån en svensk kontext. Sen tror jag att vi utifrån en svensk kontext behöver utveckla egna metoder, egna insatser som är anpassade för oss här.

Handläggningsprocessen i vårdnadstvister Hur ser man på problemet med osanna anklagelser om våld och övergrepp? Jag skulle bara vilja säga det att sanningen är relativ och olika människor kan uppleva situationer på olika sätt. Om man ska koppla detta till våld, eftersom jag varit involverad i utvärdering av barnahus och också kvinnovåld i Malmö, så har jag inte mött en enda misstänkt gärningsman som säger sig ha gjort det här, att man har kränkt med flit. Man ser och upplever saker på olika sätt. Även om det är anmälningar och det inte blir något åtal så betyder det inte att det inte har hänt. Det betyder bara att man inte kan bevisa det man har anmält, och det är viktigt att ha med sig. Så vad jag vill säga är att det finns inget patent på sanningen, den är relativ och det är människor som upplever detta, och det måste man ha med sig i den här frågan. Ytterligare frågor Finns det tankar på att se över befogenheter för den person som deltar som umgängesstöd? Exempel på fall med gemensam vårdnad: pappan har bara umgänge när han vill. Uteblir ofta. Om mamman planerar annat och ej finns med barnet just den gång då pappan kommer, riskerar hon att förlora vårdnaden. Hur kan det vara barnets bästa? Enligt Wikipedia utsätter en kvinnlig chef sina anställda för mobbing i dubbelt så hög utsträckning som en manlig chef. Kan detta översättas till mönster inom familjen? Är t ex Utväg ett stöd som nämnden kan besluta om mot en vårdnadshavares vilja?

Handläggningsprocessen i vårdnadstvister Finns det någon information om hur mammas våld mot pappa och barn uppmärksammas? Psykiskt och fysiskt. Finns det samarbete med barnpsykologer kring barnutredningar? Hur tänker man kring barns rätt att träffa en förälder när denne inte vill? Finns det någon statistik över om familjerätterna har blivit fler/större när vårdnadstvisterna har ökat med 58%? Det kom nyligen en rapport om att mammor oftare är hårdhänta mot barn. Finns det något som säger att handläggarna har det i åtanke vid handläggningen? 2006 kom lagen som ger utsatta barn en möjlighet att få hjälp och skydd från den förälder som skadar dem eller deras andra förälder. Men varför ser man fortfarande så lite till barnen? Hur ser det ut med psykisk ohälsa, missbruk, tidig instabilitet etc hos separerade föräldrar som inte tvistar? Finns det någon kontrollgrupp? Vad gör man när den andra partnern struntar i det som har bestämts? Har KBT prövats för samarbetssamtal? Är en ny partner bra eller dåligt för barnen? Vilka krav ställs på medlare? Vem kan anlitas som medlare? Pågår arbete med att få in bbic i vårdnadsutredningar?

Handläggningsprocessen i vårdnadstvister Behandlas mamman och pappan likvärdigt av utredare och domstol? Finns det något som säger vilken förälder som är bäst på att skydda barnet? (Förutsättningen är ingen fysisk eller psykisk sjukdom). Tingsrätterna arbetar med överenskommelser mellan föräldrarna, men väljer att bortse ifrån våra riskbedömningar. Vem tar ansvar för barnets bästa? Vilka förslag har ni när det gäller att få mer utprövade arbetsmetoder för samarbetssamtal och domarmedling? När man använder sig av medling i vårdnadstvister, är det då metoden medling vid brott man använder sig av? Hur öka och höja kompentensen hos domarkåren? Hur stor procent av barn efter skilsmässa bor i växelvis boende/varannan vecka/dag? Varför blir det så få samarbetssamtal? Vad är man missnöjd med?

Barns delaktighet i familjerättsliga processer Karin Röbäck, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet och FoU i Väst/GR kontakt: karin.roback@socwork.gu.se Talar Karin om barnets röst i utredningar eller domar eller blandat? Lite både och. I det som jag har gjort så är det framför allt de juridiska domarna som jag skriver om. Men jag har vårdnadsutredningar i några utvalda fall, där jag har gjort aktstudier. Mycket annan forskning handlar också mer om vårdnadsutredningar och den här första processen. Så det är både och. Sen har det kommit många frågor om hur man vet vad som är barnets vilja. På vilket sätt är det bäst att arbeta för att få veta viljan? Det är en väldigt bra fråga och verkligen inte en enkelbesvarad fråga så här på en halv minut. Men jag tror det är oerhört viktigt att dels skapa en trygg situation där barnet kan ta ställning till vad är det jag har att uttala mig om, i vilket sammanhang är detta, vad kommer det här att användas till. För barn gör också avgöranden kring vad kan jag säga, vad vill jag säga och så. Det är en del i det. Och för att få barns tillit och få de att prata överhuvudtaget så behöver vi naturligtvis fundera över hur vi gör detta på bästa sätt.

Barns delaktighet i familjerättsliga processer Hur kan man undvika att barn behöver ta ställning i föräldrars konflikter? Jag skulle vilja på ett sätt vända på den frågan och ställa frågan om vi måste vara så himla rädda för det faktiskt. Utifrån den här tanken om att barn i svåra konflikterna, när det handlar om mycket annat än bara vårdnad, boende och umgänge vilket varit väldigt tydligt här under dagen tycker jag, så är det inte så himla konstigt att barn faktiskt tar ställning. De flesta barn vill ha kontakt med båda sina föräldrar. Om barn säger att de inte vill det eller att de vill ha det på ett specifikt annat sätt, så säger det någonting om både deras vilja men också deras situation. Åsa Landberg är psykolog på Rädda Barnen och har vart väldigt tydlig med att syftet att lyssna på barn är tvåfaldigt. Det ena är att vi ska ta vara på barns rättigheter att bli hörda, det andra är att veta något om deras situation. Och det är en signal om att någonting inte kanske är som vi önskar för de här barnen som säger att de inte vill. Därmed inte helt tydligt varför eller så, det kan ha massor av olika orsaker, men det ger oss en signal om att här är det någonting som vi behöver hantera. Jag tycker inte vi ska vara så himla rädda för det, det är de ärendena vi får, de andra familjerna de löser detta. Däremot tror jag vi ska tänka på vad det är som vi vill höra och inte höra. Är det så att det är jobbigare för oss att höra att ett barn inte vill ha kontakt med en förälder eller att barnet är rädd för en förälder, så vill vi inte lyssna på det kanske. Jag tror det var Anna som var inne på det tidigare, det behövs lite mod att lyssna på barn och höra de här ibland himla obekväma sanningarna. Det är barnens verklighet och vi kan ändå gå hem när arbetsdagen är slut. Orkar inte vi höra det då tycker jag att då får vi fundera på vad vi håller på med för vi kan ändå gå någon annanstans, vi måste hitta vägar för att stötta de här barnen.

Barns delaktighet i familjerättsliga processer Ytterligare frågor Vid trauma (PTSD) sägs det att barn inte kan uttrycka sina egna behov och/eller känslor/viljor? Förklara varför 7 kommer före 8 i stegen. Vad säger du om att få barn egentligen kan uttrycka sin vilja? Varför har man inte beslutat om att barnet får vara part i dessa sammanhang? Är män välkomna framförallt för att det kan höja er status och löner eller tror ni att vi kan tillföra något annat? Hur kan man undvika att barn behöver ta ställning i föräldrars konflikter? Vid LVU mål och vårdnadsmål bortser man ofta från barnens vilja till kontakt med en förälder. Hur går det ihop med att man ska lyssna på barnen? Varför anläggs alltid ett genusperspektiv på våldsproblematiken? På vilka olika sätt kan skolpersonal stödja barnets vars föräldrar är i vårdnadstvist? Finns det forskning om emotionsarbete bland socialarbetare som arbetar med familjerätt? Duger mannen bara till att höja status och lön? Sexistiskt. Finns det någon allmän uppfattning om föräldrar kan påverka barnens vilja? Hur säkerställer man att barnens vilja verkligen är deras? Barn kan manipuleras genom bestraffningar, hot och lögner. Hur ser du på debatten om parental alienation? Hur bör vi tänka om barns vilja och behov när barnen varit utsatta eller bevittnat/upplevt våld, hot och övergrepp vilket lett till att barnet traumatiserats?

Barns delaktighet i familjerättsliga processer När man lyssnat på barn, har man då funderat över föräldrars vilja och hur barnen vistats hos föräldrarna? Kan någon av föräldrarnas vilja ha förts över till barnet? Vilken utbildning har man för att analysera barnets svar och rapportera det utan att lämna ut barnet? Har du idéer om hur vi får vuxna att våga/kunna prata med små barn? Finns det någon tvekan om att barnen vill ha lika tillgång till båda sina föräldrar? Vem förlorar mest av att barnets positiva vilja inte redovisas? Barnen, fäderna eller mödrarna? Har pappors förmåga att se barns behov ökat de senaste åren? Syns det även att män i större utsträckning vinner i vårdnadstvister? Otydlighet kring Karins inlägg att det handlar om delaktighet i verkställighet och inte familjerättsliga processer i allmänhet.

Föräldrars röster i vårdnadstvister Sophia Lövgren, brukarorganisationen Makalösa föräldrar kontakt: gs@makalosa.org Hur många medlemmar innefattar Makalösa föräldrar? Vi har ungefär 1500 2000. Men jag vill poängtera att alla våra projekt inte utgår ifrån att man måste vara medlem, när vi åker till Botkyrka eller Södertälje och så vidare. Så där är ytterligare några tusen som innefattas i de projekten. Hur är könsfördelningen på vilka som är boendeföräldrar och umgängesföräldrar? Ja, i sou utredningen som kom ut förra året tror jag sa att det fortfarande är runt 70 procent kvinnor. Tror du det behövs mer ekonomisk rådgivning? Ja, definitivt. Ekonomisk rådgivning men även rådgivning för mycket bättre stöd när man blir förälder. Det finns väldigt mkt oklarheter i regler och riktlinjer så det är vad man behöver gå in med. Borde inte föreningen heta Makelösa föräldrar? Ja, (skratt), men då blir det ju lite grammatiskt svårt att ständigt betona det. Vi har gått från enastående föräldrar till makalösa, vi kanske ska gå över till stjärnfamiljen och byta namn rätt ofta så blir alla glada.

Föräldrars röster i vårdnadstvister Många har dålig ekonomi. Varför inte låta den andre föräldern vara delaktig för att kunna jobba mer och därmed få bättre ekonomi? Jag förstår inte den frågan, jag sitter inte och hindrar någon att jobba och inte min förening heller. Det verkar som att det finns någon outtalad agenda med att det finns föräldrar som aktivt hindrar umgänge och jag kan bara säga att jag träffar inte sådana föräldrar. Det är inte min erfarenhet. Antingen så är de genuint oroliga och rädda för sina barn eller så vill de inget hellre än att det ska vara delat och jämställd föräldraskap. Så det är inte min erfarenhet. Varför finns inte alternativet att boendeföräldrarna hindrar umgänge bland alternativen, det är ett vanligt fenomen? Då antar jag att frågan avser alternativen i enkäten och det blir ju rätt självklart för att det var boendeföräldrarna själva som fick välja att svara det var ingen som uppgav att de hade medvetet hindrat umgänget, det är det svaret. Men vad jag skulle vilja stanna på är att det skulle vara ett vanligt fenomen. (forts. på s 15)

(fortsättning från s. 14) Föräldrars röster i vårdnadstvister Jag kanske inte tydliggjorde innan att Sveriges Makalösa förälder har ett stort flöde av medlemmar som tycker att identiteten ensam förälder är viktig. Det tycker man generellt sett inte mer än under några år. Det finns en grupp medlemmar som är med längre men en stor andel är medlem under några år och sedan går man vidare. Så det kommer varje år nästan tusen nya medlemmar. Och vi har alltså en stor andel umgängesföräldrar, både pappor och mammor. Jag möter därmed väldigt många ensamföräldrar och har i princip aldrig mött det, inte från umgängesföräldrarna heller. Det finns också till och med en liten grupp föräldrar som inte träffar sina barn alls och som är med oss för att de vill ha mod att börja träffa sina barn och därför vill de ingå i vårat sammanhang. Så det här med att det är ett vanligt fenomen, det tror jag inte. Jag har även frågat myndighetspersoner och får ungefär samma svar. Vad jag vill komma till är att jag tror att den här situationen som går ut på att sitta och försöka kommunicera är någonting som vi behöver titta vidare på. Då fick jag en idé när jag lyssnade på Anna som berättade att man med barn behöver kommunicera på rätt sätt så tänkte jag, ta det här på rätt sätt nu, att jag tror att det gäller föräldrar också. För att alla har inte riktigt den förmågan, tillfälligtvis eller långsiktigt, att faktiskt sitta ner och prata på det sättet som förväntas. Jag tror inte alls det är så enkelt som att socialsekreteraren är kvinna och då finner de två kvinnorna varandra, jag tror till och med det kan vara tvärtom ibland. Att det kan ligga mamman i fatet också. Men just det här att man kanske behöver kommunicera på annat sätt än att där sitter pappan i en stol och där sitter mamman i en stol och så ska vi prata, för det jag tror inte att alla kan och det skulle jag önska att vi kunde jobba vidare med.

Föräldrars röster i vårdnadstvister Ytterligare frågor Anser du att bostadsbidraget ska kunna betalas även till separerade föräldrar? Dvs vid växelvis boende. Ang sid 3 i presentationen. Det heter gemensam vårdnad, inte delad. Det är en värderingsskillnad i de två begreppen. Pedagogiskt viktigt. Borde inte staten gå in med ekonomiskt stöd istället för pappan? Det skulle säkert hjälpa barnen. Tror du att det behövs mer av ekonomisk rådgivning? Borde inte föreningen heta makelösa föräldrar? Många har dålig ekonomi. Varför inte låta den andre föräldern vara delaktig för att kunna jobba mer och därmed få bättre ekonomi? Hur är könsfördelningen på vilka som är boendeföräldrar och umgängesföräldrar? Varför sätts förälderns integritet framför barnens säkerhet och bästa? Ex att man förvarnar vid hembesök när det finns en möjlighet till drog och misshandelsproblem och nekar att man har problem. Undersöka sig? Varför har man inte specialister på värdekonflikter?

Kunskap, erfarenheter och idéer om stöd till barn och föräldrar i samband med svåra vårdnadstvister Anna Norlén, BUP Grinden, Stockholms Läns Landsting kontakt: anna.norlen@sll.se Besvarade frågor Finns det större möjlighet för Bup att ta emot barn och fortsätta behandling, efter 1 maj? Bra fråga. Ja, det skulle man väl kunna säga. Det handlar nog inte om så många barn men man kan säga att för en icke försumbar minoritet tror jag att det kommer vara till hjälp. Sen kommer det ju ändå gå till så att den vårdnadshavaren som vill söka hjälp för sitt barn måste gå via socialnämnden som kan besluta att man får söka vård. Men, socialnämnden kan inte besluta över BUP, det gillar vi inte, vi inom BUP. Så det kommer inte betyda att barn får den hjälpen, vi behöver som vanligt göra vår bedömning. Men vi kommer runt problemet med samtycke till vård som idag gör att vi säger nej till 30 40 barn om året som vi faktiskt skulle kunna ta emot och hjälpa, men idag inte kan för att den ena vårdnadshavaren inte samtycker till vården. Era samtal utgår från en fungerande förälder, ofta mamman, men vart vänder sig barn som är utsatta av båda föräldrar? Vi jobbar också med barn som är placerade, i familjehem eller jourhem. Och en förälder som funkar hyffsat bra eller inte så himla jättebra kanske, med uppbackning av hemmahos are och familjebehandlare och andra. Vi vill samarbeta med den som tar hand om barnet i vardagen och det behöver inte vara den biologiska föräldern. Jag skulle säga att vi har en ganska låg tröskel, många av föräldrar som går hos oss har mycket stöd för att orka med att komma och orka med att gå klart behandlingen.

Kunskap, erfarenhet och idéer Har du något råd till bvc som möter barn och föräldrar i den här situationen? Det är också en väldigt bra fråga för vi vet ju att bvc och mvc sköterskor har en väldig fingertoppskänsla, de märker ju direkt när något inte stämmer, men de är inte så bra på att anmäla det. Jag tror att ett råd är att utveckla riktlinjer för hur man gör anmälan. Och att man inte behöver göra det ensam, att man tar med sin chef. Att man lämnar information till föräldrarna om att nu gör jag den här anmälan och vad det kommer att leda till. Man kanske kan ha ett informationsblad som mamman, för det är oftast hon som kommer till mvc och bvc, kan ta med sig hem. Jag tror mycket på rutiner och riktlinjer för det där, att stötta personalen att våga anmäla. Och hur pratar man med den här mamman och pappan nästa gång vi ses, det är ju såklart jättepyrt. Nu har jag liksom anmält er till socialtjänsten, men vi måste fortsätta att samarbeta ändå. En väg är ju att också göra det i ett möte tillsammans så att det inte blir anmälan ange, utan det som det är tänkt ni behöver hjälp och nu leder jag er dit där hjälpen kanske finns.

Kunskap, erfarenhet och idéer Vad är det i umgängen som skapar påfrestningar för barnet? Jag tror att det är många olika nivåer som kan vara stressande för barn. Dels om det har gått väldigt lång tid och man inte har träffats. Har barnet också en upplevelse av att det här är en förälder som har utsatt mig så är man också väldigt rädd för att det ska hända igen. Ibland är det väldigt oklart för barnet vem är umgängesstödet och vad vet den om mig och min historia. Där tror jag man kan göra väldigt mycket för att stötta barnet genom att prata tillsammans innan om att umgängesstödet vet faktiskt vad du har berättat och kommer att vara extra vaksam på vissa situationer. Inte gå och sätta sig i ett rum bredvid och läsa tidningen utan faktiskt vara med. Så att känna sig utlämnad och oskyddad trots att man har någon med. Rädda barnen kom med en rapport för några år sen där titeln var så talande Innerst inne var jag rädd, och det tycker jag att många barn beskriver. Att trots att de hade umgängesstöd så kändes det inte tryggt. Tittar ni även efter psykiska problem eller personlighetsstörningar hos föräldern? Vi bedömer ju inte det, det är ju en fråga för vuxenpsykiatrin. Men vi tycker ju att vi märker när det föreligger och då försöker vi ju remittera. Nu träffar vi ju mest mammor och väldigt många av dem har ju en egen vuxenpsykiatrisk problematik. Ibland på grund av egen utsatthet de har ju också ofta traumasymptom själva som vuxna. Att vara förälder och ha posttraumatiskt stressyndrom är ingen bra kombination. Så vi remitterar många föräldrar till vuxenpsykiatriskt stöd så de ska få den hjälp som de behöver där.

Kunskap, erfarenhet och idéer Ingen kontakt med förövare under behandling, men det finns Bup som arbetar tillsammans med förövare. Hur kommer det sig att ni inte gör det? Då vet jag inte hur de gör de som jobbar tillsammans. Jag tänker att det är en inbyggd motsättning, om man ska kunna bearbeta sina traumatiska erfarenheter då behöver jag, det är ju en del i traumabehandlingen, att verkligen gå in i hur var det, vad var det som hände mig. Är det då min förälder som har utsatt mig så kan jag inte samspela och samarbeta med den personen nästa dag på ett fritt sätt, då blir det så att barnen måste välja ska jag samarbeta med min förälder eller ska jag samarbeta med min behandlare och då väljer barn föräldern, naturligtvis. Och då blir behandlingen meningslös, det är min erfarenhet. Då kommer barnen dit och sitter av tiden men de går inte in i behandlingen därför att de vet att imorgon ska jag träffa mamma eller pappa. Vi samarbetar mycket med förövande föräldrar, men de kommer inte till behandlingsrummet på samma tidpunkt som barnet, men de kan ju vara vårdnadshavare, de har rätt till information, de kan ha nytta av, även om de inte är vårdnadshavare, att få veta vad vi arbetar med. Och är den andra vårdnadshavaren okej med det så är det ofta bra. Så vi har ju mycket kontakt med de förövande, men inte i samspelsbehandling.

Kunskap, erfarenhet och idéer Kan en förälder påverka barnet negativt mot den andra föräldern i samband med en tvist? Ja, skulle jag vilja säga, det är ju självklart. Jag tänker att när vi beskriver sunda, bra och nära relationer till våra barn då räknar vi med att vi föräldrar påverkar våra barn på en massa olika nivåer. Det ingår i att ha en nära känslomässig relation. Det ska vara så, det är helt i sin ordning. Och självklart finns de aspekterna också när en förälder har en stark åsikt som är negativ som har med ens barn att göra. Det är ju väldigt svårt att få det att inte spilla ner till barnet. Däremot så tycker jag att många föräldrar gör väldigt mycket och lägger sig vinn om att inte prata illa om varandra ändå, sen så lyckas de mer eller mindre med det, men de är rätt medvetna om att det inte är bra och gör vad de kan. Men det får vi räkna med, att föräldrar påverkar sina barn och det är i grunden en bra mekanism. Undersökningar visar att mammor oftare är hårdhänta mot barn, är det någonting ni märker på Grinden? Jag skulle vilja säga att undersökningar visar att mammor och pappor är ungefär lika aktiva som utövare av aga men det är uppdelat, mammor verkar mer slå små barn och pappor de äldre. Så mammor är inte oftare hårdhänta mot barn än pappor. Man vet också att människor som är påfrestade lättare tar till våld, det ser vi också hos våldsutsatta mammor, det finns en tendens att de mammorna också använder aga för att de inte är i balans och inte mår bra. Det är ju ofta ett mål med föräldrainsatserna i olika program som riktar sig mot våldsutsatta barn, att man ska stärka mammornas föräldraförmåga för att de inte ska slå. Vi behöver vara medvetna om att det är en ökad risk när man är våldsutsatt förälder att man för våldet vidare fast man har så extremt dåliga erfarenheter. Nu menar inte jag att alla våldsutsatta föräldrar också slår sina barn, men vi vet att det är en ökad risk för det.

Kunskap, erfarenhet och idéer Är det viktigt att umgängesstödjaren har kunskap eller kan det vara ok med en ung student? Jag har en väldig tilltro till unga studenter men jag tror man ska välja noga i vilka lägen man anlitar en sådan person som kontaktperson eller umgängesstödjare. I de ärenden som jag beskrev där vi har kombinationen ett barn som upplever sig utsatt av sin förälder och sen ska ha umgänge, då tycker jag att egentligen att vi skulle göra någonting som är ett behandlingsupplägg. Där BUP börjar och kontaktsekreterare eller umgängesstöd tar vid eller att vi samarbetar parallellt under en period. Sen i framtiden när vi har fått rull på det där och alla känner sig trygga, då kan den unga studenten vara med så man får tänka sig en kedja där.

Kunskap, erfarenhet och idéer Ytterligare frågor Har du något råd till bvc som möter barn och föräldrar i den här situationen? Träffar du även de ytterst välanpassade barnen som inte utvecklat så mycket av klassiska symptom? Hur kan SoL se på och inte agera när ett barn far illa i en vårdnadstvist? Har du någon erfarenhet av att socialtjänsten gått in med LVU pga vårdnadstvist? Vem kan barnet prata med när den ena föräldern säger nej till barnet och den andra föräldern säger ja? Är omsorgssvikt (två föräldrars oförmåga att samarbeta) en barnpsykiatrisk problematik? Hur behandlar ni föräldrar med PTSD som inte kvalar in i vuxenpsyk? Hur tänker Bup kring alla de anmälningar om sexuellt utnyttjande eller våldtagna barn som haglar under en vårdnadstvist som sällan leder till fällande dom eller åtal? Vem ska prata med barn som inte har psykiatriska symptom men som lider av en vårdnadstvist? Ers samtal utgår från en fungerande förälder, ofta mamman, men vart vänder sig barn som är utsatta av båda föräldrar? Sättet man jobbar på Bup för att kunna använda metoder, hur tänker du om att ge sig in i sådana metoder? Hur långt bakåt i tiden hämtar socialtjänsten upplysningar vid utredningar i vårdnadstvister? Gemensam vårdnad, en hög och en låginkomstagare. Har barnen rätt till samma standard i båda hemmen genom underhållsbidrag? Angående scenen med pappan vid barnvagnen. Den som beskrev situationen kanske ville förmedla sin egen uppfattning i fråga efter att ha träffat både mamman och pappan.

Kunskap, erfarenhet och idéer Hur redovisar man i text nallesamtal osv? Gemensam vårdnad, en hög och en låginkomstagare. Har barnen rätt till samma standard i båda hemmen genom underhållsbidrag? Angående scenen med pappan vid barnvagnen. Den som beskrev situationen kanske ville förmedla sin egen uppfattning i fråga efter att ha träffat både mamman och pappan. Kan en förälder påverka barnet negativt mot den andra föräldern i samband med tvist? Finns det fördelar med att ett barn träffar en barn och ungdomspsykolog av det egna könet?

Genombrottsprojektet Barnets rättigheter i vårdnadstvister Hur kommer barns och föräldrars röster fram i projektet? Referensgrupper? Nej, det finns det tyvärr inte. I ett annat projekt som jag nämnde förut, Pinnochioprojektet, då hade vi det så i teamen att man hade knutit referenspersoner till sig. Men det är en jättebra fråga, vi ska tänka på hur vi ska kunna göra det. (Ylva Söderlind Göthner, Allmänna Barnhuset) Ytterligare frågor Har socialstyrelsen fått någon feedback på hur föräldrar i vårdnadstvister ser på projektet? Till Ale: Om föräldrar, under utredning, hänvisades till er och sökte familjerättsligt stöd blev de beviljade det eller valde ni att avvakta pga pågående utredning? Kommer alla sms frågor att redovisas? Det kan vara bra diskussionsunderlag. Hur gör ni i det fall där familjerätten anmäler? Nu när ni håller på att utvecklar arbetet i projektet, inkluderar ni även de familjer med hedersproblematik? Fråga till familjerättsbyrån: vad är ert uppdrag i förhållande till de egna familjerättsenheterna i de egna stadsdelarna? Finns det juridiska hinder att börja samarbeta innan samtycke inhämtats?

Genombrottsprojektet Barnets rättigheter i vårdnadstvister Finns det några samarbetshinder mellan familjerätten/socialtjänsten? Kan ni inte nyttja andra aktörer tex skolkuratorer till samtal med barnen? Skolverket gjorde en utvärdering 2012, kring vilka metoder som är verksamma i arbetet mot mobbning. Resultatet visade att olika insatser minskade pojkars mobbning. Andra metoder minskade flickors mobbning. För mer information om projektet, välkommen att kontakta: Ylva Söderlind Göthner ylva.soderlind.gothner@allmannabarnhuset.se Eva Maria Frisack eva maria.frisack@molndal.se Mona Karlsson mona.karlsson@ale.se Jenny Anberg jenny.anberg@ale.se Carina Tonhede carina.tonhede@socialresurs.goteborg