Omslag: Göteborgs Stad Grafiska Gruppen 120823-007-133 Foto: colourbox.com Folkhälsokartläggning i Örgryte-Härlanda 2012
Folkhälsokartläggning i Örgryte-Härlanda 2012 Dnr: N133-0357/12
Dnr: N133-0357/12 Göteborgs Stad Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltning, 2012 Diarienummer: N133-0357/12 Åsa Lundquist, Utvecklingsledare folkhälsa, Utvecklingsavdelningen, Stadsdelskontoret Extern arbetsgrupp som bistått i statistikinsamlingen och inspel respektive avsnitt: Barbara Rubinstein, Hälso- och sjukvårdskansliet, Västra Götalandsregionen (kapitel: Livsvillkor, s. 23; Livsmiljö och levnadsvanor, s. 52; Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel, s. 63) Ulla Kungur, Prevu, Sociala resursförvaltningen (kapitel: Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel, s. 63) Agnete Alderstig, Prevu, Sociala resursförvaltningen (kapitel: Tillsyn, s. 77) Selina Eriksson, HIV- och STI-samordare, Prevu, Sociala resursförvaltningen (kapitel: HBTQ-identitet och skillnader i hälsa, s.17; Målområde 8: Sexualitet och reproduktiv hälsa, s. 56) Emma Fäldt, Tillståndsenheten, Sociala resursförvaltningen (kapitel: Sexuellt tvång och våld, s. 58; Tillsyn och serveringstillstånd, s. 70; Tillsyn, s. 77) Senad Meldo, Brottsförebyggande arbetet, Polisen (kapitel: Tillsyn och serveringstillstånd, s. 70; Tillsyn, s. 77) Även Johanna Pettersson och Maja Philis, båda Utvecklingsavdelningen, har inkommit med synpunkter.
Dnr: N133-0357/12 Innehåll Förord... 4 Sammanfattning... 5 Inledning... 9 Syfte... 9 Metod... 9 Bakgrund... 10 Folkhälsa och den sociala dimensionen i hållbar utveckling... 12 Socioekonomiska faktorer... 13 Sociala skillnader i hälsa... 13 Förebyggbar ohälsa... 18 Befolkningsstruktur... 18 Befolkningsprognos för barn och unga... 19 Befolkningsprognos för vuxna... 21 Befolkningsprognos för äldre... 21 Folkhälsosituationen... 23 Livsvillkor... 23 Målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället... 24 Livsmiljö och levnadsvanor... 52 Målområde 3: Barn och ungas uppväxtvillkor... 52 Målområde 4: Hälsa i arbetslivet... 53 Målområde 5: Miljöer och produkter... 55 Målområde 8: Sexualitet och reproduktiv hälsa... 56 Målområde 9: Fysisk aktivitet... 58 Målområde 10: Matvanor och livsmedel... 60 Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel... 63 Målområde 11: Alkohol... 63 Målområde 11: Tobak... 70 Målområde 11: Narkotika... 77 Målområde 11: Spel... 78 Diskussion och slutsatser... 79 1. Bilaga... 86 Samband mellan hälsa och ekonomi 2. Bilaga:... 89 Sammanfattande statistiktabell 3. Bilaga... 90 Karta över stadsdelen och primärområden 4. Bilaga... 91 Barn och ungdomars psykiska hälsa 5. Bilaga... 92 Fördjupad förklaring till diagrammen för barn och ungas psykiska hälsa 6. Bilaga... 94 Förklaring till begrepp inom den psykiska hälsan 7. Bilaga... 95 Ordlista Index över indikatorerna i kartläggningen... 96 Litteraturförteckning... 97
Dnr: N133-0357/12 Förord Detta är den första större genomlysning av hela folkhälsoområdet, som genomförs i den nya stadsdelen som bildades 2011, utifrån den nationella folkhälsopolitikens elva målområden. Vart fjärde år kommer en kartläggning av denna karaktär att genomföras. Vi ser detta som ett viktigt steg i att lyfta folkhälsoperspektivet som en del av den sociala dimensionen inom arbetet med hållbar utveckling i stadsdelen. Vidare är en bred kartläggning viktig, för att dels över tid kunna följa trenderna och utvecklingen, och dels för att kunna ha ett heltäckande material som grund inför att nya långsiktiga planer och mål antas. Ambitionen är att kartläggningen kan bilda ett underlag för de politiska diskussionerna inför en ny mandatperiod, och vilka folkhälsopolitiska prioriteringar, som ska vidtas, men den kan även utgöra ett underlag vid planeringen av stadsdelsförvaltningens alla verksamheter. Vi anser därför att det är lämpligt att kartläggningen genomförs med fyra års intervall för att påbörja varje ny mandatperiod med en beskrivning av folkhälsosituationen i stadsdelen, ett så kallat nuläge. Ett annat skäl är att förändringar av livsvillkor, vanor och attityder tar lång tid vilket gör att mer säkra analyser först kan göras efter ett antal år, då förändringar mellan enskilda år kan vara slumpmässiga och ur ett statistiskt perspektiv svåra att värderas dess trovärdighet. Det är därmed inte nödvändigt att genomföra heltäckande kartläggningar allt för ofta. Kartläggningen bör ses som en uppslagsbok, och ett dokument att studera vid prioriteringar och planering av verksamhet, och för att få en samlad heltäckande bild av folkhälsosituationen i stadsdelen. Denna bild kan därefter kompletteras av de kortare uppföljningarna som är planerade att ske varje år. Dessa årliga och kortare uppföljningar är till för att följa upp arbetet med folkhälsoplanen och dess prioriterade mål. Folkhälsoplanen kommer i sin tur att ha sin utgångspunkt i respektive mandatperiods kartläggning. Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltning, september 2012 Katarina Othelius Mette Järvsén Åsa Lundquist Stadsdelsdirektör Utvecklingschef Utvecklingsledare - folkhälsa
Sammanfattning Sedan 1970-talet har de sociala skillnaderna i Sverige ökat, vilket betyder att skillnaderna i hälsa, inkomst, arbete och utbildning har ökat mellan olika grupper och mellan olika områden i samhället. En tänkbar förklaring är att inkomstspridningen och segregationen har ökat, och att utbildningssystemet inte längre ger samma utbildning till alla, utan att stora variationer mellan skolor och kommuner numera är ett faktum. Sammanfattat kan sägas att gapet mellan de som har hög respektive låg socioekonomisk position har ökat (Marmot & Vågerö, 2012). Även i Örgryte-Härlanda ses dessa skillnader. Alla förlorar i ett samhälle med stora skillnader mellan grupper, samtidigt som alla vinner på minskade skillnader oavsett vilken socioekonomisk status man har som individ. Ett samhälle med socioekonomiska skillnader är också ett samhälle med stora skillnader i hälsa mellan olika grupper. Skillnader i hälsa Den ojämnt fördelade hälsan i en befolkning beror på den ojämna fördelningen av makt, inkomster, varor och tjänster. Orättvisorna finns även i människors vardagsliv vad gäller tillgång till hälsovård, skolor och utbildning, arbetsförhållanden och fritid samt bostäder. De samhälleliga strukturerna eller institutionerna kan stödja eller förhindrar människors möjlighet att uppnå en god livskvalitet. Dessa strukturella faktorer och vardagslivets villkor bildar tillsammans de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa (World Health Organization, 2008). I Örgryte-Härlanda förefaller skillnader och likheter mellan de olika primärområdena till största del följa de socioekonomiska skillnaderna i befolkningen, se kartan i bilaga 3. Samtidigt är Örgryte-Härlanda i förhållande till staden som helhet en relativt homogen stadsdel, med små skillnader mellan grupper eller områden. Skillnader mellan och inom grupper och geografiska områden Skillnader i hälsa mellan olika grupper och geografiska områden, är näst intill genomgående inom alla målområden och indikatorer som mäter hälsan i befolkningen. Det finns således ett samband mellan socioekonomisk position, hälsa, sjuklighet och i dödlighet (Fritzell, 2012). Särskilt utsatta grupper är enligt forskningslitteraturen: - Personer med låg socioekonomisk position - Personer med funktionsnedsättning - Personer med utländsk härkomst eller som är utlandsfödda och de svenska minoriteterna - Personer med HBTQ-identitet I stadsdelen är det främst primärområdena Olskroken, Torpa, Björkekärr och Kallebäck som är särskilt utsatta vad gäller hälsa och de faktorer som påverkar hälsan, det vill säga hälsans bestämningsfaktorer. För att få ett bättre statistiskt underlag har primärområdena slagits samman och bildat tre olika mellanområden i stadsdelen. I figur 1 delas primärområdena upp efter socioekonomi, och detta ger tre grupper utifrån graden av utsatthet. Sammanfattat kan detta ge en övergripande bild över folkhälsosituationen i respektive 5
område i stadsdelen. I bilaga 3 finns en karta över de nya mellanområdena, och i diskussionen (s. 90) i denna rapport finns mer att läsa om stadsdelens placering jämfört med Göteborgs Stad. Graden av utsatthet Skår, Överås och Kärralund Lunden, Kålltorp, Bagaregården, Redbergslid och Härlanda Kallebäck, Björkekärr, Torpa och Olskroken Figur 1. Mellanområden i stadsdelen grupperade efter socialekonomi. Primärområdena är presenterade i en fallande skala. Olika målgruppers hälsa Barn och ungdomar Både internationell, nationell och regional kunskapssammanställning visar att uppväxten är en särskilt sårbar period då grunden för den framtida hälsan läggs. I arbetet med att minska skillnader är det således viktigt att satsa på uppväxtperioden och skapa främjande och skyddande miljöer, och genomföra strukturella insatser som utjämnar skillnader och ökar förutsättningar för barnen till ett gott liv(world Health Organization, 2008)(Rostila & Toivanen, 2012). Barn och ungas uppväxtvillkor, livsmiljö och levnadsvanor är förhållandevis goda i Örgryte-Härlanda. Dock finns det skillnader i stadsdelen både inom och mellan grupper av befolkningen och primärområdena. Dessa skillnader följer tydligt den ekonomiska fördelningen, det vill säga inkomstnivå och hushållens ekonomiska standard. Men även utbildningsnivåerna skiljer sig åt i stadsdelens primärområden, vilket påverkar barn och ungas uppväxtvillkor. Förutom detta uppvisar barn med funktionshinder, eller med annan etnisk bakgrund, eller med utlandsfödda föräldrar en högre grad av utsatthet eller sårbarhet även om lägstanivån i stadsdelen i många avseenden bedöms ligga över stadens genomsnitt. Ett område som bör uppmärksammas, förutom att förbättra de mer strukturella och övergripande åtgärderna, är ANDT-området 1. Detta eftersom andelen som intensivkonsumerat alkohol ligger högre i stadsdelen än i Göteborgs Stad, för elever både i årskurs 9 och i andra året på gymnasiet. Vad gäller narkotika är det främst andelen som testat i andra året på gymnasiet som sticker ut. Då erfarenheten visar att alkohol, narkotika och tobaksbruk hänger samman, bör ett förebyggande arbete inriktas mot samtliga substanser för att bli mer effektivt och hållbart. Barn och ungdomar med en eller flera funktionsnedsättningar röker, snusar och dricker mer alkohol och motionerar mindre, och denna grupp bör således uppmärksammas extra i framtida diskussioner och åtgärder. Mer om barns och ungdomars hälsa går att läsa i rapporten; Kartläggning av barns och ungdomars livsvillkor och uppväxt i Örgryte-Härlanda (Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltning, 2012). 1 ANDT är förkortningen för alkohol, narkotika, dopning och tobak. 6
Vuxna Skillnader i hälsa i den vuxna delen av befolkningen i stadsdelen följer den ekonomiska fördelningen, det vill säga inkomstnivå, hushållens ekonomiska standard och utbildningsnivå, vilket påverkar hälsoutfallet och möjligheten till att forma livet så som man önskar. Jämfört med hela staden är skillnaderna inte särskilt stora inom stadsdelen men det är ändock viktigt att uppmärksamma dessa skillnader då vissa av invånarna har sämre förutsättningar till ett hälsosamt liv än andra. Familjens sociala och ekonomiska situation påverkar i hög utsträckning barn och ungdomars levnadsförhållanden och både den nutida och framtida hälsan. Särskilt utsatta är barn till ensamstående föräldrar. Även bland den vuxna delen av befolkningen är alkoholkonsumtionen hög i stadsdelen. Särskilt oroande är den höga andelen som riskbrukar alkohol. Vidare är det även en tillåtande attityd bland föräldrarna i stadsdelen vad gäller ungdomars alkohol, narkotika och tobaksvanor och många ungdomar uppger att de blir bjudna på alkohol hemma och att det är okej för föräldrarna att de brukar ovan nämnda substanser. En annan levnadsvana som sticker ut negativt i stadsdelen är att gruppen som äter lite frukt och grönt är relativt stor vilket kan ha ett samband med att många är äldre i stadsdelen. Detta samtidigt som konsumtionen överlag är god i befolkningen. Äldre Gruppen äldre är en allt större del av befolkningen och det hälsofrämjande arbetet under hela livsloppet blir därmed allt viktigare. Det lägger grunden till människors förutsättningar till ett långt, självständigt liv med god hälsa och livskvalitet (Statens folkhälsoinstitut, 2011b). Enligt Statens folkhälsoinstitut (2010d) bör satsningar på äldres hälsa baseras på fyra hörnpelare; 1. social gemenskap och stöd 2. meningsfullhet 3. goda matvanor 4. fysisk aktivitet Men även ett aktivt skade- och olycksförebyggande arbete bör ske parallellt med ovan nämnda insatser. Då den demografiska utvecklingen ur ett nationellt befolkningsperspektiv kommer att ge fler äldre, ställs också högre krav på att förutsättningar till en självständig ålderdom med god livskvalitet skapas, vilket i sin tur ställer krav på hälsofrämjande insatser under hela livet (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). Bland de äldre i stadsdelen skattas den psykiska hälsan något lägre än i staden och är fallskador relativt vanligt förekommande. Undervikt ses som ett problem bland de äldre seniorerna. Mer om äldres hälsa går att läsa i rapporten; Kartläggning av äldres hälsa i Örgryte-Härlanda (Örgryte- Härlanda stadsdelsförvaltning, 2011). 7
Livsvillkor Förutsättningar till goda livsvillkor formas främst genom strukturella samhällsövergripande beslut. I arbetet med att minska skillnader i hälsa föreslås sex åtgärder (Rostila & Toivanen, 2012): 1. Att ge varje barn en bra start i livet 2. Att fortsätta ge barn goda förutsättningar genom skolåldern 3. Att skapa förutsättningar för arbete 4. Säkra en hälsosam levnadsnivå för alla 5. Skapa och utveckla hälsosamma och hållbara platser, närsamhällen och grannskap 6. Förstärka den roll och betydelse hälsoprevention har investera i folkhälsa I Örgryte-Härlanda bedöms livsvillkoren som goda jämfört med staden. Det ska dock påtalas att skillnader finns inom stadsdelen och den relativa utsattheten kan upplevas som större i stadsdelen än i staden. Det ska också tilläggas här att även om till exempel barnfattigdomen är låg i stadsdelen är ändå varje barn som växer upp i socialt utsatta miljöer är ett barn för mycket. Livsmiljö och levnadsvanor Förutsättningarna för en god livsmiljö och hälsosamma levnadsvanor skapas genom hälsofrämjande och förebyggande insatser. Här handlar det om att skapa stödjande miljöer för människor så att valet av hälsosamma levnadsvanor blir enkelt. En faktor i detta är därigenom den byggda miljön och till exempel att underlägga aktiva transporter och öka möjligheten till fysisk aktivitet. ANDT-S Olika former av förebyggande insatser ger förutsättningar till att minska bruket av alkohol, narkotika, dopning och tobak samt spel. Frågan kan inte lösas med en insatts utan flera olika aktörer måste samverka, flera arenor måste involveras och stödjande miljöer formas. De flesta indikatorer inom folkhälsoområdet har ett starkt samband med socioekonomi. Så är även fallet för till exempel tobaksbruk men avvikande i detta är däremot alkoholkonsumtion som snarare ökar med stigande socioekonomisk position. Samma mönster har också setts inom psykisk ohälsa. Samtidigt visar forskningen på att det finns samband mellan alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa särskilt hos unga flickor (Statens folkhälsoinstitut, 2011h). I stadsdelen ses en över lag en hög alkoholkonsumtion och särskilt anmärkningsvärt är att riskkonsumtionen är hög. Det finns en tillåtande attityd bland föräldrarna gentemot sina ungdomars alkohol, narkotika och tobaksvanor något som också avspeglas i ungdomarnas egna bruk av dessa substanser. 8
Inledning Anledningen till att denna kartläggning genomförs, är att skapa en heltäckande bild av folkhälsosituationen i den nya stadsdelen. Kartläggningen kommer att ligga till grund för den kommande Folkhälsoplanen som kommer att beslutas under hösten 2012. Folkhälsoplanen kommer i sin tur vara ett politiskt dokument med mål och ställningstaganden för stadsdelens folkhälsoarbete för perioden 2013-2014. Syfte Tanken med denna kartläggning av hälsans bestämningsfaktorer, är att brett belysa folkhälsosituationen i Örgryte-Härlanda, och därigenom bilda en utgångspunkt för det framtida folkhälsoarbetet och dess prioriteringar. Kartläggningen skapar således en förenklad form av baslinjemätning utifrån vilka framtida eventuella förändringar kan studeras. Metod Kartläggningen är uppbyggd utifrån de målområden och indikatorer som ligger till grund för den nationella folkhälsopolitiken. Den nationella folkhälsopolitiken består i sin tur av de faktorer som har störst betydelse för hälsan det vill säga hälsans bestämningsfaktorer. Då denna rapport främst är en första samlad kartläggning är det svårt att se trender, det är snarare en utvecklingsfråga för det framtida arbetet. Folkhälsosituationen i Örgryte-Härlanda belyses i denna rapport utifrån den senast tillgängliga statistiken. Vissa statistiska uppgifter kan vara av äldre datum. Exempel på detta är medelinkomst och förvärvsfrekvens som båda har en tvåårig eftersläpning från nationell nivå vilket gör att årsaktuella uppgifter inte går att få tag på. Samtidigt förändras sällan karaktären på ett område eller förutsättningarna för en befolkning snabbt från ett år till ett annat. Det är trendutvecklingen som är av intresse snarare än ett värde ett särskilt år. För att ändå få en uppfattning, presenteras genomgående uppgifter från nationell nivå och jämförelser görs med hela Göteborgs Stad och med de övriga 10 stadsdelarna 2. Då det är möjligt görs även jämförelser mellan stadsdelens 12 primärområden. Jämförelsen mellan stadsdelen och staden presenteras genom att ge stadsdelen en placering mellan 1-10 i förhållande till övriga stadsdelar, se figur 2. Ett exempel är att om stadsdelen har ett bra värde, ur folkhälsosynpunkt på en indikator, placerar sig stadsdelen också högt upp (t.ex. placering 1-3) i listan över alla stadsdelar och omvänt (t.ex. placering 8-10) om stadsdelen har bland de sämsta värdena i staden. Att ge stadsdelen en viss placering i förhållande till staden är också ett sätt att komma bort från att diskutera enskilda procenttal tal som kan variera mellan år utan att den faktiska situationen har ändrats utan 2. Göteborgs Stad halverade 2011 antalet stadsdelar från att vara 21 st. till att bli 10 st. Gamla Örgryte och gamla Härlanda bildade i samband med detta en ny stadsdel vid namn Örgryte-Härlanda. 9
istället se till en helhetsbild. Sammanfattat kan sägas att ju närmare en första plats stadsdelen placerar sig desto bättre är detta ur folkhälsosynpunkt. Jämförelsen görs för att läsaren ska kunna få en uppfattning vad olika statistiska uppgifter kan tänkas stå för men resultaten måste ändå betraktas med viss försiktighet då slutsatserna aldrig är endimensionella till sin karaktär utan påverkas av varandra. I figur 55 presenteras en sammanfattning över alla indikatorer som behandlas i kartläggningen och stadsdelens placering i förhållande till staden. Placering 1-3 Placering 4-7 Placering 8-10 En 1:a plats är det samma som stadens bästa värde medan en 10:e plats det sämsta värdet och det ger därmed en sista plats i staden. Vid en jämförelse inom stadsdelen sker jämförelsen mellan primärområdena och skalan består då av placering mellan 1-12. En 1:a plats är detsamma som det bästa värdet inom stadsdelen och en 12:e plats det sämsta värdet och ger därmed en sista plats i stadsdelen. Figur 2. Översikt av den indelning som används i kartläggningen för att illustrera hur stadsdelens resultat står sig i förhållande till Göteborgs Stads 10 stadsdelar. De statistiska uppgifterna är även avrundade för att underlätta läsningen av rapporten medan det i vissa diagram redovisas, som icke avrundade uppgifter. Statistiken är inom vissa områden också ganska svag, då till exempel svarsfrekvensen är låg eller att undersökningen på något annat sätt har låg kvalitet bästa tillgängliga underlag har dock använts. Läsaren bör sammanfattat vara källkritisk och mer försöka se helheten än att fokusera på enskilda procenttal. Om lokala data eller kunskap saknas tas de nationella slutsatserna för sanna, även för befolkningen i Örgryte-Härlanda. Det betyder att varje avsnitt börjar med att beskriva vilka målområden som innefattas i kapitlet, och därefter beskrivs varje indikators koppling till hälsa och hur de nationella trenderna och kunskapen ser ut. Därefter redovisas uppgifter för staden, stadsdelen och då det är möjligt även för primärområdena. Inom vissa målområden och för vissa indikatorer saknas tillgängliga uppgifter, vilket gör att området eller indikatorn utgår från denna kartläggning. Bakgrund Folkhälsa är ett uttryck för befolkningens hälsotillstånd, det vill säga det samlade allmänna hälsotillståndet från alla individer. En god folkhälsa handlar inte bara om att hälsan bör vara så bra som möjligt den bör också vara så jämlikt fördelad som möjligt. Förutsättningarna för en god hälsa påverkas av livsvillkoren (exempelvis utbildning, delaktighet och sysselsättning), livsmiljöerna (den fysiska och sociala miljön) och av individens egna val och levnadsvanor. Arbetet med att främja befolkningens hälsa syftar därför till att påverka de faktorer och förhållanden som bidrar till en positiv och jämlik hälsoutveckling för befolkningen(statens folkhälsoinstitut, 2010d). Utgångspunkten i folkhälsoarbetet är hälsans bestämningsfaktorer, det vill säga de faktorer i samhället och människors levnadsförhållanden som bidrar till hälsa, i stället för att utgå från sjukdomar eller hälsoproblem. Det är numera ett välkänt faktum att hälsans bestämningsfaktorer skär genom alla samhällsområden och därmed också politikområden (Statens folkhälsoinstitut, 2011q) (World Health 10
Organization, 2008). Hur folkhälsan utvecklas påverkas både således både av den fysiska miljön och av den psykosociala miljön. För att befolkningen ska få en bättre hälsa krävs alltså åtgärder på alla nivåer, samhällssektorer och i alla miljöer (Statens folkhälsoinstitut, 2011q) (World Health Organization, 2008). I figur 3 beskrivs relationen mellan människan, närmiljön och samhällskulturen, det vill säga de faktorer som påverkar hälsan. I den undre halvcirkeln, under strecket, finns det som inte kan påverkas biologiska faktorer. I den övre halvcirkeln beskrivs i det fält, som är närmast individen och familjen, olika sociala relationer och därefter levnadsvanor och slutligen samhällsfaktorerna. Alla dessa faktorer går att påverka genom politiska beslut och avgör på olika och integrerade sätt befolkningens hälsa, fördelningen av hälsan i en befolkning, och vilka stödjande miljöer som samhället väljer att skapa för att stötta individen till att göra mer hälsosamma val och kunna leva det liv som önskas. Detta kan exemplifieras genom folkhälsopolitikens elva målområden som alla utgår från faktorer som påverkar hälsan (Sveriges regering, 2003)(Sveriges regering, 2008). Förutsättningarna för en god hälsa påverkas av 1) livsvillkoren (exempelvis utbildning, sysselsättning, ekonomiska villkor och tillgång till hälso- och sjukvård), 2) omgivande livsmiljöer (den fysiska och psykosociala miljö där vi bor, arbetar och tillbringar vår fritid) och 3) av individens egna val och levnadsvanor. Det gäller att se skillnaden mellan å ena sidan levnadsförhållanden som bestäms av samhällets normer, ekonomiska och kulturella förhållanden och å andra sidan levnadsvanorna som individen bestämmer själv. Samtidigt har det visat sig att levnadsförhållanden, som utbildningsnivå, yrke och boendemiljö samt samhällets lagar, stödjande miljöer och normer i stor utsträckning påverkar livsstil och levnadsvanor. Livsstilen är således inte enbart ett resultat av en individs egna val utan ett resultat av sin samtid och sitt samhälle. Folkhälsopolitikens övergripande mål är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Befolkningens hälsa har en tydlig roll inom den regionala och kommunala utvecklingen. Tidigare har hälsa ofta i första hand setts som en angelägenhet för hälso- och sjukvården men numera råder en allt större samstämmighet om att hälsa i än högre grad påverkas av sociala bestämningsfaktorer. Detta har lyfts fram tydligt de senaste åren, bland annat genom Världshälsoorganisationens [WHO] rapport Closing the gap in a generation (CSDH, 2008). Den trycker på behovet av att placera folkhälsoarbetet på en central högsta nationell nivå och att den får genomslag i alla politikområden för att minska skillnaderna i hälsa vilket på sikt också stärker ett lands ekonomi, arbetskraft och minskar segregationen. Hälsan i Sverige, mätt som medellivslängd, har förbättrats under många årtionden, och många hälsoproblem har minskat över tid. Det hänger samman med ökade ekonomiska resurser, höjd utbildningsnivå, bättre sjukvård och framförallt ökade kunskaper om hur man kan främja hälsa och förebygga ohälsa. Länder som var tidigare ute än Sverige med ett hälsofrämjande samhällsorienterat folkhälsoarbete, bröt trenden med till exempel ökad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar tidigare än vad vi i vårt land gjorde, som satte större tilltro till sjukvårdens behandling när ohälsa redan hade uppstått. 11
Figur 3. Faktorer som påverkar folkhälsan. Hämtad ur (Statens folkhälsoinstitut, 2010d), s. 21. Återskapad efter (Dahlgren & Whitehead, 1992). Hälsostatusen påverkas således i mycket stor utsträckning av en persons ekonomiska förutsättningar, utbildningsnivå, eventuella tidigare hälsoproblem, som om någon funktionsnedsättning föreligger, sociala nätverk, födelseland, sexuella läggning och kön (Statens folkhälsoinstitut, 2011b). Denna utredning tar därför avstamp i ett brett spektra av indikatorer som har betydelsen för hälsan, se figur 3. Folkhälsa och den sociala dimensionen i hållbar utveckling En enhetlig definition för begreppet hållbar utveckling finns inte men åtskilliga försök har gjorts på lokal, nationell och global nivå. Grunden till den hållbara utvecklingen ligger dock i helhetssyn, dialog och kritiskt tänkande och att arbetet med att uppnå hållbarhet är en process och en positiv vision för ett samhälles utveckling. Oavsett definition finns det en enighet i att begreppet tar sin utgångspunkt i en social-, ekologisk- och ekonomisk dimension och att hitta balansen mellan dessa är centralt. Den ursprungliga definitionen av begreppet hållbar utveckling, och den som fått största acceptans och spridning, kommer från Bruntlandkommissionen från 1987: En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredssälla sina behov (World Commission on Environment and Development, 1987, s. 16) 3. Senare förtydliganden har gjorts och en av dem trycker på att det handlar om att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en god miljö och hälsa, ekonomisk och social välfärd och rättvisa (SOU, 2004). Den sociala dimensionen tar fäste på de sociala aspekterna i hållbarhetsdiskussionen och på de viktiga byggstenarna hälsa, social välfärd och rättvisa som historiskt sett ofta hamnat i bakgrunden till den ekonomiska dimensionen. 3 World Commission on Environment and Development kallas i dagligttal för Bruntlandskommissionen. 12
I Sveriges strategi för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling redovisas fyra strategiska utmaningar; 1) bygga samhället hållbart, 2) stimulera en god hälsa på lika villkor, 3) möta den demografiska utmaningen och slutligen 4) främja en hållbar tillväxt (Sveriges Regering, 2006). I Bruntlandskommissionen slogs det fast att ekonomisk tillväxt kan ske genom att hänsyn även tas till miljön och de sociala faktorerna (World Commission on Environment and Development, 1987). På senare tid har det framkommit kunskap att det snarare är de andra dimensionerna i hållbarhetsbegreppet, som skapar förutsättningarna för en ekonomisk tillväxt. Forskningen har börjat inriktas på att se hälsans betydelse för den ekonomiska tillväxten istället för tvärt om. I bilaga 1 går det att läsa mer om ekonomi, tillväxt och inkomst och dess samband med hälsa, och hur dessa mönster även är synliga inom stadsdelen. Socioekonomiska faktorer Sociala skillnader mellan grupper kan mätas med olika mått på social position genom en socioekonomisk indelning. Socioekonomiska skillnader mellan grupper 4 är en av flera förklaringar till skillnader i hälsa mellan olika grupper. Skillnader i hälsa förklaras ofta utifrån inkomst och utbildningsnivå, geografiska skillnader och skillnader mellan könen (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). I bilaga 3 finns en karta som visar stadsdelens olika primärområden utifrån socioekonomisk status. Sociala skillnader i hälsa Sedan 1970-talet har de sociala skillnaderna i Sverige ökat vilket betyder att skillnaderna i hälsa, inkomst, arbete och utbildning har ökat mellan olika grupper och mellan olika områden i samhället. En tänkbar förklaring är att inkomstspridningen och segregationen har ökat, men även att utbildningssystemet inte längre ger samma utbildning till alla, då stora variationer föreligger mellan skolor och kommuner. Sammanfattat kan sägas att gapet mellan de som har hög respektive låg socioekonomisk position har ökat (Marmot & Vågerö, 2012). Den ojämnt fördelade hälsan i en befolkning beror på den ojämna fördelningen av makt, inkomster, varor, tjänster. Orättvisorna finns även i människors vardagsliv vad gäller tillgång till hälsovård, skolor och utbildning, bostäder, arbetsförhållanden och fritid. Vidare kan de samhälleliga strukturerna eller institutionerna, som till exempel system som hanterar eller påverkar hälsoutvecklingen i en befolkning, stödja eller förhindra människors möjlighet att uppnå en god livskvalitet. Dessa strukturella faktorer och vardagslivets villkor bildar tillsammans de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa(world Health Organization, 2008). Skillnader i boende- och arbetsförhållanden, sjukvårdssystemets utformning, tillgång till sociala nätverk, kulturutnyttjande, hälsobeteenden och upplevelser av stress bidrar till ojämlikhet i hälsa i befolkningen (Rostila & Toivanen, 2012). International Society for Equity in Health definierar ojämlik i hälsa som: 4. Socioekonomiska grupper är en indelning av befolkningen i grupper utifrån position på arbetsmarknaden (hur långt ifrån eller nära marknaden en person befinner sig) genom att beakta utbildningsnivå (låg, mellan eller hög), yrkestillhörighet (arbetare eller tjänsteman) samt inkomstnivå (hög, medel, låg). Fler förklaringar finns i bilaga 7. 13
Jämlikhet i hälsa är avsaknad av systematiska eller potentiella påverkbara skillnader i en eller flera av hälsans aspekter som finns mellan olika befolkningar eller befolkningsgrupper, definierade socialt, ekonomiskt, geografiskt eller efter kön (Rostila & Toivanen, 2012, ss. 20-21). I Världshälsoorganisationens kommission för sociala bestämningsfaktorer för hälsa framgår tydligt att hälsa och sjukdom är socialt betingade i alla länder och i alla samhällen oavsett den generella inkomstnivån. Sambandet är att ju lägre socioekonomisk ställning en person har desto sämre hälsa. Det betyder att de, som är socialt och/eller ekonomisk utsatta i ett samhälle har en sämre hälsoutveckling och högre utsatthet för ohälsa men också att ohälsan får ekonomiska och sociala konsekvenser (World Health Organization, 2008). Ett exempel på den sämre hälsoutvecklingen är att det är mer vanligt med ohälsa och hälsoproblem bland de barn och ungdomar som lever under mindre gynnsamma sociala förutsättningar 5 och förhållanden. Det har till exempel framkommit att dödligheten och den fysiska ohälsan är 30 procent vanligare för dessa barn medan den psykiska ohälsan och olika riskfaktorer för ohälsa är 80 procent vanligare. Slutligen framgår att det är 120 procent vanligare med självtillfogade skador bland dessa barn (Statens folkhälsoinstitut, 2011p). Även om de biologiska eller genetiska skillnaderna i hälsa påverkar hälsoutfallet är dessa endast en marginell förklaring till att skillnader i hälsa finns inom och mellan grupper i befolkningen. Det är processer och strukturer i samhället som skapar ojämlik hälsa mellan olika grupper. Dålig hälsa är därmed inte ett individuellt problem utan ett socialt problem. Dessa skillnader mellan olika grupper i befolkningen uppstår av systematiska skillnader i levnadsförhållanden, hälsobeteenden och sårbarhet för sjukdomar (Rostila & Toivanen, 2012). Huvudbudskapet i kommissionens rapport är att förbättra människors vardagsvillkor, det vill säga de förhållanden under vilka människor föds, växer upp, bor, arbetar och åldras (World Health Organization, 2008). Oavsett om man har en hög eller låg social position i samhället så har de grupper som befinner sig högre upp i den sociala hierarkin en bättre hälsa och längre liv. Detta samtidigt som de grupper som befinner sig lägre ner också har en sämre hälsa och kortare liv i relation till sin egen position i hierarkin. De vanligaste indikatorerna av social position är utbildning, klass och inkomst och trots att dessa är starkt sammankopplade med fördelningen av hälsa i en befolkning är den inte helt och absolut avgörande det går att inta en hög position utan lång utbildning. Därutöver skiljer det sig också åt hur utbildning, klass och inkomst påverkar hälsan. Utbildning antas ofta leda till ökad kunskap om hälsosam livsstil och att man lättare tillägnar sig ny kunskap och orienterar sig lättare i samhället och inom hälso- och sjukvårdssystemet. Samtidigt som personer med dålig hälsa kan antas ha mer problem att klara en längre utbildning, eller ett krävande arbete vilket påverkar deras framtida position i samhället. Inkomsten i sin tur påverkar hälsan genom de materiella resurserna den medför. Men framförallt påverkas hälsan och den sociala positionen av ålder, kön och etnisk bakgrund. Därigenom varierar hälsan och fördelningen av hälsan inte bara mellan utan också inom grupper i befolkningen (Rostila & Toivanen, 2012). Betydelsen av vilken social position som en individ har påverkar hälsoutvecklingen olika under hela livsloppet. De sociala skillnaderna i hälsa är som störst under barndomen och vuxenlivet. Under tonåren och ålderdomen har det mindre betydelse var i den sociala hierarkin man befinner sig. De sociala skillnaderna i hälsa är större bland män än för kvinnor (Rostila & Toivanen, 2012). WHO har uppmanat alla länder i världen att arbeta för att minska skillnaderna i hälsa i policydokumentet Closing the Gap in a Generation (CSDH, 2008). Statens folkhälsoinstitut har dessutom tagit fram 5 Sociala förutsättningar mäts i detta fall utifrån föräldrars utbildningsnivå, yrke och inkomst. 14
rapporten Svenska lärdomar av Marmot-kommissionens rapport Closing the Gap (Statens folkhälsoinstitut & Socialstyrelsen, utan årtal) som också trycker på behovet av att minska skillnaderna i hälsa i en svensk kontext. Forskningen har visat att det finns tre generella strategier för att minska skillnader i hälsa: 1) riktade insatser för att förbättra hälsan hos de svagaste grupperna i samhället genom att utveckla de sociala förhållandena och livschanserna samt förbättra hälsobeteenden, 2) minska skillnader i hälsa mellan grupper genom att förbättra hälsan bland de mest utsatta grupperna snabbare än bland övriga grupper, 3) genom universella insatser förbättra hälsan i hela befolkningen. Forskningen pekar på att enskilda insatser kan ha begränsad effekt men den totala effekten av alla insatser tillsammans kan ge större effekt på folkhälsan och verka utjämnande på skillnader i hälsa. Även att insatser erbjuds under hela livsloppet och särskilt under de mer sårbara faserna är av vikt då dessa insatser kan adderas (Rostila & Toivanen, 2012). I arbetet med att minska skillnader i hälsa föreslås i en kunskapssammanställning sex åtgärder (Rostila & Toivanen, 2012): - Att ge varje barn en bra start i livet - Att fortsätta ge barn goda förutsättningar genom skolåldern - Att skapa förutsättningar för arbete - Säkra en hälsosam levnadsnivå för alla - Skapa och utveckla hälsosamma och hållbara platser, närsamhällen och grannskap - Förstärka den roll och betydelse hälsoprevention har investera i folkhälsa Även om befolkningen i stadsdelen över lag uppfattas ha goda livsvillkor och goda levnadsvanor finns det grupper som har betydligt sämre förutsättningar och sämre hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). Nedan presenteras mer om de grupper som i forskningslitteraturen ses som särskilt utsatta. Hälsa hos personer med funktionsnedsättning Det finns stora klyftor mellan dem med en eller flera funktionsnedsättningar och den övriga befolkningen vad gäller utbildningsnivå, andel som yrkesarbetar och den privatekonomiska situationen. Samtidigt finns också en stor del av den samlade ohälsan i samhället bland de människor som har en eller flera funktionsnedsättningar högst bland dem med rörelsehinder (Statens folkhälsoinstitut, 2008b). Den självupplevda ohälsan är nästan tio gånger högre bland dem med funktionshinder jämfört med övriga befolkningen, och nedsatt psykisk hälsa är dubbelt så vanlig. Dock ska här påpekas att det inte behöver vara likhetstecken mellan funktionshinder och sämre hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2008b). På nationell nivå anger till exempel endast 30 procent av de äldre med funktionsnedsättning, i den nationella folkhälsoundersökningen Hälsa på lika villkor [HLV] 6, att de har en god hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). Anmärkningsvärt är att ohälsan bland de funktionshindrade kan ses som onödig då den är förebyggbar. Med ett inkluderande hälsofrämjande och förebyggande arbete, (förbättra de ekonomiska förutsättningarna, öka det sociala deltagandet, minska andelen kraftigt överviktiga, öka den fysiska 6 Statens folkhälsoinstitut genomför årligen en nationell enkätundersökning som kallas Hälsa på lika villkor (HLV). Enkät skickas ut till 20 000 personer mellan 16-84 år och omfattar frågor inom alla de elva nationella folkhälsomålen. Syftet är att se hur den svenska befolkningen mår och följa detta över tid. Varje landsting kan välja att göra ett tilläggsurval vilket Västra Götalandsregionen också gör. De statistiska uppgifterna går att bryta ner på stadsnivå såväl som stadsdelsnivå. I kartläggningen refereras det därför till Statens folkhälsoinstitut även för uppgifter som rör det lokala då de är hämtade från den nationella undersökningen. 15
aktiviteten och minska andelen som utsätts för ett dåligt bemötande) kan ohälsan minskas med en tredjedel (Statens folkhälsoinstitut, 2008b). Etnicitet och skillnader i hälsa Hälsoproblem skiljer sig åt mellan olika grupper i befolkningen också utifrån födelseland och etnicitet (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). Det beror på att man tar med sig sitt ursprungslands hälsovanor och attityder samt kunskapsnivå om vad som påverkar och inverkar på hälsan till Sverige, men också på de olika förutsättningarna (socialt och ekonomiskt) man lever under. Både den fysiska och psykiska hälsan skiljer sig mellan utlandsfödda och personer födda i Sverige, med mest tydliga skillnader i den psykiska hälsan. Även bland de svenska minoriteterna finns det skillnader i hälsa då minoritetsbefolkningen 7 ofta har sämre hälsa än majoritetsbefolkningen (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). I Göteborgs stad har 30 procent av hela befolkningen, oavsett ålder, utländsk bakgrund 8 och andelen utlandsfödda är 22 procent. I Örgryte-Härlanda är motsvarande siffror 17 respektive 13 procent, se figur 4 (Göteborgs Stadsledningskontor, 2011a). Göteborg Kallebäck Olskroken Björkekärr Örgryte-Härlanda Torpa Lunden Redbergslid Kålltorp Bagaregården Överås Skår Kärralund Härlanda 29,9 29,2 25,2 22,6 17,2 15,6 15,4 14,7 14,2 14,1 11,1 11,1 10 9,7 70,1 70,8 74,8 77,4 82,8 84,4 84,6 85,3 85,8 85,9 88,9 88,9 90 90,3 22,4 24,2 18,6 18,1 13,4 11,4 11,6 11,2 11,4 10,8 9,3 9,1 8,5 8 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Utländsk bakgrund Svensk bakgrund Född utomlands Figur 4. År 2010 var andel (%) av hela befolkningen med svensk eller utländsk bakgrund samt födda utanför Sverige per primärområde (Göteborgs Stadsledningskontor, 2011a). 7 Sveriges officiella minoriteter är samer, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar. 8 Definitionen av Utländsk bakgrund är: "Utrikes födda personer eller personer födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar (Göteborgs Stadsledningskontor, 2011a). 16
Genusskillnader i hälsa Även mellan män och kvinnor finns det skillnader i hälsa. Den mest betydande skillnaden mellan kvinnor och män är skillnaden i medellivslängd. Kvinnor lever längre än män men har samtidigt en högre sjuklighet. Mäns överdödlighet är störst i åldrarna 20-24 år och beror främst på självmord och olycksfall, men riskfyllda beteenden och ohälsosamma vanor är tydliga bidragande orsaker. Enbart alkoholkonsumtionen beräknas motsvara 15-20 procent av männens överdödlighet. För att minska skillnaderna mellan kvinnors och mäns hälsa krävs strukturella insatser på samhällets alla nivåer för att öka jämställdheten (Statens folkhälsoinstitut, 2008a). Det är något fler män än kvinnor, som säger sig ha god hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2011b). Samtidigt anger kvinnor och män med arbetaryrken i lägre utsträckning en god hälsa än vad kvinnor och män som är högre tjänstemän gör (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). I stadsdelen anger fler män (78 %) än kvinnor (71 %), i åldrarna 16-84 år att de upplever god hälsa (Hälso- och sjukvårdskansliet i Göteborg, 2010b). HBTQ-identitet och skillnader i hälsa Det är mycket svårt att få fram lokal statistik av god kvalitet som beskriver hälsan och livsvillkoren för personer med HBTQ-identitet. Från nationell nivå visar dock statistiken att hälsan bland homosexuella, bisexuella och bland transpersoner (HBTQ-personer) är generellt sämre än totalbefolkningen särskilt den psykiska hälsan. HBTQ-personer är även mer utsatta för våld och inte minst är våld från närstående vanligt. Enligt den nationella utredningen HON, HEN HAN har var femte ung homo- och bisexuell uppgett att de har blivit utsatta för fysiskt våld av förälder, partner eller annan närstående. En fjärdedel av kvinnorna har försökt ta sitt liv och 65 procent av kvinnorna och 48 procent av männen har blivit bemötta på ett kränkande sätt (Ungdomsstyrelsen, 2012). Geografiska skillnader i hälsa Det finns slutligen geografiska skillnader i hälsa mellan olika områden såväl inom stadsdelen som inom staden och mellan olika kommuner och regioner. I Statens folkhälsoinstituts rapport, som studerar skillnader mellan kommuner, framkommer att enbart vilken kommungrupp 9 som en kvinna bor i kan förklara en tredjedel av skillnaden i ohälsa. För männens del kan nästan 40 procent förklaras av kommungruppen man bor i. Rapporten visar också att de som bor i städerna känner sig mer stressade men har god fysisk hälsa och bra levnadsvanor. Motsatsen ses på glesbygden där den fysiska hälsan och levnadsvanorna är dåliga samtidigt som man uppger att man mår psykiskt bra och är mindre stressad (Statens folkhälsoinstitut, 2007). 9 Kommungrupperna bygger här på Sveriges Kommuner och Landstings indelning: Storstäder (Stockholm, Göteborg och Malmö), större städer, pendlingskommuner, glesbygdskommuner, varuproducerande kommuner, övriga kommuner med mer än 25 000 invånare, övriga kommuner med mellan 12 500 och 25 00 invånare och övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare. 17
Kostnader för skillnader i hälsa Enligt en beräkning som Västra Götalandsregionen har genomfört, ger ojämlikhet i hälsa i regionen under ett år upphov till omkring 1600 dödsfall i förtid, vilket motsvarar drygt 27000 förlorade levnadsår, och ett produktionsbortfall motsvarande 2,2 miljarder kronor samt en förlust i hälsa motsvarande 13,9 miljarder kronor. Beräkningarna och resultaten liknar andra likvärdiga internationella studier. Dessutom visar en beräkning att ungefär var fjärde krona av sjukvårdens resurser används för att bota och rehabilitera sjukdomar och skador som orsakats eller uppstått till följd av ojämlika villkor. I övriga trygghetssystemet kan detta motsvara var femte krona (Västra Götalandsregionen, 2011). Totalt motsvarar den ojämlika hälsan en förlust på miljardbelopp av bruttoregionalprodukten årligen eller 0,5 procent av den ekonomiska tillväxten. För att kunna förstå denna enhet bör den ställas i proportion till den svenska tillväxten som av regeringen är beräknad (mars 2012) till 1,5 procent (Västra Götalandsregionen, 2012). Även institutioner som den Internationella valutafonden och Världsbanken lyfter nu att ojämlikhet skadar ekonomin och att hälsa är en grundläggande faktor för att skapa ekonomisk tillväxt. Läs mer om hälsa och ekonomi i bilaga 1. Förebyggbar ohälsa I det hälsofrämjande och förebyggande arbetet utgör den kommunala arenan en mycket viktig bas. För att skapa förutsättningar för en god uppväxt och ett gott liv samt åldrande, behövs satsningar på goda livsvillkor och levnadsvanor under hela livet, vilket är en slutsats som stöds av Statens folkhälsoinstitut i den Folkhälsopolitiska rapporten 2010 (Statens folkhälsoinstitut, 2010d). Stora vinster kan göras genom förebyggande insatser både för samhället som för individen. Befolkningsstruktur I Statistiska centralbyråns (SCB) nationella befolkningsprognos konstateras att de äldre blir fler till antalet, vilket är ett resultat av att många numera är friska högt upp i åldrarna(statens folkhälsoinstitut, 2011b). Den traditionella befolkningspyramiden ser numera ut som ett timglas med en hög andel äldre i toppen, och en relativt stor barngrupp i botten och däremellan en smal midja med den arbetsföra delen av befolkningen. Enligt årets befolkningsprognos kommer Göteborg Stad fortsätta att växa med i genomsnitt 6 200 personer per år fram till 2025, då folkmängden ökat till 608 000 invånare. Det är en något snabbare tillväxt än vad tidigare prognoser räknat med. En viktig förutsättning för prognosen är antagandet att inflyttningen till Göteborg fortsätter i ungefär samma takt som de senaste åren. Sett i ett övergripande perspektiv förändras inte befolkningsstrukturen nämnvärt. Andelen barn och andelen 65 år och äldre ökar något medan de förvärvsarbetande åldrarna 18-64 år minskar (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). 18
I Göteborgs stad är Örgryte-Härlanda den tredje största stadsdelen sett till folkmängd med 56 335 invånare(göteborgs Stadsledningskontor, 2012a). Enligt figur 5 framgår att stadsdelen till största del består av personer mellan 20-40 år och att befolkningen bedöms öka under prognosperioden, se figur 6 (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 Figur 5. Befolkningsfördelning i stadsdelen (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). 60 000 59 500 59 000 58 500 58 000 57 500 57 000 56 500 56 000 57 323 58 092 58 430 Totalt 58 778 59 589 2012 2013 2014 2015 2016 Figur 6. Befolkningsprognos 2012-2016 för hela Örgryte-Härlanda, alla åldrar (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). Befolkningsprognos för barn och unga Antalet födda sjönk markant under 2011 i staden. Detta avspeglar sig i årets prognos där antalet födda är lägre de närmaste åren än vad som tidigare antagits. Detta ger på sikt en lägre ökningstakt i förskoleåldrarna (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). Däremot kommer antalet skolbarn i staden att öka kraftigt under prognosperiodens början, se figur 7. År 2015 visar prognosen på att det kommer att finnas 5 000 fler barn i grundskoleåldrarna, en ökning med över 10 procentenheter. Ökningen fortsätter i samma takt under hela prognosperioden (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). Den pågående 19
minskningen av åldersgruppen 16-18 år i staden fortsätter fram till 2015 då den kommer att vara drygt 1 000 personer mindre än idag. Därefter vänder utvecklingen vilket betyder att runt 2020 är antalet tillbaka på samma nivå som nu. Detta betyder en fortsatt minskning av ungdomar i gymnasieåldern (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). I Örgryte-Härlanda skiljer sig befolkningsprognosen för barn mellan de olika primärområden. Det är främst i Kålltorp, Lunden och Skår som det kommer ske en ökning av barn mellan 1-5 år medan det för de något äldre barnen, 6-15 år, kommer ske störst ökning i Björkekärr, Lunden och Torpa. Samtidigt kommer en minskning av barn (6-15 år) ske i Överås, Redbergslid och Skår. Det är främst för barnen i skolåldern som riskfaktorerna får ökad betydelse för hur barnen utvecklas. Här gäller det att kommunen gör vad den kan för att öka antalet skyddsfaktorer, för att dämpa effekten av riskfaktorerna. Små riskfaktorer kan över tid få stor negativ effekt, och om en riskfaktor föreligger är det en överhängande risk att fler negativa faktorer ansamlas. Barnens uppväxtvillkor och möjligheter till ett framtida bra liv där de slipper ärva den sociala position som föräldrarna lever under, kommer i stor utsträckning påverka de framtida samhälleliga resurserna. Om barns uppväxtvillkor är goda, ökar givetvis förutsättningar till ett gott liv utan ohälsa. 3 050 4 700 3 000 2 950 2 900 2 850 2 898 2 982 2 977 2 990 3 021 4 600 4 500 4 400 4 300 4 200 4 100 4 000 4 192 4 281 4 362 4 447 4 610 2 800 1-5 år 3 900 6-15 år 1 500 1 450 1 459 2012 1 400 2013 1 350 1 300 1 250 1 374 1 352 1 335 1 328 16-18 år 2014 2015 2016 Figur 7. Befolkningsprognos 2012-2016 för barn mellan 1-5, 6-15 och 16-18 år i stadsdelen (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). Läs mer om befolkningsprognosen, risk- och skyddsfaktorer och om barns uppväxtvillkor i Kartläggning om barn och ungas livsvillkor och uppväxt i Örgryte-Härlanda 2011 (Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltning, 2012). 20
Morgondagens unga och unga vuxna För att skapa en beredskap för att möta morgondagens barn och unga vuxna behöver dagens småbarnsföräldrars villkor studeras. Uppväxtvillkoren under den tidiga barndomen är av stor betydelse för hur den framtida hälsoutvecklingen gestaltas. Befolkningsprognos för vuxna Även den vuxna delen av befolkningen kommer under prognosperioden att öka, se figur 8 (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). 41 000 40 500 40 000 39 500 39 000 38 500 38 000 40 458 39 967 39 782 39 552 39 028 20-64 år 2012 2013 2014 2015 2016 Figur 8. Befolkningsprognos 2012-2016 för den vuxna befolkningen mellan 20-64 år i stadsdelen (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). Morgondagens vuxna För att kunna uttala sig om morgondagens vuxna och arbetsföra befolkning är barn och ungdomars och särskilt unga vuxnas (19-29 år) uppväxtvillor viktiga. Goda uppväxtvillkor är av central betydelse för hälsan senare i livet. Befolkningsprognos för äldre I Göteborgs Stad ses andelen äldre öka kraftigt under hela prognosperioden, och särskilt mot slutet av perioden som sträcker sig fram till 2016. Utvecklingen skiljer sig dock mycket mellan olika åldrar inom seniorgruppen. De allra äldsta som är 85 år eller äldre minskar under större delen av prognosperioden, medan övriga pensionärsåldrar växer. Att 75 84-åringarna är den grupp som växer mest mot slutet av prognosen innebär att den så omtalade äldreboomen av 85 år och äldre kommer att slå till i Göteborg efter år 2025. Efter 2030 kommer två babyboomsgrupper nått pensionsåldern (födda under 40-talet och 60- talet) vilket kommer ställa högre krav på äldreomsorgen (Göteborgs Stadsledningskontor, 2012c). 21